I en intervju om kyrkovalet i Sveriges radios program Studio ett den 6/9 sade ärkebiskop Antje Jackelén klart och tydligt att det är omöjligt att införa ett krav för prästvigning som skulle innebära att man måste viga par av samma kön, eftersom ett sådant krav skulle strida mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära och inskränka biskoparnas ansvar.

Denna ståndpunkt är densamma som yttrats av Svenska kyrkans läronämnd tidigare, bland annat med anledning av Anna Ekströms motion till kyrkomötet 2016. Man kan önska att debatten i denna fråga därmed skulle få ett slut, men jag hyser inga större förhoppningar om det eftersom det finns präster och förtroendevalda som inte tycks acceptera detta svar.

Anna Ekström menar i sin replik i Dagen 27/8 att vi inte kan “gömma oss bakom fina ord”, och jag tycker att det är anmärkningsvärt att på det sättet försöka nonchalera vad som sägs av dem som har ett särskilt ansvar för lärofrågor i vår kyrka. Det är också ett ifrågasättande av den episkopala ordning som innebär att det är biskopen som har självständigt ansvar för att viga präster till tjänst.

I Svenska kyrkan har vi en ordning som innebär att de som tillhör vigningstjänsten – biskopar, präster och diakoner – och de av medlemmarna valda representanterna – de förtroendevalda – har ett gemensamt ansvar för kyrkans styrning och ledning. Det vore orimligt att det skulle vara det förtroendevalda kyrkomötet som ensamt hade att besluta om vad som ska gälla för att bli prästvigd.

Det skulle kunna innebära att en kravlista förändrades beroende av vilka grupper som för stunden hade majoritet, och i den situationen kan vi inte hamna utan att riskera kyrkans episkopala identitet. Jag frågar mig dessutom vad det innebär att en stor grupp förtroendevalda så tydligt vill gå emot läronämnden. Vad gör det med oss som kyrka?

En annan ingång i den här frågan är att det skulle handla om diskriminering och dålig människosyn. Både Anna Ekström och centerpartisterna Niklas Larsson och Daniel Tisell (Dagen 9/9) tar upp detta när de lyfter fram alla människors lika värde och att alla människor är Guds avbild. Detta kan och vill naturligtvis ingen vettig människa säga emot – i den kristna tron är människans unicitet och värdighet ett fundament – men det är heller inte det som ska vara i fokus i debatten.

Den som menar att det kristna äktenskapet är till för man och kvinna har inte per definition sagt att den kvinna som älskar en annan kvinna är mindre värd eller mindre älskad av Gud. Man har heller inte värderat kärleken. Det enda man har sagt är att man ansluter sig till ett av de sätt att se på äktenskapet som – efter ett tydligt majoritetsbeslut 2009 – ryms i Svenska kyrkan.

Vi är många som ansluter oss till det andra synsättet – att äktenskapet är öppet även för par av samma kön, och det innebär inte att vi säger att de som inte tycker så är oälskade av Gud.

Diskriminering sker enligt lag om någon missgynnas eller kränks av skäl som till exempel sexuell läggning. I diskrimineringslagen anges ett antal samhällsområden där lagen är tillämplig, och det tydliggörs både i denna lag och i äktenskapsbalken att det här inte är fråga om diskriminering då vigsel i ett samfund inte faller inom något av dessa områden.

I äktenskapsbalken slås fast att ingen vigselförrättare inom ett trossamfund är skyldig att viga, och frågan anses dessutom vara inomkyrklig. Det innebär just detta som jag och flera har anfört, nämligen att det är Svenska kyrkan som samfund som har vigselrätt och som ska se till att par som önskar vigsel ska få det, medan den enskilda prästen aldrig är tvungen att viga, oavsett skäl.

I det läget kan kritiker hävda att det är orimligt att konsekvent kunna neka just par av samma kön, och det är man i sin fulla rätt att tycka. Men faktum är att det finns ett stort antal präster som med glädje skulle ställa sig i kö för att få vara vigselförrättare åt dessa par, så Svenska kyrkan tar ansvar för att de ska få gifta sig och ser till att det sker med samma respekt och värme som vi ska möta alla människor med.

Jag vill avslutningsvis återknyta till något som jag också skrev om i min första text, nämligen detta att vi som kyrka inte är en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap med gemensam grund i tron på Jesus Kristus som vår frälsare. Efter att ha följt debatten både här och i andra forum blir det allt tydligare för mig att vi står vid ett vägskäl.

Kommer vi på sikt att fortsätta vara den kyrka jag allt som oftast är stolt över – den kyrka som har högt i tak och låga trösklar, som bjuder in till gemenskap med Gud som upprätthåller våra liv, som hjälper oss att leva i gemenskap med varandra utifrån vad Jesus har lärt oss om kärlek till medmänniskan, eller kommer vi att avgränsa och definiera ut, att strömlinjeforma och likrikta?

Hur kommer vi att vara kyrka? Jag har inte svaret, men jag vet vad jag hoppas på: En kyrka som härbärgerar våra olikheter och som låter alla som vill vara en del av Kristi kropp.

Emma Hedlundh

präst och kyrkomötesledamot för POSK, Uppsala stift

 

Ur POSKs program

En kyrka med ansvar för alla motverkar all särbehandling på grund av kön och andra diskrimineringsgrunder. För POSK är det viktigt att alla, oavsett sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan.

POSK delar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande. Hur man ser på vigsel med par av samma kön ska inte heller ha någon betydelse för vem som erbjuds anställning inom Svenska kyrkan.

Under mandatperioden 2022–2025 vill POSK verka för:
att det beslut som kyrkomötet har fattat om vigsel mellan par av samma kön ska stå fast i sin helhet.

 

Läs mer

Emma Hedlundh, debattartikel: ”Nej till nytt villkor för att få prästvigas”
www.posk.se/2021/08/nej-till-nytt-villkor-for-att-fa-prastvigas/

Ärkebiskop Antje Jackelén (tidningen Dagen): ”Man kan inte tvinga präster att viga samkönade par”
www.dagen.se/nyheter/kyrkovalet/2021/09/14/arkebiskopen-forvanad-over-vigselplikt-som-valfraga/

Helena Taubner, blogginlägg: ”Vigselrätt? Ja. Vigselplikt? Nej.”
www.posk.se/2021/08/vigselratt-ja-vigselplikt-nej/