fbpx

Världens bästa budskap

Skrivet av

Johannes Imberg är församlingsherden som kandiderar till både stiftsfullmäktige i Göteborg och till kyrkomötet. Han längtar efter en kyrka som sträcker sig ut för att ge hopp, stöd och liv.
– Vi behöver vara en modig kyrka i vår tid, i vårt samhälle. Människor behöver det kyrkan är och det vi har. Detta är något som POSK vill arbeta för, säger han.

Johannes Imberg är församlingsherde i Mölndal sedan tre år tillbaka. Med entusiastisk röst berättar han hur glad han blir när hans församling når ut till människor i området och när det kommer gensvar.
– Jag ser vad många skriver om församlingen på sociala medier och nu sist var det någon som frågade var man kunde skänka kläder. Någon svarade direkt att de skulle vända sig till Fässbergs församling. Det var en självklarhet att vända sig till kyrkan och jag tycker mig se detta mer och mer. Jag älskar när vi som församling når ut till vår omgivning och när vårt agerande blir en konkret illustration av Guds kärlek för den här världen, säger Johannes.

För honom är kyrkan en gemenskap där vi alla förenas i bön och lovsång.
– Vår uppgift är att göra Guds rike och Guds hjärta synligt för vår omgivning. Det kan vi göra oavsett vilken teologisk fåra vi tillhör, säger han.

JOHANNES LÄNGTAR efter att inspirera till att bygga församling som når utanför kyrkans väggar och berättar med iver om hans vision kring församlingens plats i samhället.
– Jag drömmer om en kyrka som sprudlar av liv! Fylld av människor från olika kulturer, samhällsskikt och personligheter. Församlingen är en plats där alla kan mötas, hit kan den som är vilsen vända sig och mötas av värme. Här förenas vi, trots våra olikheter, och delar livet med varandra, säger han.

JOHANNES TALAR om den kyrkliga bredden. Han beskriver att han gillar mångfalden, olikheterna och möjligheten att berika.
– Det finns så mycket vi kan ta vara på från varandra. Detta är också en av grundstenarna inom POSK. Vi vill bejaka bredden av olika kyrkligheter, det är nödvändigt för kyrkans framtid i Sverige. Vi ska inspirera istället för att begränsa varandra. Vår tro på Gud, med Jesus som vår frälsare och förebild, är det som förenar oss, säger han med värme i rösten.

Johannes beskriver evangeliets kraft som en puls som smittar av sig. Han längtar efter en modig kyrka som sträcker sig ut för att ge hopp, stöd och liv.
– Det kristna budskapet är världens bästa budskap. Vi kan vara stolta över det vi har att förmedla. Det ska vara lätt och självklart att vilja ta med sig sina vänner till kyrkan. Låt oss förmedla evangeliet med bredd och öppenhet, kraft och substans, medvetet och relevant. Vi behöver vara en modig kyrka i vår tid, i vårt samhälle. Människor behöver det kyrkan är och det vi har. Detta är något som POSK vill arbeta för.

SVENSKA KYRKAN har en väldigt viktig och avgörande roll för många människor idag. Många behöver diakons hjälpande hand och uppskattar att Svenska kyrkan finns för utsatta.
– Jesus sände ut oss att göra som han gjorde. Jesus är kyrkans förebild, och som församling har vi en kallelse att älska vår värld och våra medmänniskor på ett sådant sätt att det ger en glimt av vem Gud själv är. Församlingens kallelse är att illustrera Guds kärlek. Det är en kärlek som berör och ger liv. Guds hjärta bultar för den här världen. POSK vill arbeta för att vi som kyrka lever ut detta pulsslag och sträcker oss ut för att stärka, hjälpa, och uppmuntra.

JOHANNES BETONAR att det inom POSK finns en stark kärlek till kyrkan, och att det är viktigt att förtroendevalda själva är engagerade i församlingslivet.
– Församlingen är en gemenskap som ska levas, här vi får dela glädje och sårbarhet, livets upp- och nedgångar, drömmar och framtidsplaner. Styrelsefrågor och beslut kan inte vara isolerade från allt detta. I POSK möter jag människor som lever kyrkans liv, därför finns den kunskap och helhetssyn som behövs för att leda kyrkan in i framtiden. De frågor som POSK lyfter fram är framväxta ur kyrkans vardag och församlingens möten med sin omgivning.

Text: Emelie Simmons
Foto: Carina Etander Rimborg

JOHANNES IMBERG
Kandiderar till stiftsfullmäktige i Göteborg och till kyrkomötet.
ÅLDER: 35 år.
BOR: Göteborg.
GÖR: Församlingsherde i Fässbergs församling sedan hösten 2018.
Prästvigdes 2013 för Göteborgs stift.

