Partipolitik hör inte hemma i Svenska kyrkan

Kyrkans Tidnings debattsida tar ett gäng POSKare från Skara stift debatten.

Söndagen den 19 september är det dags för kyrkoval i Svenska kyrkan. Redan innan valrörelsen egentligen kommit igång på allvar har nomineringsgrupper och kandidaturer varit föremål för debatt. I lokala medier har olika insändare har avlöst varandra och vi kunnat läsa om hur de allmänpolitiska partierna mobiliserar.

Även i riksmedia syns uppladdningen. När kända personer kandiderar i kyrkovalet beskrivs det i termer av politisk karriär inom respektive parti. På ledarplats i GP recenseras en bok om Socialdemokraternas kyrkopolitik under rubriken “Konsten att kapa en kyrka”, där författaren och socialdemokraten Jesper Bengtsson beskriver hur partiorganisationen sakta men säkert från folkrörelsernas tid arbetat för att förändra Svenska kyrkan inifrån.

Dessa exempel visar att frågan om partipolitiskt inflytande över Svenska kyrkan är en fråga som engagerar. POSK underkänner inte det personliga engagemanget hos de kandidater som står på listor med ett allmänpolitiskt partinamn överst. Men vi erbjuder ett alternativ för dig som tycker att kyrkans tro och liv ska formas utifrån svenskkyrklig teologi och inte utifrån allmänpolitiska ideologier.

Vi som kandiderar i kyrkovalet för Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) vill också bidra inom Svenska kyrkan. Vi vill också ge av vår tid och vårt engagemang för den kyrka som ligger oss så varmt om hjärtat. Men vi gör det just som engagerade gudstjänstfirare, medarbetare inom diakoni, barn- och ungdomsverksamhet, kör- och musikliv. Vår vilja att stå till förfogande på en lista i kyrkovalet är inte grundad i en partipolitisk övertygelse, utan vi menar att de politiska partiernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra. Då blir Svenska kyrkan en kyrka som på riktigt är fri från staten.

Den som bläddrar i ärendelistorna i kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kan lätt se vad den Sverigedemokratiska gruppen motionerar om: minskade bidrag till kyrkans arbete med flyktingar och integration, helt i linje med partiets åsikter. Det nya partiet Alternativ för Sverige rustar för att få, som de skriver, kyrkan tillbaka till svenska folket. Båda dessa partier utser Socialdemokraterna till sina huvudmotståndare. Därmed görs kyrkan till en skådeplats för en partipolitisk maktkamp, och dessutom med främlingsfientlighet som bränsle.

Låt oss berätta vad POSK vill med Svenska kyrkan! Istället för att vara en arena för partipolitik vill vi vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som tydligt talar om Jesus Kristus. Vi skapar mötesplatser för närvaro, gemenskap och möjlighet att växa i tro. Våra kyrkor är viktiga kulturarv som ska bevaras. Fler unga behöver rekryteras till kyrkliga utbildningar för att möta behoven av personalförsörjning och vi behöver utveckla arbetet med det ideella engagemanget.

En röst på en POSK:are är en röst på en person som ser individen och gläds åt mångfald. Alla – oavsett förutsättningar som kön, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet, funktionsförmåga och klass – ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan. Vi vill på kristen grund vara en tydlig röst i samhället för social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Och vi vill att den partipolitiska maktkampen med Svenska kyrkan som arena upphör.

Karin Långström, Skövde

Per Lindberg, Skövde

Veronica Pålsson, Skövde

Johannes Ekström, Mariestad

Axel Wilson Nydén, Tibro

Helena Taubner, Hjo

Samtliga för POSK i Skara stift

Låt oss lämna de partipolitiska åsikterna utanför

Debatten fortsätter och Amanda Carlshamre svarar i Kyrkans Tidning den 12 maj på två repliker som tidigare varit publicerade i samma tidning. 

