fbpx

Herden, vår vän

Skrivet av

En herde med en flock med får

Tankar för helgen från Emma Hedlundh

Många av oss har kanske aldrig sett en herde, ändå samtidigt verkar bilden av herden ha fått fäste hos oss. Vi kan ta till oss den och förstå vad den står för utan att ha en verklig referens. Kanske kan vi det just för att flera av Bibelns texter så målande beskriver herdens uppdrag. Vi lär oss att herden är någon som vaktar och vallar, som vårdar och tar om hand, som känner sina får och ger dem allt de behöver, som letar upp den som är bortsprungen och som ger sitt liv för fåren.

Ibland känns herdebilden problematisk. Det främsta skälet kan vara att vi i dag inte har någon relation till vad det är att vara herde, men det lyfts också fram att dagens människor skulle ha svårt för bilden för att vi lever i en så individualistisk tid, där detta att höra till en flock som vallas runt, att bara vara en i mängden, är något av det värsta vi kan tänka oss. Det ligger nog något i det – vi vill bli sedda som de unika personer vi är – men jag tror att det inom de flesta av oss också finns en längtan efter att tillhöra en gemenskap, att få vara en del av något större och att få betyda något för andra.

Det finns en trygghet i vetskapen att vår herde, Jesus Kristus, känner var och en av oss, och att han alltid håller oss i sin hand. Han ger oss frihet, låter oss utforska okända marker och följa spår som leder bort från honom, men han tappar aldrig kontakten med oss och vänder oss aldrig ryggen. Även om vi själva kan känna oss vilsna låter han oss veta att han och flocken är vår fasta punkt, den trygghet vi alltid kan återvända till.

I Psaltaren 23 läser vi: Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig…

Jag tror att vi behöver leva i vad den här psalmen faktiskt säger. Våra liv är komplexa, vi lever på ett eller annat sätt ständigt i skärningspunkten mellan gott och ont, mellan glädje och sorg, och många av oss kämpar, med oro, sjukdom, ekonomi, relationer. Den Gud jag tror på kommer inte att lämna oss ensamma i den kampen.

Gud har givit oss Jesus, och Jesus leder oss till lugna vatten där vi får vila. Han ger oss kraft och följer oss in i det allra mörkaste, och när inga andra utvägar finns kvar, ger han sitt liv för att vi ska få del av det eviga livet. Han går in i gravens mörker, håller sitt löfte att inte lämna oss ens där  – och kliver så ut i påskens ljus och visar att han är Messias, den som vi har hoppats på, och som nu har besegrat döden och i sin stora kärlek ger oss evigt liv.

 

Emma Hedlundh är präst i Bälingebygdens församling. Hon är en av POSKs tre ledamöter från Uppsala stift i kyrkomötet.

Precis som hemma, fast utomlands

Skrivet av

I senaste nyhetsbrevet om kyrkovalet som kom igår var det med en fin hälsning från Maria Scharffenberg som är kyrkoherde Svenska kyrkan i Wien.

Då det inte är alla som får detta nyhetsbrev delar jag hela hennes brev för bloggens alla läsare att ta del av:

Har just haft en krisövning på en av ambassaderna i församlingen där vi diskuterat och övat framförallt kriskommunikation. Vem gör vad i en händelse av kris? Hemma i kyrkan pågår samtidigt småbarnsgruppen. Föräldrar kommer med sina barn för att träffas, fika och sjunga tillsammans. I morgon står det bland annat gudstjänstplanering på programmet och i nästa vecka kommer seniorgruppen att ha sin träff.

I mångt och mycket är det precis som hemma. Fast ändå inte. Det är som hemma, fast utomlands.

För väldigt många är Svenska kyrkan en fast punkt och en tydlig koppling tillbaka till Sverige. Mitt i det stora äventyret kan det vara skönt att få slappna av med en kopp kaffe och en kanelbulle. Ibland är vi länken tillbaka till far- eller morföräldrar. Ibland den trygga hamnen när livet inte blev som det var tänkt. Berättelserna om hur Svenska kyrkan i Utlandet har hjälpt till och stöttat är tusentals. Oavsett om det är i det lilla eller stora, så finns vi där. Bra dagar när livet leker och dåliga dagar när allt går fel. Precis som hemma, fast utomlands.