UR POSKS PROGRAM

  • POSKs vision är att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.
  • Som folkkyrka är vi en berättelsegemenskap, en bordsgemenskap och en bönegemenskap
  • De olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan utgör en rikedom.

Självklart ska kyrkan styras av de som är aktiva!

Skrivet av

Debatt: S: POSK vision – en kyrka som styrs enbart av de mest aktiva

Socialdemokraterna i Västerås skriver i vlt.se och är upprörda över POSK i Västerås program (se länk för hela inlägget ovan). (S) skriver:

Där skriver POSK att kyrkans beslutsfattare ska ”företräda församlingar”. POSK skriver även att ”valda ledamöter ska ha församlingsförankring och kunskaper om församlingslivet”. Det är alltså bara de kyrkomedlemmar som är aktiva och kunniga på det sätt som POSK godkänner som ska få utöva inflytande.

Ja, jo, men det är faktiskt precis så POSK vill ha det. Vi vill faktiskt att kyrkan ska styras av de som är aktiva och vet något om kyrkan.

Precis som, om jag var med i en fotbollsförening, skulle vilja att de som bestämde där var kunniga och visste något om fotboll. Eller precis som när jag sjunger i en kör, vill att de som bestämmer och sitter i en körstyrelse, faktiskt vet något om musik och körsång. Liknelsen kan göras lång.

Eller ska jag kanske ta liknelsen att (s) skulle välja en partiledare från ett helt annat parti, eller någon som aldrig hade haft med socialdemokraterna att göra. Hade (s) velat ha det så?

Självklart vill jag att de som bestämmer om kyrkans verksamhet, budget och liv ska vara aktiva och veta något om kyrkan. Det säger väl sig själv! Att önska något annat är bara att visa sin okunskap för vad kyrka egentligen är.

Men POSK delar inte upp medlemmarna i ett A-lag och ett B-lag som debattörerna påstår i sin insändare. Den åsikten får (s) stå för helt och hållet själva.  Alla som är medlemmar får vara med och bestämma. Men det ska vara ett val till den lokala nivån – sen ska de övriga nivåerna vara indirekta val. För att säkerställa demokratin och det är också lösningen på det problem som (s) har skapat genom direkta val som givit andra partier en grogrund och legitimitet som hotar demokratin.

Så jo – självklart vill POSK att det är de aktiva som ska bestämma!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkoavlet

Vigselrätt? Ja. Vigselplikt? Nej.

Skrivet av

Ja, POSK menar att Svenska kyrkan ska viga alla par, oavsett deras sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck.

Ja, POSK menar också att en präst ska kunna säga nej till att förrätta en specifik vigsel.

Hur hänger detta ihop?

Först och främst: Det är en självklarhet för POSK att stå upp emot all form av diskriminering, rasism, homofobi, sexism och allt annat som splittrar och skadar. Att människor av olika anledningar behandlas och bemöts illa inom kyrkan är aldrig okej. Genom historien har kyrkan orsakat mycket lidande för personer utan för hetero- och cis-normen. Och tyvärr förekommer en del sådant fortfarande. Svenska kyrkan har tagit många steg i rätt riktning för att motverka diskriminering och kränkningar, inte minst genom att bejaka samkönade vigslar. Runt om i landet pågår certifiering genom Regnbågsnyckeln.

Dessa steg är oerhört viktiga och POSK har haft en betydande roll i den positiva utvecklingen. I POSKs program står det: ”För POSK är det viktigt att alla, oavsett sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan”. Låt det därför inte råda några som helst tvivel: POSK står för alla människors lika värde och rättigheter!

Så varför menar då POSK att en präst ska kunna säga nej till att viga samkönade par? I korthet handlar svaret om att vigselplikt

  • riskerar att skada vigselparen
  • inskränker prästernas självbestämmande
  • inte är förenligt med Svenska kyrkans lära
  • inte är förenligt med religionsfriheten

Det handlar dels om relationen mellan prästen och paret, och dels om Svenska kyrkans tro och lära.

Relationen mellan prästen och paret

Som vigselrätten ser ut idag (vilket beslutades av Kyrkomötet 2009, se https://www.svenskakyrkan.se/samkonade-aktenskap) har alla par rätt att vigas inom Svenska kyrkan (så länge de uppfyller lagkraven för vigsel), oavsett sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Varje församling eller pastorat ansvarar för att paret – oavsett om det består av en man och en kvinna, två män, två kvinnor eller om en eller båda personerna identifierar sig på något annat sätt – kan vigas.

Den enskilda prästen kan neka att genomföra vigseln om hen inte anser sig lämpad. Det finns en rad olika anledningar till ett sådant ställningstagande. Prästen kan ha någon relation till eller kännedom om paret som gör det svårt att genomföra vigseln. Kanske finns det vetskap om destruktiva mönster hos paret? Kanske har prästen en komplicerad relation till parets familjer? Kanske har prästen helt enkelt semester den planerade dagen? Prästen är helt enkelt aldrig tvungen att förrätta en specifik vigsel, lika lite som paret är tvungna att vigas av en specifik präst. Samma sak gäller för övrigt vid borgerliga vigslar.

