fbpx

Vem utrotar hungern? Den känslan…!

Skrivet av

Helena Taubner, POSKare från Hjo, Skara stift, la i dag upp ovan bild på sin facebooksida med frågan "Om jag vill utrota hungern, vem av dessa två gentlemän ska då få mina slantar?"

Ja, det ställer verkligen saken på sin spets.

Om jag vill vara med och utrota hungern i världen, hur gör jag det på bästa sätt? Är det att hjälpa en hungrig människa i nöd, just här och just nu – eller att stötta en organisation som hjälper människor på sikt?

Helena skriv på sin blogg i september 2014 om detta:
"Ja, de är säkert organiserade. Vem vet vart pengarna går?">>

Är det ena mer rätt eller fel? Nej, jag tror inte det.

Jag tror inte en enda människa, som inte bor i Sverige, egentligen vill åka till Sverige för att tigga. Sitta och frysa i regn, blåst och snö. Få utstå spott och spe. Men om det inte finns någon annan utväg? Om mina barn inte har mat att äta? Om det inte finns något jobb?

Föreställ dig när du har varit bortrest och kommer hem – tänk den känslan då! Att få komma in i din egen lägenhet/ditt hus. Lägga sig i din egen säng. Prata ditt eget språk. Att vara borta ett tag kan vara trevligt – men att behöva fly och inte veta om jag någonsin kan komma tillbaka är fruktansvärt. Eller att inte se någon som helst framtid för mig och mina barn där jag bor så att jag lämnar allt för att åtminstone försöka klara livhanken. Den känslan…!

Svenska kyrkan har på många orter arbete mer eller mindre konkret med EU-migranter. Kyrkomötet tog ett uttalande i höstas till stöd för att fortsätta det arbetet. Läs här>>

Crossroads är ett ställe som genom Stadsmissionernas försorg hjälper migranterna som kommer till Sverige.

Vem av herrarna ska få min slant? En slant till tiggaren så att han klarar livhanken – en slant till Svenska kyrkans internationella arbete så att de kan fortsätta arbeta med lokala organisationer och hjälp till självhjälp!

Fastekampanjen>>

Ur POSKs vision och program>>:

Svenska kyrkans internationella arbete finansieras med insamlade medel, gåvor, anslag samt bidrag från till exempel Sida. POSK anser att de administrativa kostnaderna helt ska överföras till Svenska kyrkans nationella nivå, så att inga insamlade medel behöver användas till administrativa kostnader i Sverige. Arbetet med opinionsbildning är viktigt och bör fortsätta, liksom stödet att rekrytera och utbilda internationella ombud i församlingarna och stödet till vänförsamlingsprojekt. POSK anser att pastoraten bör anslå medel till internationell diakoni och mission. Det är angeläget att lära av och stödja internationella kontakter.

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk
diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och innebär att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Nöden är skiftande och behoven är stora, och ska inte och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det bör finnas minst en diakon i varje pastorat.

Närhet (till församlingen) och samverkan (mellan församlingar!)

Skrivet av

Läste Kyrkans Tidning i morse innan jag satte mig på tåget mot Uppsala. På debattsidan har biskop em Carl Axel Aurelius tillsammans med Börje Engström, Berth Löndahl och Jan Bergendorf skrivit en debattartikel om hur verkligheten ser ut i Malmö efter strukturförändringen. De är inte nöjda!

Tyvärr hittar jag inte den artikeln på Kyrkans Tidnings webbsida ännu… (Skärpning Kyrkans Tidning! Om ni vill att man ska debattera och diskutera på egna arenor – så får ni faktiskt lägga ut artiklarna på morgonen när tidningen ligger i brevlådorna!)

_______________

Uppdaterat 20150227
En kyrka av förlorare>>

__________________________

Ok – nog om Kyrkans Tidning.

Jag läser debattartikeln om hur det fungerar i Malmö och ställer mig frågande till om artikelförfattarna verkligen läst utredningen Närhet och samverkan som var underlaget till kyrkomötets strukturbeslut. Om man verkligen förstått vad utredarna ville.

För det är en sak vad utredarna ville och en helt annan sak vad som har hänt i Malmö! Utredarna i Närhet och samverkan värnade den enskilda församlingen, värnade att gemenskapen runt en kyrka och gudstjänstgemenskapen skulle vara kvar – men att man i det större pastoratet (där församlingarna ingick) skulle kunna dela administrativa uppgifter eller delar av den grundläggande uppgiften, om inte alla församlingar klarade av det.