Torgny Larsson vittnar i KT nummer 18 om en obefogad misstänksamhet. Att ”trosgemenskapen och församlingen ska vara basen för de som beslutar i kyrkan” betyder just det och inget annat – förtroendevalda i Svenska kyrkan bör väljas utifrån en trosgemenskap, inte en partipolitisk åsiktsgemenskap. Kyrkoordningen framhåller också tydligt att församlingen är den primära enheten inom Svenska kyrkan. Det handlar alltså inte om de enskilda socialdemokratiska kandidaternas engagemang och övertygelse, det ifrågasätter jag inte. Jag ifrågasätter sättet som kandidaterna är valda på och i vilket namn dessa kandiderar.

Diakonatet har blivit del av det treledade ämbetet och en ny psalmbok togs i bruk 1986 för att Svenska kyrkan så velat – inte specifikt Socialdemokraterna. Det är en evangelisk-luthersk kyrka vi är del av – förändring i enlighet med tid och tradition ingår i Svenska kyrkans ecklesiologi. Jag ger Larsson alldeles rätt i att S var delaktiga i beslutet om ändrade relationer mellan kyrka och stat. Sedan dess har det motionerats internt på S-kongresser om att inte ställa upp i kyrkovalet med anledning av just den förändrade relationen där interna krafter menar att det är dags att släppa taget och låta Svenska kyrkan vara en fri kyrka från partipolitik.

Men låt oss då vända på steken. Menar inte S att man är allas parti? Alla trosinriktningars parti? Även ateisternas parti? Hur ser de aktiva S-medlemmar som medvetet gått ur Svenska kyrkan på att deras parti förväntas, enligt S stadgar, att organisera val till Svenska kyrkan? S är inte överens i frågan, det kan vi enas om.

Jag upprepar till Hallengren att alla, oavsett sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, ska mötas med respekt i Svenska kyrkan, att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma olika uppfattningar i vigselfrågan och att vi står fast vid den beslutade ordningen. Menar Hallengren att vigselplikt är att föredra?

Ni ställer er båda undrande till POSKs ideologiska grund. Vår gemensamma syn skrivs fram tydligt i vår vision för en fri kyrka. POSK är sammansatt av en mångfald av åsikter på den allmänpolitiska skalan – men vi har lämnat den utanför kyrkan och kan därmed glädjas åt den rikedom som mångfalden ger. Med detta har vi osvikligt en grund att stå på – Svenska kyrkans bekännelse med församlingen i centrum. Svenska kyrkan ska vara en plats av mångfald där människor möts med respekt och där tradition och förändring och förnyelse går hand i hand.

POSK menar att vi som medlemmar i Svenska kyrkan, socialdemokrater och andra, som vill vara förtroendevalda i Svenska kyrkan ska ställa upp utan partipolitisk inblandning och utan ett politiskt parti som begränsar och fastslår en partipolitisk agenda för Svenska kyrkan. Vår kyrka har fler och andra frågor än de att ta sig an – så låt oss engagera oss i Svenska kyrkan, men lämna de partipolitiska åsikterna utanför. Många år har gått sedan relationsförändringen med staten, och tiden är mogen för de partipolitiska grupperingarna att släppa taget nu. Engagera er utan partipolitiska uppfattningar, lita på att kyrkans eget budskap bär. POSK som obunden grupp välkomnar er.

Amanda Carlshamre
Ordförande POSK

Mats Rimborg

Mats Rimborg är ordförande för POSK i Göteborgs stift, ledamot i POSKs styrelse och dessutom kassör. Han har flera uppdrag som förtroendevald, bland annat som 2:e vice ordförande i stiftsstyrelsen i Göteborg och ledamot i församlingsråd. 

Varför är du engagerad i POSK?

”Jag vill vara med och ta ansvar i min kyrka, och tycker man ska kunna göra det utan att behöva vara med i något politiskt parti. Mångfalden inom Svenska kyrkan är en rikedom att ta vara på, inte ett problem, och kyrkan ska respektera och glädjas åt alla som vill vara med.”

POSK står för mångfald och sårar inte

Fyra POSKare från Umeå har på förekommen anledning skrivit en debattartikel, införd i Västerbottens-Kuriren den 2 januari. Den direkta anledningen var en insändare som angrep POSK och påstod att vi kränker, sårar och diskrediterar företrädare för politiska partier i kyrkovalet.

