fbpx

Vilken kyrka vill vi ha? Vigseldebatten splittrar

I en intervju om kyrkovalet i Sveriges radios program Studio ett den 6/9 sade ärkebiskop Antje Jackelén klart och tydligt att det är omöjligt att införa ett krav för prästvigning som skulle innebära att man måste viga par av samma kön, eftersom ett sådant krav skulle strida mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära och inskränka biskoparnas ansvar.

Denna ståndpunkt är densamma som yttrats av Svenska kyrkans läronämnd tidigare, bland annat med anledning av Anna Ekströms motion till kyrkomötet 2016. Man kan önska att debatten i denna fråga därmed skulle få ett slut, men jag hyser inga större förhoppningar om det eftersom det finns präster och förtroendevalda som inte tycks acceptera detta svar.

Anna Ekström menar i sin replik i Dagen 27/8 att vi inte kan “gömma oss bakom fina ord”, och jag tycker att det är anmärkningsvärt att på det sättet försöka nonchalera vad som sägs av dem som har ett särskilt ansvar för lärofrågor i vår kyrka. Det är också ett ifrågasättande av den episkopala ordning som innebär att det är biskopen som har självständigt ansvar för att viga präster till tjänst.

I Svenska kyrkan har vi en ordning som innebär att de som tillhör vigningstjänsten – biskopar, präster och diakoner – och de av medlemmarna valda representanterna – de förtroendevalda – har ett gemensamt ansvar för kyrkans styrning och ledning. Det vore orimligt att det skulle vara det förtroendevalda kyrkomötet som ensamt hade att besluta om vad som ska gälla för att bli prästvigd.

Det skulle kunna innebära att en kravlista förändrades beroende av vilka grupper som för stunden hade majoritet, och i den situationen kan vi inte hamna utan att riskera kyrkans episkopala identitet. Jag frågar mig dessutom vad det innebär att en stor grupp förtroendevalda så tydligt vill gå emot läronämnden. Vad gör det med oss som kyrka?

En annan ingång i den här frågan är att det skulle handla om diskriminering och dålig människosyn. Både Anna Ekström och centerpartisterna Niklas Larsson och Daniel Tisell (Dagen 9/9) tar upp detta när de lyfter fram alla människors lika värde och att alla människor är Guds avbild. Detta kan och vill naturligtvis ingen vettig människa säga emot – i den kristna tron är människans unicitet och värdighet ett fundament – men det är heller inte det som ska vara i fokus i debatten.

Den som menar att det kristna äktenskapet är till för man och kvinna har inte per definition sagt att den kvinna som älskar en annan kvinna är mindre värd eller mindre älskad av Gud. Man har heller inte värderat kärleken. Det enda man har sagt är att man ansluter sig till ett av de sätt att se på äktenskapet som – efter ett tydligt majoritetsbeslut 2009 – ryms i Svenska kyrkan.

Vi är många som ansluter oss till det andra synsättet – att äktenskapet är öppet även för par av samma kön, och det innebär inte att vi säger att de som inte tycker så är oälskade av Gud.

Diskriminering sker enligt lag om någon missgynnas eller kränks av skäl som till exempel sexuell läggning. I diskrimineringslagen anges ett antal samhällsområden där lagen är tillämplig, och det tydliggörs både i denna lag och i äktenskapsbalken att det här inte är fråga om diskriminering då vigsel i ett samfund inte faller inom något av dessa områden.

I äktenskapsbalken slås fast att ingen vigselförrättare inom ett trossamfund är skyldig att viga, och frågan anses dessutom vara inomkyrklig. Det innebär just detta som jag och flera har anfört, nämligen att det är Svenska kyrkan som samfund som har vigselrätt och som ska se till att par som önskar vigsel ska få det, medan den enskilda prästen aldrig är tvungen att viga, oavsett skäl.

I det läget kan kritiker hävda att det är orimligt att konsekvent kunna neka just par av samma kön, och det är man i sin fulla rätt att tycka. Men faktum är att det finns ett stort antal präster som med glädje skulle ställa sig i kö för att få vara vigselförrättare åt dessa par, så Svenska kyrkan tar ansvar för att de ska få gifta sig och ser till att det sker med samma respekt och värme som vi ska möta alla människor med.

Jag vill avslutningsvis återknyta till något som jag också skrev om i min första text, nämligen detta att vi som kyrka inte är en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap med gemensam grund i tron på Jesus Kristus som vår frälsare. Efter att ha följt debatten både här och i andra forum blir det allt tydligare för mig att vi står vid ett vägskäl.

Kommer vi på sikt att fortsätta vara den kyrka jag allt som oftast är stolt över – den kyrka som har högt i tak och låga trösklar, som bjuder in till gemenskap med Gud som upprätthåller våra liv, som hjälper oss att leva i gemenskap med varandra utifrån vad Jesus har lärt oss om kärlek till medmänniskan, eller kommer vi att avgränsa och definiera ut, att strömlinjeforma och likrikta?

