fbpx

POSK deltar i debatten

Nu är det bara en vecka kvar av kyrkovalet. Med det blir POSK också mer och mer synliga på olika håll och i debatter. Idag har två debatter genomförts där POSKs ordförande Amanda Carlshamre och POSKs vice ordförande Marie Rydén Davoust har deltagit.

Vem bestämmer i kyrkan?
På eftermiddagen deltog Amanda Carlshamre i ett samtal inför kyrkovalet med temat: Vem bestämmer i kyrkan? Samtalet leddes av docent Eskil Franck och deltog gjorde också Hans Ulfvebrand (BA) och Wanja Lundby-Wedin (S). Det var Stockholms domkyrkoförsamling som var arrangör.

Samtalet ägde rum i Stockholm men livesändes också och kan ses här i efterhand.

Debatt inför kyrkovalet om miljön
Fältbiologerna anordnade ikväll en utfrågning om vad de olika nomineringsgrupperna vill gällande skogen och klimatet, bland annat. Från POSK deltog Marie Rydén Davoust.

Samtalet sändes live via Facebook och kan ses där i efterhand

Heja Amanda och Marie, så bra ni företräder POSK och vad vi vill!

Victor Ramström
informatör

 

Utan musiken tystnar kyrkan

Kyrkomusikern Karin Runow vill se en bredd av musikgenrer i kyrkan där speciellt barn och unga tillåts ha sina uttryck.
– Genom musiken kan vi som kyrka möta människor på ett unikt sätt. Musiken är ett språk att uttrycka sin tro på, säger hon.

I början av året kände kyrkomusikern Karin Runow att det var dags att uppmuntra till psalmsång. Hon startade därför ett psalmsångsmaraton på Facebook där hon lägger ut nya psalmer flera gånger per vecka och vem som helst kan boka upp sig på en psalm.
– Vi ska sjunga igenom hela psalmboken, från början till slut. Helt fantastiskt att så många har anslutit sig från olika miljöer! För mig var det här en riktig ögonöppnare över psalmernas betydelse för människor idag och att man verkligen vill vara delaktig i psalmsången, säger Karin Runow och skrattar.

HON VISAR några av inläggen i facebookgruppen på sin mobil.
– Titta, här är en kvinna som sjunger psalmen a capella, här kommer en som kompas av gitarr och den här är från en kyrka med orgel och solist. Det bästa med den här idén är att alla kan vara med och sjunga sin psalm utifrån sina egna förutsättningar. Som kyrka ska vi möta människor som de lever nu och visa att kyrkan är allas, fortsätter hon.

KARIN HAR arbetat i Sollentuna församling i snart 40 år. Hon leder kyrkokör, barnkör och Sollentuna gospel, och är känd för att skriva barnmusikaler, bland annat Luthers ungar som blev landets mest spelade musikal under reformationsåret.
– Jag har alltid brunnit för barnkörerna. Körsång engagerar alla åldrar och kyrkan måste satsa ännu mer på barn och ungdomar.

JUST NU är Karin aktuell med musikalen Jakten på den försvunna psalmskatten.
– När man sjunger psalmer tillsammans fungerar psalmsången som en brygga mellan generationer. Musiken i kyrkan måste få låta på många olika sätt, men den musikaliska ryggraden är psalmerna. Sången vi har tillsammans. Ungefär som vi ber bönen Vår Fader ska vi även sjunga evangeliet. Då lyfter musiken och berör på riktigt, säger Karin.

KARIN MENAR att många körsångare hittat in till kyrkan och sin tro via körsången.
– Genom musiken kan vi som kyrka möta människor på ett unikt sätt. Musiken är ett språk att uttrycka sin tro på. Vi människor är olika och därför är det viktigt att det finns många olika slags körer att sjunga i.
I både gospelkören och kyrkokören har människor från olika miljöer hittat till kyrkan och musiken.
– I gospelkören sjunger man på gehör och det är ett grymt sväng, andra tilltalas mer av kyrkokörens lite mer klassiska repertoar. I båda fallen bidrar du med rösten och dig själv. Körerna är oerhört viktiga för kyrkan, men glöms ofta när man pratar om ideella medarbetare, trots att många av dem har sjungit i kyrkans kör hela livet, säger Karin.

KARIN MENAR att en kyrkomusiker ska kunna oerhört många olika saker. Det kan vara allt från att leda kyrkokören, barnkören, spela orgel på vigsel, dop och begravning, leda all musik i gudstjänsten, ha babysång, konfirmander, anordna och spela på konserter, för att bara nämna några exempel.
– Som alla musikyrken börjar man sin utbildning redan när man är barn, så för att vi skall kunna fortsätta att hålla en hög nivå på kyrkans musik även i framtiden borde alla kyrkomusiker ha instrumentalundervisning i sin tjänst. En stor utmaning är att vi förväntas kunna spela allt från Avicii, Laleh och Ted Gärdestad till Mendelsohn och Bach. Vi är duktiga på den klassiska musiken men vi måste lära oss andra genrer också. Vi skulle behöva bredda musikutbildningarna, inte ta bort utan lägga till. Vi måste bevara vår tradition men också förnya. Det är då vi kan bygga broar mellan generationer på ett levande sätt.

