Titelskydd för församlingspedagoger

Johan Garde skriver om en av motionerna till årets kyrkomöte som han undertecknat tillsammans med POSKarna Amanda Carlshamre och Celina Falk.

Motionen i sin helhet kan du läsa här.

Församlingspedagoger är en central del av Svenska kyrkans arbete med alla olika åldrar. Församlingspedagoger är specialiserande på att arbeta medvetet och strategiskt med lärande och undervisning. För Svenska kyrkan som i nuläget står inför en stor utmaning gällande just dessa frågor är alltså församlingspedagogerna väldigt viktiga.

Församlingspedagogernas utbildning är idag mycket omfattande. Den som läser till församlingspedagog ska först läsa en lärarutbildning som är flera år lång och sedan läsa 1 år på Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Det ger en stor kompetens som bidrar till att det pedagogiska arbetet i församlingarna håller en hög kvalité. Tidigare behövdes inte en lärarutbildning men då behövdes istället andra grundutbildningar som gav stor kompetens, dock med något annorlunda inriktning.

Idag är det så att vem som helst kan anställas som församlingspedagog oavsett vad personen har för utbildning. Vi som skrivit motionen tycker inte att det är rimligt. Bara den som genomgått den mycket omfattande utbildning som Svenska kyrkan kräver ska kunna få anställas som församlingspedagog.

Det betyder dock inte att det inte finns behov av andra som arbetar med pedagogiska uppgifter i församlingarna men de ska i så fall ha andra titlar.

Vår förhoppning är att denna motion kan vara ett steg i att höja församlingspedagogernas status och att detta också kan vara till hjälp med rekrytering av framtida församlingspedagoger.

/ Johan Garde
ledamot i kyrkomötet för POSK

Kyrkomötet är öppnat

Idag har höstens kyrkomöte inletts. Det är den första av två sessioner i höst som de 251 ledamöterna samlas till, den andra sker i slutet av november. Det är också det första kyrkomötet för den nya mandatperioden.

Under förmiddagen samlades de olika nomineringsgrupperna till gruppmöte. POSK har 43 mandat och är den näst största gruppen i kyrkomötet. Under gruppmötena diskuteras aktuella frågor och vi skickar med varandra tankar inför de arbeten vi ska göra i våra olika utskott.

På eftermiddagen var det dags för den högtidliga mässan och kyrkomötets öppnande i Uppsala domkyrka.
Mässan leddes av biskop Susanne Rappmann, Göteborgs stift. Närvarade gjorde bland många andra kung Carl XIV Gustaf, kronprinsessan Victoria och den Syrisk-ortodoxa kyrkans patriark Ignatius Aphrem II.

Efter själva mässan skedde själva öppnandet där kyrkomötets ordförande Karin Perers hade ett inledningsanförande. Därefter hade ärkebiskop Antje Jackelén ett anförande. Anförandena avslutades med hälsningsanförande av patriark Ignatius Aphrem II och Svenska Kyrkans Ungas förbundsordförande Jakob Schwarz. Mellan varven var det musik av en ensemble ur gospelkören By Grace och Daniel Stenbaek på piano. Till sist var det utdelande av ärkebiskopens Stefansmedalj som tilldelades Ragnar Norrman, kyrkohistoriker och Johannes Söderberg, TV-producent och präst.
Hela öppnandet kan du se på svenskakyrkan.tv

Efter en promenad till Uppsala konsert och kongress så upptogs arbetet i plenum. Ledamöter, presidier och ersättare valdes i de åtta utskotten, gudstjänst, organisation, tillsyns- och uppdrag, ekonomi, kyrkoliv, samhälls- och kultur och förvaltarskap. Under kvällen började arbetet i de olika utskotten, de kommer fortsätta att arbeta fram till fredag eftermiddag då kyrkomötet ajourneras tills novembersessionen startar.