Samtidigt är Svenska kyrkan i utlandet helt annorlunda. Personalstyrkan är liten, ja näst intill ett minimum. Själv är jag just nu ansvarig för Österrike, Tjeckien, Slovakien och Ungern. Ett område som omfattar ca 304 620 km2 Vi är totalt två (2) anställda. En inte alls unik situation i utlandskyrkan. De ekonomiska medlen är knappa, men behoven och efterfrågan är stor. Tyvärr är ofta bilden av utlandssvensken den av rikedom och lyx. Sanningen är betydligt oftare ensamhet och om inte fattigdom, klart begränsade resurser. Det diakonala behovet växlar från församling till församling, men är alltid större än vad som först kan anas på ytan.

Svenska kyrkan i utlandet gör stor skillnad i människors liv. Vi försöker skapa trygghet och lugn när livet blir kaos, oavsett om det är nära eller långt hemifrån. I vardag som helg. För att kunna göra detta behövs ert stöd där hemma. Vi är helt beroende av er hjälp för att kunna utföra vårt arbete och hjälpa och stötta dem som söker sig till oss.

Nu närmar sig höstens kyrkoval. För personer som är kyrkotillhöriga, men vistas utomlands finns möjlighet att delta i valet genom brevröstning. Mer information om kyrkovalet i utlandskyrkan finns på Valwebben!

Låt mig avsluta med några korta fakta:

Svenska kyrkan finns på drygt 40 platser i cirka 25 länder runt om i världen. På ytterligare 100 platser firar man regelbundet gudstjänst.

Vi är ca 150 anställda. Vi tar emot ungefär 800 000 besök om året.

Med din hjälp är detta möjligt. Med ert stöd kan vi göra mer.

Maria Scharffenberg
Kyrkoherde Svenska kyrkan i Wien

 

Från POSKs program:

Svenska kyrkans församlingar i utlandet är viktiga och naturliga delar av Svenska kyrkan. De är mötesplatser för svenskar som av olika anledningar vistas utomlands under längre eller kortare tid. Kyrkans närvaro är också viktig i kris- och katastrofsituationer.

Resandeströmmar förändras och allt fler svenskar bor och arbetar i andra länder. Det är viktigt att Svenska kyrkan i utlandet följer denna utveckling och tillförs tillräckliga resurser för att kunna möta svenskar där de är. Det är också viktigt att Svenska kyrkan i utlandet anpassar sin organisation, struktur och verksamhet för att möta de nya behov som uppstår.

Svenska kyrkan i utlandet har sin tillsyn från Visby stift och främjandefunktionen på kyrkokansliet i Uppsala. I såväl kyrkomötet som i Visby domkapitel och i Rådet för Svenska kyrkan i utlandet har utlandsförsamlingarna vald representation. POSK har under flera är varit pådrivande för att detta skulle bli verklighet.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att Svenska kyrkan i utlandet får resurser för att verksamheten ska kunna anpassas till nya behov.

Visby domkyrkoförsamling

Skrivet av

I traditionella och sociala medier har den ansträngda relationen mellan Visby stift och Visby domkyrkoförsamling uppmärksammats. POSK har i inlägg på Facebook avkrävts ett ställningstagande i frågan, mot bakgrund av att POSK har företrädare i domkyrkoförsamlingens kyrkoråd. Av två skäl kan riks-POSK inte göra ett sådant ställningstagande: dels är det i det närmaste omöjligt att sätta sig in i och få en rättvisande bild av ett komplicerat skeende som pågått under en lång tid, dels är det inte riks-POSKs uppgift att döma i lokala motsättningar eller ge direktiv till POSKs företrädare i olika kyrkliga organ. Vad vi kan göra är att stödja och hjälpa våra företrädare, vid behov genom att försöka klargöra hur kyrkans inte alltid så enkla regelsystem ska förstås och tillämpas. Men ansvaret för ställningstaganden vilar alltid på den enskilde POSKaren.

