Ja, låt oss debattera konkreta frågor

Socialdemokraten Lennart Hallengren, i Malmö skriver i Kyrkans Tidning:

”Så till er i Posk, lägg ner kverulansen om vilka som bör få kandidera som nomineringsgrupp. Låt oss i stället mötas i debatt om konkreta frågor som är viktiga för Svenska kyrkan.”

(För den som undrar så kan kverulans översättas (enligt synonym.se) med grälsjuka, klandersjuka, gnällighet, grinighet, kvirr, gnäll, knot, jämmer, beskärmelse, gnällande, jämmerlåt, klagan, påstridighet, rättshaveri, klagolåt)

Då vill jag svara Lennart Hallengren – NEJ, oavsett vad du tycker så kommer vi i POSK inte sluta påtala det knäppa med att politiska partier som Socialdemokraterna, Centern och Sverigedemokraterna, ställer upp i kyrkovalet.

Hallengren skriver ”Socialdemokrater skulle till exempel kunna kandidera under namnet progressiva i Svenska kyrkan.”. Men nej Lennart, det kan du ju inte! Detta visar ju bara hur lite Hallengren förstår av systemet. För honom som socialdemokrat så går det inte att ställa upp på någon annan lista en en socialdemokratisk. Det tillåter inte hans parti, som det ser ut nu.

Sen försöker Hallengren lyfta en fråga och hänvisar till POSKs program om Mångfald – en möjlighet och citerar

”Posk delar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande. Hur man ser på vigsel med par av samma kön ska inte heller ha någon betydelse för vem som erbjuds anställning inom Svenska kyrkan.”

Sen skriver Hallengren något viktigt ”Vi vet att detta är den syn som Svenska kyrkan har hittills. (Min markering) Men vilken är Posks inställning? Jag tolkar det som att Posk inte tar ställning eller inte vågar ta ställning.”

Jo du Lennart Hallengren – POSKs inställning i den frågan är just Svenska kyrkans inställning. Och det är den inställning som vi tycker ska fortsätta vara Svenska kyrkans inställning, och inte bara hittills. En inställning som jag vet socialdemokraterna vill ändra på. Så det kan ni vara säkra på – skulle frågan komma upp igen i till exempel kyrkomötet, så kommer POSK kämpa för den teologiska syn som nu råder i Svenska kyrkan. Det är väl oerhört tydligt, där POSK tar ställning.

Jag välkomnar Lennart Hallengrens engagemang i Svenska kyrkan och vill verkligen inte att det engagemanget ska sluta. Men jag kommer aldrig sluta tycka att det är konstigt att ett politiskt parti ställer upp i kyrkovalet. Gärna engagerade personer – men inte politiska partier!

Och sakfrågor kommer POSK gärna att vilja debattera och för diskussion om.

  • Till exempel att det ska vara indirekta till stift och kyrkomöte.
  • Till exempel att församlingsrådens mandat ska tydliggöras.
  • Till exempel att lyfta att teologiskt och liturgisk fördjupning sker i Svenska kyrkan gudstjänster
  • Till exempel att församlingar och pastorat ska kunna driva begravningsbyråer.

Så – Bring it on, Lennart Hallengren, POSK tar vilken debatt som helst!

https://www.kyrkanstidning.se/debatt/lat-oss-debattera-konkreta-fragor

/Carina Etander Rimborg

Därför hör politiska partier inte hemma i kyrkopolitiken

För en tid sedan läste jag Joel Halldorfs krönika om påve Franciskus resa till Irak. Några rader ur krönikan etsade sig fast vid mitt medvetande och jag har funderat över dessa sedan dess.

”Men för den som lever i kyrkan kan tron inte reduceras till ideologi. Tron är längtan: att sträcka sig mot den Gud som är tillvarons centrum. Därför är det naturligt att känna släktskap med människor från andra religioner som gör samma sak. Faktum är att detta blir särskilt tydligt när man lever i ett sekulariserat land. Jag känner själv ofta större gemenskap med fromma muslimer än med så kallat etniska men sekulariserade svenskar.”

Som kristen och aktiv i POSK gav dessa rader ytterligare en dimension som är så talande för varför jag anser att politiska partier inte hör hemma i kyrkopolitiken. Nu ska det väl tilläggas att just denna passagen i krönikan främst vänder sig mot SD, men jag upplever att även många socialdemokrater har en tendens att, om inte reducera tron till ideologi men åtminstone, låta ideologin komma i första hand. Även när jag pratar tro med dem.

Som exempel kan nämnas en i min närhet troende muslim och socialdemokrat som svarade på min fråga om hon kunde uppleva en gemenskap med kristna på samma sätt som jag kan känna med muslimer. För mig var den frågan bara ställd utifrån min kristna tro, men trots det så blev svaret att hon känner större gemenskap med sin partikamrat som är ateist än en muslimsk moderat. Jag blev jätteförvirrad av svaret för jag hade inte frågat efter någon annan politiskt ideologisk ståndpunkt.

Just detta att sätta sin politiska ideologi i främsta rummet är nyckeln, men samtidigt låset, till hur vi i POSK ska få alla dessa ”politiker” att förstå skillnaden mellan vår vilja att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra och att vi i och med detta absolut inte tycker att de enskilda individernas engagemang ska sluta.

