fbpx

Dags att vakna och ta tag i situationen

Skrivet av

Tre POSKare skriver i Kyrkans Tidning där de föreslår att Svenska kyrkans nationella nivå omgående tillsätter en extern och helt oberoende utredare för att reda ut händelserna kring IT-attacken i november.

Svenska kyrkan utsattes 23 november för en omfattande så kallad ransomwareattack. Utan att gå in på teknikaliteter kring begreppet var angreppet något som Svenska kyrkan inte kan acceptera.

Som förtroendevalda uppfattar vi att en stor mängd personella, ekonomiska och andra resurser har behövt avdelas från annan viktig verksamhet för att rätta till bristerna. Vilka skador som attacken långsiktigt har tillfogat Svenska kyrkan och dess medlemmar är ännu inte känt. När vi efter attacken hör oss för uppfattar vi information som indikerar att Svenska kyrkans nationella nivå under många år har tagit alltför lätt på säkerheten. 2022 avgick Svenska kyrkans säkerhetschef och hans två närmaste medarbetare. Anledningen torde inte ha varit att de tyckte att arbetet med säkerhetsfrågor inom Svenska kyrkan fungerade så bra att deras tjänster inte länge behövdes, snarare tvärt om.

Bilden av Svenska kyrkans hantering av säkerhetsfrågor är osäkerhet och otydlighet kring så fundamentala frågor som vem som är säkerhetschef respektive säkerhetsskyddschef på Svenska kyrkans nationella nivå. En organisation som sänder sådana amatörmässiga signaler utåt betraktas som utmärkta mål av kriminella organisationer eller andra angripare. De uppvisade svagheterna närmast provocerar till angrepp.

Vi ställer oss frågan: Om det är så svagt organiserat med IT- säkerhet som det verkar, hur står det då till i andra säkerhetsrelaterade områden som civilt försvar, krisberedskap, säkerhetsskyddsanalys, fysisk säkerhet, personalsäkerhet, kontinuitetshantering, risk- och sårbarhetsanalyser med mera?

Vi vill understryka att på stifts-, pastorats- och församlingsnivå finns många exempel på idogt och framgångsrikt arbete med säkerhet. Andra delar av kyrkan har dessvärre uppvisat brister i hanteringen. En anledning är att stödet från kyrkans nationella nivå inte har varit optimalt. Nu när stora gemensamma system införs inom Svenska kyrkan är det särskilt viktigt att alla kan lita på att den nationella nivån fullt ut tar sitt ansvar även för de viktiga säkerhetsfrågorna.

Som förtroendevalda förväntar vi oss att Svenska kyrkans nationella nivå tar tag i situationen på ett tydligt och kraftfullt sätt. Vi föreslår att Svenska kyrkans nationella nivå omgående tillsätter en extern och helt oberoende utredare för att reda ut händelserna kring IT-attacken i november. Frågor som behöver besvaras är bland annat:

  • Vad hände egentligen?
  • Vilka åtgärder borde ha varit vidtagna för att undvika IT- attacken?
  • På vilket sätt kan motsvarande IT-attacker undvikas i framtiden?
  • Hur kan förmågan förbättras i områden som civilt försvar, krisberedskap, säkerhetsskyddsanalys, fysisk säkerhet, personalsäkerhet, kontinuitetshantering, risk- och sårbarhetsanalyser med mera?

Om inte utredaren har fått sitt uppdrag senast under januari 2024 är detta att räknas som ännu ett tillkortakommande i Svenska kyrkans nationella nivås hantering av säkerhetsfrågor.

En delrapport om omedelbara åtgärder för att rätta till allvarliga och uppenbara brister bör kunna redovisas redan efter någon månad.

En slutrapport bör vara tydlig i hur framtida attacker ska kunna undvikas och säkerhetstänkandet vid Svenska kyrkans nationella nivå ska hunna höjas till en nivå som vi som kyrka inte behöver skämmas över.

Anders Brännström, Uppsala
Bo Hansson, Gimo
Victor Ramström, Kalmar   

Förtroendevalda inom Svenska kyrkan tillhörande nomineringsgruppen POSK.

Är digitalt på riktigt?

Skrivet av

En dator står på ett bord och visar en gudstjänst som sänds digitalt.

Många av oss har nog varit med på gudstjänster och möten digitalt under det senaste året. Det har varit ett bra komplement och uppfinningsrikedomen har varit stor när det gäller olika lösningar i pastorat och församlingar.

I Kyrkans Tidning (8 juli 2021) finns en artikel just om strömmande begravningar.

https://www.kyrkanstidning.se/forsamlingsliv/strommad-begravning-ar-har-att-stanna

Kristofer Runow och hans företag, genomförde sin 100:e strömmande begravning, vilket har givit många möjligheten att vara med, trots att de som velat besöka begravningen fysiskt inte kunnat eller fått resa och delta i den aktuella begravningen. Kristofer Runow tror att strömmande begravningar kommer att finnas kvar även efter pandemin.

Själv har jag deltagit, eller eftertittat, både på begravningar och bröllop och vanliga gudstjänster och det har givit mig mycket. Och när det gäller gudstjänster så har de gett mig betydligt mer än att gå på de TV-producerade gudstjänsterna som ibland inte är gudstjänster utan mer känns som något klämkäckt samtalsprogram.

Men hur ser det ut i din församling? Har ni haft webbsända gudstjänster? Om ni har haft det – kommer ni att fortsätta? Eller har ni redan slutat nu, när det är möjligt att vara betydligt fler i kyrkolokalen?

Personligen tycker jag att det är viktigt att kunna erbjuda åtminstone en digitalt sänd gudstjänst i ett pastorat. För den som är sjuk, eller av annan anledning inte kan närvara i lokalen så är det ett utmärkt komplement. Och jag tycker det är ett självklart komplement. Det finns också andra verksamheter som med fördel kan kompletteras med digital sändning.

Jag tycker att de erfarenheter som Svenska kyrkan har dragit, båda goda och mindre goda, under pandemiåret när det gäller digitala lösningar borde samlas. Och de komplement som tagits fram till gudstjänster, bibelskolor, andakter och övrig verksamhet borde fortsätta på ett eller annat sätt. Det är ett annat och nytt tankesätt – men vi kunde ställa om. Låt oss inte ställa tillbaka allt och falla in i gamla hjulspår bara för att det är bekvämt.

Och nej, jag tror inte det är någon risk att det skulle minska besökare i kyrkan. En präst jag talade med sa ”-jag vill att de ska komma hit… därför slutar vi sända gudstjänsten”. Jag tror inte det är lösning.

Vem av oss väljer hellre att stanna hemma framför TV än gå på en fest på riktigt? Inte många tror jag. Och hur många av oss är det inte så längtar så det värker i bröstet efter att få fira gudstjänst tillsammans, höra psalmsången brusa under kyrktaket och bara får andas in rummet? Så jag tror faktiskt inte att det är någon fara att alla skulle stanna hemma, bara för att vi också sänder gudstjänsten.

Så jag uppmanar er alla som sitter i kyrkoråd och församlingsråd att faktiskt prata om det här. För just gudstjänsterna är ju kyrkoråd/församlingsrådens ansvarsområden. Gudstjänstplanen ska det samrådas om – så för diskussionen om hur gudstjänsterna också ska genomföras. (KO Avd 5, Kap 17, § 9) Och vad det kräver för resurser och investeringar.

Ur POSKs program:

Församlingen är kyrkans grundläggande enhet och varje församling ska utifrån lokala förutsättningar ges så stort ansvar som möjligt. I varje församling i ett pastorat finns ett församlingsråd som utgör församlingens styrelse och som har ansvar för församlingens grundläggande uppgift: att fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni och mission. (…)

Gudstjänstförnyelse och ökat ideellt engagemang i gudstjänsten är nödvändigt. Det är angeläget med både bredd och igenkännande i gudstjänstlivet samt att det fortsätter att finnas flera olika uttryckssätt. I en evangelisk-luthersk kyrka är förkunnelsen viktig. Evangeliet får inte gå förlorat och ersättas av allmänreligiösa eller etiska frågor.

