fbpx

Vad betyder det att POSK är partipolitiskt obundna?

Skrivet av

Bild: Från Expressens debatt mellan Sverigedemokraterna, POSK och Socialdemokraterna inför kyrkovalet 2021

Under valrörelsen 2025 har en ny fråga dykt upp vid flera tillfällen. Den har haft några olika skepnader, men innebörden har varit: ”Hur kan POSK vara en partipolitiskt obunden nomineringsgrupp om politiker kan stå på era valsedlar?” 

Man undrar varför centerpartister, vänsterpartister och alla-möjliga-partister är välkomna i POSK, om vi nu hävdar att vi är partipolitiskt obundna. Om vi vill se en kyrka som står fri från partiernas inflytande, hur kan vi då tillåta socialdemokrater eller kristdemokrater på våra listor?

Svaret är att inom POSK är det andra saker som förenar oss än vilka sekulära partier vi röstar på, engagerar oss i eller representerar i kommun, region och riksdag. Vi menar att människor är långt mer mångfacetterade än att bara tillhöra en politisk inriktning på höger-vänsterskalan. Människor har fler dimensioner, fler djup, fler bevekelsegrunder än så. 

Därför är det inte konstigare för oss att våra kandidater har partipolitiska uppdrag än att de är engagerade i sina barns fotbollsklubb, i den lokala vägföreningen eller spelar fagott i en amatörorkester. Och framför allt är det inget problem, utan tvärtom en tillgång. Mångfald är en rikedom, även när det gäller partipolitiska åsikter. Svenska kyrkan är inte ett forum för partipolitiska maktkamper.

Ungefär 4,5 % av Sveriges befolkning var under 2024 medlem i ett politiskt parti, resterande 95,5% var det inte. För den stora massan finns POSK, för den som vill engagera sig utan att ta partipolitisk ställning. Men även den som har kommunpolitiska uppdrag för ett parti kan tycka att Svenska kyrkan ska vara fri från partipolitik och sympatisera med de frågor som POSK driver, varför de givetvis är välkomna att kandidera för POSK.

Att POSK är en partipolitiskt obunden nomineringsgrupp innebär alltså inte att kandidaterna är helt ointresserade av partipolitik, och inte heller att de inte kan ha partipolitiska uppdrag. Istället betyder det att POSKs medlemmar förmår göra skillnad mellan partipolitiken och våra kyrkliga engagemang – helt enkelt för att det är olika saker. 

POSKs ordförande Amanda Carlshamre jämför ibland dagens partipolitiska polariserade debatter med gamla tiders vapen som skulle lämnas i vapenhuset innan man gick in i kyrkorummet. Inne i kyrkan är partipolitiska skiljelinjer irrelevanta. De både bör och kan lämnas utanför tröskeln. Vi vet att det går, för vi gör det hela tiden.

Helena Taubner
Hjo

Nu driver vi på den nya unga kyrkorörelsen!

Skrivet av

Den nya kyrkliga rörelsen är här, och den drivs av och för unga. Vi ska välkomna den med att möta deras längtan, och driva för enhet – inte minst i kyrkovalstider.

Konfirmandtalen och antalet inträden i vuxen ålder ljuger inte –  intresset och nyfikenheten på kristen tro är starkare än någonsin. Många, både ideella och anställda, ställer sig frågan: Hur gör vi för att ta emot dem? Det har skrivits mycket om frågan att kyrkan inte kan bli passiv i denna uppåtpekande trend. Men mycket gott arbete görs redan.

Man kan tänka sig att det är en rolig tid att vara ung i kyrkan idag. Glädjen att vara tillsammans i mötet med andra människor finns fortfarande kvar för de som hade sina viktigaste utvecklingsår under pandemin. Nu kommer kyrkor samman under ekumeniska året för att stå samlade för kristen tro och också även fred i världen. Ny sång färgar ungdomsgrupperna med en psalmbok under revision och en remissutgåva i farten. Biskoparna satsar med kristen tro i nästa generation, och gör det omöjliga – samlar drygt 1300 unga i Stockholm för att stärka dem i deras trosresa. Stiften satsar också med praktiktjänster som Ung resurs.

Men på lokal nivå landar det på samma frågor – vilka äger verksamheten? Frågan om att uppvärdera ideellt arbete har brett stöd från många, men det följer också med frihet och förtroende i uppdraget. Tidigare artiklar i Kyrkans tidning tar upp problemen längs vägen när man vill uppnå delaktighet och där hittar vi hinder som exempelvis för hårda strukturer, hög personalomsättning, inga öppna mötesplatser för unga vuxna och ingen egen nyckel till församlingsgården. Gör vi inget åt dessa hinder riskerar löftena om ökad delaktighet bli tomma ord. Unga behövs mötas i sin längtan, och det kan ibland vara utanför vår egen box.

När också antalet unga ökar kommer också nästa uppgift: Att sprida kunskapen om kyrkans demokratiska uppbyggnad för nästa generation. Fortfarande är engagemanget i de lokala beslutande organen bräckligt – unga engagerar sig sällan och sitter inte ut hela mandatperioden. Och kunskapen är lägre nu än förra generationen – vad händer på stifts- och kyrkomötesnivå och vad vill alla nomineringsgrupper? Detta är ett verkligt problem, inte minst i kyrkovalstider.

I kyrkovalstider träder kampanjerna fram – och inte alltid är de särskilt uppbyggande. Många av de nomineringsgrupper som är i någon mån kopplade till respektive riksdagspartier kampanjar just nu med stor budget – och sätter folk mot folk. I inlägg på sociala medier får vi höra påståenden som exempelvis att nomineringsgrupper som oss vill sätta stopp för alla som vill engagera sig men som inte kan alla bibelverser! En annan grupp påstår att nomineringsgrupper som oss vill sekularisera kyrkan inifrån och plocka bort kors och andra symboler från våra kyrkor…

De flesta kan identifiera dessa påståenden som lite skämtsamma och inte på riktigt en del av kampanjen, men det påverkar och polariserar de ännu oinvigda i kyrkovalet, i detta fallet många unga. Ingen ung ska behöva känna att kyrkovalet på något sätt handlar om folk mot folk, inte när vi som kyrka pratat hela året om enhet. Enda vettiga lösningen på denna stora polarisering är om de sakpolitiska intressena försvinner. Förtroendevalda ska inte tjäna sitt partis inre agenda i kyrkan. Vi anser att partipolitiken borde försvinna från kyrkan – för gott.

Nu är en härlig tid att vara kyrka, och då bör alla vittna om en gemenskap i tro. Vi kan alla samarbeta för att göra kyrkan till en bättre plats – inte bara för unga!

Noa Edwardsson, plats #4 i Växjö stift till kyrkomötet
Fredrik Hinton, plats #14 i Lunds stift till kyrkomötet
Felicia Karlsson, plats #5 i Växjö stift till stiftsfullmäktige
Molly Fagergren, plats #6 i Växjö stift till stiftsfullmäktige
Elmer Larsson, plats #7 i Uppsala stift till kyrkomötet
Albin Vidmark, plats #4 i Luleå stift till kyrkomötet
Axel Göthberg, plats #29 i Stockholms stift till stiftsfullmäktige
Alma Wallin Bustad, plats #3 i Skara stift till stiftsfullmäktige

Öppet brev till Anders Lindberg

Skrivet av

Öppet brev till Anders Lindberg med anledning av ledaren i Aftonbladet 19 september.

Anders Lindberg, ta inte i så att du spricker. Du smutskastar och far med osanning på nytt. Nu reder vi ut det här.

Svenska kyrkans nuvarande system med partipolitiska grupper som ställer upp i kyrkovalet splittrar kyrkan. Din ledare är ett praktexempel på att vi inte kan ha det såhär, i en valrörelse som fördömer och fördummar.

POSK vill inte frånta någon enda sin rösträtt. POSK graderar inte religiositet. POSK har ett förslag på ett annat sätt för Svenska kyrkan att organisera sig i de interna valen. Kyrkovalet är inte ett allmänt val.

Du skriver, liksom Jesper Eneroth (gruppledare för S i kyrkomötet) har anfört i sin kampanj, att kyrkovalet inte handlar om religiösa frågor – det är direkta felaktigheter. Vi är nödgade att sakupplysa dig och dina partikamrater om att Svenska kyrkan har en ordning med det som kallas den gemensamma ansvarslinjen. Den är ett kännetecken för vår kyrka, och står i överensstämmelse med en evangelisk-luthersk förståelse av det allmänna prästadömet och alla döptas gemensamma ansvar för förkunnelsen av evangeliet.

När Socialdemokraterna och Anders Lindberg just nu tydligt, gång efter annan, försöker dela upp denna och menar att Svenska kyrkans förtroendevalda har ansvar för exempelvis fastigheter och ekonomi och att Svenska kyrkans präster och biskopar har ansvar för ”det religiösa innehållet” så missar man helt målet. Kyrkoordningen är tydlig:

”Den demokratiska organisationen och kyrkans ämbete eller vigningstjänst har gemensamt ansvar för att bedriva en verksamhet i enlighet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära… […] Det är inte två helt skilda former av ansvar. De förtroendevalda och andra som tillhör kyrkan har tillsammans med dem som innehar vigningstjänsten del i det gemensamma uppdraget att förkunna det kristna budskapet.”

Kyrkoordningen fastslår att Svenska kyrkan är en öppen och demokratisk folkkyrka – det är inte föremål för förhandling. POSK menar att det finns fler sätt att vara demokratiska och att vi inte ska ha direkta val i Svenska kyrkan till stiftsfullmäktige och kyrkomötet. Därmed håller vi inte med S, men det gör inte POSK odemokratiska. Att du förärats en ledarplats i en av Sveriges största dagstidningar kommer med ett ansvar, gör din research.