/ Victor

Flygplatskyrkans framtid

Resenär på en flygplats

Marie Rydén Davoust skriver om en av motionerna till årets kyrkomöte som hon undertecknat tillsammans med Gun Eriksson (S) och Daniel Tisell (C).

Motionen i sin helhet kan du läsa här.

Svenska kyrkans arbete på våra största flygplatser i Sverige är uppskattat, och för många ganska okänt. Flygplatskyrkan med dess präster är en del av vardagen för resenärer och anställda genom att vara medvandrare, genom samtal, och att tillföra perspektiv och inkludera verksamhet i ett internationellt samarbete. Vid kris och katastrofer finns redan etablerade sammanhang.

Det här arbetet har den lokala församlingen eller pastoratet ansvar för, precis som t.ex. sjukhuskyrka eller för den delen all övrig verksamhet inom församlingens geografiska gräns. Detta ansvar ryms inom det som kallas för vistelsebegreppet dvs ansvaret att bedriva kyrklig verksamhet för alla som vistas inom församlingens område. En flygplats är både en stor arbetsplats och en plats där många resenärer passerar. Det handlar både om vardag och om krissituationer. När de som vistas på flygplatserna räknas i många tusental eller, som i Arlandas fall, i miljoner blir uppdraget övermäktigt för ett enskilt pastorat. Det behöver bli ett annat sätt att organisera den här verksamheten för att den ska kunna leva vidare. Hur det ska se ut i en framtid behöver undersökas grundligare, men i grunden finns det olika möjliga varianter; genom att flera pastorat får uppdraget tillsammans med ytterligare ekonomiskt stöd, att stiften får ett ökat ansvar eller att det knyts till nationell nivå i någon form.

Den här frågan har varit aktuell tidigare och då blev det ingen förändring. Nu riskerar arbetet att gå förlorat om det inte sker en förändring. Det vore väldigt tråkigt! Det är alltid lättare att fortsätta och utveckla en verksamhet än att bygga upp något från grunden igen.

/ Marie Rydén Davoust
ledamot i kyrkomötet för POSK

Gudstjänster och andakter på Svenska kyrkans hemsida!

Hans-Olof Andrén skriver om en av motionerna till årets kyrkomöte.

Motionen i sin helhet kan du läsa här.

Till det kristna livet hör bön, bibelläsning och gudstjänst. Jag tror att många av oss behöver hjälp med vårt andaktsliv, och särskilt för dem som av olika anledningar har svårt att läsa i andaktsböcker är radiomediet avgörande. En viss hjälp kan man få av Sveriges radios morgonandakter (som sänds tidigt men finns tillgängliga närsomhelst som så kallade poddar på SR Play). Men vissa andakter är inte kristna utan judiska eller muslimska, och de kristna är inte alltid svenskkyrkliga. Och lördag-söndag sänds inga andakter alls.

Det finns församlingar i Svenska kyrkan som sänder andakter, men dessa är inte alltid så lätta att hitta. Jag föreslog därför till förra årets kyrkomöte att det på Svenska kyrkans nationella webbplats varje dag ska läggas ut en länk till en aktuell svenskkyrklig andakt. Och kyrkomötet biföll förslaget och uppdrog åt kyrkostyrelsen att ”på webbplatsen tillgängliggöra dagliga svenskkyrkliga poddradioandakter”! Men sedan har inget hänt. Det finns inga länkar någonstans på Svenska kyrkans nationella webbplats till några andakter. När jag sökte på ”andakt” fick jag 8609 träffar på dokument som innehåller ordet ”andakt”. En bönewebb finns förstås, men bön och andakt är två olika saker.

I en andakt bör det ju förekomma text och förkunnelse förutom bön, gärna psalmsång eller annan musik, och välsignelsen. Andakter som produceras dagligen kan dessutom i bönen ta upp viktiga händelser i tiden. Uppdraget gällde att tillgängliggöra – en länk till webbplatsen för en församling som redan producerar andakter är tillräckligt. Möjligen kunde det vara en stimulerande uppgift för kyrkokansliets personal att någon gång själv leda en andakt som tillgängliggörs på webbplatsen, men det är alltså inte ett krav, bara en möjlighet.