Ska jag svara på frågan i rubriken? Är digitalt på riktigt? Ja, det är det, skulle jag svara! Det är ett komplement som inte kan ersätta – men just det – komplettera! Låt oss dra nytta av det!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Församlingen i centrum – Kyrkodag 6 februari

Skrivet av

POSKs kyrkodag, detta viktiga valår 2021, kommer att ske digitalt. Ett sätt som vi under året har blivit mer vana vid – även om vi är många som längtar till att faktiskt få träffas fysiskt. Att få fika, småprata, se och höra varandra på annat än skärm.

Men tills vi kan göra det så kommer vi att få träffas via skärmen, digitalt.

Och den 6 februari är det dags för POSKs kyrkodag! Då med temat Församlingen i Centrum. Och biskop Thomas Petersson, från Visby stift, kommer och träffar alla POSKare framför sin skärm. Biskop Thomas har erfarenhet av att vara församling utomlands, där han bland annat var kyrkoherde i storstaden Berlin. Och han har erfarenhet av Visby stift med landsortförsamlingar, och församlingar som mer än fördubblas ett par korta månader på sommaren.

Men om det är detta han kommer att prata – det vet inte jag. Men om du är med på dagen, så får du se och höra!

Glöm inte att anmäla dig senast den 1 februari!

/Carina Etander Rimborg

https://www.posk.se/2018-2021/kyrkodagar/kyrkodag-2021/

 

 

Advents och julkonserter

Skrivet av

I år blir julen annorlunda. Men julens budskap är detsamma som varje år. Julen handlar om att inget blir som förväntat, allt blir annorlunda, för Gud ställer om och blir människa.

Vi år många som år efter år besöker de uppskattade och älskade advents och julkonserterna i våra kyrkor. I år är det in möjligt att göra på samma sätt som vi är vana vid. Ett ljus i mörkret kan vara att det finns många konserter att ta del av digitalt på olika församlingars hemsidor, facebooksidor, instagramsidor eller sidor på youtube!

En sida att särskilt tipsa om i dessa tider är Svenska kyrkans hemsida där flera konserter finns tillgängliga att titta på. Via den kan du också klicka dig fram till kalendern och kunna söka reda på många fler digitala konserter och gudstjänster.

Kanske vill du bara få njuta av musiken, på svenskakyrkan.se/jul finns också länkar till spellistor på Spotify med julmusik.

Det är inte som vanligt, men förhoppningsvis kan detta ge lite värme i en svår tid.

/Victor Ramström
informatör

Svenska kyrkan ställer om!

Skrivet av

Vi befinner oss i ett för många ganska knepigt och ovisst läge med anledning av det nya coronaviruset och covid-19. Många påverkas av förändringarna i de dagliga rutinerna och ibland känns det som att hela samhället stannar upp. Vad allt detta kommer leda till hur det kommer påverka oss fullt ut går inte att säga i dagsläget. Vi kan inte annat än lyssna till experternas råd, fortsätta tvätta händerna och be för situationen och all de som är sjuka eller som känner oro.

Församlingarna påverkas olika av detta. Men kyrkan stänger inte igen, kyrkan ställer om! För en del pågår nästan det mesta församlingslivet som vanligt, för andra är mycket av verksamheten förändrad. De flesta ställer om till att möta situationen som pågar här och nu. Gudstjänstlivet påverkas, förändras och utökas! Sällan har Svenska kyrkan framstått som så digital som i dessa tider. I sociala medier finns en stor flora av filmer och livesändningar från andakter och gudstjänster från församlingar runtom i hela Sverige. Många är de möten som nu sker via länk istället för att mötas fysiskt.

Visst är det fantastiskt med alla dessa goda initiativ till att ställa om, att inte bara ställa in. Jag blir glad över att se det stora engagemang som finns för att göra kyrkan synlig i samhället precis då när det behövs. Precis då när extra många är ensamma eller känner oro. Precis då när vi är i behov av ännu mer medmänsklighet. Precis då när vi kanske inte har möjligheten att besöka en kyrka för att delta i en gudstjänst så kan vi göra det via sociala medier eller hemsidor.

Jag tror det är viktigt för kyrkan att fortsatt finnas på plats och genomföra så mycket som möjligt av allt det som redan görs i vanliga fall. Men lika viktigt är det att anpassa verksamheten så att den fungerar och följer de råd och rekommendationer som finns.