Hur kommer vi att vara kyrka? Jag har inte svaret, men jag vet vad jag hoppas på: En kyrka som härbärgerar våra olikheter och som låter alla som vill vara en del av Kristi kropp.

Emma Hedlundh

präst och kyrkomötesledamot för POSK, Uppsala stift

 

Ur POSKs program

En kyrka med ansvar för alla motverkar all särbehandling på grund av kön och andra diskrimineringsgrunder. För POSK är det viktigt att alla, oavsett sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan.

POSK delar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande. Hur man ser på vigsel med par av samma kön ska inte heller ha någon betydelse för vem som erbjuds anställning inom Svenska kyrkan.

Under mandatperioden 2022–2025 vill POSK verka för:
att det beslut som kyrkomötet har fattat om vigsel mellan par av samma kön ska stå fast i sin helhet.

 

Läs mer

Emma Hedlundh, debattartikel: ”Nej till nytt villkor för att få prästvigas”
www.posk.se/2021/08/nej-till-nytt-villkor-for-att-fa-prastvigas/

Ärkebiskop Antje Jackelén (tidningen Dagen): ”Man kan inte tvinga präster att viga samkönade par”
www.dagen.se/nyheter/kyrkovalet/2021/09/14/arkebiskopen-forvanad-over-vigselplikt-som-valfraga/

Helena Taubner, blogginlägg: ”Vigselrätt? Ja. Vigselplikt? Nej.”
www.posk.se/2021/08/vigselratt-ja-vigselplikt-nej/ 

Världens bästa budskap

Johannes Imberg är församlingsherden som kandiderar till både stiftsfullmäktige i Göteborg och till kyrkomötet. Han längtar efter en kyrka som sträcker sig ut för att ge hopp, stöd och liv.
– Vi behöver vara en modig kyrka i vår tid, i vårt samhälle. Människor behöver det kyrkan är och det vi har. Detta är något som POSK vill arbeta för, säger han.

Johannes Imberg är församlingsherde i Mölndal sedan tre år tillbaka. Med entusiastisk röst berättar han hur glad han blir när hans församling når ut till människor i området och när det kommer gensvar.
– Jag ser vad många skriver om församlingen på sociala medier och nu sist var det någon som frågade var man kunde skänka kläder. Någon svarade direkt att de skulle vända sig till Fässbergs församling. Det var en självklarhet att vända sig till kyrkan och jag tycker mig se detta mer och mer. Jag älskar när vi som församling når ut till vår omgivning och när vårt agerande blir en konkret illustration av Guds kärlek för den här världen, säger Johannes.

För honom är kyrkan en gemenskap där vi alla förenas i bön och lovsång.
– Vår uppgift är att göra Guds rike och Guds hjärta synligt för vår omgivning. Det kan vi göra oavsett vilken teologisk fåra vi tillhör, säger han.

JOHANNES LÄNGTAR efter att inspirera till att bygga församling som når utanför kyrkans väggar och berättar med iver om hans vision kring församlingens plats i samhället.
– Jag drömmer om en kyrka som sprudlar av liv! Fylld av människor från olika kulturer, samhällsskikt och personligheter. Församlingen är en plats där alla kan mötas, hit kan den som är vilsen vända sig och mötas av värme. Här förenas vi, trots våra olikheter, och delar livet med varandra, säger han.

JOHANNES TALAR om den kyrkliga bredden. Han beskriver att han gillar mångfalden, olikheterna och möjligheten att berika.
– Det finns så mycket vi kan ta vara på från varandra. Detta är också en av grundstenarna inom POSK. Vi vill bejaka bredden av olika kyrkligheter, det är nödvändigt för kyrkans framtid i Sverige. Vi ska inspirera istället för att begränsa varandra. Vår tro på Gud, med Jesus som vår frälsare och förebild, är det som förenar oss, säger han med värme i rösten.

Johannes beskriver evangeliets kraft som en puls som smittar av sig. Han längtar efter en modig kyrka som sträcker sig ut för att ge hopp, stöd och liv.
– Det kristna budskapet är världens bästa budskap. Vi kan vara stolta över det vi har att förmedla. Det ska vara lätt och självklart att vilja ta med sig sina vänner till kyrkan. Låt oss förmedla evangeliet med bredd och öppenhet, kraft och substans, medvetet och relevant. Vi behöver vara en modig kyrka i vår tid, i vårt samhälle. Människor behöver det kyrkan är och det vi har. Detta är något som POSK vill arbeta för.

SVENSKA KYRKAN har en väldigt viktig och avgörande roll för många människor idag. Många behöver diakons hjälpande hand och uppskattar att Svenska kyrkan finns för utsatta.
– Jesus sände ut oss att göra som han gjorde. Jesus är kyrkans förebild, och som församling har vi en kallelse att älska vår värld och våra medmänniskor på ett sådant sätt att det ger en glimt av vem Gud själv är. Församlingens kallelse är att illustrera Guds kärlek. Det är en kärlek som berör och ger liv. Guds hjärta bultar för den här världen. POSK vill arbeta för att vi som kyrka lever ut detta pulsslag och sträcker oss ut för att stärka, hjälpa, och uppmuntra.