Jag föreslog också att det skulle läggas en länk till en svenskkyrklig gudstjänst varje söndag och helgdag på Svenska kyrkans webbplats. Och också detta beslutade kyrkomötet! Men inte heller detta är genomfört. Jag letar förtvivlat på den nationella webbsidan efter gudstjänster, men hittar inget. Söker jag på ”gudstjänst” får jag veta att det firas många gudstjänster i Svenska kyrkan, lite om vad de innehåller och hur jag hittar en gudstjänst nära mig. Detta är ju närmast ett hån mot alla dem som inte kan ta sig till en gudstjänst av olika skäl – sjukdom, ålderdom, familjesituation, resa etc. ”Tillsammans erbjuder Svenska kyrkan nu en bred digital gudstjänstverksamhet där människor är” skriver kyrkostyrelsen. Det stämmer inte för alla dem som ”är” på den nationella webbplatsen och letar.

Jag har förstått att röster i kyrkostyrelsen har varit kritiska mot att nationell nivå ska producera/spela in gudstjänster som kan tillgängliggöras på Svenska kyrkans webbplats eftersom det inte är nationell nivås uppgift att fira gudstjänst. Men detta har det ju aldrig varit fråga om! Vad det gäller är att tillgängliggöra – dvs. publicera en länk till – en gudstjänst som firas i en församling och som streamas (direktsänds) och sedan finns tillgänglig som podd på webben. Det borde inte vara någon oöverkomlig uppgift för kyrkokansliet att varje sön- och helgdag på Svenska kyrkans nationella webbplats publicera en länk till en vanlig svenskkyrklig huvudgudstjänst som ändå sänds på webben.

Eftersom kyrkostyrelsen inte har gjort vad kyrkomötet har beslutat om, och ändå i sin rapport om behandlade ärenden skriver att detta uppdrag är färdigbehandlat, har jag skrivit en ny motion till årets kyrkomöte som föreslår att kyrkomötet ska återförvisa ärendet till kyrkostyrelsen. Det ska vara lätt att hitta en daglig andakt och en huvudgudstjänst varje sön- och helgdag på Svenska kyrkans nationella webbplats, och det med högst ett par klick från startsidan. Vilken bild ger det av Svenska kyrkan, när webbplatsen flödar över av information om kyrkans många verksamheter, men inte förmedlar delaktighet i andakt och gudstjänst, i bön, bibelord, förkunnelse, lovsång och välsignelse – vanlig svenskkyrklig andlighet?

/Hans-Olof Andrén
ledamot i kyrkomötet

Musik till handbokens texter

Kyrkohandbok för Svenska kyrkan

Torvald Johansson skriver om en av motionerna till årets kyrkomöte.

Motionen i sin helhet kan du läsa här.

Till årets kyrkomöte har Hans-Olof Andrén och jag tillsammans med Sofija Pedersen Videke och Sara Waldenfors från S-gruppen lämnat in en motion som enligt oss handlar om ett förbiseende vad gäller ny musik till handbokens texter.

I det särskilda yrkandet i höstas och som antogs av kyrkomötet står det att uppdraget bl. a. omfattar komplettering av musiken till de liturgiska texterna i Gudstjänstmusik A-C.

Vid kyrkomötet i höstas beslöts också en ändring av kyrkoordningen 18 kap. 6a§ där det nu står: ”I huvudgudstjänsten får till kyrkohandbokens texter användas annan musik än den som ingår i kyrkohandboken.”

Denna paragraf medger därmed underförstått att ny musik får göras till alla kyrkohandbokens texter. Det innebär då även texterna till Gudstjänstmusik D och E. Vi anser att det är olämpligt att tillåta nya tonsättningar till t. ex. Per Harlings ”Du är helig, du är hel” (sv ps 709) eller Karin Runows texter i Gudstjänstmusik D. Det väcker dessutom frågor beträffande upphovsrätten och användningen av Runows och Harlings texter.