Här i Kalmar där jag bor blir det en promenerande bokcirkel i en av församlingarna. I en annan finns det soppa för take away två dagar i veckan istället för tisdagens sopplunch.

I Ryssby-Åby pastorat har kyrkoherde Sussie Kårlin formulerat det brev som Paulus kanske skrivit i dessa tider, Första Coronabrevet.

Samtidigt har Svenska kyrkan som en av fem parter från civilsamhället gjort en överenskommelse med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Sveriges Kommuner och Regioner om att hjälpa personer över 70 år och andra grupper med matinköp och upphämtning av mediciner. Detta med hjälp av ideella krafter som samordnas i varje kommun.

I Höllviken är det barnen som håller i taktpinnen med nyhetsrapporter genom Coronanytt.

Listan här skulle kunna göras väldigt lång. Det finns säkert mycket som görs lokalt där du verkar som du gläds över i dessa tider. Mitt i det som upplevs svårt och tungt kan detta få vara ett glädjeämne som också ger hopp inför framtiden.

Victor Ramström
informatör

Ärkebiskopen i samtal om AI

Skrivet av

Utvecklingen går snabbt och vi hör allt oftare talas om AI – artificiell intelligens. Men vad är AI egentligen? Det kan beskrivas som en form av datorprogram som efterliknar mänskligt beteende och tänkande. Hela området kring AI är brett och det finns olika typer och tolkningar kring vad det är. Men en sak är säker, det kommer att påverka vår vardag allt mer framöver.

I december berättade tidningen Ingenjören, som är en medlemstidning för Sveriges Ingenjörer, att experter med olika bakgrund bjudits in till ett samtal om AI. En av dem som deltog var ärkebiskop Antje Jackelén.
Tanken har varit att samla personer med olika bakgrund till samtal om AI och etik för att få idéer om hur utvecklingen kan påverkas i rätt riktning.

Ärkebiskop Antje säger i intervjun:

– För att kunna identifiera hot och möjligheter med AI krävs det att olika kompetenser möts. Teologin tränar oss inom kyrkan att hantera komplexa frågor, säger Antje Jackelén och betonar hur viktigt det är att alla människor ser sitt bidrag som en del av något större.

– När Lunds domkyrka byggdes arbetade många med att hugga de stora stenblocken. En stenhuggare som fick frågan vad han gjorde svarade ”jag hugger sten”. En annan svarade ”jag bygger en katedral”. Jag vill att vi alla har ”katedral-perspektivet” för att bli bättre rustade för de svåra frågorna kring AI och etik.

Den framtida tekniska utvecklingen är minst sagt spännande, men det finns också utmaningar. Glädjande har ärkebiskopen funnits med i samtal för att lyfta de etiska frågorna kring AI.

Artikeln i sin helhet kan du läsa här.

/ Victor Ramström

Gudstjänster och andakter på Svenska kyrkans hemsida!

Skrivet av

Hans-Olof Andrén skriver om en av motionerna till årets kyrkomöte.

Motionen i sin helhet kan du läsa här.

Till det kristna livet hör bön, bibelläsning och gudstjänst. Jag tror att många av oss behöver hjälp med vårt andaktsliv, och särskilt för dem som av olika anledningar har svårt att läsa i andaktsböcker är radiomediet avgörande. En viss hjälp kan man få av Sveriges radios morgonandakter (som sänds tidigt men finns tillgängliga närsomhelst som så kallade poddar på SR Play). Men vissa andakter är inte kristna utan judiska eller muslimska, och de kristna är inte alltid svenskkyrkliga. Och lördag-söndag sänds inga andakter alls.

Det finns församlingar i Svenska kyrkan som sänder andakter, men dessa är inte alltid så lätta att hitta. Jag föreslog därför till förra årets kyrkomöte att det på Svenska kyrkans nationella webbplats varje dag ska läggas ut en länk till en aktuell svenskkyrklig andakt. Och kyrkomötet biföll förslaget och uppdrog åt kyrkostyrelsen att ”på webbplatsen tillgängliggöra dagliga svenskkyrkliga poddradioandakter”! Men sedan har inget hänt. Det finns inga länkar någonstans på Svenska kyrkans nationella webbplats till några andakter. När jag sökte på ”andakt” fick jag 8609 träffar på dokument som innehåller ordet ”andakt”. En bönewebb finns förstås, men bön och andakt är två olika saker.