En informationstidning från POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, en nomineringsgrupp som ställer upp i kyrkovalet) som gavs ut under hösten har väckt reaktioner. Debattörer från andra grupper i kyrkovalet har menat att POSK ”kränker och sårar” dem som har ett politiskt engagemang, och att vi misstänkliggör deras engagemang i kyrkan. Frågan har ställts varför de som engagerar sig politiskt inte skulle vara ”värdiga” att delta i kyrkovalet.

Detta bygger på en missuppfattning om vad POSK står för när det gäller förekomsten av partipolitik i de kyrkliga valen. Vi har inom POSK alltid varit mycket tydliga med att vi ser det som positivt och viktigt att kristna engagerar sig i samhället, bland annat genom att ta ansvar som politiskt förtroendevalda. Vi ser det också som positivt att politiskt engagerade personer finns med och tar ansvar inom kyrkan – som ideellt engagerade, som förtroendevalda och som anställda. Inom POSK finns också många som är engagerade i samhällspolitiken. Däremot vill vi inte knyta vårt engagemang som förtroendevalda i kyrkan till ett politiskt parti.

Någon debattör har framfört att partiers deltagande i kyrkovalet innebär att ”göra fler delaktiga” och att ”alla behövs” inom kyrkan. Men mindre än 5 procent av Sveriges befolkning är medlemmar i ett politiskt parti. Därför behövs POSK som alternativ för de 95 procent som står utanför partierna att bli delaktiga och kunna ställa upp som förtroendevalda. Fler behövs om inte beslutsfattandet i kyrkan ska bli en angelägenhet för ett litet fåtal!

POSK anser också att partipolitiska etiketter är irrelevanta för val av förtroendevalda i kyrkan. Partiernas program och ideologier är utformade för det sekulära samhällets frågor och säger inget om de kyrkliga frågorna. Kyrkans teologi, gudstjänstutformning, diakoni eller organisation kan inte styras av politiska partiprogram. Inga andra organisationer i civilsamhället styrs av politiskt tillsatta företrädare – så varför ska kyrkan göra det?

Dessa uppfattningar om partipolitik i kyrkan är principiella, och innebär inte på något sätt att vi underkänner det kyrkliga engagemanget hos personer i andra nomineringsgrupper. Det finns därför ingen anledning för någon partitillhörig att känna sig ”kränkt” eller ”sårad”. Tvärtom ser vi och uppskattar mycket av äkta engagemang för kyrkan hos andra nomineringsgruppers företrädare. Genom åren har POSK också haft mycket och nära samarbete med bland annat centerns företrädare, både i kyrkomötet, inom Luleå stift och inte minst inom Umeå pastorat. Det sätter vi stort värde på!

I en kyrka som likt Svenska kyrkan ser sig som en folkkyrka och har nära 6 miljoner medlemmar är det naturligt att kyrkan rymmer en mångfald av uppfattningar, kyrkliga traditioner och fromhetsriktningar. Denna mångfald ligger i folkkyrkans natur. I vår informationstidning nyligen skrev vi att detta är något vi inom POSK bejakar och ser som en rikedom – inte som ett problem.

Det tycks som om en del debattörer inte håller med om detta. Några verkar också tro att ”frågan om kvinnliga präster” är ett problem för POSK, liksom det faktum att Jesu budskap riktar sig till alla oavsett kön eller etnicitet. Vi kan försäkra att POSK helhjärtat står bakom Svenska kyrkans ordning med kvinnliga präster, och att vi gärna ser fler kvinnliga kyrkoherdar och biskopar.

Ibland påstås att POSK inte har några tydliga åsikter i kyrkliga frågor. Inget kan vara mer felaktigt. Vi har ett omfattande program som är lätt att hitta på vår websajt. I POSKs program kan alla läsa bl.a. följande: ”Präster, diakoner och biskopar av olika kön är en självklarhet och en tillgång för kyrkan. En kyrka med ansvar för alla motverkar all särbehandling på grund av kön och andra diskrimineringsgrunder” och ”alla, oavsett sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan.”

POSK kränker och sårar ingen genom att tala om vad vi står för i kyrkopolitiken – och vi har ett heltäckande program med många tydliga ställningstaganden!

