oktober 2021

Statistik, statistik, statistik

23 oktober, 2021 kl. 18:55

Vår kamrat i kyrkomötet Sofija Pederson Videke (s) gör en lysande analys av Kyrkans Tidnings statistik av nya ledamöter i Kyrkomötet. (Läs Kyrkans Tidning här>>)

Sofija kompletterar statistiken med sådant som hon tycker att Kyrkans Tidning borde tänkt på och som faktiskt är väldigt intressant.

Så här skriver Sofija: (läs hela hennes blogginlägg här>>)

” Två sidor längre bort står om nyvalda ledamöter, en trevlig artikel som inkluderar två nyvalda (politiska) kändisar. Men statistiken lämnas okommenterad och ofullständig.

Därför kommer här en komplettering. När vi utredde kyrkomötets arbetsformer konstaterades att de senaste valen hade det varit ovanligt stor rotation på ledamöter. Det är givetvis bra att få in ”nytt blod” men det är också en fördel att ha några rutinerade ledamöter, som med sin erfarenhet reder ut betänkanden, voteringar och formalia i just kyrkomötet.

Därför är det inte bara relevant att veta antal nya ledamöter, utan också att veta andelen i respektive nomineringsgrupp.

Såklart antecknar jag på baksidan av en överbliven valsedel…

Då ser vi t ex att Frimodig kyrka inte har några (!) nya alls – ett faktum som KT överhuvudtaget inte nämner- samt att AfS och Himmel och jord bara har nya, vilket såklart beror på att de är nya nomineringsgrupper i kyrkomötet.

Däremellan kan vi konstatera att posk har nästlägst andel nya (vilket torde borga för stabilitet i gruppen) samt att mpsk har nästhögst andel, trots att de inte ökat så mycket. För den höga andelen nya i visk beror på att deras grupp mer än fördubblades till antalet ledamöter, medan den nästan lika höga andelen nya i sd inte kan förklaras med samma skäl, eftersom de backat flera mandat. Dessa grupper kommer få lägga avsevärd tid på att utbilda sin grupp om hur arbetet i kyrkomötet fungerar. Det tar tid från sakfrågorna, åtminstone initialt.

Jag anser att stabilitet är viktigt för kyrkomötets arbete, med en blandning av nya och gamla ledamöter, som tillsammans kan leda framåt, med både erfarenheter i ryggsäcken och blicken fäst mot framtiden. Det hade jag skrivit om, ifall jag hade jobbat på Kyrkans tidning.

Jag håller helt med Sofija och tänker att den typen av statistik som hon har räknat fram är väldigt intressant.

Sofija var ordförande i den parlamentariska utredningsgrupp som jobbade med nya arbetsformer för kyrkomötet, det är den utredningen som hon hänvisar till.

I november ska det nuvarande kyrkomötet träffas för sista gången. Den här mandatperioden har varit annorlunda på många sätt. Första året var ett ”vanligt” år. Andra året var det ett temaår, med begränsad motionsrätt. Tredje året blev det ett pandemi-år som mynnade ut i ett reducerat kyrkomöte under digitala former. Och nu, fjärde och sista året så har vi haft ett hybridmöte – på det viset att vi har haft digitalt första sessionen. Men kommer att träffas fysiskt i november.

Vid den avslutande gudstjänsten i Uppsala domkyrka kommer de nyvalda ledamöterna att ansluta och det blir ingången till det valsammanträde som kommer att äga rum i Uppsala. Men det får vi återkomma till.

Och det känns tryggt och roligt att vi har så många kvar av POSKarna i kyrkomötet samtidigt som vi kunnat ”fylla på” med så många nya kollegor i gruppen.

/Carina Etander Rimborg

Färdplan för samverkan och digitalisering

4 oktober, 2021 kl. 22:56

Skrivet av Victor Ramström

Till årets kyrkomöte har ledamöter från POSK lämnat in 14 stycken motioner. I motion 2021:34 skriver flera ledamöter från POSK om hur kyrkostyrelsens färdplan för samverkan och digitalisering bör förändras.

Motionens motivering:

De överväganden som görs i kyrkostyrelsens skrivelse 2021:1 Bilaga 3 angående digital infrastruktur är välgrundade.