Ett annat exempel är ”Måne och sol” (sv ps 21), som knappast är betjänt av ny melodi och där text och melodi är så intimt förknippade med varandra.

Motionen eftersträvar alltså en komplettering och precisering kyrkoordningens paragraf ovan så att det särskilda yrkandet och kyrkoordningen ”talar samma språk”.

/Torvald Johansson
Domkyrkoorganist, Strängnäs
ledamot i kyrkomötet för POSK

 

Ur POSKs program 2018-2021

Det är i Svenska kyrkans församlingar som kraften i kyrkomusiken möter och berör människor. Stiften och den nationella nivån har viktiga uppgifter att stödja kyrkomusiken genom inspiration, fortbildning och samordning av kontakter med andra delar av musiklivet. Kyrkans nationella nivå behöver här ta ett speciellt ansvar för att kunna fungera som ett nav där den lokala kyrkomusiken kan möta den utveckling som sker inom olika musikorganisationer, förlag, utbildningsinstitutioner, forskning, psalmskapande med mera. Nya psalmer och ny liturgisk musik måste ständigt skapas i kyrkan. 

Börja arbetet med en ny psalmbok!

Psalmbok

Hans-Olof Andrén skriver om en av motionerna till årets kyrkomöte som han undertecknat tillsammans med POSKarna Lars Beckman, Lisa Tegby, Jörgen Åkesson, Stig Axelsson och Torvald Johansson

Motionen i sin helhet kan du läsa här.

Vår nuvarande psalmbok togs i bruk på första advent år 1986. Arbetet med den tog många år. Den kommitté som fick uppdraget att förnya den gamla psalmboken (1937 års psalmbok) tillsattes redan 1969, så arbetet tog alltså totalt 17 år. Även om en förnyelse av vår nuvarande psalmbok skulle kunna gå lite snabbare än förra gången, tycker POSK att det nu är dags att starta det arbetet. Språket och samhället förändras, många psalmer i psalmboken sjungs nästan aldrig längre medan det finns en mängd nya psalmer i de olika tillägg som getts ut som blivit älskade och mycket använda. Tillsammans med flera POSKare har jag därför motionerat till årets kyrkomöte om en ny psalmbok.

Den psalmkommitté som tillsattes 1969 bestod av kända teologer, musiker och författare, exempelvis Olof Hartman, Anders Frostensson, Harald Göransson, Torsten Sörenson och Per Olof Nisser. De lite äldre av oss kommer kanske ihåg de psalmbokstillägg som kommittén gav ut, Psalmer och visor 76 och Psalmer och visor 82. Under arbetet uppstod tanken på en del i psalmboken som skulle vara gemensam för alla kyrkosamfund i Sverige. Denna gemensamma del utformades av den ekumeniska arbetsgruppen Sampsalm och omfattar de 325 första psalmerna i vår nuvarande psalmbok.

Att utarbeta en ny psalmbok är en komplicerad uppgift. Det gäller ju en helhet av både text och musik, och föråldrade uttryck måste förnyas samtidigt som man måste kunna känna igen sig i innehållet. ”Relevans och identitet” brukar dessa två aspekter kallas. I motionen föreslås att arbetet med revisionen av psalmboken även denna gång ska göras av en självständigt arbetande sakkunnigkommitté, naturligtvis med biträde från kyrkokansliet i Uppsala.

I motionen föreslås att det första steget i en revision ska vara att ta reda på om de 14 kyrkor, samfund och kristna organisationer som medverkade i den ekumeniska delen är intresserade av att delta i en revision av denna. Ekumeniken är kanske ännu viktigare nu än tidigare med tanke på att kristen enhet kan betyda väldigt mycket i en polariserad tid.

