Nej till nytt villkor för att få prästvigas

I senaste numret av Kyrkans tidning presenteras den fjärde artikeln om vilka frågor de olika nomineringsgrupperna tycker är viktigast inför kyrkovalet den 19/9. I artikeln ställs följande fråga till de olika grupperna: ”Är det dags att ta bort samvetsklausulen för präster, så att alla som prästvigs måste säga ja till att viga par av samma kön?”

Frågan ställs förstås utifrån att kyrkomötet 2009 fattade beslutet att samkönade par får vigas i Svenska kyrkan. I detta beslut framgår det tydligt att en präst i vår kyrka även fortsatt har möjlighet att se på äktenskapet som något endast en man och en kvinna kan ingå, samtidigt som det är fullt möjligt för en annan att med glädje viga samkönade par, men detta gillas inte av alla.

Sedan 2009 har det i kyrkomötet behandlats motioner med innebörden att beslutet ska ändras på så sätt att det ska tillföras ett ytterligare krav för prästvigning, vilket då skulle innebära att man måste säga ja till att viga samkönade par för att kunna prästvigas. Dessa motioner har avslagits, och detta kanske allra tydligast år 2016 (motion 2016:29) då inte bara kyrkomötets majoritet röstade för ett avslag utan även biskopsmötet och läronämnden klart och tydligt markerade att detta inte är en möjlig väg att gå, då det bl.a. skulle inskränka biskoparnas självständiga ansvar för prövning av prästkandidater.

Villkoren för att få prästvigas som idag gäller är tre – 1. man ska vara döpt och konfirmerad, 2. man ska tillhöra Svenska kyrkan och 3. man ska förklara sig beredd att tjänstgöra med andra som vigts till uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett kön – och de är alla konstitutiva för Svenska kyrkans karaktär. En del har menat att det föreslagna fjärde villkoret är av samma art som det tredje och att det därför vore möjligt att införa det, men inför beslutet 2016 klargjorde läronämnden att en avgörande skillnad är att villkor nummer tre måste uppfyllas för att inte riskera sakramentens giltighet. Så var inte fallet med det föreslagna villkoret som då föreslogs och möttes med avslag.

Inför kyrkovalet väljer nu Kyrkans Tidning att ta upp den här frågan igen, och jag vill lyfta var POSK står när det gäller det här. För oss är det centralt att beslutet som fattades 2009 bör fortsätta att gälla i sin helhet. Ansvaret för att kyrkliga handlingar kan utföras ligger aldrig på den enskilda prästen utan på församlingen och i förlängningen hela kyrkan, vilket innebär att de som vill vigas i vår kyrka har möjlighet att bli vigda.

Ur POSK:s program:
”POSK delar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande. Hur man ser på vigsel med par av samma kön ska inte heller ha någon betydelse för vem som erbjuds anställning inom Svenska kyrkan.”

I ett större perspektiv kan de olika ståndpunkterna i den här frågan sägas vara ett exempel på den bredd av kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms i Svenska kyrkan, och för POSK är det viktigt att lyfta fram att olikheterna måste få finnas och att det är av största vikt att vi respekterar varandras olika tolkningar. Svenska kyrkan tål att det finns olika uppfattningar – kanske är det till och med en av vår kyrkas stora tillgångar? – eftersom vi inte är en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap som hålls samman av tron på Jesus Kristus som vår frälsare.

Ur POSK:s program:
”De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom. POSK vill vara ett forum för informationsutbyte och samverkan i kyrkliga frågor. För att undvika kyrkosplittring måste alla vara beredda att respektera varandras olika uppfattningar och att följa demokratiskt fattade beslut.”

Emma Hedlundh
Ledamot i kyrkomötet från Uppsala