JOHANNES BETONAR att det inom POSK finns en stark kärlek till kyrkan, och att det är viktigt att förtroendevalda själva är engagerade i församlingslivet.
– Församlingen är en gemenskap som ska levas, här vi får dela glädje och sårbarhet, livets upp- och nedgångar, drömmar och framtidsplaner. Styrelsefrågor och beslut kan inte vara isolerade från allt detta. I POSK möter jag människor som lever kyrkans liv, därför finns den kunskap och helhetssyn som behövs för att leda kyrkan in i framtiden. De frågor som POSK lyfter fram är framväxta ur kyrkans vardag och församlingens möten med sin omgivning.

Text: Emelie Simmons
Foto: Carina Etander Rimborg

JOHANNES IMBERG
Kandiderar till stiftsfullmäktige i Göteborg och till kyrkomötet.
ÅLDER: 35 år.
BOR: Göteborg.
GÖR: Församlingsherde i Fässbergs församling sedan hösten 2018.
Prästvigdes 2013 för Göteborgs stift.

UR POSKS PROGRAM

  • POSKs vision är att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.
  • Som folkkyrka är vi en berättelsegemenskap, en bordsgemenskap och en bönegemenskap
  • De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom.

En öppen kyrka, mitt i världen.

En öppen kyrka, mitt i världen.

I kyrkovalstider talar många om en öppen kyrka. Det gör vi också. Vi är glada åt att vara del av Svenska kyrkan, som är en öppen folkkyrka. Det betyder att hon har plats för alla och är till för alla. Svenska kyrkan kräver ingen bekännelse av den som är med. Sommarkaféer och konfirmandläger, gudstjänster och samtalsgrupper vänder sig till alla som vill vara med. Dörrarna är vidöppna och det är högt i tak.

Man kan ha olika åsikter om mycket i kyrkan. En viktig del av kyrkans identitet är att hon är en trosgemenskap, inte en åsiktsgemenskap. Kyrkan kan aldrig identifieras med en politisk åskådning, en nation eller en speciell grupp. Kyrkan är världsvid och mångkulturell. Kyrkans centrum är Jesus Kristus. I rummet med de vidöppna dörrarna och det höga taket finns ett altare i mitten. Där har kyrkan sitt centrum. Utifrån det, med samma generositet och respekt för människor som Jesus hade, hämtar kyrkan kraft och inspiration. Tro kan uttryckas på olika sätt och måste tolkas på nytt i varje tid och varje sammanhang. Men den tolkas alltid utifrån vad Jesus sagt och visat om Gud och människor.

Kyrkan ska förmedla tro och hopp till den enskilde. Det sker både i stora gudstjänster och i små samtalsrum. Men tro och hopp förmedlas också i handling. Att värna varje människas lika värde är en grundbult i kristen tro. Att stå upp för den som förnedras och föraktas, att ge stöd till den som är utsatt och illa medfaren. Sådant arbetar kyrkans diakoni med varje dag.

Det är också kyrkans uppgift att vara profetisk och ibland besvärlig. Hon ska ropa högt när kvinnor och barn våldtas, när naturen missbrukas, när människor kränks eller utesluts p.g.a. kön, etnicitet, sexuell läggning, när människovärdet bedöms utifrån köpkraft eller produktivitet. Vi gläds åt att kyrkan självklart värnar och viger hbtq-personer. Vi vill att kyrkans skogsbruk i snabb takt ska fortsätta att förändras så att biologisk mångfald och hållbarhet värnas. Vi vill ha en kyrka och ett samhälle som tar klimathotet på allvar och är beredd till omställning som gör skillnad.

När kyrkan tar ställning i sådana politiska frågor ska hon göra det utifrån sin tro och sin tolkning av evangeliet, inte utifrån partipolitiska lojaliteter. De partipolitiska gränsdragningarna är bra i den sekulära politiken, men irrelevanta när kyrkan ska besluta om psalmer, prästutbildning eller kyrklig organisation. Och när kyrkan tar ställning i sådant som berör samhälle och politik ska hon vara obunden och fri. Hon ska inte vara rädd för att stöta sig med något parti.

Gudstjänstdeltagandet minskar, tempot i samhället ökar, klimatutmaningarna är allvarliga och demokratin och freden hotas på många håll i världen. Mitt i allt detta tror vi på kyrkan som en kraft och möjlighet. Vi vill arbeta för en kyrka som ger mening och hopp, vi vill hitta nytt språk för tro och gudstjänst och vi vill förmedla kunskap om tro. Vi vill samverka med alla goda krafter för att bidra till förändring, rättvisa och fred. Vi tror på en vidöppen kyrka som hämtar sin kraft och identitet från altaret i mitten.