Psalmboken är ju mycket viktig för relationen mellan Svenska kyrkan och alla dem som hon kommer i kontakt med. Det är därför ett misslyckande att psalmboken ännu inte är tillgänglig på nätet, trots många års förhandlingar med de författare och musiker som har upphovsrätten. Inte minst för att brudpar ska kunna välja psalmer vid vigsel, och anhöriga vid begravning, är det viktigt att psalmboken är lättillgänglig. POSK menar därför att upphovsrättsfrågorna denna gång måste lösas redan under arbetet med en ny psalmbok.

/Hans-Olof Andrén
Ordförande för POSK och ledamot i kyrkomötet

 

Ur POSKs program 2018-2021

Det är i Svenska kyrkans församlingar som kraften i kyrkomusiken möter och berör människor. Stiften och den nationella nivån har viktiga uppgifter att stödja kyrkomusiken genom inspiration, fortbildning och samordning av kontakter med andra delar av musiklivet. Kyrkans nationella nivå behöver här ta ett speciellt ansvar för att kunna fungera som ett nav där den lokala kyrkomusiken kan möta den utveckling som sker inom olika musikorganisationer, förlag, utbildningsinstitutioner, forskning, psalmskapande med mera. Nya psalmer och ny liturgisk musik måste ständigt skapas i kyrkan. 

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att en revision av psalmboken ges nödvändig tid, sker i dialog och är noggrann med språkliga och musikaliska kompetenser.

Huvudmannaskapet för begravningsverksamheten

Kyrkogård i Värmland

Sten Janson skriver om en av motionerna till höstens kyrkomöte som han själv, Hans-Olof Andrén, Stefan Linderås och Jörgen Åkesson undertecknat. Alla ledamöter i kyrkomötet för POSK.

Motionen i sin helhet kan du läsa här.

Det beslut riksdagen tog om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan från 1 januari 2000 innebar att staten anförtrodde åt Svenska kyrkans församlingar att fortsatt vara huvudmän för begravningsverksamheten, med undantag för Stockholm och Tranås där kommunen redan tidigare varit huvudman. Svenska kyrkan fick därmed två viktiga uppdrag av staten i samband med relationsförändringen, dels att vara ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift (Lagen om Svenska kyrkan), dels att vara myndighet för begravningsverksamheten (Begravningslagen).

Att riksdagen lät kyrkan få fortsatt ansvar för begravningsverksamheten berodde delvis på att man menade att det skulle underlätta den kommande relationsförändringen om Svenska kyrkan fick behålla myndighetsansvaret för begravningsväsendet. De flesta begravningsplatserna var kyrkogårdar runt en kyrkobyggnad, Svenska kyrkan har i alla tider skött begravningsverksamheten och gjort det bra, och det fanns inget tryck från kommunerna att överta verksamheten.

Nu har det gått 18 år och situationen är något förändrad. Man kan bl.a. notera att Svenska kyrkan har stabiliserats som fristående trossamfund och att behovet att vara begravningsmyndighet inte är påtagligt. Kyrkan bör snarare fokusera på sitt kärnuppdrag: att vara en missionerande och öppen evangelisk-luthersk folkkyrka. Vidare har Sverige i högre utsträckning blivit ett invandringsland och medlemstalet i Svenska kyrkan sjunker. 2024 bedöms mindre än 50 % av befolkningen tillhöra Svenska kyrkan. Beslutet 2016 om enhetlig begravningsavgift i hela landet med undantag för Stockholm och Tranås har väckt irritation på vissa håll, speciellt i Stockholms kranskommuner, där begravningsavgiften höjts dramatiskt.

POSK vill med denna motion lyfta fram att det är angeläget för Svenska kyrkan att nu granska det uppdrag kyrkan fick av staten vid relationsförändringen år 2000 att vara huvudman för begravningsverksamheten. Vi föreslår att kyrkostyrelsen låter tillsätta en grupp med bred kompetens som dels skall analysera och utvärdera hur Svenska kyrkan har hanterat sitt myndighetsansvar sedan 1/1 2000, dels utreda konsekvenserna av en eventuell överföring av huvudmannaskapet för begravningsverksamheten från Svenska kyrkan till kommunerna.

Motionen framför dessutom tanken att ett ämne för ett eventuellt tematiskt kyrkomöte 2021 kunde vara just begravningsverksamheten i Svenska kyrkan och hur kyrkan vill ställa sig till detta uppdrag i framtiden.

/ Sten Janson
Göteborg
Ledamot i Kyrkomötet för POSK

Ur POSKs program 2018-2021

Begravningsverksamhet innefattar myndighetsutövning gentemot hela befolkningen. För närvarande ingår den i det kyrkliga huvudmannaskapet. Förutsättningarna för huvudmannaskapet har nyligen ändrats genom att staten har infört en enhetlig begravningsavgift för hela landet med undantag av Stockholm och Tranås som har kommunalt huvudmannaskap. Detta medför en ojämlikhet för människor beroende på var man bor.
Mycket talar för att huvudmannaskapet kommer att ifrågasättas i kommuner som får en väsentlig höjning av begravningsavgiften. Svenska kyrkan bör därför skapa beredskap för och utreda konsekvenserna av en överföring av huvudmannaskapet för begravningsverksamheten från Svenska kyrkan. Kyrkogårdar kan även fortsättningsvis skötas av Svenska kyrkan såväl med som utan ett huvudmannaskap.

Lärande och undervisning

Niklas Grahn skriver om en av motionerna till höstens kyrkomöte som han själv, Amanda Carlshamre och Lisa Tegby undertecknat.

Motionen i sin helhet kan du läsa här.

Behovet av satsningar och utveckling av Svenska kyrkans lärande och undervisning har de senaste åren ofta lyfts fram. Bakgrunden är ju att allt färre människor i vårt land har kännedom och erfarenhet av kristen tro. Under det senaste decenniet har den nationella nivån tillsammans med stiften genomfört flera olika projekt t.ex. programmet Barn och unga 0- 18 år som pågick mellan åren 2009-2012 och Dela tro – dela liv som pågår under åren 2013 – 2018.

Ärkebiskopen och Kyrkostyrelsen har nu tagit initiativ till att dessa satsningar ska följas av ett Program för lärande och undervisning för alla åldrar. Ärkebiskopen har tydligt uttalat att programmet ska vara långsiktigt – upp till 30 år – och ha samma betydelse som konfirmandverksamheten haft.

Långsiktighet i denna satsning är alldeles nödvändig. Det är dessutom avgörande att fokus i satsningen ligger lika mycket på innehållet i församlingarnas undervisning som på metod och form.

När programmet nu förbereds tycks det finnas olika bilder om struktur och upplägg. I vissa skrivningar från t.ex. kyrkostyrelsen tycks långsiktigheten nu vara devalverad till att programmet ska vara ännu ett treårsprojekt som ska pågå mellan 2018-2020.

Då det tycks finnas olika bilder av vad programmet ska vara och vilket tidsperspektiv det ska ha är det av stor vikt att detta tydliggörs. Det är också viktigt att det skapas arbetsformer som möjliggör långsiktighet. Ett sätt att göra det skulle kunna vara att kyrkostyrelsen inrättar ett Råd för Svenska kyrkans undervisning.

/ Niklas Grahn
Ledamot i Kyrkomötet för POSK

 

Ur POSKs program 2018-2021

Lärande och undervisning

Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land vilket betyder att många människor saknar ett språk för en andlig längtan och för religiösa erfarenheter. Församlingen måste därför ha en genomtänkt plan för lärande och undervisning från småbarnstiden till vuxen ålder.