Karin fortsätter:
– Jag tänker på kyrkan, hur den följer människan från vaggan till graven, som finns där i sorg och glädje, tro och tvivel. Det är unikt. Utan musiken hade jag inte hittat till kyrkan och jag är så tacksam över alla musikaliska platser som fört mig dit. Solna kyrkokör, ungdomskörerna i Sollentuna församling, ledare som gav oss unga utrymme och lät våra röster höras. Så vill jag att kyrkan skall fortsätta vara. En plats där alla har rätt att få sjunga och uttrycka sin tro och sitt tvivel, en kyrka som vi bygger tillsammans. Prioriteras inte musiken riskerar kyrkan att tystna.

Text och foto: Emelie Simmons

Karin Runow

Medlem i POSK sedan 20 år tillbaka

ÅLDER: 58 år.
BOR: Sollentuna.
GÖR: Kyrkomusiker och kompositör.
Aulénpriset 2011
Ceciliapriset 2017

UR POSKS PROGRAM

POSK verkar för

  • att föra dialog med kyrkomusikerna och körförbunden kring utmaningar och möjligheter för kyrkomusikens utveckling.
  • att en revision av psalmboken ges nödvändig tid och är noggrann med teologiska, språkliga, musikaliska och upphovsrättsliga kompetenser.
  • att kyrkans böcker, musik, och allt som produceras med stöd av kyrkoavgiftsmedel ska vara fritt att använda och sprida.
  • att fler kyrkomusiker har instrumentalundervisning i sina tjänster.

Psalmboksmaraton på Facebook.

”och lär dem …”

Undervisning hör till Svenska kyrkans grundläggande uppgift. Kunskapsnivån om kristen tro har sjunkit samtidigt som de existentiella och andliga behoven är stora i alla åldrar. 2019 uppmanade därför Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, hela kyrkan till en långsiktig och systematisk satsning på undervisning och lärande. Det grunddokument som biskoparna nu publicerar hör ihop med denna satsning.

Nytt biskopsbrev

Det nya biskopsbrevet ger teologiska, historiska och pastorala perspektiv på lärande och undervisning. Det innehåller även konkreta förslag på bibeltexter, psalmer och böner som kan ingå i den grundläggande undervisningen om kristen tro.

– Lärande och undervisning har minst fyra dimensioner: fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. I kyrkans undervisning ska dessa dimensioner samverka så att nyfikenhet väcks, nya insikter får praktiska konsekvenser i vardagslivet och förmågan att själv ge kunskapen vidare stärks, säger ärkebiskop Antje Jackelén.

”…och lär dem”

Biskopsbrevets titel är ”… och lär dem”. Det är citat ur den så kallade dop- och missionsbefallningen där Jesus ger sina lärjungar uppdraget att både döpa och undervisa.

– Kyrkans undervisning och lärande handlar om att knyta samman våra djupt mänskliga livsfrågor med bibelns berättelser och erfarenheter av kristen tro och kristet liv, säger ärkebiskop Antje Jackelén. Så skapas mening och livsmod och vi kan dessutom ge goda skäl för vårt hopp.

Biskoparna i Svenska kyrkan har sedan flera decennier återkommande skrivit så kallade biskopsbrev om aktuella ämnen. Detta är det elfte biskopsbrevet under 2000-talet och det senaste utkom i januari 2020 och handlade om nattvarden. Även dopet, diakonin och klimatet har varit teman för biskopsbrev.

Biskopsbrevet ”… och lär dem” ges ut i tryckt form och finns även tillgängligt som PDF på Svenska kyrkans webbplats: https://www.svenskakyrkan.se/biskopsbrev-om-larande-och-undervisning”’

https://www.svenskakyrkan.se/pressmeddelande/nytt-biskopsbrev-om-larande-och-undervisning

Kommer 25 augusti

Biskopsbrevet ”och lär dem …” lanseras 25 augusti 2021. Biskopsmötet har sedan flera decennier skrivit brev till Svenska kyrkans församlingar om olika ämnen som är aktuella. Det här biskopsbrevet finns nu som ett grunddokument för vad kyrkans undervisning och lärande innebär.

Undervisning utgör, tillsammans med gudstjänst, mission och diakoni, kyrkans grundläggande uppdrag.

Biskopsbrevet för lärande och undervisning lanseras den 25 augusti 2021 och syftar till att:

  • samla ihop teologiska, historiska och pastorala perspektiv på lärande och undervisning
  • vara ett grunddokument för Svenska kyrkans undervisning
  • ge teologiska och pedagogiska redskap för att nå målen i visionen som kyrkostyrelsen har
  • förmedla vad det är att kunna något, att lära sig något, och vad kyrkan har i uppdrag att ge vidare.

https://www.svenskakyrkan.se/biskopsbrev-om-larande-och-undervisning

Undervisning hör till Svenska kyrkans grundläggande uppgift. Kunskapsnivån om kristen tro har sjunkit bland allmänheten, samtidigt som de existentiella och andliga behoven är stora i alla åldrar. 2019 uppmanade därför Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, hela kyrkan till en långsiktig och systematisk satsning på undervisning och lärande. Brevet som biskoparna publicerar i augusti 2021 hör ihop med denna satsning.

Biskopsbrevet förmedlar vad undervisningens roll är, vad det är att kunna något och vad det är att lära sig något. Det innehåller ett antal pedagogiska utgångspunkter för lärande. Dessutom tar det upp konkreta förslag på bibeltexter, psalmer och böner som kan ingå i den grundläggande undervisningen om kristen tro.

Vad säger POSK om lärande och undervisning?

Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land. Det betyder att många människor saknar ett språk för andlig längtan och inte har erfarenhet av kristen tro. En dopundervisning med Kristus i centrum ska vara en hörnsten i människors liv till glädje och trygghet. Församlingen måste därför ha en genomtänkt plan för lärande och undervisning från småbarnstiden till vuxen ålder. Det är viktigt med platser där människor kan mötas med respekt och erbjudas stöd att växa i kyrkans gemenskap, på så sätt rustas de att leva med sin tro i vardagen.

Avgörande för barn och ungas delaktighet och samhörighet med kyrkan är delaktigheten i församlingslivet. Det kan bland annat ske genom körer, som ungdomsledare, i olika kyrkliga ungdomsorganisationer eller i olika former av praktiskt eller diakonalt arbete. När man vuxit i sin tro och sin församling behöver man växa vidare utanför sin församling och ges möjlighet att komma in i ett större sammanhang. Ett gott exempel är de samverkansläger mellan församlingar som anordnas i flera stift. Stiften behöver ta ansvar för att det finns fördjupande mötesplatser för ungdomar och unga vuxna som vill gå vidare i sin tro tillsammans med andra.

Kyrkans nutid och framtid

Under helgen hade Svenska Kyrkans Unga sitt årsmöte, det så kallade RÅM (Riksårsmöte). Mötet anordnades digitalt – där de valda representanterna samlades lokalt i stiften och genomförde mötet digitalt tillsammans i hela landet.

Jakob Schwarz om vikten att låta ungdomarna ta plats

Jakob Schwarz, som avgick som Svenska Kyrkans Ungas ordförande, efter fyra år, skriver i en debattartikel i Kyrkans Tidning om vikten att låta barn och ungdomar vara kyrka lika mycket som de vuxna.

https://www.kyrkanstidning.se/debatt/lat-de-unga-vara-lika-mycket-kyrka-som-de-vuxna-ar

Han listar några olika insikter som han under sina år som ordförande har kommit fram till:

Vad innebär det att tala om människovärdet?

Den första insikten handlar om ett hållbart sätt att tala om människovärdet, som det de senaste åren har talats allt mer om. Det är min fasta övertygelse att Evangeliet alltid måste komma först och talet om allas lika värde som en konsekvens av detta. För många är det viktigt att berätta att vi står upp för allas lika värde, men har inte lika lätt för att tala om varför vi måste göra det. Det gör budskapet ihåligt och ganska lätt att avfärda.

Unga idag behöver rustas i sin tro, lära sig vad Bibeln säger och vad tron leder till. Därför är det avgörande att vi överallt där vi kan talar om Evangeliet, det glada budskapet, om Jesus ord som förändrar liv. För i det budskapet finns mer än nog för att förstå att varje människa har samma okränkbara värde och värdighet. Den som har förstått det kan också med hjälp av sin tro motivera människovärdet i skolan, på jobbet, på sociala medier eller var än det behövs.

Avgörande för barn och ungas delaktighet

POSK skriver i sitt program om vikten att ha bra undervisning i församlingarna, för att unga som vuxna faktiskt ska kunna växa vidare i sin tro och kunna leva som kristna i vardagen.

Jag vet inte om du själv kommer ihåg hur underbart det var att åka på läger, få träffa sina kristna kompisar, sjunga, gå på gudstjänst, leka och vara uppe sent på nätterna med spel, spex och djupa samtal – och kanske hur tomt det kändes att komma hem och försöka fortsätta som kristen i skolan och vardagen. När det var helt andra människor man hade omkring sig. POSK förstår vikten i att rusta alla som vill växa som kristna och skriver om detta i sitt valprogram.

Det behövs ett tydligt stöd

Jakob Schwarz fortsätter och skriver:

För att barn och unga ska vara både samtid och framtid i vår kyrka, krävs ett osvikligt stöd både till de unga som organiserar sig själva och till den församlingsverksamhet som riktar sig till barn och unga. Stödet kan se olika ut, men det måste finnas där. Det handlar till exempel om en stabil och långsiktig post i församlingens budget, som täcker både anställda pedagoger och konkreta satsningar på de unga. (…)

Inte minst församlingens förtroendevalda är nyckelpersoner i att prioritera barnen och ungdomarna i församlingen. Ett osvikligt stöd till de unga leder otvivelaktigt till en blomstrande församling idag och en levande kyrka i framtiden!

Precis så – vi som är förtroendevalda och har ansvar måste hjälpa till att skapa den grogrund och växtplats där alla som vill kan få växa till som kristna – för att världen ska leva.

Kyrkans framtid och nutid

När jag var ung så hade vi tröjor där det stod ”Kyrkans Framtid” – för vi ville visa på att vi faktiskt var de som i framtiden skulle vara med och ta ansvar i kyrkan. Några av oss är det nu. Och många är de förtroendevalda som genom Svenska Kyrkans Unga eller Kyrkans Ungdom och Ansgarsförbundet, som det hette då, har fått en väg i i en församling och ett fortsatt engagemang.

Men ungdomarna är inte bara framtiden, de är framförallt nutiden. Och det är nutiden som formar dem (och oss alla) för framtiden. Vad vi gör nu, hur vi agerar nu, det får konsekvenser i framtiden.

Hjälp oss att ta ansvar och rösta på POSK – för en fri kyrka!

Ur POSKs program:

Svenska kyrkan är beroende av tillgång på goda ledare. Det är därför viktigt och nödvändigt att inför framtiden tidigt identifiera lekmän och ungdomar och ge dem växande ansvar och utbildning. Svenska kyrkan behöver en strategi och ett program för fortbildning och ledarförsörjning.

Svenska kyrkan behöver stärka samtalet om lärjungaskap och i förlängningen rekryteringen för tjänst inom kyrkan. POSK menar att de gudstjänstfirande gemenskaperna är en naturlig bas för detta. Att finna de som har en kallelse att bli kyrkoarbetare är en viktig uppgift i alla församlingar och stift där inte minst den stora gruppen unga konfirmandledare är en viktig målgrupp. POSK verkar för möjligheten att göra ett trainee-år i hela Svenska kyrkan som ett sätt för unga människor att pröva ett kyrkligt arbete.

(…)

Avgörande för barn och ungas delaktighet och samhörighet med kyrkan är delaktigheten i församlingslivet. Det kan bland annat ske genom körer, som ungdomsledare, i olika kyrkliga ungdomsorganisationer eller i olika former av praktiskt eller diakonalt arbete. När man vuxit i sin tro och sin församling behöver man växa vidare utanför sin församling och ges möjlighet att komma in i ett större sammanhang. Ett gott exempel är de samverkansläger mellan församlingar som anordnas i flera stift. Stiften behöver ta ansvar för att det finns fördjupande mötesplatser för ungdomar och unga vuxna som vill gå vidare i sin tro tillsammans med andra.

POSK menar att det är viktigt med ungas självorganisering och vill stärka barn- och ungdomsorganisationer inom Svenska kyrkan, såsom Svenska Kyrkans Unga och Salt – barn och unga i EFS. De Ungas Kyrkomöte bör regleras kyrkorättsligt och få välja representanter med yttranderätt till kyrkomötet.

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

PS – för den som vill rösta på Jakob Schwarz i kyrkovalet så återfinns han på POSKs kyrkomöteslista i Lunds stift, plats 10.

Just nu när du kan, hav en lycklig minut…

Krönika av Lisa Tegby som publicerades första gången i Västerbottens-Kuriren den 2 juli.

Rosor och pioner håller på att slå ut. I skogen blommar skvattram och lingon. Syrenerna har gjort sitt för i år, men jag bär deras doft med mig ett tag till. Äppelträd och körsbärsträd har fått hjälp av insekterna och arbetar i det tysta för att det som var de där vackra blommorna för några veckor sedan ska ge frukt om en månad eller två.

Det är fint med sommar. Skönhet och njutning avlöser varandra. Men oj, vad fort det går. Det är redan juli.