Den höjning av den gemensamma avgiften för nationell nivå som föreslås finansiera Svenska kyrkans digitala infrastruktur är inte en bra väg. Prisutvecklingen på tjänster som kommer att vara en del av Svenska kyrkans digitala infrastruktur som t.ex. bredband och 5G är fallande. Att låsa sig vid den föreslagna finansieringen med en extra ”ettöring” kommer inte att gynna kyrkostyrelsens långsiktiga arbete för att uppnå en ekonomi i balans för den nationella nivån. Det är ur denna synpunkt skäligt att finansieringen på lång sikt görs inom ramen för den nuvarande ”sjuöringen”.

För Svenska kyrkans nationella nivå innebär motionens förslag ett starkt incitament att hålla fokus på arbetet på att sänka kostnader inom all verksamhet.

För Svenska kyrkans digitala infrastruktur innebär motionens förslag ett starkt incitament att hålla fokus på ständiga förbättringar och väl genomförda upphandlingar.

En aspekt på finansieringen av Svenska kyrkans digitala infrastruktur som inte har belysts är hur begravningsverksamhet ska ta sin del av kostnaderna. En finansiering via den gemensamma avgiften för nationell nivå för delar av begravningsverksamheten i församlingar och pastorat är inte korrekt. Den gemensamma avgiften är ett överlåtande av medel som är avsedd för församlingsverksamhet och inte begravningsverksamhet.

De överväganden som görs i kyrkostyrelsens skrivelse 2021:1 Bilaga 3 angående Svenska kyrkans lönecenter när det gäller kvalitet, ekonomi och minskad sårbarhet är välgrundade.

Att göra anslutningen till Svenska kyrkans lönecenter obligatorisk genom att den ska finansieras via en höjning av den gemensamma avgiften för nationell nivå är också det ett dåligt vägval.

För Svenska kyrkans lönecenter innebär motionens förslag att man blir transparent i sin prissättning av tjänsterna. Därmed ges Svenska kyrkans lönecenter incitament att producera tjänsterna på ett kostnadseffektivt sätt.

För församlingar och pastorat innebär motionens förslag att de ges möjlighet att jämföra tjänster från Svenska kyrkans lönecenter med tjänster från andra leverantörer, ett ansvar som självklart åligger förtroendevalda i församlingar och pastorat.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att
1. anslutningen till Svenska kyrkans digitala infrastruktur ska vara obligatorisk för församlingar och pastorat,

2. anslutningen till Svenska kyrkans digitala infrastruktur för församlingar och pastorat finansieras inom ramen för den nuvarande gemensamma avgiften för nationell nivå, den s.k. sjuöringen,

3. uppdra till kyrkostyrelsen att klarlägga hur begravningsverksamheten kan ta sin del av kostnaderna för anslutning av Svenska kyrkans digitala infrastruktur.

4. anslutningen till Svenska kyrkans lönecenter ska vara frivillig för församlingar och pastorat,

5. de församlingar och pastorat som ansluter sig till Svenska kyrkans lönecenter betalar volymbaserade avgifter för de tjänster de utnyttjar.

Anders Brunnstedt, Peter Bernövall, Sven Gunnar Persson, Victor Backström, Inger Harlevi, Per Lindberg, Anders Roos, Lena Arman, Jörgen Åkesson, POSK och Leif Norlander, FK.

Hållbart skogsbruk

4 oktober, 2021 kl. 08:56

Skrivet av Victor Ramström

Till årets kyrkomöte har ledamöter från POSK lämnat in 14 stycken motioner. I motion 2021:69 skriver flera ledamöter från POSK och utlandskyrkan att kyrkostyrelsen ska få i uppdrag att redovisa hur skogsbruket inom Svenska kyrkan bidrar till att skogens biologiska mångfald bevaras, skogsekosystemens funktioner säkras samt hur värdefulla kulturmiljöer värnas för framtiden.

Motionens motivering:

Svenska kyrkan är genom de prästlönetillgångar som stiften förvaltar en av vårt lands största skogsägare. I lagen om Svenska kyrkan och i kyrkoordningen anges att förvaltningen syftar till att ge ekonomiska förutsättningar för Svenska kyrkans förkunnelse samtidigt som den ska utföras på ett hänsynsfullt sätt i enlighet med kyrkans grundläggande värden.