Att kräva att en viss präst måste viga ett visst par är alltså en mycket större fråga än den om parets sexuella läggning, identitet eller uttryck. Ska en präst vara skyldig att viga ett samkönat par även om hen har andra argument mot att göra det? Ska möjligheten för en präst att neka ett vigselpar att genomföra deras vigsel tas bort i sin helhet, eller ska det bara gälla just den här frågan? Vem drar i så fall gränserna och avgör vilka argument som väger tyngst?

Relationen mellan paren och prästen bygger på en ömsesidighet och ett förtroende. Med den nuvarande ordningen kan varje vigselpar vara säkra på att prästen som viger dem gör det av egen fri vilja och för att hen uppriktigt menar att Gud välsignar deras äktenskap. I en situation där prästen tvingas att genomföra vigseln kan paret inte vara säkra på det. Vigselplikt skapar därför en osäkerhet kring prästens inställning till deras kärlek och kommande äktenskap. I förlängningen skulle en sådan situation kunna göra stor skada för paret.

Ja, alla par har rätt att mötas med respekt och vigas i kyrkan. Men nej, vigselplikt är inte lösningen.

Svenska kyrkans tro och lära

Svenska kyrkans tro och lära definieras av kyrkans biskopar och av Läronämnden (https://www.svenskakyrkan.se/laronamnden). Inom båda dessa grupper är man överens om att Svenska kyrkans lära innehåller båda tolkningarna när det gäller äktenskap – dvs att ett äktenskap kan anses gälla en man och en kvinna, och att ett äktenskap kan anses gälla även för par av samma kön. Detta innebär också att präster i Svenska kyrkan kan göra den ena eller den andra tolkningen.

Vi ser i den pågående debatten om vigselrätten att flera präster inom Svenska kyrkan nu säger emot Läronämnden och argumenterar för vigselplikt. Vi är rädda att det skapar splittring och polarisering, och att det riskerar att underminera förtroendet för Läronämnden och biskoparna. Vad gör en sådan utveckling med Svenska kyrkan?

Så länge biskoparna och Läronämnden menar att båda tolkningarna ryms inom Svenska kyrkans lära, finns det inget underlag att införa en vigselplikt för kyrkans präster. Och framför allt är det inte en fråga för nomineringsgrupperna inför kyrkovalet, utan just för biskoparna och Läronämnden. Det är – tack och lov! – inte vi förtroendevalda som definierar hur Bibeln ska tolkas.

Det finns också ett riksdagsbeslut från år 2008/09 (https://lagen.nu/prop/2008/09:80) där riksdagen slår fast att vigselplikt skulle vara oförenligt med respekten för den fria trosutövningen. Svenska kyrkan kan alltså inte införa vigselplikt utan att bryta mot religionsfriheten. Och om inte religionsfriheten värnas inom just kyrkan – var ska den då värnas?

Ja, två tolkningar av Bibelns syn på äktenskapet finns inom Svenska kyrkan och vigselplikt skulle bryta mot religionsfriheten. Så nej, vigselplikt är inte ett alternativ.

Läs mer

Emma Hedlundhs blogginlägg och debattartikel:

https://www.posk.se/2021/08/nej-till-nytt-villkor-for-att-fa-prastvigas/

https://www.dagen.se/debatt/2021/08/16/bada-satten-att-se-pa-vigslar-maste-fortsatt-fa-finnas-i-svenska-kyrkan/

Ledare i Dagen som reder ut begreppen:

https://www.dagen.se/ledare/2021/08/25/pinsamt-av-aftonbladet-om-vigselratten/

Riksdagsbeslutet (se 6.2 och sid 22):

https://lagen.nu/prop/2008/09:80

Mer om Svenska kyrkan och samkönade äktenskap:

https://www.svenskakyrkan.se/samkonade-aktenskap

/Helena Taubner, kandidat i kyrkovalet

Dela bröd

Skrivet av

Jag såg på SVT play och hittade ett program som jag hade missat. ”Gud så gott” med Anna Lindman och Johanna Westman från 2019. Det är sju delar i serien och sjätte delen handlade om måltiden. Om måltidsgemenskap och vad den gör med oss.

Se avsnittet ”Måltiden” av ”Gud så gott” på SVT play>>

Under detta avsnitt så pratar de bland annat med prästen Camilla Lif om nattvarden.