Jag bär med mig några rader av Frans Michael Franzén i sommargrönskan. Han var biskop i Härnösand för nästan 200 år sedan, satt i Svenska Akademin, och hann dessutom med att skriva både dikter och psalmer. Det var han som skrev Bereden väg som vi sjunger till Första Advent och Vad ljus över griften, som jublar i kyrkorna på Påskdagen. Men just nu är det en strof ur hans Dryckesvisa som sjunger i mig:

En blomma är glädjen, idag slår hon ut
i morgon förvissnar hon redan.
Just nu när du kan, hav en lycklig minut,
och tänk på det kommande sedan.

Visst är det lite vemodigt om blomstringens snabba framfart. Men framför allt är det en uppmaning och en utmaning att ta till sig det goda och vackra som livet ständigt ger oss. För mitt i politisk förvirring och pandemi finns också glädjens minuter. Mitt i mina privata bördor och komplikationer finns också leenden och skönhet. Gläd dig när du kan! Låt pionerna öppna sig mot just dig! Samla på glädjeminuter! Det vill jag göra.

Samtidigt vill jag inte glömma det svåra. Det är mitt ansvar att komma ihåg det och ta itu med det. Glädjen är en kraftkälla, inte en flykt.

Det blir så påtagligt när jag sitter där mitt i grönskan och ett utkast till en rapport från FN:s klimatpanel dyker upp i nyhetsflödet. Rapporten ska inte publiceras förrän i februari men det mesta är klart nu. Det behövs en transformation, en genomgripande förändring av processer och beteenden för individer, samhällen, näringsliv, institutioner och regeringar, säger rapporten. Livet på jorden kommer att förändras, vare sig vi vill det eller inte. Hittills har de som bidragit minst till miljöförstöringen drabbats hårdast av svält, översvämningar, sjukdomar och minskade arbetsmöjligheter. Allteftersom permafrosten tinar, skogsbränder och översvämningar ökar och temperaturen stiger kommer vi alla att drabbas alltmer. Om vi inte…

Vissa förändringar är redan oåterkalleliga men vi kan vara med och hindra att det blir ännu värre. Varenda tiondels grad som medeltemperaturen inte stiger gör skillnad. Varje insats av regeringar och institutioner, av företag och individer är betydelsefull. Men det behövs många och stora insatser. Våra konsumtionsvanor och våra matvanor, vårt resande, hur vi bor och hur vi sparar är viktigt. Allra viktigast är förstås de politiska besluten.

Medan jag läser om FN-rapporten pågår regeringsförhandlingarna. Alla partiföreträdare försöker tala om hur mycket bättre just de kan göra vårt samhälle. Men varför är klimatfrågorna så lågt prioriterade undrar jag. Livet är hotat och ändå nämner alla inte ens klimatet. Nu måste vi pressa på och bara rösta på dem som tar klimatframtiden på allvar.

Jag gläds åt lyckliga minuter i grönskan, åt surrande, hårt arbetande insekter och åt blommor som ger skönhet och frukt. Det vill jag att mina barnbarn och barnbarnsbarn också ska få göra om femtio eller hundra år. Liksom barnen i Guatemala och Bangladesh och överallt i världen. Så jag njuter av sommaren. Och vill samtidigt med öppna ögon ta till mig hur mycket det kommande behöver oss och all vår goda vilja och vår handlingskraft framöver.

Lisa Tegby
präst i Umeå

Livesänt med Svenska Kyrkans Unga

De senaste veckorna har Svenska Kyrkans Unga anordnat en serie samtal med företrädare från de olika nomineringsgrupperna som ställer upp i valet till kyrkomötet. Den 24 juni deltog POSKs ordförande Amanda Carlshamre i samtalet som leds av Jakob Schwarz som är förbundsordförande för Svenska Kyrkans Unga.

Samtalen som är livesända, men går att se i efterhand, är ett mycket bra initiativ inför kyrkovalet. Nomineringsgrupperna får svara på frågor som rör barn och unga och berätta vad de vill arbeta med. Det är också bra att den yngre målgruppen uppmärksammas på att det är kyrkoval i höst och vad de olika grupperna vill. Den som är 16 år och medlem i Svenska kyrkan får rösta i kyrkovalet den 19 september

Svenska Kyrkans Ungas instagramkonto kan du se samtalet mellan Amanda och Jakob. Tack till Amanda som på ett så bra sätt lyfter vad POSK vill!

 

Ur POSKs program för mandatperioden 2022-2025:

Svenska kyrkan är beroende av tillgång på goda ledare. Det är därför viktigt och nödvändigt att inför framtiden tidigt identifiera lekmän och ungdomar och ge dem växande ansvar och utbildning. Svenska kyrkan behöver en strategi och ett program för fortbildning och ledarförsörjning.

 Att finna de som har en kallelse att bli kyrkoarbetare är en viktig uppgift i alla församlingar och stift där inte minst den stora gruppen unga konfirmandledare är en viktig målgrupp. POSK verkar för möjligheten att göra ett trainee-år i hela Svenska kyrkan som ett sätt för unga människor att pröva ett kyrkligt arbete.

Avgörande för barn och ungas delaktighet och samhörighet med kyrkan är delaktigheten i församlingslivet. Det kan bland annat ske genom körer, som ungdomsledare, i olika kyrkliga ungdomsorganisationer eller i olika former av praktiskt eller diakonalt arbete. När man vuxit i sin tro och sin församling behöver man växa vidare utanför sin församling och ges möjlighet att komma in i ett större sammanhang. Ett gott exempel är de samverkansläger mellan församlingar som anordnas i flera stift. Stiften behöver ta ansvar för att det finns fördjupande mötesplatser för ungdomar och unga vuxna som vill gå vidare i sin tro tillsammans med andra.

POSK menar att det är viktigt med ungas självorganisering och vill stärka barn- och ungdomsorganisationer inom Svenska kyrkan, såsom Svenska Kyrkans Unga och Salt – barn och unga i EFS. De Ungas Kyrkomöte bör regleras kyrkorättsligt och få välja representanter med yttranderätt till kyrkomötet.

Under mandatperioden 2022–2025 vill POSK verka för:
att volontärår, trainee-år och liknande koncept används som ett instrument för rekrytering.

att stiften tar ansvar för att det finns fördjupande mötesplatser som attraherar ungdomar och unga vuxna.
att De Ungas Kyrkomöte regleras kyrkorättsligt och får välja representanter till kyrkomötet.

Ingen framtid utan ideellt engagemang

För drygt 20 år sedan ändrades relationen mellan Svenska kyrkan och staten. Även om vissa band fortfarande finns kvar är Svenska kyrkan nu en egen organisation. Det betyder att vi som har ansvar i kyrkan både kan och måste tänka nytt i många avseenden samtidigt som vi bevarar det som är vår kärna.

Vår uppfattning är att ideellt engagemang kommer att spela en ännu större roll i Svenska kyrkan i framtiden. Anställda kan inte ensamma bygga livskraftiga församlingar, och därför måste ideellt engagemang uppmuntras och ideella måste ges goda förutsättningar att utföra sina viktiga uppdrag. En god relation mellan anställda och ideella är fundamental. Vi arbetar alla för kyrkan, men på olika sätt, och ideella och anställda måste komplettera varandra.

Ett sätt att belysa vikten av ideella medarbetare är att anknyta till Svenska kyrkans grundläggande uppgift och dess fyra dimensioner – gudstjänst, undervisning, diakoni och mission.

I gudstjänsten har de ideella en given plats som kan bli ännu tydligare i framtiden. Den största gruppen ideellt engagerade i gudstjänsten är sannolikt körsångare och andra musikaliskt aktiva, som får möjlighet att bidra till ett levande gudstjänstliv genom att ge av sin tid. Kyrkomusikens betydelse kan inte nog understrykas, och det krävs resurser för att denna stora ideella arena ska kunna fortsätta att växa. Gudstjänstgrupper är ett annat exempel på ett sammanhang där människor kan göra betydande ideella insatser och på så vis främja en ökad delaktighet. Att känna att man får bidra och göra skillnad i församlingens liv kan ge en starkare förankring och en breddad representation kan också berika gudstjänsterna. Det finns många exempel på församlingar som arbetar aktivt med detta och som skulle kunna utgöra positiva förebilder för andra.

Kyrkans undervisning skulle även den kunna berikas än mer av ideella. I dag har vi en mycket stor grupp ungdomar som är ideellt engagerade som ledare i konfirmandarbetet, och det är en enorm tillgång för kyrkan att de finns med och tar stort ansvar för undervisningen tillsammans med anställd personal. Här blir det tydligt hur viktigt det är att olika perspektiv och erfarenheter får plats, och det skulle kunna fungera på liknande sätt i andra delar av undervisningsuppdraget.

Diakoni är ännu ett område där ideella redan i dag gör stora och betydande insatser i församlingarna, vilket inte minst har synliggjorts under coronapandemin. Behovet av stöd och hjälp bland samhällets mest utsatta grupper kommer att vara mycket stort även när pandemin är över, och det är ibland plågsamt tydligt att institutioner på till exempel kommunal nivå inte själva kan möta dessa behov. Svenska kyrkans diakonala arbete gör då en viktig skillnad för många människor, och behovet av ideellt engagerade på detta område kommer sannolikt att bli allt större. Därför behövs tydliga satsningar och genomtänkta arbetssätt som hjälper ideella att hitta sin roll i detta viktiga arbete.

Mission ger kanske associationer till att kristna åkte till främmande länder för att omvända människor, men i dag behöver missionen äga rum på hemmaplan, i de sammanhang där vi alla finns. Med utgångspunkt i Jesu ord i missionsbefallningen om att gå ut i världen och göra alla människor till lärjungar handlar det om att ge människor en möjlighet att komma till tro, leva i tro och hitta en plats i kyrkans gemenskap. Detta kan inte ske om inte varje kristen i mötet med andra berättar om sin tro och om hur ett kristet liv kan se ut. Ideellt engagerade med sina olika kunskaper, erfarenheter och egenskaper kan stärka Svenska kyrkans mission bland människor på ett sätt som avgörande kompletterar och stärker det arbete som präster, diakoner och andra anställda kan uppnå. Genom de ideellas kontaktytor i samhället kan nya människor och nya grupper av människor hitta vägen till kyrkan och församlingsgemenskapen.

POSK vill att ideella medarbetare efterfrågas, utbildas, uppmuntras och ges ansvar i Svenska kyrkans församlingar. Därigenom kan vi öka mångfalden, kompetensen, arbetsinsatserna och därmed kraften i vår kyrka.

Detta vill vi i POSK arbeta för under mandatperioden 2022–2025 och i framtiden.

Rösta på POSK i kyrkovalet 2021 – för Svenska kyrkans skull – och välkommen att vara ideellt engagerad!

Anders Brännström
Emma Hedlundh
Mårten Sundmark
POSK i Uppsala stift

Våga tala om din tro!

I veckan har en ny rapport presenterats som visar att varannan kristen ungdom upplever sig kränkt för sin tro.

Det är Sveriges kristna råd som tagit fram rapporten ”Unga troende i samhället” som visar att många unga troende döljer sin tro och ibland upplever sig kränkta för sin tros skull, i vissa fall till och med av lärare. Rapporten grundar sig på en enkät som genomförts där 393 unga kristna från olika kyrkotraditioner deltagit.

Rapporten, som du kan läsa här, har i veckan fått mycket uppmärksamhet och bland annat medverkade ärkebiskop Antje Jackelén och Joakim Winbom i Nyhetsmorgon i tv 4.

Kanske är inte detta någon överraskande nyhet, men undersökningen visar ändå att detta faktiskt är ett problem. Hela samhället behöver ta frågor som detta på allvar och aktivt arbeta för att vända utvecklingen. Fördomar och okunskap får aldrig styra inställningen till religion.

Jag tror att vi är många som på olika sätt ibland undviker att prata om vår tro, att vi är kristna. Det kan i stunden verka vara en enklare väg. Jag själv har gjort det och känner igen mig i en hel del av de frågor som rapporten lyfter. Oftast beror det nog på att slippa mötas av alla de fördomar som finns kring hur en kristen människa är eller ska vara.

I veckan har jag varit i Rom med ett stort gäng ungdomar och konfirmander från Kalmar domkyrkoförsamling. En av höjdpunkterna på resan var när de unga ledarna berättar för konfirmanderna om sin väg till kyrkan och vad som gjort att de stannat kvar efter sin egen konfirmation. Det är inte ofta som så många lyssnar så intensivt och intresserat till de fantastiska berättelserna, berättelser som berör.

Alla dessa olika berättelser tror jag att många fler skulle behöva höra. Men såhär efter resan har jag funderat en del kring att många av ungdomarna som vågar berätta faktiskt ofta får genomgå allt detta som rapporten visar. Det gör deras berättelser bara viktigare. Att de delar med sig till andra unga gör att fler själva faktiskt vågar öppna sig och tro och bli mer bekväma att prata om sin tro.

Det är bara genom att berätta som det går att uppnå förändring. Jag är också glad att jag oftast mötts av respekt när jag faktiskt vågat stå upp och säga: Ja jag är kristen! Det har blivit många goda och fina samtal som öppnat upp att vilja förstå mer om kyrkan och om kristen tro. Vi är många som är kristna och om vi faktiskt vågar prata om det så kanske vi kan vara med och uppnå en förändring i samhället.

Låt oss utmana varandra att öppna oss och tala om vår tro!

Victor Ramström
informatör

När tron utmanas lär vi oss nya saker

Krönika av Manilla Bergström publicerad i Göteborgs-Posten 25 oktober. 

Min vardag är full av samtal om tro och en hel del teologiska diskussioner. Det kan samtalas högt och lågt, enskilt eller i grupp, i resonemang som förs med barn eller med akademiskt utbildade teologer. Det hör väl till alla prästers vardag, men mitt i den vardagen kan det öppnas nya världar.

Med jämna mellanrum har jag förmånen att få möta konfirmander och kloka ungdomar i deras frågor om Gud och min bästa teologiska fortbildning kan vara den då jag utmanas av deras frimodiga sätt att resonera. På sistone har jag fått stiga in i värld där dessa resonemang förs på ett nytt språk.

I min nuvarande konfirmandgrupp finns stor variation. Alla konfirmander har olika variationer, funktionsvariationer kan det kallas, men alla är de teologer. Resonemangen förs ivrigt och förtroendefullt, ofta med stor nyfikenhet och ibland med skepsis.

I många fall ses dessa ungdomar som personer med hinder men i samtalet om Gud möter vi snarare möjligheter. Att man talar olika språk skulle också kunna ses som hinder, men samtalet kan berikas av olika uttryckssätt. I vår konfirmationsgrupp används såväl teckenspråk som bliss-karta, det pratas småländska och egna språk och vi använder musikaliska uttryck. Samtalet är språkrikt och gruppen är variationsrik och det är en rikedom att få samtala om Gud spontant och på så vis utan hinder.

Vi pratar om saker vi tycker är underliga och om det som är fascinerande med Gud, vad vi har sett med egna ögon och vad vi inte kan se. Vi vänder och vrider på frågor man burit med sig och vi ställs inför nya frågor i stunden. Vi skrattar mycket och vi lägger ofta pannan i djupa veck. Vi lyssnar och pekar och tecknar, vi utvecklar och vi berättar, diskuterar och resonerar, vi tror och vi tvekar men Guds närvaro är påtaglig.

Och ibland tänker jag på lärjungarna som samlades i Jerusalem och att de som hörde dem tala hörde att de talade om Gud allihop fast på olika språk. Jag tror att vi faktiskt måste tala om Gud på våra olika språk för Gud låter sig inte begränsas av ord eller av våra sätt att utrycka vem Gud är. Och även om jag lärt mig mycket om teologi på ett akademiskt språk så lär jag mig mycket mer om Gud när språket är hjärtats språk och samtalet är variationsrikt.

Evangelierna berättar ofta om troende människor som lärt sig mycket om Gud och om den heliga skriften men som fick höra om det på ett nytt sätt när Jesus visade vem Gud är. De beprövade resonemangen fick ett nytt ljus i mötet med Jesus. Och det händer även i mötet med varandra. När tron utmanas lär vi oss nya saker. Och när vi tar del av andra perspektiv ökar vår förståelse.

Ibland ser vi saker som vi aldrig trodde att vi skulle se och det händer att jag upplever att det som jag aldrig trodde var möjligt faktiskt är möjligt! Att det inte finns några hinder för Gud blir jag ofta påmind om, inte minst i den variationsrika vardagen där samtalet förs med öppenhet och med ett rikt och varierat språk.

Jag lär mig så mycket om tro och tillit, om Gud och om oss och jag tänker förundrat:

Är inte det den ädlaste konsten, att visa på Gud med både händer och fötter, att samtala med både läppar och bilder och att föra en teologi med både hjärna och hjärta?

Manilla Bergström
Präst i Göteborg

De Ungas Kyrkomöte

I helgen träffades ett 60-tal ungdomar från hela landet och Svenska Kyrkans Unga till De Ungas Kyrkomöte i Uppsala. Resultatet blev motionssvar på 17 av de motioner som skickats till kyrkomötet i år. Under måndagen träffade sedan flera av dessa ungdomar ledamöter från kyrkomötet för att samtala och diskutera motionerna och svaren som skrivits. Inbjudna var representanter från nomineringsgrupperna, utskottspresidierna och kyrkostyrelsen. Från POSK fanns 9 personer på plats.

För mig var det första gången jag var med på forumet och det var så upplyftande att få se allt engagemang från ungdomarna och de genomtänkta svar som de lämnat på motionerna. Det ger hopp för framtiden! Att dessutom få möjlighet att sätta sig in i svaren och diskutera dem med ungdomarna direkt på plats gav ytterligare förståelse för tankegången till motionssvaret. Svar som lyfter dimensioner som jag ofta inte själv tänkt på, det är berikande att få en förståelse hur olika det går att tänka kring vissa ords betydelse, och hur det då kan förändra förståelsen för en motion. Tack för en fin dag!

Nu har kyrkomötets ledamöter ett extra stort ansvar för att det inte stannar här. Jag hoppas att dessa svar verkligen lyfts i arbetet i kyrkomötets utskott och senare i plenum. Det kommer att berika kyrkomötets arbete och ge fler perspektiv. De Ungas Kyrkomöte har lämnat riktigt bra motionssvar som är enkla att förstå och ta till sig, en extra eloge för det.

Alla motionssvar från De Ungas Kyrkomöte kan du läsa här.

Victor Ramström

 

Ur POSKs program 2018-2021

POSK menar att det är värdefullt och viktigt med ungas självorganisering och vill lyssna till och stärka Svenska Kyrkans Unga, Salt, Credo, Kriss med flera. De Ungas Kyrkomöte ska regleras kyrkorättsligt och få välja representanter med yttranderätt till kyrkomötet.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att De Ungas Kyrkomöte regleras kyrkorättsligt och får välja representanter till kyrkomötet.