En annan del som ställer till det är att många ”politiker” är hårt skolade i sitt parti, de umgås i väldigt hög utsträckning med sina partikamrater eller andra ”politiker”. Det skapar väldigt lätt en bild om att alla är ju engagerade i partier, fast i realiteten är det en väldigt liten andel av Svenska kyrkans medlemmar som är medlem i ett parti. Dessa ”politiker” sitter liksom fast i tanken om att det är bara ”politiker” som kan bestämma över Svenska kyrkan. Så när POSK då kritiserar det här systemet så tar de det nästan som en personlig anklagelse.

Tilläggas bör att även dessa nomineringsgrupper som visserligen inte direkt är kopplade till ett politiskt parti, men ändå har nära kopplingar till ett parti kan uppvisa samma tendenser. Att den politiska ideologin kommer före den kristna tron.

Min förhoppning nu när vi börjar närma oss valrörelsen är att alla ”politiker” slutar tolka POSK’s argument som en personlig förolämpning. För de allra flesta ”politiker” gör ett gott arbete för Svenska kyrkans bästa. Vi önskar bara att det inte fanns en så tydlig allmänpolitisk agenda som styrde detta arbete.

Linda Cigéhn
POSK
Stockholms stift

Vi är igång!

Att kyrkovalrörelsen och debatten är igång känns tydligare och tydligare för varje dag.

I höstas skickade POSK ut en bilaga i Kyrkans tidning, en tidning som av andra grupper mottogs med stor skepsis och ifrågasättande. Framförallt de som ställer upp på en lista med politisk stämpel kändes sig kränkta och ifrågasatta. Med all rätt – vi ifrågasätter ju varför ett politiskt parti ska vara inne och bestämma i Svenska kyrkan.

Socialdemokraterna mobiliserar allt mer och förbereder sig. De har ett stort valmaskineri och de är duktiga på att samla sina krafter. De utbildar och i december antogs ett kyrkopolitiskt program, beslutat och daterat ”Partistyrelsens kansli 14 december 2020”.

Socialdemokraterna i Göteborg skriver på sin sida:

Socialdemokraterna är som parti verksamma inom Svenska kyrkan och ställer upp i kyrkovalen. Valrörelsen är därför en angelägenhet för hela organisationen, både de som är medlemmar i svenska kyrkan och de som inte är det.

Varför?

Kan någon förklara för mig varför ett kyrkoval är en angelägenhet för de som inte är medlemmar i Svenska kyrkan? Jag är ju inte särskilt intresserad av att engagera mig i ett val för en lokal frikyrka. Eller en lokal fotbollsförening. Varför ska då medlemmar av socialdemokratiska partiet vara intresserade av att engagera sig i kyrkovalet till Svenska kyrkan?

Jag hänvisar till vad som står i POSKs program:

Det är viktigt vilka som bestämmer och vilka visioner de har. Rekryteringsbasen för POSK är den lokala gudstjänst- och församlingsgemenskapen. POSK uppmuntrar alla medlemmar att arbeta för en stärkt demokrati genom att ta fram kandidatlistor till kyrkovalen på lokal nivå överallt där det är möjligt.

Partipolitiken i Svenska kyrkan är absurd. Gärna engagerade människor, men inte ett politiskt parti! Socialdemokraterna drev själva frågan om att skilja kyrkan från staten, de skriver i sitt kyrkopolitiska program:  ”Många inom partiet var av den uppfattningen att det demokratiska välfärdssamhälle man ämnade bygga skulle göra kyrkan överflödig. Partiprogrammet slog fast att religionen var en privatsak och att kyrkan med sitt ansvar för skolan omgående borde skiljas från staten.”

Släpp sossarna loss!

Varför får då inte det kyrkliga engagemanget för en socialdemokrat vara en privatsak? Varför måste en socialdemokrat stå på en socialdemokratiskt politisk lista för att kunna engagera sig i Svenska kyrkan? Varför blir socialdemokrater uteslutna ur sitt parti om de vill ställa upp på en annan lokal partipolitisk obunden lista? Jag säger det igen – det är absurt!

Nej vänner, kyrkovalskampanjen är i högsta grad på gång. Valdagen 19 september 2021 hoppas jag att de partipolitiskt obundna listorna vinner valet. Och jag skulle önska att de politiska partierna kan ”släppa loss” sina kandidater och låta den frihet de aktar så högt även gälla möjligheten att ställa upp i kyrkovalet.

Motståndet har gynnat acceptans

För en av socialdemokraternas största anledning att mobilisera så hårt i kyrkovalet är för att mota bort Sverigedemokraterna. Men genom att socialdemokratiska partiet klamrat sig fast i Svenska kyrkan det har de istället berett en grund och ansat vägen för ett parti som står för ett människovärde som inte stämmer överens med mina uppfattningar. Och inte bara gett detta parti acceptans i kyrkan – utan även i samhället och i riksdagen. Och detta har blivit en stor förlust för Svenska kyrkan. På många sätt.

POSK ger inte upp!

Därför är det viktigt att POSK fortsätter sin kamp och sitt jobb för att lyfta kyrkans egna medlemmar. Och vår vision talar för sig själv och lyfter det absolut viktigaste för kyrkan.

