fbpx

Kyrkan är förhållningssätt –
inte verksamhet

Skrivet av

Amanda Carlshamre, diakon och ordförande för POSK, brinner för flera viktiga frågor inom Svenska kyrkan. – Vi behöver röra oss bort från kyrkan som plats. Jesus sa inte ”bjud in, bjud in” utan ”gå ut, gå ut”. Det är vårt uppdrag.

Amanda Carlshamres engagemang i Svenska kyrkan, både diakonalt och kyrkopolitiskt, går långt tillbaka i tiden. – Jag fostrades in i kyrkans demokratiska anda, inte minst under min tid som förbundsordförande för Svenska Kyrkans Unga mellan 2013 och 2017.

Hennes diakonala drivkraft har djupa rötter. Hon hämtar inspiration från prästen och psalmdiktaren Olov Hartmans bön: En enda kropp, en enda mänsklighet. – Vi som mänsklighet sitter ihop. Lider en, lider alla, säger hon. Men inspirationen går ännu längre tillbaka – till 300-talets biskop Ambrosius av Milanos ord: ”Det är inte av ditt goda du ger åt den fattige. Det är en del av hans eget som du ger tillbaka.” – Jag är en del av hur världen ser ut i dag. Det jag handlar, äter och gör påverkar hur andra människor har det, säger hon.

Som diakon vet Amanda Carlshamre vilka behov Svenska kyrkan står inför. Och som ordförande för POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har hon också möjlighet att påverka. Bland hjärtefrågorna nämner hon tre: att värna mångfalden i kyrkan, att vara en kyrka som gör skillnad för människor, och att främja det ideella engagemanget.

Frågan om mångfald blir allt viktigare i ett samhälle där fake news, politisk positionering och bristande tillit skapar klyftor. POSK vill därför skapa mötesplatser för förtroendefull dialog och stark gemenskap – trots olika bakgrunder och traditioner. Amanda är medveten om att POSKs bredd ibland uppfattas som spretig men konstaterar att det är ju det som är vackert. – Vi vill mångfald! Då måste vi klara att vara en brokig skara med olika erfarenheter, drivkrafter och perspektiv. Mångfalden berikar. Den är inte farlig. Tilltron sitter i den enskilda människan, säger hon.

Tillgången på diakoner är en annan prioriterad fråga för POSK. I dag har inte alla församlingar en anställd diakon. – I ett samhälle där människor har svårt att göra sin röst hörd gentemot myndigheter och kommuner är diakonen en röstbärare, säger hon. Diakonens vigningslöften – att stödja och vara ett tecken på barmhärtighet – är en stark drivkraft. När samhället förändras påverkas också diakonens roll. – Vi måste ständigt reflektera över vilka nya behov och utmaningar kyrkan och människor står inför. Hon är medveten om församlingars begränsade ekonomi och som gör att många i stället anställer diakoniassistenter. Men om hon fick önska fritt skulle kyrkoordningen tydligt slå fast att det ska finnas tillgång till en diakon i varje församling – lika självklart som att det ska finnas en kyrkoherde, präster och musiker.

Många diakoner är ensamma i sin roll, och Amanda lyfter därför vikten av en gemensam riktning och samsyn med kyrkoherden och de förtroendevalda. – Det handlar om att hålla ihop ett humant samhälle. Vi behöver mer kärlek och handens evangelium – att fysiskt finnas där för en annan människa. Mitt uppdrag som kristen är att göra livet lite lättare för någon annan.

En tredje hjärtefråga för POSK är att möjliggöra för fler människor att ta ansvar. – Församlingen är inte hel utan ideella medarbetare, säger hon med skärpa. Det är, menar hon, något djupt kristet i att se kyrkan som en gemenskap där alla – anställd, förtroendevald och ideell – delar ansvaret för att nå ut och vara kyrka där människor finns. Då får kyrkorummet vara en plats för påfyllnad. – ”Församlingen i centrum” är en av våra DNA-frågor. Och i centrum finns just de ideella medarbetarna. De skapar församlingslivet och bidrar mycket – både praktiskt och andligt, som att leda bönegrupper.