De fyra B:na

När jag var konfirmand och senare också konfirmandledare så pratade vi om ”de fyra B:na”. Bibeln, Bönen, Brödsbrytelsen och Brödragemenskapen. I dag är det väl inte helt korrekt att säga enbart ”brödragemenskapen” – men kanske kan det då bli ”bordgemenskapen”.

I vilket fall som helst – för mig som kristen är det viktigt att ha alla fyra b:na för att jag ska kunna stå stadigt. Om ett av bena blir kortare eller svagare så står jag ostadigt och allt tippar omkull.

Och därför tycker jag det är så skönt i kyrkan. Jag kan komma dit, jag kan vara med i gudstjänsten, dela bön, bibelord, bordsgemenskap och brödsbrytelse med alla som är där. Även om jag inte är överens med dessa personer i andra frågor – så delar vi detta som kristna tillsammans. Det är en styrka!

Det är också därför POSK tycker det är viktigt att de personerna som är förtroendevalda också har en förankring i församlingen. För då vet vi att vi delar de fyra b:na tillsammans – även om vi inte alltid är överens i enskilda sakfrågor.

Ur POSKs program

Det är viktigt vilka som bestämmer och vilka visioner de har. Rekryteringsbasen för POSK är den lokala gudstjänst- och församlingsgemenskapen.
(…)

Att stiftsfullmäktiges och kyrkomötets ledamöter har församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet är avgörande för deras insatser.
(…)

Gudstjänsten är ett uttryck för tro, och när gudstjänstlivet är centrum i församlingens liv byggs också gemenskapen.

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Är digitalt på riktigt?

Skrivet av

En dator står på ett bord och visar en gudstjänst som sänds digitalt.

Många av oss har nog varit med på gudstjänster och möten digitalt under det senaste året. Det har varit ett bra komplement och uppfinningsrikedomen har varit stor när det gäller olika lösningar i pastorat och församlingar.

I Kyrkans Tidning (8 juli 2021) finns en artikel just om strömmande begravningar.

https://www.kyrkanstidning.se/forsamlingsliv/strommad-begravning-ar-har-att-stanna

Kristofer Runow och hans företag, genomförde sin 100:e strömmande begravning, vilket har givit många möjligheten att vara med, trots att de som velat besöka begravningen fysiskt inte kunnat eller fått resa och delta i den aktuella begravningen. Kristofer Runow tror att strömmande begravningar kommer att finnas kvar även efter pandemin.

Själv har jag deltagit, eller eftertittat, både på begravningar och bröllop och vanliga gudstjänster och det har givit mig mycket. Och när det gäller gudstjänster så har de gett mig betydligt mer än att gå på de TV-producerade gudstjänsterna som ibland inte är gudstjänster utan mer känns som något klämkäckt samtalsprogram.

Men hur ser det ut i din församling? Har ni haft webbsända gudstjänster? Om ni har haft det – kommer ni att fortsätta? Eller har ni redan slutat nu, när det är möjligt att vara betydligt fler i kyrkolokalen?

Personligen tycker jag att det är viktigt att kunna erbjuda åtminstone en digitalt sänd gudstjänst i ett pastorat. För den som är sjuk, eller av annan anledning inte kan närvara i lokalen så är det ett utmärkt komplement. Och jag tycker det är ett självklart komplement. Det finns också andra verksamheter som med fördel kan kompletteras med digital sändning.

Jag tycker att de erfarenheter som Svenska kyrkan har dragit, båda goda och mindre goda, under pandemiåret när det gäller digitala lösningar borde samlas. Och de komplement som tagits fram till gudstjänster, bibelskolor, andakter och övrig verksamhet borde fortsätta på ett eller annat sätt. Det är ett annat och nytt tankesätt – men vi kunde ställa om. Låt oss inte ställa tillbaka allt och falla in i gamla hjulspår bara för att det är bekvämt.

Och nej, jag tror inte det är någon risk att det skulle minska besökare i kyrkan. En präst jag talade med sa ”-jag vill att de ska komma hit… därför slutar vi sända gudstjänsten”. Jag tror inte det är lösning.

Vem av oss väljer hellre att stanna hemma framför TV än gå på en fest på riktigt? Inte många tror jag. Och hur många av oss är det inte så längtar så det värker i bröstet efter att få fira gudstjänst tillsammans, höra psalmsången brusa under kyrktaket och bara får andas in rummet? Så jag tror faktiskt inte att det är någon fara att alla skulle stanna hemma, bara för att vi också sänder gudstjänsten.

Så jag uppmanar er alla som sitter i kyrkoråd och församlingsråd att faktiskt prata om det här. För just gudstjänsterna är ju kyrkoråd/församlingsrådens ansvarsområden. Gudstjänstplanen ska det samrådas om – så för diskussionen om hur gudstjänsterna också ska genomföras. (KO Avd 5, Kap 17, § 9) Och vad det kräver för resurser och investeringar.

