fbpx

Varför vill allmänpolitiska partier styra Svenska kyrkan?

Micael Terstedt från POSK i Sundbyberg ställer sig frågan:

Varför vill allmänpolitiska partier styra Svenska kyrkan?

De sekulära allmänpolitiska partierna Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centern kraftsamlar återigen för att försöka ta makten över det kristna samfundet Svenska kyrkan i kyrkovalet den 19 september.
Partierna tar med sig sitt hårda språkbruk och invektiven haglar över motståndaren. Demoniseringen av den andre är uppenbar. Den kristna hållningen är tvärtom att visa ödmjukhet, tillbedjan över människans lika värde och solidaritet med de som är utsatta.
Men, varför strävar de icke kristna allmänpolitiska partierna efter makten i ett specifikt religiöst samfund? Är det enbart makten över att kunna styra åsikterna i Sveriges största organisation med över fem miljoner medlemmar eller finns även ekonomiska incitament?
Låt oss som exempel se på de ekonomiska bidragen i min hemförsamling.
Svenska kyrkan i Sundbyberg är en liten församling i Sveriges minsta kommun. Det är en församling som varit mycket kommunalt politiskt styrd. När borgerliga partier haft makten har de tillsatt en borgerlig kyrkoherde. När socialdemokraterna haft makten har de tillsatt en socialdemokratisk kyrkoherde. Just nu styr socialdemokraterna med hjälp av centerpartiet och en folkpartist.
Medlemsantalet är lågt i jämförelse med övriga Sverige där över 55% av svenskarna är medlemmar i kyrkan. I Stockholm är ca 50% medlemmar medan i Sundbyberg är det under 40%. Med tanke på det är det märkligt att församlingen ska ha ca 30% högre mötesersättning än Stockholms stiftsfullmäktige som har ett övergripande ansvar för 61 församlingar. Årsredovisningen visar att kyrkorådets socialdemokratiske ordförande, som även sitter med i kommunfullmäktige, har fått ca 70 000 kr/ år i ersättning från församlingen.
Även den socialdemokratiske kyrkofullmäktige ordföranden sitter med i kommunfullmäktige och har en ersättning från kyrkan för sitt uppdrag på drygt 11 000 kr för att administrera ca två stycken två timmars möten per år. Den sistnämnde socialdemokratiske ordföranden är dessutom ordförande för församlingens valnämnd och har där, liksom övriga ledamöter, en månatlig ersättning under hela mandatperioden på fyra år fastän arbetet börjar först ett år innan kommande val.
Socialdemokraterna propsade dessutom på att de skulle ha en extra ledamot. En partifunktionär som inte deltagit i något sammanträde men haft ersättning.
Ersättningar brukar kopplas till reellt arbete och goda resultat. Är det moraliskt lämpligt att kyrkans medlemspengar används till att bekosta politiska partiers funktionärer?
Är det inte bättre att satsa mer på barn, ungdomar och behövande?
Tyvärr slutar inte ersättningarna vid enskilda ersättningar till partifunktionärer utan även ersättningar direkt till de politiska partierna sker. Det kallas mandatersättning och utgår med tio tusen kronor per år och grupp i kyrkofullmäktige plus fem tusen kronor per mandat som varje grupp erövrar. Ersättningar som går direkt in i de allmänpolitiska partiernas kassor utan att man vet att det kommer kyrkan tillgodo. De kan mycket väl användas för att driva allmän politik om cykelbanor eller parkeringsplatser.
Ersättningar på miljoner från kyrkans medlemsavgifter är en naturlig lockelse för de politiska partierna för att kunna driva sin allmänpolitik och avlöna funktionärerna.
Jag anser att ersättningar som utgår från kyrkans medlemsavgifter bör användas med återhållsamhet och kopplas till en kristen kyrkas uppgift. Ersättningar som inte direkt driver kyrkans grundläggande uppgift och är för kyrkans framtid är inte etiskt försvarbart.
Politiska partier ska inte kunna utnyttja kyrkan för egen vinnings skull. Svenska kyrkan måste få stå fri från allmänpolitiska partier.
Det är dags att släppa svenska kyrkan helt fri!
Micael Terstedt
POSK i Sundbyberg
POSK anser att förtroendevalda ska få ersättning för förlorad arbetsförtjänst och pensionsrätt och att förutsättningarna för kyrkliga förtroendeuppdrag måste förbättras genom anpassade arbetsformer. POSK förespråkar återhållsamhet vad gäller arvodering av förtroendeuppdrag.