Amanda återvänder till kyrkans uppdrag. – Vi behöver röra oss bort från kyrkan som plats. Jesus sa inte ”bjud in, bjud in” utan ”gå ut, gå ut”. Det är vårt uppdrag. Att vara kyrka är inte primärt att driva verksamhet – det är ett förhållningssätt. En livsuppgift. Hon säger att hon inte är orolig för kyrkans ekonomi, det som oroar är polariseringen. – Samtidigt ser jag också möjligheter. Vi behöver hela tiden omforma oss, reformera oss – och det är inte farligt. Det kan till och med vara något positivt, säger Amanda Carlshamre.

Text: Eva Klang Staxäng Foto: Michael Campanella

Amanda Carlshamre

Är diakon, ordförande för POSK, har läst teologi, studerat ekumenik vid Kyrkornas världsråds ekumeniska institut i Schweiz, är gift med en präst och bonusförälder till två pojkar.

POSK verkar för

– att reflektion och kompetensutveckling sker kring nya diakonala utmaningar.

– att det införs en bestämmelse i kyrkoordningen om att det ska finnas tillgång till en diakon i varje församling.

 

Med församlingen och Kristus i centrum

Skrivet av

Visst är det lätt att bli less och trött på kyrkovalet och dess tongångar. Till vardags har jag förmånen att diskutera samverkan med kommun kring människor i utsatta livssituationer, få fira gudstjänst med ungdomar, ha själavårdssamtal och leda sorgegrupper och bjuda lov-firande barnfamiljer som mår gott av sammanhang på tacos och lek. Det där levande gudstjänst- och församlingslivet som skapar mening och liv. I en Facebook-tråd häromdagen såg jag en POSK-kandidat formulera ”veckorna är här när jag andas i påse, övar mig i acceptans och hårt väljer vilka strider jag tar”. Dessa valveckor skapar ett påtagligt skarpt skav i fler än mig, ett skav det är värt att sätta ord på, ett skav jag vill tro är sunt.

Vi har så oerhört mycket att vara stolta över i Svenska kyrkan, och kyrkovalet tar fram den absolut fulaste sidan av Svenska kyrkan och lyfter fram den i offentligheten, i ljuset för alla att ha åsikter om. Grupperingar av människor ställs mot andra grupperingar, trots Jesu bön om att vi alla ska bli ett och Paulus återkommande ord om att vi i församlingen inte ska dela upp oss i grupper har vi ett system som inte främjar enhet och konsensus. Åsikter haglar och misstro råder, precis i samma ögonblick som Jesus vill ena, och kyrkans uppdrag just är att ena. Vi som är förtroendevalda i Svenska kyrkan har ett uppdrag i att verka för att de fromhetstraditioner vi bär inom Svenska kyrkan ryms och får plats att växa, att motverka splittring och föra samman människor som tillsammans kan finna nya vägar i tron och främja en gudsrelation som bär i och genom livet.

Det pågår skrämsel och fördummanden av Svenska kyrkan i en valrörelse, vilket är mitt skav. Det går ingen nöd på mig, och inte på Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan heller, däremot blir jag ledsen för vår kyrkas skull – att templet blir ett rum för slagord och misstro och hur det köpslås åt en massa möjliga håll. Jesus ville något annat. Vi också.

Förtidsröstningen har öppnat och vi vet anledningarna att rösta är många; någon anser att Svenska kyrkans arbete med människor i socioekonomisk utsatthet och marginalen är det primära, någon anser att dopundervisningen och arbetet med konfirmander är det viktigaste, någon anser att Svenska kyrkan som saltet i samhället är det viktigaste inom ramen för kyrkans uppdrag – att stå upp för det goda och vara en röst åt dem som ingen röst har, någon anser att gudstjänstlivet och den lokala församlingens gemenskap är det viktigaste. Oavsett vår erfarenhet har vi har många skäl som drar oss till att rösta, tack och lov för det! Men sedan finns också de som menar att de vill rösta för att hålla andra grupper ute. Någon grupp menar sig vara ”garanten” för att hålla en annan grupp utanför. Det är tröttsamt. I min mening utstrålar det inte ett särskilt kristet förhållningssätt till ”de andra” som, liksom även jag, är skapade till Guds avbild.

POSK vill inte stänga ute människor från kyrkan eller från beslutande organ. Kyrkan behöver varenda förtroendevald individ, men POSK vill förändra valsystemet och sättet vi förtroendevalda väljs på. Jag vet hur jag röstar i de allmänna valen, men hur jag röstar i kyrkan är annorlunda. För kyrkan är annorlunda och har en grund jag inte varken kan eller vill påverka. Grunden är Guds! Och uppdraget är detsamma idag och alla dagar. Det stora uppdraget förändras inte, frågan för oss att ta oss an inför valet är alltså vilka vi bäst tror kan förverkliga Kyrkans uppdrag – inte vårt eget uppdrag. ”Låt din vilja ske” – inte vår.