POSKs vision är att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK står för mångfald och sårar inte

Fyra POSKare från Umeå har på förekommen anledning skrivit en debattartikel, införd i Västerbottens-Kuriren den 2 januari. Den direkta anledningen var en insändare som angrep POSK och påstod att vi kränker, sårar och diskrediterar företrädare för politiska partier i kyrkovalet.

En informationstidning från POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, en nomineringsgrupp som ställer upp i kyrkovalet) som gavs ut under hösten har väckt reaktioner. Debattörer från andra grupper i kyrkovalet har menat att POSK ”kränker och sårar” dem som har ett politiskt engagemang, och att vi misstänkliggör deras engagemang i kyrkan. Frågan har ställts varför de som engagerar sig politiskt inte skulle vara ”värdiga” att delta i kyrkovalet.

Detta bygger på en missuppfattning om vad POSK står för när det gäller förekomsten av partipolitik i de kyrkliga valen. Vi har inom POSK alltid varit mycket tydliga med att vi ser det som positivt och viktigt att kristna engagerar sig i samhället, bland annat genom att ta ansvar som politiskt förtroendevalda. Vi ser det också som positivt att politiskt engagerade personer finns med och tar ansvar inom kyrkan – som ideellt engagerade, som förtroendevalda och som anställda. Inom POSK finns också många som är engagerade i samhällspolitiken. Däremot vill vi inte knyta vårt engagemang som förtroendevalda i kyrkan till ett politiskt parti.

Någon debattör har framfört att partiers deltagande i kyrkovalet innebär att ”göra fler delaktiga” och att ”alla behövs” inom kyrkan. Men mindre än 5 procent av Sveriges befolkning är medlemmar i ett politiskt parti. Därför behövs POSK som alternativ för de 95 procent som står utanför partierna att bli delaktiga och kunna ställa upp som förtroendevalda. Fler behövs om inte beslutsfattandet i kyrkan ska bli en angelägenhet för ett litet fåtal!

POSK anser också att partipolitiska etiketter är irrelevanta för val av förtroendevalda i kyrkan. Partiernas program och ideologier är utformade för det sekulära samhällets frågor och säger inget om de kyrkliga frågorna. Kyrkans teologi, gudstjänstutformning, diakoni eller organisation kan inte styras av politiska partiprogram. Inga andra organisationer i civilsamhället styrs av politiskt tillsatta företrädare – så varför ska kyrkan göra det?

Dessa uppfattningar om partipolitik i kyrkan är principiella, och innebär inte på något sätt att vi underkänner det kyrkliga engagemanget hos personer i andra nomineringsgrupper. Det finns därför ingen anledning för någon partitillhörig att känna sig ”kränkt” eller ”sårad”. Tvärtom ser vi och uppskattar mycket av äkta engagemang för kyrkan hos andra nomineringsgruppers företrädare. Genom åren har POSK också haft mycket och nära samarbete med bland annat centerns företrädare, både i kyrkomötet, inom Luleå stift och inte minst inom Umeå pastorat. Det sätter vi stort värde på!

I en kyrka som likt Svenska kyrkan ser sig som en folkkyrka och har nära 6 miljoner medlemmar är det naturligt att kyrkan rymmer en mångfald av uppfattningar, kyrkliga traditioner och fromhetsriktningar. Denna mångfald ligger i folkkyrkans natur. I vår informationstidning nyligen skrev vi att detta är något vi inom POSK bejakar och ser som en rikedom – inte som ett problem.

Det tycks som om en del debattörer inte håller med om detta. Några verkar också tro att ”frågan om kvinnliga präster” är ett problem för POSK, liksom det faktum att Jesu budskap riktar sig till alla oavsett kön eller etnicitet. Vi kan försäkra att POSK helhjärtat står bakom Svenska kyrkans ordning med kvinnliga präster, och att vi gärna ser fler kvinnliga kyrkoherdar och biskopar.

Ibland påstås att POSK inte har några tydliga åsikter i kyrkliga frågor. Inget kan vara mer felaktigt. Vi har ett omfattande program som är lätt att hitta på vår websajt. I POSKs program kan alla läsa bl.a. följande: ”Präster, diakoner och biskopar av olika kön är en självklarhet och en tillgång för kyrkan. En kyrka med ansvar för alla motverkar all särbehandling på grund av kön och andra diskrimineringsgrunder” och ”alla, oavsett sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan.”

POSK kränker och sårar ingen genom att tala om vad vi står för i kyrkopolitiken – och vi har ett heltäckande program med många tydliga ställningstaganden!

Lisa Tegby och Katarina Glas, kyrkomötesledamöter
Birgitta Bernspång, ordförande i POSK i Umeå
Lars-Gunnar Frisk, ordförande i POSK i Luleå stift

 

Vision och program

Känn dig inte kränkt

Mats Olofsson, ledarskribent och debattredaktör på Västerbottens-Kuriren (frisinnad liberal) skriver tisdagen 12 januari och ifrågasätter varför tre politiska partier lånar ut sitt namn till kyrkovalet. Han ifrågasätter inte på något sätt de individer som vill ställa upp i kyrkovalet, och som också vill berätta hur de står politiskt, men han ifrågasätter partierna.

Han skriver:

”Frågan ”utifrån” är egentligen en enda: varför envisas fortfarande tre sekulära partier – Socialdemokraterna, Centern och Sverigedemokraterna – med att ställa upp i valen? Det är ju inte ayatollor som leder dessa partier, företrädare för i vart fall S och C framhåller tvärtom att religion är en privatsak.

