När tron utmanas lär vi oss nya saker

Krönika av Manilla Bergström publicerad i Göteborgs-Posten 25 oktober. 

Min vardag är full av samtal om tro och en hel del teologiska diskussioner. Det kan samtalas högt och lågt, enskilt eller i grupp, i resonemang som förs med barn eller med akademiskt utbildade teologer. Det hör väl till alla prästers vardag, men mitt i den vardagen kan det öppnas nya världar.

Med jämna mellanrum har jag förmånen att få möta konfirmander och kloka ungdomar i deras frågor om Gud och min bästa teologiska fortbildning kan vara den då jag utmanas av deras frimodiga sätt att resonera. På sistone har jag fått stiga in i värld där dessa resonemang förs på ett nytt språk.

I min nuvarande konfirmandgrupp finns stor variation. Alla konfirmander har olika variationer, funktionsvariationer kan det kallas, men alla är de teologer. Resonemangen förs ivrigt och förtroendefullt, ofta med stor nyfikenhet och ibland med skepsis.

I många fall ses dessa ungdomar som personer med hinder men i samtalet om Gud möter vi snarare möjligheter. Att man talar olika språk skulle också kunna ses som hinder, men samtalet kan berikas av olika uttryckssätt. I vår konfirmationsgrupp används såväl teckenspråk som bliss-karta, det pratas småländska och egna språk och vi använder musikaliska uttryck. Samtalet är språkrikt och gruppen är variationsrik och det är en rikedom att få samtala om Gud spontant och på så vis utan hinder.

Vi pratar om saker vi tycker är underliga och om det som är fascinerande med Gud, vad vi har sett med egna ögon och vad vi inte kan se. Vi vänder och vrider på frågor man burit med sig och vi ställs inför nya frågor i stunden. Vi skrattar mycket och vi lägger ofta pannan i djupa veck. Vi lyssnar och pekar och tecknar, vi utvecklar och vi berättar, diskuterar och resonerar, vi tror och vi tvekar men Guds närvaro är påtaglig.

Och ibland tänker jag på lärjungarna som samlades i Jerusalem och att de som hörde dem tala hörde att de talade om Gud allihop fast på olika språk. Jag tror att vi faktiskt måste tala om Gud på våra olika språk för Gud låter sig inte begränsas av ord eller av våra sätt att utrycka vem Gud är. Och även om jag lärt mig mycket om teologi på ett akademiskt språk så lär jag mig mycket mer om Gud när språket är hjärtats språk och samtalet är variationsrikt.

Evangelierna berättar ofta om troende människor som lärt sig mycket om Gud och om den heliga skriften men som fick höra om det på ett nytt sätt när Jesus visade vem Gud är. De beprövade resonemangen fick ett nytt ljus i mötet med Jesus. Och det händer även i mötet med varandra. När tron utmanas lär vi oss nya saker. Och när vi tar del av andra perspektiv ökar vår förståelse.

Ibland ser vi saker som vi aldrig trodde att vi skulle se och det händer att jag upplever att det som jag aldrig trodde var möjligt faktiskt är möjligt! Att det inte finns några hinder för Gud blir jag ofta påmind om, inte minst i den variationsrika vardagen där samtalet förs med öppenhet och med ett rikt och varierat språk.

Jag lär mig så mycket om tro och tillit, om Gud och om oss och jag tänker förundrat:

Är inte det den ädlaste konsten, att visa på Gud med både händer och fötter, att samtala med både läppar och bilder och att föra en teologi med både hjärna och hjärta?

Manilla Bergström
Präst i Göteborg

Konfirmationsläger – en lösning mot minskat intresse?

Ett antal hoppande, glada barn på en strand i solnedgång.

Med anledning av att Uppsala stift ska lägga ned stiftsgården Undersvik skrev Niklas Grahn, POSKs kyrkomötesledamot för Karlstads stift, en debattartikel i Kyrkans tidning, publicerad 7 maj 2018. Som en fortsättning på gårdagens tema i bloggen kommer debattartikeln i sin helhet här:

Satsa på fler och längre konfirmandläger

Karlstads stift har blivit betydligt fattigare utan sina internatkonfirmandläger. De har haft stor betydelse för rekrytering, konfirmandpedagogik och gudstjänstutveckling. I en tid när Svenska kyrkan vill sätta fokus på undervisning och lärande borde man därför satsa på fler och längre konfirmandläger, inte färre.

