Barn Ungdomar-arkiv

Nu driver vi på den nya unga kyrkorörelsen!

19 september, 2025 kl. 17:02

Den nya kyrkliga rörelsen är här, och den drivs av och för unga. Vi ska välkomna den med att möta deras längtan, och driva för enhet – inte minst i kyrkovalstider.

Konfirmandtalen och antalet inträden i vuxen ålder ljuger inte – intresset och nyfikenheten på kristen tro är starkare än någonsin. Många, både ideella och anställda, ställer sig frågan: Hur gör vi för att ta emot dem? Det har skrivits mycket om frågan att kyrkan inte kan bli passiv i denna uppåtpekande trend. Men mycket gott arbete görs redan.

Man kan tänka sig att det är en rolig tid att vara ung i kyrkan idag. Glädjen att vara tillsammans i mötet med andra människor finns fortfarande kvar för de som hade sina viktigaste utvecklingsår under pandemin. Nu kommer kyrkor samman under ekumeniska året för att stå samlade för kristen tro och också även fred i världen. Ny sång färgar ungdomsgrupperna med en psalmbok under revision och en remissutgåva i farten. Biskoparna satsar med kristen tro i nästa generation, och gör det omöjliga – samlar drygt 1300 unga i Stockholm för att stärka dem i deras trosresa. Stiften satsar också med praktiktjänster som Ung resurs.

Men på lokal nivå landar det på samma frågor – vilka äger verksamheten? Frågan om att uppvärdera ideellt arbete har brett stöd från många, men det följer också med frihet och förtroende i uppdraget. Tidigare artiklar i Kyrkans tidning tar upp problemen längs vägen när man vill uppnå delaktighet och där hittar vi hinder som exempelvis för hårda strukturer, hög personalomsättning, inga öppna mötesplatser för unga vuxna och ingen egen nyckel till församlingsgården. Gör vi inget åt dessa hinder riskerar löftena om ökad delaktighet bli tomma ord. Unga behövs mötas i sin längtan, och det kan ibland vara utanför vår egen box.

När också antalet unga ökar kommer också nästa uppgift: Att sprida kunskapen om kyrkans demokratiska uppbyggnad för nästa generation. Fortfarande är engagemanget i de lokala beslutande organen bräckligt – unga engagerar sig sällan och sitter inte ut hela mandatperioden. Och kunskapen är lägre nu än förra generationen – vad händer på stifts- och kyrkomötesnivå och vad vill alla nomineringsgrupper? Detta är ett verkligt problem, inte minst i kyrkovalstider.

I kyrkovalstider träder kampanjerna fram – och inte alltid är de särskilt uppbyggande. Många av de nomineringsgrupper som är i någon mån kopplade till respektive riksdagspartier kampanjar just nu med stor budget – och sätter folk mot folk. I inlägg på sociala medier får vi höra påståenden som exempelvis att nomineringsgrupper som oss vill sätta stopp för alla som vill engagera sig men som inte kan alla bibelverser! En annan grupp påstår att nomineringsgrupper som oss vill sekularisera kyrkan inifrån och plocka bort kors och andra symboler från våra kyrkor…

De flesta kan identifiera dessa påståenden som lite skämtsamma och inte på riktigt en del av kampanjen, men det påverkar och polariserar de ännu oinvigda i kyrkovalet, i detta fallet många unga. Ingen ung ska behöva känna att kyrkovalet på något sätt handlar om folk mot folk, inte när vi som kyrka pratat hela året om enhet. Enda vettiga lösningen på denna stora polarisering är om de sakpolitiska intressena försvinner. Förtroendevalda ska inte tjäna sitt partis inre agenda i kyrkan. Vi anser att partipolitiken borde försvinna från kyrkan – för gott.

Nu är en härlig tid att vara kyrka, och då bör alla vittna om en gemenskap i tro. Vi kan alla samarbeta för att göra kyrkan till en bättre plats – inte bara för unga!

Noa Edwardsson, plats #4 i Växjö stift till kyrkomötet
Fredrik Hinton, plats #14 i Lunds stift till kyrkomötet
Felicia Karlsson, plats #5 i Växjö stift till stiftsfullmäktige
Molly Fagergren, plats #6 i Växjö stift till stiftsfullmäktige
Elmer Larsson, plats #7 i Uppsala stift till kyrkomötet
Albin Vidmark, plats #4 i Luleå stift till kyrkomötet
Axel Göthberg, plats #29 i Stockholms stift till stiftsfullmäktige
Alma Wallin Bustad, plats #3 i Skara stift till stiftsfullmäktige

Unga behövs i kyrkan – POSK gör det möjligt

14 september, 2025 kl. 00:14

Skrivet av Victor Ramström

Axel Göthberg ville göra skillnad i kyrkan och engagera sig för att stärka gemenskapen och ungdomars deltagande. För honom är POSK den naturliga vägen för alla som vill engagera sig i kyrkan. – Lämna de politiska åsikterna på kyrktrappan, säger han.

När Axel Göthberg var 21 år bestämde han sig för att ställa upp i kyrkovalet och kandidera till kyrkofullmäktige. Han surfade runt på olika nomineringsgruppers hemsidor och valde POSK. – Det var utan tvekan den bästa nomineringsgruppen. Det som inspirerade mig var POSKs valprogram, trosgemenskapen och möjligheten att lämna de politiska åsikterna på kyrktrappan. Kyrkan ska ha sina egna prioriteringar och inte dras in i det sekulära maktspelet, säger Axel.