Partierna skadar Svenska kyrkan

Partierna skadar Svenska kyrkan

Socialdemokraterna vägrar medverka till en reform av kyrkans demokratiska organisation och valsystem, trots att de direkta valen till Kyrkomötet öppnar upp för allsköns grupper att använda kyrkan som politisk språngbräda. Det skriver Erik Eckerdal.

Den 19 september är det val i Sveriges största medlemsorganisation, Svenska kyrkan. Inför kyrkovalet har flera ärkebiskopar, nuvarande och tidigare, kritiserat Svenska kyrkans partipolitiska system. Trots partiernas ihärdiga försök att inte låtsas om kritiken, utan försök att skapa andra konflikter, är just frågan om de politiska partiernas närvaro i kyrkan den stora konfliktfrågan. Många skulle säga ödesfråga.

Ärkebiskop Antje Jackelen har konstaterat att det partipolitiska systemet är otidsenligt. Ärkebiskop emeritus K.G. Hammar kallar systemet destruktivt för kyrkan. De partipolitiskt obundna grupperna instämmer, med POSK i spetsen, den näst största gruppen efter Socialdemokraterna.

I konflikt med kyrkans syfte

Problemet är inte att personer med partipolitisk tillhörighet är engagerade i kyrkan. Tvärtom, ett sådant engagemang välkomnas även av de obundna grupperna. Problemet går djupare och berör det partipolitiska systemets syfte, organisation och arbetssätt. Alla tre hamnar i konflikt med kyrkans syfte, grundläggande organisation, arbetssätt och identitet.

S instrumentella syn på kyrkan

De politiska partierna är sekulära ideologiska partier som medvetet agerar för att få makt över kyrkan. Många partipolitiska representanter protesterar mot denna beskrivning. Men de representerar de facto utomstående sekulära partier. Det är partistyrelsen som fastslår det kyrkopolitiska programmet.

Journalisten Maciej Zaremba har träffande beskrivit partiernas agerande som en kolonisation av kyrkan. Historiskt har S haft två syften med sin kyrkopolitik: Att ta makten över Svenska kyrkan, så att hon inte blir en självständig maktfaktor i samhället. Och genom sitt inflytande använda kyrkan som ett instrument för den egna politiska målsättningen. Denna instrumentella syn på kyrkan för egna syften, är fortfarande S inställning. Socialdemokraternas kyrkopolitiska program fastslår att målet är den ”demokratiska socialismen”, ett syfte det är svårt att hitta stöd för i Bibeln, bekännelsen eller Kyrkoordningen.

Kyrkan som politisk språngbräda

Det partipolitiska systemet i Svenska kyrkan är, internationellt sett, unikt. Det gäller även i jämförelse med folkrörelserna i Sverige, inklusive de politiska partierna, som i allmänhet har indirekta val till sina beslutande nationella kongresser. Det är inte utomstående grupper med andra ideologier, som till exempel Moderaterna eller Muslimska brödraskapet, som kandiderar till S partikongress, utan ledamöter som representerar sina lokalföreningar.

Ändå vägrar S medverka till en reform av kyrkans demokratiska organisation och valsystem, trots att de direkta valen till Kyrkomötet öppnar upp för allsköns grupper att använda kyrkan som politisk språngbräda.

”Omodernt och oansvarigt”

Svenska kyrkans nuvarande organisation är baserad på Regeringsformen 1974, alltså på sekulär lagstiftning. Det har förödande konsekvenser och leder till polarisering, konflikter och ekonomisk och administrativ ineffektivitet, eftersom Svenska kyrkans organisation inte är grundad i kyrkans teologiska grundsyn, där församlingen är grunden för kyrkans organisation. Att vara kyrkomedlem kan till exempel aldrig särskiljas från församlingen som gemenskap. Men i det partipolitiska systemet representerar den förtroendevalda sitt parti, som har kommit att ersätta församlingen.

Ett annat problem är att det partipolitiska systemet är konfliktdrivande och splittrar kyrkan, i motsats till att det främsta syftet med kyrkans organisation alltid har varit att ena och att bevara kyrkans enhet.