Lisa Tegby och Katarina Glas, kyrkomötesledamöter
Birgitta Bernspång, ordförande i POSK i Umeå
Lars-Gunnar Frisk, ordförande i POSK i Luleå stift

 

Vision och program

En gemenskap av troende

Den teologiska mångfalden och respekten för den andre är en stark identitetsfråga för POSK.
– I grunden måste vi få tolka vår tro och Bibeln olika vilket innebär att vi inte alltid tycker likadant, säger kyrkomötesledamoten Emma Hedlundh.

– Hej, så roligt att du är här idag, säger cafévärdinnan glatt när prästen Emma Hedlundh stiger in på Uppsala domkyrkas café.
–Ja, det är alltid kul att komma in till domkyrkan, svarar Emma.

Ytterligare en person hälsar på Emma och de växlar några ord. Hon är ett välkänt ansikte i Uppsala, vilket inte är konstigt med tanke på hennes kyrkliga bakgrund och engagemang. Idag sjunger hon i kören Uppsala katedralsångare och debuten som förtroendevald i Uppsala stift gjorde hon redan som 20-åring. Sedan 2006 representerar hon POSK i kyrkomötet.

En av Emmas hjärtefrågor är kyrkans teologiska mångfald och respekten för den andre. Den teologiska debatten om samkönade äktenskap liksom prästvigda kvinnor ligger därmed i hennes fokus. Även om hon personligen bejakar bägge besluten kan hon förstå att andra har en annan tolkning.
– Inom POSK ställer man sig bakom Svenska kyrkans beslut kring att ingen kan tvinga någon att viga samkönade par. Det är upp till varje församling och i slutändan kyrkoherde att samkönade par ska kunna vigas. Men den enskilde prästen ska kunna neka med hänvisning till sin tro. Det beslutet tog kyrkomötet 2009 och vi i POSK står fast bakom det, säger Emma.

Inom POSK är hållningen att båda tolkningarna ska få rymmas inom Svenska kyrkan.
– För det får POSK kritiken att vi inte står för något i frågan. Trots att vi egentligen bara ställer oss bakom det gemensamma beslutet. Det handlar om respekten för den andre. I grunden måste vi få tycka olika och tolka vår tro och Bibeln individuellt. Samtidigt finns det naturligtvis en gemensam kärna, nämligen evangeliet och dess centrala budskap om alla människors lika värde, säger Emma.

Svenska kyrkan har idag en stor bredd och en mångfald av olika kyrkliga inriktningar och traditioner.
– Jag tycker att mångfalden innebär en rikedom, som är en tillgång och inte ett problem. POSK bejakar mångfalden och menar att olika uppfattningar och fromhetstraditioner kan leva sida vid sida, med respekt för dem som tänker annorlunda. Kyrkan är en gemenskap av troende och inte en åsiktsgemenskap, säger Emma.

Grundinställningen för POSK är att alla ska kunna känna att de kan rymmas, men ändå ha en egen uppfattning i olika frågor.
– Vi har en ständigt pågående dialog om att alla andra inte alltid tycker som en själv. Man behöver inte stå bakom hela programmet som helhet, men vissa punkter bör man ändå känna krokar tag i det som man själv vill driva och stå för, säger Emma.

Inom POSK ska alla kunna känna att de kan rymmas men ha en egen uppfattning.
– Det är vår tro på Kristus som är grunden för vår gemenskap och vårt både enskilda och gemensamma engagemang. Det håller oss samman, avslutar Emma.

EMMA HEDLUNDH

ÅLDER: 42 år
BOR: Uppsala
FAMILJ: Frun Malin och dottern Klara
POSK: Tillsyns- och uppdragsutskottet sedan 2006
Ledamot i kyrkomötet sedan 2006
VIKTIGASTE FRÅGAN FÖR KYRKAN: Att möta människor och berätta om evangeliet och inte låta de viktiga frågorna om organisation ta för mycket plats
BIBELCITAT INOM TEOLOGISK MÅNGFALD OCH RESPEKT: ”Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp.” Efesierbrevet 4:3-4

Starkt betyder inte stort

En blomsteräng fylld med blommor i olika färger

Under min julledighet hände det både det ena och det andra som jag just då tänkte att detta kan jag skriva om i bloggen när jag är tillbaka. Sedan gick det någon dag och behovet att skriva om just detta bleknade eller kändes inte lika relevant när nya saker dök upp. Fast en del av det kan jag inte riktigt släppa heller, det är något som fortsätter att pocka på min uppmärksamhet. Tankar som snurrar och i viss mån skaver, samtidigt som jag inte vill ge mig in i getingboet och ruska upp stämningen igen.