Vi kan se idag som en slutspurt i en valkampanj, och vi kan se idag som en start för alla de som väljs in i nya och nygamla förtroendeuppdrag i Svenska kyrkan, som är satta att förverkliga kyrkans uppdrag. Skippa misstron. Var frimodiga i liv och ande. Nu är första dagen på valet som möjliggör för att kyrkans uppdrag ska förverkligas ytterligare med församlingen, gemenskapen och Kristus i centrum i vår kyrka som del av den världsvida gemenskapen – Svenska kyrkan.

Amanda Carlshamre
Ordförande för POSK

Vilken kyrka vill vi ha? Vigseldebatten splittrar

Skrivet av

I en intervju om kyrkovalet i Sveriges radios program Studio ett den 6/9 sade ärkebiskop Antje Jackelén klart och tydligt att det är omöjligt att införa ett krav för prästvigning som skulle innebära att man måste viga par av samma kön, eftersom ett sådant krav skulle strida mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära och inskränka biskoparnas ansvar.

Denna ståndpunkt är densamma som yttrats av Svenska kyrkans läronämnd tidigare, bland annat med anledning av Anna Ekströms motion till kyrkomötet 2016. Man kan önska att debatten i denna fråga därmed skulle få ett slut, men jag hyser inga större förhoppningar om det eftersom det finns präster och förtroendevalda som inte tycks acceptera detta svar.

Anna Ekström menar i sin replik i Dagen 27/8 att vi inte kan “gömma oss bakom fina ord”, och jag tycker att det är anmärkningsvärt att på det sättet försöka nonchalera vad som sägs av dem som har ett särskilt ansvar för lärofrågor i vår kyrka. Det är också ett ifrågasättande av den episkopala ordning som innebär att det är biskopen som har självständigt ansvar för att viga präster till tjänst.

I Svenska kyrkan har vi en ordning som innebär att de som tillhör vigningstjänsten – biskopar, präster och diakoner – och de av medlemmarna valda representanterna – de förtroendevalda – har ett gemensamt ansvar för kyrkans styrning och ledning. Det vore orimligt att det skulle vara det förtroendevalda kyrkomötet som ensamt hade att besluta om vad som ska gälla för att bli prästvigd.

Det skulle kunna innebära att en kravlista förändrades beroende av vilka grupper som för stunden hade majoritet, och i den situationen kan vi inte hamna utan att riskera kyrkans episkopala identitet. Jag frågar mig dessutom vad det innebär att en stor grupp förtroendevalda så tydligt vill gå emot läronämnden. Vad gör det med oss som kyrka?

En annan ingång i den här frågan är att det skulle handla om diskriminering och dålig människosyn. Både Anna Ekström och centerpartisterna Niklas Larsson och Daniel Tisell (Dagen 9/9) tar upp detta när de lyfter fram alla människors lika värde och att alla människor är Guds avbild. Detta kan och vill naturligtvis ingen vettig människa säga emot – i den kristna tron är människans unicitet och värdighet ett fundament – men det är heller inte det som ska vara i fokus i debatten.

Den som menar att det kristna äktenskapet är till för man och kvinna har inte per definition sagt att den kvinna som älskar en annan kvinna är mindre värd eller mindre älskad av Gud. Man har heller inte värderat kärleken. Det enda man har sagt är att man ansluter sig till ett av de sätt att se på äktenskapet som – efter ett tydligt majoritetsbeslut 2009 – ryms i Svenska kyrkan.

Vi är många som ansluter oss till det andra synsättet – att äktenskapet är öppet även för par av samma kön, och det innebär inte att vi säger att de som inte tycker så är oälskade av Gud.

Diskriminering sker enligt lag om någon missgynnas eller kränks av skäl som till exempel sexuell läggning. I diskrimineringslagen anges ett antal samhällsområden där lagen är tillämplig, och det tydliggörs både i denna lag och i äktenskapsbalken att det här inte är fråga om diskriminering då vigsel i ett samfund inte faller inom något av dessa områden.