I det aktuella fallet är det klarlagt, att det under 2015 vid en arbetsmiljöinspektion framkommit problem med den psykosociala arbetsmiljön i församlingen, att kyrkorådet fastställt en åtgärdsplan, och att ett arbete för att åtgärda problemen pågår. Det är också uppenbart att biskop Sven-Bernhard Fast vid sin i tiden utsträckta visitation under 2016 tagit sitt tillsynsansvar på största allvar och försökt hjälpa församlingen komma till rätta med sina problem, samtidigt som stora delar av församlingens verksamhet får en positiv bedömning av biskopen.

Det är viktigt att alla parter är lojala mot Svenska kyrkans ordning. Vår kyrkas ordning med lokalt personalansvar och episkopalt tillsynsansvar för både ämbetsbärare och församlingar förutsätter en ömsesidig respekt. Enligt denna ordning ingår varje församling i ett stift som en biskop har tillsynsansvar över, eftersom ingen församling skall leva isolerat för sig själv. Avgörande för denna ordning är att ämbetsbärare och församlingar lyssnar till de rekommendationer som biskopen formulerat efter sin visitation och genomlysning av församlingens verksamhet.

Vi uppfattar att mycket av en sådan vilja till lyssnande kommer till uttryck i kyrkorådets ’Kommentar och reflexion’ av den 1 mars 2017 till visitationsprotokollet daterat den 12 december 2016. Vi ser det som hoppfullt att både biskop och församling uttrycker vilja till att hitta en lösning genom fortsatt dialog under våren 2017.

För styrelsen för riks-POSK
Hans-Olof Andrén

Siffror från kandidatregistreringen

Skrivet av

Igår eftermiddag gick Svenska kyrkan ut med ett pressmeddelande om att när nu kandidatregistreringen är avslutad kan vi se att det är 3000 färre personer som ställer upp i kyrkovalet 2017 jämfört med 2013.

Det kan i första läget kännas lite tråkigt att engagemanget minskat, men samtidigt har även antalet platser som ska tillsättas minskat. Så då känns det lite bättre. Och det är faktiskt glädjande att 29 501 personer runt om i vårt avlånga land vill engagera sig på det här sättet i Svenska kyrkan. Att vara med och fatta kloka beslut för att föra Svenska kyrkan framåt.

Kyrkans tidning fokuserar också på minskningen men avslutar sin artikel med en faktaruta där de tar upp stora grupper som ställer upp i kyrkovalet. De missar att ta upp Borgerligt alternativ som 4:e största grupp med 1611 unika kandidater (5,5 procent). Dessutom får de skillnaden mellan C och POSK verka större när de avrundar procentberäkningen olika. Enligt mina beräkningar har C 10,5 procent av kandidaterna och POSK 10,4 %. Och det känns mer rimligt med den lilla skillnaden när en ser att det bara skiljer 31 kandidater mellan oss.

Andra nomineringsgrupper som Kyrkans tidning inte heller tar upp är Kristdemokrater i Svenska kyrkan med sina 522 kandidater (1,8 procent) och FiSK som har registrerat 483 enskilda kandidater (1,6 procent).

Jag tycker också det var intressant att titta på hur mycket kandidaterna ”återanvänds”. Alltså hur många kandidater som finns med på flera listor, dels till kyrkofullmäktige lokalt, dels till stiftsfullmäktige ofta där i flera valkretsar i samma stift och likaså i valet till kyrkomötet. Sammanlagt för hela kyrkovalet till alla nivåer är det 29 501 personer som kandiderar 50 553 gånger. Det innebär att varje person kandiderar 1,7 gånger. POSK hamnar på snittet, medan S och C hamnar under snittet på sina 1,3 respektive 1,5 gånger.

Miljöpartister i Svenska kyrkan är den grupp som sticker ut allra mest, där kandiderar deras 174 personer 7,3 gånger. Det är framförallt de mindre nomineringsgrupperna som ställer upp på alla nivåer som måste ”återanvända” sina personer allra mest. Från detta resonemang bryter SD som ligger ganska högt och deras kandidater kandiderar 5,5 gånger. För ÖKA är det tvärtom, de har 379 personer som i snitt ställer upp 3,3 gånger.