I en andakt bör det ju förekomma text och förkunnelse förutom bön, gärna psalmsång eller annan musik, och välsignelsen. Andakter som produceras dagligen kan dessutom i bönen ta upp viktiga händelser i tiden. Uppdraget gällde att tillgängliggöra – en länk till webbplatsen för en församling som redan producerar andakter är tillräckligt. Möjligen kunde det vara en stimulerande uppgift för kyrkokansliets personal att någon gång själv leda en andakt som tillgängliggörs på webbplatsen, men det är alltså inte ett krav, bara en möjlighet.

Jag föreslog också att det skulle läggas en länk till en svenskkyrklig gudstjänst varje söndag och helgdag på Svenska kyrkans webbplats. Och också detta beslutade kyrkomötet! Men inte heller detta är genomfört. Jag letar förtvivlat på den nationella webbsidan efter gudstjänster, men hittar inget. Söker jag på ”gudstjänst” får jag veta att det firas många gudstjänster i Svenska kyrkan, lite om vad de innehåller och hur jag hittar en gudstjänst nära mig. Detta är ju närmast ett hån mot alla dem som inte kan ta sig till en gudstjänst av olika skäl – sjukdom, ålderdom, familjesituation, resa etc. ”Tillsammans erbjuder Svenska kyrkan nu en bred digital gudstjänstverksamhet där människor är” skriver kyrkostyrelsen. Det stämmer inte för alla dem som ”är” på den nationella webbplatsen och letar.

Jag har förstått att röster i kyrkostyrelsen har varit kritiska mot att nationell nivå ska producera/spela in gudstjänster som kan tillgängliggöras på Svenska kyrkans webbplats eftersom det inte är nationell nivås uppgift att fira gudstjänst. Men detta har det ju aldrig varit fråga om! Vad det gäller är att tillgängliggöra – dvs. publicera en länk till – en gudstjänst som firas i en församling och som streamas (direktsänds) och sedan finns tillgänglig som podd på webben. Det borde inte vara någon oöverkomlig uppgift för kyrkokansliet att varje sön- och helgdag på Svenska kyrkans nationella webbplats publicera en länk till en vanlig svenskkyrklig huvudgudstjänst som ändå sänds på webben.

Eftersom kyrkostyrelsen inte har gjort vad kyrkomötet har beslutat om, och ändå i sin rapport om behandlade ärenden skriver att detta uppdrag är färdigbehandlat, har jag skrivit en ny motion till årets kyrkomöte som föreslår att kyrkomötet ska återförvisa ärendet till kyrkostyrelsen. Det ska vara lätt att hitta en daglig andakt och en huvudgudstjänst varje sön- och helgdag på Svenska kyrkans nationella webbplats, och det med högst ett par klick från startsidan. Vilken bild ger det av Svenska kyrkan, när webbplatsen flödar över av information om kyrkans många verksamheter, men inte förmedlar delaktighet i andakt och gudstjänst, i bön, bibelord, förkunnelse, lovsång och välsignelse – vanlig svenskkyrklig andlighet?

/Hans-Olof Andrén
ledamot i kyrkomötet

Humor är inget skämt

Skrivet av

Ett antal hoppande, glada barn på en strand i solnedgång.

Läser en intressant artikel i Kyrkans tidning med en intervju av teologen Ola Sigurdson. Han menar att religion skulle vara humorbefriad är en myt och anser att det gemensamma skrattet påminner om nåd.

Ola Sigurdson ska påbörja den avslutande delen i ett trebandsverk om humor och teologi i början av nästa år och sedan publiceras alla tre delarna samtidigt. Enligt artikeln har intresset för humor följt Sigurdson sedan tonåren då en vän på gymnasiet kläckte idén att skriva en manual med namnet ”När är det roligt?” för de som tycker sig sakna humor ska kunna slå upp vad som är roligt eller inte.