Och vet du vad, Anders? Du påstår att vi vill begränsa människor sin rösträtt. Jag vill påstå att POSK verkar mot sin egen existens. Idag räcker det inte med att vara engagerad i sin församling för att ha möjlighet att ta ansvar, du måste också ha ett engagemang i en nomineringsgrupp för att komma in på listan. Du måste vara ”politiskt valbar” och den stora majoriteten inom POSK är inte medlemmar i ett politiskt parti, liksom 94% av Sveriges befolkning. Inom POSK finns kandidater från alla tänkbara partipolitiska inriktningar. Vi är stolta över det, eftersom vi menar att mångfald – även i fråga om partipolitiska åsikter – är en rikedom. Det som förenar oss inom POSK är inte hur vi röstar i de allmänpolitiska valen, utan vår relation till kyrkan. Vi sätter Jesus och församlingen i centrum. Vi står upp för människors lika värde. Vi delar visioner om kyrkans framtid och har ett handlingskraftigt program för att ta oss dit. POSK vill intensifiera arbetet med processmodellen Regnbågsnyckeln i Svenska kyrkans församlingar, ett koncept med syftet att visa förtroendevalda och medarbetare i en församling har viljan att arbeta aktivt för mångfald och öppenhet för en mer inkluderande kyrka. Vi tror inte på tvång, vi tror på samtal – där skiljer vi oss från S. Det är kopplingen till partier vi vill bli av med. Det är varken trumpianskt eller odemokratiskt. Svenska kyrkan är en luthersk kyrka. Lutheraner är protestanter.

Svenska kyrkan är unik i världen med sitt sätt att organisera sig med partipolitiska grupperingar som ställer upp i ett internt kyrkoval. Senast i veckan fick vi besked om en av våra POSK-kandidater som blev utesluten ur Socialdemokraterna, och fråntogs sina kommunpolitiska uppdrag, för att hon vill se en kyrka som är fri från partipolitik. Den här policyn kommer ur tanken att man inte samtidigt kan vara medlem i Socialdemokraterna och ett annat parti. Men POSK är inget parti, utan en nomineringsgrupp inom ett kristet trossamfund.

Du skriver för en oberoende socialdemokratisk tidning och även jag vet att S gärna sitter med i beslutande församlingar men Svenska kyrkan är inte en institution att behålla makt över – hon är en kyrka. Och ditt språkbruk om den interna demokratin i Svenska kyrkan vittnar om att du inte läst vårt program eller förstår vad vi går till val på. Indirekta val är precis lika demokratiskt som direkta val. Skillnaden är att idag kan partipolitiska grupper få stolar i Svenska kyrkans högst beslutande organ utan någon som helst församlingsförankring. Kyrkomötet beslutar om bl.a. kyrkans bekännelseskrifter och det vill göras utan att ha kunskap om eller erfarenhet av församlingslivet och den kristna tron. Det är vad vi motsätter oss, faktiskt å det heligaste.

Du ser ingen skillnad på val till lagstiftande församling i en stat och hur ett religiöst samfund styrs? POSK tar inte din rösträtt ifrån dig. Du är fri att rösta som du vill, liksom jag som röstar för en kyrka som är fri från partipolitik så vi slipper se de här ovärdiga offentliga debatterna i nästa valrörelse. Kyrkovalet tar fram den absolut fulaste sidan av Svenska kyrkan och lyfter fram den i offentligheten, i ljuset för alla att ha åsikter om. Kyrkan förtjänar bättre än dessa polemiska stridigheter. Det finns ett rike som är större och evigare än det politiska – det rike som kyrkan ska vara en fristående röst för. Uppdraget som förtroendevald i Svenska kyrkan är att förverkliga kyrkans uppdrag – det oföränderliga uppdraget. Frågan är alltså vilka vi bäst tror kan förverkliga Kyrkans uppdrag med församlingen, gemenskapen och Kristus i centrum i vår kyrka som del av den världsvida gemenskapen – Svenska kyrkan.

För Guds, för kyrkans och din egen skull tycker jag du ska gå och rösta på söndag. Och vi har ju valhemlighet! Så psst, du kan rösta på POSK i smyg.

Amanda Carlshamre
Ordförande, POSK

 

Foto: kicia_papuga/iStock

Är socialdemokrater livegna?

Skrivet av

Vilket inflytande är rimligt att Socialdemokraterna har över sina medlemmars möjligheter till engagemang inom Svenska kyrkan? Ska ett politiskt parti kunna diktera villkoren för vem som kan kandidera för andra grupper i kyrkovalet?

Valrörelsen för kyrkovalet är i full gång och det är bara några dagar kvar till valdagen. Och följande situation har nyligen utspelat sig i en församling i Skara stift. En person som har kommunala uppdrag åt Socialdemokraterna vill engagera sig som förtroendevald i sin hemförsamling. Hon vill inte blanda ihop partipolitiken och sitt kyrkliga engagemang, utan ser Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) som ett självklart val.

När Socialdemokraterna inser att personen representerar dem i kommunen och POSK i kyrkovalet, meddelar de henne att hon måste välja. Antingen lämnar hon POSK eller sina uppdrag inom partiet. Det anses extra allvarligt att hon kandiderar för just POSK eftersom vi vill minska partipolitikens inflytande över kyrkan.