I äktenskapsbalken slås fast att ingen vigselförrättare inom ett trossamfund är skyldig att viga, och frågan anses dessutom vara inomkyrklig. Det innebär just detta som jag och flera har anfört, nämligen att det är Svenska kyrkan som samfund som har vigselrätt och som ska se till att par som önskar vigsel ska få det, medan den enskilda prästen aldrig är tvungen att viga, oavsett skäl.

I det läget kan kritiker hävda att det är orimligt att konsekvent kunna neka just par av samma kön, och det är man i sin fulla rätt att tycka. Men faktum är att det finns ett stort antal präster som med glädje skulle ställa sig i kö för att få vara vigselförrättare åt dessa par, så Svenska kyrkan tar ansvar för att de ska få gifta sig och ser till att det sker med samma respekt och värme som vi ska möta alla människor med.

Jag vill avslutningsvis återknyta till något som jag också skrev om i min första text, nämligen detta att vi som kyrka inte är en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap med gemensam grund i tron på Jesus Kristus som vår frälsare. Efter att ha följt debatten både här och i andra forum blir det allt tydligare för mig att vi står vid ett vägskäl.

Kommer vi på sikt att fortsätta vara den kyrka jag allt som oftast är stolt över – den kyrka som har högt i tak och låga trösklar, som bjuder in till gemenskap med Gud som upprätthåller våra liv, som hjälper oss att leva i gemenskap med varandra utifrån vad Jesus har lärt oss om kärlek till medmänniskan, eller kommer vi att avgränsa och definiera ut, att strömlinjeforma och likrikta?

Hur kommer vi att vara kyrka? Jag har inte svaret, men jag vet vad jag hoppas på: En kyrka som härbärgerar våra olikheter och som låter alla som vill vara en del av Kristi kropp.

Emma Hedlundh

präst och kyrkomötesledamot för POSK, Uppsala stift

 

Ur POSKs program

En kyrka med ansvar för alla motverkar all särbehandling på grund av kön och andra diskrimineringsgrunder. För POSK är det viktigt att alla, oavsett sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan.

POSK delar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande. Hur man ser på vigsel med par av samma kön ska inte heller ha någon betydelse för vem som erbjuds anställning inom Svenska kyrkan.

Under mandatperioden 2022–2025 vill POSK verka för:
att det beslut som kyrkomötet har fattat om vigsel mellan par av samma kön ska stå fast i sin helhet.

 

Läs mer

Emma Hedlundh, debattartikel: ”Nej till nytt villkor för att få prästvigas”
www.posk.se/2021/08/nej-till-nytt-villkor-for-att-fa-prastvigas/

Ärkebiskop Antje Jackelén (tidningen Dagen): ”Man kan inte tvinga präster att viga samkönade par”
www.dagen.se/nyheter/kyrkovalet/2021/09/14/arkebiskopen-forvanad-over-vigselplikt-som-valfraga/

Helena Taubner, blogginlägg: ”Vigselrätt? Ja. Vigselplikt? Nej.”
www.posk.se/2021/08/vigselratt-ja-vigselplikt-nej/ 

POSK deltar i debatten

Skrivet av

Nu är det bara en vecka kvar av kyrkovalet. Med det blir POSK också mer och mer synliga på olika håll och i debatter. Idag har två debatter genomförts där POSKs ordförande Amanda Carlshamre och POSKs vice ordförande Marie Rydén Davoust har deltagit.

Vem bestämmer i kyrkan?
På eftermiddagen deltog Amanda Carlshamre i ett samtal inför kyrkovalet med temat: Vem bestämmer i kyrkan? Samtalet leddes av docent Eskil Franck och deltog gjorde också Hans Ulfvebrand (BA) och Wanja Lundby-Wedin (S). Det var Stockholms domkyrkoförsamling som var arrangör.

Samtalet ägde rum i Stockholm men livesändes också och kan ses här i efterhand.

Debatt inför kyrkovalet om miljön
Fältbiologerna anordnade ikväll en utfrågning om vad de olika nomineringsgrupperna vill gällande skogen och klimatet, bland annat. Från POSK deltog Marie Rydén Davoust.

Samtalet sändes live via Facebook och kan ses där i efterhand. 

Heja Amanda och Marie, så bra ni företräder POSK och vad vi vill!