Tyvärr är humor för komplex och situationsbunden för en sådan manual så den idén har inte kunnat genomföras men att undersöka humor i olika kontexter har Sigurdson inte släppt. Och ju mer han undersökt desto större har frågan blivit och nu är han strax framme vid att avsluta sitt trebandverk om humor och teologi. Sigurdson delar inte alls myten om att religion ska vara humorbefriad, där judisk humor är det klassiska exemplet på att så verkligen inte är fallet.

Artikeln tar upp exempel från Sigurdson där bibeln visar på sin tids humor:

”Markusevangeliets skildring av Jesus – konungens – intåg i Jerusalem, som vrider och vänder på ett textmotiv som förekommer i flera tidigare texter.

– För det första så rider han på en åsna, som är ett arbetsdjur och inte ett konungsligt djur. För det andra så går han fram till templet, men går inte in, utan vänder tillbaka och går ut igen. Och det är ju helt enkelt det som kallas för Västgötaklimax.

– Och det här tror jag är en djup satir över konungsliga anspråk. Det är som om Stefan Löfven skulle komma på besök till Göteborg och då kommer åkandes på en flakmoppe längs Avenyn.”

Idag kan det vara svårt att tolka det humoristiska i berättelserna, men enligt Sigurdson kan det framgå tydligare dels beroende på översättningen, dels på sammanhanget.

” – Vi måste göra det med de medel som står oss i dag till buds. Det är en tolkningsakt. Det går inte att återskapa det som var det ursprungliga, att återskapa hur roligt någonting var på 100-talet. Däremot kan man fundera på hur vi gestaltar detta i dag. Och måste man inse att det är någon form av humor i det, för att kunna förstå innebörden av något.”

Sigurdson anser att rätt avvägd blir humorn ett vapen mot självförhärligande; ett sätt att visa och känna samhörighet med andra och att visa på sin egen otillräcklighet – att skratta med sig själv i gemensamhet med andra. Samtidigt menar han att fel avvägd har humorn motsatt effekt, att skratta åt någon annan är något helt annat. Sigurdson ger antisemitiska skämtteckningar från 1900-talets början, innan nazismen och Förintelsen, som exempel på det senare. Vilket gör att skrattet fastnar i halsen.

Sigurdson tycker att humorn behöver tas på större allvar. Humor handlar om vad det innebär att vara människa och att relatera till andra människor och Gud – en ofta förbisedd men för många en viktig dimension.

Artikeln avslutas med Sigurdsons syn på #tacofredag som bloggen tagit upp tidigare. Han tycker att det säger mer om Twitters, dåvarande begränsning på, 140 tecken än det teologiska tillståndet i Svenska kyrkan. Twitter lämpar sig väl för underhållning då det inte finns plats för så mycket mer. Sigurdson tycker att det verkar väl helt rimligt att lägga ut något sådant på Twitter och samtidigt föra teologiska diskussioner på andra ställen. Artikeln avslutar Sigurdsons resonemang kring frågan med att det finns en anledning till att han skriver ett trebandsverk om humor och teologi och inte tweetar sina åsikter om humor.

Jag tycker att det är skönt att få det bekräftat att jag inte är ensam om min syn på ”tacoJesus” och personligen skulle jag faktiskt uppskatta mer humor från Svenska kyrkans twitterkonto. Samtidigt ska kommunikationsenheten på Kyrkokansliet ta till sig av kritiken som följde efter #tacofredag och hitta en bra balans för hur och vad som faktiskt är okej att skämta om. Att utesluta skämt helt och hållet tycker jag är fel väg att gå för jag tolkade alla dessa ”gillanden” och reTweeter som att det var efterlängtat med lite humor från Svenska kyrkan.

 

En angränsande fråga till Twitter som kanske inte direkt handlar om humor:
Den 14 december skulle kyrkostyrelsen tagit beslut om nya riktlinjer för sociala medier för bland annat kyrkostyrelsen själv, men skrivelsen stoppades för att bearbetas ytterligare inför beslutet. (Kanske kände kyrkostyrelsen ett behov av att förstärka skrivningen just kring humor?)