Stiften samverkar i Stiftens Egendomsförvaltningars Förening för gemensam certifiering enligt FSC och/eller PEFC. I föreningens ”skogsskötsel och miljöpolicy för skogsmark inom prästlönetillgångar Svenska kyrkan” anges bland annat att ”skogens biologiska mångfald bevaras, att skogsekosystemens funktioner säkras samt att värdefulla kulturmiljöer värnas för framtiden.” Detta sker bland annat genom olika avsättningar av miljömässigt värdefull skogsmark samt följsamhet till vad som gäller för den certifiering man valt att ansluta sig till. Flera stift gör mer omfattande avsättningar än vad lagen kräver.

Den offentliga debatten och debatten inom Svenska kyrkan i frågor om skogsvård och skogsbruk har på senare tid dock i huvudsak handlat om skogsbruks- och avverkningsmetoder. Olika alternativ till det traditionella trakthyggesbruket har lyfts fram som viktiga och nödvändiga för att den biologiska mångfalden ska kunna bevaras och ekosystemens funktioner kunna säkras. I Stiftens Egendomsförvaltningars Förenings beskrivning av skogsbruket i prästlönetillgångarna framgår att det är trakthyggesbruk som i huvudsak tillämpas.

Även om förvaltningen av skogen sker på stiftsnivå inom ramen för prästlönetillgångarna har stiften valt att samverka nationellt när det gäller certifieringar och riktlinjer. Dokument och beslut på nationell nivå om förvaltarskap och hållbarhet kan också sägas gälla all verksamhet inom trossamfundet Svenska kyrkan. Kyrkans tro och lära när det gäller skapelsen och förvaltarskap utmanar henne att ta ett särskilt ansvar i arbetet med att bruka den resurs som skogsinnehavet innebär i enlighet med beslutade inriktningar om att all verksamhet ska ske med målet om långsiktig andlig, social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Det är därför rimligt att frågor om skogsbruket och dess konsekvenser ges ett tydligare utrymme i såväl årsredovisning som i den årliga skrivelsen Verksamhet och ekonomi för Svenska kyrkans nationella nivå. Kyrkostyrelsen bör därför på lämpligt sätt redovisa hur skogsbruket inom Svenska kyrkan bidrar till att skogens biologiska mångfald bevaras, skogsekosystemens funktioner säkras samt hur värdefulla kulturmiljöer värnas för framtiden. I skrivelsen om verksamhet och ekonomi bör de kommande årens arbete med skogsförvaltningen beskrivas samt vilka eventuella förändringar som behövs för att verksamheten på bästa sätt ska följa befintliga riktlinjer och mål.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att redovisa hur skogsbruket inom Svenska kyrkan bidrar till att skogens biologiska mångfald bevaras, skogsekosystemens funktioner säkras samt hur värdefulla kulturmiljöer värnas för framtiden.

Sven Gunnar Persson, Stig Axelsson, Lena Arman, Celina Falk, Anders Brunnstedt, Lisa Tegby, POSK och Anette Nordgren, utlandskyrkan.

Reformerade indirekta val

2 oktober, 2021 kl. 12:19

Skrivet av Victor Ramström

Till årets kyrkomöte har ledamöter från POSK lämnat in 14 stycken motioner. I motion 2021:71 skriver ledamöter från POSK, andra grupper och tre biskopar att kyrkostyrelsen ska återkomma med förslag som innebär reformerade indirekta val av kyrkomöte och stiftsfullmäktige.

Motionens motivering:

I kyrkostyrelsens skrivelse 2021:3 Redogörelse för behandlingen av kyrkomötesärenden framläggs promemorian Direkta eller indirekta val – en konsekvensanalys som gjorts på uppdrag av 2017 års kyrkomöte. Analysen konstaterar att såväl direkta val som indirekta val är att betrakta som demokratiska val och låter sig förenas med det som i bekännelse och kyrkoordning framställs som Svenska kyrkans syn på sig själv.

Direkta val är vanliga vid val av samhällets regionala och nationella beslutande församlingar, såväl i Sverige som utomlands. Däremot är val i allmänhet indirekta i civilsamhällets organisationer såsom allmännyttiga organisationer, trossamfund, fackliga organisationer och politiska partier. Här väljer ofta lokalavdelningar representanter till regionala församlingar, som i sin tur väljer ledamöter i ett nationellt fullmäktige/kyrkomöte/landsmöte/partikongress. Det är alltså i första hand lokalavdelningen, inte den enskilda medlemmen, som representeras i de beslutande församlingarna på regional och nationell nivå. Indirekta val fanns i Svenska kyrkan fram till år 2000. Stiftsfullmäktige och kyrkomöte valdes då av församlingar respektive pastorat genom elektorer. Indirekta val till motsvarigheten till vårt stiftsfullmäktige och kyrkomöte (t.ex. stiftssynod och generalsynod) är regel i nästan alla kyrkosamfund i världen, säkerligen för att denna ordning bäst motsvarar samfundens syn på relationen mellan församling, stift och nationell nivå (kyrkoprovins).