Victor Ramström
informatör

 

Med Kristus i centrum

Skrivet av

Visst är det lätt att bli less och trött på kyrkovalet och dess tongångar. Till vardags har jag förmånen att sitta och samtala om Caritas, Guds oändliga nåd, enheten i Kristus och vad det innebär att leva som lärjunge i Kristi efterföljelse på lektionstid. Och just de här veckorna skapar det ett påtagligt skarpt skav i mig, ett skav jag behöver sätta ord på, ett skav jag vill tro är sunt.

Kyrkovalet tar fram den absolut fulaste sidan av Svenska kyrkan och lyfter fram den i offentligheten, i ljuset för alla att ha åsikter om. Grupperingar av människor ställs mot andra grupperingar, trots Jesu bön om att vi alla ska bli ett och Paulus återkommande ord om att vi i församlingen inte ska dela upp oss i grupper har vi ett system som inte främjar enhet och konsensus. Åsikter haglar och misstro råder, precis i samma ögonblick som Jesus vill ena, och kyrkans uppdrag just är att ena. Vi som är förtroendevalda i Svenska kyrkan har ett uppdrag i att verka för att de fromhetstraditioner vi bär inom Svenska kyrkan ryms och får plats att växa, att motverka splittring och föra samman människor som tillsammans kan finna nya vägar i tron och främja en gudsrelation som bär i och genom livet.

Idag öppnade förtidsröstningen och vi vet anledningarna att rösta är många; någon anser att Svenska kyrkans arbete med socioekonomiskt utsatta och marginaliserade människor är det primära, någon anser att dopundervisningen och arbetet med konfirmander är det viktigaste, någon anser att Svenska kyrkan som saltet i samhället är det viktigaste inom ramen för kyrkans uppdrag – att stå upp för det goda och vara en röst åt dem som ingen röst har, någon anser att gudstjänstlivet och den lokala församlingens gemenskap är det viktigaste. Oavsett vår erfarenhet har vi har många skäl som drar oss till att rösta, tack och lov för det! Men sedan finns också de som menar att de vill rösta för att hålla andra grupper ute. Och någon grupp menar sig vara ”garanten” för att hålla en annan grupp utanför. I min mening utstrålar det inte ett särskilt kristet förhållningssätt till ”de andra” som, liksom även jag, är skapade till Guds avbild.

POSK vill inte stänga ute människor från kyrkan eller från beslutande organ. Kyrkan behöver varenda förtroendevald individ, men POSK vill förändra valsystemet och sättet vi förtroendevalda väljs på. Jag vet hur jag röstar i de allmänna valen, men hur jag röstar i kyrkan är annorlunda. För kyrkan är annorlunda och har en grund jag inte varken kan eller vill påverka. Grunden är Guds! Valkansliet ställer i sin pågående kampanj frågan ”Vad vill DU att Svenska kyrkan ska göra?” och frågan är rimligt ställd inför ett kyrkoval, men vi behöver påminna oss om att kyrkans uppdrag är detsamma idag och om ett halvår, för ett decennium sedan och om ytterligare 2000 år. Det stora uppdraget förändras inte, frågan för oss att ta oss an inför valet är alltså vilka vi bäst tror kan förverkliga Kyrkans uppdrag – inte vårt eget. ”Låt din vilja ske” – inte vår.

Vi kan se idag som en slutspurt i en valkampanj, och vi kan se idag som en start för alla de som väljs in i nya och nygamla förtroendeuppdrag i Svenska kyrkan, som är satta att förverkliga kyrkans uppdrag. Skippa misstron. Var frimodiga i liv och ande. Nu är första dagen på valet som möjliggör för att kyrkans uppdrag ska förverkligas ytterligare med församlingen, gemenskapen och Kristus i centrum i vår kyrka som del av den världsvida gemenskapen – Svenska kyrkan.

Amanda Carlshamre
Ordförande för POSK

Förstår du vad du läser?

Skrivet av

Många i vårt land har ett annat språk än svenska som sitt hjärtats språk. Det kan bero på många olika orsaker. Men att få läsa eller höra på sitt eget språk kan göra att förståelsen blir bättre.

POSK Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, har därför tagit fram programmet på många olika språk, så att alla ska kunna ha möjlighet att hitta sitt hjärtas språk.

På sidan hittar du lättare svenska, uppläst svenska, många olika samiska språk, engelska, romani, finska och teckenspråk. Allt för att alla medlemmar i Svenska kyrkan ska kunna ta till sig POSKs program och vision för Svenska kyrkan.

