Irene Gustafsson (S) skriver i Norrländska Socialdemokraten den 8 februari. Lars-Gunnar Frisk (POSK) svarar, men det svaret har inte tagits in i tidningen, trots påstötningar. Därför publicerar vi svaret här.
Den 8 mars publicerar Irene Gustafsson ett nytt debattinlägg i NSD. Det inlägget skrev vi om på bloggen, som du kan läsa här "Ja, det spelar roll vilka som styr">>

Svar till Irene Gustafssons ”Manifestet provocerar” (NSD 130208)
Varför sekulära partier i kyrkan?

Irene Gustafsson (s) i Boden har i inlägg på Norrländska Socialdemokraten (NSD:s) ledarsida 8/2 ondgjort sig över ”elaka angrepp” på SAP:s valmanifest inför årets kyrkoval.

I sitt försvar av manifestet gör hon det enkelt för sig genom att bunta ihop kritikerna så här: ”POSK, M, m fl borgerliga nomineringsgrupper”. POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är inte en borgerlig grupp, det vet Irene Gustafsson mycket väl.
POSKs medlemmar har olika uppfattningar i allmänpolitiska frågor – somliga är politiskt aktiva, från vänster till höger, men de flesta är inte det.

Vi uppmuntrar våra medlemmar att ta ansvar i samhället – till exempel i politiskt arbete – men vi anser inte att politiska uppfattningar om samhället är relevanta för engagemanget i Svenska kyrkans beslutande församlingar.

POSKs vill vara ett alternativ för dem som utifrån sin kristna tro vill ta ansvar som förtroendevalda i kyrkan utan att knyta detta till de allmänpolitiska partierna.

Irene Gustafsson gör en poäng av att (s)-manifestet ”provocerar”, och tar det som bevis för att det är bra. Det är svårt att se logiken i detta. Betyder frånvaro av kritik att ett program är dåligt? Även ett bra program kan väl mötas med tystnad?

Det som känns märkligt för många som inte tillhör S, C eller Sverigedemokraterna (de partier som ställer upp i kyrkovalet) är att partistyrelsen (i SAP:s fall) i ett sekulärt parti antar en plattform som talar om vilken inriktning en kristen kyrka ska ha.

Partistyrelsen företräder ju även frikyrkliga medlemmar, muslimer och ateister – men bara Svenska kyrkan ”föräras” partiets uppmärksamhet på detta sätt. Det har säkert att göra med arvet från statskyrkotiden, men det borde vara dags även för (s) att dra konsekvenserna av att Svenska kyrkan nu är en fri kyrka!

S-manifestet riktar sig väl mest till de egna medlemmarna, och syftar till att genom kyrkovalet i höst mobilisera dessa inför riksdagsvalet 2014. Kanske de känner sig hemma i allmänpolitisk retorik om ”ökande klassklyftor”. Annars kunde man vänta sig att ett program för en kristen kyrka skulle nämna något lite om tron på Gud som kyrkans grund. Men det kanske stöter bort någon väljare?

Inte ens det annars populära uttrycket ”andlig välfärd” fick plats den här gången …

Lars-Gunnar Frisk, Umeå. Ordf. i POSK i Luleå stift.