 

FÖRTYDLIGANDE 28/4 9:50: Sedan jag skrev detta har Kyrkans tidning ändrat och uppdaterat i sin artikel. Om de gjorde det för att de läst bloggen blir jag glad. Mest troligt är väl att de ville delge samma information på nätet och i papperstidningen. Vad gäller skillnaden i antalet kandidater mellan C och POSK som jag ovan säger vara 31 personer men enligt siffrorna i KTs artikel blir 35 beror på att jag beräknat de från den statistik som kommer från kyrkokansliet. De säger att POSK har 3080, inte 3076, unika personer registrerade.

 

Foto: Magnus Aronson/IKON

Över halvvägs till målet om 100 inlägg på hundra dagar!

Skrivet av

Nu har bloggen haft (minst) ett inlägg om dagen i över 50 dagar. Överlag tycker jag att det går bra, så länge som barnen håller sig friska! Det blev lite knöligt att få till ett inlägg om dagen när min snart sexåring fick vattkoppor så då hoppade jag faktiskt över en dag med gott samvete. Det var ur ett teologiskt perspektiv jag tog en liten paus – tänk på vilodagen så du helgar den.

Det är även så att det kan vara lite svårt att blogga sju dagar i veckan då jag bara jobbar 50% och det är mycket annat som också ska hinnas med, så det har inte alltid högst prioritet att få till ett inlägg. Trots detta tycker jag mig ändå lyckas bra. Jag är ju inte ensam om att skriva inlägg till bloggen, det hjälper väldigt mycket att inte vara ensam.

Eftersom det är ett valår så rör det på sig i kyrkopolitiken vilket också underlättar för att kunna fylla bloggen med relevant innehåll. För jag kan ju tycka att det här är väl kanske inte en blogg att fylla med tomt innehåll bara för att det ska vara ett inlägg om dagen i hundra dagar.

Även om jag är på god väg vill jag även framöver få hjälp för att lyckas! Vill du dela med dig av dina tankar finns det alltid utrymme för fler bloggare. Det är en härlig känsla att se sina ord läsas av fler än bara dig själv, det lovar jag dig. Känner du att det kliar i fingrarna och du bara måste dela med dig av dina tankar, så skicka det till mig så lägger jag upp det på bloggen.

/Linda, informatör

Tro och tvivel

Skrivet av

EVANGELIUM

Dagens evangelium är från Johannesevangeliet kapitel 20, vers 24 – 31

En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren”, men han sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.” Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.” Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.

 

Visst är det viktigt att tro. Men jag tänker att tvivlet också måste få finnas och att vi ej ska vara rädd för tvivlet. För på andra sidan, bortom tvivlet, har tron växt sig starkare. Tvivlet är så att säga en förutsättning och vidareutveckling av tron.

Att samtala kring bibelns texter tillsammans med andra är för mig en form av tvivel ”light”. Att ifrågasätta och bolla tankar blir en form av tvivel. Tron utvecklas och stärks.

Tro, javisst. Men våga tvivla ibland.

Styrelsemöteslördag

Skrivet av

Idag sitter jag med på riksPOSKs styrelsemöte. Många intressanta diskussioner har vi hittills haft på dessa timmar mötet pågått. Och fler lär det bli för vi ska hålla på ända fram till kvällen.

Dagen började med mässa i kapellet på S:ta Maria Alsike. Alltid en bra start på dagen. Sedan var vi alla redo för själva mötet och att ta kloka beslut. Efter den mycket goda lunchen fick vi en visning av S:ta Maria Alsike och deras olika verksamheter av kyrkoherde Anders Johansson.

Väldigt spännande hur de tänker och bedriver sina verksamheter. Skola, förskola, LSS-boende, vandrarhem och hyreslägenheter under samma tak. Ligger centralt mitt i ”byn”. Sammantaget så innebär alla dessa verksamheter att församlingen går med plus så att dessa verksamheter bär sina egna kostnader med råge.

/Linda, informatör

Debatt i Västerbotten

Skrivet av

Det är inte bara i Kyrkans tidning som det pågått ett replikskifte den senaste tiden. Även i Västerbottens kuriren har det varit ett replikskifte efter Lars-Gunnar Frisk och Anna-Sara Walldéns debattartikel (VK 27 mars) som jag redan skrivit om i bloggen.