Det är ingen slump att Socialdemokraterna reagerar så, utan det ligger helt i linje med deras policy. Som socialdemokrat får man inte lov att ställa upp i kyrkovalet för någon annan nomineringsgrupp än det egna partiet. Den här policyn kommer ur tanken att man inte samtidigt kan vara medlem i Socialdemokraterna och ett annat parti. Men POSK är inget parti, utan en nomineringsgrupp inom ett kristet trossamfund. Skulle Socialdemokraterna utesluta någon som satt i styrelsen för den lokala fotbollsklubben? Eller någon som var engagerad inom någon annan religiös organisation än Svenska kyrkan? Var går gränsen för vad partiet kan tolerera från sina medlemmar?

Inte sällan anklagas POSK för att underkänna engagemanget hos kandidater för de politiska partierna som ställer upp i kyrkovalet. Vi får höra att vi stänger ute människor från kyrkan om de inte kan kandidera i egenskap av socialdemokrater, centerpartister eller sverigedemokrater. Men ingenting kunde vara mer felaktigt. Och istället är det nu Socialdemokraterna som beter sig som om deras medlemmar vore livegna.

Inom POSK finns kandidater från alla tänkbara partipolitiska inriktningar. Vi är stolta över det, eftersom vi menar att mångfald – även i fråga om partipolitiska åsikter – är en rikedom. Det som förenar oss inom POSK är inte hur vi röstar i de allmänpolitiska valen, utan vår relation till kyrkan. Vi sätter Jesus och församlingen i centrum. Vi står upp för människors lika värde. Vi delar visioner om kyrkans framtid och har ett handlingskraftigt program för att ta oss dit.

Personen i fråga väljer nu att avsluta sina uppdrag i kommunen till förmån för att kandidera för POSK. Vad har Socialdemokraterna vunnit på att utesluta henne? På vilket sätt menar Socialdemokraterna att man upprätthåller demokratin genom att utöva den här typen av inflytande över människors engagemang?

Tycker du, precis som vi, att den här situationen är absurd? Då ska du rösta på POSK i det pågående kyrkovalet. Vi vill förändra valsystemet – inte människors möjligheter att engagera sig. Det är nämligen inte kyrkans förtroendevalda som ska utestängas ur de politiska partierna. Det är partipolitiken som måste ut ur Svenska kyrkan.

För Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) i Skara stift: 

Andreas Paulsson, Borås
Helena Taubner, Hjo
Per Lindberg, Skövde



Partipolitik hör inte hemma i kyrkan

Skrivet av

Margreth Johansson har ett långt förflutet som KD-politiker i Kalmar, men är emot all partipolitisk inblandning i kyrkan. – Jag är bekymrad för att kyrkan förlorar både sin trovärdighet och sin roll som självständig aktör i samhället om partipolitiken får större utrymme.

”Min önskan är att kyrkan ska vara fri från partipolitiken.” Det menar Margreth Johansson, KD-politiker i Kalmar kommun, som nu kandiderar för POSK i kyrkovalet. Margreth Johanssons intresse för kyrkan började redan som sexåring hemma i Sporsjö utanför Kalmar. Mammans engagemang i den kyrkliga syföreningen och de positiva upplevelserna i söndagsskolan gav mersmak. – Svenska kyrkan hade många aktiviteter på landet, och vi hade en präst som verkligen såg alla barnen, berättar hon.

Som äldst i syskonskaran fick Margreth tidigt ta ansvar. – När mina föräldrar var borta och jag tyckte det blev sent, grät jag och bad till Gud att de skulle komma hem. Och så kom de plötsligt. Det sitter djupt i mitt hjärta, säger hon.

Tron har följt henne genom livet, och hon har varit engagerad både som lokalvårdare i församlingen och som ideell barnledare. – Kyrkan är som ett andra hem för mig. Det partipolitiska engagemanget, både kommunalt i Kalmar och regionalt, sträcker sig 25 år tillbaka – alltid inom Kristdemokraterna. – Deras partiprogram stämmer med min värdegrund, säger hon.

Men hon ser en tydlig skillnad mellan kyrka och partipolitik. Kyrkan har ett kärnuppdrag som bygger på teologi och andlighet, med gudstjänst, undervisning och diakoni i centrum. Partipolitiken bygger på sina politiska ideologier vilket kan innebära att besluten inom kyrkan baseras på ideologi snarare än evangelium. – Jag tror att kyrkans fokus riskerar att förflyttas från det grundläggande uppdraget när partipolitiska agendor mer och mer blandas in, säger hon.

Att POSK samlar kandidater från olika politiska bakgrunder ser hon som en tillgång. – Det är en styrka med olika bakgrund och att vi delar engagemanget och intresset för kyrkan. POSK har ingen partipolitisk agenda, säger hon. Hon tror att många vill se en kyrka fri från partipolitiska förtecken – en kyrka som bygger på den kristna tron, utan politisk färg.

Margreth är bekymrad över att kyrkan förlorar både sin trovärdighet och sin roll som självständig aktör i samhället om partipolitiken får större utrymme.

Kyrkovalet närmar sig. Margreth vet att det ofta kallas det ”glömda valet”, men hon anser att det är allas ansvar att väcka intresset. – Vi behöver synas mer, finnas där människor är.

