fbpx

Söndagen efter jul

Skrivet av

Psaltarpsalm: 71:2-6
Du som är trofast, hjälp mig, befria mig,
lyssna på mig och rädda mig.
Var min klippa dit jag kan fly,
borgen där jag finner räddning.
Ja, du är min klippa och min borg.
Befria mig, Gud, ur de ondas grepp,
rädda mig undan gudlösa våldsmän.
Du är mitt hopp, o Herre, min Gud,
min trygghet ända från min ungdom.
Från min första stund har du varit mitt stöd,
från moderlivet min styrka,
jag sjunger ständigt ditt lov.

En ljus jul för barnen

Skrivet av

Julkrubbefigurer, Josef, Maria och Jesusbarnet i krubban, framför en massa lampor ur fokus i bakgrunden.
Krönika av Manilla Bergström från Göteborgsposten, publicerad den 22 december 2017

Nu är det jul igen och ofta är barnen i centrum för våra julfiranden. I mitt hjärta rör sig oroliga bilder kring barns utsatthet som blir en skarp kontrast till bilden av förväntansfulla barns tindrande ögon på julafton.

I vår stora värld där många människor lever i enorm utsatthet är det barnen som är allra mest utsatta. Samtidigt är det barnen som är vårt hopp och som ska stå för framtidstron.

I år har barns utsatthet belysts såväl av Musikhjälpen i Sveriges Radio som av julkampanjens insamling i Svenska kyrkan.

Vi kan inte blunda för hur barn som redan lever i utsatta miljöer på olika platser i världen blir systematiskt utnyttjade i organiserad brottslighet eller blir offer för en människohandel som fråntar barnen rätten till sin egen kropp, sitt eget liv och sin känsla av människovärde och människovärdighet. Även våra barn här hemma, deras kompisar eller våra grannar kan vara utan det skydd och värn som barn behöver för att känna sig trygga och älskade. I sina hem och på sina skolor är många barn utsatta för handlingar som fråntar dem deras självkänsla, livsgnista eller självklara rätt till trygghet.

Mitt i en sådan värld föddes en gång ett barn, värnlöst och sårbart såsom barn är. Det berättas att det barnet föddes i ett stall av en ung mor och att det barnet sedan tvingades på flykt med sina föräldrar som ville skydda sitt barns liv.

Där och då blev Gud människa och många har häpnat över att Gud valde att göra sitt intåg i världen som ett barn. Ett utsatt barn i en utsatt tid. Men där och då tändes ett ljus i världen och en hoppets stjärna som lyser starkare än alla andra stjärnor på det mörka himlavalvet. För att visa oss vad kärlek är, för att påminna oss om hopp och tro. Som en litet barn möter Gud oss människor, nära och i ögonhöjd. I barns ögon ser vi ibland ett tindrande hopp, ibland ser vi en tom blick som vi behöver ge nytt ljus men där möter Gud oss, i barnets blick.

Till jul vill vi se barn i ring runt granen. Den här julen, och alltid, vill jag att vi ska slå ring runt barnen. En skyddande ring som gör att ingen kommer åt dem. En ring som stänger ute dem som mobbar eller psykar sin kompis, som stänger ute den som utnyttjar den som är liten och sårbar. En ring av starka ryggar som stänger ute mörkret och där barnet i ringens mitt möter kärleksfulla ansikten som ger barnen ljus i blicken igen.

Det finns en sång med texten:

Barn och stjärnor föds i mörkret utan skydd av våld och vapen. Mitt i mörkret bjuder livet oss att växa som en låga. Ljuset bär oss. Gud är nära i ett litet barn som ser oss.

Bär vi barnet i vårt hjärta blir vi bot för världens plåga. Gud är hos oss, ljus i natten, för att hjälpa oss att våga. Ljuset bär oss. Gud är nära i ett litet barn som ser oss.

Jag hoppas att vi som är sedda av det barnet också ska se barnens utsatthet, våga göra skillnad och kunna sprida värme och ljus i världen. Med önskan om en fridfull och hoppfull jul för alla!