Alla ni som följer kyrkliga sammanhang på sociala medier i allmänhet, och Svenska kyrkan i synnerhet, kanske själva kan räkna ut vad det är jag syftar på. Men även om ni inte gör det så spelar det ingen roll. Jag tänker inte ta upp frågorna i sak, för jag vill inte dryfta detaljer just nu utan hålla det på ett mer strukturellt plan. Vis av erfarenhet så är det kanske inte alltid så klokt med detaljer när det är strukturer som ska påvisas.

Det är ju dock svårt att visa på strukturer utan exempel och jag väljer då att gå till POSK-bloggen för att leta exempel på dessa strukturer som jag vill påvisa. Vi kan börja med Kyrkohandboken och allt som skrivits, debatterats och dryftats kring den. Jag har uppfattat att det finns ett starkt motstånd till Kyrkohandboken men det är inte detsamma som stort eller omfattande.

Under hösten skrev jag om tacoJesus och redan där försökte jag påvisa det jag nu vill visa på. Det var starka känslor som uttrycktes, men återigen det är inte detsamma som omfattande.

(Titta gärna på Kulturveckan där Michael Bjerkhagen och Kent Wisti medverkar och pratar bland annat om detta)

Vad jag försöker säga med mina två exempel är att det finns starka känslor inblandade (inte så konstigt väl?) i det som rör kyrkan och tron, och Svenska kyrkan som organisation måste bli bättre på att härbärgera alla dessa känslor. Samtidigt! – vi som är medlemmar i Svenska kyrkan måste förstå att allt som Svenska kyrkan gör kan inte passa alla samtidigt. Om Svenska kyrkans officiella Twitter lägger upp något som kanske inte träffar helt rätt hos dig eller mig, så ta det inte som en personlig kränkning. Titta på alla andra tweets och se vad du tycker om dem, om alla tweets känns fel, ja, då kanske inte Svenska kyrkan är något för dig. Kanske är det till och med så att den kristna tron inte är något för dig?

Kritik och granskning är bra. Starka känslor detsamma. Det är inte det som är problemet. Men när alla dessa starka känslor och kritiken framförs så är det lite för ofta som den stora och kanske lite för tysta massan glöms bort. För det är ganska svårt att på ett bra sätt uttrycka sitt starka gillande för nånting. Även om jag skulle tro att världen vore en så mycket bättre plats om det vore tvärtom!

Jag kan ibland bli ledsen när något som jag tycker om får stark kritik. Ibland kan det gå så långt att jag börjar tvivla på vad jag egentligen tycker, när kritiken är alldeles för stark och framförs på ett sätt som inte alls tar hänsyn till att det faktiskt kan finnas en annan syn på saken. En av POSKs valfrågor i höstas var ”Mångfald och respekt” och jag skulle önska att vi alla kunde vara bättre på att följa den parollen. Svenska kyrkan har 6 miljoner medlemmar och alla kan inte tycka, tänka och tro exakt likadant.

Alla är precis lika välkomna till kyrkan. Gud tar emot oss precis som vi är. Om någon i Svenska kyrkan, medlem eller anställd, gör något som du inte tycker om så kanske du inte alltid behöver reagera så starkt, ta det personligt eller definiera Svenska kyrkan utifrån detta. Ett teologiskt samtal är alltid välkommet, och att utgå ifrån att ingen har rätt, eller fel i ett sådant samtal är alltid bra.

Gaaaahhh!! Nog nu, SD!

En staty i marmor där figuren håller ansiktet gömt i sin handflata

Sverigedemokraterna argumenterar för att kyrkan inte ska vara politisk och att man därför borde rösta på dem. Hör ni hur dumt det låter?