Jag vet dock inte mer än vad som framgår av artikeln i Kyrkans tidning och där känns det snarare som att kyrkostyrelsen delar yttrandefrihetsexperten Nils Funckes syn på riktlinjerna. Enligt en annan artikel i Kyrkans tidning tycker han att formuleringen ”De förtroendevalda på Svenska kyrkans nationella nivå har en viktig roll att bidra till en nyanserad bild av vad Svenska kyrkan gör och står för.” i riktlinjerna kan tolkas som att de förtroendevalda beläggs med munkavle.

Jag delar inte Funckes syn men jag förstår att skrivningen kan tolkas så. Min förhoppning nu är att bland annat denna del av riktlinjerna formuleras på ett sätt så att det inte kan tolkas som att förtroendevalda (och personal) tystas, utan tydliggör att vi får skriva vad vi vill om Svenska kyrkan på sociala medier men inte hur som helst, vilket är min tolkning av vad som framkommer i de båda artiklarna i ämnet.

Det är sorgligt när de goda rösterna tystnar

Skrivet av

Lördagskrönikören i Göteborgsposten, Manilla Bergström, skriver om goda och lågmälda röster, som inte lyckas slå sig fram i det hårda flödet – och därmed riskerar att tystna.

I det stora flödet av röster som hörs och debatter som förs känner jag ibland att jag drunknar i hårda ord eller debattörers iver att dra ner varandra. Ett smittsamt missnöje märks i alla sammanhang. I skolans värld bland både barn och vuxna, i vår vardag, i sociala medier och i tidningar. Kritiska röster behövs och är välkomna. För det är viktigt att ifrågasätta det man är tveksam till och att markera när man är frustrerad. Men ibland blir debatten skev och de röster som hörs förstärker varandra tills bara de skrällande rösterna hörs. De röster som hörs mest är ibland som ekande brons och skrällande cymbal trots att de inte är flest. Och varför tystnar de andra?

Den senaste tiden har jag hört en del lågmälda röster, från dem som inte hörs i debattforum, som inte slår sig fram i det hårda flödet för att de inte vill vara en del av det eller som tystnar i ren uppgivenhet. Det sista tycker jag är så sorgligt, när de goda rösterna tystnar av uppgivenhet trots att de är just de rösterna som behövs. De kanske är lågmälda men ack, så kloka.

Vi behöver andra perspektiv och röster som bryter av. Inte för att de hörs mest utan för att de låter annorlunda! Jag känner stor tacksamhet till de som orkar ställa in fokus på det som är gott och de som vänder riktningen till det som finns all anledning att vara stolt och glad över.

Ett exempel är röster om sjukvården. Visst hör man mycket klagomål och missnöje över det som inte fungerar, väntetider, neddragningar och felbedömningar. Men alla tappra sjuksköterskor då? De vardagshjältar som oförtrutet gör allt de kan för människor som mår så dåligt att de inte orkar slå sig in i debatter men är tacksamma för livet eller varje dag av omsorg. Jo, ibland hör man en liten röst som lovsjunger dem som kämpar varje dag för att tjäna sina medmänniskor på bästa sätt. Små röster med ett annat och viktigt perspektiv.

Det finns exempel från kyrkan också. Röster hävs i både missnöje och frustration. Men i mitt eget flöde av röster på Facebook eller bilder på Instagram finns även en och annan röst från satiriker som vänder på perspektiven och ibland får mig att skratta åt det eländiga eller se debatter i ett annat ljus. Nyligen lyste en kollegas röst igenom allt, eftersom hans inlägg var annorlunda. Där stod att debatten runt svenska kyrkan i vissa delar är absurd med medvetna missförstånd, en hård ton och att man använder minsta chans till kritik. I inlägget lyftes det orimliga i att många tystnar av obehag inför debatten. Men det som framför allt lyftes fram var en stolthet och en glädje. En frisk uppmaning att vi ska dela med oss av det vi är stolta över, det som är vår glädje över att vara en del av svenska kyrkan eller en av kyrkorna i världen!

För människor finner viktiga saker i kyrkan varje dag. Tillit och tröst, ork att leva och mod att dö. Och människor arbetar hårt med barnverksamhet, ungdomsgrupper, dop, begravningar, sorgegrupper, körer och diakonalt stöd. Och det inlägget gjorde klart att det är dags nu. Dags att lyfta fram det som du och jag är stolta och glada över, allt det vi är tacksamma för! Vill du också dela med dig av det och berätta varför? Det vill jag. Så här börjar min lovsång till dem som strävar på, varje dag, i det tysta.