Ur POSKs program:

Församlingen är kyrkans grundläggande enhet och varje församling ska utifrån lokala förutsättningar ges så stort ansvar som möjligt. I varje församling i ett pastorat finns ett församlingsråd som utgör församlingens styrelse och som har ansvar för församlingens grundläggande uppgift: att fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni och mission. (…)

Gudstjänstförnyelse och ökat ideellt engagemang i gudstjänsten är nödvändigt. Det är angeläget med både bredd och igenkännande i gudstjänstlivet samt att det fortsätter att finnas flera olika uttryckssätt. I en evangelisk-luthersk kyrka är förkunnelsen viktig. Evangeliet får inte gå förlorat och ersättas av allmänreligiösa eller etiska frågor.

Ska jag svara på frågan i rubriken? Är digitalt på riktigt? Ja, det är det, skulle jag svara! Det är ett komplement som inte kan ersätta – men just det – komplettera! Låt oss dra nytta av det!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Ingen framtid utan ideellt engagemang

Skrivet av

För drygt 20 år sedan ändrades relationen mellan Svenska kyrkan och staten. Även om vissa band fortfarande finns kvar är Svenska kyrkan nu en egen organisation. Det betyder att vi som har ansvar i kyrkan både kan och måste tänka nytt i många avseenden samtidigt som vi bevarar det som är vår kärna.

Vår uppfattning är att ideellt engagemang kommer att spela en ännu större roll i Svenska kyrkan i framtiden. Anställda kan inte ensamma bygga livskraftiga församlingar, och därför måste ideellt engagemang uppmuntras och ideella måste ges goda förutsättningar att utföra sina viktiga uppdrag. En god relation mellan anställda och ideella är fundamental. Vi arbetar alla för kyrkan, men på olika sätt, och ideella och anställda måste komplettera varandra.

Ett sätt att belysa vikten av ideella medarbetare är att anknyta till Svenska kyrkans grundläggande uppgift och dess fyra dimensioner – gudstjänst, undervisning, diakoni och mission.

I gudstjänsten har de ideella en given plats som kan bli ännu tydligare i framtiden. Den största gruppen ideellt engagerade i gudstjänsten är sannolikt körsångare och andra musikaliskt aktiva, som får möjlighet att bidra till ett levande gudstjänstliv genom att ge av sin tid. Kyrkomusikens betydelse kan inte nog understrykas, och det krävs resurser för att denna stora ideella arena ska kunna fortsätta att växa. Gudstjänstgrupper är ett annat exempel på ett sammanhang där människor kan göra betydande ideella insatser och på så vis främja en ökad delaktighet. Att känna att man får bidra och göra skillnad i församlingens liv kan ge en starkare förankring och en breddad representation kan också berika gudstjänsterna. Det finns många exempel på församlingar som arbetar aktivt med detta och som skulle kunna utgöra positiva förebilder för andra.

Kyrkans undervisning skulle även den kunna berikas än mer av ideella. I dag har vi en mycket stor grupp ungdomar som är ideellt engagerade som ledare i konfirmandarbetet, och det är en enorm tillgång för kyrkan att de finns med och tar stort ansvar för undervisningen tillsammans med anställd personal. Här blir det tydligt hur viktigt det är att olika perspektiv och erfarenheter får plats, och det skulle kunna fungera på liknande sätt i andra delar av undervisningsuppdraget.

Diakoni är ännu ett område där ideella redan i dag gör stora och betydande insatser i församlingarna, vilket inte minst har synliggjorts under coronapandemin. Behovet av stöd och hjälp bland samhällets mest utsatta grupper kommer att vara mycket stort även när pandemin är över, och det är ibland plågsamt tydligt att institutioner på till exempel kommunal nivå inte själva kan möta dessa behov. Svenska kyrkans diakonala arbete gör då en viktig skillnad för många människor, och behovet av ideellt engagerade på detta område kommer sannolikt att bli allt större. Därför behövs tydliga satsningar och genomtänkta arbetssätt som hjälper ideella att hitta sin roll i detta viktiga arbete.

Mission ger kanske associationer till att kristna åkte till främmande länder för att omvända människor, men i dag behöver missionen äga rum på hemmaplan, i de sammanhang där vi alla finns. Med utgångspunkt i Jesu ord i missionsbefallningen om att gå ut i världen och göra alla människor till lärjungar handlar det om att ge människor en möjlighet att komma till tro, leva i tro och hitta en plats i kyrkans gemenskap. Detta kan inte ske om inte varje kristen i mötet med andra berättar om sin tro och om hur ett kristet liv kan se ut. Ideellt engagerade med sina olika kunskaper, erfarenheter och egenskaper kan stärka Svenska kyrkans mission bland människor på ett sätt som avgörande kompletterar och stärker det arbete som präster, diakoner och andra anställda kan uppnå. Genom de ideellas kontaktytor i samhället kan nya människor och nya grupper av människor hitta vägen till kyrkan och församlingsgemenskapen.