På denna artikel reagerar Nils-Åke Sandström, C, (VK 6 april) starkt och tycker att Frisk och Walldén misstänkliggör andra nomineringsgrupper. Hur Sandström kan tolka debattartikeln på detta sätt förstår jag inte. Och om det är någon som misstänkliggör någon så är det ju Sandström som anklagar POSK för att vara odemokratisk (min tolkning).

Frisk och Walldén svarar Sandström (VK 18 april) med att klargöra på ett bra sätt att POSK är partipolitiskt obundna och att det är långt ifrån att vara antipolitiskt. Tvärtom, POSK har många medlemmar som är engagerade i politiska partier, från moderater till vänsterpartister. Och de förenas alla kring frågan att Svenska kyrkan ska styras utifrån teologiska aspekter inte politiska ideologier. Svenska kyrkan är en medlemsorganisation, säg mig en annan sådan som styrs av politiska grupperingar?

Tre svar i ett

Skrivet av

Debatten i Kyrkans tidning blev väldigt utdragen men verkar vara över. För nu åtminstone. Jag kan nog tänka mig att den blommar upp igen närmare valet. För S verkar detta med vigningsrätten vara deras stora valfråga som de vill angripa POSK på.

Jag undrar bara hur de ska lösa detta för att få det att fungera. Ska S införa vigningsplikt, så att alla präster måste viga alla par. Eller är det bara just när det kommer till samkönade par som det ska vara vigningsplikt? Jag förstår inte varför det är så viktigt för S att riva upp ett demokratiskt fattat beslut som fungerar bra. Det är inget problem. Par av samma kön blir vigda i Svenska kyrkan. Röstar du på POSK är det det du får. Jag ställer mig dock väldigt undrande till vad det egentligen är vi får om S får sin vilja igenom.

Svaret från Lennart Hallengren (KT 12 april) på Johan Gardes fråga (KT 6 april) blir för mig så motsägelsefullt i vad Socialdemokraterna säger sig vilja. Du får teologiskt tolka den kristna tron hur du vill men du måste vara för att viga homosexuella även om det inte är var du teologiskt har landat. Om det är någon nomineringsgrupp som är otydlig så är det ju S. Som å ena sidan är för en öppen folkkyrka där du får tro som du vill. Men samtidigt på en punkt, som för vissa präster är väldigt avgörande, måste du tro som S annars är du inte välkommen. För även om Hallengren är tydlig med att påpeka att det är inom S som detta gäller, så blir resultatet av deras politik detta även inom Svenska kyrkan.

En nomineringsgrupp som har detta med vigningsfrågan som sin enda valfråga, vad det verkar, är Öppen kyrka. Som efter Hallengrens första debattinlägg (KT 9 mars) fick anledning att även de angripa POSK i KT 23 mars med samma vinkling.

Jag har vetat att repliken från Nils Olof Ericsson skulle komma och den 12 april blev den (äntligen) införd för fler att läsa. Jag ser ett stort problem för ÖKA när de behandlar sina medlemmar på det här sättet. ÖKA lever inte upp till sitt namn när de gör så här och driver frågan så hårt, men jag ger dem att de är väldigt tydliga i var de står. Även om samma funderingar uppstår hos mig som ovan. Hur tänker sig ÖKA lösa problemet (som inte finns)?!

Även Linda Isbergs slutreplik, kan vi väl hoppas, var införd i Kyrkans tidning 15-16. För om Lennart Hallengren fortfarande inte förstår POSKs program, där det ryms en mångfald av teologiska tolkningar. Att vi inte vill riva upp ett demokratiskt taget beslut som fungerar väl. Att det inom POSK ryms olika åsikter, men de håller sig inom vårt program. Om Lennart Hallengren fortfarande inte förstår allt detta då säger det mer om Hallengren än om POSKs tydliga svar i debattskiftet!

 

SD säger sig värna kyrkans kulturarv

Skrivet av

Idag har vi en gästbloggare på POSK-bloggen. Helena Taubner skriver om Sverigedemokraternas satsning inför kyrkovalet.

Sverigedemokraterna storsatsar inför kyrkovalet, ryktas det. Men kyrkan bygger på evangeliet och mångkultur, vilket SD inte har förstått.