Att det finns engagerade partimedlemmar som vill arbeta kyrkopolitiskt är en sak. Men varför ”lånar” de världsliga partierna ut sitt namn till denna valprocess? Strategiskt/maktpolitiskt/taktiskt går det måhända att förstå. Ur en principiell utgångspunkt är det helt obegripligt. Och den borde vara viktigare.

Att dessa partimedlemmar inte tiger om sin världsliga politiska tillhörighet är väl inte heller särskilt konstigt. I vart fall har jag inga synpunkter på detta. Men partierna. Varför ställer de upp på dessa villkor, i dessa val? Varför?”

Olofsson slår huvudet på spiken. Han avslutar hela sin krönika med:

”Uppenbarligen ser de sin närvaro som betydelsefull. I vart fall mer betydelsefull än de principiella betänkligheter som närvaron skapar.

Skulle de gärna vara med och styra till exempel Amnesty, Rädda barnen eller Sjöräddningssällskapet också?”

Det är precis det här som POSK, i alla år, också har hävdat. De politiska partierna har inte i kyrkovalet att göra. Däremot ska självklart alla engagerade medlemmar som vill ställa upp i kyrkovalet få göra det. Men det allmänpolitiska partiet ska inte vara den sammanhållande länken för det kyrkliga engagemanget.

Det tråkiga är att de engagerade kyrkomedlemmar som ställer upp på partilistor genast känner sig kränkta och ifrågasatta när den här frågan kommer upp.

Men jag säger till er – Gör inte det! Sluta känn dig kränkt! För det är inte dig som person POSK ifrågasätter. Se igenom argumenten istället. Fundera över varför ditt parti ska ställa upp i kyrkovalet i Svenska kyrkan – men inte i den lokala ishockey-klubben, fotbollsföreningen, Rädda barnen, eller varför inte i den frikyrka som finns i din närhet.

För jag har aldrig hört talas om en socialdemokrat som suttit i en frikyrklig styrelse som socialdemokrat – utan där är man engagerad som medlem och intresserad. Var så även i Svenska kyrkan!

I POSKs program står det:
POSK är den största demokratiska organisationen i Svenska kyrkan för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti. (…)Det är viktigt vilka som bestämmer och vilka visioner de har. Rekryteringsbasen för POSK är den lokala gudstjänst- och församlingsgemenskapen. POSK uppmuntrar alla medlemmar att arbeta för en stärkt demokrati genom att ta fram kandidatlistor till kyrkovalen på lokal nivå överallt där det är möjligt.

/Carina Etander Rimborg
förtroendevald

—————
Läs hela Mats Olofssons inlägg här:
https://www.vk.se/2021-01-12/olofsson-varfor-staller-sekulara-partier-upp-i-kyrkovalet

Olofsson: Varför ställer sekulära partier upp i kyrkovalet?
Publicerad i tisdags kl. 19:00

Det är obegripligt att sekulära partier ställer upp i de kyrkliga valen.

Några av de sekulära partierna i riksdagen ser inget problem med att vara med och styra Svenska kyrkan. Det är obegripligt.

I september (19/9) är det kyrkoval (eller val till Svenska kyrkan). Igen – också den kyrkliga mandatperioden är fyra år och nu startar förberedelserna. Listor ska fastställas för de olika nomineringsgrupperna och insändare/debattartiklar dyker upp. På dagens debattsida finns en replik.

Så har kyrkan bestämt att dess interndemokratiska process ska se ut – med val till de tre beslutandenivåerna kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomöte. I grova drag i vart fall. Och det är egentligen inte mer med det.

Det är upp till kyrkan och dess medlemmar att bestämma och angår ingen annan – och så ska det självfallet fungera i ett anständigt demokratiskt samhälle 2021. Organisationer och sammanslutningar i civilsamhället sköter sig själva.

Frågan ”utifrån” är egentligen en enda: varför envisas fortfarande tre sekulära partier – Socialdemokraterna, Centern och Sverigedemokraterna – med att ställa upp i valen? Det är ju inte ayatollor som leder dessa partier, företrädare för i vart fall S och C framhåller tvärtom att religion är en privatsak.

Att det finns engagerade partimedlemmar som vill arbeta kyrkopolitiskt är en sak. Men varför ”lånar” de världsliga partierna ut sitt namn till denna valprocess? Strategiskt/maktpolitiskt/taktiskt går det måhända att förstå. Ur en principiell utgångspunkt är det helt obegripligt. Och den borde vara viktigare.

Att dessa partimedlemmar inte tiger om sin världsliga politiska tillhörighet är väl inte heller särskilt konstigt. I vart fall har jag inga synpunkter på detta. Men partierna. Varför ställer de upp på dessa villkor, i dessa val? Varför?

Ungefär vid den här tiden för fyra år sedan skrev jag några texter i just detta ämne. Det var upptakten till kyrkovalet 2017. När jag läser igenom dem nu slås jag verkligen av att argumentationen i dem fortfarande håller. I principfrågan har det egentligen inte hänt någonting.