Manilla Bergström
präst i Göteborg

 

Från POSKs program:

Mångfald – en möjlighet

En kyrka som omfattar större delen av befolkningen är självfallet inte en homogen åsiktsgemenskap. Bland oss som är engagerade i kyrkan finns en mångfald av uppfattningar. Inom ramen för den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för finns det avsevärt utrymme att tolka vad kristen tro och kristet liv innebär i tro och handling. Hela församlingen har del i ansvaret för kyrkans lära. Det är ett gemensamt uppdrag att på olika sätt förkunna det kristna evangeliet. Vi behöver tala tydligt om Herren Jesus Kristus som varje människas befriare och frälsare. 

De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom. För att undvika kyrkosplittring måste alla vara beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut. Toleransen för oliktänkande behöver öka. Vi behöver lyssna lyhört till Gud och människor.

Tyda allt till det bästa

Skrivet av

inomkyrklig debatt samtalsklimat

Den inomkyrkliga debatten verkar ha hårdnat, särskilt i sociala medier. Jag måste säga att jag blev mycket illa berörd och bedrövad när prästen Johanna Andersson i Göteborg, en av POSKs kyrkomötesledamöter och en gammal vän och arbetskamrat till mig, tog så illa vid sig av ifrågasättanden och anklagelser från bl a Svenska kyrkans informationschef att hon valde att utträda ur Svenska kyrkan. 

Hon är en av initiativtagarna till kampanjen Mitt kors som syftar till att uppmuntra oss att bära korssmycke till stöd för alla kristna i världen som får lida för sin tros skull. Det förfärliga mordet på en katolsk präst i Frankrike var den direkta anledningen till kampanjen, och kritiken som jag förstod den var att kampanjen för korsbärandet kunde uppfattas som riktad mot muslimer.

Frestelsen att misstänkliggöra våra medmänniskor är förstås inte ny. Redan Mose fick budet av Gud att inte ’vittna falskt mot din nästa’. För snart 500 år sedan utvecklade Martin Luther saken i sin förklaring till åttonde budet (i Carl Axel Aurelius och Margareta Brandby-Cösters översättning 2011):

’Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte bedrar, förråder, baktalar eller sprider rykten om vår nästa, utan har överseende med henne, talar väl om henne och tyder allt till det bästa.’ (’Urskulda’ i den gamla översättningen har alltså blivit ’ha överseende med’ – kan man komma längre från vår tids moralism?)

De senaste årens fantastiska tekniska utveckling av snabb och välspridd elektronisk kommunikation har verkligen gett detta bud en ny aktualitet. Det är så lätt att i upprördhet skicka iväg något som i efterhand visade sig vara illa genomtänkt, nedsättande eller kränkande. Men då är det oftast för sent. Vi måste nog alla öva oss i att både ha ’överseende’ och ’tyda allt till det bästa’.

Idag verkar särskilt den som har ett ledande uppdrag eller en chefstjänst ofta få uppleva att allt tyds till det sämsta istället. ’Hur skulle det också kunna vara?’ är en fråga som det inte är så dumt att ställa sig innan ett inlägg sänds iväg. Det går ju faktiskt att direkt fråga den kritiken gäller: ’Hur tänker du’, ’hur menar du då’ innan hela världen får del av ilskan. Att bara läsa en text räcker inte alltid för att förstå den helt; att höra och helst se talaren gör allt så mycket enklare och säkrare. Här behöver vi hjälpas åt att lära oss undvika de sociala mediernas fallgropar.

I det handlingsprogram inför kyrkovalet nästa år som POSKs årsmöte antog i maj säger vi:

Under mandatperioden 2018–2021 kommer POSK att verka för:

  • att en generös attityd ska prägla mötet mellan grupper med skilda uppfattningar inom kyrkan.
  • att samtalsklimatet i Svenska kyrkan präglas av respekt för varandra och varandras olika åsikter.

Hans-Olof Andrén
POSKs ordförande

Arkiv
Kategorier