På hjärtats språk

 

Nej till nytt villkor för att få prästvigas

Skrivet av

I senaste numret av Kyrkans tidning presenteras den fjärde artikeln om vilka frågor de olika nomineringsgrupperna tycker är viktigast inför kyrkovalet den 19/9. I artikeln ställs följande fråga till de olika grupperna: ”Är det dags att ta bort samvetsklausulen för präster, så att alla som prästvigs måste säga ja till att viga par av samma kön?”

Frågan ställs förstås utifrån att kyrkomötet 2009 fattade beslutet att samkönade par får vigas i Svenska kyrkan. I detta beslut framgår det tydligt att en präst i vår kyrka även fortsatt har möjlighet att se på äktenskapet som något endast en man och en kvinna kan ingå, samtidigt som det är fullt möjligt för en annan att med glädje viga samkönade par, men detta gillas inte av alla.

Sedan 2009 har det i kyrkomötet behandlats motioner med innebörden att beslutet ska ändras på så sätt att det ska tillföras ett ytterligare krav för prästvigning, vilket då skulle innebära att man måste säga ja till att viga samkönade par för att kunna prästvigas. Dessa motioner har avslagits, och detta kanske allra tydligast år 2016 (motion 2016:29) då inte bara kyrkomötets majoritet röstade för ett avslag utan även biskopsmötet och läronämnden klart och tydligt markerade att detta inte är en möjlig väg att gå, då det bl.a. skulle inskränka biskoparnas självständiga ansvar för prövning av prästkandidater.

Villkoren för att få prästvigas som idag gäller är tre – 1. man ska vara döpt och konfirmerad, 2. man ska tillhöra Svenska kyrkan och 3. man ska förklara sig beredd att tjänstgöra med andra som vigts till uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett kön – och de är alla konstitutiva för Svenska kyrkans karaktär. En del har menat att det föreslagna fjärde villkoret är av samma art som det tredje och att det därför vore möjligt att införa det, men inför beslutet 2016 klargjorde läronämnden att en avgörande skillnad är att villkor nummer tre måste uppfyllas för att inte riskera sakramentens giltighet. Så var inte fallet med det föreslagna villkoret som då föreslogs och möttes med avslag.

Inför kyrkovalet väljer nu Kyrkans Tidning att ta upp den här frågan igen, och jag vill lyfta var POSK står när det gäller det här. För oss är det centralt att beslutet som fattades 2009 bör fortsätta att gälla i sin helhet. Ansvaret för att kyrkliga handlingar kan utföras ligger aldrig på den enskilda prästen utan på församlingen och i förlängningen hela kyrkan, vilket innebär att de som vill vigas i vår kyrka har möjlighet att bli vigda.

Ur POSK:s program:
”POSK delar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande. Hur man ser på vigsel med par av samma kön ska inte heller ha någon betydelse för vem som erbjuds anställning inom Svenska kyrkan.”

I ett större perspektiv kan de olika ståndpunkterna i den här frågan sägas vara ett exempel på den bredd av kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms i Svenska kyrkan, och för POSK är det viktigt att lyfta fram att olikheterna måste få finnas och att det är av största vikt att vi respekterar varandras olika tolkningar. Svenska kyrkan tål att det finns olika uppfattningar – kanske är det till och med en av vår kyrkas stora tillgångar? – eftersom vi inte är en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap som hålls samman av tron på Jesus Kristus som vår frälsare.

Ur POSK:s program:
”De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom. POSK vill vara ett forum för informationsutbyte och samverkan i kyrkliga frågor. För att undvika kyrkosplittring måste alla vara beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut.”

Emma Hedlundh
Ledamot i kyrkomötet från Uppsala

Manilla Okomdal Nordanstig

Skrivet av

Manilla Okomdal Nordanstig från Göteborg är ledamot i kyrkomötet för POSK och vice gruppledare. Utöver detta är hon också ledamot i Kyrkorättsnämnden

Varför är du engagerad i POSK?

”Precis som församlingen är POSK en samlad mångfald av engagerade människor från olika håll som vill och vågar ta ansvar. Vi gör det med fokus på demokrati, oberoende av politiskt parti. I POSK finns engagerade i alla åldrar och med en stor bredd kan alla förenas och enas i det som är ett gott förvaltarskap för kyrkan både nu och i framtiden.”