Axel har nu suttit en mandatperiod i kyrkorådet i Lidingö församling. Han kandiderar även till kyrkofullmäktige i detta kyrkoval. – När vi startade POSK-gruppen var vi bara fem på listan. Idag är vi 14 och då är det mestadels ungdomsledare från församlingen, berättar Axel.

Varför ställer du upp i kyrkovalet? – Jag kandiderar för POSK eftersom jag tycker att det rent ideologiskt känns märkligt att blanda ihop partipolitik med församlingens arbete.

POSK är en rörelse med låg tröskel för engagemang, där det inte handlar om ett politiskt ställningstagande, utan om att värna kyrkans bästa. – Jag tog med andra ungdomsledare in i arbetet, och det blev tydligt att det finns en bred blandning av människor, både unga och äldre, som känner att POSK är en plattform där man kan bidra utan att behöva ställa upp på en partipolitisk linje. Vi delar alla en stark vilja att värna församlingens liv, säger Axel.

Som 25-åring är Axel ofta bland de yngsta i sammanhangen. Han menar att det är en styrka att unga och äldre möts. – Vi som är yngre kommer in med andra perspektiv och mer energi. Vi ger idéer och faktiskt ett livskraftigt kyrkoråd som kan arbeta för hela församlingen. Om kyrkan ska värna barn- och ungdomsarbetet så måste fler i den gruppen företrädas i den demokratiska processen.

Han tar ett exempel på att han tack vare sin utbildning som civilingenjör inom samhällsbyggnad har kunnat lösa flera av församlingens fastighetsfrågor. – Jag är ämneskunnig inom fastigheter som är en stor del av kyrkans dagordning idag. Det finns en stor kunskap hos unga idag inom olika områden som vi i kyrkan ska ta tillvara på, säger Axel.

Han betonar vikten av att kyrkan inte fastnar i administration och byråkrati. – Det är så lätt att gudstjänstlivet och dopet glöms bort. Vi i kyrkan måste se till att fler döps och konfirmeras. Konfirmandlägren är avgörande och måste bli fler. Idag är det fullt på många och då missar vi ett flertal ungdomar. Vi måste arbeta vidare med att erbjuda ännu fler läger, säger Axel.

För Axel värnar verkligen om kyrkans lägerverksamhet. Han har arbetat på ett 20-tal läger sedan hans egna konfirmandtid. – Personligen har jag alltid trivts bäst på kyrkans läger. Det är en fin gemenskap, och den andliga resan som ungdomarna gör är otroligt fin att se. Finner man en gemenskap så stannar man ofta kvar i kyrkan, säger han.

Vad utmärker POSK? – POSKare sätter alltid kyrkans väl och ve främst. Vi som är med vill alltid kyrkans bästa. Det är därför jag ställde upp och det är därför jag tror att fler borde rösta på POSK. För kyrkan ska vara en plats där alla kan bidra, oavsett ålder, bakgrund eller erfarenhet, avslutar Axel.

Axel Göthberg

Har i många år varit aktiv som ungdomsledare och startade inför kyrkovalet 2021 en POSK-grupp i Lidingö församling, där en majoritet av kandidaterna idag är under 30 år. Han kombinerar tjänstgöring som soldat i infanteribrigaden med studier till civilingenjör i samhällsbyggnad på KTH.

POSK verkar för

– att fler personer under 30 år tydligt har plats i beslutsfattande organ i Svenska kyrkan.

Mycket att ta tag i för Svenska kyrkan

23 augusti, 2025 kl. 00:22

Skrivet av Victor Ramström

Toivo Sjörén, ordförande för POSK i Stockholms stift skriver i en debattartikel om att många förslag till kyrkomötet är lovvärda, men vi kan inte som kyrka göra allt. Frågan som alltid måste ställas är ”hur bidrar förslaget till kärnverksamheten?”

Det finns mycket att ta tag i under de närmaste mandatperioderna! En del är glädjande och annat kommer att vara smärtsamt men nödvändigt. Det ökande intresset för Gud och trosfrågor och Svenska kyrkans kärnverksamhet blev en överraskning för många, något som vi bara kan glädjas åt, men den måste också bemötas med lyhördhet och klokhet.

Förnyelse för unga i dag är inte detsamma som det var för generationen innan. När den förra generationen tog bort knäfallen vid altarringarna kanske den nya tar dem tillbaka. Poängen är inte just altarringarna, utan att verkligen lyssna och inte ha förutfattade meningar. Vad innebär det att vara kyrka just nu, i just denna tid, för dagens människor?

Mångfalden är en styrka för kyrkan och gör att fler kan känna sig hemma och komma till tro. Vi kanske inte alltid uppskattar allt, men olikheten skapar bredden som vi behöver. Ett uttryck för detta ökade intresse för kyrkan är att fler begär inträde i kyrkan och fler behöver bli döpta som vuxna. Vi behöver fundera på om dopritualen i den nya handboken också behöver kompletteras med en liturgi för vuxendop.