Jimmie Åkesson har talat till sina anhängare och eldat upp dem med orden ”vi ska ta över” (och citeras i bland annat Göteborgsposten, Hallandsposten och Kyrkans Tidning). Han använder alltså kyrkan som en bricka i ett politiskt spel, som något som ett politiskt parti kan ”ta över”. Han gör kyrkan till sin politiska motståndare, trots att han själv är en av kyrkans alla medlemmar (enligt gp.se, april 2017).

Men hur ska de då gå till väga, SD, för att ”ta över” kyrkan? Åkesson säger att kyrkovalet handlar om att bevara vårt svenska kulturarv. I texter som SD publicerar på sin webb framgår att detta kulturarv består av två saker. Dels handlar det om kyrkobyggnaderna och dels handlar det om hur vi firar kristna högtider. Men på båda dessa punkter missar SD målet.

När det gäller kyrkobyggnaderna betonar SD att de äldre kyrkorna är ”landets största samlade kulturarv” och att mer kan göras för att ”värna, vårda och visa såväl exteriörer som interiörer och artefakter” (Aron Emilsson). Det är naturligtvis inte problematiskt i sig att vilja vårda kyrkobyggnaderna – det vill vi allihop! – men vad SD missar är att kyrkan inte ÄR byggnaderna. Kyrkan är relationer, människor emellan och mellan människor och Gud. Dessa relationer är inte beroende av byggnaderna. Om så Sveriges alla kyrkobyggnader skulle försvinna, så skulle kyrkan ändå finnas kvar.

Relationerna, som utgör kyrkan, bygger på evangeliet om Jesus. Tron på evangeliet får konsekvenser för hur vi agerar mot varandra. Jesus uppmanar oss att älska varandra, att inte göra skillnad på människor och att rikta särskild omtanke mot de som är mest utsatta. SD’s ideologi går rakt emot detta budskap. Där Bibeln manar till öppenhet och generositet, manar SD till slutenhet och egoism.

När det gäller de kristna högtiderna betonar SD det unikt svenska. I principprogrammet skriver SD att ”kulturen i vårt land har gjort att den svenska kristendomens historia innehåller vissa särdrag i jämförelse med andra kristna länder” och att dessa särdrag ska värnas. Vi ska alltså inte måna om den kristna berättelsen i första hand, utan snarare om det som särskiljer de svenska traditionerna från andra nationaliteters traditioner.

Men Svenska kyrkan är en del av den världsvida kristna kyrkan. Mångfalden i uttryck är berikande och definierande för vad det innebär att vara kyrka. Vi vore ingenting utan våra systrar och bröder runt om i världen. Kyrkan i Sverige är intimt sammanflätad med den världsvida lutherska kyrkan, och historiskt även med andra syskon i kyrkofamiljen.

Nej, om SD verkligen värnade kyrkans kulturarv så skulle de alltså, istället för att fokusera på kyrkobyggnaderna, betona den tro som förenar oss kristna, och som förpliktigar när det gäller öppenhet och medmänsklighet. Och om de verkligen värnade kyrkans kulturarv så skulle de alltså, istället för att betona det unikt svenska, omfamna tanken på en världsvid kyrka fylld av berikande mångfald. Om de verkligen brydde sig om Svenska kyrkan, så skulle de ägna mer tid åt att betona ordet KYRKAN och inte ordet SVENSKA.

Att SD använder kyrkan som ett slagträ för sina partipolitiska intressen är ett tydligt argument för att partipolitiseringen av kyrkan måste upphöra.

/Helena Taubner,
förtroendevald i Hjo pastorat, ledamot  i POSKs informationsgrupp
och forskarstudent

Vill du läsa mer av Helena bloggar hon på taubner.blogspot.com där även detta inlägg finns att läsas.

 

Ur POSKs program:
POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare, och bättre speglar vår kyrkosyn. Ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet. De bör därför väljas av församlingarna i ett indirekt val. Att ledamöterna representerar församlingarna ger också legitimitet åt kyrkomötets beslut i lärofrågor. Kyrkomötets legitimitet kan dock ifrågasättas när olika grupper försöker använda kyrkomötet som plattform för sina samhällspolitiska syften. 

…

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att kyrkan återgår till indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte.
att när Svenska kyrkan uttalar sig ska det ske utifrån teologiska aspekter och inte partipolitiska ställningstaganden.