Därför företräder vi POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, i kyrkovalet. Där möts människor som på olika sätt är engagerade i och kan kyrkan, som tror och som tvivlar, som har olika bakgrund och olika uppfattningar i många samhällsfrågor, men som tillsammans vill arbeta för en öppen, kraftfull, modig kyrka som har Jesus Kristus i centrum och drivs av hans patos för den enskilda människans frid och frihet och för fred och försoning i världen.

Detta är mer än partipolitik. Det är kyrka.

Lisa Tegby, Katarina Glas

Kyrkomöteskandidater för POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan

Lisa Tegby

Katarina Glas

Debattartikeln har publiceras i Västerbotten-Kuriren 3 september 2021

https://www.vk.se/2021-09-03/debatt-en-oppen-kyrka-mitt-i-varlden

Var du där?

Manilla Okomdal Nordanstig skriver på i sin krönika i Göteborgs-Posten 28 augusti.

Var du där?

” Människan behöver en medmänniska och mänskligheten är beroende av medmänsklighet. Omsorg och kärleken till vår nästa finns i människans natur. Och den som blivit visad kärlek, och inte av rädsla har tvingats stänga in den, kan visa kärlek, kan vara kärleksfull och omtänksam i mötet med andra. Ofta räcker det med att bara vara där. Inte vända ryggen till, titta bort eller gå därifrån. Ibland är det viktigaste att stanna upp, vara kvar och att våga dela utsattheten. Då blir människan stark. Det finns en fantastisk psalm som sällan sjungs numera på grund av utdaterade ordval i den svenska psalmboken. Men melodin är vacker och orden så starka och viktiga att den förtjänar en reviderad översättning. Originalets titel är When I needed a Neighbour.

Jag behövde en nästa, var du där, var du där? Jag behövde en nästa, var du där?

Läs hela krönikan här i GP>>

POSK skriver i sitt program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärleksfull och praktisk diakonal omsorg. Diakoni innebär att se, ge röst åt och respektfullt möta människor som befinner sig i en utsatt livssituation. Nöden är skiftande och behoven är stora, och nya utmaningar ställer fler krav på församlingens diakoni. I varje församling behöver det erbjudas utbildning och möjlighet till stöd för alla som är frivilligt engagerade och som vill bidra i församlingens diakonala arbete.

Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det ska finnas tillgång till en diakon i varje församling. Detta innebär att det ska finnas minst en diakon anställd i varje pastorat och varje självständig församling.

Det växande antalet människor på flykt i världen och i Sverige är en utmaning också för Svenska kyrkan. Vi måste i allt högre grad vara en närvarande, öppen och tydlig kyrka, som förmedlar hopp. POSK menar att den öppna kyrkan och ett öppet och välkomnande förhållningssätt är den enda möjliga vägen för att visa på ett liv i rättvisa och frihet. Människor som kommer och kommit till Sverige måste stödjas genom integration. Vi behöver se och ta tillvara på alla som söker sig till våra församlingar.

Under mandatperioden 2022–2025 vill POSK verka för:
att
reflektion och kompetensutveckling sker kring nya diakonala utmaningar.
att
 det införs en bestämmelse i kyrkoordningen om att det ska finnas tillgång till en diakon i varje församling.
att
 Svenska kyrkans församlingar rustas att hjälpa och se till de behov som uppstår för människor som är på flykt.

Var du där?

Att kunna få bli rustad i gudstjänst och församling är viktigt. Så att jag också kan få de ögon som ser, som vågar vara närvarande och se människan bakom en framsträckt hand eller ett tyst rop på hjälp – oavsett om det är nära mig eller långt bort.

Därför är en röst på POSK viktig i kyrkovalet. För POSK vill värna diakoni och undervisningen och vill att församlingarna ska vara ett stöd i växande och ansvarstagande.

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Manilla är kandidat till kyrkomötet och står på POSKs lista för Göteborgs stift.

Kyrkans finns där före och efter

Act Svenska kyrkan arbetar tillsammans med lokala kyrkor och organisationer och kan på det viset finnas kvar och stötta viktig lokal verksamhet runt om i världen.

https://www.svenskakyrkan.se/act/sa-arbetar-vi-i-katastrofer

Act Svenska kyrkan är ledande i psykosocialt arbete inom ACT-alliansen. Ett psykosocialt synsätt bygger på människors egen kraft att stötta varandra och återhämta sig vid kriser och katastrofer. Det bygger också på respekt för medmänniskan och kulturen man verkar i. När det fungerar som bäst får det människor att se sig själva som aktiva överlevare med handlingsutrymme, vilket bidrar till snabbare återhämtning

Vi arbetar i huvudsak med lokala samarbetspartners som känner samhället inifrån. Utifrån deras kunskap och närvaro kan de snabbt analysera behoven och förutsättningarna, samt påbörja akuta insatser. Vi involvera även den drabbade befolkningen i katastrofarbetet, till exempel genom att skapa arbetstillfällen.