I flera kanaler (ex Sveriges Radios P1-morgon) framför Sverigedemokraterna ett argument om att Svenska kyrkan har gått från att stå för traditionella värden till att bli en ”vänsterliberal politisk åsiktsmegafon” (Aron Emilsson (SD) i SVT)

Julia Kronlid som företräder SD i kyrkomötet säger (i P1-morgon):

– Det blir en väldig vänstervridning på kyrkan då och vi tycker att kyrkan ska vara mer neutral. Vi tycker inte att den ska vara med någon extrem organisation åt något håll.

SD’s lösning på detta är självklart att en röst på just SD skulle motverka en politisk kyrka.

SD står inte för en opolitisk kyrka

Hör ni hur dumt detta låter?

Om det är någon nomineringsgrupp i årets kyrkoval som just driver linjen att kyrkan ska styras av partipolitiska intressen, så är det SD.

Deras kandidater kan inte svara på frågor om kyrkan, utan har hängt upp sig på kulturarvsfrågan och att värna det specifikt svenska med Svenska kyrkan (snarare än det kyrkliga, alltså). Deras partiledare, och deras kyrkopolitiska talesperson, är helt öppna med att kyrkovalet är en möjlighet till genomslag för partiet inför nästa års riksdagsval.

SD’s ideologi är inte förenlig med evangeliet

Det är lätt för SD att anklaga kyrkan för att vara partipolitiskt styrd, så länge kyrkan inte bedriver den verksamhet som de själva vill se. Att kyrkan tar ställning för alla människors lika värde bortförklaras med en vänstervridning, när det i själva verket bara synliggör att SD’s ideologi inte är förenlig med evangeliet.

Nej, SD, nu är det nog! Om ni på riktigt menar att kyrkan ska vara fri från partipolitiskt inflytande, så borde ni ta konsekvenserna och låta bli att kandidera!

Sammanställning av vad nomineringsgrupperna vill

I dagens (14 september 2017) Kyrkans tidning har de en tydlig uppställning över vad de olika nomineringsgrupperna står – dels genom att alla får lyfta tre av sina viktigaste valfrågor. Dels genom att gruppledarna får svara på följande frågor:

  1. Ska rätten för präster att säga nej till att viga par av samma kön (väjningsrätten) finnas kvar?
  2. Ska de politiska partierna ställa upp i kyrkovalet även i fortsättningen?
  3. Ska kyrkan införa indirekta val?

POSKs gruppledare svarar kort och koncist – helt i enlighet med vårt program: 1. Ja, 2. Nej, 3. Ja. Något annat hade varit väldigt förvånande!

Det känns väldigt glädjande när jag tittar på hur många fler som tycker som vi i väjningsrättsfrågan. 8 (inklusive POSK) av 11 grupper svarar ja på den frågan. De tre nomineringsgrupper som svarat nej på frågan är S, MPSK och ViSK. Något som förvånade mig var att även ÖKA svarar ja på den frågan, visserligen med tillägget ”det är inte bra när präster säger nej”. Jag förstår verkligen inte varför de under valkampanjen gång efter annan hoppat på POSK när vi försvarat väjningsrätten när de uppenbarligen vill ha kvar den själva!

När det kommer till politiska partiers varande i Svenska kyrkan känner jag väl inte riktigt samma stöd från de olika nomineringsgrupperna. Tre grupper svarar tydligt Ja! på frågan, och dessa svar kommer inte så förvånande från S, C och SD. Det är visserligen fler (POSK, BA, FK, KR) som svarar Nej! på frågan men ser vi på dagens mandatfördelning så vinner ändå ja-sidan. Då blir fördelningen 116 ja mot 93 nej. Några av grupperna svarar vagt som ViSK som inte ser några problem. Återigen förvånar ÖKA mig med sitt ”Motsätter sig inte. Men ”hoppas på förändring på sikt”.

Tredje och sista frågan, som jag känner har blivit årets valfråga i det stora hela. Även KT har ytterligare en artikel i frågan där Jan Strid intervjuas och ser att direktvalet nog kommer att vara kvar i många år till. Men här sätter jag min stora tillit till er väljare! Se nu till att rösta på någon av grupperna som vill förändra valsystemet. Då finns det tre alternativ: POSK (bästa alternativet såklart!) FK och C. Frimodig kyrka är tydligast inne på samma linje som POSK medan C är försiktigare med sin ”vill utvärdera möjligheten”.