Manilla Bergström

Präst Göteborg

Biskop Ragnars resa till Zimbabwe

Skrivet av

För en dryg vecka sedan skrev biskop Ragnar i sin blogg om en resa han nyss varit på till Zimbabwe. Med sig på resan hade han bland annat stiftsstyrelsens vice ordförande Anna-Lena Arousell Berglund, som även är ordförande för POSK i Uppsala stift.

Intressant läsning som visar på en personligare bild av vad som hänt och händer i Zimbabwe än det vi får från nyheterna med ett stort fokus på vad som händer i systerkyrkan i landet. Ta dig tid till att läsa om resan du med.

 

Annandag jul

Skrivet av

Apostlagärningarna 6:8-15

Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket. Då uppträdde några medlemmar i den synagoga som kallades De frigivnas (dit hörde folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien) och började disputera med Stefanos. Men de kunde inte hävda sig mot visdomen och anden i det han sade. Därför skickade de fram några som skulle säga att de hört honom yttra sig hädiskt om Mose och Gud. De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och sedan kom de och grep Stefanos och förde honom till rådet. Där fick falska vittnen träda fram och säga: ”Den här mannen angriper ständigt och jämt både denna heliga plats och lagen. Vi har hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall förstöra denna plats och ändra på de seder och bruk som vi har från Mose.” Alla som satt i rådet gav noga akt på Stefanos och tyckte då att hans ansikte var som en ängels.

Juldagen

Skrivet av

Lukasevangeliet 2:1-20 

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

”Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

 

Julnatten

Skrivet av

Jesaja 9:1a, 2-7 
Natten skall vika där ångest nu råder.
Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land
strålar ljuset fram.
Du låter jublet stiga,
du gör glädjen stor.
De gläds inför dig
som man gläds vid skörden,
som man jublar när bytet fördelas.
Oket som tyngde dem,
stången på deras axlar,
förtryckarens piska
bryter du sönder,
som den dag då Midjan besegrades.
Stöveln som bars i striden
och manteln som fläckats av blod,
allt detta skall brännas, förtäras av eld.
Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.
Väldet skall bli stort,
fredens välsignelser utan gräns
för Davids tron och hans rike.
Det skall befästas och hållas vid makt
med rätt och rättfärdighet
nu och för evigt.
Herren Sebaots lidelse
skall göra detta.

Julhälsningar från biskopar

Skrivet av

Här kommer några videojulhälsningar från Luleå stift i norr till Lunds stift i söder.

 

Från Luleå stift och biskop Hans

 

Kort och koncist från Karlstads stift och biskop Sören

 

Från Skara stift och biskop Åke

 

Från Göteborgs stift och biskop Per

 

Hälsning från biskop Fredrik Växjö stift

 

Från Lunds stift och biskop Johan

 

Sist ut i raden en hälsning från ärkebiskop Antje

Humor är inget skämt

Skrivet av

Ett antal hoppande, glada barn på en strand i solnedgång.

Läser en intressant artikel i Kyrkans tidning med en intervju av teologen Ola Sigurdson. Han menar att religion skulle vara humorbefriad är en myt och anser att det gemensamma skrattet påminner om nåd.

Ola Sigurdson ska påbörja den avslutande delen i ett trebandsverk om humor och teologi i början av nästa år och sedan publiceras alla tre delarna samtidigt. Enligt artikeln har intresset för humor följt Sigurdson sedan tonåren då en vän på gymnasiet kläckte idén att skriva en manual med namnet ”När är det roligt?” för de som tycker sig sakna humor ska kunna slå upp vad som är roligt eller inte.

Tyvärr är humor för komplex och situationsbunden för en sådan manual så den idén har inte kunnat genomföras men att undersöka humor i olika kontexter har Sigurdson inte släppt. Och ju mer han undersökt desto större har frågan blivit och nu är han strax framme vid att avsluta sitt trebandverk om humor och teologi. Sigurdson delar inte alls myten om att religion ska vara humorbefriad, där judisk humor är det klassiska exemplet på att så verkligen inte är fallet.