Den 15 augusti inträffade en jordbävning på Haiti. Act Svenska kyrkan är redan där och har hjälpinsatser igång. Så här skriver Act Svenska kyrkan på sin blogg>>

Akuta insatser och beredskap för befolkningen på Haiti!

Jordbävning, storm, skört säkerhetsläge. Människorna på Haiti behöver vårt stöd nu. Vi finns på plats redan idag.

Lördagens jordbävning har drabbat en redan utsatt befolkning hårt. Nu är stormen Grace också på väg in över landet. Samtidigt är säkerheten och det politiska läget skört. Landets president mördades nyligen och många på Haiti är rädda och utan hem. Act Svenska kyrkans partner finns på plats och mobiliserar hjälpinsatser.

– Just nu sker en stor behovsinventering på plats i Haiti. Vi är i ständig kontakt med våra partner om vilka behov de ser och vi har ett specialutbildat team på plats som står redo att utföra de insatser som krävs, berättar Nathalie Töpperwien Blom, programsamordnare Act Svenska kyrkan.

Delar av de långsiktiga insatserna ställs nu om till akuta åtgärder för att människor ska få rent vatten, sanitetsartiklar och psykosociala aktiviteter för att mildra stressreaktioner hos både vuxna och barn. Vi lyfter också lokalbefolkningens röster till lokala myndigheter för att säkerställa att verkliga behov möts.

Inom ACT alliansen samordnas alla insatser och de ekonomiska behoven klargörs.

Säkert är att vi behöver vara många som hjälps åt och att nu behövs pengar för att stötta Haitis redan nödställda befolkning.

Din gåva behövs idag!

Fler sätt att ge

Swisha valfritt belopp till 900 1223 Ange AKUT i meddelandefältet

Ge via inbetalningskort:
plusgiro 90 01 22-3 bankgiro 900-1223
Märk inbetalningen AKUT

POSK skriver i sitt program:

Många människor är på flykt från sina hem på grund av krig, fattigdom, religiös förföljelse och klimatförändringar. Svenska kyrkans engagemang för skapelsen och social rättvisa ska alltid vara förankrat i vår kristna tro. Genom att utveckla Svenska kyrkans opinionsbildande arbete vill POSK göra allmänheten mer medveten om behovet av internationella insatser för människor i nöd. Också internt behöver Svenska kyrkans kommunikation stärkas. Det är bra om kyrkans medlemmar har kunskap om det internationella arbete som kyrkan deltar i genom Act Svenska kyrkan.

Vår vision är en kyrka fri från partipolitik

I en artikel inför kyrkovalet i Dagen skriver POSKs ordförande Amanda Carlshamre att kyrkans tro och liv ska formas utifrån svenskkyrklig teologi och inte utifrån en allmänpolitisk ideologi. Kyrkans kärna får inte kompromissas bort för att bättre passa en politisk agenda.

Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, POSK, är den största obundna gruppen i Svenska kyrkan. POSK finns för oss som vill ta ansvar i Svenska kyrkan utan att binda oss till något allmänpolitiskt parti. Våra kandidater är sprungna ur den lokala församlingsgemenskapen och det är det lokala förtroendet som avgör vilka som företräder POSK. Tiden är mogen för Svenska kyrkan att vara en fri kyrka.

Svenska kyrkans struktur är bred och komplex. Den dubbla ansvarslinjen mellan ämbete och lekmän både frigör och förpliktigar oss som kyrka att verka för det gemensamma bästa. Vi har dock en unik organisering för medlemmars inflytande.

Genom en utblick i den världsvida Kyrkan som Svenska kyrkan är del av ser vi att det inte finns någon kyrka med liknande demokratisk organisation, där parti­politiska grupperingar ställer upp.

Det finns många anledningar till varför andra kyrkor inte väljer att organisera sig som Svenska kyrkan: att det inte överensstämmer med kyrkans egen kyrkosyn, att kyrkan är en gemenskap av kristna och att det självfallet är de kristna som ska leda och styra sin kyrka, att partistyrelser inte ska fastslå hur kyrkan ska förvalta och förverkliga evangeliet med mera. En kyrka som omfattar större delen av befolkningen är en bönegemenskap, en bordsgemenskap och en berättelsegemenskap, inte en åsiktsgemenskap.

Låt oss ta Sverigedemokraterna som exempel. De menar att de ska fortsätta att ställa upp i kyrkovalet så länge Socialdemokraterna gör det. De utser S till sina huvudmotståndare, som nappar, och kyrkan blir i kyrkovalet en skådeplats för en partipolitisk maktkamp långt från vad kyrkan är och ska vara. I politiken gäller det att bekämpa dem som inte tycker lika.

Som förtroendevald i Svenska kyrkan är syftet att finna vägar där olika kyrkliga riktningar kan samverka – vi har alla del i uppdraget att förkunna evangeliet om Jesus Kristus i ord och handling. Tvärtom borde kyrkopolitikens uppdrag vara att hålla samman kyrkan så att alla traditioner kan känna sig hemma: folkkyrkliga, lågkyrkliga, högkyrkliga och gammalkyrkliga.

POSK erbjuder ett alternativ för dig som tycker att kyrkans tro och liv ska formas utifrån svenskkyrklig teologi och inte utifrån en allmänpolitisk ideologi. Vår vision är en kyrka som är fri från partipolitisk inblandning. Kyrkans kanter och kärna får inte slipas av och kompromissas bort för att bättre passa en politisk agenda.

Vi som kandiderar för POSK har lämnat våra politiska åsikter i vapenhuset och genom vår bredd av mångfald så visar vi att det är möjligt att samla och ena människor med olika politiska ståndpunkter vilket vi värdesätter högt.

Vi är engagerade gudstjänstfirare, medarbetare inom diakoni-, barn- och ungdomsverksamhet samt kör- och musiklivet. Vår vilja att stå till förfogande på en lista i kyrkovalet grundar sig i vårt lokala engagemang.

Församlingen är Svenska kyrkans primära enhet, vilket är ett av de starka skälen till att POSK verkar för indirekta val, vilket vi också presenterar ett antal alternativ för i publicerade småskrifter på vår hemsida. I ett sådant system skulle de politiska partierna inte ha nytta eller nöje av att ställa upp. Här ska sägas att POSK vill och antar att individer inom de politiska grupperingarna skulle välja att engagera sig även med ett annat valsystem än dagens.

Finge POSK bestämma skulle kyrkovalet handla om hur vi ännu bättre kan spegla Guds vilja, inte vår egen, i gudstjänst och liv och hur vi bäst utvecklar arbetet med ideella i våra församlingar samt på vilket sätt vi kan söka enhet med andra kyrkor i en gemenskap som tydligt talar om frälsningen och hoppet. Vi skulle i kyrkovalet vilja samtala om hur vi på bästa sätt skapar mötesplatser för närvaro, gemenskap och möjligheten att växa i tro.

Vi vill helst ta bort, eller åtminstone drastiskt sänka, arvodet till förtroendevalda i Svenska kyrkan och vi vill diskutera hur vi kan bistå fler unga i att finna sitt kall till kyrkliga utbildningar för att möta behoven av personalförsörjning och på vilket sätt vi bäst kan värna våra kyrkor som viktigt kulturarv. Det här är frågor som POSK brinner för.

Svenska kyrkan drar nytta av alla de möten som sker runt om i våra församlingar och ska med kraft och omsorg ge röst åt de utsatta, vara saltet i samhällsdebatten och kritisera politiska beslut utan att stämplas åt det ena eller andra hållet som leder till interna friktioner. POSK är en stark röst för en kyrka som är fri från partipolitik, för en kyrka där vi möter varandra med respekt och talar tydligt om Jesus Kristus, men där vi också strävar efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro.

Lägger du din röst på en “POSKare” röstar du på en person som gläds åt mångfalden och står upp för enande värden. Alla – oavsett förutsättningar som kön, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet, funktionsförmåga och socioekonomisk bakgrund – ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan.

När de politiska partierna inser att det är dags att sluta ställa upp i kyrkovalet som partipolitiska grupperingar kommer POSKare att fortsätta engagera sig. Inte för POSKs skull, utan för kyrkans skull.

Partipolitik hör inte hemma i Svenska kyrkan

Kyrkans Tidnings debattsida tar ett gäng POSKare från Skara stift debatten.

Söndagen den 19 september är det dags för kyrkoval i Svenska kyrkan. Redan innan valrörelsen egentligen kommit igång på allvar har nomineringsgrupper och kandidaturer varit föremål för debatt. I lokala medier har olika insändare har avlöst varandra och vi kunnat läsa om hur de allmänpolitiska partierna mobiliserar.

Även i riksmedia syns uppladdningen. När kända personer kandiderar i kyrkovalet beskrivs det i termer av politisk karriär inom respektive parti. På ledarplats i GP recenseras en bok om Socialdemokraternas kyrkopolitik under rubriken “Konsten att kapa en kyrka”, där författaren och socialdemokraten Jesper Bengtsson beskriver hur partiorganisationen sakta men säkert från folkrörelsernas tid arbetat för att förändra Svenska kyrkan inifrån.

Dessa exempel visar att frågan om partipolitiskt inflytande över Svenska kyrkan är en fråga som engagerar. POSK underkänner inte det personliga engagemanget hos de kandidater som står på listor med ett allmänpolitiskt partinamn överst. Men vi erbjuder ett alternativ för dig som tycker att kyrkans tro och liv ska formas utifrån svenskkyrklig teologi och inte utifrån allmänpolitiska ideologier.

Vi som kandiderar i kyrkovalet för Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) vill också bidra inom Svenska kyrkan. Vi vill också ge av vår tid och vårt engagemang för den kyrka som ligger oss så varmt om hjärtat. Men vi gör det just som engagerade gudstjänstfirare, medarbetare inom diakoni, barn- och ungdomsverksamhet, kör- och musikliv. Vår vilja att stå till förfogande på en lista i kyrkovalet är inte grundad i en partipolitisk övertygelse, utan vi menar att de politiska partiernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra. Då blir Svenska kyrkan en kyrka som på riktigt är fri från staten.

Den som bläddrar i ärendelistorna i kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kan lätt se vad den Sverigedemokratiska gruppen motionerar om: minskade bidrag till kyrkans arbete med flyktingar och integration, helt i linje med partiets åsikter. Det nya partiet Alternativ för Sverige rustar för att få, som de skriver, kyrkan tillbaka till svenska folket. Båda dessa partier utser Socialdemokraterna till sina huvudmotståndare. Därmed görs kyrkan till en skådeplats för en partipolitisk maktkamp, och dessutom med främlingsfientlighet som bränsle.

Låt oss berätta vad POSK vill med Svenska kyrkan! Istället för att vara en arena för partipolitik vill vi vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som tydligt talar om Jesus Kristus. Vi skapar mötesplatser för närvaro, gemenskap och möjlighet att växa i tro. Våra kyrkor är viktiga kulturarv som ska bevaras. Fler unga behöver rekryteras till kyrkliga utbildningar för att möta behoven av personalförsörjning och vi behöver utveckla arbetet med det ideella engagemanget.

En röst på en POSK:are är en röst på en person som ser individen och gläds åt mångfald. Alla – oavsett förutsättningar som kön, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet, funktionsförmåga och klass – ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan. Vi vill på kristen grund vara en tydlig röst i samhället för social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Och vi vill att den partipolitiska maktkampen med Svenska kyrkan som arena upphör.

Karin Långström, Skövde

Per Lindberg, Skövde

Veronica Pålsson, Skövde

Johannes Ekström, Mariestad

Axel Wilson Nydén, Tibro

Helena Taubner, Hjo

Samtliga för POSK i Skara stift

Linda Isberg

Linda Isberg är ledamot i kyrkomötet för POSK och engagerad både i det lokala arbetet som förtroendevald i Malmö och som ledamot i stiftsstyrelsen i Lunds stift. 

Varför är du engagerad i POSK?

”Grunden för mitt engagemang är kärleken till kyrkan, och den betydelse den har i mitt eget liv. Jag vill arbeta för en kyrka där vi får dela gemenskap och tro, i ett välkomnande och inkluderande sammanhang. Med Jesus som normkritisk förebild måste vi våga vara kyrka och vår drivkraft ska alltid vara kärleken till vår nästa.”

Tankar om fasta och medmänsklighet

Krönika av Lisa Tegby publicerad i Västerbottens-Kuriren 5 mars.

På den tiden när jag jobbade mycket med konfirmander, på 1970- och 80-talet, såg vi ofta en film som hette Glashuset. Den handlade om en man som levde i lyx och överflöd mitt i en omgivning med många fattiga grannar. Han höll sig mer och mer för sig själv för att han tyckte att grannarna kom för nära. Till slut byggde han ett glashus och därinne satt han och åt sina överdådiga måltider och slängde sitt skräp omkring sig.

Filmen slutade med att en stor hop grannar stod utanför och bankade på glashuset, som föll ihop. Men det var inte enbart bankandet som gjorde att huset till sist rasade, det var också skräpet och trycket inifrån som rev väggarna. Jag kan tänka mig att några konfimander fortfarande minns den här filmen, för det blev alltid livliga samtal kring den: Såg världen ut så där? Skulle det verkligen kunna bli så där?

När diskussionerna om svenskt EU-inträde var som starkast på 1990-talet fanns det i debatten en återkommande oro: Håller vi på att bygga ett Festung Europa, ett murverk mot dem som vill och behöver komma hit för att få en fristad från krig och hunger eller för att hitta utbildning och arbete? Nej, nej, ingen fara, försäkrade många.

Jag tänker både på Glashuset och på Festung Europa när jag ser bilderna från gränsen mellan Turkiet och Grekland just nu. Flyktingar från Syrien ropar på hjälp, familjer har sålt allt de äger i hopp om att hitta en rimlig framtid för sina barn. Vid gränsen möts de av tårgas. Militära förstäkningar är på väg. Och EU lovar hjälp så att gränsen kan förbli stängd. Den första flyktingen lär redan ha skjutits ihjäl. De som kommit över gränsen har fängslats.

Jag vet att maktspelet mellan Syrien och Turkiet är minst sagt komplicerat. President Erdogan i Turkiet använder flyktingar som spelbrickor i sin krigföring. Och Grekland har ett väldigt pressat flyktingmottagande.

