Askonsdag <3 Alla hjärtans dag

Tre hängande hjärtan

Lånar biskop Fredriks ord då de så fint förmedlar denna speciella dag då askonsdagen infaller på alla hjärtans dag.

I år infaller Askonsdagen och Alla hjärtans dag samtidigt. En tillfällighet som ser ut som en tanke. Askonsdagen inleder den fyrtio dagar långa fastetiden för en kristen. Fastan betyder botgöring, besinning och eftertanke. Jag ges möjlighet att återvända till mig själv. Jag får pröva mitt liv, begrunda mina prioriteringar och undersöka vad som håller. En sådan besinning kan bli obekväm. Den kan leda till att jag behöver säga förlåt, omvärdera beslut och ta ut riktningen på nytt. Det finns en särskild strävhet i fastans besinningstid. Fastetiden inleds med en askonsdagsgudstjänst. Ett av gudstjänstens moment består i att ett kors av aska ritas i gudstjänstfirarens panna. Symboliskt beströs botgörarens huvud med förgänglighetens tecken. Ofta åtföljs korstecknandet av följande ord: ”Kom ihåg att du är stoft och att du åter ska bli stoft. Omvänd dig och tro evangelium.” Orden sammanfattar fastans utmaning till eftertanke och påminner om att besinningen görs i ljuset av min dödlighet. Det är jag som ska dö, inte bara de andra. Det är min kropp som ska bli aska. Av jord har jag kommit, jord ska jag åter bli. För mig händer det något med Askonsdagen när den firas i ljuset av Alla hjärtans dag. Tron att jag är oändligt älskad gör att jag vågar gå djupare med mig själv. Men det händer också något med Alla hjärtans dag när den sammanfaller med Askonsdagen. Kärlekens gåva blir än mer dyrbar när jag tar emot den i vetskap om att jag en dag ska lämna ifrån mig allt.

A post shared by Fredrik Modéus (@biskopfredrik) on

I år infaller Askonsdagen och Alla hjärtans dag samtidigt. En tillfällighet som ser ut som en tanke.

Askonsdagen inleder den fyrtio dagar långa fastetiden för en kristen. Fastan betyder botgöring, besinning och eftertanke. Jag ges möjlighet att återvända till mig själv. Jag får pröva mitt liv, begrunda mina prioriteringar och undersöka vad som håller. En sådan besinning kan bli obekväm. Den kan leda till att jag behöver säga förlåt, omvärdera beslut och ta ut riktningen på nytt. Det finns en särskild strävhet i fastans besinningstid.

Fastetiden inleds med en askonsdagsgudstjänst. Ett av gudstjänstens moment består i att ett kors av aska ritas i gudstjänstfirarens panna. Symboliskt beströs botgörarens huvud med förgänglighetens tecken. Ofta åtföljs korstecknandet av följande ord: ”Kom ihåg att du är stoft och att du åter ska bli stoft. Omvänd dig och tro evangelium.” Orden sammanfattar fastans utmaning till eftertanke och påminner om att besinningen görs i ljuset av min dödlighet. Det är jag som ska dö, inte bara de andra. Det är min kropp som ska bli aska. Av jord har jag kommit, jord ska jag åter bli.

För mig händer det något med Askonsdagen när den firas i ljuset av Alla hjärtans dag. Tron att jag är oändligt älskad gör att jag vågar gå djupare med mig själv. Men det händer också något med Alla hjärtans dag när den sammanfaller med Askonsdagen. Kärlekens gåva blir än mer dyrbar när jag tar emot den i vetskap om att jag en dag ska lämna ifrån mig allt.

Intervjuer med kandidaterna till biskopsvalet Visby stift

Ett gult hus med texten Visby stift på, med Visby domkyrka i bakgrunden

I morgon, lördag den 27 januari, är det intervjudags av kandidaterna till biskopsvalet i Visby stift.

Har du inte möjlighet att närvara i Visby domkyrka, Sankta Maria, så kan du följa det via direktsändning.

Programmet för morgondagen är följande:

9.00 Kort andakt, stiftsprost Richard Wottle
Information om dagen, stiftsjurist Anna Trônet

9.15 Intervju nr 1

10.00 Paus

10.10 Intervju nr 2

10.55 Paus

11.40 Intervju nr 3

12.25 Paus

12.35 Intervju nr 4

 

Ordningen för intervjuerna lottas ikväll fredag. Inför morgondagen kan du läsa kandidaternas presentationer, Michael Bjerkhagen, Jonas Lindberg, Louise Linder och Thomas Petersson.

Visby stifts webbplats hittar du mer information om biskopsvalet. Där läggs även upp länkar till intervjuerna så att det går att titta på dem i efterhand.

 

Foto: Henrik Wallenius/SR Gotland

Nomineringsval i Visby stift

Ett gult hus med texten Visby stift på, med Visby domkyrka i bakgrunden

Idag, torsdag den 11 januari, är det nomineringsval i Visby domkyrka. Då kan stiftets och utlandsförsamlingarnas präster, diakoner och valda lekmän rösta fram sina biskopskandidater inför biskopsvalet den 15 februari.

Följ utvecklingen antingen via Kyrkans tidning som är på plats och rapporterar under dagen. Eller via Visby stifts webb där det även går att läsa mer om de föranmälda kandidaterna. Även Kyrkans tidning har en genomgång av de föranmälda kandidaterna.

Att vara föranmäld kandidat behöver inte betyda någonting för utgången idag. Se bara på det senaste biskopsvalet i Luleå stift, där det bara var två av de sex av stiftsstyrelsen utvalda kandidater som gick vidare. Idag, vid nomineringsvalet, kan de röstberättigade plädera  för och rösta på andra kandidater. Så det blir spännande att följa utvecklingen även i det här biskopsvalet.

I maj 2017 skrev Carina ett inlägg här på bloggen om hur vi egentligen bör utse våra biskopar. Nu när vi närmar oss slutet på tre biskopsval på raken kanske det kan vara värt att fundera över detta igen. Är de system vi har idag de bästa? Eller finns det kanske utrymme för förbättringar.

 

Foto: Henrik Wallenius/SR Gotland

Biskopsvalet i Luleå avgjort

Igår den 14 november var det biskopsval i Luleå stift och de drygt 600 elektorerna la sina röster på de fem biskopskandidaterna.

Efter första räkningen och det preliminära resultatet hade Åsa Nyström 50,09 procent av rösterna och kunde därmed nästan utnämnas till biskop electa för Luleå stift och när den slutgiltiga räkningen var klar strax innan 12 idag den 15 november stod det klart att så blev fallet då det slutgiltiga resultatet inte skilde sig från det preliminära!

POSK säger grattis till Åsa Nyström och ser framemot biskopsvigningen i Uppsala domkyrka den 3 juni 2018.

 

DET SLUTGILTIGA VALRESULTATET

Åsa Nyström, 267 röster (50,09 procent)
Anders Göranzon, 119 röster (22,33 procent)
Leif Nordenstorm, 73 röster (13,70 procent)
Gunnar Sjöberg, 46 röster (8,63 procent)
Kenneth Nordgren, 26 röster (4,88 procent)

Ogiltiga, 0 röster (0 procent)
Blanka, 2 röster (0,38 procent)

Summa angivna röster: 533 röster
Valdeltagande: 86,8 procent

 

Foto: Henrik Betnér/Uppsala stift

Grattis till biskop electa!

Susanne Rappmann.

Nu står det klart att Göteborgs stifts nya biskop blir Susanne Rappmann. Resultatet är i skrivande stund visserligen preliminärt men det finns inget tvivel om att det är Susanne Rappmann, som fram till biskopsvigning i Uppsala den 4 mars 2018, som är biskop electa.

Susanne Rappmann prästvigdes 1992 i Göteborg som en av de första kvinnliga prästerna i Göteborgs stift. Så att hon nu blir den första kvinnliga biskopen i Göteborg är som att cirkeln sluts.

Så här skriver olika tidningar om biskop electa Susanne Rappmann:

Kyrkans tidning

Tidningen Dagen som frågar om det är symboliskt viktigt med en kvinnlig biskop i Göteborgs stift, vilket Susanne besvarar klokt och personligt.

”Jag tror att det är viktigt att det är en kvinna som blir biskop i Göteborg, men det är inte det enda som är viktigt. Men ur mitt eget perspektiv känns det fantastiskt roligt att ha fått vara med under den förändring som skett de senaste 25 åren i stiften. ”

Göteborgsposten

”– Det känns fantastiskt. Jag känner bävan inför uppgiften som är stor och svår, men just nu ska jag leva på glädjen, säger Susanne Rappmann.”

SVT väst

” Vilka frågor kommer vara viktigast för dig i arbetet som biskop?
– Kyrkans enda och viktigaste fråga är att ge människor hopp och tro. Det behöver göras på olika sätt utifrån olika sammanhang. Hur gör vi med de resurser vi har?”

 

Foto: Harald Nilsson

Utfrågningar i Luleå

I eftermiddag är det dags för utfrågningar av de fem kandidater som ställer upp i biskopsvalet i Luleå stift. Detta sker i Kulturens hus i Luleå från klockan 12.30 och några timmar framåt. Har du inte möjlighet att vara på plats i Luleå kan du följa utfrågningarna via webbsändning som du hittar här.

De fem kandidaterna som fått mer än fem procent av rösterna i nomineringsvalet och som kommer att höras i eftermiddag är:

Åsa Nyström, stiftsadjunkt i Uppsala stift.
Anders Göranzon, lärare på Svenska kyrkans utbildningsinstitut.
Leif Nordenstorm, direktor på Fjellstedtska skolan.
Gunnar Sjöberg, kyrkoherde på Costa Blanca.
Kenneth Nordgren, kyrkoherde i Umeå pastorat.

Vill du läsa mer om kandidaterna i väntan på att utfrågningen börjar kan du göra det här.

Om en vecka, den 14 november, är det dags för valomgång 1 i Luleå stift. Om ingen av biskopskandidaterna får femtio procent av rösterna då går de två med flest antal röster vidare till valomgång två. Det kommer då att ske den 5 december.

På tal om valomgång två, det är dags för denna omgång för biskopskandidaterna i Göteborgs stift i morgon, den 8 november mellan 9-11. Ett preliminärt resultat av det valet förväntas komma vid 13.

Valet står mellan Susann Rappmann och Erik Johansson, där Rappmann fick 36,9 % av rösterna i första omgången och Johansson 21 %. I väntan på resultatet från detta valet så kan det kanske vara på sin plats att titta lite på deras utfrågningar. Kanske fundera över vem du hoppas på!

Två biskopsval pågår

Som jag skrev för en vecka sedan så är Göteborgs stift mitt inne i ett val av ny biskop. I skrivande stund avslutas den första valomgången och tidigast 13:00 redovisas resultatet på Göteborgs stifts webb.

Enligt Kyrkans tidnings Lennart Lundberg verkar valet stå mellan två kvinnliga kandidater; Susanne Rappmann och Cristina Grenholm. Det ska bli intressant att se om Lundbergs analys visar sig stämma. Jag som har lyssnat på utfrågningen, kanske inte så fokuserat, tycker att det är ett svårt val med många bra kandidater. Alla med sina fördelar och nackdelar så jag avundas verkligen inte de som nu gjort sitt val i första omgången.

Men Göteborg är inte ensam om att utse en ny biskop. Även Luleå stift är inne i processen att utse ny biskop efter Hans Stiglund. Igår var det elektorsval för att ta fram biskopskandidater som går vidare till utfrågning den 7 november och sedan första valomgången den 14 november.

Det är fem kandidater som gått vidare med en kandidat som fått mer än dubbelt så många röster som näste man i resultatlistan.

Biskopskandidater           Röster            Procent
Åsa Nyström                             236                   43,7
Anders Göranzon                     107                   19,8
Leif Nordenstorm                    54                      10
Gunnar Sjöberg                        38                      7
Kenneth Nordgren                   31                      5,7

Vi säger grattis till dessa kandidater och ser framemot att få följa utfrågningen på Kulturens hus i Luleå. Antingen på plats eller via direktsändning via webben. Bloggen har all anledning att återkomma till frågan i november.

Nu inväntar vi spänt resultatet från Göteborg!

(Ja, jag vet att även Visby stift ska utse ny biskop men det är inte förrän i januari som de på allvar kliver in i valprocessen. Första datum att hålla koll på är 14 november då valet av elektorer ska vara inne. Läs mer om detta på Visby stifts webb.)

Hearing i biskopsvalet Göteborgs stift

Just nu (11 oktober 9-16:30) pågår hearing inför biskopsvalet i Göteborgs stift. Du kan följa den här:  (edit efter avslutad utfrågning, lägger till länk till spellistan med utfrågningarna istället)

De sju som gått vidare i biskopsvalet är Susanne Rappman, Erik Johansson, Cristina Grenholm, Jonas Eek, Esbjörn Särdquist, Maria Klasson Sundin och Sven Hillert. Vill du läsa vad de svarat på Kyrkans tidnings tre frågor
1) Varför vill du bli biskop i Göteborgs stift?
2) Vilka är de viktigaste frågorna du vill driva om du blir biskop?
3) Hur ska Svenska kyrkan hantera det minskade deltagandet i gudstjänster och kyrkliga handlingar?

http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/fragor-och-svar-darfor-vill-de-leda-goteborgs-stift

Hur ska vi egentligen välja biskopar?

Just nu är det tre stift som är i olika stadier av sin biskopsrekrytering, Göteborg, Luleå och Visby

Göteborgs stift som den 22 augusti kommer att ha nomineringsval.

https://www.svenskakyrkan.se/goteborgsstift-/biskopsval-2017

Där finns en öppen förslagslåda, där alla medlemmar i Göteborgs stift kan få föreslå personer till biskopsstolen innan nomineringen.

 

I Luleå stift som har nomineringsval 17 oktober.

https://www.svenskakyrkan.se/luleastift/biskopsval

Där har man en rekryteringsgrupp som ska vaska fram kandidater innan nomineringen.

 

I Visby stift är det nomineringsval 11 januari 2018.

https://www.epostservice.se/aspnet/v3/page/read.ashx?issueid=308169

 

Tredje avdelning kap 8 §§7-12 berättar om biskopen och hur den utses.

https://www.svenskakyrkan.se/kyrkoordningen

7 § En biskop utses genom ett val i stiftet. Ärkebiskopen utses genom val i alla stift. Rösträtt i dessa val har bara särskilt röstberättigade. Valet ska föregås av ett nomineringsval. Stiftsstyrelsen ansvarar för genomförandet av nomineringsvalet och valet. (SvKB 2005:17, 2009:4)

 

Hur vill vi egentligen att Svenska kyrkan – vi – ska välja biskopar? Vad är det för biskopar Svenska kyrkan behöver? Och vilken makt har de och vilken makt vill vi att de ska ha?

Biskop Johan Tyrberg skriver i Kyrkans Tidning:

http://www.kyrkanstidning.se/debatt/biskopars-mojligheter-att-direkt-paverka-forsamlingarna-bor-oka

Borde alla stift göra likadant? Eller är det bra att vi göra olika?

Det som oroar mig är när jag hör att nomineringsgrupperna verkar lägga sig och för att ta fram ”egna” kandidater och lägger fram ”sin” kandidat. Det är väl ändå inte nomineringsgruppernas uppgift? Jag tycker det är församlingar och de förtroendevalda samt alla präster och diakoner som borde vaska fram en biskop, ingen annan. Det är kyrkans biskop – inte nomineringsgruppen!

Av den anledningen tycker jag att vi borde lyfta ordningen med att ta fram biskopar och vaska fram olika namn.

Och oavsett vad biskop Tyrberg skriver i sin artikel så skriver POSK i sitt program:

Svenska kyrkan är en episkopal kyrka, indelad i stift med biskop som ledare. Varje stift har en unik historia och särprägel vilket bidrar till mångfald. Biskopsmötets roll växer och i samband med det ökar behovet av att varje biskop kan fylla en funktion inte bara i det egna stiftet.

Biskopen ska tillsammans med stiftet stödja församlingarna i deras uppgift. Stiftet har ansvar för att pastorat och självständiga församlingar (de som inte ingår i pastorat) har ändamålsenlig storlek utifrån pastorala och ekonomiska hänsyn. POSK tycker att det är viktigt att stiftet håller en nära dialog med och stödjer berörda församlingar vid pastoratsregleringar. POSK vill stoppa ”församlingsdöden” och öka antalet församlingar inom pastoraten så att varje kyrka med ett regelbundet gudstjänstliv utgör bas för en församling.

(…)

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Lärofrågor handläggs därför i särskild ordning där biskoparna har ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar. POSK menar att biskoparna dessutom borde ha rösträtt i kyrkomötet.

 

/Carina

Ge rösträtt åt biskoparna!

För en vecka sedan, den 18 maj, replikerade Hans-Olof Andrén biskop Johan Tyrbergs debattartikel i Kyrkans tidning.

Andrén argumenterar för POSKs linje att åter ge rösträtt åt biskoparna i kyrkomötet. Han ser att biskoparnas tystnad i debatterna i kyrkomötet kanske beror på att då du saknar rösträtt saknas det incitament till att läsa och sätta sig in i frågorna fullt ut. Och saknar du kunskap om frågan som debatteras är det inte lönt att uttala sig heller. Jag vet då att jag gör exakt så.

Då det sedan 2011 finns den ”särskilda beslutsordning” som inneburit en stärkt ställning för biskoparna. Och som förenklat förklarat innebär att biskoparna har vetorätt i lärofrågor. Som jag tolkar Andrén (och som jag skulle vilja se det framöver) så bör inte denna särskilda beslutsordning försvinna bara för att biskoparna ges rösträtt i kyrkomötet.

Kyrkomötet, och dess utskott, lyssnar på biskoparna och tar till sig av deras kunskap – när de väl uttalar sig. Att ge biskoparna rösträtt kanske innebär att de deltar i debatten oftare.

 

Ur POSKs program:

En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i vår tro på att Gud kallar människor till uppdrag och uppgifter i kyrkan och i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Utformningen av demokratin kan däremot skifta över tid för att på ett så fullödigt sätt som möjligt prägla beslutsfattande på alla nivåer.

Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Lärofrågor handläggs därför i särskild ordning där biskoparna har ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar. POSK menar att biskoparna dessutom borde ha rösträtt i kyrkomötet.

 

Hans-Olofs replik i sin helhet:

I debatten om biskopsämbetet skriver biskop Johan Tyrberg i en replik i Kyrkans Tidning nummer 19/17 bland annat om biskoparnas ställning i kyrkomötet. Denna ändrades ju kraftigt år 1983, från självskrivna ledamöter till deltagare utan rösträtt.

Några år senare tog också biskoparnas valbarhet bort. Internationellt är det förstås mycket udda att biskoparna i en episkopal kyrka inte har rösträtt i kyrkans beslutande församling, särskilt mot bakgrund av det ledarskap som biskopar förväntas ta i kyrkan och med tanke på biskoparnas särskilda läroansvar. I lärofrågor ska kyrkomötets läronämnd yttra sig, och i denna har biskoparna majoritet. Utskotten lyssnar alltid noggrant till läronämnden, som dock ibland inte uttrycker sig mycket klarare än oraklet i Delfi.

När det gäller läroansvaret stärktes faktiskt biskoparnas ställning ordentligt år 2011 genom den ”särskilda beslutsordning” som då infördes och som förenklat kan beskrivas som en biskoparnas vetorätt i lärofrågor. I alla ärenden, inte bara i lärofrågor, gör biskoparna värdefulla insatser i kyrkomötets utskott, och mitt intryck efter många år i kyrkomötet är att man lyssnar på biskoparna när de väl säger något. Problemet är att de inte säger så mycket i kyrkomötets talarstol. Förra året yttrade sig biskoparna totalt 11 gånger i kyrkomötesdebatten (av totalt 322 anföranden) och endast 1 motion (av 89) hade en biskop som medmotionär.

En besökare från Norska kyrkan framhöll biskoparnas tystnad som den största skillnaden mot det norska kyrkomötet. Jag misstänker att det finns en enkel förklaring till detta: den som inte har rösträtt tvingas inte att ta ställning i varje fråga, och då ligger det nära till hands att inte läsa in alla ärenden så noggrant – en biskop är mycket arbetsbelastad och måste prioritera sin tid. Och den som inte är helt insatt i en fråga håller inga anföranden i kyrkomötet utan nöjer sig kanske med att ingripa om debatten helt håller på att gå över styr. Detta är för mig ytterligare en anledning till att biskoparna bör ha rösträtt i kyrkomötet. Självklart finns biskoparnas rösträtt med i POSKs handlingsprogram för 2018-21. Biskoparna behövs i kyrkomötesdebatten!

Hans-Olof Andrén, ordförande Posk

 

Johan Tyrbergs debattartikel i sin helhet:

Så kommer på nytt diskussionen om biskopsämbetets försvagning i vår Svenska kyrka. Denna gång i en debattartikel av Miriam Wredén Klefbeck och Judith Fagrell.

Skribenterna riktar sig inte emot biskoparna utan kyrkomötet. Rätt instans att svara på artikeln bör således nomineringsgrupperna i kyrkomötet vara, men även jag passar på att ge uttryck för hur jag tror att vi kan förbättra vår kyrkas organisation. Jag tror att det handlar om minst två saker – eller sidor av frågan.

Den första handlar om det jag tidigare skrivit, bland annnat här i Kyrkans Tidning, nämligen biskoparnas ledarskap i betydelsen bestämmande.

För att påverka även de församlingar som eventuellt inte bryr sig om sin relation till stiftet och går sin egen väg behöver biskoparnas, och domkapitlens, möjligheter att fatta beslut som direkt påverkar församlingarna öka. Ska alla präster och diakoner vara stiftsanställda?

Räcker det att kyrkoherdar har sin anställning vid stiften? Ska alla församlingars intäkter i form av medlemsavgifter gå via stiften så att de kan hållas inne vid obstruktion?

Här behövs eftertanke och utredning – när kyrkan är mogen. Jag tror inte att den är det. När jag tidigare skrivit i detta ämne har jag mötts av tystnad och av personer som vill samtala med mig i avskildhet.

Hur som helst, om det är så att församlingarna har börjat tro att de är mer självständiga än vad de är, så började detta när församlingen fick hela arbetsgivaransvaret för prästerna. Gör om, gör rätt!

När det gäller biskopars beslutsfattande brukar rösträtten i kyrkomötet nämnas. Här gäller det att se upp. På ett sätt är det märkligt att en episkopal kyrka har ett högsta beslutande organ där biskopar inte får vara med och fatta besluten och å andra sidan riskerar man att uppnå det man vill undvika genom att vi får en röst var.

I dag har biskoparna större möjligheter att påverka beslut som rör kyrkans tro, lära och bekännelse än vad någon vald ledamot i kyrkomötet har. Genom läronämnden och möjligheten till särskild beslutsprövning finns möjligheter. Om man gav biskoparna en röst var så skulle vi tillsammans ha 14 röster.

Det där med att ”runda biskoparna” skulle vara mycket enkelt. Då skulle det bli ännu tydligare att biskoparna inte har något att säga till om. Enda möjligheten skulle vara att ge varje biskop ett större antal röster så att övriga ledamöters röster vägde lika.

Är det någon som vill det? Den andra möjligheten vore att ge biskopsmötet en makt i paritet med kyrkomötet. Är det eftersträvansvärt?

Den andra sidan av frågan rör biskoparnas ledarskap som inte handlar om beslutsfattande. Här har biskoparna fler möjligheter än vad många tycks se. Detta är också den del av biskopens ledarskap som flera andra episkopala kyrkor trycker hårdast på.

En del menar till och med att man bör befria biskopar från beslutsfattande för att framhäva den del av ledarskapet som kallas ”softpower”. Jag tror inte att dessa båda aspekter av biskoparnas ledarskap motsäger eller motarbetar varandra.

I höst är det val till bland annat kyrkomötet. Vad tycker ni som kandiderar? Det är ni som påverkar framtiden för vår kyrka.

Johan Tyrberg, biskop i Lunds stift