Den 19 september är det kyrkoval. Det är dags att partierna lämnar ett otidsenligt system och låter kyrkan sköta sig själv. Kolonisation är lika omodernt och oansvarigt år 2021 som 1945.

Erik Eckerdal

Det finns skäl att rösta i kyrkovalet!

En debattartikel från Nils Gårder i Skånska Dagbladet 10 september>>

Naturligtvis får även de politiska partierna ställa upp som nomineringsgrupper i kyrkovalet. I deras led finns troende och välvilliga kandidater. Problemet är att partierna saknar en konstruktiv kyrkopolitik.

De talar väl om folkkyrkan men deras iver till centralisering och likformighet är destruktiv.

Tre tecken på kris i Svenska kyrkans församlingar

1. Deltagandet i gudstjänster har sjunkit radikalt de senaste decennierna. För femtio år sedan var ännu antalet besök vid söndagens huvudgudstjänster fler än 10 miljoner. Idag är det ca 3,5 miljoner.

2. Den kristna undervisningen är på många håll nästan obefintlig och efterfrågas inte längre av bredare grupper. Det är nu 100 år sedan (1919) den allmänna undervisningen i troslära upphörde i skolan. Det är sedan dess kyrkans eget ansvar.

3. Sverige har tusentals väl underhållna kyrkor. Det är en stor glädje. Men många har gjorts ”övertaliga” genom att gudstjänster inte längre firas i dem.

Det behövs en ny kyrkopolitik för att bevara Svenska kyrkan som en folkkyrka. Det räcker inte med att lyfta fram symbolfrågor eller allmänna politiska ställningstaganden.

Svenska kyrkan är fortsatt en välkänd samhällsinstitution som vore kyrkan ännu en statlig myndighet. Kyrkobyggnaderna är kulturhistoriska smycken. Förmögenheten är betydande. Men är detta en garanti för att vara en folkkyrka?

Bättre byggnader än församlingar?

Församlingarna är ofta i långt sämre skick än kyrkobyggnaderna. Församlingarna har blivit allt färre med allt större territoriellt ansvar och allt färre medlemmar. Sedan år 2000 har antalet församlingar minskat med mer än 1000 stycken. Söndagens förkunnelse tas emot endast av några få procent av folket.

En kyrka behöver naturligtvis inte vara en folkkyrka. En levande kyrka förblir ett ljus som lyser i mörkret även i en öde trakt men om att Svenska kyrkan skall bevara sin ställning som folkkyrka krävs en ny kyrkopolitik. Det är ett ansvar för alla kyrkomedlemmar. Ett första steg är att deltaga i kyrkovalet och därmed ta ställning i de praktiska frågor som måste avgöras av dem som blir valda.

En femstegs-plan

1. Församlingarna måste ses som den primära nivån inte som ”lokalkontor” för en central myndighet. Det är i församlingarna mötet sker.

Ge församlingsprästerna ett tydligt ansvar för att väcka intresse och skapa delaktighet. Skärp stiftens ansvar för stöd av förkunnelse, diakoni och undervisning. Återgå till huvudprincipen att varje kyrka där huvudgudstjänst firas bör ha en präst som kan lära känna sin församling och ha ett eget församlingsråd. Engagemang och delaktighet uppstår endast lokalt. Endast en lokalt levande kyrka bevarar sin folkliga ställning och väcker respekt i samhället och i dess ledning.

2. Ge därför prästerna en bättre utbildning. Ställ höga krav på de akademiska studierna i teologi men även i andra ämnen som gör prästen förtrogen med filosofiska och kulturella strömningar. Lyssna till prästkandidaternas kritik och genomför en fullständig omprövning av utbildningen vid kyrkans utbildningsinstitut. Församlingsprästens självkänsla och auktoritet vilar på förmågan att nå fram till människor.

3. Öka antalet gudstjänster. Människors ”livspussel” är idag mer komplicerat än för femtio år sedan. Det måste finnas fler alternativ när man kan deltaga i gudstjänst, samtal och gemenskap. Undvik låsta kyrkor som är ett obehagligt tecken på kyrkans reträtt. Se värdet även av gudstjänster med ett fåtal deltagare. Överge inte landsbygden och de mindre orterna. Kyrkoåret bjuder på en spännande rytm och en variation som den borgerliga kalendern saknar. Delaktighet i kyrkolivet är ett erbjudande om självständig identitet.