Men ändå. Hur kommer det sig att den enda röst som hörs från EU, inklusive från Sveriges migrationsminister, är att det är lugnt, vi håller emot, gränsen ska var stängd och så som det var 2015 ska det absolut inte bli igen? Varför hörs det inga röster om solidaritet och barmhärtighet, om vår förmåga att tillsammans möta nöd och dela med oss? Varför är det så farligt att säga att vi kan mer om vi hjälps åt? Varför funderar vi inte mer på hur det är att vara på flykt? Förhandlingstaktik i förhållande till den opålitlige Erdogan kanske. Men knappast enbart detta. Så starka har de främlingsfientliga krafterna blivit i Europa, så riskabelt upplevs det också av partier som har internationell solidaritet som sina honnörsord att antyda att vi kan nog göra lite mer ändå.

Såklart kan Sverige inte ta emot alla. Såklart behövs organisation, ekonomiska prioriteringar och uppkavlade ärmar. Men framför allt behövs politisk vilja och folkligt engagemang. Den viljan och det engagemenaget kommer inte om vi inte pratar om människors nöd, om vi inte våndas över vad det innebär att vara på flykt, om det inte hörs starka röster om medmänsklighet.

Jag vet att allt som skedde i flyktingmottagandet 2015 blev inte bra. Tillvaron är aldrig fullkomlig. Men jag vet att väldigt, väldigt mycket som skedde då och som sker hela tiden när människor möts och stöder varandra bli bra och att det har har fortsatt att vara bra för så många som kom och för så många som tog emot.

Jag vet att det finns flyktingar som är oärliga och som utnyttjar sina möjligheter. Det finns det bland svenskfödda på Sofiehem, i Sorsele och i Sollentuna också. Alla människor är inte goda och ärliga. Men de flesta är det.

Hur situationen vid EU:s gräns ska lösas just nu har jag inget program för. Men jag vill vara med och ropa. Jag är orolig. Jag tror att vi kan mer. Och vi får inte blunda för nöden.

I det kristna kyrkoåret har Fastan just börjat. Kristna värden sägs vara viktiga i en del partier både i Sverige och runtom i Europa. Vad inebär det? Det viktiga i den kristna fastan är inte att späka sig och ha fromma övningar. Det är att stanna upp inför vad som är stort och smått, viktigt och oviktigt. Och att handla. När profeten Jesaja talar om fasta och ryter ifrån mot sin tids fromma övningar kan det gå rakt in i vår politiska debatt – eller i vår politiska tystnad: ”Är det en sådan fasta jag vill se, en dag då man späker sig… ligger i säck och aska? Nej, detta är den fasta jag vill se, att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum…”

Fastetankar att låta sig oroas av. Och att agera utifrån.

Lisa Tegby,
präst i Umeå

 

#innanförskap

En blomsteräng fylld med blommor i olika färger

Igår, söndag den 27 maj, publicerades en debattartikel på DN Debatt (låst artikel, prenumeration krävs) där Svenska kyrkan tillsammans med Riksidrottsförbundet, Svenska Röda Korset, Forum för idéburna organisationer med social inriktning, Stadsmissionerna och Rädda Barnen  skriver för att agera för ett mer inkluderande Sverige inför den stundande valrörelsen.

Samtidigt lanserades #innanförskap på Svenska kyrkans webb där det finns information om vad Svenska kyrkan gör för att minska segregationen. Och vilka tre punkter som de sex organisationerna samlas kring:

  1. Vi står fast vid våra grundläggande principer om alla människors lika värde och medmänsklighet.
  2. Ett öppet Sverige där alla får plats. Vi tar ställning mot de hatiska och fördomsfulla uttryck som rasism, extremism och intolerans står för.
  3. Den respektfulla dialogen behövs mer än någonsin. Det behövs en sansad debatt där åsikter bryts mot varandra i demokratisk ordning, utan polariserande populistiska övertoner.

När jag läser om allt detta kan jag inte låta bli att tänka på ”helgmålsringningen” som jag lade upp på Twitter och Facebook inför söndagen.

Gud – Fader, Son och AndeSkapelsetankar: " Precis som en cirkel omfamnar allt som är inuti den, så omfamnar Gud allt. Ingen har makt att splittra denna cirkel." Hildegard av Bingen

Publicerat av POSK Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan den 26 maj 2018

Gud stänger ingen utanför, utan alla är lika välkomna och som kristen är det så självklart att agera utifrån detta. Och jag håller verkligen med om och vill se ett samhälle som fokuserar på mångfaldens möjligheter och hur vi gemensamt skapar ett samhälle där alla lever innanför den sociala välfärden.

”Vi vill att samtalet ska handla om hur vi tillsammans stärker den sociala sammanhållningen och de goda krafterna som får människor att växa, känna sig respekterade, behövda och tagna i anspråk utifrån sina egna förutsättningar, där alla människor bemöts utifrån tanken om alla människors lika värde.”