Vad säger du till den som vill engagera sig i POSK men tvekar på grund av partipolitikens närvaro?
– Att avstå av den anledningen får motsatt effekt. Ju fler som ställer upp för POSK, desto starkare blir vi – och desto mer inflytande får vi, säger Margreth Johansson.

Text: Eva Klang Staxäng Foto: Victor Ramström

Margreth Johansson

Är född i Kalmar och uppvuxen på landet. Hon är förtroendevald för KD i regionpolitiken och kandiderar för POSK i kyrkovalet. Hon har läst företagsekonomi på högskolan i Kalmar, och arbetat med ekonomi och administration hela livet. Hon har också arbetat ideellt som barnledare i sin hemförsamling.

POSK verkar för

– att när Svenska kyrkan uttalar sig ska det ske utifrån teologisk förståelse och inte partipolitiska ställningstaganden.
– att Svenska kyrkan behåller direkta val till kyrkofullmäktige och återgår till indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte.

Axel Nydén

Tibro församling

Vilken är den socialdemokratiska synen på nattvarden? Sekulär ideologi är svår att applicera på inomkyrkliga frågor. Därför ställer jag upp för POSK i kyrkovalet, även om jag också är medlem i Vänsterpartiet. 

 

Med församlingen och Kristus i centrum

Skrivet av

Visst är det lätt att bli less och trött på kyrkovalet och dess tongångar. Till vardags har jag förmånen att diskutera samverkan med kommun kring människor i utsatta livssituationer, få fira gudstjänst med ungdomar, ha själavårdssamtal och leda sorgegrupper och bjuda lov-firande barnfamiljer som mår gott av sammanhang på tacos och lek. Det där levande gudstjänst- och församlingslivet som skapar mening och liv. I en Facebook-tråd häromdagen såg jag en POSK-kandidat formulera ”veckorna är här när jag andas i påse, övar mig i acceptans och hårt väljer vilka strider jag tar”. Dessa valveckor skapar ett påtagligt skarpt skav i fler än mig, ett skav det är värt att sätta ord på, ett skav jag vill tro är sunt.

Vi har så oerhört mycket att vara stolta över i Svenska kyrkan, och kyrkovalet tar fram den absolut fulaste sidan av Svenska kyrkan och lyfter fram den i offentligheten, i ljuset för alla att ha åsikter om. Grupperingar av människor ställs mot andra grupperingar, trots Jesu bön om att vi alla ska bli ett och Paulus återkommande ord om att vi i församlingen inte ska dela upp oss i grupper har vi ett system som inte främjar enhet och konsensus. Åsikter haglar och misstro råder, precis i samma ögonblick som Jesus vill ena, och kyrkans uppdrag just är att ena. Vi som är förtroendevalda i Svenska kyrkan har ett uppdrag i att verka för att de fromhetstraditioner vi bär inom Svenska kyrkan ryms och får plats att växa, att motverka splittring och föra samman människor som tillsammans kan finna nya vägar i tron och främja en gudsrelation som bär i och genom livet.

Det pågår skrämsel och fördummanden av Svenska kyrkan i en valrörelse, vilket är mitt skav. Det går ingen nöd på mig, och inte på Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan heller, däremot blir jag ledsen för vår kyrkas skull – att templet blir ett rum för slagord och misstro och hur det köpslås åt en massa möjliga håll. Jesus ville något annat. Vi också.

Förtidsröstningen har öppnat och vi vet anledningarna att rösta är många; någon anser att Svenska kyrkans arbete med människor i socioekonomisk utsatthet och marginalen är det primära, någon anser att dopundervisningen och arbetet med konfirmander är det viktigaste, någon anser att Svenska kyrkan som saltet i samhället är det viktigaste inom ramen för kyrkans uppdrag – att stå upp för det goda och vara en röst åt dem som ingen röst har, någon anser att gudstjänstlivet och den lokala församlingens gemenskap är det viktigaste. Oavsett vår erfarenhet har vi har många skäl som drar oss till att rösta, tack och lov för det! Men sedan finns också de som menar att de vill rösta för att hålla andra grupper ute. Någon grupp menar sig vara ”garanten” för att hålla en annan grupp utanför. Det är tröttsamt. I min mening utstrålar det inte ett särskilt kristet förhållningssätt till ”de andra” som, liksom även jag, är skapade till Guds avbild.

POSK vill inte stänga ute människor från kyrkan eller från beslutande organ. Kyrkan behöver varenda förtroendevald individ, men POSK vill förändra valsystemet och sättet vi förtroendevalda väljs på. Jag vet hur jag röstar i de allmänna valen, men hur jag röstar i kyrkan är annorlunda. För kyrkan är annorlunda och har en grund jag inte varken kan eller vill påverka. Grunden är Guds! Och uppdraget är detsamma idag och alla dagar. Det stora uppdraget förändras inte, frågan för oss att ta oss an inför valet är alltså vilka vi bäst tror kan förverkliga Kyrkans uppdrag – inte vårt eget uppdrag. ”Låt din vilja ske” – inte vår.

Vi kan se idag som en slutspurt i en valkampanj, och vi kan se idag som en start för alla de som väljs in i nya och nygamla förtroendeuppdrag i Svenska kyrkan, som är satta att förverkliga kyrkans uppdrag. Skippa misstron. Var frimodiga i liv och ande. Nu är första dagen på valet som möjliggör för att kyrkans uppdrag ska förverkligas ytterligare med församlingen, gemenskapen och Kristus i centrum i vår kyrka som del av den världsvida gemenskapen – Svenska kyrkan.

Amanda Carlshamre
Ordförande för POSK

Dags för partierna att lämna kyrkan

Skrivet av

Anders Brännström, ordförande för POSK i Uppsala stift och Martin Nilsson, ordförande för POSK i Uppsala pastorat skriver i en debattartikel om att lojaliteten för dem som verkar inom kyrkan ska vara kyrkans tro, bekännelse och lära, inte politiska ideologier eller politiska partier.

Svenska kyrkan skildes från staten för 25 år sedan. Tanken var att kyrkan inte längre skulle vara en del av det politiska systemet i Sverige utan ha en självständig roll i likhet med övriga trossamfund och andra aktörer i samhället. Kyrkans medlemmar skulle genom sina egna personliga engagemang och intressen styra kyrkan och dess utveckling.

Många har accepterat beslutet och anpassat sig till de nya förutsättningarna. Tre politiska partier – Centerpartiet, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna – har dessvärre inte accepterat konsekvenserna av beslutet. De försöker fortfarande behålla sitt partipolitiska grepp om kyrkan. Det har i grunden att göra med makt som partipolitik i grunden handlar om. Följden har blivit att delar av det partipolitiska systemets negativa sidor har blivit kvar inom kyrkan.

Därigenom blir det naturligt att ta med det politiska sättet att arbeta till kyrkan. Det innebär att ställa olika politiska ideologier mot varandra, försöka skapa majoriteter och manövrera för att den egna politiska ideologin skall kunna få genomslag också inom Svenska kyrkan. Valrörelsen inför kyrkovalen får för de politiska partierna extra styrka genom att den kan drivas med ekonomiskt och praktiskt understöd från partiorganisationen. Andra grupper som vill engagera sig som förtroendevalda kan inte räkna med något sådant understöd, och ges därför sämre förutsättningar att få fram sina budskap.

Anna-Karin Hatt, Magdalena Andersson, Jimmie Åkesson och deras politiska kollegor har en utomordentligt viktig uppgift i samhället, att representera sina väljare i de politiska organisationer – riksdag, regioner och kommuner – till vilka de är valda. De är hjärtligt välkomna att också personligen engagera sig i Svenska kyrkan, men de ska hålla sina politiska partier borta från kyrkan. Lojaliteten för dem som verkar inom kyrkan ska vara kyrkans tro, bekännelse och lära, inte politiska ideologier, politiska partier och partiledare. Vi bejakar till fullo vårt svenska demokratiska system. Vi ser det som en rätt och en skyldighet för alla att själva utnyttja sin rösträtt till riksdag, region och kommun. Men var sak ska vara på sin plats!

21 september är det kyrkoval. Vi hoppas att väjarna vill ge uttryck för en positiv utveckling av Svenska kyrkan genom att lägga sina röster på de nomineringsgrupper som inte bygger sin grund på partipolitisk tillhörighet. Inför förra kyrkovalet 2021 uttryckte flera av Svenska kyrkans tidigare ärkebiskopar att utvecklingen inte har varit optimal sedan år 2000. Ärkebiskop emeritus KG Hammar menade att ”Partipolitiken är destruktiv för kyrkan” (Dagen 2021-07-29).

Vår nomineringsgrupp – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) – vill att det ska vara kyrkan och dess medlemmar som sätter målen och ambitionerna i stället för politiska ideologier och politiska partier. Vi uppskattar och har ett bra samarbete med förtroendevalda ur de partipolitiska nomineringsgrupperna, men deras politiska partier har inget positivt att tillföra till det samarbetet. Vi menar att det är människor som är intresserade och villiga att aktivt engagera sig i Svenska kyrkan, utan partipolitisk påverkan, som säkrast leder till målet.

Vi verkar för en kyrka där partipolitiken hålls utanför och att Svenska kyrkan i stället präglas av mångfald och respekt där alla tillsammans strävar efter att uppnå kyrkans syften och målsättningar.

Anders Brännström
Ordförande POSK i Uppsala stift

Martin Nilsson
Ordförande POSK i Uppsala pastorat

Mycket att ta tag i för Svenska kyrkan

Skrivet av

Toivo Sjörén, ordförande för POSK i Stockholms stift skriver i en debattartikel om att många förslag till kyrkomötet är lovvärda, men vi kan inte som kyrka göra allt. Frågan som alltid måste ställas är ”hur bidrar förslaget till kärnverksamheten?”

Det finns mycket att ta tag i under de närmaste mandatperioderna! En del är glädjande och annat kommer att vara smärtsamt men nödvändigt. Det ökande intresset för Gud och trosfrågor och Svenska kyrkans kärnverksamhet blev en överraskning för många, något som vi bara kan glädjas åt, men den måste också bemötas med lyhördhet och klokhet.

Förnyelse för unga i dag är inte detsamma som det var för generationen innan. När den förra generationen tog bort knäfallen vid altarringarna kanske den nya tar dem tillbaka. Poängen är inte just altarringarna, utan att verkligen lyssna och inte ha förutfattade meningar. Vad innebär det att vara kyrka just nu, i just denna tid, för dagens människor?

Mångfalden är en styrka för kyrkan och gör att fler kan känna sig hemma och komma till tro. Vi kanske inte alltid uppskattar allt, men olikheten skapar bredden som vi behöver. Ett uttryck för detta ökade intresse för kyrkan är att fler begär inträde i kyrkan och fler behöver bli döpta som vuxna. Vi behöver fundera på om dopritualen i den nya handboken också behöver kompletteras med en liturgi för vuxendop.

Dopet är en av de största utmaningarna för kyrkan. Hur ska vi nå fler föräldrar så fler barn, i alla sociala grupper, får bli döpta? Drop-in dop är ett uttryck för nytänkande, men vad kan vi göra mer? Vad kan vi göra annorlunda? Denna fråga behöver få högsta prioritet.

Vi vet att ekonomin blir sämre. Vi kommer inte kunna ha lika många anställda i framtiden. Trots detta har vi ökat antalet anställda med 7 procent de senaste tio åren. Detta trots att kyrkans medlemmar minskat i antal och kyrkan har färre församlingar. Detta är ohållbart.

Det som ökar är dessutom huvudsakligen tjänster utanför kärnverksamheten. Administratörerna har ökat med 10 procent trots att vi slagit samman församlingar för att minska administration. Vi måste förenkla, inte komplicera. Många förslag till kyrkomötet är lovvärda, men vi kan inte som kyrka göra allt. Frågan som alltid måste ställas är ”hur bidrar förslaget till kärnverksamheten?”, inte om förslaget är bra eller dåligt. Vad blir priset för förslaget, i arbetstid och administration?

Frivilliga kommer vara centrala för framtidens kyrka. Därför är det så oroande att vi tappat så många frivilliga under de senaste åren. Hur får vi nya? De kommer nämligen att behövas på väldigt många områden när antalet anställda måste minska. Det ställer också frågan hur vi organiserar samarbetet mellan anställda, fackförbunden och frivilliga. Det är ju alltid lättare att ha anställda för uppgifterna som man kan schemalägga.

Med frivilliga blir det svårare, och här måste vi motivera och utbilda personal för att underlätta övergången, när frivilliga ersätter anställda. I dag har vi också en märklig skillnad mellan frivilliga och förtroendevalda. I många församlingar får de förtroendevalda ersättning för att sammanträda i två timmar medan frivilliga är just frivilliga. Båda grupper har ju samma syfte med sitt engagemang för kyrkan, varför ska då den ena gruppen ha betalt?

I framtiden tror jag vi måste ta bort större delen av arvodena utom för de mest krävande förtroendeuppdragen. Ett första steg är att stoppa alla automatiska höjningar som ligger inne i arvodessystem som är kopplade till basbeloppen. Sedan behöver vi börja avveckla.

Vi behöver reformera valsystemet. I dag är det kyrkliga valet en kopia av de allmänna valen. Det är en omfattande valapparat som kräver stora resurser – ekonomiska naturligtvis, men också i arbetstid av anställda och förtroendevalda. En del nomineringsgrupper med partipolitisk bakgrund använder kyrkovalet som ett övningsval inför nästa allmänna val.

Kyrkovalet har också tre nivåer, precis som de allmänna valen. De valen handlar ju om olika områden i samhället. Sjukvård och kollektivtrafik för regionerna, staten med alla sina uppgifter och kommunerna med sina åtaganden. Inom kyrkan har vi också en regional nivå, men dess uppgift är att huvudsakligen stödja den lokala församlingen, inte att bedriva någon egen verksamhet. Det vore därför naturligt att låta församlingarna utse stiftsstyrelserna. Det finns ingen anledning att ha ett separat stiftsval.

Kyrkomötet då? Här samlas stiften för att lösa gemensamma angelägenheter. Ledamöterna väljs stiftsvis. De kunde lika gärna utses av stiften. I grunden är ju kyrkomötet också till för att stödja verksamheten i församlingarna, så det vore helt naturligt att stiften utsåg ledamöterna till kyrkomötet.

Är inte detta odemokratiskt? I så fall skulle många av våra folkrörelser och stora organisationer vara odemokratiska. Att ha tre separata val medverkar till att partipolitiken får en stor plats i Svenska kyrkan. För många upplevs det som något mycket konstigt att vi har nomineringsgrupper vars kyrkopolitiska program även bestäms av icke-medlemmar – det vill säga av externa partier.

Det är svårt att förstå att psalmbokens innehåll eller kyrkohandbokens utformande ska påverkas av människor som inte är medlemmar i Svenska kyrkan. Ett enda val där väljarna, precis som nu, röstar i församlingar och pastorat skulle göra det tydligt att basen för Svenska kyrkan är församlingarna.