4. För undervisning krävs ämnesutbildade lärare. Ge präster bättre utbildning i pedagogik och ge kyrkliga pedagoger en bättre fackutbildning. Inrätta kyrkliga skolor. Inte kyrkliga friskolor som konkurrerar med det allmänna skolväsendet utan ”kyrkskolor” för frivillig kristendomsundervisning riktad till barn, ungdomar och vuxna. Skapa nya katedralskolor i varje stift som en gemensam resurs för vidareutbildning. En intresseväckande undervisning är en nödvändighet för en folkkyrka.

5. Satsa på ideella medarbetare. Med början på 1970-talet har antalet anställda i lokal kyrklig tjänst ökat märkbart. Utvecklingen vänder nu. Församlingarnas arbete kan inte längre utföras endast av anställda. Vi står nu inför ett val: Att fortsatt basera församlingsarbetet på endast anställda eller att åter låta ideella medarbetare dela ansvaret. Väljer vi den första vägen kommer vi att få se allt förre och geografiskt större församlingar med allt svagare folklig förankring. Endast den senare vägen kan bevara en folkkyrka med bred förankring.

Lund den 10 september

Foto IKON Magnus Aronson

Nils Gårder

Kandidat i kyrkovalet för Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK)

POSK vill visst ha direkta val

För oss som har vuxit upp i en familj med syskon så är det inte ovanligt att det är bråk mellan syskon eller att det retas. Ibland kan det det gå riktigt vilt till, ibland är det smågnabb. Men vid en viss punkt, så säger (oftast) föräldrarna till ”nu får ni bli sams”. Eller så kommer syskonen fram till detta själva. Plötsligt finns det inget att bråka om eller så får en ”vapenvila” ingås för att friden ska få råda i familjen en stund.

Jag tänker på det här, för just nu är det, precis som Amanda Carlshamre skrev på bloggen i måndags, (https://www.posk.se/2021/09/med-kristus-i-centrum/) den tiden i valrörelsen som tar fram det absolut sämsta hos de flesta av oss som kandiderar i Svenska kyrkan. Och det är inget vi är stolta över.

Men i en valrörelse behövs det ibland ändå bli tydliga skillnader för att väljaren ska förstå vad de olika grupperna vill. Men pajkastning och svartmålning är inte roligt.

Låt oss lämna detta den 20 september

När dagen gryr den 20 september så hoppas jag att det som har sagts och gjorts i valkampanjen ska lämnas utanför kyrkan när mandaten fördelas och invalda personerna, för olika nomineringsgrupper, tillsammans ska ta ansvar för Svenska kyrkan.

Låt oss då vända blad, stryka ett streck i debatten och låt oss ta nya tag. Lämna lättkränktheten, lämna stoltheten, lämna det dåliga humöret och låt oss istället tillsammans se hur vi kan ta ansvar för Svenska kyrkan.

Ingen information?

Jag läser en insändare i Hallands Nyheter (11 september) där en kyrkomedlem, som fått hem sitt röstkort, tycker det är så svårt att hitta information om kyrkovalet i nyhetsmedia.

Personen har också sökt på de lokala webbsidorna och på kyrkovalssidan hos Svenska kyrkan om kandidaterna och de olika grupperna, utan att få ett större resultat. Enligt egen utsago är den här personen ”ej kyrkligt aktiv men vill gärna behålla våra kristna traditioner och stödjer därför fortfarande Svenska kyrkan”.

POSK vill ha direkta val

En sådan medlem skulle definitivt ha mycket lättare att få information om sina lokala kandidater om den lokala nivån var den viktigaste nivån att rösta till.

Så återigen stärks jag i min uppfattning om att vi endast ska ha direkta val till den lokala nivån. På den lokala nivån finns det ett lokalt intresse, det finns större chans att möta de kandidaterna som ställer upp lokalt, de har lättare för att berätta om sina lokala frågor. Och så ska valet till stiftsnivån och kyrkomötetsnivån vara indirekta val – så som det är i många andra medlemsorganisationer.