Dopet är en av de största utmaningarna för kyrkan. Hur ska vi nå fler föräldrar så fler barn, i alla sociala grupper, får bli döpta? Drop-in dop är ett uttryck för nytänkande, men vad kan vi göra mer? Vad kan vi göra annorlunda? Denna fråga behöver få högsta prioritet.

Vi vet att ekonomin blir sämre. Vi kommer inte kunna ha lika många anställda i framtiden. Trots detta har vi ökat antalet anställda med 7 procent de senaste tio åren. Detta trots att kyrkans medlemmar minskat i antal och kyrkan har färre församlingar. Detta är ohållbart.

Det som ökar är dessutom huvudsakligen tjänster utanför kärnverksamheten. Administratörerna har ökat med 10 procent trots att vi slagit samman församlingar för att minska administration. Vi måste förenkla, inte komplicera. Många förslag till kyrkomötet är lovvärda, men vi kan inte som kyrka göra allt. Frågan som alltid måste ställas är ”hur bidrar förslaget till kärnverksamheten?”, inte om förslaget är bra eller dåligt. Vad blir priset för förslaget, i arbetstid och administration?

Frivilliga kommer vara centrala för framtidens kyrka. Därför är det så oroande att vi tappat så många frivilliga under de senaste åren. Hur får vi nya? De kommer nämligen att behövas på väldigt många områden när antalet anställda måste minska. Det ställer också frågan hur vi organiserar samarbetet mellan anställda, fackförbunden och frivilliga. Det är ju alltid lättare att ha anställda för uppgifterna som man kan schemalägga.

Med frivilliga blir det svårare, och här måste vi motivera och utbilda personal för att underlätta övergången, när frivilliga ersätter anställda. I dag har vi också en märklig skillnad mellan frivilliga och förtroendevalda. I många församlingar får de förtroendevalda ersättning för att sammanträda i två timmar medan frivilliga är just frivilliga. Båda grupper har ju samma syfte med sitt engagemang för kyrkan, varför ska då den ena gruppen ha betalt?

I framtiden tror jag vi måste ta bort större delen av arvodena utom för de mest krävande förtroendeuppdragen. Ett första steg är att stoppa alla automatiska höjningar som ligger inne i arvodessystem som är kopplade till basbeloppen. Sedan behöver vi börja avveckla.

Vi behöver reformera valsystemet. I dag är det kyrkliga valet en kopia av de allmänna valen. Det är en omfattande valapparat som kräver stora resurser – ekonomiska naturligtvis, men också i arbetstid av anställda och förtroendevalda. En del nomineringsgrupper med partipolitisk bakgrund använder kyrkovalet som ett övningsval inför nästa allmänna val.

Kyrkovalet har också tre nivåer, precis som de allmänna valen. De valen handlar ju om olika områden i samhället. Sjukvård och kollektivtrafik för regionerna, staten med alla sina uppgifter och kommunerna med sina åtaganden. Inom kyrkan har vi också en regional nivå, men dess uppgift är att huvudsakligen stödja den lokala församlingen, inte att bedriva någon egen verksamhet. Det vore därför naturligt att låta församlingarna utse stiftsstyrelserna. Det finns ingen anledning att ha ett separat stiftsval.

Kyrkomötet då? Här samlas stiften för att lösa gemensamma angelägenheter. Ledamöterna väljs stiftsvis. De kunde lika gärna utses av stiften. I grunden är ju kyrkomötet också till för att stödja verksamheten i församlingarna, så det vore helt naturligt att stiften utsåg ledamöterna till kyrkomötet.

Är inte detta odemokratiskt? I så fall skulle många av våra folkrörelser och stora organisationer vara odemokratiska. Att ha tre separata val medverkar till att partipolitiken får en stor plats i Svenska kyrkan. För många upplevs det som något mycket konstigt att vi har nomineringsgrupper vars kyrkopolitiska program även bestäms av icke-medlemmar – det vill säga av externa partier.

Det är svårt att förstå att psalmbokens innehåll eller kyrkohandbokens utformande ska påverkas av människor som inte är medlemmar i Svenska kyrkan. Ett enda val där väljarna, precis som nu, röstar i församlingar och pastorat skulle göra det tydligt att basen för Svenska kyrkan är församlingarna.

Toivo Sjörén
Ordförande POSK i Stockholms stift

Unga behövs i kyrkans beslut

12 augusti, 2025 kl. 17:00

Skrivet av Victor Ramström

I Svenska kyrkan får du som är 16 år eller äldre och medlem rösta i kyrkovalet. Det innebär att Svenska kyrkan i sitt valsystem gått före och tillåter att unga också är med och röstar. Däremot så måste du vara 18 år för att kunna bli vald till ett uppdrag. I en församling eller ett pastorat innebär det att du är valbar till kyrkofullmäktige, kyrkoråd eller ett församlingsråd först efter att du fyllt 18 år.

En motion i kyrkomötet gav för några år sedan kyrkostyrelsen i uppdrag att utreda en sänkt valbarhetsålder till församlingsråden, alltså att du skulle kunna bli vald till ett sådant uppdrag redan när du är 16 år. Kyrkostyrelsen har behandlat frågan och vill inte se en sänkt valbarhetsålder. Istället föreslås att unga kan adjungeras till församlingsråden. Alltså delta på mötena, men utan rösträtt.