Vid millennieskiftet var det tänkt att staten och kyrkan skulle gå skilda vägar. Riktigt hur det blev – eller är – med den saken kan förstås diskuteras. Dock var viljeinriktningen klar. Men tre sekulära partier (ovan) tycks inte ha dragit någon slutsats av detta för egen del. För dem väntar ytterligare ett kyrkoval – som vanligt.

Partiernas närvaro brukar motiveras av det gäller att slå vakt om folkkyrkan. En rikligt bludderfras, kallade jag det argumentet för fyra år sedan. Som företrädare för nomineringsgruppen Posk skrev i ett inlägg för några dagar sedan är mindre än fem procent av den svenska befolkningen med i ett politiskt parti.

Så den folkliga förankringen kan verkligen ifrågasättas. Också mot bakgrund av att det kyrkliga medlemskapet i just denna blygsamma befolkningsandel förmodligen inte representerar förhållandet i befolkningen som helhet. Därtill: inte mer än en tiondel av kyrkans medlemmar brukar rösta.

Folkkyrkan är en tom fras. I realiteten handlar vaktslåendet om det begreppet mer om att hålla kyrkligt aktiva och engagerade kort. Någon särskild demokratisk hållning är det inte.

Några av partierna i riksdagen ser inget problem med att vara med och styra Svenska kyrkan. I vart fall tvekar de inte att låta några av sina medlemmar göra det och lånar dessa partinamnet för uppgiften.

Uppenbarligen ser de sin närvaro som betydelsefull. I vart fall mer betydelsefull än de principiella betänkligheter som närvaron skapar.

Skulle de gärna vara med och styra till exempel Amnesty, Rädda barnen eller Sjöräddningssällskapet också?

Mats Olofsson, debattredaktör och ledarskribent
Mats Olofsson mats.olofsson@vk.se

Ett annorlunda och digitalt kyrkomöte

Nu har klubban fallit, besluten är tagna och mötet är avslutat!

Detta möte har värkts fram under en viss vånda! När jag nu tittar i backspegeln kan jag konstatera att det fungerade över förväntan! Trots detta finns det mycket som POSK inte känner sig bekväma med.
Överenskommelsen mellan de olika nomineringsgrupperna reglerade hur vi skulle arbeta under kyrkomötet. POSKs ingång var att vi skulle skjuta upp kyrkomötet till nästa år men detta fick vi inte gehör för! Då gällde det att göra det bästa av situationen – vilket jag tycker att vi har gjort genom att hålla vår linje. Årets kyrkomöte skulle fatta så få beslut som möjligt, endast nödvändiga beslut för vår kyrka i denna annorlunda tid!

Kyrkomötet 2020 var ett annorlunda möte – med få aktiva i utskott och i plenum!

POSK-gruppen i kyrkomötet består av 42 aktiva människor från olika församlingar och pastorat runt om i Sverige. Men under årets kyrkomöte var det endast sju personer från POSK som hade rösträtt i plenum och 22 personer som var aktiva i utskottsarbetet. Antalet tjänstgörande reglerades i överenskommelsen. Därför har våra gruppmöten varit mycket viktiga för att hålla POSK-andan vid liv och föra spännande och utvecklande samtal.

Utskottsarbetet uppfattades tidvis som lite avvaktande troligtvis beroende på formen av digitalt möte. Det fria samtalet saknades och ersättarna saknades. Det var bara ordinarie ledamöter i respektive utskott som deltog i utskottsarbetet!

Spänstigheten i debatten i plenum uteblev också då de 44 ledamöterna framförde sina synpunkter från sitt kök, sitt matrum eller arbetsrum! Men beslut kunde vi fatta till slut!

Kyrkostyrelsen skrivelse – Verksamhet och ekonomi för Svenska kyrkans nationella nivå 2021-2023 med anledning av coronapandemin var huvudärendet under årets kyrkomöte. Vilken verksamhetsinriktning och vilken ekonomisk ram ska nationell nivå ha under åren framöver? Sedan skrivelsen blev känd har diskussionen gått höga i både Kyrkans Tidning och via brev till kyrkomötets ledamöter! Många församlingar och pastorat har reagerat kring kyrkostyrelsens förslag om hur Svenska kyrkan ska arbeta med digitalisering och samverkan.

POSK har lyssnat och kyrkomötesgruppen har lagt många timmar på att försöka förstå och tänka långsiktigt kring vilken kyrka vi vill ha i framtiden. Vår kyrka har ju redan nu under pandemin påverkats och frågorna om digitalisering och samverkan har hamnat högt på åtgärdslistan.

Kyrkomötets ekonomiutskott hade uppdraget att diskutera och ge förslag på beslut kring just verksamhet och ekonomi. Jag deltog i detta utskottsarbete, ett gott samtal med goda ambitioner! Tidigt i arbetet var vi överens om att lyfta ut avsnittet kring just digitalisering och samverkan ur skrivelsen och komma med egna förslag till beslut. Detta var helt i linje med POSK tankar.

Det var inte läge att under detta annorlunda kyrkomöte med begränsade möjligheter för samtal och debatt fatta beslut i för kyrkan avgörande frågor kring digitalisering och samverkan. De heta frågorna handlade om huruvida en del av Svenska kyrkans administrativa lösningar ska vara obligatoriska och hur de i så fall ska finansieras?