Så jo, POSK vill också ha direkt val i kyrkovalet – men endast till den lokala nivån, där det faktiskt går att träffa och känna kandidaterna. Och givetvis ska alla medlemmar i Svenska kyrkan få rösta i detta direktval. Det är fullständigt självklart!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

PS – du vet väl att det finns fullt med information om de flesta POSK-kandidaterna på de lokala POSK-sidorna. Och är du POSK-kandidat som ännu inte lagt in information – ta kontakt med din lokala grupp och se till att få upp din kandidatinformation!

Bra eller dåligt?

I pastoratet där jag arbetar har vi nu förtidsröstning i församlingshemmet. Varje dag är vi fyra till fem personal som tar emot rösterna. Vi har förberett med affischer, tänkt ut flöden, tejpat på golvet, sett till att valsedlarna ligger skyddade – ja, allt som valhandboken föreskriver och lite till. Personal och övriga valarbetare har gått på utbildning och lagt många timmar på att lära sig hantera valprocessen rätt.

Och den demokratiska processen är viktig. Och det är bra – men allvarligt talat. Fattar ni vad det kostar att vi under två veckor låter personalen arbeta med det här?

Glädjande nog så har vi på mitt arbete haft ett jämt flöde med förtidsröstande. Men skrämmande nog är det också många som har väldigt lite koll på hur valet går till, eller vad de vill rösta på.  Så vi har mycket att göra med att berätta om det rent praktiska. Och då har vi ändå haft utskick till alla hushåll med lokaltidningen och rejäl information på webbsidan och stora informationstavlor.

Nej, det är helt enkelt dags att Svenska kyrkan inför ett nytt valsystem. Ett valsystem som innebär direktval till endast lokal nivå och där de övriga nivåerna genomförs med indirekta val.

Det måste helt enkelt finnas andra sätt att nå ut till alla medlemmar, än att skicka ut röstkort vart fjärde år. Och det måste också finnas många andra sätt att låta medlemmarna få sin röst hörd. Låt oss tänka ”outside the box”!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Vision och program

POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare och så att det bättre speglar vår kyrkosyn. Stiftsfullmäktiges och kyrkomötets ledamöter bör väljas av församlingarna i indirekta val så att de representerar sina respektive församlingar och stift.

Att stiftsfullmäktiges och kyrkomötets ledamöter har församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet är avgörande för deras insatser. I dag kan grupper använda kyrkomötet som plattform för samhällspolitiska syften. När ledamöter representerar församlingar får kyrkomötets beslut legitimitet.

POSK anser att förtroendevalda ska få ersättning för förlorad arbetsförtjänst och pensionsrätt och att förutsättningarna för kyrkliga förtroendeuppdrag måste förbättras genom anpassade arbetsformer. POSK förespråkar återhållsamhet vad gäller arvodering av förtroendeuppdrag.

Under mandatperioden 2022–2025 vill POSK verka för:
att Svenska kyrkan reformerar och omformar sin organisation så att den gestaltar den kyrkosyn och struktur som kommer till uttryck i de dokument som antagits av Svenska kyrkan.
att Svenska kyrkan återgår till indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte.
att när Svenska kyrkan uttalar sig ska det ske utifrån teologisk grund och inte partipolitiska ställningstaganden.
att en återhållsamhet med arvodering av förtroendeuppdrag ska iakttas.

Debatt om partipolitik i kyrkovalet

Ikväll har Amanda Carlshamre  (POSK) och Ulf Bjereld (S) debatterat i Stensjökyrkan i Mölndal under rubriken ”Partipolitik i kyrkan?”. Du kan se hela debatten om du klickar här>>.

Samtalet och debatten   handlade såklart om partipolitik i kyrkan där givetvis Ulf hade en helt annan åsikt än Amanda. Ulf tror att vi behåller medlemmar genom att ha direkta val, han tror att Svenska kyrkan till och med kan få fler medlemmar genom att ha direkta val till alla nivåer.

Att det skulle vara ett problem känns han inte vid på något sätt. Ulf körde också på mantrat ”när man röstar på POSK så vet man inte vad man får”. Och då vill jag bara skrika ”MEN HAR DU INTE LÄST VÅRT PROGRAM!?? Eller det kanske var för långt och stod för många saker i det så du inte orkade? Vi har i så fall ett kortprogram, som kan vara enklare att ta till sig. Vi har också programmet på olika språk om det skulle underlätta.” (Men jag sa inget av det…)

Men nej, nej, nej, att POSK är otydliga är ett såååå uttjatat och gammalt argument att jag blir förvånad över att det återkommer hela tiden. Det verkar inte finnas något annat argument de kan komma på.

Amanda var också väldigt tydlig att det är systemet, valsystemet vi vill ändra på. Och att vi gärna ser att personerna är kvar, men i ett annat, indirekt valsystem. (Vi har till och med en småskrift där vi berättar precis hur vi tänker den lösningen>>) Indirekta val är också en bra demokrati, bara på ett annat sätt.

Direktval till den lokala nivån, där det mer kan likna ett personval. Där finns det en chans att personen har ett lokalt förtroende i församlingen. Därefter indirekta val, där de med lokalt förtroende kan välja personer till stiftsfullmäktige och kyrkomöte.

När besökarna fick ställa frågor undrade jag hur Ulf ser på detta att det finns grupper som inte finns lokalt någonstans – men ställer upp till stift och kyrkomötet och därmed kan komma in i kyrkomötet utan att ha någon lokal förankring. Jag tog AfS (Alternativ för Sverige) och SD (Sverigedemokraterna) som exempel. Men inte heller det såg Ulf som något problem. För honom var det viktigare att ha direkta val till alla nivåer.

POSK-vänner – Amanda var så snabb i repliken, så tydlig och så smart – som alltid. Vi kan vara mycket stolta över POSKs ordförande.

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

PS jag passade på att förtidsrösta i dag på mitt jobb idag. Min röst gick så klart till POSK. Glöm inte att rösta och få med dina vänner och bekanta att rösta också. Här passerade jag och Amanda förtidsröstningslokalen i Nordstan (som då var stängd) på hemväg från debatten.

Rösta för Guds skull

Rösta för Guds skull inte på ett riksdagsparti i kyrkovalet

I förra kyrkovalet röstade nästan en miljon människor. Nu hoppas många att det ska bli ännu fler. Men var det bra att kanske tio gånger fler röstade än vad som någorlunda regelbundet besöker en gudstjänst? På vilka grunder fattade dessa 90 procent av de röstande sina beslut?

De fick försöka hitta något de kände igen, och det finns närstående grupper till alla de åtta riksdagspartierna så de flesta kunde lyckas med det. Men särskilt väl övervägda ställningstaganden i kyrkliga frågor var det oftast inte som låg bakom de röster som hamnade i valurnorna.

Detta gav de tre rent partipolitiska grupper S, C och SD som ställde upp i kyrkovalet mer än hälften av platserna i kyrkomötet. Dessa tre riksdagspartier uppträder i fårakläder i kyrkopolitiken och kallar sig där nomineringsgrupper, fast det är förstås deras vanliga partistyrelser som fastställer valprogrammen och ger dem legitimitet.

När samma grupper ska företräda det allmänna samtidigt som de borde stå upp för kyrkans intressen blir det kyrkan som förlorar. De två främsta folkvalda i kyrkostyrelsen kommer från S och C, ett regeringsparti och ett av dess stödpartier. Vilken sida tror ni de står på när det kommer till kritan?

Men det finns partipolitiskt oberoende alternativ, grupper som har växt fram i den kyrkliga myllan. De representerar kyrkan och alla dess medlemmars intressen betydligt bättre än något riksdagsparti.

Även de grupper som förenas av mer eller mindre sekulära ideologier utan att vara direkt beroende av sina motsvarigheter i de allmänna valen har kommit en bit på väg mot insikt om hur kyrkan bör styras. Skiljelinjen kan därför sägas gå mellan S, C och SD, och de övriga.

I kyrkovalet kan vi tillsammans befria kyrkan från partipolitiken, gör din röst hörd och rösta för Guds skull inte på ett riksdagsparti!

Mats Rimborg, ordförande för POSK i Göteborgs stift. Ledamot i POSKs riksstyrelse.

(originalartikeln i DN 4 sept har 6727 tecken)

https://www.dn.se/debatt/rosta-for-guds-skull-inte-pa-ett-riksdagsparti-i-kyrkovalet/

Förstår du vad du läser?

Många i vårt land har ett annat språk än svenska som sitt hjärtats språk. Det kan bero på många olika orsaker. Men att få läsa eller höra på sitt eget språk kan göra att förståelsen blir bättre.

POSK Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, har därför tagit fram programmet på många olika språk, så att alla ska kunna ha möjlighet att hitta sitt hjärtas språk.

På sidan hittar du lättare svenska, uppläst svenska, många olika samiska språk, engelska, romani, finska och teckenspråk. Allt för att alla medlemmar i Svenska kyrkan ska kunna ta till sig POSKs program och vision för Svenska kyrkan.

På hjärtats språk

 

Jo, det är en skillnad

Jo, det är en väldig skillnad med att ställa upp som politiskt parti och på en politisk lista i kyrkovalet jämfört med att ställa upp som en partipolitiskt obunden grupp. Till exempel hävdar, Birger Wernersson (S) Jämjö, Lunds stift, att hans grupp vill;

Som nomineringsgrupp i Svenska kyrkan är Socialdemokraterna starkt emot trångsynthet, utestängning och diskriminering i alla dess former.

(Läs hela insändaren från Birger Wernersson i Sydöstran här>>)

Frågorna som Wernersson lyfter är viktiga, men inget som specifikt har med kyrkan att göra. Det är bara sunt förnuft.

Knapp Anna Eriksson (POSK) Härnösands stift skriver i en insändare och hänvisar till biskopskonflikten i Härnösand i vintras och skriver ;

Valet i höst gäller arbetet i Svenska kyrkan. Det har ingenting med vare sig lokal- eller rikspolitik att göra. Därför är det viktigt för mig som väljare att de som kandiderar är personer som själva är engagerade inom kyrkan som aktiva församlingsmedlemmar, personer som vet och förstår hur Svenska kyrkan är organiserad på de olika nivåerna och som respekterar denna ordning. Den som nomineras till en förtroendepost i Svenska kyrkan ska nämligen arbeta för kyrkan, inte för ett politiskt parti.

(Läs hela insändaren från Knapp Anna Eriksson i Allehanda.se här>>)

Vad är då skillnaden och vad spelar det för roll?

Erik Eckerdal
Erik Eckerdal

Jo, som Erik Eckerdal skriver i sin utmärkta småskrift ”Identitet och organisation”

Samtidigt, när jag lyssnar till den kyrkopolitiska diskussionen i Svenska kyrkan, slår det mig att den verkar bedrivas mer eller mindre utan kontakt med den omfattande ekumeniska och internationella diskussion som rör frågor om identitet, kyrkligt beslutsfattande och organisation. I stället verkar det vara andra frågor som tar överhanden, som om kyrkans tro och teologi inte har någon betydelse för kyrkans yttre ordning och organisation. Trots att kyrkoordningen är tydlig med att det är teologin som ska ligga till grund för kyrkorätten och kyrkans organisation (som regleras av rätten). Det är min övertygelse att konflikten i Härnösand – liksom många andra konflkter i Svenska kyrkan – aldrig hade uppstått, eller åtminstone hade kunnat hanterats på ett betydligt effektivare och för de inblandade mindre smärtsamt sätt, om Svenska kyrkans organisation hade varit teologiskt grundad och genomarbetad.

(…)

Att vara med i POSK – det är att vara för kyrkan. Det är utgångspunkten både för hur POSK växte fram historiskt och för POSKs förståelse av sig själv. (..) POSK skiljer sig på så sätt från många av de andra nomineringsgrupperna i Svenska kyrkan. De är grundade på sekulära samhällsideologier – som socialism, liberalism, konservatism eller nationalism – som sedan tillämpas på Svenska kyrkan. Det finns historiska orsaker för varför det blivit så, som bland annat hör ihop med statskyrkosystemet. POSK menar att endast om grunden för kyrkan och hennes organisation är hennes egen identitet och självförståelse (ecklesiologi) kan Svenska kyrkan få en positiv betydelse i samhället. För POSK är det därför avgörande att det finns en överenstämmelse mellan Svenska kyrkans identitet, hennes organisation och vad hon gör. Kyrkans organisation och alla hennes beslut måste vara grundade i kyrkans egen självförståelse. Annars blir både organisation och beslut motsägelsefulla – och identiteten fördunklad.

Är du intresserad varför POSK så envist hävdar att partipolitiken ska bort Svenska kyrkan så läs Erik Eckerdals hela skrift och förstå sambandet historiskt och teologiskt.

Erik Eckerdal säger bland annat:

Att Svenska kyrkans organisation är partipolitiskt organiserad innebär vidare att de politiska partiernas representanter får dubbla lojaliteter. Det är ofrånkomligt att det blir en sammanblandning mellan vad som är kyrkliga frågor och samhälleliga frågor och att partierna driver frågor parallellt i riksdagen och i kyrkomötet, vilket inte gynnar kyrkans oberoende.

För kyrkans skull och för ett äkta folkligt engagemang i kyrkan måste detta förändras.

Och det innebär – låt mig här vara EXTREMT tydlig – inte att POSK vill slänga ut eller utestänga alla människor som har ett politiskt engagemang. Ni är mer än välkomna med era erfarenheter och kunskaper. Men – det ska vara det kyrkliga engagemanget och kunskapen om kyrkan som ska lägga grunden för ert kandidatur, inte ert politiska parti eller dess frågor om jämställdhet och liknande.

För en riktigt fri kyrka – RÖSTA PÅ POSK!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Var du där?

Manilla Okomdal Nordanstig skriver på i sin krönika i Göteborgs-Posten 28 augusti.

Var du där?

” Människan behöver en medmänniska och mänskligheten är beroende av medmänsklighet. Omsorg och kärleken till vår nästa finns i människans natur. Och den som blivit visad kärlek, och inte av rädsla har tvingats stänga in den, kan visa kärlek, kan vara kärleksfull och omtänksam i mötet med andra. Ofta räcker det med att bara vara där. Inte vända ryggen till, titta bort eller gå därifrån. Ibland är det viktigaste att stanna upp, vara kvar och att våga dela utsattheten. Då blir människan stark. Det finns en fantastisk psalm som sällan sjungs numera på grund av utdaterade ordval i den svenska psalmboken. Men melodin är vacker och orden så starka och viktiga att den förtjänar en reviderad översättning. Originalets titel är When I needed a Neighbour.

Jag behövde en nästa, var du där, var du där? Jag behövde en nästa, var du där?

Läs hela krönikan här i GP>>

POSK skriver i sitt program:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärleksfull och praktisk diakonal omsorg. Diakoni innebär att se, ge röst åt och respektfullt möta människor som befinner sig i en utsatt livssituation. Nöden är skiftande och behoven är stora, och nya utmaningar ställer fler krav på församlingens diakoni. I varje församling behöver det erbjudas utbildning och möjlighet till stöd för alla som är frivilligt engagerade och som vill bidra i församlingens diakonala arbete.

Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det ska finnas tillgång till en diakon i varje församling. Detta innebär att det ska finnas minst en diakon anställd i varje pastorat och varje självständig församling.

Det växande antalet människor på flykt i världen och i Sverige är en utmaning också för Svenska kyrkan. Vi måste i allt högre grad vara en närvarande, öppen och tydlig kyrka, som förmedlar hopp. POSK menar att den öppna kyrkan och ett öppet och välkomnande förhållningssätt är den enda möjliga vägen för att visa på ett liv i rättvisa och frihet. Människor som kommer och kommit till Sverige måste stödjas genom integration. Vi behöver se och ta tillvara på alla som söker sig till våra församlingar.

Under mandatperioden 2022–2025 vill POSK verka för:
att
reflektion och kompetensutveckling sker kring nya diakonala utmaningar.
att
 det införs en bestämmelse i kyrkoordningen om att det ska finnas tillgång till en diakon i varje församling.
att
 Svenska kyrkans församlingar rustas att hjälpa och se till de behov som uppstår för människor som är på flykt.

Var du där?

Att kunna få bli rustad i gudstjänst och församling är viktigt. Så att jag också kan få de ögon som ser, som vågar vara närvarande och se människan bakom en framsträckt hand eller ett tyst rop på hjälp – oavsett om det är nära mig eller långt bort.

Därför är en röst på POSK viktig i kyrkovalet. För POSK vill värna diakoni och undervisningen och vill att församlingarna ska vara ett stöd i växande och ansvarstagande.

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Manilla är kandidat till kyrkomötet och står på POSKs lista för Göteborgs stift.