Stiftsstyrelsen i Uppsalas beslut att lägga ner internatkonfirmandlägren på stiftsgården Undersvik har väckt känslor. Konsekvenserna för enskilda ungdomar lyfts fram. Det finns skäl för detta. Forskning visar att det finns ett tydligt samband mellan konfirmanders ”nöjdhet” över sin konfirmandtid och antalet lägerdygn. Ju fler lägerdygn – ju nöjdare konfirmander. Samtidigt som allt fler stift avvecklar sina internatläger är det få församlingar som har möjlighet att arrangera egna internatläger.

Karlstads stift arrangerade tidigare fyra internatkonfirmandläger, dels på Kyrkans Gård i Skållerud och dels på Dömle Stiftsgård. Sedan 15 år är båda dessa gårdar sålda och lägren har upphört. I stiftet finns alltså erfarenhet av vilka konsekvenser avsaknad av internatkonfirmandläger kan ge för ett stift. Följderna för de enskilda ungdomarna är uppenbara och har lyfts fram i debatten men en annan konsekvens som inte lika tydligt har nämnts är den som rör rekrytering.

Det är tydligt att internatlägren i Karlstads stift fungerade som rekryteringsplattsform för kyrklig tjänst. Många kyrkoarbetare, både anställda och ideella, kan vittna om att upplevelsen av att vara konfirmand på stiftets internatläger varit avgörande för kallelse. Möjligheten att ha en plats att komma tillbaka till efter sin konfirmandtid, som deltagare vid ungdomsläger eller som konfirmandledare, har gett många unga människor erfarenheter för livet. Gårdarna och lägren har fungerat som växtplatser där ungdomar växt i tro, som människor och som kyrkomedlemmar.

En annan erfarenhet som är tydlig i Karlstads stift är förlusten av lägren som pedagogiska miljöer där konfirmationspedagogik formades som kom hela stiftet till del. Inte minst gällde detta andakts och gudstjänstliv där internatläger ger unika förutsättningar att genom sin längd i tid skapa en rytm av regelbundet andaktsliv, morgon, middag och kväll. Genom lägren fick konfirmandarbetslag öva sig i tilltal till ungdomar. Blivande kyrkoarbetare kunde under praktik förlagd vid lägren få med sig erfarenheter av god konfirmandpedagogik.

Vi är många som delar upplevelsen av att Karlstads stift blivit betydligt fattigare utan sina internatkonfirmandläger. Formen handlar om så mycket mer än bara enskilda konfirmanders upplevelse. Internatläger har som nämnts också stor betydelse för rekrytering, konfirmandpedagogik och gudstjänstutveckling. Detta sammantaget gör att Svenska kyrkan i en tid när hon vill sätta fokus på undervisning och lärande borde satsa på fler och längre konfirmandläger, inte färre.

Niklas Grahn, Karlstad

Bruten trend

Handpåläggning på en av konfirmanderna som knäböjer runt altaret.

Inom Svenska kyrkan så minskar antalet konfirmerade. Då är det extra roligt att läsa om församlingar som går mot strömmen och ökar andelen konfirmerade ungdomar. Som till exempel Nättraby-Hasslö församling, Lund stift vilket både SVT Nyheter Blekinge och SR P4 Blekinge uppmärksammade häromdagen.

Hur ser det ut i din församling? Följer den trenden eller tillhör du en församling där ett gott arbete görs med konfirmandläsningen som gör att trenden brutits, eller kanske alltid hållit sig på en hög nivå.

 

Ur POSKs program 2018-2021

Den sjunkande andelen ungdomar som konfirmeras gör att arbetet med konfirmander behöver stärkas. De ungas livssituation är i dag ofta så pressad att det kan vara svårt att delta i konfirmandträffar på veckodagar. Nya tider behöver därför prövas och fler konfirmationsprofiler kan behövas. Konfirmandtiden behöver också stärka förmågan att leva i och förstå mångkultur och mångreligiositet. De unga ledarna ska lyftas fram som en viktig resurs och ges möjlighet till utbildning.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att församlingarna och pastoraten lägger tillräckliga resurser på konfirmandarbetet.
att unga konfirmandledare ges möjlighet till fördjupande utbildning.
att stiften tar ansvar för att det anordnas konfirmandläger med särskilda profiler som attraherar både flickor och pojkar.