Toivo Sjörén
Ordförande POSK i Stockholms stift

POSK och S debatterar valsystem

Skrivet av

Valtemperaturen stiger. Inför kyrkovalet satsar Kyrkans Tidnings ledarskribent Fanny Willman på att bjuda in kyrkomöteskandidater för att debattera i sin podcast Makten och härligheten. En valspecial i sex avsnitt där POSKs ordförande Amanda Carlshamre i första avsnittet möter Jesper Eneroth som är gruppledare för Socialdemokraterna i kyrkomötet.

I 59 minuter samtalas det under frågan: En hållbar demokrati – ska Svenska kyrkan byta valsystem till indirekta val? För POSK är det ett självklart JA på frågan, medan Socialdemokraterna vill behålla det system med direkta val som är en kopia över hur det fungerar i de allmänna valen.

Enligt Eneroth leder det nuvarande systemet till stor delaktighet och kännedom och hävdar att systemet är så pass intressant att både den Norska och Isländska kyrkan tittar med inspirerande ögon och tar steg i samma riktning.

Carlshamre lyfter att andra kyrkor snarare blir förundrade över att Svenska kyrkan har det system hon har och delar inte bilden av att andra kollar på det med avund.

Jesper Eneroth återkommer gång på gång med inlägg som antyder att ett indirekt valsystem inte är demokratiskt. Vilket redan är utrett av kyrkostyrelsen där utredningen visade på att både ett indirekt valsystem som ett direkt valsystem är lika demokratiska. Eneroth verkar också dra slutsatsen att ett indirekt valsystem kommer leda till att kyrkans medlemmar inte går och röstar eftersom det är det direktvalda systemet som håller delaktigheten uppe.

För POSK är det en fråga om kyrkosyn att återgå till indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomötet men behålla direkta val till kyrkofullmäktige. Församlingen är kyrkans grundläggande enhet. Att stiftsfullmäktiges och kyrkomötets ledamöter har församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet är avgörande för deras insatser och gör att deras beslut lättare uppfattas som legitima.

POSK vill därför införa ett billigare och enklare valsystem som bättre speglar Svenska kyrkans kyrkosyn och där ledamöterna representerar sin respektive församlingar och stift, inte sekulära politiska partier.

I podcasten på Spotify kan du lyssna på hela debatten mellan Amanda Carlshamre och Jesper Eneroth.

Victor Ramström
Informatör

POSK fortsätter växa!

Skrivet av

Inför årets kyrkoval fortsätter POSK resan mot en kyrka fri från partipolitik och växer ytterligare.

De senaste åren har arbetet inför kyrkovalet den 21 september pågått för fullt i POSKs stiftsföreningar och lokala grupper. En del av arbetet har handlat om att få fler lokala grupper och att samla kandidater som ställer upp i valet. När nu kandidatlistorna är fastställda av stiftsstyrelserna kan vi konstatera att POSK fortsätter växa! Fler än 3 500 personer kandiderar för POSK i höstens kyrkoval.

POSK ställer också upp lokalt i valet till kyrkofullmäktige i fler församlingar/pastorat än tidigare. Vårt fokus på att få nya lokala grupper att ställa upp i kyrkovalet fortsätter att ge resultat. Vi var glada för de 31 grupper som tillkom inför valet 2021 och nu kan vi konstatera att ytterligare 23 nya grupper har bildats inför årets kyrkoval! Utöver det sker det indelningsändringar där 5 nya pastorat bildas och täcker fler församlingar där POSK tidigare bara ställt upp i några av dem. Totalt innebär det att det kommer gå att rösta på POSK, eller grupper som är anslutna till POSK men som ställer upp under ett eget namn, lokalt till kyrkofullmäktige i nästan 200 församlingar eller pastorat.

Precis som tidigare val ställer POSK upp till stiftsfullmäktige och kyrkomötet i samtliga stift. Alla väljare i landet har med det möjlighet att rösta för en fri kyrka. Från den 8 september och fram till valdagen den 21 september kan du som tillhör Svenska kyrkan och 16 år eller äldre rösta i kyrkovalet.

Varmt välkomna säger vi till de nya grupperna och alla kandidater som finns i dessa, och alla andra nya kandidater. Tillsammans siktar vi nu mot kyrkovalet i september!

I dessa församlingar eller pastorat finns de nya POSK-grupperna:
Halmstads församling
Orusts pastorat
Särö pastorat
Uddevalla pastorat
Frösö, Sunne och Norderö församling
Strömsunds pastorat
Sydöstra Jämtlands pastorat
Bodens pastorat
Burträsk-Lövångers pastorat
Haparanda församling
Båstad-Östra Karups församling
Helsingborgs pastorat
Uppåkra församling
Farsta församling
Gustav Vasa församling
Huddinge pastorat
Tyresö församling
Trosa församling
Roslagens västra pastorat
Söderala pastorat
Torsåkers församling
By-Folkärna pastorat
Ludvika församling

I dessa fem nya pastorat har POSK delvits funnits tidigare men täcker nu fler församlingar:
Kungsbacka pastorat
Medelpads norra pastorat
Medelpads södra pastorat
Upplands Väsby pastorat
Noraskogs pastorat

Victor Ramström
informatör

Arkiv
Kategorier