fbpx

Ekumeniska böneveckan

Böneveckan för kristen enhet pågår just nu och sker årligen den 18–25 januari. Det är världens största ekumeniska manifestation och genomförs i cirka 120 länder samtidigt. Ekumenik handlar om kyrkornas vilja att samtala, samarbeta och att söka enhet.

”Tor du detta?” är temat för Böneveckan 2025 och har tagits fram av den monastiska gemenskapen i Bose i nordvästra Italien utifrån berättelsen från Johannesevangeliet om när Jesus möter de sörjande systrarna Marta och Maria efter att deras bror Lasaros dött. Mer information om Böneveckan finns hos Sveriges kristna råd.

Detta år ingår också Böneveckan i uppmärksammandet av det ekumeniska året. Det är 100 år sedan det stora ekumeniska mötet i Stockholm 1925 – det som ärkebiskop Nathan Söderblom bjöd in till och som blev ett betydelsefullt avstamp för den moderna ekumeniska rörelsen. Vi uppmärksammar också att det är 1700 år sedan det första kyrkomötet i Nicea år 325. Då enades den tidiga kyrkan kring en bekännelse av den gemensamma tro som alltjämt bär Kristi kyrka.

 

I POSKs program lyfts ekumenik bland annat genom att vi vill:
– Uppmuntra församlingarna att arbeta mer ekumeniskt för att stärka den kristna gemenskapen. Lokalt genom samverkan mellan församlingar som tillhör olika kyrkor och samfund.
– Att arbetet med en ny psalmbok sker ekumeniskt.
– Att församlingarna har vetskap och kunskap om de ekumeniska dokument som Svenska kyrkan har undertecknat. Så att den fördjupade kyrkosyn och teologi som kommer till uttryck där kan genomsyra Svenska kyrkans tro, liv och organisation.

Två nya biskopar vigda

Söndagen den 15 januari 2023 hölls högmässa med biskopsvigning i Uppsala domkyrka. Då vigdes Marika Markovits till biskop i Linköpings stift samt Erik Eckerdal till biskop i Visby stift.

Vigningen förrättades av ärkebiskop Martin Modéus i närvaro av kungen och drottningen, statsminister Ulf Kristersson, utländska gäster och Svenska kyrkans biskopar.

Erik Eckerdal valdes den 10 oktober till biskop i Visby stift och efterträder Thomas Petersson. Erik har varit direktor för Samariterhemmet diakoni i Uppsala sedan 2018. Han prästvigdes i Visby stift år 2000. Hans prioriteringar för Visby stifts församlingar på Gotland och inom SKUT grundas på de utmaningar som kyrkan står inför. Utifrån dessa finns det framför allt fem aspekter av kyrkans liv som Erik Eckerdal vill prioritera som biskop i Visby stift. Dessa är teologi och undervisning, andligt liv, ekumenik, diakoni och ekonomi.

Marika Markovits valdes den 7 november till biskop i Linköpings stift och efterträder Martin Modéus. Marika prästvigdes år 1994 för Stockholms stift och har de senaste två åren varit domprost i Stockholm. 2003-2020 arbetade hon på Stockholms Stadsmission, varav större delen av tiden som direktor. Hennes hjärta klappar för de sociala frågorna, för diakonin i stiftet och hon lyfter även att barn och ungas plats i kyrkan är ett särskilt viktigt område.

Foto: Magnus Aronson/Ikon

En öppen kyrka, mitt i världen.

En öppen kyrka, mitt i världen.

I kyrkovalstider talar många om en öppen kyrka. Det gör vi också. Vi är glada åt att vara del av Svenska kyrkan, som är en öppen folkkyrka. Det betyder att hon har plats för alla och är till för alla. Svenska kyrkan kräver ingen bekännelse av den som är med. Sommarkaféer och konfirmandläger, gudstjänster och samtalsgrupper vänder sig till alla som vill vara med. Dörrarna är vidöppna och det är högt i tak.

Man kan ha olika åsikter om mycket i kyrkan. En viktig del av kyrkans identitet är att hon är en trosgemenskap, inte en åsiktsgemenskap. Kyrkan kan aldrig identifieras med en politisk åskådning, en nation eller en speciell grupp. Kyrkan är världsvid och mångkulturell. Kyrkans centrum är Jesus Kristus. I rummet med de vidöppna dörrarna och det höga taket finns ett altare i mitten. Där har kyrkan sitt centrum. Utifrån det, med samma generositet och respekt för människor som Jesus hade, hämtar kyrkan kraft och inspiration. Tro kan uttryckas på olika sätt och måste tolkas på nytt i varje tid och varje sammanhang. Men den tolkas alltid utifrån vad Jesus sagt och visat om Gud och människor.

Kyrkan ska förmedla tro och hopp till den enskilde. Det sker både i stora gudstjänster och i små samtalsrum. Men tro och hopp förmedlas också i handling. Att värna varje människas lika värde är en grundbult i kristen tro. Att stå upp för den som förnedras och föraktas, att ge stöd till den som är utsatt och illa medfaren. Sådant arbetar kyrkans diakoni med varje dag.

Det är också kyrkans uppgift att vara profetisk och ibland besvärlig. Hon ska ropa högt när kvinnor och barn våldtas, när naturen missbrukas, när människor kränks eller utesluts p.g.a. kön, etnicitet, sexuell läggning, när människovärdet bedöms utifrån köpkraft eller produktivitet. Vi gläds åt att kyrkan självklart värnar och viger hbtq-personer. Vi vill att kyrkans skogsbruk i snabb takt ska fortsätta att förändras så att biologisk mångfald och hållbarhet värnas. Vi vill ha en kyrka och ett samhälle som tar klimathotet på allvar och är beredd till omställning som gör skillnad.

När kyrkan tar ställning i sådana politiska frågor ska hon göra det utifrån sin tro och sin tolkning av evangeliet, inte utifrån partipolitiska lojaliteter. De partipolitiska gränsdragningarna är bra i den sekulära politiken, men irrelevanta när kyrkan ska besluta om psalmer, prästutbildning eller kyrklig organisation. Och när kyrkan tar ställning i sådant som berör samhälle och politik ska hon vara obunden och fri. Hon ska inte vara rädd för att stöta sig med något parti.

Gudstjänstdeltagandet minskar, tempot i samhället ökar, klimatutmaningarna är allvarliga och demokratin och freden hotas på många håll i världen. Mitt i allt detta tror vi på kyrkan som en kraft och möjlighet. Vi vill arbeta för en kyrka som ger mening och hopp, vi vill hitta nytt språk för tro och gudstjänst och vi vill förmedla kunskap om tro. Vi vill samverka med alla goda krafter för att bidra till förändring, rättvisa och fred. Vi tror på en vidöppen kyrka som hämtar sin kraft och identitet från altaret i mitten.

Därför företräder vi POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, i kyrkovalet. Där möts människor som på olika sätt är engagerade i och kan kyrkan, som tror och som tvivlar, som har olika bakgrund och olika uppfattningar i många samhällsfrågor, men som tillsammans vill arbeta för en öppen, kraftfull, modig kyrka som har Jesus Kristus i centrum och drivs av hans patos för den enskilda människans frid och frihet och för fred och försoning i världen.

Detta är mer än partipolitik. Det är kyrka.

Lisa Tegby, Katarina Glas

Kyrkomöteskandidater för POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan

Lisa Tegby

Katarina Glas

Debattartikeln har publiceras i Västerbotten-Kuriren 3 september 2021

https://www.vk.se/2021-09-03/debatt-en-oppen-kyrka-mitt-i-varlden

Dags för ett nytt valsystem

POSK menar att det är dags att testa en annan modell för kyrkans demokratiska process. Med hjälp av indirekta val till stift och kyrkomöte kommer kostnaden att minska utan att det görs avkall på kyrkans demokratiska processer
– Vi måste våga tänka nytt och lämna tankarna om arvet som statskyrka, säger Celina Falk, som kandiderar till kyrkomötet.

Celina Falk hade bråda dagar kring midsommar i år. Hon är en av Svenska kyrkans representanter i Kyrkornas världsråds centralkommitté som har sitt medlemsmöte med 150 kyrkor från hela den kristna världen representerade. I år blir mötet digitalt på grund av pandemin men vanligtvis möts representanterna hos värdkyrkor runt om i världen.
– Vi har så mycket att lära av de andra kyrkorna. Vi i Svenska kyrkan är vana att vara majoritetskyrka men här möter vi kyrkor som är i minoritet, och som är uppbyggda på ett annat demokratiskt sätt än vår kyrka, säger Celina Falk.

UTBYTET AV erfarenheter mellan systerkyrkorna är stort och de mest värdefulla mötena sker på kafferasterna i Kyrkornas världsråd.
– Det finns många demokratiska kyrkor ute i världen som har ett annat tillvägagångssätt än Svenska kyrkan. Där sker valet av representanter till styrelsen baserat på engagemang. Idag har Svenska kyrkan ofta svårt att ta tillvara på idealiteten och den är viktig för att vi ska kunna bygga kyrka, säger Celina.

FÖR CELINA själv var det Svenska Kyrkans Unga och utbytet inom programmet Ung i världsvida kyrkan som var starten för hennes kyrkliga engagemang. Hon betonar vikten av att ungdomar måste få en hemvist i sin församling.
– Församlingen ska vara basen för engagemanget och ha en tillåtande struktur för människor i alla åldrar. Speciellt för ungdomar! Kyrkan måste också vara en plats för att få växa i tro och att man ska få en plats och ett ansvar.

Vidare menar Celina att om församlingarna ger utrymme för människor att engagera sig kommer det bli lättare att få fler att vilja bli förtroendevalda.
– Man trivs där man behövs och med det synsättet kan vi få människor att engagera sig. Många har sitt hjärta i kyrkan och det är då de bästa besluten fattas. Visst, alla möten i kyrkorådet är inte roliga och inspirerande men så ser det ut i alla styrelser och möten emellanåt.

CELINA MENAR att Svenska kyrkans valsystem inte är beroende av partipolitiken och att kyrkan måste ta steget till ett nytt och och billigare valsystem.
–Vi har en alldeles för stor kostym i förhållande till hur många som röstar. Vi kan nå demokrati på olika sätt och den kan säkerställas på andra sätt än det valsystem som finns nu. Vi har många exempel att hämta från våra systerkyrkor. Vi måste våga tänka nytt och lämna tankesätten som bygger på arvet från statskyrkan. Vi i POSK vill ha indirekta val till stift och kyrkomötet istället för direkta val som vi har nu.

ATT INDIREKTA val skulle lösa många av de problem som nuvarande valsystem har varit en av POSKs valfrågor sedan många år tillbaka.
– Indirekta val minskar kostnaderna rejält och ledamöterna i stiftsfullmäktige och kyrkomöte kommer ha goda kunskaper och erfarenheter av församlingslivet. Dessutom blir det svårare för partier att kandidera till kyrkomötet utan att ha lokalt stöd. Det är det kyrkliga engagemanget som ska vara utgångspunkten, inte tillhörighet till ett politiskt parti. Vi anser att det är så en kyrklig organisation skapas, säger Celina.

CELINA SER ytterligare en problematik med de politiska partiernas engagemang i kyrkan.
– Det är kyrkans innersta väsen att ta ställning för de svaga och utsatta i samhället och i vissa fall måste kyrkan ge sig in i den politiska debatten. Vi kan inte låta oss styras i våra ställningstaganden av politiska grupper och riskera att bli en bricka i det politiska spelet. Vi ska prata utifrån kyrkans teologiska grund om medmänsklighet och våra grundvärderingar ska inte rubbas av partipolitiska hänsynstaganden, avslutar Celina.

Text: Emelie Simmons
Foto: Albin Hillert

CELINA FALK

Kandiderar till Nederluleå församling, Luleå stift och kyrkomötet.

ÅLDER: 35 år
BOR: Luleå
GÖR: HR-administratör
Representerar Svenska kyrkan i Kyrkornas världsråds centralkommitté.

LÄS MER OM INDIREKTA VAL

POSK vill se indirekta val till stiften och kyrkomötet. Du hittar småskriften ”Indirekta val – varför och hur?” på www.posk.se/smaskrifter

UR POSKS PROGRAM

POSK anser

  • att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.
  • att Svenska kyrkan reformerar och omformar sin organisation så att den
  • gestaltar den kyrkosyn och struktur som kommer till uttryck i de dokument som antagits av Svenska kyrkan.
  • att Svenska kyrkan återgår till indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte.
  • att när Svenska kyrkan uttalar sig ska det ske utifrån teologisk grund och inte partipolitiska ställningstaganden.

Jo, det är en skillnad

Jo, det är en väldig skillnad med att ställa upp som politiskt parti och på en politisk lista i kyrkovalet jämfört med att ställa upp som en partipolitiskt obunden grupp. Till exempel hävdar, Birger Wernersson (S) Jämjö, Lunds stift, att hans grupp vill;

Som nomineringsgrupp i Svenska kyrkan är Socialdemokraterna starkt emot trångsynthet, utestängning och diskriminering i alla dess former.

(Läs hela insändaren från Birger Wernersson i Sydöstran här>>)

Frågorna som Wernersson lyfter är viktiga, men inget som specifikt har med kyrkan att göra. Det är bara sunt förnuft.

Knapp Anna Eriksson (POSK) Härnösands stift skriver i en insändare och hänvisar till biskopskonflikten i Härnösand i vintras och skriver ;

Valet i höst gäller arbetet i Svenska kyrkan. Det har ingenting med vare sig lokal- eller rikspolitik att göra. Därför är det viktigt för mig som väljare att de som kandiderar är personer som själva är engagerade inom kyrkan som aktiva församlingsmedlemmar, personer som vet och förstår hur Svenska kyrkan är organiserad på de olika nivåerna och som respekterar denna ordning. Den som nomineras till en förtroendepost i Svenska kyrkan ska nämligen arbeta för kyrkan, inte för ett politiskt parti.

(Läs hela insändaren från Knapp Anna Eriksson i Allehanda.se här>>)

Vad är då skillnaden och vad spelar det för roll?

Erik Eckerdal
Erik Eckerdal

Jo, som Erik Eckerdal skriver i sin utmärkta småskrift ”Identitet och organisation”

Samtidigt, när jag lyssnar till den kyrkopolitiska diskussionen i Svenska kyrkan, slår det mig att den verkar bedrivas mer eller mindre utan kontakt med den omfattande ekumeniska och internationella diskussion som rör frågor om identitet, kyrkligt beslutsfattande och organisation. I stället verkar det vara andra frågor som tar överhanden, som om kyrkans tro och teologi inte har någon betydelse för kyrkans yttre ordning och organisation. Trots att kyrkoordningen är tydlig med att det är teologin som ska ligga till grund för kyrkorätten och kyrkans organisation (som regleras av rätten). Det är min övertygelse att konflikten i Härnösand – liksom många andra konflkter i Svenska kyrkan – aldrig hade uppstått, eller åtminstone hade kunnat hanterats på ett betydligt effektivare och för de inblandade mindre smärtsamt sätt, om Svenska kyrkans organisation hade varit teologiskt grundad och genomarbetad.

(…)

Att vara med i POSK – det är att vara för kyrkan. Det är utgångspunkten både för hur POSK växte fram historiskt och för POSKs förståelse av sig själv. (..) POSK skiljer sig på så sätt från många av de andra nomineringsgrupperna i Svenska kyrkan. De är grundade på sekulära samhällsideologier – som socialism, liberalism, konservatism eller nationalism – som sedan tillämpas på Svenska kyrkan. Det finns historiska orsaker för varför det blivit så, som bland annat hör ihop med statskyrkosystemet. POSK menar att endast om grunden för kyrkan och hennes organisation är hennes egen identitet och självförståelse (ecklesiologi) kan Svenska kyrkan få en positiv betydelse i samhället. För POSK är det därför avgörande att det finns en överenstämmelse mellan Svenska kyrkans identitet, hennes organisation och vad hon gör. Kyrkans organisation och alla hennes beslut måste vara grundade i kyrkans egen självförståelse. Annars blir både organisation och beslut motsägelsefulla – och identiteten fördunklad.

Är du intresserad varför POSK så envist hävdar att partipolitiken ska bort Svenska kyrkan så läs Erik Eckerdals hela skrift och förstå sambandet historiskt och teologiskt.

Erik Eckerdal säger bland annat:

Att Svenska kyrkans organisation är partipolitiskt organiserad innebär vidare att de politiska partiernas representanter får dubbla lojaliteter. Det är ofrånkomligt att det blir en sammanblandning mellan vad som är kyrkliga frågor och samhälleliga frågor och att partierna driver frågor parallellt i riksdagen och i kyrkomötet, vilket inte gynnar kyrkans oberoende.

För kyrkans skull och för ett äkta folkligt engagemang i kyrkan måste detta förändras.

Och det innebär – låt mig här vara EXTREMT tydlig – inte att POSK vill slänga ut eller utestänga alla människor som har ett politiskt engagemang. Ni är mer än välkomna med era erfarenheter och kunskaper. Men – det ska vara det kyrkliga engagemanget och kunskapen om kyrkan som ska lägga grunden för ert kandidatur, inte ert politiska parti eller dess frågor om jämställdhet och liknande.

För en riktigt fri kyrka – RÖSTA PÅ POSK!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Celina Falk

Celina Falk från Luleå stift är ledamot i kyrkomötet för POSK. Utöver detta är hon bland annat också engagerad i kyrkostyrelsens internationella råd och som delegat i Kyrkornas Världsråds centralkommitté.

Varför är du engagerad i POSK?
”För mig är POSK det självklara valet eftersom jag vill att kyrkan ska vara en god kraft i samhället och aktiv i samhällsdebatten men inte vara partipolitisk. Jag vill att församlingen ska vara en plats där tro kan bli handling och gemenskapen i den världsvida kyrkan stärkas.”

Kyrkogemenskap

Ärkebiskop Antje Jackelén och ärkebiskop Joris Vercammen från Utrecht undertecknar överenskommelsen 2016 i Uppsala domkyrka.

Idag fredag 19/1 föreläser ärkebiskop Antje på temat: ”Europa: Reformation och ansvar” under ett besök hos gammelkatolikerna i Utrecht. Föreläsningen hålls inom ramen för en ekumenikkonferens som arrangeras årligen av Nederländernas kristna råd.

I morgon lördag 20/1 hålls ett seminarium där överenskommelsen om kyrkogemenskap som undertecknades 2016 av ärkebiskop Antje Jackelén och ärkebiskop Joris Vercammen från Utrecht presenteras. Undertecknandet skedde under kyrkomötets avslutningsgudstjänst i Uppsala domkyrka och var ett resultat av flera års ekumenisk dialog där en genomgång av kyrkornas olika teologiska ståndpunkter gåtts igenom.

Överenskommelsen innebär huvudsakligen att de båda kyrkorna erkänner varandra som delar av den enda, heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan. Detta tar sig uttryck i att medlemmarna i de båda kyrkorna välkomnas i den andra kyrkan att ta del i gudstjänst- och församlingsliv, att kyrkorna erkänner varandras ämbeten och att präster kan tjänstgöra i den andra kyrkan utan att prästvigas på nytt. Överenskommelsen uppmuntrar också samarbete mellan gammalkatolska och svenskkyrkliga församlingar, och utbyte av idéer och information i teologiska och pastorala frågor.

Jag tycker att överenskommelsen bådar gott för framtiden. Vi kristna är alla en del av den världsvida kyrkan och att de olika kyrkorna som organisationer erkänner en annan kyrklig organisation är helt rätt väg att gå. Visar på ett synsätt som jag önskade kunde finnas i större utsträckning även inom Svenska kyrkan: ”Ett teologiskt samtal är alltid välkommet, och att utgå ifrån att ingen har rätt, eller fel i ett sådant samtal är alltid bra.” Så länge du håller dig inom den kristna trons råmärken så finns det inga rätt eller fel. Ingens tro är bättre, eller sämre än någon annans. Vi är alla del av den allmänneliga kyrkan.

I Svenska kyrkans pressmeddelande kan du läsa mer om ärkebiskop Antje m.fl. resa till Utrech och Rotterdam i helgen. Jag önskar dem alla en trevlig resa med många goda och lärorika samtal.

 

Bilden: Ärkebiskop Antje Jackelén och ärkebiskop Joris Vercammen från Utrecht undertecknar överenskommelsen 2016. Foto: Magnus Aronson/IKON

Guds hand leder oss

Bild på knäppta händer som ligger mot ett belyst bord

Idag börjar ekumeniska böneveckan, eller Böneveckan för kristen enhet som den heter. Den infaller mellan 18-25 januari varje år och uppmärksammas i 75 länder världen över. Till årets bönevecka har en ekumenisk grupp i Karibien utformat materialet med temat Guds hand leder oss. Kristna i Karibien, från olika kyrkotraditioner ser idag hur Guds hand grep in för att göra slut på slaveriet. Det är en gemensam erfarenhet av att Guds frälsningshandlande leder till frihet.

Vill du veta mer om Böneveckan för kristen enhet och kanske ta del av materialet så hittar du det hos Sveriges kristna råd. Det är även SKR tillsammans med Svenska bibelsällskapet som översatt det internationella materialet till svenska. Att Svenska bibelsällskapet är med och översätter materialet beror på att under veckan, i år på söndagen, den 21 januari så är det bibelns dag.

Böneveckan uppmärksammas på olika sätt i Sverige. I min hemförsamling Solna firas varje år en ekumenisk gudstjänst på söndagen under veckan. I år har turen kommit till Solna kyrka att husera denna gudstjänst. För ett år sedan var det pingstkyrkan som var värd.

 

I Kristinehamn firas det ordentligt med många olika gudstjänster och samlingar.

 

https://www.facebook.com/SvenskaKyrkanKristinehamn/photos/a.172240369580427.40168.170865653051232/1012813788856410/

 

Efter en snabb sökning på Svenska kyrkans webb hittade jag detta program hos Vindelns församling

Bibel- och bönesamlingar under böneveckan:

Måndag 15 januari kl 19.00 EFS, Vindelns församlingsgård.
Tisdag 16 januari kl 19.00 Pingstkyrkan, Granö.
Onsdag 17 januari kl 8.00 Morgonmässa. Svenska kyrkan, Vindelns församlingsgård.
Onsdag 17 januari kl 19.00 Filadelfia, Strycksele.
Torsdag 18 januari kl 19.00 Centrumkyrkan.
Fredag 19 januari kl 19.00 Frälsningsarmén, Hällnäs.
Lördag 20 januari kl 19.00 Ungdomskväll. Centrumkyrkan
Söndag 21 januari kl 11.00 Gudstjänst, Vindelns församlingsgård. Maria Bäckman, Christina Andersson m.fl. Predikan: Agneta Lidström. Barnens stund och pysselbord. Gemensam sångkör. Fikaservering

Där följer de inte datumen för veckan strikt, men jag förstår å andra sidan upplägget med att avsluta sin bönevecka på söndagen med en ekumenisk gudstjänst. Hur ser det ut i din församling?

Följeslagarprogrammet

Genom att vara en internationell närvaro vill Ekumeniska följeslagarprogrammet (Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel) bidra till att dämpa våldet och främja respekten för folkrätten. Närvaron är ett uttryck för praktisk solidaritet för utsatta grupper – såväl palestinier som israeler. Följeslagare från hela världen reser till området med syfte att genom sin ickevåldsliga närvaro kunna vidga handlingsutrymmet och ge hopp och stöd åt människor att verka för fred och försoning.

Ett uppdrag som känns än viktigare i dag efter amerikanska presidentens utspel att flytta ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem och utnämna staden till Israels huvudstad. Vill du vara med och göra en insats har du nu chansen, då det går att söka till att bli följeslagare. Passa på att använda julledigheten till att fila på din ansökan. Sista ansökningsdag är 14 januari.

Mer information om vad som krävs och hur du söker hittar du i länken nedan
https://foljeslagarprogrammet.se/foljeslagare/bli-foljeslagare/

Jag har haft den stora förmånen att träffa två följeslagare på plats i Betlehem. Deras berättelser har satt djupa spår i mig och jag skulle gärna vilja åka ut med programmet, men än så länge känns tre månader som en väldigt lång tid att vara från mina barn som fortfarande är ganska små. Allra helst skulle jag se att när jag väl känner att det skulle fungera med en tre månaders frånvaro så har hela situationen i Israel – Palestina löst sig till det bästa, och att följeslagarprogrammet inte behövs längre. Just nu känns det mest som en utopi, tyvärr.

 

Foto: EAPPI/M Knoblauch, 2013

Kyrkornas globala vecka

På söndag börjar Kyrkornas globala vecka  och pågår fram till den 26 november. I år är temat ”Hållbar värld för alla” och handlar om Agenda 2030, vilket har som mål att avskaffa extrem fattigdom, minska ojämlikhet och ojämställdhet och vara en lösning på klimatkrisen. Jag tycker om dessa fokusveckor där vi som en del av den världsvida kyrkan arbetar kring ett gemensamt tema med våra systerkyrkor runt om i världen.

Här finns tips på vad du kan göra i din församling för att uppmärksamma detta. Nu kanske det är i senaste laget att kunna fixa något större men här finns det samlat lite sista-minuten-tips.

Vill du medverka eller hjälpa till vid något som redan är planerat finns det samlat här. Det går även bra att tipsa om fler aktiviteter där. Om jag inte var upptagen på annat håll skulle jag gärna gått på denna kväll. Personligen tycker jag att det är en liten miss i planeringen att Kyrkornas globala vecka krockar med kyrkomötets andra session. Inte för att Svenska kyrkan bara är kyrkomötet men för oss som sitter där eller vill följa vad som händer där har ju lite svårare att samtidigt uppmärksamma Kyrkornas globala vecka.

 

Foto: Andreas Philipsson