Artikeln tar upp exempel från Sigurdson där bibeln visar på sin tids humor:

”Markusevangeliets skildring av Jesus – konungens – intåg i Jerusalem, som vrider och vänder på ett textmotiv som förekommer i flera tidigare texter.

– För det första så rider han på en åsna, som är ett arbetsdjur och inte ett konungsligt djur. För det andra så går han fram till templet, men går inte in, utan vänder tillbaka och går ut igen. Och det är ju helt enkelt det som kallas för Västgötaklimax.

– Och det här tror jag är en djup satir över konungsliga anspråk. Det är som om Stefan Löfven skulle komma på besök till Göteborg och då kommer åkandes på en flakmoppe längs Avenyn.”

Idag kan det vara svårt att tolka det humoristiska i berättelserna, men enligt Sigurdson kan det framgå tydligare dels beroende på översättningen, dels på sammanhanget.

” – Vi måste göra det med de medel som står oss i dag till buds. Det är en tolkningsakt. Det går inte att återskapa det som var det ursprungliga, att återskapa hur roligt någonting var på 100-talet. Däremot kan man fundera på hur vi gestaltar detta i dag. Och måste man inse att det är någon form av humor i det, för att kunna förstå innebörden av något.”

Sigurdson anser att rätt avvägd blir humorn ett vapen mot självförhärligande; ett sätt att visa och känna samhörighet med andra och att visa på sin egen otillräcklighet – att skratta med sig själv i gemensamhet med andra. Samtidigt menar han att fel avvägd har humorn motsatt effekt, att skratta åt någon annan är något helt annat. Sigurdson ger antisemitiska skämtteckningar från 1900-talets början, innan nazismen och Förintelsen, som exempel på det senare. Vilket gör att skrattet fastnar i halsen.

Sigurdson tycker att humorn behöver tas på större allvar. Humor handlar om vad det innebär att vara människa och att relatera till andra människor och Gud – en ofta förbisedd men för många en viktig dimension.

Artikeln avslutas med Sigurdsons syn på #tacofredag som bloggen tagit upp tidigare. Han tycker att det säger mer om Twitters, dåvarande begränsning på, 140 tecken än det teologiska tillståndet i Svenska kyrkan. Twitter lämpar sig väl för underhållning då det inte finns plats för så mycket mer. Sigurdson tycker att det verkar väl helt rimligt att lägga ut något sådant på Twitter och samtidigt föra teologiska diskussioner på andra ställen. Artikeln avslutar Sigurdsons resonemang kring frågan med att det finns en anledning till att han skriver ett trebandsverk om humor och teologi och inte tweetar sina åsikter om humor.

Jag tycker att det är skönt att få det bekräftat att jag inte är ensam om min syn på ”tacoJesus” och personligen skulle jag faktiskt uppskatta mer humor från Svenska kyrkans twitterkonto. Samtidigt ska kommunikationsenheten på Kyrkokansliet ta till sig av kritiken som följde efter #tacofredag och hitta en bra balans för hur och vad som faktiskt är okej att skämta om. Att utesluta skämt helt och hållet tycker jag är fel väg att gå för jag tolkade alla dessa ”gillanden” och reTweeter som att det var efterlängtat med lite humor från Svenska kyrkan.

 

En angränsande fråga till Twitter som kanske inte direkt handlar om humor:
Den 14 december skulle kyrkostyrelsen tagit beslut om nya riktlinjer för sociala medier för bland annat kyrkostyrelsen själv, men skrivelsen stoppades för att bearbetas ytterligare inför beslutet. (Kanske kände kyrkostyrelsen ett behov av att förstärka skrivningen just kring humor?)

Jag vet dock inte mer än vad som framgår av artikeln i Kyrkans tidning och där känns det snarare som att kyrkostyrelsen delar yttrandefrihetsexperten Nils Funckes syn på riktlinjerna. Enligt en annan artikel i Kyrkans tidning tycker han att formuleringen ”De förtroendevalda på Svenska kyrkans nationella nivå har en viktig roll att bidra till en nyanserad bild av vad Svenska kyrkan gör och står för.” i riktlinjerna kan tolkas som att de förtroendevalda beläggs med munkavle.

Jag delar inte Funckes syn men jag förstår att skrivningen kan tolkas så. Min förhoppning nu är att bland annat denna del av riktlinjerna formuleras på ett sätt så att det inte kan tolkas som att förtroendevalda (och personal) tystas, utan tydliggör att vi får skriva vad vi vill om Svenska kyrkan på sociala medier men inte hur som helst, vilket är min tolkning av vad som framkommer i de båda artiklarna i ämnet.

Jag är ett liv

Skrivet av

Årets julkampanj har temat ”Jag är ett liv” för att ge barn möjlighet till trygghet, skydd, utbildning, mat och vatten. Tyvärr berövas barn världen över rätten till fullvärdiga liv! Det kan vi inte tolerera. Därför arbetar vi mot sexuella övergrepp och våld. Vi kämpar för att barnens röster ska höras. Var med i årets julkampanj!

Du stöttar kampanjen genom att SMS:a LIV till 72905, då skänker du 100 kronor. Har du swish kan du swisha valfritt belopp till 9001223. Eller betala in via bankgiro 900-1223 alternativ postgiro 90 01 22-3.

Har du inte så mycket pengar att skänka så finns det ändå sätt att stötta kampanjen. Du kan dela information om kampanjen på sociala medier, på Svenska kyrkans Youtube-kanal finns ett flertal olika filmer som passar bra att dela på exempelvis Facebook och Twitter.

 

På Svenska kyrkans interna sidor finns det bilder och annat material för att visa på att du stöttar årets julkampanj. Där finns även tips på vad församlingarna kan göra under kampanjen. Nu är det kanske i senaste laget att få ihop något mer officiellt, men de flesta församlingarna har insamlingsbössor att tillgå så är ni ett gäng som hellre vill skramla bössor än köpa julklappar de här sista dagarna före jul så borde det inte vara så svårt att få till med kort varsel.

Inspirerad av framgången från Musikhjälpen så ska väl inte Julkampanjen vara sämre än att den också ska slå rekord i år! Gör vad du kan för att vara med i årets kampanj för att ge barn i hela världen möjlighet till trygghet, skydd, utbildning, mat och rent vatten!

Följeslagarprogrammet

Skrivet av

Genom att vara en internationell närvaro vill Ekumeniska följeslagarprogrammet (Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel) bidra till att dämpa våldet och främja respekten för folkrätten. Närvaron är ett uttryck för praktisk solidaritet för utsatta grupper – såväl palestinier som israeler. Följeslagare från hela världen reser till området med syfte att genom sin ickevåldsliga närvaro kunna vidga handlingsutrymmet och ge hopp och stöd åt människor att verka för fred och försoning.

Ett uppdrag som känns än viktigare i dag efter amerikanska presidentens utspel att flytta ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem och utnämna staden till Israels huvudstad. Vill du vara med och göra en insats har du nu chansen, då det går att söka till att bli följeslagare. Passa på att använda julledigheten till att fila på din ansökan. Sista ansökningsdag är 14 januari.

Mer information om vad som krävs och hur du söker hittar du i länken nedan
https://foljeslagarprogrammet.se/foljeslagare/bli-foljeslagare/

Jag har haft den stora förmånen att träffa två följeslagare på plats i Betlehem. Deras berättelser har satt djupa spår i mig och jag skulle gärna vilja åka ut med programmet, men än så länge känns tre månader som en väldigt lång tid att vara från mina barn som fortfarande är ganska små. Allra helst skulle jag se att när jag väl känner att det skulle fungera med en tre månaders frånvaro så har hela situationen i Israel – Palestina löst sig till det bästa, och att följeslagarprogrammet inte behövs längre. Just nu känns det mest som en utopi, tyvärr.

 

Foto: EAPPI/M Knoblauch, 2013