Partipolitik hör inte hemma i Svenska kyrkan

Skrivet av

På Kyrkans Tidnings debattsida tar ett gäng POSKare från Skara stift debatten.

Söndagen den 19 september är det dags för kyrkoval i Svenska kyrkan. Redan innan valrörelsen egentligen kommit igång på allvar har nomineringsgrupper och kandidaturer varit föremål för debatt. I lokala medier har olika insändare har avlöst varandra och vi kunnat läsa om hur de allmänpolitiska partierna mobiliserar.

Även i riksmedia syns uppladdningen. När kända personer kandiderar i kyrkovalet beskrivs det i termer av politisk karriär inom respektive parti. På ledarplats i GP recenseras en bok om Socialdemokraternas kyrkopolitik under rubriken “Konsten att kapa en kyrka”, där författaren och socialdemokraten Jesper Bengtsson beskriver hur partiorganisationen sakta men säkert från folkrörelsernas tid arbetat för att förändra Svenska kyrkan inifrån.

Dessa exempel visar att frågan om partipolitiskt inflytande över Svenska kyrkan är en fråga som engagerar. POSK underkänner inte det personliga engagemanget hos de kandidater som står på listor med ett allmänpolitiskt partinamn överst. Men vi erbjuder ett alternativ för dig som tycker att kyrkans tro och liv ska formas utifrån svenskkyrklig teologi och inte utifrån allmänpolitiska ideologier.

Vi som kandiderar i kyrkovalet för Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) vill också bidra inom Svenska kyrkan. Vi vill också ge av vår tid och vårt engagemang för den kyrka som ligger oss så varmt om hjärtat. Men vi gör det just som engagerade gudstjänstfirare, medarbetare inom diakoni, barn- och ungdomsverksamhet, kör- och musikliv. Vår vilja att stå till förfogande på en lista i kyrkovalet är inte grundad i en partipolitisk övertygelse, utan vi menar att de politiska partiernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra. Då blir Svenska kyrkan en kyrka som på riktigt är fri från staten.

Den som bläddrar i ärendelistorna i kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kan lätt se vad den Sverigedemokratiska gruppen motionerar om: minskade bidrag till kyrkans arbete med flyktingar och integration, helt i linje med partiets åsikter. Det nya partiet Alternativ för Sverige rustar för att få, som de skriver, kyrkan tillbaka till svenska folket. Båda dessa partier utser Socialdemokraterna till sina huvudmotståndare. Därmed görs kyrkan till en skådeplats för en partipolitisk maktkamp, och dessutom med främlingsfientlighet som bränsle.

Låt oss berätta vad POSK vill med Svenska kyrkan! Istället för att vara en arena för partipolitik vill vi vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som tydligt talar om Jesus Kristus. Vi skapar mötesplatser för närvaro, gemenskap och möjlighet att växa i tro. Våra kyrkor är viktiga kulturarv som ska bevaras. Fler unga behöver rekryteras till kyrkliga utbildningar för att möta behoven av personalförsörjning och vi behöver utveckla arbetet med det ideella engagemanget.

En röst på en POSK:are är en röst på en person som ser individen och gläds åt mångfald. Alla – oavsett förutsättningar som kön, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet, funktionsförmåga och klass – ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan. Vi vill på kristen grund vara en tydlig röst i samhället för social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Och vi vill att den partipolitiska maktkampen med Svenska kyrkan som arena upphör.

Karin Långström, Skövde

Per Lindberg, Skövde

Veronica Pålsson, Skövde

Johannes Ekström, Mariestad

Axel Wilson Nydén, Tibro

Helena Taubner, Hjo

Samtliga för POSK i Skara stift

Kim Sanfridsson

Skrivet av

Kim Sanfridsson är ordförande för POSK i Karlstads stift och relativt ny medlem i POSK. I höstens kyrkoval kandiderar han till stiftsfullmäktige och kyrkomötet. 

Varför är du engagerad i POSK?

”Som präst vet jag hur viktig uppgift de förtroendevalda i Svenska kyrkan har. För mig blir det viktigt att visa att jag inte är partibunden till de vanliga partierna. För att vi tillsammans ska fatta kloka beslut är det viktigt med en blandning av människor med olika kompetenser och erfarenheter.”

Arkiv
Kategorier