POSK vill att ideella medarbetare efterfrågas, utbildas, uppmuntras och ges ansvar i Svenska kyrkans församlingar. Därigenom kan vi öka mångfalden, kompetensen, arbetsinsatserna och därmed kraften i vår kyrka.

Detta vill vi i POSK arbeta för under mandatperioden 2022–2025 och i framtiden.

Rösta på POSK i kyrkovalet 2021 – för Svenska kyrkans skull – och välkommen att vara ideellt engagerad!

Anders Brännström
Emma Hedlundh
Mårten Sundmark
POSK i Uppsala stift

Lars-Gunnar Frisk

Skrivet av

Lars-Gunnar Frisk är ordförande för POSK i Luleå stift och finns med i POSKs informations- och organisationsutskott. Han har också uppdraget som ordförande i Luleå stifts globala råd och är ledamot i stifsstyrelsen och stiftsfullmäktige i Luleå stift.

Varför är du engagerad i POSK?

”Som gudstjänstdeltagare och ideellt engagerad i Svenska kyrkan – i kyrkkaffegrupp och internationellt arbete – vill jag också påverka, som förtroendevald, hur kyrkan ska utvecklas. Jag är politiskt intresserad och engagerad, men för mig är det en kvarleva från det förgångna när sekulära partier vill lägga sig i hur kyrkan ska styras.”

Vilken linje har partistyrelsen om gudstjänstliv?

Skrivet av

Amanda Carlshamre svarar Lennart Hallengren på Kyrkans Tidning debattsida 21 april 2021.

Det är trosgemenskapen och församlingen som ska vara basen för de som beslutar i kyrkan.

REPLIK

Lennart Hallengren efterlyser i KT nummer 15 en debatt om konkreta frågor som är viktiga för Svenska kyrkan och menar att POSK kverulerar över vilka som får kandidera som nomineringsgrupp. Om vi upplevs som kritiska så är det en kritik som är både adekvat och saklig.

För POSK är Svenska kyrkans struktur, organisation och system av förtroendevalda en ytterst konkret fråga som vi gärna diskuterar. Svenska kyrkan är inte en institution eller organisation som andra. Hon är en kyrka, en del av ett världsvitt samfund, med syfte att främja en rättvis värld där människor kommer till tro och där Guds vilja får leda och ske – inte vår. En luthersk kyrka har en växelverkan mellan tradition och reformer och är en länk i ett större sammanhang av miljontals kristna som gått före oss och som kommer efter oss. Till det kommer ansvaret att känna till sin historia och parallellt kunna förnyas.

Lennart Hallengren framför att ”… vissa nomineringsgrupper kandiderar under tydligt namn. Då vet medlemmen som ska rösta i kyrkovalet vilka grundläggande värderingar de har i samhällsfrågor och i frågor som berör Svenska kyrkan.” Det är riktigt vad gäller samhällsfrågor, men låt oss vända på perspektivet. Meningen ”vilka frågor som berör Svenska kyrkan” visar på ett utifrånperspektiv, att jag som väljare antas utgå från mina politiska åsikter och applicera dem på Svenska kyrkans och dess beslut, förvaltning och inriktning. Det kanske är naturligt för den som ställer upp på en partipolitisk lista, men det är det inte för oss i POSK.

Lennart Hallengren svarar själv på sin fråga om POSKs äktenskapssyn när han närläser POSK-programmet: ”Posk delar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande.” Han påminner också om att detta är Svenska kyrkans rådande ordning. Det är alltså tydligt för alla att POSK står för den formulering om äktenskapet som kyrkomötet tidigare har beslutat om.

POSK består av individer som röstar på olika partier i de allmänna valen. Men vad vi röstar på i de allmänna valen lämnar vi utanför kyrkovalet – här menar vi att partipolitiken inte ska styra trossamfundet Svenska kyrkan. Lennart ställer sig frågande till varför POSK verkar särskilt avigt inställda till S, C och SD? Det korta svaret är att partistyrelserna fastställer program och mål för dessa nomineringsgrupper för kommande mandatperiod och uttrycker sin vilja med Svenska kyrkan. Men partistyrelserna har ingen som helst konfessionell grund.

POSK anser att det i stället är trosgemenskapen och församlingen som ska vara basen för de som beslutar i kyrkan. Lennart Hallengren har uppenbarligen läst vårt program, och därmed sett vilka konkreta frågor vi vill diskutera. Låt oss diskutera hur vi tydligare kan gestalta den kyrkosyn som uttrycks i de dokument som antagits av Svenska kyrkan, hur vi kan stärka de förtroendevaldas kompetens, hur gudstjänstlivet kan få teologisk och liturgisk fördjupning och hur vi ska ta oss an nya diakonala utmaningar. Det är konkreta diskussioner vi välkomnar. Vilken linje har partistyrelsen i S vad gäller Svenska kyrkans gudstjänstliv? Är ni alla överens, eller finns olika uppfattningar i partiet?

Amanda Carlshamre
ordförande POSK

Gudstjänster och andakter på Svenska kyrkans hemsida!

Skrivet av

Hans-Olof Andrén skriver om en av motionerna till årets kyrkomöte.

Motionen i sin helhet kan du läsa här.

Till det kristna livet hör bön, bibelläsning och gudstjänst. Jag tror att många av oss behöver hjälp med vårt andaktsliv, och särskilt för dem som av olika anledningar har svårt att läsa i andaktsböcker är radiomediet avgörande. En viss hjälp kan man få av Sveriges radios morgonandakter (som sänds tidigt men finns tillgängliga närsomhelst som så kallade poddar på SR Play). Men vissa andakter är inte kristna utan judiska eller muslimska, och de kristna är inte alltid svenskkyrkliga. Och lördag-söndag sänds inga andakter alls.

Det finns församlingar i Svenska kyrkan som sänder andakter, men dessa är inte alltid så lätta att hitta. Jag föreslog därför till förra årets kyrkomöte att det på Svenska kyrkans nationella webbplats varje dag ska läggas ut en länk till en aktuell svenskkyrklig andakt. Och kyrkomötet biföll förslaget och uppdrog åt kyrkostyrelsen att ”på webbplatsen tillgängliggöra dagliga svenskkyrkliga poddradioandakter”! Men sedan har inget hänt. Det finns inga länkar någonstans på Svenska kyrkans nationella webbplats till några andakter. När jag sökte på ”andakt” fick jag 8609 träffar på dokument som innehåller ordet ”andakt”. En bönewebb finns förstås, men bön och andakt är två olika saker.

I en andakt bör det ju förekomma text och förkunnelse förutom bön, gärna psalmsång eller annan musik, och välsignelsen. Andakter som produceras dagligen kan dessutom i bönen ta upp viktiga händelser i tiden. Uppdraget gällde att tillgängliggöra – en länk till webbplatsen för en församling som redan producerar andakter är tillräckligt. Möjligen kunde det vara en stimulerande uppgift för kyrkokansliets personal att någon gång själv leda en andakt som tillgängliggörs på webbplatsen, men det är alltså inte ett krav, bara en möjlighet.

Jag föreslog också att det skulle läggas en länk till en svenskkyrklig gudstjänst varje söndag och helgdag på Svenska kyrkans webbplats. Och också detta beslutade kyrkomötet! Men inte heller detta är genomfört. Jag letar förtvivlat på den nationella webbsidan efter gudstjänster, men hittar inget. Söker jag på ”gudstjänst” får jag veta att det firas många gudstjänster i Svenska kyrkan, lite om vad de innehåller och hur jag hittar en gudstjänst nära mig. Detta är ju närmast ett hån mot alla dem som inte kan ta sig till en gudstjänst av olika skäl – sjukdom, ålderdom, familjesituation, resa etc. ”Tillsammans erbjuder Svenska kyrkan nu en bred digital gudstjänstverksamhet där människor är” skriver kyrkostyrelsen. Det stämmer inte för alla dem som ”är” på den nationella webbplatsen och letar.

Jag har förstått att röster i kyrkostyrelsen har varit kritiska mot att nationell nivå ska producera/spela in gudstjänster som kan tillgängliggöras på Svenska kyrkans webbplats eftersom det inte är nationell nivås uppgift att fira gudstjänst. Men detta har det ju aldrig varit fråga om! Vad det gäller är att tillgängliggöra – dvs. publicera en länk till – en gudstjänst som firas i en församling och som streamas (direktsänds) och sedan finns tillgänglig som podd på webben. Det borde inte vara någon oöverkomlig uppgift för kyrkokansliet att varje sön- och helgdag på Svenska kyrkans nationella webbplats publicera en länk till en vanlig svenskkyrklig huvudgudstjänst som ändå sänds på webben.

Eftersom kyrkostyrelsen inte har gjort vad kyrkomötet har beslutat om, och ändå i sin rapport om behandlade ärenden skriver att detta uppdrag är färdigbehandlat, har jag skrivit en ny motion till årets kyrkomöte som föreslår att kyrkomötet ska återförvisa ärendet till kyrkostyrelsen. Det ska vara lätt att hitta en daglig andakt och en huvudgudstjänst varje sön- och helgdag på Svenska kyrkans nationella webbplats, och det med högst ett par klick från startsidan. Vilken bild ger det av Svenska kyrkan, när webbplatsen flödar över av information om kyrkans många verksamheter, men inte förmedlar delaktighet i andakt och gudstjänst, i bön, bibelord, förkunnelse, lovsång och välsignelse – vanlig svenskkyrklig andlighet?

/Hans-Olof Andrén
ledamot i kyrkomötet

Gudstjänsttrender

Skrivet av

En fylld kyrka med prästen fram vid altaret

Det är inte bara att Svenska kyrkan tappar medlemmar, även gudstjänstbesöken minskar på det stora hela. Då är det viktigt att hitta lösningar och titta på de goda exempel som finns ute i församlingarna.

Den 24 maj kom Kyrkans tidning med en reportageserie där flera goda exempel lyftes. Bland annat från Mjölkuddskyrkan i Luleå där de med stort mod har delat upp söndagens huvudgudstjänst i två och har gått från 8-10 gudstjänstbesökare på söndagar till 60-80 på vardagsmässan på tisdagar och upp till hundra deltagare på vardagsgudstjänsten på torsdagar.

Pernilla Jonsson, chef för analysenheten vid kyrkokansliet, påpekar i intervjun för Kyrkans tidning att skillnaderna är stora mellan olika församlingar och deras förutsättningar.
– Om församlingen exempelvis är en pendlarkommun behöver man kanske fråga sig när det finns möjlighet för människor att fira gudstjänst, och vilka former som passar församlingsborna, säger Pernilla Jonsson.

Hon lyfter också de goda exemplen där trenden är positivare, som veckomässor och temagudstjänster, där besöken ökar eller åtminstone ligger på en stabil, lite högre nivå.

Det gäller att hitta en bra balans mellan att förändra när förändring måste till utan för den skull glömma bort traditionerna som är en trygghet för många.
Maria Agstam Häggkvist, präst i Norrbo församling, värjer sig mot uttrycket ”locka människor till kyrkan”.
– Jag tycker inte om ordet ”locka” i det här sammanhanget. Om vi bjöd på trisslotter och tårta varje söndag, skulle vi säkert locka många fler. Men det är knappast det det handlar om. Vi vill fira gudstjänst som människor kommer till för att det vi talar om och gör har en relevans i människor liv.

Jag håller verkligen med Maria här, vi ska inte locka människor med annat än det vi faktiskt ska ”erbjuda”. Däri ligger svårigheten att hitta balansen mellan tradition och nyskapande, att vara relevanta för människor här och nu. Vi bör undvika att ändra för ändrandets skull, samtidigt som vi ibland måste våga släppa taget på saker som inte fungerar.

I samma nummer av Kyrkans tidning skriver även Jonas Eek i ledaren kring detta där han tycker att vi bör ha två tankar i huvudet samtidigt, både oro över dalande siffror men också glädje över alla de som faktiskt går i kyrkan. Han vill också tillsätta en haverikommission för kyrkans gudstjänster.

Det finns mycket bra i det Jonas skriver men jag som gudstjänstbesökare och trogen medlem känner mig ibland bortglömd när det blir för mycket fokus på de som lämnar Svenska kyrkan och att se till att få fler att gå i kyrkan. Jag personligen skulle önska ett större fokus på oss trogna, men utan att för den skull glömma bort de där som står på tröskeln och vill komma in.

/Linda

 

Ur POSKs program: 

Gudstjänstens fest

Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Allt färre deltar i huvudgudstjänster på söndagar. Särskilt allvarligt är att den fest som är centrum i församlingens verksamhet inte självklart samlar församlingens anställda och förtroendevalda. Församlingen bör uppmuntra sina anställda och förtroendevalda att delta i gudstjänstlivet.

Gudstjänstförnyelse och ökat ideellt engagemang i gudstjänsten är nödvändigt. Det finns en positiv utveckling när många församlingar möter nya grupper av människor genom vardagsgudstjänster med olika karaktär. Det är angeläget med både bredd och igenkännande i gudstjänstformerna, men även att det fortsätter att finnas en mångfald av uttryckssätt. I en evangelisk-luthersk kyrka är förkunnelsens kvalitet också viktig. Evangeliet om Jesus Kristus som vår frälsare och befriare får inte gå förlorat och ersättas av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Deltagandet i gudstjänsterna vid dop, konfirmation, vigsel och begravning är stort. Dessa gudstjänster är i allmänhet mycket uppskattade av deltagarna. Fler människor möter Svenska kyrkan där än i de allmänna gudstjänsterna. Dessa gudstjänster måste därför få tillräckliga resurser för att bevara sin kvalitet.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att förtroendevalda deltar i församlingens gudstjänstliv
att ge större utrymme för ideellt engagemang i gudstjänsten
att vid anställning av personal beakta viljan att delta i gudstjänstlivet
att verka för utveckling och fördjupning av gudstjänstlivet

Arkiv
Kategorier