fbpx

Julevangeliet

Skrivet av

Lukasevangeliet 2:1-20 

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

Många utmaningar väntar
Svenska kyrkan i Umeå

Skrivet av

Här är ett inlägg om några frågor som väntar den kommande mandatperioden, sett ur ett lokalt perspektiv. Debattinlägget var infört i Västerbottens-Kuriren 211116.  Foto Ulrike Leone från Pixabay
Det senaste året har mycket pengar, energi och arbete lagts ned på kyrkovalet i september. Nu pågår förberedelser inom de valda församlingarna inför den kommande mandatperioden 2022-2025. Många stora utmaningar väntar.

Församlingarna är grunden för Svenska kyrkans verksamhet, det är där kyrkans liv levs och människor möter kyrkan. Just nu pågår återstart efter pandemins begränsningar.

Församlingarna står inför stora utmaningar med vikande ekonomi, medlemstal och deltagare i gudstjänster och övrig verksamhet. Här behövs många engagerade människors insatser, ideella, förtroendevalda och anställda, för att Svenska kyrkan ska kunna fortsätta vara viktig i människors liv.

Men kyrkan lever inte i ett vakuum, och har inte bara ett inre liv. Vi är en del av den värld vi delar med hela mänskligheten, har en diakonal kallelse och ett ansvar för det vi som kristna ser som ett uppdrag att förvalta skapelsen.

FN:s klimatmöte i Glasgow har avslutats, med både framsteg och bakslag. Klimatförändringarna försämrar drastiskt planetens livsbetingelser, vilket drabbar oss alla, men allra mest dem som är fattigast och bidragit minst till utsläpp och temperaturökning. För oss som kyrka är det självklart att ta vår del av ansvaret, och särskilt att verka för en rättvis fördelning av klimatkrisens bördor.

I Sverige måste politiker, företag och civilsamhälle ta krafttag för att drastiskt minska vår klimatpåverkan. Svenska kyrkan har antagit en ambitiös Färdplan för klimatet, med bl.a. målet att uppnå klimatneutralitet för vår egen verksamhet till år 2030. I Luleå stift pågår framtagandet av en Hållbarhetsstrategi för stiftets arbete 2022-2025. Där står det nu klart att även stiftets skogsförvaltning, som är en delvis självständig verksamhet, måste ingå.

Församlingarna i Umeå pastorat har under ett antal år jobbat med en miljödiplomering av sin verksamhet, men nu är det dags att gå vidare och se till att ta vår del av ansvaret att uppfylla Svenska kyrkans klimat- och hållbarhetsmål. En viktig uppgift för den kommande mandatperioden!

En aspekt av vårt samhällsansvar, särskilt angeläget inom Luleå stift, gäller Svenska kyrkans relation till det samiska folket, där vi bär på en historisk skuld genom kyrkans medverkan i samhällets förtryck gentemot samerna. För några år sedan kom en vitbok om detta som initierats av kyrkan, och som varit viktig för att belysa oförrätterna.

Nästa vecka tas ett stort och viktigt steg vidare, då ärkebiskop Antje Jackelén kommer att framföra Svenska kyrkans ursäkt till det samiska folket vid en högtidsgudstjänst i Uppsala domkyrka i samband med att kyrkomötet sammanträder. Väl så viktig som själva ursäkten är det åtagande som kyrkan samtidigt gör kring ett fortsatt försoningsarbete de kommande tio åren. I den processen kommer självfallet Luleå stift att ha en central roll, och även i Umeås församlingar blir det en viktig uppgift att utveckla det samiska kyrkolivet och även att ta ansvar för vår del i försoningsarbetet.

Diakoni har alltid varit en central uppgift för kyrkan. I dessa tider med flykting- och klimatkris är den internationella diakonin särskilt viktig att slå vakt om. Vårt internationella arbete genom Act Svenska kyrkan verkar i ett internationellt nätverk och med lokala partners i fattiga länder; med katastrofinsatser, långsiktigt utvecklingsarbete och opinionsbildning för rättvisa och mänskliga rättigheter. Insamlingskampanjer och övrigt arbete inom Act Svenska kyrkan behöver framöver starkt stöd av kyrkans förtroendevalda och anställda – och inte minst finns här utrymme för många ideellt engagerade att göra en meningsfull insats för en bättre värld att leva i.

Lars-Gunnar Frisk

Klimatambassadör, förtroendevald för POSK i Umeå pastorat och Luleå stift.

Information efter kyrkomötets beslut

Skrivet av

Gällande beslutet att granska folkrättens tillämpning i Israel-Palestina:

För en vecka sedan avslutades kyrkomötet 2021 sin sista beslutssession. Då fattades med röstsiffrorna 127–103 ett beslut om

Att ge kyrkostyrelsen i uppdrag att lyfta frågan om att granska folkrättens tillämpning i Israel och Palestina, även utifrån FN:s apartheidkonvention och Romstadgans skrivningar om apartheid, i internationella och ekumeniska organ, i synnerhet i Kyrkornas Världsråd och Lutherska Världsförbundet.

Tyvärr sprids på flera håll felaktig eller vilseledande bild av vad kyrkomötet egentligen har beslutat. Det nämns exempelvis att motionen har fått bifall och det har kallats ”apartheidbeslutet”. Kyrkomötet beslutade att avslå motion 2021:27 som låg till grund för beslutet, men beslöt alltså att bifalla att-satsen ovan.

Det finns alltså inte ett beslut om att Svenska kyrkan ska granska i sig själv, utan att lyfta frågan om granskning av folkrätten. Hur beslutet kommer att tolkas och arbetas vidare med är en delikat fråga för kyrkostyrelsen att hantera.

POSK har fått många frågor sedan beslutet fattades kring vad beslutet egentligen syftar till och hur POSK som grupp röstat i frågan. Flera av nomineringsgrupperna var enligt resultatet splittrade, men bland POSK-ledmöterna röstade en klar majoritet emot förslaget. Beslutet togs med 127 mot 103 röster, och med det var det alltså inte ett särskilt enigt kyrkomöte som beslutade i frågan. Från POSK röstade 11 ledamöter ja till förslaget och 28 röstade nej, och från POSK förekommer flera reservationer (som offentliggörs först i februari när protokollet är justerat). Vi är måna om att värna den ordning som finns inom POSK där varje ledamot är fri att rösta efter sin egen övertygelse. Svenska kyrkan ska inte vara en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap. Det kommer att finnas beslut där vi inte tycker lika även framöver, men POSK som nomineringsgrupp driver gemensamt de frågor som organisationen kommit fram till i demokratisk anda och fastställt i vårt program. Detta är alltså, fortsatt, inte en fråga som POSK som grupp kommer att driva framöver.

Amanda Carlshamre
Ordförande, POSK

 

Foto: Magnus Aronson /Ikon