Vi menar att i en episkopal kyrka relaterar stiftsfullmäktige och kyrkomöte i första hand till församlingarna och därför också bör väljas av lokal nivå (pastorat och självständiga församlingar). Att församlingarna väljer stiftsfullmäktige bidrar också till stiftsammanhållningen och markerar församlingens centrala betydelse i kyrkan. På samma sätt markerar församlingens val av kyrkomöte att nationell nivå inte har ett självständigt mandat utan är till för församlingarnas gemensamma angelägenheter, såsom kyrkans böcker och regelsystem, ekonomisk utjämning och administrativ samverkan, kyrkliga utbildningar, företrädarskap samt gemensam internationell diakoni och mission och utlandskyrka. Idag finns en kritik mot upplevda centraliseringssträvanden hos nationell nivå. Ett indirekt val markerar att nationell nivå inte har ett självständigt mandat från kyrkomedlemmarna utan får sitt mandat från församlingarna, och bidrar på så sätt också till sammanhållningen inom kyrkan.

Förutom att bättre spegla vår kyrkosyn finns det flera fördelar med ett indirekt val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte. I dagens situation kan den ekonomiska aspekten inte förbigås. Kostnaden för kyrkans demokratiska organisation kan inte gärna vara opåverkad när kyrkan på alla nivåer i övrigt har besparingskrav. I längden är det omöjligt att inför väljarna försvara mycket höga kostnader för ett valsystem som inte är nödvändigt, utan tvärtom mycket ovanligt ur både nationell och internationell synvinkel.

Med bara en tredjedel så många valsedlar och valkuvert att trycka och röster att räkna blir det en betydande besparing i kostnader och arbetstid både lokalt och hos stiften. En annan fördel är att möjligheten bortfaller för nya grupper utan kyrklig förankring att utnyttja kyrkovalet för sina egna syften. Dagens direkta val utan spärr, med utjämningsmandat och med relativt lågt valdeltagande gör ju ett sådant deltagande ganska enkelt. Ett indirekt val gör det mycket svårare för nomineringsgrupper som inte är verksamma på lokal nivå att bli representerade på högre nivåer.

Det tidigare systemet för indirekta val i Svenska kyrkan behöver dock reformeras. Elektorsvalet gynnade små landsbygdsförsamlingar och pastorat på stadsförsamlingarnas bekostnad, och gjorde det också svårt för små nomineringsgrupper att bli representerade. Ett intressant alternativ, som konsekvensanalysen också nämner, är att låta hela kyrkofullmäktige (i pastorat och självständiga församlingar) välja stiftsfullmäktige och kyrkomöte. Detta ger en mycket god proportionalitet mot det totala röstetalet för en nomineringsgrupp i stiftet eller riket, även de mindre grupperna, genom att varje röst viktas med ett viktningstal (kvoten mellan antalet röstberättigade och antalet fullmäktigeledamöter i pastoratet/församlingen). Systemet med utjämningsmandat kan också bibehållas.

Vi menar därför att det nu är dags att utreda hur ett modernt indirekt val av stiftsfullmäktige och kyrkomöte ska kunna se ut. Effekterna på proportionalitet (jämfört med valresultatet i kyrkofullmäktigevalet) bör utredas och nödvändig reglering i kyrkoordningen föreslås. De ekonomiska konsekvenserna bör också undersökas. Kyrkostyrelsen bör få i uppdrag att genomföra en sådan utredning. Först när ett konkret förslag finns utarbetat kan kyrkomötet ta ställning till om en övergång till reformerade indirekta val ska göras.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att återkomma till kyrkomötet med förslag till ändringar i kyrkoordningen som innebär reformerade indirekta val av kyrkomöte och stiftsfullmäktige, varvid särskilt effekterna på proportionalitet och ekonomi ska belysas.

Hans-Olof Andrén (POSK),
Marie Wojidkow (POSK),
Bengt Kjellgren (BA),
Suzanne Fredborg (BA),
Leif Nordlander (FK),
Berth Löndahl (FK),
Åsa Nyström, biskop
Åke Bonnier, biskop
Eva Nordung Byström, biskop