För oss i POSK har det här blivit vad valet handlar om. Ska vi fortsätta såhär med direktval till alla nivåer. Som, för att det ska bli tydligt vad som skiljer grupperna åt, verkar polariserande. Jag vill inte det längre …  Dessutom öppnar dagens valsystem upp för krafter utifrån http://www.aftonbladet.se/a/gooB9 som bara vill använda kyrkan som en arena till sina mörka syften.

Det är viktigt att du röstar i kyrkovalet! Vill du som jag, få slut på denna valcirkus som tar bort fokuset från kyrkans kärnverksamhet under några veckor var fjärde år, då tycker jag att du ska rösta på POSK! Vi är det största och tydligaste alternativet i den frågan.

En bild på en annons med rubriken "I slutet av en valrörelse" och sedan följer en lång text

 

Svenska kyrkan är en kyrka – inte en spelbricka

”Alternativhögern hoppas kunna upprepa framgångarna som den haft i USA även i Sverige. Kyrkovalet ska bli ett steg på vägen.”

När jag läser dessa rader ur Maja Hagermans ledarkolumn i DN blir jag alldeles kall. Nej, det här får bara inte hända! Samtidigt tacksam över att NMR och extremhögern undvikit att själva ställa upp i kyrkovalet. I år i alla fall … Även om det är nog skrämmande att de uppmanar sina rasist- och nazistvänner att rösta på SD, det minst dåliga alternativet enligt de själva, i kyrkovalet.

Jag hoppas innerligt att detta kan vara som en väckarklocka för alla kristna socialdemokrater, centerpartister och sverigedemokrater att det här är, eller i alla fall har det nu blivit, ett av skälen till att POSK vill bryta partipolitiken!

Svenska kyrkan är ingen plattform för samhällspolitiska partier att verka från. Det ska inte vara det. Varken nu eller i framtiden. Svenska kyrkan är ingen bricka i något politiskt spel. Ingen arena att testa sina idéer på.

Svenska kyrkan ska vara kyrka. Hon ska vara en tydlig röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet. Svenska kyrkan är en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus samtidigt som hon ska sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro.

Jag hoppas så att kolumnen kan verka som en väckaklocka även för de som tänker att det där med kyrkoval, det är inte så viktigt för mig. ”Kyrkan gör ju så bra grejer redan, jag behöver inte bry mig.” Vill du verkligen att extremhögerns nazister och rasister ska utnyttja kyrkan för sina smutsiga syften?

Nä, jag hoppas att alla ser vad som håller på att hända. Svenska kyrkan behöver alla goda krafter som finns och att man går man ur huse och röstar! I det här läget finns det bara ett alternativ, och det är POSK. Vi vill bryta partipolitiseringen och ändra på valsystemet. I och med ett förändrat valsystem så blir inte Svenska kyrkan lika intressant för dessa mörkerkrafter.

POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare, och bättre speglar vår kyrkosyn. Ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet. De bör därför väljas av församlingarna i ett indirekt val. Att ledamöterna representerar församlingarna ger också legitimitet åt kyrkomötets beslut i lärofrågor. Kyrkomötets legitimitet kan dock ifrågasättas när olika grupper försöker använda kyrkomötet som plattform för sina samhällspolitiska syften.

Rösta på POSK!

All over the place!

En blomsteräng fylld med blommor i olika färger

Kyrkomöteskamraten Olle Burell (S) skriver på sin egen facebooksida och utgjuter sig i ett långt inlägg över de olika nomineringsgrupperna. Givetvis får POSK sig en släng av sleven. Vi beskrivs som ”all over the place” och att vi inte vågar tala innehållsfrågor.

Burell räknar upp de olika grupperna och det är bara (S) och (C) som får godkänt, eftersom de är grundade i folkrörelsen. ÖKA beskrivs som rakryggade. Tror jag det – ÖKA röstar ju som (S) i princip i alla frågor. Såklart att Burell anser dem rakryggade.

Men låt oss då tala innehållsfrågor – något som vi i POSK gör hela tiden i frågor där vi är verksamma.