POSKs ordförande Amanda Carlshamre tycker inte att detta är tillräckligt och lämnade ett särskilt yttrande till kyrkostyrelsens skrivelse där hon reagerar på att promemorian och skrivelsen fokuserar mer på hinder än möjligheter.

Till Kyrkans Tidning säger Amanda:
”– Man ska inte förminska betydelsen av att få vara med och besluta.”

Amanda fortsätter:

”– Det landar lite knasigt, för vi måste kunna balansera det rättsliga hindren med hur vi möjliggör för unga att vara engagerade på sina villkor och med fullt mandat, som man har om man är valbar.”

Unga kan och vill ta ansvar. Det finns ungdomsorganisationer i Sverige där ledamöter är under 15 år och ändå har fullt mandat. Kyrkostyrelsens utredning borde fokuserat på att hitta lösningar på de eventuella bekymmer som kan finnas med att låta valbarhetsåldern till församlingsråden vara 16 år.

”– Svenska kyrkan borde kunna gå före, när vi har gjort det med rösträttsåldern, som är 16 år. Det här hade varit ett önskvärt och naturligt steg vidare i frågan.” Säger Amanda Carlshamre till Kyrkans Tidning.

POSK vill att unga ska vara med och forma kyrkan på riktigt. Inte bara genom att sitta på en stol vid bordet. Det är när man får vara med och fatta beslut som engagemanget växer. POSK vill stärka barn- och ungdomsorganisationer inom Svenska kyrkan och vill att fler personer under 30 år har plats i beslutsfattande organ.

Victor Ramström
informatör

POSK deltar i debatten

12 september, 2021 kl. 20:11

Skrivet av Victor Ramström

Nu är det bara en vecka kvar av kyrkovalet. Med det blir POSK också mer och mer synliga på olika håll och i debatter. Idag har två debatter genomförts där POSKs ordförande Amanda Carlshamre och POSKs vice ordförande Marie Rydén Davoust har deltagit.

Vem bestämmer i kyrkan?
På eftermiddagen deltog Amanda Carlshamre i ett samtal inför kyrkovalet med temat: Vem bestämmer i kyrkan? Samtalet leddes av docent Eskil Franck och deltog gjorde också Hans Ulfvebrand (BA) och Wanja Lundby-Wedin (S). Det var Stockholms domkyrkoförsamling som var arrangör.

Samtalet ägde rum i Stockholm men livesändes också och kan ses här i efterhand.

Debatt inför kyrkovalet om miljön
Fältbiologerna anordnade ikväll en utfrågning om vad de olika nomineringsgrupperna vill gällande skogen och klimatet, bland annat. Från POSK deltog Marie Rydén Davoust.

Samtalet sändes live via Facebook och kan ses där i efterhand.

Heja Amanda och Marie, så bra ni företräder POSK och vad vi vill!

Victor Ramström
informatör

Utan musiken tystnar kyrkan

3 september, 2021 kl. 17:53

Skrivet av Victor Ramström

Kyrkomusikern Karin Runow vill se en bredd av musikgenrer i kyrkan där speciellt barn och unga tillåts ha sina uttryck.
– Genom musiken kan vi som kyrka möta människor på ett unikt sätt. Musiken är ett språk att uttrycka sin tro på, säger hon.

I början av året kände kyrkomusikern Karin Runow att det var dags att uppmuntra till psalmsång. Hon startade därför ett psalmsångsmaraton på Facebook där hon lägger ut nya psalmer flera gånger per vecka och vem som helst kan boka upp sig på en psalm.
– Vi ska sjunga igenom hela psalmboken, från början till slut. Helt fantastiskt att så många har anslutit sig från olika miljöer! För mig var det här en riktig ögonöppnare över psalmernas betydelse för människor idag och att man verkligen vill vara delaktig i psalmsången, säger Karin Runow och skrattar.

HON VISAR några av inläggen i facebookgruppen på sin mobil.
– Titta, här är en kvinna som sjunger psalmen a capella, här kommer en som kompas av gitarr och den här är från en kyrka med orgel och solist. Det bästa med den här idén är att alla kan vara med och sjunga sin psalm utifrån sina egna förutsättningar. Som kyrka ska vi möta människor som de lever nu och visa att kyrkan är allas, fortsätter hon.

KARIN HAR arbetat i Sollentuna församling i snart 40 år. Hon leder kyrkokör, barnkör och Sollentuna gospel, och är känd för att skriva barnmusikaler, bland annat Luthers ungar som blev landets mest spelade musikal under reformationsåret.
– Jag har alltid brunnit för barnkörerna. Körsång engagerar alla åldrar och kyrkan måste satsa ännu mer på barn och ungdomar.

JUST NU är Karin aktuell med musikalen Jakten på den försvunna psalmskatten.
– När man sjunger psalmer tillsammans fungerar psalmsången som en brygga mellan generationer. Musiken i kyrkan måste få låta på många olika sätt, men den musikaliska ryggraden är psalmerna. Sången vi har tillsammans. Ungefär som vi ber bönen Vår Fader ska vi även sjunga evangeliet. Då lyfter musiken och berör på riktigt, säger Karin.

KARIN MENAR att många körsångare hittat in till kyrkan och sin tro via körsången.
– Genom musiken kan vi som kyrka möta människor på ett unikt sätt. Musiken är ett språk att uttrycka sin tro på. Vi människor är olika och därför är det viktigt att det finns många olika slags körer att sjunga i.
I både gospelkören och kyrkokören har människor från olika miljöer hittat till kyrkan och musiken.
– I gospelkören sjunger man på gehör och det är ett grymt sväng, andra tilltalas mer av kyrkokörens lite mer klassiska repertoar. I båda fallen bidrar du med rösten och dig själv. Körerna är oerhört viktiga för kyrkan, men glöms ofta när man pratar om ideella medarbetare, trots att många av dem har sjungit i kyrkans kör hela livet, säger Karin.

KARIN MENAR att en kyrkomusiker ska kunna oerhört många olika saker. Det kan vara allt från att leda kyrkokören, barnkören, spela orgel på vigsel, dop och begravning, leda all musik i gudstjänsten, ha babysång, konfirmander, anordna och spela på konserter, för att bara nämna några exempel.
– Som alla musikyrken börjar man sin utbildning redan när man är barn, så för att vi skall kunna fortsätta att hålla en hög nivå på kyrkans musik även i framtiden borde alla kyrkomusiker ha instrumentalundervisning i sin tjänst. En stor utmaning är att vi förväntas kunna spela allt från Avicii, Laleh och Ted Gärdestad till Mendelsohn och Bach. Vi är duktiga på den klassiska musiken men vi måste lära oss andra genrer också. Vi skulle behöva bredda musikutbildningarna, inte ta bort utan lägga till. Vi måste bevara vår tradition men också förnya. Det är då vi kan bygga broar mellan generationer på ett levande sätt.

Karin fortsätter:
– Jag tänker på kyrkan, hur den följer människan från vaggan till graven, som finns där i sorg och glädje, tro och tvivel. Det är unikt. Utan musiken hade jag inte hittat till kyrkan och jag är så tacksam över alla musikaliska platser som fört mig dit. Solna kyrkokör, ungdomskörerna i Sollentuna församling, ledare som gav oss unga utrymme och lät våra röster höras. Så vill jag att kyrkan skall fortsätta vara. En plats där alla har rätt att få sjunga och uttrycka sin tro och sitt tvivel, en kyrka som vi bygger tillsammans. Prioriteras inte musiken riskerar kyrkan att tystna.

Text och foto: Emelie Simmons

Karin Runow

Medlem i POSK sedan 20 år tillbaka

ÅLDER: 58 år.
BOR: Sollentuna.
GÖR: Kyrkomusiker och kompositör.
Aulénpriset 2011
Ceciliapriset 2017

UR POSKS PROGRAM

POSK verkar för

att föra dialog med kyrkomusikerna och körförbunden kring utmaningar och möjligheter för kyrkomusikens utveckling.
att en revision av psalmboken ges nödvändig tid och är noggrann med teologiska, språkliga, musikaliska och upphovsrättsliga kompetenser.
att kyrkans böcker, musik, och allt som produceras med stöd av kyrkoavgiftsmedel ska vara fritt att använda och sprida.
att fler kyrkomusiker har instrumentalundervisning i sina tjänster.

Psalmboksmaraton på Facebook.

”och lär dem …”

25 augusti, 2021 kl. 20:29

Skrivet av Carina Etander Rimborg

Undervisning hör till Svenska kyrkans grundläggande uppgift. Kunskapsnivån om kristen tro har sjunkit samtidigt som de existentiella och andliga behoven är stora i alla åldrar. 2019 uppmanade därför Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, hela kyrkan till en långsiktig och systematisk satsning på undervisning och lärande. Det grunddokument som biskoparna nu publicerar hör ihop med denna satsning.

Nytt biskopsbrev

Det nya biskopsbrevet ger teologiska, historiska och pastorala perspektiv på lärande och undervisning. Det innehåller även konkreta förslag på bibeltexter, psalmer och böner som kan ingå i den grundläggande undervisningen om kristen tro.

– Lärande och undervisning har minst fyra dimensioner: fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. I kyrkans undervisning ska dessa dimensioner samverka så att nyfikenhet väcks, nya insikter får praktiska konsekvenser i vardagslivet och förmågan att själv ge kunskapen vidare stärks, säger ärkebiskop Antje Jackelén.

”…och lär dem”

Biskopsbrevets titel är ”… och lär dem”. Det är citat ur den så kallade dop- och missionsbefallningen där Jesus ger sina lärjungar uppdraget att både döpa och undervisa.

– Kyrkans undervisning och lärande handlar om att knyta samman våra djupt mänskliga livsfrågor med bibelns berättelser och erfarenheter av kristen tro och kristet liv, säger ärkebiskop Antje Jackelén. Så skapas mening och livsmod och vi kan dessutom ge goda skäl för vårt hopp.

Biskoparna i Svenska kyrkan har sedan flera decennier återkommande skrivit så kallade biskopsbrev om aktuella ämnen. Detta är det elfte biskopsbrevet under 2000-talet och det senaste utkom i januari 2020 och handlade om nattvarden. Även dopet, diakonin och klimatet har varit teman för biskopsbrev.