95 motioner till årets kyrkomöte

En hand som skriver anteckningar på ett papper

Under sommaren har en del av kyrkomötets ledamöter arbetat febrilt med att skriva motioner. Den 2 augusti var det sista dagen att skicka in motioner till årets kyrkomöte. Det blev totalt 95 stycken.
Efter att snabbt ha gått igenom dessa så står det klart att POSK finns i toppen av antal inskickade motioner med 16 stycken, lika många som Centerpartiet.

POSK 16 motioner
Centerpartiet 16 motioner
Frimodig kyrka 15 motioner
FiSK 11 motioner
Socialdemokraterna 10 motioner
ÖKA 10 motioner
Sverigedemokraterna 9 motioner
Borgerligt alternativ 8 motioner
Kristdemokraterna 7 motioner
MPSK 5 motioner
ViSK 5 motioner
Utlandskyrkan 1 motion
Biskopar 2 motioner

Några av motionerna är skrivna av personer från flera grupper, därför blir summan här över mer än 95.
(Med reservation för eventuell felräkning på enskilda motioner.)

POSKs motioner är följande:
19 Svenska Kyrkans Ungas ställning som Svenska kyrkans officiella barn- och ungdomsrörelse
24 Pastoralteologisk utbildning vid Johannelunds teologiska högskola
25 Kyrkoordningen och utlandsförsamlingarna
30 Huvudmannaskapet för begravningsverksamheten
38 Utveckling av finansiella tjänster
47 Ungdomsrepresentanter i kyrkomötet
48 Gudstjänster och andakter på Svenska kyrkans webbplats
49 Arbetsledande diakoner och församlingsråd
50 En ny psalmbok
54 Missionen och församlingens grundläggande uppgift
61 Domkyrkornas ställning i Svenska kyrkan
65 Komplettering och precisering av ny musik till handbokens texter
67 Flygplatskyrkans framtid
76 Programmet för lärande och undervisning
92 Konsensusmetoder i kyrkomötet
95 Titelskydd för församlingspedagoger

Här hittar du motionerna i sin helhet:
https://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/arenden-till-kyrkomotet-2018

Motionerna kommer att börja behandlas den 2-5 oktober då kyrkomötet träffas för session 1 i Uppsala.

/Victor Ramström

Förtydligande kring beslutet av kyrkohandboken

Många böcker uppslagna och uppspikade på en vägg så det är det enda som syns

Då det kanske inte varit så enkelt att följa med i beslutsprocessen kring kyrkohandboken kommer här ett förtydligande så att alla lite enklare kan förstå vad som egentligen hänt och hur ett sådant beslutsärende går till.

Läser du vilka beslut som fattats så är det lätt att tro att Beslutspunkt 1 var det första beslutet som togs men så går det inte till. Det första som måste avgöras är om beslutet ska fattas idag eller om frågan ska återremitteras om det finns förslag på återremiss. Därför gällde de första besluten som togs kring kyrkohandboken återremittering av kyrkohandbokens musik, där POSK inför kyrkomötet session II hade en motion om återremiss som sedan drogs tillbaka till förmån för Torvald Johanssons särskilda yrkande (det kallas så när ärendet kommer under pågående kyrkomöte). Läs gärna Hans-Olof redogörelse om hur det gick till och varför POSK valde att göra detta.

Under beslutspunkt 3 beträffande återremiss av kyrkohandbokens musik tog kyrkomötet ställning till fem motioner (2017:4 punkt 1, 2017:6 punkt 1, 2017:60 punkt 1, 2017:61 punkt 1 och 2017:85 punkt 1–3). Fyra av dessa avslogs med en majoritet av rösterna eller så fanns det bara ett förslag och därmed avslogs det enhälligt av kyrkomötet. En av motionerna (2017:4 punkt 1) avgjordes med rösträkning där 202 röstade för att avslå återremissyrkandet, 27 för förslaget om återremiss och 2 avstod att rösta (231 röster sammanlagt).

Under denna beslutspunkten bifölls Torvald Johanssons under överläggningen framlagda förslag (se ovan) med acklamation (alltså att närvarande ledamöter svarar ja på de förslagen som ställs mot varandra). Här vill kyrkomötets ordförande Karin Perers nästan fråga om kyrkomötet var enig i frågan men konstaterar att det behöver hon inte göra.

Under beslutspunkt 4 beträffande återremiss av kyrkohandboksförslagets texter tog kyrkomötet ställning till tre motioner (2017:17, 2017:20 och 2017:78 punkt 1). Här avgörs alla tre förslagen med rösträkning med röstfördelning enligt följande:

  • 2017:17 – 202 avslog motionen, 28 röstade för och 1 avstod att rösta (231 röster sammanlagt)
  • 2017:20 – 203 avslog motionen, 25 röstade för och 2 avstod (230 röster)
  • 2017:78 – 204 avslog motionen, 14 röstade för och 12 avstod (230 röster)

Eftersom alla de olika återremissyrkanden fallit kunde då kyrkomötet gå vidare med att besluta ytterligare ett stort antal frågor under 26 beslutspunkter (beslutspunkt 5 till 30). Då det främst är på detaljnivå så väljer jag att inte ta upp resultatet kring alla dessa frågor. Är du intresserad av en specifik fråga som hittar du alla besluten här.

När alla dessa beslut fattats är det dags att avgöra om kyrkohandboken ska antas eller avslås. Då det inkommit en motion från Berth Löndahl m.fl. rörande att avslå handboken avgörs denna fråga först. På dessa frågor begärs rösträkning av Berth Löndahl (FK) och får följande fördelning av röster: 199 röstade för att avslå motionens punkt 1 som gällde att avslå förslaget till ny kyrkohandbok, 27 röstade för motionen och 4 avstod att rösta (230 röster). Den andra punkten gällde att tillsätta en ny arbetsgrupp som får i uppdrag att komma med ett nytt förslag till kyrkohandbok. Rösterna fördelade sig enligt följande; 201 röstade för att avslå motionens punkt 2, 26 för motionen och 3 avstod (230 röster).

Nu är det dags för det sista och slutliga beslutet om kyrkohandboken. Nu fattas alltså beslutet om att anta kyrkohandboken med ändringar utifrån de beslut som tagits under mötets gång. Här begär Evelina Johansson (FK) votering (alltså att kyrkomötets ledamöter ställer sig upp vid de olika förslagen) och en stor majoritet röstar för ett antagande av kyrkohandboken. Ett antagande kan vara att det är runt 200 som är för förslaget och ungefär 30 som önskar avslå kyrkohandboken. Kyrkohandboken antas alltså med stor majoritet.

 

Jag vill passa på att komma med en förklaring till varför jag hävdar att beslutet var enhälligt i mitt tidigare inlägg. Efter nära tre timmar när jag följt kyrkomötet via Svenska kyrkans webbTV utan tillgång till de senaste handlingarna vilket gjorde det svårt att veta exakt vad de olika besluten gällde kände jag mig en smula yr och förvirrad när det äntligen var dags för det slutliga klubbslaget. Att Evelina Johansson begärde votering hade fullständigt fallit bort ur mitt minne. Nu när jag tittat på webbsändningen igen insåg jag även att jag inte uppfattade de få som vid acklamationen röstade för att avslå kyrkohandboken. Dessutom är jag nog lite ”skadad” från andra beslutande organ där det tolkas som ett enhälligt beslut om ingen reserverar sig mot beslutet i samband med klubbslaget. I kyrkomötet lämnas reservationer in skriftligt för att föras in i protokollet, och det hade ännu inte kommit så jag kunde inte kontrollera detta. (Det har ännu inte kommit så jag kan tyvärr inte kontrollera vilka och hur många som reserverat sig till beslutet att anta ny kyrkohandbok.)

Så några dagar senare när jag skulle skriva om det så mindes jag det som att det var ett enhälligt beslut. Jag ber om ursäkt för detta. Men jag betackar mig för anklagelser att jag försöker fara med ”fake news” i och med detta.