En av de frågor som POSK drivit hårt och länge de senaste åren är frågan om kyrkohandboken och hantering av dem. Vi har verkligen försökt att lyfta den frågan i alla forum. Vi har reserverat oss i kyrkostyrelsen. Vi har skrivit debattartiklar. Vi har skrivit motioner till kyrkomötet. Vi försöker verkligen lyfta innehållsfrågan om kyrkohandboken och kyrkomusikens kraft.

Men vi sitter inte i majoritet, vare sig i kyrkomötet eller i kyrkostyrelsen. Vi försöker lyfta frågorna – majoriteten driver en annan linje. Vi har försökt att lyfta hanteringen och beslutsprocessen när det gäller kyrkohandboken – utan att få gehör. Vi skriver tydligt hur vi vill jobba med detta under kommande mandatperiod och i vårt program har vi följande att-satser:

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:

att stärka ansvaret för kyrkomusik på Svenska kyrkans nationella nivå
att Svenska kyrkan inrättar ett samrådsorgan med musiklivets organisationer
att POSK har en dialog med kyrkomusikerna kring utmaningar och möjligheter
att en revision av psalmboken ges nödvändig tid, sker i dialog och är noggrann med språkliga och musikaliska kompetenser

Många grupper (inklusive (S)) talar om öppna kyrkor i kyrkovalskampanjerna. Men det är ju fullständigt självklart! POSK har i sitt program och som en av sina innehållsfrågor ”Mångfald och respekt”. ”För POSK är det självklart att alla, oavsett sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan. POSK står bakom att kyrkan erbjuder alla par som vill leva i trygga och fasta förhållanden den möjligheten inom äktenskapets ram.”

Mångfald – att möta människor som kommer från olika miljöer och med olika erfarenheter. Både i livet och kyrkligt. Att vara öppen och välkomnande! Självklart!

Och vi skriver i programmet

”En kyrka som omfattar större delen av befolkningen är självfallet inte en homogen åsiktsgemenskap. Bland oss som är engagerade i kyrkan finns en mångfald av uppfattningar. Inom ramen för den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för finns det avsevärt utrymme att tolka vad kristen tro och kristet liv innebär i tro och handling. Hela församlingen har del i ansvaret för kyrkans lära. Det är ett gemensamt uppdrag att på olika sätt förkunna det kristna evangeliet. Vi behöver tala tydligt om Herren Jesus Kristus som varje människas befriare och frälsare.

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom. För att undvika kyrkosplittring måste alla vara beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka. Vi behöver lyssna lyhört till Gud och människor.”

Styrkan är att vi är en trosgemenskap, inte en åsiktsgemenskap. Jag och Olle Burell kan fira gudstjänst ihop och ta emot nattvarden vid samma altarbord, även om vi inte delar gemensamma politiska värderingar. Jag är kristen, Olle är kristen och vi vill båda gå till gudstjänst för att hämta kraft där.

Ett annat exempel på innehållsfråga som vi i POSK försöker driva men som också tystas ner av majoriteten är frågan om kyrkan som välfärdsaktör. Men där har (S) en tydligt politisk linje och dessa innehållsfrågorna är svåra att få gehör för. Men i POSKs program så har vi följande attsatser

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:

att Svenska kyrkan ska vara en aktiv välfärdsaktör och bland annat driva förskola, skola, fritidsgårdar, hemtjänst, sjukvård och boenden av olika slag, där det finns förutsättningar.
att utveckla arbetet genom diakoniinstitutionerna och stadsmissionerna både som sätt för kyrkan att driva verksamhet och som naturliga samverkansparter och kompetensbärare.
att Svenska kyrkan ska kunna öppna egna begravningsbyråer

Är POSK lite “all over the place”? Ja, och det är väl en himla tur! För hade vi inte haft den här mångfalden av människor med olika ingångar och olika erfarenheter så hade vi varit en sekt. En sekt där alla ska tycka och tänka exakt likadant – annars blir du utkastad. Och det är inte den kyrka jag vill vara med i. Så tack för epitetet ”all over the place”!

Olle – läs vårt program och låt oss få tala innehållsfrågor även efter valet

Carina Etander Rimborg
kyrkomötesledamot