Biskopsbrevet ”… och lär dem” ges ut i tryckt form och finns även tillgängligt som PDF på Svenska kyrkans webbplats: https://www.svenskakyrkan.se/biskopsbrev-om-larande-och-undervisning”’

https://www.svenskakyrkan.se/pressmeddelande/nytt-biskopsbrev-om-larande-och-undervisning

Kommer 25 augusti

Biskopsbrevet ”och lär dem …” lanseras 25 augusti 2021. Biskopsmötet har sedan flera decennier skrivit brev till Svenska kyrkans församlingar om olika ämnen som är aktuella. Det här biskopsbrevet finns nu som ett grunddokument för vad kyrkans undervisning och lärande innebär.

Undervisning utgör, tillsammans med gudstjänst, mission och diakoni, kyrkans grundläggande uppdrag.

Biskopsbrevet för lärande och undervisning lanseras den 25 augusti 2021 och syftar till att:

samla ihop teologiska, historiska och pastorala perspektiv på lärande och undervisning
vara ett grunddokument för Svenska kyrkans undervisning
ge teologiska och pedagogiska redskap för att nå målen i visionen som kyrkostyrelsen har
förmedla vad det är att kunna något, att lära sig något, och vad kyrkan har i uppdrag att ge vidare.

https://www.svenskakyrkan.se/biskopsbrev-om-larande-och-undervisning

Undervisning hör till Svenska kyrkans grundläggande uppgift. Kunskapsnivån om kristen tro har sjunkit bland allmänheten, samtidigt som de existentiella och andliga behoven är stora i alla åldrar. 2019 uppmanade därför Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, hela kyrkan till en långsiktig och systematisk satsning på undervisning och lärande. Brevet som biskoparna publicerar i augusti 2021 hör ihop med denna satsning.

Biskopsbrevet förmedlar vad undervisningens roll är, vad det är att kunna något och vad det är att lära sig något. Det innehåller ett antal pedagogiska utgångspunkter för lärande. Dessutom tar det upp konkreta förslag på bibeltexter, psalmer och böner som kan ingå i den grundläggande undervisningen om kristen tro.

Vad säger POSK om lärande och undervisning?

Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land. Det betyder att många människor saknar ett språk för andlig längtan och inte har erfarenhet av kristen tro. En dopundervisning med Kristus i centrum ska vara en hörnsten i människors liv till glädje och trygghet. Församlingen måste därför ha en genomtänkt plan för lärande och undervisning från småbarnstiden till vuxen ålder. Det är viktigt med platser där människor kan mötas med respekt och erbjudas stöd att växa i kyrkans gemenskap, på så sätt rustas de att leva med sin tro i vardagen.

Avgörande för barn och ungas delaktighet och samhörighet med kyrkan är delaktigheten i församlingslivet. Det kan bland annat ske genom körer, som ungdomsledare, i olika kyrkliga ungdomsorganisationer eller i olika former av praktiskt eller diakonalt arbete. När man vuxit i sin tro och sin församling behöver man växa vidare utanför sin församling och ges möjlighet att komma in i ett större sammanhang. Ett gott exempel är de samverkansläger mellan församlingar som anordnas i flera stift. Stiften behöver ta ansvar för att det finns fördjupande mötesplatser för ungdomar och unga vuxna som vill gå vidare i sin tro tillsammans med andra.

Kyrkans nutid och framtid

9 augusti, 2021 kl. 16:31

Skrivet av Carina Etander Rimborg

Under helgen hade Svenska Kyrkans Unga sitt årsmöte, det så kallade RÅM (Riksårsmöte). Mötet anordnades digitalt – där de valda representanterna samlades lokalt i stiften och genomförde mötet digitalt tillsammans i hela landet.

Jakob Schwarz om vikten att låta ungdomarna ta plats

Jakob Schwarz, som avgick som Svenska Kyrkans Ungas ordförande, efter fyra år, skriver i en debattartikel i Kyrkans Tidning om vikten att låta barn och ungdomar vara kyrka lika mycket som de vuxna.

https://www.kyrkanstidning.se/debatt/lat-de-unga-vara-lika-mycket-kyrka-som-de-vuxna-ar

Han listar några olika insikter som han under sina år som ordförande har kommit fram till:

Vad innebär det att tala om människovärdet?

Den första insikten handlar om ett hållbart sätt att tala om människovärdet, som det de senaste åren har talats allt mer om. Det är min fasta övertygelse att Evangeliet alltid måste komma först och talet om allas lika värde som en konsekvens av detta. För många är det viktigt att berätta att vi står upp för allas lika värde, men har inte lika lätt för att tala om varför vi måste göra det. Det gör budskapet ihåligt och ganska lätt att avfärda.

Unga idag behöver rustas i sin tro, lära sig vad Bibeln säger och vad tron leder till. Därför är det avgörande att vi överallt där vi kan talar om Evangeliet, det glada budskapet, om Jesus ord som förändrar liv. För i det budskapet finns mer än nog för att förstå att varje människa har samma okränkbara värde och värdighet. Den som har förstått det kan också med hjälp av sin tro motivera människovärdet i skolan, på jobbet, på sociala medier eller var än det behövs.

Avgörande för barn och ungas delaktighet

POSK skriver i sitt program om vikten att ha bra undervisning i församlingarna, för att unga som vuxna faktiskt ska kunna växa vidare i sin tro och kunna leva som kristna i vardagen.

Jag vet inte om du själv kommer ihåg hur underbart det var att åka på läger, få träffa sina kristna kompisar, sjunga, gå på gudstjänst, leka och vara uppe sent på nätterna med spel, spex och djupa samtal – och kanske hur tomt det kändes att komma hem och försöka fortsätta som kristen i skolan och vardagen. När det var helt andra människor man hade omkring sig. POSK förstår vikten i att rusta alla som vill växa som kristna och skriver om detta i sitt valprogram.

Det behövs ett tydligt stöd

Jakob Schwarz fortsätter och skriver:

För att barn och unga ska vara både samtid och framtid i vår kyrka, krävs ett osvikligt stöd både till de unga som organiserar sig själva och till den församlingsverksamhet som riktar sig till barn och unga. Stödet kan se olika ut, men det måste finnas där. Det handlar till exempel om en stabil och långsiktig post i församlingens budget, som täcker både anställda pedagoger och konkreta satsningar på de unga. (…)

Inte minst församlingens förtroendevalda är nyckelpersoner i att prioritera barnen och ungdomarna i församlingen. Ett osvikligt stöd till de unga leder otvivelaktigt till en blomstrande församling idag och en levande kyrka i framtiden!

Precis så – vi som är förtroendevalda och har ansvar måste hjälpa till att skapa den grogrund och växtplats där alla som vill kan få växa till som kristna – för att världen ska leva.

Kyrkans framtid och nutid

När jag var ung så hade vi tröjor där det stod ”Kyrkans Framtid” – för vi ville visa på att vi faktiskt var de som i framtiden skulle vara med och ta ansvar i kyrkan. Några av oss är det nu. Och många är de förtroendevalda som genom Svenska Kyrkans Unga eller Kyrkans Ungdom och Ansgarsförbundet, som det hette då, har fått en väg i i en församling och ett fortsatt engagemang.

Men ungdomarna är inte bara framtiden, de är framförallt nutiden. Och det är nutiden som formar dem (och oss alla) för framtiden. Vad vi gör nu, hur vi agerar nu, det får konsekvenser i framtiden.

Hjälp oss att ta ansvar och rösta på POSK – för en fri kyrka!

Ur POSKs program:

Svenska kyrkan är beroende av tillgång på goda ledare. Det är därför viktigt och nödvändigt att inför framtiden tidigt identifiera lekmän och ungdomar och ge dem växande ansvar och utbildning. Svenska kyrkan behöver en strategi och ett program för fortbildning och ledarförsörjning.

Svenska kyrkan behöver stärka samtalet om lärjungaskap och i förlängningen rekryteringen för tjänst inom kyrkan. POSK menar att de gudstjänstfirande gemenskaperna är en naturlig bas för detta. Att finna de som har en kallelse att bli kyrkoarbetare är en viktig uppgift i alla församlingar och stift där inte minst den stora gruppen unga konfirmandledare är en viktig målgrupp. POSK verkar för möjligheten att göra ett trainee-år i hela Svenska kyrkan som ett sätt för unga människor att pröva ett kyrkligt arbete.

(…)

POSK menar att det är viktigt med ungas självorganisering och vill stärka barn- och ungdomsorganisationer inom Svenska kyrkan, såsom Svenska Kyrkans Unga och Salt – barn och unga i EFS. De Ungas Kyrkomöte bör regleras kyrkorättsligt och få välja representanter med yttranderätt till kyrkomötet.

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

PS – för den som vill rösta på Jakob Schwarz i kyrkovalet så återfinns han på POSKs kyrkomöteslista i Lunds stift, plats 10.

Just nu när du kan, hav en lycklig minut…

8 juli, 2021 kl. 13:58

Skrivet av Lisa Tegby

Krönika av Lisa Tegby som publicerades första gången i Västerbottens-Kuriren den 2 juli.

Rosor och pioner håller på att slå ut. I skogen blommar skvattram och lingon. Syrenerna har gjort sitt för i år, men jag bär deras doft med mig ett tag till. Äppelträd och körsbärsträd har fått hjälp av insekterna och arbetar i det tysta för att det som var de där vackra blommorna för några veckor sedan ska ge frukt om en månad eller två.

Det är fint med sommar. Skönhet och njutning avlöser varandra. Men oj, vad fort det går. Det är redan juli.

Jag bär med mig några rader av Frans Michael Franzén i sommargrönskan. Han var biskop i Härnösand för nästan 200 år sedan, satt i Svenska Akademin, och hann dessutom med att skriva både dikter och psalmer. Det var han som skrev Bereden väg som vi sjunger till Första Advent och Vad ljus över griften, som jublar i kyrkorna på Påskdagen. Men just nu är det en strof ur hans Dryckesvisa som sjunger i mig:

En blomma är glädjen, idag slår hon ut
i morgon förvissnar hon redan.
Just nu när du kan, hav en lycklig minut,
och tänk på det kommande sedan.

Visst är det lite vemodigt om blomstringens snabba framfart. Men framför allt är det en uppmaning och en utmaning att ta till sig det goda och vackra som livet ständigt ger oss. För mitt i politisk förvirring och pandemi finns också glädjens minuter. Mitt i mina privata bördor och komplikationer finns också leenden och skönhet. Gläd dig när du kan! Låt pionerna öppna sig mot just dig! Samla på glädjeminuter! Det vill jag göra.