Nu valde Malmö att göra ett mischmasch av utredning och sammanläggningar. Tvärtemot vad utredningen hade för intention.

Artikelförfattarna skriver:

Den lokala gudstjänstfirande församlingen är således den nödvändiga utgångspunkten. Där äger det för kyrkan konstitutiva rum, mötet med levande Gud. När den gudstjänstfirande församlingen är utgångspunkten blir strukturen en följd av denna.
(…)
Somligt kan man dock med fördel samverka i med andra församlingar och ta ett gemensamt ansvar, till exempel för stadsmission, sjukhuskyrka och begravningsväsende. Lämpligen sker detta genom en omfattande delegation från myndiga församlingar till samordnande organ, som får en för församlingslivet stödjande funktion, en samverkan i dess verkliga betydelse.

Just så! Det är i praktiken precis just som utredarna i Närhet och samverkan föreslog och som kyrkomötet beslutade. Grejen är den att för att kunna få detta att fungera för hela Svenska kyrkan så är det minimikraven som är införda i kyrkoordningen. Detta ska kunna fungera även i de församlingar på landsbygden där det inte finns lika många anställda, lika många församlingsmedlemmar eller förtroendevalda – men där man faktiskt vill ha ett fungerande och aktivt gudstjänstliv "runt" sin kyrka och in sin församling!

Jag beklagar att Malmö tog beslutet att lägga samman församlingar samtidigt som strukturbeslutet genomfördes. Dock är det ju så att pastoratet äger frågan om hur många församlingar man ska ha. Det går alltså att göra om (och göra rätt?).

Nej, låt församlingarna blomma! Låt medlemmarna vara med och ta ansvar för att det firas gudstjänst i den lokala kyrkan varje söndag. Delegera ut mer ansvar där det finns kompetens och vilja att ta mer ansvar.

Men döm inte strukturutredning intentioner på hur det blivit i Malmö! Titta på helheten. Se hur det fungerar i alla andra stora pastorat och fd samfälligheter. Delegationerna ser olika ut. Församlingsråden har fått olika ansvar. Är valda på olika långa mandatperioder. Låt oss se helheten!

Ur POSKs vision och program:
POSK slår vakt om kyrkans närvaro i hela landet genom de territoriella församlingarna, som är ett uttryck för ansvaret för alla som tillhör kyrkan oavsett var de är bosatta. De territoriella församlingarna är basen för kyrkans verksamhet, vilket innebär ett ansvar för alla som vistas inom församlingens område. Samtidigt är den enskilde fri att delta i gudstjänst- och församlingsliv i vilken församling den vill. Det är också fritt att välja en annan kyrka än hemkyrkan för dop, konfirmation, vigsel och begravning.
(…)
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela
församlingens gåva och ansvar.

Foto: IKON

Känner du årets förnyare?

Skrivet av

Vid den årliga kyrkveckan på Gotland delas det ut ett pris till Årets förnyare. Priset delas ut av Kyrkans Tidning.

Så här står det på Svenska kyrkans webbsida>>.

Vi vill lyfta fram teologi och kyrkoliv som inspirerar andra och ingjuter nytt hopp
Priset på 15 000 kr utdelas årligen till en person eller grupp som verkat för en gränsöverskridande och framåtvänd kyrka. Årets förnyare i Svenska kyrkan visar att teologi är en skapande verksamhet – något man gör tillsammans. Priset vill lyfta fram teologi och kyrkoliv som inspirerar andra och gjuter nytt hopp i Svenska kyrkan.

Nomineringen är öppen för alla. Du kan nominera en person eller en grupp som du anser är förtjänt av priset. Skicka in ditt förslag!

Skicka din nominering till:
aretsfornyare@kyrkanstidning.se
eller per brev till:

Årets förnyare,
Kyrkans Tidning, att Gudrun Råssjö
Box 22543,
104 22 Stockholm.

 Senast 2 mars 2015

Läs mer om Gotlands kyrkvecka här>>

 

Nu kan du rösta på Ärkebiskopen

Skrivet av

Sveriges kommunikatörer är branschorganisationen för kommunikatörer och informatörer i Sverige. Varje år, sedan 1991, delar denna organisation ut "Stora kommunikatörspriset" och nu är de tre finalisterna till årets pris utsedda.

De tre nominerade är:

  • Lars-Göran Uddholm, brandchef på Södertörns brandförsvarsförbund
  • Maria Starck. digital strateg för Feministiskt initiativ
  • Antje Jackelén, ärkebiksop i Svenska kyrkan

Här kan du läsa nomineringarna till alla de tre nominerade>>

Här kan du läsa intervjun med Antje Jackelén>>

Sedan starten på Twitter hösten 2011 har ärkebiskop Antje fått drygt 10 700 följare och hon har blivit ”den twittrande biskopen” med äran i högsta grad intakt. Men att det skulle vara någonting revolutionerande med en kyrkans kvinna på sociala medier, det håller hon inte med om.

– Kyrkan har historiskt använt sig av de kommunikationskanaler som stått till buds. Det ligger i sakens natur, religion handlar ju om relationer och de kan bara vårdas genom kommunikation.
Olikt kyrkans historiska informationsspridning, mycket präglad av
framväxten av boktryckarkonsten och dess enkelriktade karaktär, lägger Antje till en viktig poäng;

– Mitt twitterkonto är ingen megafon, det är ett forum där jag tillåts reagera och interagera.

Tidigare vinnare>>

Priset kommer att delas ut på Nalen den 26 mars.

Så här står det på Svenska kyrkans intranät>>:

En jury har utsett tre finalister. Nu kan du vara med och rösta!

Stora kommunikatörspriset delas ut av Sveriges kommunikatörer sedan 1991. Priset belönar god kommunikation som bidrar till att uppfylla en vision om fler och mer kommunikativa organisationer.

Tidigare vinnare är bland andra Volvo Trucks, Arash Pournouri, Vasakronan och Anna Lindh.

Av årets 35 nominerade personer har juryn utsett tre finalister:    Lars-Göran Uddholm, brandchef på Södertörns brandförsvarsförbund

Maria Starck, digital strateg för Feministiskt initiativ

Antje Jackelén, ärkebiskop i Svenska kyrkan.

Du kan rösta!

Nu kan alla som vill rösta på någon av de tre. Gå in på Sveriges kommunikatörers webbplats>>. Där finns också intervjuer med finalisterna.

Därför valdes ärkebiskopen

Juryns motivering till att utse ärkebiskop Antje till finalist:"Genom ett ambitiöst användande av medier har Antje lyckats driva Svenska kyrkans frågor framåt. Trots att Svenska kyrkan är en av Sveriges äldsta institutioner har det inte hindrat Antje från att använda sig av nya medier. Hon har på ett kreativt sätt blivit Svenska kyrkans röst i samhällsdebatten."

Prisutdelning: Priset delas ut på Nalen i Stockholm 26 mars.

Foto: IKON Magnus Aronsson

Mångfald och respekt

Skrivet av

Med anledning av den debatt och diskussion som uppstod efter Annika Borg och Johanna Anderssons debattartikel i DN den 7 februari har några POSKare skrivet ett debattinlägg.

Här kan du läsa om de första inläggen på POSK-bloggen>>

Under pågående Teologifestival i Uppsala publicerades i Dagens Nyheter 7 februari en debattartikel av Annika Borg och Johanna Andersson, där författarna, enligt vår åsikt, fördömde i mycket hårda ordalag att den palestinska lutherske prästen Mitri Raheb inbjudits att medverka i ett av festivalens tretton strömmar.

Det har kommit till vår kännedom att många som läst DN-artikeln undrar om POSK som organisation och nomineringsgrupp står bakom de åsikter som debattörerna framförde, vilket vi tycker är olyckligt.

POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, har som organisation inga synpunkter på vilka teman Teologifestivalen väljer, eller vilka medverkande som är lämpliga att bjuda in. Det Borg och Andersson framför i artikeln är helt och hållet deras egna ståndpunkter.

Vi som skriver detta är förtroendevalda för POSK. Vi framför här våra egna uppfattningar. Vi delar inte de åsikter som framförs i DN-artikeln, och tar bestämt avstånd från formuleringar som "hatpropaganda" och att "Svenska kyrkans aggressiva propalestinska aktivism nu nått sin topp, eller sin bottennotering". Vi anser även att debattörerna mycket svepande använder ordet "ersättningsteologi" utan att egentligen exemplifiera detta i sak.

Mitri Raheb är född och verkar i Betlehem, och delar med övriga palestinier de prövningar och den utsatthet som nära 50 års ockupation innebär. Han är bl.a. känd för sitt energiska och konstruktiva arbete med uppbyggnad av bl.a. ett kulturcenter och flera skolor i Betlehemsområdet. Som kristen palestinier och mot denna bakgrund anser vi att han är väl värd att lyssna till. 

Mitri Raheb är också flitig som skribent och debattör, och det finns enskildheter i det han sagt eller skrivit som kan och bör diskuteras och problematiseras. Ett tillfälle till detta gavs ju också genom hans medverkan i festivalen.

Annika Borg lyssnade till detta seminarium, men tog inte tillfället att ställa frågor eller samtala med Mitri Raheb, vilket vi beklagar och även ställer oss undrande inför.

Arbetet och samtalet kring en hållbar fred i Palestina-Israel måste fortsätta och det är av yttersta vikt att kyrkor över hela världen stöttar i bön och handling. Dialogens agenda är central att upprätthålla – de splittringens motiv som manifesteras i debattartikeln i DN finns det redan tillräckligt av.

Eva-Maria Munck, kyrkomötesledamot Stockholms stift
Roland Johansson, kyrkomötesledamot Stockholms stift
Lisa Tegby, kyrkomötesledamot Luleå stift
Katarina Wedin, kyrkomötesledamot Luleå stift
Katarina Glas, kyrkomötesledamot Luleå stift
Lars-Gunnar Frisk, stiftsstyrelseledamot Luleå stift
Emma Hedlundh, kyrkomötesledamot Uppsala stift
Erik Sjöstrand, kyrkomötesledamot Uppsala stift
Peter Bernövall, kyrkomötesledamot Västerås stift

____________________________________

Annika Borg har i en e-post till kyrkomötesledamöterna i POSK lämnat en sakupplysning och skrivit:

En sakupplysning: Jag var ackrediterad som journalist. Att skribenter närvarar under seminarier, lyssnar och skriver om dem är som väl alla känner till en vanlig uppgift. Jag tackade sedan ja till ett möte med Mitri Raheb och samtalade med honom.

Annika Borg

___________________________________

Ur POSKs vision och program:

POSK strävar efter att våra representanter ska vara kunniga och kompetenta. De har ambitionen att leda utvecklingen av Svenska kyrkan, drivs av sitt engagemang för kyrkan och har förmåga att stimulera andra att stiga fram och ta ansvar. POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället.

(…)

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och uppmuntrar därför samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan. För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar för att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

Betala utan kontanter

Skrivet av

Hur många gånger kommer du till kyrkan, plockar fram plånboken för att lämna kollekt – och inser att där inte finns några kontanter?

Mig händer det gång efter annan. Det är så vanligt att jag inte behöver kontakter i samhället att jag ofta glömmer att skaffa det – även om jag vet att jag borde ha det.

Erik Sjöstand, POSK från Uppsala sitter i kyrkomötet och är också ledamot i kyrkostyrelsen. Han motionerade om detta problem 2013 och kyrkomötet beslutade då att det skulle göras en utredning. För att underlätta för de som kommer till kyrkan att kunna betala kollekten på annat sätt än genom kontanter.

Här kan du läsa om motionen och beslutet i kyrkomötet

Behandling §119 2013 Nya sätt att ge kollekt>>

I dag läser jag i flera olika artiklar just om den utredningen och om hur bankerna och församlingarna får betala.

hd.se Snabba cash går först i kyrkan>>

hd.se Banken tar del av kollekten>

hd.se Digital kollekt kan bli verklighet redan i år>>

Det kommer alltid att bli en kostnad i någon ände av hanteringen. Frågan är vem som ska betala den och hur stor den kostnaden får vara. Jag som sällan har kontanter i plånboken välkomnar möjligheten att få betala via Swich, iZettle eller något liknande. Kollektomaterna har jag stött på. De fungerar också bra. Även om jag förstått att de blivit dyra på sina håll.

Jag ser fram emot den utredning som kyrkokansliet håller på att ta fram och resultatet. Jag hoppas verkligen att den ska hjälpa församlingar att underlätta för medlemmarna att dela med sig och att kunna betala i församlingarna.

Med yttrandefrihet följer ansvar

Skrivet av

Från Lisa Tegby, präst i Umeå och en av POSKs kyrkomötesledamöter från Luleå stift skriver i Västerbottenkuriren. Vi har fått lov att publicera krönikan på bloggen.

Lisa Tegby: Med yttrandefriheten följer ansvar>>

(2015-02-20)

För längesen läste jag en lärobok för predikanter av KG Hammar. Det som hörs heter den. Då och då tänker jag på den boken och den titeln. Den tes som boken driver är att jag som predikant är ansvarig inte bara för vad jag säger utan också för vad lyssnarna hör. Det gäller inte bara att säga rätt saker utan också att säga dem så att de kan tas emot av dem som lyssnar.

Det är sannerligen ingen okontroversiell tes. Alla som har hållit ett
offentligt tal vet hur förvånad man kan bli över kommentarer, positiva
eller negativa, om vad man sagt: Tänk att nån kunde uppfatta det så!
Varför var just de orden viktiga? Hur kunde det jag sa tas emot så där?

Men trots det komplicerade finns det något mycket tänkvärt i KG:s tes.

Vår yttrandefrihet är omistlig. Varken staten eller någon annan ska
bestämma vad vi som individer får yttra. Yttrandefriheten och
tryckfriheten är grundbultar i ett öppet och demokratiskt samhälle.
Ordet är fritt!!

Och samtidigt som jag säger det funderar jag över vårt ansvar. Men
frihet följer ett ansvar som handlar om varje människas frihet och
okränkbarhet.

Det här gör tillvaron krångligare. Men tillvaron är ju krånglig och mångfasetterad och det hör väl till demokratins grundprinciper att den får vara det.

Vi kan inte alltid säga allting. Det gör vi inte i våra privata liv. Vi vet till exempel att vissa saker skulle såra den vi talar med så djupt att fortsatt kommunikation skulle bli omöjlig. I offentliga sammanhang säger vi inte heller alltid allt vi skulle kunna säga. Ibland, kanske alltför ofta, avstår vi av feghet. Vi är rädda för att sticka ut och för att bli motsagda.

Det är nog tyvärr det vanligaste.

Men det finns gånger då vi kan avstå för att någon enskild eller grupp redan blivit så illa åtgången att till exempel ett skämt bara skulle förstärka en grupps redan utsatta position. Det som kommer att höras är då något annat än det jag vill säga. Det finns tillfällen då man av moraliska skäl inte ska använda sin yttrande- och tryckfrihet. Så fungerar förhoppningsvis livet i ett demokratiskt samhälle för det
mesta.

Bakom våra rättigheter ligger en människosyn. Man kanske rentav kan
säga att den synen säger att människan är helig. Den lilla människan och de utsatta grupperna ska värnas. Jag har rätt att säga allting, men
allting ska inte sägas. Tillsammans med mina rättigheter bär jag mitt
ansvar som säger att min rätt att uttala mig, provocera, karikera alltid
ska ställas mot andras rättigheter.

Just nu har Muhammedkarikatyrer ifrågasatts igen. De ryms inom
yttrandefrihetens gränser. De ger självklart ingen rätt till hämnd och
illdåd! Men protesterna mot dem kanske kan ses i sammanhang av utsatthet och vanmakt. Vad är det som hörs när de publiceras? Sen har ju ansvar för ord och tryck inte bara med religioner att göra. Förnedrande kvinnobilder, en sexualiserad bild av tillvaron, förhärligande av våld i olika former får mig att förtvivlat leta efter respekt och människosyn.

Respekt är dock något annat än feghet: Att provocera de starka och dem som har makten är något annat än att slå mot de redan utsatta. Det är viktigt att våga ropa högt och ifrågasätta.

Så komplicerat är livet och demokratin att man samtidigt kan säga: Värna yttrandefriheten! Och värna de utsatta!

Lisa Tegby
präst i Umeå

Foto: Creative Commons

Hur viktig är en medlem?

Skrivet av

I förra veckas Kyrkans Tidning stod det att läsa:

Om 10 år kommer mindre än hälften av svenskarna att vara medlemmar i Svenska kyrkan.

Kyrkans Tidning: Kyrkan räknar med medlemsras>>

Kyrkans Tidning: Om tio år är kyrkan i minoritet>>

Analysavdelningen hos Svenska kyrkan under ledning av Jonas Bromander har tagit fram prognoser för Svenska kyrkans medlemsstatistik. Eftersom färre döps, fler dör och vi får fler som flyttar in i Sverige som inte är med i Svenska kyrkan så går medlemsstatistiken ner drastiskt inom de närmaste åren.

Frågan är om vi i Svenska kyrkan ska göra något åt detta? Ska vi bara konstatera "så här är det!" eller ska vi göra en insats för att värva medlemmar?

Och om vi skulle bestämma oss för att värva medlemmar – vad är då syftet med det? Vill vi bli fler medlemmar för att vi är fler som ska vara med och betala? Eller vill vi följa Jesus ord? Som det står i Matt 28:16-20

De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllande honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut."

Vi har fått Jesus uppmaning om att gå ut och berätta om honom, få alla människor att bli lärjungar och vi ska döpa. Så vi gör inget fel när vi vill det. Bara vi vet att detta är syftet.

Carolina Johansson lyfte den frågan på sin blogg förra veckan när hon funderade över Kyrkans Tidnings artiklar.

Carolina Johansson: Varför döpa?>>

Kyrkans tidning handlar om medlemstappet. Och dopet. Det är synd att de två kommit att så sammanblandas. Jonas Bromander, analyschef, värjer sig för bilden att bli till profet, ändå kan jag inte låta bli att citera honom: ‘För att påverka doptrenden måste kyrkan ha ett bra svar till nyblivna föräldrar på varför de ska döpa sitt barn.

Biskoparna kom ut med ett biskopsbrev för några år sedan. Högaktuellt fortfarande. Du kan läsa hela brevet här:

 

Jag tror att det brevet är bra att lyfta in i församlingens verksamhet. Att fundera över hur vi möter nyblivna föräldrar, hur vi hanterar ungdomar som inte är döpta ännu, hur vi vill dela med oss av det glada budskapet om Jesus Kristus.

Läs bibelordet Matt 28:16-20 som jag citerade en gång till.

En av de allra viktigaste sakerna (tycker jag) i dessa verser är orden "men några tvivlade". Tänk dig själv – du har varit med Jesus i ur och skur i tre år. Du har sett under. Du har sett mirakler. Du har hört honom tala. Du har ätit med honom. Du har sett honom fängslats, dödas – och du har sett honom efter döden, uppstånden och levande. Så går du till berget dit han har sagt att du ska gå. Trots allt som har varit så tvivlar du – är detta verkligen Messias? Vad gör Jesus då? Väljer han ut bara de allra mest troende lärjungarna? Pekar han finger och säger – Du och du får gå, men du – nej, nej inte du…

Nej, så gör inte Jesus – han ger oss alla uppdraget att gå ut. Alla – även de som tvivlade.

Så vi ska fortsätta. Vi ska tala om dopet. Vi ska undervisa. Vi ska göra det på alla sätt.

Om du är intresserad av hur medlemsstatistiken ser ut i just ditt stift eller just din kommun så finns alla siffrorna på Svenska kyrkans intranät. Du kan gå in och titta här:

Medlemsprognoser>>

Se in i framtiden>>

Ur POSKs vision och program:
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

(…)

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras.

Foto: IKON

Släpp greppet om kyrkan

Skrivet av

Erik Eckerdal skrev i sin artikel som vi publicerade på POSK-bloggen förra veckan att han var förvånad över det socialdemokratiska partiet som valde att placera en novis i kyrkliga sammanhang på en av Svenska kyrkans tyngsta förtroendemannaposter.

Läs här: Från fackpamp till andlig ledare>>

Det utbröt en intensiv debatt och diskussion om den artikeln och jag skrev en ny artikel på bloggen dagen efter.

Läs här: Vad får man säga egentligen?>>

Just nu är det nära 180 kommentarer till den första artikeln i den tråden som finns på facebook i Kyrkomötesgruppen.

I dagens Kyrkans Tidning (19/2) skriver Erik Eckerdal på debattsidan under rubriken "Släpp greppet om kyrkan>>"

Där skriver han bland annat:

För var och en som är intresserad av Svenska kyrkans framtid så är det mycket oroande att avståndet mellan beslutsfattare och oss andra blir allt större. Med avstånd menar jag det mentala avståndet, vilket bidrar till att människor väljer olika överlevnadsstrategier: Man inväntar sin pension, man bygger sin egen kyrkliga bubbla, man resignerar, man konverterar.

Liksom många menar jag att denna fråga är en fråga om överlevnad för vår kyrka. Vi kan ta den teologiska diskussionen och analysen nu, eller så kan vi vänta till dess att medlemstalen är nere på 40-30 procent. Inom tio år är siffran under 50 procent! Kommer de politiska partierna vara lika intresserade att behålla sitt inflytande även då?Den nuvarande organisationen har inte varit särskilt bra på att möta denna utveckling, som självklart också har andra orsaker. Och det är nu, när vi är mitt i en mandatperiod denna diskussion skall föras.

(…)

Nu, ett förslag till alla er som förespråkar det partipolitiska
systemet: Hjälp mig och alla andra som inte förstår, ge oss de
teologiska, ecklesiologiska och kristologiska argumenten för de
politiska partiernas närvaro och maktställning i kyrkan. Kanske med rubriken: ”Därför vill Jesus att de politiska partierna skall bestämma ikyrkan!”, eller något liknande.

Som del av POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, så tycker jag det är självklart att kyrkan ska vara fri från partipolitik. Jag skrev om det senast på bloggen i tisdags.

Läs här: Vad skulle hända om (S) lämnade kyrkovalet?>>

Självklart ska alla vi som är förtroendevalda och just nu sitter på olika stolar och tar ansvar i kyrkan göra detta med största respekt för varandra. Men vi måste också våga diskutera och ifrågasätta de grundläggande frågor som rör vår övertygelse. Ge oss ut på de offentliga och interna arenorna och våga diskutera.

Ur POSKs vision och program:
Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga
samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett
viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av
befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan
att vara relevant i samhället och i omvärlden. Den process som har
påbörjats behöver fortsätta, och separationen mellan kyrkan och staten
fullbordas. POSK anser därför att de allmänpolitiska
partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.

Jonas Lindberg doktorerar 6 mars

Skrivet av

Jonas Lindberg, präst, religionssociolog och doktorand vid Uppsala universitet ska den 6 mars disputera på sin avhandling "Religion in Nordic Politics as a Means to Societal Cohesion. An Empirical Study on Party Platforms and Parliamentary Debates 1988-2012" (ungefärlig översättning "Religion i nordisk politik som en sammanhållning i samhället. En Empirisk studie om partiplattformar och parlamentsdebatter 1988-2012")

Jonas Lindberg var med när POSK hade kyrkodagar i Uppsala 2014. Du kan se hans föreläsning här. Då talade han om "Sverigedemokraterna och kyrkopolitiken".

POSK kyrkodagar 11-12 januari Jonas Lindberg from POSK En fri röst i kyrkovalet! on Vimeo.

Jonas Lindberg skriver i kommande nummer av Svensk kyrkotidning (2/2015) en längre artikel om sin doktorsavhandling.

I den artikeln skriver Lindberg bland annat:

I min analys av hur religion har använts i nordisk politik under de senaste 25 åren framträder en helt annan bild. Här har religion blivit i allt högre grad politiserad, det vill säga använts för att driva politiska konflikter. Det är i synnerhet fallet i Danmark, men också i Norge och Sverige. I Finland och Island har denna typ av politisering däremot märkts mindre, vilket sannolikt hänger samman med betydligt lägre grad av religiös mångfald i de länderna.

De förändringar, som jag kan konstatera i mitt material, får konsekvenser för synen på religiös förändring, som något betydligt mer komplext än den traditionella uppfattningen om sekulariseringstesen. På ett liknande sätt påverkas också teorin om den religiösa skiljelinjen i politiken, som presenterades av Seymour Lipset och Stein Rokkan 1967, som en av fyra grundläggande orsaker till Västeuropas partibildningar.

Här kan du ladda hem och läsa hela Jonas avhandling>>

Jonas Lindberg är också aktiv POSKare i Uppsala stift.

Disputationen äger rum fredag 6 mars kl 14 i Ihresalen, Engelska parken.
Fredagen den 6 mars lägger religionssociologen Jonas Lindberg fram sin avhandling Religion in Nordic Politics as a Means to Societal Cohesion: An Empirical Study on Party Platforms and Parliamentary Debates 1988-2012.
Opponent är professor Pål Repstad. Betygskommitté: professor Marie Demker, professor Mattias Martinson och professor Jørgen Straarup.