Nu blev beslutet så att ett omtag ska göras för att församlingarna ska få komma till tals i frågan då ett genomförande på sikt innebär personalförändringar på lokal nivå inom Svenska kyrkan. Vidare menar utskottet att det behöver göras en systematisk kartläggning av situationen i församlingar och pastorat om nuvarande lösningar avseende IT-plattform och administrativa system.

Nu då klubban har fallit och kyrkomötet är avslutat påbörjas ett viktigt arbete runt om i Svenska kyrkan. Låt oss lyssna på varandra och beskriva vilken kyrkan vi vill vara 2030!

Marie Wojidkow
Gruppledare för POSK i kyrkomötet, Lunds stift

 

Foto: Magnus Aronsson/Ikon

Nu börjar årets kyrkomöte

Kyrkomötet 2020 blir annorlunda och genomförs i förenklad form. Det är färre antal ledamöter som deltar och de ledamöter som tjänstgör gör det i digitala mötesrum.

Under sommaren och början av hösten har det varit fart i debatten om årets kyrkomöte och kyrkostyrelsens skrivelser till detta. Ett kyrkomöte där det är 44 ledamöter som deltar i plenum istället för alla 251 ledamöter. Ett kyrkomöte där det är utskottens ordinarie ledamöter som deltar i arbetet under första sessionen, men ersättarna finns inte med som de brukar.

För POSK har det inte varit helt lätt att anpassa sig efter detta nya sätt att genomföra kyrkomötet eller villkoren för det. I ett inledande skede så arbetade vår gruppledning för att kyrkomötet i höst skulle ställas in, men fick inget gehör för detta. Det är problematiskt för en grupp som POSK när antalet ledamöter reduceras och det finns en inställning från partierna att alla ledamöter ändå kommer att rösta likadant, oavsett vilka som deltar. POSK värnar bredden och mångfalden inom Svenska kyrkan och den kommer bäst till uttryck när vi är många olika röster som samlas och deltar i diskussioner och beslut.

I Kyrkans Tidning den 17 september svarade POSKs ordförande Amanda Carlshamre på en del frågor om kritiken mot årets kyrkomöte. Om att kyrkostyrelsen lagt fram en skrivelse med stora förslag till ett kyrkomöte med reducerat antal ledamöter och att det blivit en annorlunda representation från en del stift.

– Våra medlemmar har rätt till både insyn och påverkan utifrån ett breddperspektiv. Ska vi få begränsad motionsrätt, måste vi också kunna ha en begränsad skrivelserätt. 

– Det kan vara så att det finns en del i de här förslagen som är väldigt gott, men när man tar det på ett decimerat kyrkomöte får inte alla möjlighet till förankring och diskussion. Det faller på sin egen orimlighet, säger Amanda Carlshamre, riksordförande för POSK.

Amanda Carlshamre vänder sig mot hur mandaten i kyrkomötet har fördelats. Nomineringsgrupperna har fått lika stora positioner som vid ett vanligt kyrkomöte. Men fördelningen mellan stiften är inte lika representativ. 

Linköpings, Strängnäs och Växjö stift finns bara representerade genom varsin ledamot och förlorar mer än 60 procent av sina röster. Göteborgs stift vinner nära 80 procent och finns representerat av tio ledamöter.

– Det har saknats en instans som kollat på stiftsrepresentationen. Det blir kaka på kaka i odemokratiska reformer, säger Amanda Carlshamre.

Av de 44 ledamöterna sitter 10 som ordinarie ledamöter eller ersättare i kyrkostyrelsen. Det innebär att kyrkostyrelsen fördubblar sin representation i kyrkomötet, från 11,2 procent ett vanligt år, till 22,7 procent i år.

– Det är nästintill otänkbart att kyrkostyrelsens ledamöter skulle rösta mot i kyrkomötet. Därför blir det också en snedfördelning demokratiskt, tycker Amanda Carlshamre.

 

Från POSK har ledamöter skickat in 4 stycken motioner, de har presenterats här på vår blogg tidigare:
Motion 2020:11 om Kyrkostyrelsens skrivelse om verksamhet och ekonomi
Motion 2020:5 om avgiftsfinansiering av löne- och ekonomicenter
Motion 2020:8 om stiftsindelningen
Motion 2020:7 om kapitalavkastningen

I plenum är det 7 ledamöter som representerar POSK vid årets kyrkomöte. Det är Erik Sjöstrand, Anders Brunnstedt, Marie Wojidkow, Hans-Olof Andrén, Carina Etander Rimborg, Niklas Grahn och Amanda Carlshamre.

I utskottsarbetet är det fler som får delta, 22 ledamöter från POSK tjänstgör. Vi kommer också att samlas hela gruppen till digitala gruppmöten vid flera tillfällen under veckan. Det har vi blivit vana vid och gjort vid många tillfällen sedan i våras. Där kan vi uppdatera varandra om aktuellt läge och samtala om de olika frågorna.

Nu startar alltså den första sessionen där det är utskotten som arbetar. När kyrkomötet återsamlas digitalt i november kommer beslut att fattas i de frågor som diskuterats i utskotten och resulterat i ett antal olika betänkanden.

Du som vill se inledningsgudstjänsten och kyrkomötets öppnande kan göra det på kyrkomötets hemsida live klockan 14.00 den 29 september.

Victor Ramström
informatör

Stiftsindelningen

Till årets kyrkomöte har ledamöter från POSK lämnat in 4 stycken motioner. I motion 2020:8 skriver ledamöter från alla stift om att kyrkostyrelsen inte ska genomföra en utredning om stiftsindelningen. 

Motionens motivering:
I kyrkostyrelsens skrivelse 2020:1 Verksamhet och ekonomi för Svenska kyrkans nationella nivå 2021–2023 redovisas att styrelsen planerar att den närmaste tiden ”initiera ett antal större utredningar för fördjupning i frågor av genomgripande betydelse för Svenska kyrkan och för ett fortsatt rikt och hållbart kyrkoliv”. Avsikten är att ta fram ”fakta och underlag för beslut inom några större strukturella inomkyrk- liga områden”. Faktainhämtandet ska göras genom ”fleråriga utredningar”. Detta sätt att initiera stora utredningar skiljer sig från vad som hittills varit brukligt, och är sär- skilt förvånande i en situation med ett reducerat kyrkomöte på distans vilket försvårar genomlysningen av ett så viktigt ärende. Tidigare har det vanligen varit kyrkomötet som antingen begärt större utredningar eller haft synpunkter på deras inriktning.

En av de stora utredningar som aviseras är frågan om ”den mest ändamålsenliga stiftsindelningen”. Tanken verkar hastigt påkommen, eftersom frågan inte varit uppe vid kyrkostyrelsens regelbundna stiftsöverläggningar. Någon förankring av behovet av en utredning finns alltså inte. Erfarenheten av tidigare försök att ändra stifts- indelningen är negativ. Det har varit omöjligt att genomföra förändringar, trots att samhällsutvecklingen har gjort att stiftens medlemstal blivit mycket olika. Skälet är givetvis att stiften i vår episkopala kyrka har en stor identitetsskapande funktion. Stiften utgör både en gemenskap för sina församlingar och en brygga till nationell nivå (kyrkoprovinsen) och den världsvida kyrkan. Stiften är ett levande kulturarv, i många fall från tidig medeltid, och församlingens relation till sin biskop och sin domkyrka är en grundläggande samhörighet som har såväl pastorala som administra- tiva sidor. Härtill kommer att även om ett stift dras in finns stiftsstadens historiska byggnader kvar och måste fortsatt tas om hand. Det gäller naturligtvis domkyrkorna, men också i många fall biskopsgårdar, domprostgårdar och andra historiska byggnader. Vi avstyrker därför ännu ett försök att ändra stiftsindelningen, och föreslår att kyrkostyrelsen får i uppdrag att inte genomföra en sådan utredning.

Om en utredning av stiften ändå på sikt ska göras finns det annat än indelnings- frågan att fokusera på. Stiften har fått ändrade roller, både vid relationsändringen år 2000 och under tiden därefter. Det gäller såväl stiftens relation till (de betydligt färre och större) församlingarna och pastoraten som deras relation till en allt mer mång- facetterad nationell nivå. Den lokala organisationen med församlingar och pastorat har varit föremål för ett omfattande utredningsarbete som ledde fram till en ny organisation år 2014. Motsvarande översyn av stiftens organisation har inte ägt rum. Det finns i dag en osäkerhet kring stiftens uppgifter och vi ser ett behov av att genomlysa både stiftens teologiska grund och deras uppgift i förhållande till såväl stiftets församlingar som till den nationella nivån, vars teologiska grund och uppdrag också behöver belysas. Den dialog mellan kyrkostyrelsen och stiftsstyrelserna om vilka av de uppgifter som nu görs på nationell nivå stiften kunde tänka sig att ta över bör också fullföljas innan en utredning inleds.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att inte nu genomföra en utredning om stiftsindelningen.

Hans-Olof Andrén, Boel Johansson, Sven Gunnar Persson, Per Lindberg, Kjell Kallenberg, Anders Brunnstedt, Victor Ramström, Marie Wojidkow, Stig Axelsson, Leif Grip, Lisa Tegby, Inger Harlevi och Anders Roos
Ledamöter för POSK i kyrkomötet

Kyrkostyrelsens skrivelse V&E

Till årets kyrkomöte har ledamöter från POSK lämnat in 4 stycken motioner. I motion 2020:11 skriver flera ledamöter om att årets kyrkomöte endast ska besluta om budget för 2021 och att de utredningar som nämnts i kyrkostyrelsens skrivelse 2020:1 Verksamhet och ekonomi inte ska påbörjas förrän ett fullsatt kyrkomöte haft möjlighet att behandla frågan.

Motionens motivering:
Kyrkostyrelsens skrivelse 2020:1 Verksamhet och ekonomi för Svenska kyrkans nationella nivå 2021–2023 med anledning av coronapandemin har många förtjänster. Man konstaterar att den pågående pandemin påverkar förutsättningarna för verksamheten på alla nivåer: nationell, regional och lokal nivå i Svenska kyrkan. Man ger i bilaga 1 en bred och intressant omvärldsbeskrivning. Vad som saknas är en teologisk och pastoral analys av denna beskrivning. Vad betyder detta för verksamheten på de olika nivåerna? Man konstaterar att pandemin och andra samhällsförändringar starkt kommer att påverka kyrkans liv och verksamheter, men gör trots detta knappast några försök till teologisk och pastoral analys. Man konstaterar att de ekonomiska förutsättningarna kommer att förändras, avgiftsunderlaget kommer att minska och därmed den huvudsakliga inkomstkällan.

Styrelsen behåller de redan beslutade målbilderna, vilket i sig är bra, men diskuterar inte hur dessa kan komma att förändras på grund av de förändringar som kommer att behöva genomföras.

Styrelsen aviserar en rad kommande utredningar som utan närmare beskrivningar ska ske och man aviserar en höjning av 7-öringen inom en inte avlägsen framtid. Allt detta utan att beskriva hur dessa förslag har förankrats på stifts- och församlingsnivå. Är det rimligt att ytterligare belasta församlingarna, som är Svenska kyrkans byggstenar och som dessutom är juridiskt självständiga enheter? Detta samtidigt som man spår att församlingarnas ekonomi kommer att förändras och att intäkterna drastiskt kommer att minska. Man analyserar inte heller vad detta kommer att betyda vad avser personal och omställningar.

Av utredningsförslaget kan man utläsa att en ny centraliserad organisation kommer att ersätta den nuvarande. Detta är en stark förändring av den episkopala kyrkostruktur som präglat Svenska kyrkan alltsedan medeltiden. Vilken förankring har en sådan förändring och varifrån kommer ett sådant uppdrag?

Kyrkomötet 2020 är ett reducerat kyrkomöte med ett fåtal ledamöter som närvarar digitalt. Detta innebär att några sedvanliga samtal, diskussioner och debatter inte kommer att kunna äga rum. Sådana diskussioner och debatter är nödvändiga om en verklig demokrati ska kunna säkerställas.

Vårt förslag är därför att 2020 års kyrkomöte vad avser skrivelsen om verksamhet och ekonomi endast ska besluta om budget för 2021 och att kyrkostyrelsen får återkomma till kommande kyrkomöte med grundliga teologiska och pastorala analyser för sina förslag. Därvid är det viktigt att de förankringsprocesser man gjort också redovisas.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att
1. vad avser kyrkostyrelsens skrivelse 2020:1 enbart besluta om kostnadsram för 2021.
2. uppdra till kyrkostyrelsen att inte påbörja de i skrivelsen nämnda utredningarna förrän ett fullsatt kyrkomöte haft möjlighet att behandla frågan.

Anders Roos, Anne Olofsson, Kjell Kallenberg, Inger Harlevi, Johan Garde, Anders Brunnstedt, Lisa Tegby, Sven Gunnar Persson, Victor Ramström, Jörgen Åkesson, Emma Hedlundh och Lena Arman.
Ledamöter för POSK i kyrkomötet

Motioner till kyrkomötet

Höstens kyrkomöte blir reducerat och genomförs digitalt. Gruppledarna för kyrkomötets nomineringsgrupper har kommit överens om former för detta, vilket du har kunnat läsa om här på bloggen tidigare. Totalt kommer 44 ledamöter att delta i plenum, för POSKs del innebär det 7 ledamöter. Utöver dessa kommer även de som är ordinarie ledamöter i utskotten att delta i det digitala utskottsarbetet. Alla ledamöter i gruppen har möjlighet att delta i de gruppmöten som sker under kyrkomötesveckorna, vecka 40 och 47.

Kyrkomötet kommer också att behandla ett begränsat antal ärenden. Det är kyrkostyrelsens skrivelser, motioner som anknyter till dessa och verksamhetsberättelser från kyrkomötets nämnder. Motioner som inte anknyter till skrivelserna kommer att föreslås bordläggas till kyrkomötet 2021.

Den 29 juli var sista dag att skicka in motioner. 26 motioner har lämnats in, av dessa föreslår kyrkomötets presidium att 6 stycken inte ska behandlas i år utan bordläggas till 2021. Här nedan ser du sammanställning av vilka nomineringsgrupper som lämnat in motioner och hur många:

Sverigedemokraterna – 8 motioner, 2 föreslås bordläggas
POSK – 4 motioner
Borgerligt alternativ – 4 motioner, 1 föreslås bordläggas
Frimodig kyrka – 3 motioner
Centerpartiet – 2 motioner, 1 föreslås bordläggas
Kristdemokrater – 2 motioner, 2 föreslås bordläggas
ÖKA – 2 motioner
FiSK – 1 motion
ViSK – 1 motion
Socialdemokraterna – 0 motioner
MPSK – 0 motioner

En av årets motioner är skriven av personer från två grupper, därför blir summan här över 27. En del grupper har fler engagerade motionsskrivare än andra. POSK är den grupp som har flest olika personer som motionärer, 19 personer, vilket motsvarar 45% av våra ledamöter. Fler än så har också varit delaktiga i arbetet. Det kan jämföras med att Socialdemokraterna inte har skickat in en enda motion.

Följande motioner kommer från POSKs ledamöter:
5 – Avgiftsfinansiering av IT, löne- och ekonomicenter
7 – Kapitalavkastningen
8 – Stiftsindelningen
11 – Angående kyrkostyrelsens skrivelse om verksamhet och ekonomi

Vi kommer att återkomma till dessa motioner här på bloggen och presentera dem närmare.
Till dess hittar du alla motionerna i sin helhet här.

Motionerna kommer att börja behandlas den 29 september då kyrkomötet träffas digitalt för session 1.

Victor Ramström
informatör