fbpx

Jord att leva på SKR inspirationsmaterial

Sveriges Kristna Råd kommer under måndagen på Almedalsveckan att presentera sitt inspirationsmaterial "Jord att leva på" som kommer att vara temat under de kommande två årens Globala vecka.

Kyrkornas globala vecka äger rum 15-22 november 2015.

Inspirationshäftet innehåller material för dig som vill lära dig mer om klimatförändringarna och dess konsekvenser för mänskliga rättigheter och göra aktiviteter under Kyrkornas globala vecka. Häftet är en plocklåda med olika delar att välja ur efter behov och sammanhang

I augusti kommer alla församlingarna att få tillgång till häftet, men redan nu kan du själv ladda ner det från SKRs webbsida>> eller så kan du läsa det direkt här nedan i ISSUU.

Läs SKR blogg>>

Svenska kyrkan i Almedalen

Svenska kyrkan har etablerat sig på Almedalsveckan och erbjuder i år flera olika seminarium bland den gigantiska floran av föredrag som finns att välja mellan.

Seminarier som Svenska kyrkan arrangerar under veckan:

Måndag 29 juni

  • Vad är det som gör det ideella engagemanget så starkt i Sverige?
  • Att hitta sig själv och en känsla av sammanhang – psykosocial hälsa efter flykten
  • 700 000 vill engagera sig ideellt i Svenska kyrkan – hur

Tisdag 30 juni

  • Mellanöstern bortom rubrikerna – om en av vår tids mest konfliktfyllda regioner
  • Den korrigerade människan – uppfostran, personlighetsutveckling eller manipulation?
  • Hur motverkar vi könsbaserat våld i Sverige och världen?
  • Vapenexportutredningen- vad händer nu?
  • Kakuma – om livet i ett av världens största flyktingläger

Onsdag 1 juli

  • Politik och aktivism i klimatfrågan – vem skapar egentligen samhällsförändring?
  • Oklara nyanser av grönt – är finansbranschen redo att anta klimatutmaningen?
  • Sverige – en humanitär stormakt?
  • Framtida utmaningar för svenskt humanitärt bistånd
  • Religioner mot hat
  • Tron som drivkraft i aktivism

Torsdag 2 juli

  • Ingen fred utan kvinnor; fredsperspektiv från Afghanistan och Colombia
  • Hur kan kultur och religion bidra till hopp och fred?
  • Nationella och internationella perspektiv
  • Kan ett samspel mellan religion, andlighet och kultur bidra till ett bättre samhälle?

På Svenska kyrkans webbsidan kan du hitta alla seminarier och ärkebiskopens program och information om Nikodemussamtalen i domkyrkan.

https://www.svenskakyrkan.se/almedalsveckan

Läs hela pressmeddelandet på MyNewsDesk>>

ÄB Antje i media

Jag är lite förvånad när jag den senaste tiden har läst mest om Ärkebiskop (ÄB) Antje i tidningen Dagen. När ÄB Antje blev sjukskriven, då skrev Dagen, när ÄB kom till tillbaka från sjukskrivningen, då skrev Dagen. Nu närmar sig Almedalsveckan – då skriver tidningen Dagen om ÄBs program.

I Kyrkans Tidning kan jag läsa att ÄB Antje med make har varit och tittat på utgrävningarna av en tidigare ÄB-gård. Inte ointressant – men kanske inte lika intressant som det som jag har kunnat läsa i tidningen Dagen.

Jag förstår att man gör olika nyhetsbedömningar och att man kan ha olika förutsättningar. Men varför Kyrkans Tidning skriver så lite om ÄB och hennes förehavanden förvånar mig.

Överhuvudtaget om biskoparna och deras arbete. De är dessa 14 personer som leder stiften, främjar och har tillsyn. Varför får vi veta så lite om vad de gör? Och varför läser jag mer om Svenska kyrkans ärkebiskop i tidningen Dagen?

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/arkebiskop-antje-besokte-utgravningar-av-foretradares-bostad

http://www.dagen.se/antje-jackelsökersigutanförkyrkansarena

http://www.dagen.se/antjejackelensjukskriven

http://www.dagen.se/antje-jackelentillbakaefteroperationen

http://svenskakyrkan.se/arkebiskopen

Foto: ÄBs webbsida Magnus Aronsson/IKON

Varför ska Göteborg särbehandlas?

Varför ska Göteborg särbehandlas? Det är en helt relevant fråga som man kan ställa sig. De POSKare som känner mig kanske undrar varför just jag ställer den (eftersom jag bor i Göteborg).

Det är som sagt en helt relevant fråga. Efter den stora omorganisationen i Svenska kyrkan 2014 när alla samfälligheter togs bort, utom Göteborgs kyrkliga samfällighet som fick fyra års respit för att hinna klara upp alla praktiska detaljer, så närmar vi oss nu slutet på den respittiden.

Eftersom stiftsstyrelsen i Göteborg sedan beslutat att splittra upp Göteborg i nio pastorat så finns det väldigt mycket praktiskt att ordna – fortfarande.

En av de stora frågor som inte är lösta med stiftsstyrelsens beslut är hur begravningsverksamheten ska fungera. Ska den delas upp i nio enheter eller ska den hållas ihop? Och om den ska hållas ihop, hur ska det då göras? För det finns faktiskt inga formella möjligheter med de lagar och regler som finns i dag att göra det.

Men då kommer kyrkostyrelsen in. Och den 12 juni 2015 skickade de ut en remiss till Göteborgs stift och till kyrkonämnden i Göteborg där de har ett förslag att det ska göras en särlösning just för Göteborg. I Göteborgs skulle det få bildas en särskild begravningssamfällighet – så att begravningsverksamheten skulle kunna hållas ihop. (Möjligheten att dela upp begravningsverksamheten i nio enheter efter de församlings/pastoratsgränser som beslutas finns inte eftersom det i flera enheter saknas alla de nödvändiga förutsättningarna för att bedriva begravningsverksamhet.)

Kyrkostyrelsen föreslår alltså att Göteborg ska få ett undantag, en särlösning just för Göteborg. Att det ska skrivas in i kyrkoordningen att just Göteborg skulle få ha en begravningssamfällighet. Men hur styrningen och ledningen skulle se ut är inte klart – det ska kyrkostyrelsen få mandat att besluta.

Då ställer jag mig frågan – och så gjorde också kyrkonämnden i Göteborg – varför ska just Göteborg särbehandlas i den här frågan? Varför tillåter man inte istället begravningssamfälligheter i Svenska kyrkan? Och löser frågan och styrning och ledning? Det kan ju mycket väl hända att två närliggande pastorat i Svenska kyrkan någon annanstans än i Göteborg också vill samverka? Varför ska just Göteborg särbehandlas?

Kyrkostyrelsen har haft den här frågan på sitt bord drygt ett halvt år. Trots detta skickar man ut en remiss med en remisstid på 10 dagars svarstid varav fem dagar är helgdagar. Hur himla seriöst är detta på en skala? (En fråga som också kyrkonämnden påpekade i sitt svar).

Frågan om en särlösning för begravningsverksamheten i Göteborg ska enligt planen komma upp på kyrkomötets bord i höst. Hur kommer det att gå? Det vet inte jag – men jag hoppas verkligen att organisationsutskottet (som jag gissar får frågan i sitt utskott) funderar både en och två gånger om det verkligen är klokt att binda sig vid att endast låta Göteborg få begravningssamfällighet i Svenska kyrkan och låsa upp sig vid olika specialregler i kyrkoordningen.

Så jag ställer frågan igen. Varför ska just Göteborg särbehandlas?

 

Johannes döparen

Vad ska jag skriva på bloggen i dag frågade jag min son. -Tja… det är Johannes döparens dag i dag – du kanske kan göra något av det, svarade han.

Ja, Johannes döparen. Vägröjaren. Obekväm. Annorlunda. Egen.

Jag kan inte så mycket om honom egentligen, inte mer än det som jag läst om i bibeln eller hört präster säga från predikstolen.

Men det går ju att fundera över – vem är det egentligen som är vägröjare i dag? Vem är det som pekar på Jesus i dag?

Det borde vara du och jag! Det borde vara så att vi tillsammans är som Johannes döparen. Som genom våra liv och våra gärningar pekar mot Jesus – frälsaren. Eller hur?

Och det får mig att fundera över – hur bra är jag på att vara som en Johannes? Lite obekväm, lite egen, men med en tydlig riktning fram mot Jesus – även om det innebär att jag till och med blir fängslad för att jag tycker till om makten och försöker peka på fel?

Det stämmer till eftertanke…

Johannes döparen>>

Den helige Johannes döparens dag>>

Bild: http://www.klosterikoner.com/#!helige-johannes-dparen/c15h6

Prästerna protesterar

En namninsamling har startats mot kyrkohandboksförslaget. Det är prästen Josef Ekesryd som tycker att hela förslaget ska ner i soptunnan.

Kyrkans Tidning berättar om uppropet KYRKOHANDBOKEN: Släng förslaget i soptunnan!>>:

– Genom förslaget skapas en diskrepans mellan gudstjänsten och det bibliska vittnesbördet som inte är hälsosam. Dessutom bryter det mot kyrkans gudstjänstfirande tradition och den liturgiska restauration som har pågått under hela 1900-talet, säger Josef Ekesryd.

Här kan du se hela namninsamlingen och vilka som skrivit på>>

Brita Häll skrev på ledarsidan förra veckan 
Kris i förtroendet för kyrkohandboken>>

Eckerdal säger inte att det blir bäst så här, utan att det här är den snabbaste vägen. Därmed har det-är-bråttom vunnit över kvaliteten-är-viktigast. Två storheter som tävlat mot varandra under hela arbetet med kyrkohandboken.

Det är självklart oroande, även om styrgrupp och tjänstemän på kyrkokansliet sannolikt skulle säga att alla vi med minimal insyn i det fortsatta arbetet kan lita på att de kommer att leverera ett slutligt förslag med mycket hög kvalitet. Men då måste vi ju ta deras ord på det.

Vilket osökt leder till nästa svaga punkt: förtroendefrågan. Per Eckerdal sade härom veckan i en intervju i Kyrkans Tidning att det inte är farligt med en kritisk och öppen debatt, men det är det heller ingen som har påstått. Minst av allt de kyrkomusiker som nu känner sig svikna, ännu mer än i höstas eftersom de hunnit få upp hoppet en stund där emellan. Vad man än tycker om det nuvarande kyrkohandboksförslaget, måste förtroendeklyftan till tongivande kyrkomusiker vara ett problem för de ansvariga i kyrkohandboksarbetet. Hur ska förhållandet repareras?

Jag hänvisar till bloggposten från i går och alla de andra som vi i POSK har skrivit om kyrkohandboken.

https://www.posk.se/blogg/kyrkohandbok_1147

Jag tycker att vi låter styrgruppen ta ett rejält tag, lyfta webbplatsen, sprida ljus över processerna och sen kan vi börja diskutera igen till hösten.

Uppdaterat 10:15

Nu har jag tänkt lite till. Vad är problemet? Jo, förtroendet över kunskapen i teologin och musiken. Därför behöver vi inte bara veta vilka som är med i de olika grupperna och vilka experter som tillfrågas – vi behöver också veta vilka principer det är som driver arbetet! Vem är det som garanterar att handboken följer Svenska kyrkan tro, bekännelse och lära?

(Nu är det ju inte lätt att tillgodose alla när det gäller tro, bekännelse och lära, eftersom tolkningarna är olika. Men det är därför vi behöver veta vems tolkningar det är som har företräde!)

Därför tror jag att det inte bara är biskop Ragnar som ska berätta vad han tycker. Jag vill att alla biskopar ska ta bladet från munnen och har åsikter om kyrkohandboken! Nu! De kan inte släppa detta enbart till biskop Per som en gemensam företrädare. Vi behöver veta att alla biskoparna är med på banan! Det handlar om ett förtroende – för arbetet, för biskoparna och för vår kyrkohandbok.

Nästa vecka hoppas jag att vi på kyrkohandbokens webbsida hittar de underlag och principer som har styrt handboksarbetet.

Biskop Ragnar om kyrkohandboksförslaget

Biskop Ragnar (Uppsala stift) har bloggat om kyrkohandboksförslaget.

Varför används då handboksförslaget?>>

Han skriver bland annat:

Det är väl uppenbart att något gick snett kommunikativt, processmässigt och möjligen ledningsmässigt i den allra första fasen av arbetet med ny kyrkohandbok. (…)

Men detta är historia. Sedan i höstas pågår ett omfattande städarbete. De delresultat som jag fått ta del av i biskopsmötet inger förtroende. Teologin analyseras, språket förbättras och de musikaliska svagheterna åtgärdas steg för steg. (…)

Det är väl självklart att en ny kyrkohandbok ska ha god kvalitet. Men en sådan kvalitet kommer inte endast till uttryck genom en akademiskt högtstående kyrkomusikalisk bearbetning eller för den delen genom ett fullödigt samspel mellan ord och toner. I ett gudstjänstliv avgörs kyrkohandbokens kvalitet av hur den blir mottagen och använd av dem som firar gemensam gudstjänst. Vår stora utmaning gäller att fler ska fira gudstjänsten som en delaktighetens mässa.

Jag är glad att någon mer biskop än biskop Per (Göteborgs stift) som sitter i styrgruppen faktiskt säger något om kyrkohandboken. Det inger förtroende.

Biskoparna har en bred kunskap om hur gudstjänsterna firas och vilken mässa som används i de olika församlingarna i stiftet. Biskoparna träffar prästerna som arbetar i stiftet. De sitter inne med en stor kompetens. En kompetens som vi som är synnerligen aktiva i våra hemförsamlingar kan komplettera.

På Kyrkohandbokens webbsida har det kommit upp ett organisationsschema (daterad 16 juni 2015). Nu går det att se vem som sitter i de olika grupperna och hur de är organiserade. Detta är en början. Det finns fortfarande många arbetsgrupper eller experter eller rådgivare som inte finns med på den här listan – men jag ser ett litet ljus i det stora hemlighetsfulla mörkret som har präglat arbetet hittills.

 

 

Här har du länken direkt till kyrkohandbokens webbsida>>

Där skriver Solveig Ininbergs (projektledare) om hur processen kommer att drivas framåt och hon skriver>>:

Revisionsarbetet med kyrkohandboken pågår med full fart och befinner sig just nu i slutet av kvalitetsgranskningsfasen. Under hösten sammanställs ett slutförslag som efter nyår ska ut på remiss till landets alla församlingar.

Förslaget kommer alltså ut till ALLA församlingar! Så var och en av oss som är engagerade eller vill ta del av förslaget har möjlighet att göra detta i sin församling.

Jag hoppas att stiften tar tillfället att ordna informationsträffar eller öppna diskussionskvällar eller liknande så att det blir en konstruktiv teologisk och musikalisk debatt om hur vi gestaltar Svenska kyrkan i våra gudstjänster.

Böner för sjöfarare

Härnösands stift har givit ut en liten bönbok som särskilt riktar sig till sjöfarare. Det är domkyrkokaplan Cristina Grönroos som skrivit "Nautisk bönbok, böner för sjöfarare". Den finns att läsa via ISSUU eller beställas i papperskopia från Härnösands stift.

I förordet skriver Cristina Grönroos:

"Skapelsens okontrollerbarhet gör människan beroende av Gud men vi blir också mer beroende av varandra. Detta ömsesidiga beroende fick jag själv uppleva när jag som nybörjare gav mig ut till sjöss. Vilken hamn jag än anlöpte så möttes jag alltid av vänliga händer beredda att ta emot min förtamp. Att hjälpas åt tycks vara en del av det kollektiva medvetandet hos sjöfolk.

Den här bönboken tillägnar jag alla vänliga människor som jag har mött och som jag kommer att möta på mina seglatser. Att segla är nödvändigt, att hjälpas åt är ännu nödvändigare."

Här kan du läsa hela bönboken: