Stort tack!

En person som håller i en stor bukett med tulpaner. På bilden står det "Tack!"

Idag arbetar jag min sista dag som informatör för POSK. Det är med vemod jag skriver dessa ord, samtidigt som jag känner en otrolig tacksamhet för den här tiden. För alla möten med människor från hela vårt avlånga land. För alla givande diskussioner som jag deltagit i, i alla möjliga och omöjliga 😉 konstellationer.

Jag har nog lärt mig något nytt varje dag, samtidigt som jag ofta fått bekräftat att jag är bra på det jag redan kan. Och ser med stor tillförsikt fram emot vad framtiden bär med sig.

Även om jag nu slutar min tjänst på POSK så innebär det inte att mitt engagemang för POSK upphör. Jag sitter på bland annat i kyrkorådet i Solna församling, och som det känns nu vill jag göra det i många mandatperioder till! Och min förhoppning om att en dag sitta med i kyrkomötet har jag kvar. Först skrev jag att jag ville sitta för POSK i kyrkomötet, men så tänkte jag till, min dröm är nog egentligen att få komma till kyrkomötet som representant för Stockholms stift (eller var jag nu bor den dagen) och inte för en nomineringsgrupp. Men som det ser ut nu vill jag självklart representera POSK!

Så jag försvinner inte från POSK bara för att tjänsten som informatör upphör för min del. Nu lämnar jag över sociala medier inklusive bloggen med varm hand till Victor. Då han tillträder först i augusti så kommer det nog att bli lite sommarstiltje i POSKs sociala medier, men till hösten är det full fart igen. Och vem vet, kanske gör jag ett och annat gästspel här, likt Carina som varit till stor hjälp med bloggen, både som ämnestipsare och som skribent. Känner jag Carina rätt lär hon fortsätta med det även i framtiden …

Återigen, stort tack för den här tiden!

/Linda

#innanförskap

En blomsteräng fylld med blommor i olika färger

Igår, söndag den 27 maj, publicerades en debattartikel på DN Debatt (låst artikel, prenumeration krävs) där Svenska kyrkan tillsammans med Riksidrottsförbundet, Svenska Röda Korset, Forum för idéburna organisationer med social inriktning, Stadsmissionerna och Rädda Barnen  skriver för att agera för ett mer inkluderande Sverige inför den stundande valrörelsen.

Samtidigt lanserades #innanförskap på Svenska kyrkans webb där det finns information om vad Svenska kyrkan gör för att minska segregationen. Och vilka tre punkter som de sex organisationerna samlas kring:

  1. Vi står fast vid våra grundläggande principer om alla människors lika värde och medmänsklighet.
  2. Ett öppet Sverige där alla får plats. Vi tar ställning mot de hatiska och fördomsfulla uttryck som rasism, extremism och intolerans står för.
  3. Den respektfulla dialogen behövs mer än någonsin. Det behövs en sansad debatt där åsikter bryts mot varandra i demokratisk ordning, utan polariserande populistiska övertoner.

När jag läser om allt detta kan jag inte låta bli att tänka på ”helgmålsringningen” som jag lade upp på Twitter och Facebook inför söndagen.

Gud – Fader, Son och AndeSkapelsetankar: " Precis som en cirkel omfamnar allt som är inuti den, så omfamnar Gud allt. Ingen har makt att splittra denna cirkel." Hildegard av Bingen

Publicerat av POSK Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan den 26 maj 2018

Gud stänger ingen utanför, utan alla är lika välkomna och som kristen är det så självklart att agera utifrån detta. Och jag håller verkligen med om och vill se ett samhälle som fokuserar på mångfaldens möjligheter och hur vi gemensamt skapar ett samhälle där alla lever innanför den sociala välfärden.

”Vi vill att samtalet ska handla om hur vi tillsammans stärker den sociala sammanhållningen och de goda krafterna som får människor att växa, känna sig respekterade, behövda och tagna i anspråk utifrån sina egna förutsättningar, där alla människor bemöts utifrån tanken om alla människors lika värde.”

Klimatet är den verkliga ödesfrågan!

Lång rak väg genom ett öde landskap med en stor skylt över med texten "Future Forward" och två pilar som pekar uppåt/framåt

Opinionskrönika från Västerbottens kuriren, publicerad 17 maj, av Lisa Tegby. Vad är det som avgör vad som blir en valrörelses stora frågor? Är det att olika visioner av ett gott samhälle målas upp och så får vi reflektera och ta ställning: Vad är bäst? Vad bör prioriteras? Hur når vi rättvisa och solidaritet?

Eller är det hot och rädsla som sätter dagordningen? Rösta på oss, annars kommer löner och pensioner att urholkas, vårdköerna att växa, brottsligheten att bli gigantisk, flyktingarna att ta våra jobb och våra pengar och vår välfärd … Ja, det finns mycket man kan skrämma och hota med.

Vårt samhälle saknar inte problem. Visst finns det orättvisor och mycket kan bli bättre. Men ändå … hur verkliga är de här hoten?

Det är inte så att flyktingarna som har kommit de senaste åren har fått Sverige att gå på knäna. Brottsligheten är oroande, men det är inte så att den håller på att ta över samhället. Enligt en färsk undersökning har de flesta som är pensionärer nu det bättre än när de jobbade för femton år sedan. Vårt land är på många sätt mer välmående än någonsin.

Ändå är det hotbilder mot oss som enskilda som ofta lyfts fram och målas upp med stora penseldrag. Och det är plånboksfrågor som ska få oss att ge makten till det ena eller det andra partiet.

Mitt i allt detta finns det en fråga som, åtminstone vid högtidliga tillfällen, alla är överens om är en ödesfråga. Trots det har den väldigt svårt att hävda sig i den politiska debatten. Det är frågan om klimatet och miljön. Det är frågan om vårt ansvar för vår gemensamma värld, vår natur och vår egen och kommande generationers möjlighet till ett möjligt och gott liv.

Varför får den så lite plats? Varför står inte den frågan högst på politikernas återkommande hotlistor, om det nu är hotvägen man ska nå röster? Och varför målas inte visioner där solidaritet med både människor och natur driver vårt sätt att bygga ett samhälle?

Miljöfrågan fick några högtidliga försäkringar i partiledardebatten i Agenda häromsöndan. Men väldigt snabbt går dessa stora ord över i att det här är frågor som måste lösas internationellt – det är alltså inte vi som behöver göra något. Och till att säga att vi i Sverige är bäst i klassen i detta – så att vi kan nog ändå luta oss tillbaka och fortsätta med vårt. Vi behöver inte ändra vår livsstil.

Samtidigt ropar forskare efter att några länder ska ta på sig ledartröjan och driva på. Och då räcker det inte med att sortera mjölkpaket och plastpåsar. Vi behöver en genomgripande förändring. Det behövs en snabb avveckling av vår fossilbaserade livsstil. Det behövs en kraftfull förändring i vårt sätt att resa och konsumera. Under 2017 slogs på nytt rekord i utlandsflygande och personbilsregistreringar, fast både det ena och det andra behöver halveras om klimatpolitiken ska bli annat än ett spel för gallerierna.

Vi behöver mobilisera snabbt och göra verklighet av det vi redan vet. Här kan man tala om att vår existens är hotad, skriver Staffan Laestadius, professor i industriell utveckling, i sin nya bok ”Klimatet och omställningen”. Men han pekar också på att i akuta hotsituationer har omställningar tidigare kunnat göras väldigt snabbt. Andra världskrigets krigsekonomier kunde på några månader ställa om produktionsapparat och samhällsfunktioner. Kunde man då så kan vi nu, om vi vågar och vill se. Krigshotet på 1940-talet var fysiskt påtagligt och lätt att förstå. Nu behöver vi anstränga oss lite mer för att inse. Men hotet är lika stort nu som då.

Just nu är världen inte i närheten av den omställning som måste till för att vi ska kunna nå Parisavtalets mål om högst två graders uppvärmning. Mänskligheten styr mot en framtid som leder till folkvandringar och sociala och ekonomiska kriser till följd av stigande havsnivåer och extremväder i olika former. Här behövs välfungerande demokratiska stater som arbetar hårt för att ta oss bort från undergångskursen. Inte duger det då att Sverige sitter och väntar på andra.

En mobilisering för en snabb fossilavveckling borde vara den stora frågan i valet. Vilka partier vågar driva detta? Kan vi hjälpas åt att få upp detta högst på dagordningen?! Miljöfrågan borde verkligen oroa oss. Men tänk om en omställning också kan öppna för nya, roliga, lugnare sätt att leva tillsammans.

Jag är rädd. Och jag är hoppfull. Och jag kommer definitivt att rösta på de politiker som driver frågan om världens och våra barns framtid i stället för att med kortsiktiga löften slå vakt om sin egen maktposition.

Lisa Tegby
Präst, Umeå

Ärkebiskopen kärleksbombad på Twitter

Ärkebiskop Antje till höger i bilden. Till vänster stor text "Prata till punkt"

Ärkebiskop Antje blir ofta hårt kritiserad och stundtals kan det vara ganska otrevlig ton på hennes Twitter. Ibland är det fullt rimligt att +Antje ifrågasätts och kritiseras i den offentliga roll som hon faktiskt har. Men alldeles för ofta så går många, oftast anonyma trollkonton, över gränsen för vad som är okej. Och dessutom åker hon ”på däng” på rentav felaktiga premisser, vilket jag kan tycka är så onödigt och rent ut sagt orättvist! Som till exempel när hon delar något från Kyrkornas världsråd om utvecklingen i Israel-Palestina, och då är hon helt plötsligt ensam ansvarig för vad en världsomspännande sammanslutning av kyrkor uttalar.

Men i söndags, på självaste pingstdagen!, hände något och ärkebiskopen blev kärleksbombad på Twitter under hashtagen #enEloge. Folk från höger och vänster, kristna och ateister, skrev uppmuntrande inlägg vilket fullkomligt dränkte alla dessa elaka twitterinlägg i en våg av kärlek och uppskattning. Tidningen Dagen uppmärksammade detta i en nyhet och ärkebiskop Antjes reaktion på Twitter var både innerlig och rörd:

Jag har inte hunnit med att läsa allt under #enEloge, men det jag sett är väldigt fina och uppmuntrande ord. Stundtals har jag suttit med en tår i ögonvrån och tänkt att vi är ju alldeles för dåliga på att uppmärksamma det vi tycker är bra överlag. Fast det är ju så vi är som människor, det är lättare att klaga än att uttrycka vår glädje och tacksamhet. Men vi kan väl komma överens om att från och med nu så går det fem positiva inlägg på varje negativ sak vi skriver på sociala medier!

Så för att följa min egen uppmaning, så passar jag på att påminna om ärkebiskopen podd Prata till punkt har kommit med nya inlägg efter ett uppehåll. Lyssna och njut! Jag ska passa på att lyssna, både på de nya inläggen och gamla favoriter under sommaren. Perfekt under långa resor eller när man badvaktar barnen!

Bluffakturor från oseriösa företag drabbar Svenska kyrkan

urklipp från en faktura, med instruktioner hur det går till

Under våren har många fått SMS från ”olika” företag med samma syfte, att lämna Svenska kyrkan för att ”minska sin skatt”. Det är på så många sätt ett felaktigt budskap och många har reagerat och agerat (anmält till Konsumentverket) på dessa SMS.

Nu har företagen tagit det till en ny nivå och börjat skicka ut bluffakturor för att lämna Svenska kyrkan. Detta för något som är fritt från avgifter när du gör det via din församling. Dessa bluffakturor skickas till och med till de som inte ens är medlem i Svenska kyrkan. Det här har fått bland annat Svenska kyrkan i Norrköping att reagera och skicka ut ett pressmeddelande.

Jag vill nu uppmana bloggens läsare att följa tipsen från Svenska kyrkan i Norrköping om du eller någon du känner skulle få en liknande bluffaktura. Får du ett SMS så anmäl det gärna till konsumentverket. Tyvärr hjälper det kanske inte så mycket då dessa oseriösa företag alltid hittar nya vägar, men det försvårar ju onekligen för dem genom att snabbt uppmärksamma myndigheter och polisen när oegentligheter pågår!

Jag blir både arg och ledsen när jag hör talas om detta. Det är så fult att lura folk att betala för något som är gratis. Dessutom behövs alla medlemmarna i Svenska kyrkan så det är ju inte bra att det finns de som luras lämna. Då försöker jag tänka att den senaste analysrapporten Medlemmar i rörelse visade på att det skett en liten förändring i skälet till att Svenska kyrkan tappar medlemmar, tidigare var det främst ekonomiska skäl, nu är det av andra skäl som folk lämnar Svenska kyrkan. Så kanske är det så att de som vill lämna kyrkan av ekonomiska skäl redan gjort detta och därför inte känner sig lockade att gå på bluffen. Samtidigt kanske det finns de som inte är medlem i Svenska kyrkan och som nu tror det och betalar för att slippa få vara med. Nä, som sagt, jag blir både arg och ledsen av dessa oseriösa företag som bara luras!

Teologiska hörnan

I förgrunden står en person där texten "Se människan" syns på ryggen. I bakgrunden en publik som lyssnar på samtalet som pågår på scenen.

Till hösten kommer Svenska kyrkan utöka sin närvaro under Bokmässan i Göteborg med en monter – Teologiska hörnan, en plats för mingel och samtal om livet stora frågor.

– Det ska bli en plats för levande, myllrande samtal där ämnena skiftar, med fokus på fördjupning. Vi har sett hur frågor om Gud, mening och existens engagerar mässbesökarna och erbjuder nu en ny arena för detta, säger Sara Wrige, präst och ansvarig för Teologiska hörnan.

Teologiska hörnan kommer att ligga i anslutning till Svenska kyrkans etablerade Se människan-scen. Hörnan gästas av författare och forskare som är aktuella med böcker eller annan utgivning. Några som kommer att finnas i montern är bland annat ärkebiskop Antje Jackelén, biskopen i Göteborgs stift Susanne Rappmann, och teologerna Ola Sigurdson och Susanne Wigorts Yngvesson, som båda uppmärksammats för sina böcker i skärningspunkten mellan religion, kultur och samhälle. Sammanlagt blir det ett fyrtiotal gäster i montern under mässdagarna.

Teologiska hörnan blir ett permanent inslag på mässan. Den kompletterar Svenska kyrkans medverkan i det ordinarie seminarieprogrammet och Se människan-scenen med författarsamtal.

– Bokmässan är sedan länge ett unikt sammanhang där kyrka och kulturliv ger och får impulser av varandra. Teologiska hörnan blir ytterligare en förstärkning i detta, säger Mikael Ringlander, projektledare för Svenska kyrkans medverkan på Bokmässan.

Läs mer om Teologiska hörnan i pressmeddelandet från Svenska kyrkans pressavdelning.

Om knappt två veckor är även programmet för Se människan-scenen klart och blir offentligt, detta kan du läsa om på Se människans webbplats.

 

Foto: Hampus Lindeberg/Ikon

Konfirmationsläger – en lösning mot minskat intresse?

Ett antal hoppande, glada barn på en strand i solnedgång.

Med anledning av att Uppsala stift ska lägga ned stiftsgården Undersvik skrev Niklas Grahn, POSKs kyrkomötesledamot för Karlstads stift, en debattartikel i Kyrkans tidning, publicerad 7 maj 2018. Som en fortsättning på gårdagens tema i bloggen kommer debattartikeln i sin helhet här:

Satsa på fler och längre konfirmandläger

Karlstads stift har blivit betydligt fattigare utan sina internatkonfirmandläger. De har haft stor betydelse för rekrytering, konfirmandpedagogik och gudstjänstutveckling. I en tid när Svenska kyrkan vill sätta fokus på undervisning och lärande borde man därför satsa på fler och längre konfirmandläger, inte färre.

Stiftsstyrelsen i Uppsalas beslut att lägga ner internatkonfirmandlägren på stiftsgården Undersvik har väckt känslor. Konsekvenserna för enskilda ungdomar lyfts fram. Det finns skäl för detta. Forskning visar att det finns ett tydligt samband mellan konfirmanders ”nöjdhet” över sin konfirmandtid och antalet lägerdygn. Ju fler lägerdygn – ju nöjdare konfirmander. Samtidigt som allt fler stift avvecklar sina internatläger är det få församlingar som har möjlighet att arrangera egna internatläger.

Karlstads stift arrangerade tidigare fyra internatkonfirmandläger, dels på Kyrkans Gård i Skållerud och dels på Dömle Stiftsgård. Sedan 15 år är båda dessa gårdar sålda och lägren har upphört. I stiftet finns alltså erfarenhet av vilka konsekvenser avsaknad av internatkonfirmandläger kan ge för ett stift. Följderna för de enskilda ungdomarna är uppenbara och har lyfts fram i debatten men en annan konsekvens som inte lika tydligt har nämnts är den som rör rekrytering.

Det är tydligt att internatlägren i Karlstads stift fungerade som rekryteringsplattsform för kyrklig tjänst. Många kyrkoarbetare, både anställda och ideella, kan vittna om att upplevelsen av att vara konfirmand på stiftets internatläger varit avgörande för kallelse. Möjligheten att ha en plats att komma tillbaka till efter sin konfirmandtid, som deltagare vid ungdomsläger eller som konfirmandledare, har gett många unga människor erfarenheter för livet. Gårdarna och lägren har fungerat som växtplatser där ungdomar växt i tro, som människor och som kyrkomedlemmar.

En annan erfarenhet som är tydlig i Karlstads stift är förlusten av lägren som pedagogiska miljöer där konfirmationspedagogik formades som kom hela stiftet till del. Inte minst gällde detta andakts och gudstjänstliv där internatläger ger unika förutsättningar att genom sin längd i tid skapa en rytm av regelbundet andaktsliv, morgon, middag och kväll. Genom lägren fick konfirmandarbetslag öva sig i tilltal till ungdomar. Blivande kyrkoarbetare kunde under praktik förlagd vid lägren få med sig erfarenheter av god konfirmandpedagogik.

Vi är många som delar upplevelsen av att Karlstads stift blivit betydligt fattigare utan sina internatkonfirmandläger. Formen handlar om så mycket mer än bara enskilda konfirmanders upplevelse. Internatläger har som nämnts också stor betydelse för rekrytering, konfirmandpedagogik och gudstjänstutveckling. Detta sammantaget gör att Svenska kyrkan i en tid när hon vill sätta fokus på undervisning och lärande borde satsa på fler och längre konfirmandläger, inte färre.

Niklas Grahn, Karlstad

Bruten trend

Handpåläggning på en av konfirmanderna som knäböjer runt altaret.

Inom Svenska kyrkan så minskar antalet konfirmerade. Då är det extra roligt att läsa om församlingar som går mot strömmen och ökar andelen konfirmerade ungdomar. Som till exempel Nättraby-Hasslö församling, Lund stift vilket både SVT Nyheter Blekinge och SR P4 Blekinge uppmärksammade häromdagen.

Hur ser det ut i din församling? Följer den trenden eller tillhör du en församling där ett gott arbete görs med konfirmandläsningen som gör att trenden brutits, eller kanske alltid hållit sig på en hög nivå.

 

Ur POSKs program 2018-2021

Den sjunkande andelen ungdomar som konfirmeras gör att arbetet med konfirmander behöver stärkas. De ungas livssituation är i dag ofta så pressad att det kan vara svårt att delta i konfirmandträffar på veckodagar. Nya tider behöver därför prövas och fler konfirmationsprofiler kan behövas. Konfirmandtiden behöver också stärka förmågan att leva i och förstå mångkultur och mångreligiositet. De unga ledarna ska lyftas fram som en viktig resurs och ges möjlighet till utbildning.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att församlingarna och pastoraten lägger tillräckliga resurser på konfirmandarbetet.
att unga konfirmandledare ges möjlighet till fördjupande utbildning.
att stiften tar ansvar för att det anordnas konfirmandläger med särskilda profiler som attraherar både flickor och pojkar.

Konfessionella skolor

En staty i marmor där figuren håller ansiktet gömt i sin handflata

Det kan väl inte undgått någon att konfessionella skolor är på tapeten i allra högsta grad för tillfället. Något som påverkar Svenska kyrkan i allmänhet och bland annat Knivsta församling i synnerhet. Jag kan tycka att det komplicerar det för Socialdemokraterna i deras obändiga vilja att vara kvar som parti i Svenska kyrkan.

Att S å ena sidan prompt ska vara med och styra i Svenska kyrkan samtidigt som de uppenbarligen har en väldigt konstig syn på tro (och hur religiösa friskolor drivs) är väldigt underligt och jag får det inte att gå ihop. Håller verkligen med om framförallt sista punkten i tweeten nedan från Per Wallin, präst från Göteborg.

Tidningen Dagen tar även de upp Socialdemokraternas valaffisch i frågan och där visar det på att det verkar finnas en spricka mellan partiledningen och Socialdemokrater för tro och solidaritet i och med Ulf Bjerelds förhoppning om att annonsen är en parodi.

Men S är långt ifrån ensam om att vara ute på ett korståg gentemot konfessionella skolor vilket Micael Grenholm gått igenom och bemött med fakta i punkt efter punkt i sin blogg ”Hela pingsten”. Som kristen och POSKare börjar denna valrörelse kännas riktigt jobbig om det ska fortsätta så här …

Läs gärna Lisa Tegbys krönika från april.

Ur POSKs program 2018-2021

Svenska kyrkan har en lång tradition av engagemang inom bland annat sjukvård och skola. Andra områden kan vara fritidsgårdar, hemtjänst och olika slags boenden. Det är en fortsatt angelägenhet för kyrkan att, där det finns förutsättningar, bedriva sådan verksamhet. För sådant som kräver större investeringar och mycket personal bör man finna former som inte riskerar att det sammanblandas med och urholkar församlingarnas och pastoratens ekonomi. Dessa verksamheter bör därför normalt bedrivas organisatoriskt fristående från, men i nära samverkan med församlingar och pastorat.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att Svenska kyrkan ska vara en aktiv välfärdsaktör och bland annat driva förskola, skola, fritidsgårdar, hemtjänst, sjukvård och boenden av olika slag, där det finns förutsättningar.

Svenska kyrkans internationella arbete byter namn

Jorden och månen

I onsdags kom då beskedet som många väntat på, Svenska kyrkans internationella arbete byter namn. Enligt beslutet som fattades av kyrkostyrelsen den 9 maj kommer det från och med Fasteinsamlingen 2019 gå under namnet Act Svenska kyrkan.

Det har inte varit ett helt igenom enkelt beslut att byta namn, och det har stötts och blötts i många turer i Kyrkomötets råd för internationella arbetet. Många olika förslag har testats och avfärdats av olika skäl. Även förslaget om att byta tillbaka till Lutherhjälpen har varit uppe i diskussionen, men det föll bland annat på grund av det något komplicerande ordet ”hjälpen” då det kan tolkas som ett mindre jämställt förhållningssätt, enligt Erik Lysén i Kyrkans tidning.

Namnbytet har inte helt igenom tagits emot väl. Några tycker att namnet idag fungerar, och att namnbytet kommer lite för nära inpå hopslagningen mellan Lutherhjälpen och Svenska kyrkans mission 2008. De tycker att namnbytet nu bara kommer att skapa ny förvirring i vad det gäller och hade namnet behållits skulle det strax vara en bruten trend. POSKs representanter i rådet berättar att fokuset har mest legat kring ”att sälja varumärket” istället för att få igång och bibehålla det lokala arbetet kring det internationella arbetet, vilket säkert också skulle bryta trenden som nu istället namnbytet säger sig kommer kunna göra.

Nu är ju dock beslutet fattat och då är det bästa att se framåt och se till att namnbytet blir så bra det bara kan! Nu måste engagemanget lyfta, kanske framförallt på lokal nivå. Församlingarna behöver arbeta mer med Act Svenska kyrkan, något som POSK ska se till att lyfta så att församlingarna kan få den hjälp de behöver från nationell nivå.

 

Ur POSKs program 2018-2021

Internationellt arbete, hållbarhet, miljö och rättvisa

Kyrkans primära uppgift är att skapa möjligheter för människor att möta Kristus. Kristi kärlek driver oss att ta ansvar för såväl utvecklingsarbete och katastrofbistånd som för den hotade skapelsen.

Arbetet med opinionsbildning för internationellt bistånd är viktigt och bör fortsätta, liksom stödet till att rekrytera och utbilda internationella ombud i församlingarna. Det är angeläget att lära av och stödja internationella kontakter, och utveckling av vänförsamlingsprojekt är därför viktiga.

Världen präglas på många sätt av våld och övergrepp. Det är en synd när sådant sker. Svenska kyrkans internationella arbete är viktigt för att uppmärksamma hela kyrkan på vad som sker och att förmedla de hjälpinsatser som måste sättas in.

Det är ytterst viktigt att skapa engagemang för de kristna i världen som är förföljda, utsatta för våld och övergrepp för sin tros skull. POSK menar att Svenska kyrkans hjälpinsatser till dessa måste öka. Särskild uppmärksamhet ska riktas på barns och kvinnors situation.

POSK vill att kyrkan utifrån ett teologiskt perspektiv ska tala tydligt om konsekvenserna av ett kortsiktigt utnyttjande av jordens resurser, och vikten av en mer rättvis resursfördelning av tillgångar i fattiga länder. Förutom sociala orättvisor och miljöförstöring orsakar en ohållbar livsstil också klimatförändringar. Alla, främst våra medmänniskor i de fattigaste länderna, riskerar att drabbas av klimatförändringarnas konsekvenser. Vi kan bromsa den negativa utvecklingen genom att värna skapelsen.

Ett sätt att ta ansvar är att efterfråga och konsumera varor och tjänster som producerats i en god arbetsmiljö och som gynnar en hållbar utveckling i samklang med hela skapelsen. Inom detta område finns det många ideella som har ett starkt engagemang, vilket bör uppmuntras och tillvaratas.

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att arbetet med opinionsbildning om internationellt bistånd ska fortsätta.
att stöd till att rekrytera och utbilda internationella ombud och stöd till vänförsamlingsprojekt ska fortsätta.
att stift, pastorat och församlingar anslår medel till internationell diakoni och mission.
att stödja rättvis handel och ett hållbart nyttjande av jordens resurser.
att stödja ett aktivt miljöarbete i stift och församlingar, bland annat genom certifieringar och diplomeringar av olika slag.