Samtidigt vill jag inte glömma det svåra. Det är mitt ansvar att komma ihåg det och ta itu med det. Glädjen är en kraftkälla, inte en flykt.

Det blir så påtagligt när jag sitter där mitt i grönskan och ett utkast till en rapport från FN:s klimatpanel dyker upp i nyhetsflödet. Rapporten ska inte publiceras förrän i februari men det mesta är klart nu. Det behövs en transformation, en genomgripande förändring av processer och beteenden för individer, samhällen, näringsliv, institutioner och regeringar, säger rapporten. Livet på jorden kommer att förändras, vare sig vi vill det eller inte. Hittills har de som bidragit minst till miljöförstöringen drabbats hårdast av svält, översvämningar, sjukdomar och minskade arbetsmöjligheter. Allteftersom permafrosten tinar, skogsbränder och översvämningar ökar och temperaturen stiger kommer vi alla att drabbas alltmer. Om vi inte…

Vissa förändringar är redan oåterkalleliga men vi kan vara med och hindra att det blir ännu värre. Varenda tiondels grad som medeltemperaturen inte stiger gör skillnad. Varje insats av regeringar och institutioner, av företag och individer är betydelsefull. Men det behövs många och stora insatser. Våra konsumtionsvanor och våra matvanor, vårt resande, hur vi bor och hur vi sparar är viktigt. Allra viktigast är förstås de politiska besluten.

Medan jag läser om FN-rapporten pågår regeringsförhandlingarna. Alla partiföreträdare försöker tala om hur mycket bättre just de kan göra vårt samhälle. Men varför är klimatfrågorna så lågt prioriterade undrar jag. Livet är hotat och ändå nämner alla inte ens klimatet. Nu måste vi pressa på och bara rösta på dem som tar klimatframtiden på allvar.

Jag gläds åt lyckliga minuter i grönskan, åt surrande, hårt arbetande insekter och åt blommor som ger skönhet och frukt. Det vill jag att mina barnbarn och barnbarnsbarn också ska få göra om femtio eller hundra år. Liksom barnen i Guatemala och Bangladesh och överallt i världen. Så jag njuter av sommaren. Och vill samtidigt med öppna ögon ta till mig hur mycket det kommande behöver oss och all vår goda vilja och vår handlingskraft framöver.

Lisa Tegby
präst i Umeå

Livesänt med Svenska Kyrkans Unga

2 juli, 2021 kl. 10:31

Skrivet av Victor Ramström

De senaste veckorna har Svenska Kyrkans Unga anordnat en serie samtal med företrädare från de olika nomineringsgrupperna som ställer upp i valet till kyrkomötet. Den 24 juni deltog POSKs ordförande Amanda Carlshamre i samtalet som leds av Jakob Schwarz som är förbundsordförande för Svenska Kyrkans Unga.

Samtalen som är livesända, men går att se i efterhand, är ett mycket bra initiativ inför kyrkovalet. Nomineringsgrupperna får svara på frågor som rör barn och unga och berätta vad de vill arbeta med. Det är också bra att den yngre målgruppen uppmärksammas på att det är kyrkoval i höst och vad de olika grupperna vill. Den som är 16 år och medlem i Svenska kyrkan får rösta i kyrkovalet den 19 september

På Svenska Kyrkans Ungas instagramkonto kan du se samtalet mellan Amanda och Jakob. Tack till Amanda som på ett så bra sätt lyfter vad POSK vill!

Ur POSKs program för mandatperioden 2022-2025:

Att finna de som har en kallelse att bli kyrkoarbetare är en viktig uppgift i alla församlingar och stift där inte minst den stora gruppen unga konfirmandledare är en viktig målgrupp. POSK verkar för möjligheten att göra ett trainee-år i hela Svenska kyrkan som ett sätt för unga människor att pröva ett kyrkligt arbete.

Under mandatperioden 2022–2025 vill POSK verka för:
att volontärår, trainee-år och liknande koncept används som ett instrument för rekrytering.
att stiften tar ansvar för att det finns fördjupande mötesplatser som attraherar ungdomar och unga vuxna.
att De Ungas Kyrkomöte regleras kyrkorättsligt och får välja representanter till kyrkomötet.

Nu driver vi på den nya unga kyrkorörelsen!

Unga behövs i kyrkan – POSK gör det möjligt

Axel Göthberg

POSK verkar för

Mycket att ta tag i för Svenska kyrkan

Unga behövs i kyrkans beslut

POSK deltar i debatten

Utan musiken tystnar kyrkan

”och lär dem …”

Nytt biskopsbrev

”…och lär dem”

Kommer 25 augusti

Vad säger POSK om lärande och undervisning?

Kyrkans nutid och framtid

Jakob Schwarz om vikten att låta ungdomarna ta plats

Vad innebär det att tala om människovärdet?

Avgörande för barn och ungas delaktighet

Det behövs ett tydligt stöd

Kyrkans framtid och nutid

Ur POSKs program:

Just nu när du kan, hav en lycklig minut…

Livesänt med Svenska Kyrkans Unga

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier