fbpx

Så gick det för POSK i stiften

När det nu gått en dryg vecka sedan kyrkovalet har arbetet med att sammanfatta valrörelsen och valresultatet påbörjats. I en valrörelse är många personer inblandade och gör så viktiga insatser. Det har årets kyrkoval visat där många POSKare runtom i landet har kämpat för att nå ett bra valresultat. Vi har mycket att glädja oss över! Men hur gick det egentligen för POSK i de olika stiften? Vi bad stiftsföreningarnas ordförande lämna en liten rapport från respektive stift.

Göteborgs stift

Vi konstaterar att det har gått bra på många håll, men det finns även platser där vi kunde lyckats bättre. I kyrkomötesvalet ökar POSK i Göteborgs stift från 17,06% och 5 mandat till 18,39% och 6 mandat.

I stiftsfullmäktigevalet ser POSK ut att öka ännu mer, från 15,92% till 18,48%. Eftersom stiftsfullmäktige minskar i storlek från 81 till 65 platser blir det ändå en minskning från 13 till 12 mandat, men ett ökat inflytande.

På två platser har grupper som tidigare använt andra namn nu bytt till POSK, och i båda fallen har det inneburit klara framgångar (uppgångar från 8 till 11 respektive från 12 till 14 mandat).

På fyra platser har POSK fått egen majoritet, bland annat på Tjörn där en tidigare obunden grupp med 14 mandat i föregående val nu förstärktes med flera nya kandidater och blev en POSK-grupp som fick 20 mandat av 31 i det här valet. Sådant gläder oss särskilt.

Härnösands stift

I Härnösands stift gick det förhållandevis bra. I de församlingar/pastorat vi finns fick alla utom 2 fler mandat eller hamnade på samma. I stiftet ökade vi från 7 till 8 mandat och är tredje största grupp efter S och C. Vi ökade även till kyrkomötet med 1 mandat, till totalt 2.

De som lyckats bäst är nybildade Alnö som gick från 0 till att ta 10 av de 25 mandaten. S och C tog resten och S är störst.

Krokom ökade från 7 till 9 mandat och Timrå från 5 till 7. I Torps församling där jag själv är ordförande blev det samma som innevarande mandatperiod. Vi tog 11 av 19 mandat. Åre ligger också bra till med 10 av 25 mandat och är den största gruppen. Östersund gick från 7 till 8 mandat.

Både jag och mina POSK-vänner runt om i stiftet har mötts av många glada tillrop och mycket uppmuntran vilket känns jättebra.

Karlstads stift

Generellt har det gått bra för POSK där vi har haft lokalföreningar och lokala listor. Av det blir det tydligt att ska vi växa mer behöver det finns lokal förankring, det slår annonsering och övriga insatser. Våra lokalföreningar har skött mycket kommunikation och reklam i sina sammanhang och flera av våra förtroendevalda har blivit uppmärksammade i lokalpress.

I stiftsfullmäktige ökade vi med ett mandat, så det är en marginell förändring mot förra valet. Så vi är näst största nomineringsgruppen.

Två riktigt positiva nyheter hos oss är att den nya POSK-listan i Grava församling plockade hem 35% av rösterna och på Hammarö så blev POSK näst största nomineringsgruppen i det här valet. Så det är verkligen värt att fira!

Linköpings stift

Vi har främst bedrivit valrörelsen utifrån lokala POSK-grupper och -föreningar i pastoraten och församlingarna, som sig bör. Från stiftsföreningen har vi ställt upp som bollplank och support samt arbetat för att knyta ihop och underlätta nätverkande i stiftet. Medialt såväl regional som lokalt, har valet rönt stort intresse med många insändare och debattartiklar av engagerade POSKare.

POSK har haft framgångar på stiftsnivå samt i många av de 11 pastorat och församlingar vi ställt upp med egna listor i. Dessutom finns POSKare med på många andra obundna listor på lokal nivå och på samlingslistor.

Till kyrkomötet ser det tyvärr ut som vi tappar ett mandat, fyra jämfört med fem i förra valet. Det femte mandatet var dock ett utjämningsmandat, så med lite tur kanske vi tar tillbaka det vid kontrollräkningen. Det fattas inte många röster till det.

I stiftsfullmäktige stärker vi vår ställning som den klart största nomineringsgruppen med 19 mandat, S, som näst största grupp, tappar ett mandat och får nu 16.

Luleå stift

Vår huvudsakliga satsning har gällt att bygga ut POSK i stiftet med fler grupper. Vi lyckades få till oss fem nya grupper. Av dessa var tre befintliga obundna grupper som gick med i POSK.

Flera av de nya grupperna bidrog med goda resultat. I Norsjö fick den POSK-nya gruppen egen majoritet – ökade från 44 % till 66 %. I Skelleftehamn har vår POSK-nya grupp legat på 40 % med (s) på 60 %. Preliminära valresultatet blev EXAKT lika röstetal för POSK och (s), så det blir spännande att se slutsammanräkningen där! Den nya gruppen i Sävar chockade både sig själva och övriga genom att ta 39,5 % och bli största grupp. I Södra Lapplands pastorat tog vår nybildade grupp 14,6 %.

Flera av de tidigare befintliga grupperna ökade mellan 2 och 9 %. Men vi har även en negativ utveckling på sina håll där några av grupperna har tappat, mellan 1 och 6 % – främst i samband med att flera andra grupper ställt upp.

I valen på stiftsnivå trodde vi att vi skulle kunna öka några procent och kanske ta 1-2 fler mandat i stiftsfullmäktige. Ett kyrkomötesmandat till kändes dock inte inom räckhåll. Det blev tvärtom, oförändrat mandatantal i stiftsfullmäktige, men preliminärt ett ytterligare kyrkomötesmandat.

Lunds stift

I Lunds stift fick vi inför valet två nya engagerade lokala grupper i Staffanstorp och Eslöv. De lokala grupperna har på flera håll varit väldigt bra på att synas ute i sina samhällen vilket såklart bidrar till resultatet på stifts- och kyrkomötesnivå.

Lokalt har POSK får egen majoritet i Mörrum, Landskrona, Höör, Skivarp, Brunnby och Bjuv. På andra håll är de lokalerna grupperna stora och står nu inför val av vilka samarbeten som ska göras, till exempel i Staffanstorp, Lund, Malmö, Eslöv och Sölvesborg.

Som det verkar har vi gått fram med ett mandat i stiftsfullmäktige och gick därmed om SD som näst största grupp i stiftet. S är störst fortfarande, SD tredje, C fjärde och BA femte största grupp. Det blir spännande att se hur balansen blir i fullmäktige då BA (om man räknar in de gamla moderaterna) fram till 2017 alltid varit den näst största gruppen och har nog agerat så under den senaste mandatperioden också.

I kyrkomötet verkar vi ökat med någon procent och om det står sig när allt är räknat generar det ett mandat till för POSK från Lunds stift, från fyra till fem.

Skara stift

Tillsammans har grupperna i stiftet gjort en bra valrörelse som varit positiv och glad och många goda krafter som kämpat åt samma håll. En målsättning har varit att bli största grupp till stiftsfullmäktige och att få ytterligare ett mandat till kyrkomötet. Vi kan konstatera att vi i stort sett har uppnått detta, vilket gläder oss mycket. Vi får preliminärt ett nytt mandat till kyrkomötet och landar på 4 stycken. Och i stiftsfullmäktige får vi 3 nya mandat och landar på 16 stycken till 23,23% medan S får 23,54% och med det bara är marginellt större men får 18 mandat. Vi har nu representation från samtliga valkretsar till stiftsfullmäktige.

Bland de lokala grupperna så gläds vi över de nya grupperna i Herrljungabygden som blir störst och får 46,58% av rösterna och Trollhättan som får 19,3% och blir tredje största grupp. Största grupp är POSK också i Alingsås där gruppen ökar, Mariestad, Skövde som ökar till 44,94%, Ulricehamn och Vänersborgs och Väne-Ryrs församling som nästan får egen majoritet med 49,55% av rösterna. Grupperna i Habo och Lidköping når egen majoritet där Habo får 70,32% och Lidköping 61,94%.

Stockholms stift

Det har varit stimulerande att delta i valet och fått möjlighet att prata med flera POSKare. Det har gjorts ett oerhört stort arbete i de olika församlingarna för att profilera POSK. I Lidingö församling startades en POSK-grupp med fem namn på listan. POSK fick 8 mandat. Så kan det bli när man startar upp.

Av Stockholms Stift 53 församlingar är POSK representerade i 29, dvs ca 55% av alla församlingarna. Det är 7 församlingar som tillkommit med POSK-representation till 2021 års val. Av de 29 församlingar med POSK-representation ökade vi i 16, vi minskade i 5 och det blev oförändrat i 8 församlingar.

Stockholms stifts valkrets samlade ihop 7 mandat till kyrkomötet vilket är oförändrat mot 2017. Och till Stiftsfullmäktige visar det preliminära resultatet att vi ökade med ett mandat från 17 till 18 stycken.

Strängnäs stift

De lokala grupperna i Strängnäs stift har på de flesta håll haft bra med framgångar. Stiftet gick till val med 4 nya POSK-grupper, Askersund, Frustuna, Katrineholmsbygden och Nyköping. Askersund fick 8 mandat, Frustuna 7 mandat och tar majoritet, Nyköping 5 mandat och Katrineholmsbygden 11 mandat. Övriga grupper i stiftet gick ganska bra också, en del ökning och några tyvärr lite minus.

Till stiftsfullmäktige ökade vi med 4 mandat, från 11 till 15 mandat och blir näst störst efter Socialdemokraterna. Även till kyrkomötet gör vi framgång och ökar med 1 mandat till 4 mandat.

Sammantaget så har det varit ett stort engagemang av alla POSKare i stiftet. Grupper och enskilda har varit ute och gjort ett stort jobb med valkampanj på torg och gator samt vid andra evenemang.

Uppsala stift

I Uppsala stift har valrörelsen bedrivits främst på lokal nivå i församlingar och pastorat, precis som det ska vara i Svenska kyrkan.

Våra nya grupper har genom valet etablerat sig och därigenom också ökat rösterna till stift och kyrkomöte. De grupper som har ställt upp i tidigare val har utökat sin andel av rösterna och några har fått absolut majoritet i kyrkofullmäktige.

Vi ser fram emot nästa steg i arbetet som är att se till att vi får optimal representation i stift, pastorat och församlingar och att därefter arbeta med vår vision och målsättning för ögonen under mandatperioden.

Även om vi aldrig är helt nöjda känner vi att valrörelsen har varit framgångsrik, vilket vi är tacksamma för. Vi vill särskilt lyfta fram arbetet på lokal nivå där mötet med väljarna på plats har kunnat anpassats efter de lokala förutsättningarna.

Visby stift

POSK var den enda nomineringsgruppen som kampanjade över hela Gotland, från Burgsvik i söder till Fårösund i norr. Dessutom har vi haft ett stort antal insändare om för oss angelägna ämnen. Pluggar som annonser med kandidatpresentationer.

Det tråkiga först: Med 60 rösters marginal förlorade vi mandatet i kyrkomötet. Socialdemokraterna drog även här på Gotland igång hela sitt maskineri och fick ut sina medlemmar. De ställer inte upp i valen till stiftet eller domkyrkoförsamlingen. Alltså har en av Visby-stifts två ledamöter i kyrkomötet ingen som helst koppling till stifts- och församlingsnivå.

I valet till stiftsfullmäktige leder vi just nu med NIO rösters marginal. Vi tar två nya mandat!

I valet till kyrkofullmäktige i Visby behåller vi majoriteten med drygt 49% av rösterna

Västerås stift

Från valen till kyrkofullmäktige i pastorat och församlingar Västerås stift kan jag på de flesta håll rapportera framgångar. Allra bästa resultat nådde vår grupp i Västanfors-Västervåla med 83 % av rösterna. Andra ställen där vi har egen majoritet är Arbogabygden, Hällefors-Hjulsjö samt Järna med Nås och Äppelbo. På många andra ställen bland annat Västerås pastorat med 34 % och Leksands pastorat med 40 % är POSK största grupp.

I valet till stiftsfullmäktige vann vi 3 mandat ytterligare och är därmed näst största grupp med 17 mandat. Till kyrkomötet blir vi preliminärt som förut 3 ledamöter för POSK från Västerås stift.

Allmänt har det varit mycket mer intresse från allmänhet och media under valrörelsen än vid de tidigare valrörelser jag deltagit i. Tidningarna har tagit in många debattartiklar från oss och andra i större utsträckning än tidigare. Att frågan om partipolitik ofta togs upp i debatten även av andra än oss ledde nog till ett hårdare språkbruk i opinionsbildningen framförallt veckan innan valet.

Växjö stift

Gör ett bra resultat på många håll i stiftet. De lokala grupperna har på olika sätt varit synliga och delat ut mycket information i brevlådor och på gator och torg. Vi ser tyvärr att de större städerna minskar en del, både Jönköping, Växjö och Kalmar. Till stor del hänger det ihop med nya grupper som ställer upp där.

Den nya gruppen i Bankeryd som anslutit sig till POSK gör ett fint resultat och får egen majoritet med 51,78% av rösterna. Egen majoritet får också grupperna i Gränna-Visingsö med hela 82,64% och Torsås med 52,77%. Till framgångarna ska också nämnas Gislaved som ökar från 7 till 11 mandat och blir med sina 31,91% den klart största gruppen. Gruppen i Ryssby-Åby som startade inför valet 2017 går också bra och ökade till 5 mandat och 32,53%. Även Nässjö lyckas öka från 8 till 9 mandat och är största grupp.

Till stiftsfullmäktige ökar vi nästan 2% och blir den näst största gruppen med 10 mandat och 20,37%. Medan vi till kyrkomötet behåller våra 3 mandat och ökar procentuellt. Resultatet visar att valkretsar med lokala grupper som gått bra ger betydligt bättre utdelning i röster till stift och kyrkomötet.

Det finns skäl att rösta i kyrkovalet!

En debattartikel från Nils Gårder i Skånska Dagbladet 10 september>>

Naturligtvis får även de politiska partierna ställa upp som nomineringsgrupper i kyrkovalet. I deras led finns troende och välvilliga kandidater. Problemet är att partierna saknar en konstruktiv kyrkopolitik.

De talar väl om folkkyrkan men deras iver till centralisering och likformighet är destruktiv.

Tre tecken på kris i Svenska kyrkans församlingar

1. Deltagandet i gudstjänster har sjunkit radikalt de senaste decennierna. För femtio år sedan var ännu antalet besök vid söndagens huvudgudstjänster fler än 10 miljoner. Idag är det ca 3,5 miljoner.

2. Den kristna undervisningen är på många håll nästan obefintlig och efterfrågas inte längre av bredare grupper. Det är nu 100 år sedan (1919) den allmänna undervisningen i troslära upphörde i skolan. Det är sedan dess kyrkans eget ansvar.

3. Sverige har tusentals väl underhållna kyrkor. Det är en stor glädje. Men många har gjorts ”övertaliga” genom att gudstjänster inte längre firas i dem.

Det behövs en ny kyrkopolitik för att bevara Svenska kyrkan som en folkkyrka. Det räcker inte med att lyfta fram symbolfrågor eller allmänna politiska ställningstaganden.

Svenska kyrkan är fortsatt en välkänd samhällsinstitution som vore kyrkan ännu en statlig myndighet. Kyrkobyggnaderna är kulturhistoriska smycken. Förmögenheten är betydande. Men är detta en garanti för att vara en folkkyrka?

Bättre byggnader än församlingar?

Församlingarna är ofta i långt sämre skick än kyrkobyggnaderna. Församlingarna har blivit allt färre med allt större territoriellt ansvar och allt färre medlemmar. Sedan år 2000 har antalet församlingar minskat med mer än 1000 stycken. Söndagens förkunnelse tas emot endast av några få procent av folket.

En kyrka behöver naturligtvis inte vara en folkkyrka. En levande kyrka förblir ett ljus som lyser i mörkret även i en öde trakt men om att Svenska kyrkan skall bevara sin ställning som folkkyrka krävs en ny kyrkopolitik. Det är ett ansvar för alla kyrkomedlemmar. Ett första steg är att deltaga i kyrkovalet och därmed ta ställning i de praktiska frågor som måste avgöras av dem som blir valda.

En femstegs-plan

1. Församlingarna måste ses som den primära nivån inte som ”lokalkontor” för en central myndighet. Det är i församlingarna mötet sker.

Ge församlingsprästerna ett tydligt ansvar för att väcka intresse och skapa delaktighet. Skärp stiftens ansvar för stöd av förkunnelse, diakoni och undervisning. Återgå till huvudprincipen att varje kyrka där huvudgudstjänst firas bör ha en präst som kan lära känna sin församling och ha ett eget församlingsråd. Engagemang och delaktighet uppstår endast lokalt. Endast en lokalt levande kyrka bevarar sin folkliga ställning och väcker respekt i samhället och i dess ledning.

2. Ge därför prästerna en bättre utbildning. Ställ höga krav på de akademiska studierna i teologi men även i andra ämnen som gör prästen förtrogen med filosofiska och kulturella strömningar. Lyssna till prästkandidaternas kritik och genomför en fullständig omprövning av utbildningen vid kyrkans utbildningsinstitut. Församlingsprästens självkänsla och auktoritet vilar på förmågan att nå fram till människor.

3. Öka antalet gudstjänster. Människors ”livspussel” är idag mer komplicerat än för femtio år sedan. Det måste finnas fler alternativ när man kan deltaga i gudstjänst, samtal och gemenskap. Undvik låsta kyrkor som är ett obehagligt tecken på kyrkans reträtt. Se värdet även av gudstjänster med ett fåtal deltagare. Överge inte landsbygden och de mindre orterna. Kyrkoåret bjuder på en spännande rytm och en variation som den borgerliga kalendern saknar. Delaktighet i kyrkolivet är ett erbjudande om självständig identitet.

4. För undervisning krävs ämnesutbildade lärare. Ge präster bättre utbildning i pedagogik och ge kyrkliga pedagoger en bättre fackutbildning. Inrätta kyrkliga skolor. Inte kyrkliga friskolor som konkurrerar med det allmänna skolväsendet utan ”kyrkskolor” för frivillig kristendomsundervisning riktad till barn, ungdomar och vuxna. Skapa nya katedralskolor i varje stift som en gemensam resurs för vidareutbildning. En intresseväckande undervisning är en nödvändighet för en folkkyrka.

5. Satsa på ideella medarbetare. Med början på 1970-talet har antalet anställda i lokal kyrklig tjänst ökat märkbart. Utvecklingen vänder nu. Församlingarnas arbete kan inte längre utföras endast av anställda. Vi står nu inför ett val: Att fortsatt basera församlingsarbetet på endast anställda eller att åter låta ideella medarbetare dela ansvaret. Väljer vi den första vägen kommer vi att få se allt förre och geografiskt större församlingar med allt svagare folklig förankring. Endast den senare vägen kan bevara en folkkyrka med bred förankring.

Lund den 10 september

Foto IKON Magnus Aronson

Nils Gårder

Kandidat i kyrkovalet för Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK)

Många nya präster och diakoner

Vi är mitt inne i en period fylld av glädje då flera nya präster och diakoner vigs till tjänst i Svenska kyrkan.
I helgen som gick vigdes totalt 22 präster och 37 diakoner i Uppsala, Strängnäs, Västerås, Växjö, Göteborgs, Karlstads, Luleå och Stockholms stift. Samtidigt togs fyra präster emot för tjänst i Svenska kyrkan.

Helgen innan det vigdes 11 präster i Lunds stift och den kommande helgen vigs ytterligare 14 diakoner och 12 präster i Linköpings, Skara och Härnösands stift. Det är alltså nära 100 personer som i juni vigs till tjänst och nästan lika många församlingar som får glädjen att välkomna dessa medarbetare till tjänst.

Inom POSK är vi givetvis glada över var och en av dessa och önskar all välsignelse i uppdraget. Samtidigt vill vi lite särskilt lyfta Marie Rydén Davoust, som är vice ordförande för POSK och ledamot i kyrkomötet och kyrkostyrelsen, som i lördags vigdes till diakon av biskop Johan Dalman i Strängnäs stift.
Grattis Marie och Guds rika välsignelse!

 

Ur POSKs program:

Svenska kyrkan behöver stärka samtalet om lärjungaskap och i förlängningen rekryteringen för tjänst inom kyrkan. POSK menar att de gudstjänstfirande gemenskaperna är en naturlig bas för detta. Att finna de som har en kallelse att bli kyrkoarbetare är en viktig uppgift i alla församlingar och stift där inte minst den stora gruppen unga konfirmandledare är en viktig målgrupp. POSK verkar för möjligheten att göra ett trainee-år i hela Svenska kyrkan som ett sätt för unga människor att pröva ett kyrkligt arbete.

Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra. POSK anser att det ska finnas tillgång till en diakon i varje församling. Detta innebär att det ska finnas minst en diakon anställd i varje pastorat och varje självständig församling.

Foto: Strängnäs stift/Magnus Aronson

Joakim Persson

Joakim Persson är ordförande för POSK i Lunds stift och har uppdrag både i stiftsfullmäktige och i stiftsstyrelsen i Lunds stift. 

Varför är du engagerad i POSK?

”Jag är framförallt kyrkopolitiskt aktiv på grund av att jag under mitt liv har fått leva i en kyrka där jag har kunnat utveckla och fördjupa min tro. Jag vill arbeta för att kyrkan ska kunna fortsätta vara en gemenskap där många traditioner ryms. Först och främst är vi en troende gemenskap och inte en åsiktsgemenskap.”

Linda Isberg

Linda Isberg är ledamot i kyrkomötet för POSK och engagerad både i det lokala arbetet som förtroendevald i Malmö och som ledamot i stiftsstyrelsen i Lunds stift. 

Varför är du engagerad i POSK?

”Grunden för mitt engagemang är kärleken till kyrkan, och den betydelse den har i mitt eget liv. Jag vill arbeta för en kyrka där vi får dela gemenskap och tro, i ett välkomnande och inkluderande sammanhang. Med Jesus som normkritisk förebild måste vi våga vara kyrka och vår drivkraft ska alltid vara kärleken till vår nästa.”

Hoppfullt trots allt

När jag läser nyheter om att Svenska kyrkan tappar medlemmar och detta från Kyrkans tidning den 18 januari att det finns en stor utmaning i rekryteringen av nya medarbetare är det lätt att känna mig nedslagen. Medlemmarna flyr och samtidigt är det svårt att anställa ny personal, självklart är det en dyster läsning. Men det gäller att inte fastna i dessa dystra tankar och det är fördelen med att ingå i en kristen gemenskap. Hoppet finns alltid där.

Vi vänder blad och lägger vår förtröstan hos Gud. Tar vara på goda idéer och då känns det inte så hopplöst längre. Som detta från Växjö stift. Till hösten ska de starta upp traineeprogram i kyrkan. I processen tar de vara på vad de unga vill och behöver samtidigt som de ser programmet som en del i en långsiktig plan för att lösa rekryteringsutmaningarna.

Någonstans läste jag kommentaren om detta att det är som Volontäråret som fanns när jag var ung, och som försvann i dess dåvarande form kring 2010. Jag skulle snarare säga att det är en uppdaterad variant av Volontäråret, och om detta faller väl ut i Växjö stift är det helt klart värt att titta på hur denna lösning kan bli nationell.

Något annat som känns hoppfullt, trots allt, är helgens prästvigningar i åtta stift. Sammanlagt har Svenska kyrkan fått 21 nya präster under helgens prästvigningar, från Luleå i norr till Lund i söder.

Uppsala stift

En biskop och två präster står högtidsklädda i ett vintrigt stadslandskap
Foto: Mats Lagergren

Magdalena Hedman flankeras av domprost Annica Anderbrant och biskop Ragnar Persenius.

Luleå stift

Tre präster och en biskop i högtidskläder
Foto: Emma Berkman/Luleå stift

Från vänster: Joel Hultdin, Katarina Österholm, Maja Svedmark och biskop Hans Stiglund.

Härnösand stift

Två präster och en biskop framför en kyrkport
Foto: Håkan Nordlöf

Christin Bostedt flankeras av domprost Kent Nordin och biskop Eva Nordung Byström.

Västerås stift

En präst och en biskop framför en kyrkport
Foto: Åke Paulsson

Azita Zaraii vid biskop Mikael Mogren

Stockholms stift

En biskop flankeras av fyra präster framför ett altare
Foto: Magnus Aronsson

Natalia Araya, Susanne Forsström Fäldt, Johanna Häggblom och Anna Berg flankerar biskop Eva Brunne.

Strängnäs stift

En biskop och en präst står leende framför ett altare i bakgrunden
Foto: Miriam Arrebäck

Annica Vallgren och biskop Johan Dalman.

Göteborgs stift

Två biskopar på var sin sida om fem präster, alla högtidsklädda
Foto: Torgny Lindén

Biskop Atle Sommerfeldt, domprost Karin Burstrand och biskop Per Eckerdal flankerar de nyvidga prästerna Joel Göranson, Anna Veres, Fredrik Borglin och Markus Stenbeck.

Lunds stift

En biskop och sex präster står på en trappen framför en kyrkport
Foto: Camilla Lindskog

Mathilda Ekberg, Sophie Lovén, Oskar Styf, Maria Gruber Wikström, Henrik Koverberg och Christoffer Kullenberg samt biskop Johan Tyrberg.

Biskopar som vill ha kontakt

Tre av Svenska kyrkans fjorton biskopar vill ha kontakt på olika sätt.

Biskop Eva Byström Nordung, Härnösands stift, kommer att chatta med lyssnarna på P4 Västernorrland i eftermiddag. Du kan lyssna och ställa frågor här:

P4 Västernorrland: Chatta med nya biskopen Eva Nordung Byström>>

Biskop Johan Tyrberg, Lunds stift, går ut på ett annat sätt. Via YouTube inbjuder han till att ställa frågor om stort och smått.

Och biskop Fredrik Modéus Växjö stift vill ha brev. (Förre biskopen i Växjö ville ha vykort, nu är det brev). Det som biskop Fredrik vill veta är vilka frågor som är angelägna för Svenska kyrkans framtid i Växjö stift.

Växjö stift: Skriv till nya biskopen>>

Det här är spännande. Och jag hoppas att det verkligen ger bra inblick, teologiska samtal och att biskoparna lyssnar ordentligt. Men också är tydliga i sin tro.

Det finns fler biskopar som är tillgängliga, via twitter, e-post och andra medier. Detta var tre exempel som jag hittade just i dag.

Ur POSKs vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att
Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst
och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

Biskoparnas påskhälsningar

Flera biskopar har på nätet publicerat påskhälsningar.

Jag har försökt att samla dem jag har hittat här nedan.

Biskop Per Eckerdal, Göteborg skriver på stiftets webbsida

Påskhälsning från biskop Per>>

Biskop Hans-Erik Nordin, Strängnäs stift har spelat in en film.

Påsk 2015. Biskop Hans-Erik Nordin, Strängnäs stift from Strängnäs stift on Vimeo.

Biskop Eva Brunne skriver en kort hälsning på stiftets webbsida:

Det finns hopp om livet!>>

Biskop Esbjörn Hagberg, Karlstads stift har spelat in en film.

Biskop Johan Tyrberg, Lunds stift har spelat in en film (den finns också teckentolkad om du går in på Lunds stifts webbsida.)

 

Biskop Hans Stiglund, Luleå stift har spelat in en film.


Biskop Jan-Olof Johansson, Växjö stift, har spelat in en film.

Hittar ni fler så får ni gärna tipsa så kan jag fylla på.

Malmö – för stort eller optimalt

Den 26 februari fanns det i Kyrkans Tidning en debattartikel som skarpt kritiserade den nya kyrkliga organisationen i Malmö.

Jag skrev om det här>> och vad jag tyckte.

I dagens Kyrkans Tidning (11/2015) finns det flera olika svar och synpunkter om organisationen.

Läs alla artiklarna här>>

En av våra POSKare i Malmö, Camilla Andersson, har också skrivit en artikel som inte kom med i Kyrkans Tidning. Vi publicerar den här istället.

Uppdaterat kl 16.50. Efter jag skrivit det här blogginlägget så har Camillas artikel publiceras på Kyrkans tidning.

Här kommer länken>>.

Mina tankar såhär en tid in i den nya organisationen Svenska Kyrkan i Malmö

Omorganisation, bara ordet kan ju få vem som helst att bara tappa sugen.

Men ibland behövs det tas nya tag och det var väl det som ”någon” tyckte när strukturutredningen kom på tal.

Första gången jag stötte på den var när vi skulle komma överens i Malmö att alla gåvomedel som varje församling hade skulle samlas in och administreras på ett ställe. Hur skall detta gå? Tar dom våra pengar??

Då var det Göteborgs Kyrkliga Samfällighet som var i Malmö, Limhamns Folkets Hus och informerade om hur enkelt och smidigt det hade fungerat hos dom och de rekommenderade oss att göra likadant. Visst hade det funnits församlingar som satt sig på tvären men de räknade med att allt inom sinom tid skulle lösa sig till det bästa.

Nu är det kanske vi som kan hjälpa och tipsa Göteborg?

Vi i Malmö hade val till ett kyrkofullmäktige för ett och ett halvt år sedan. Jag kan väl säga att jag var med på tåget från början. Kanske lite väl entusiastisk och naiv men ibland känner jag att förändring inte
alltid behöver bli till det sämre.

 Vi har nu ett kyrkoråd och sex församlingsråd och ett antal verksamhetsråd, ofta ett för varje kyrka.

Ur församlingsråden bildas verksamhetsråd.

I början tänkte jag, JA nu sätter det igång! Men icke… tråkiga möten, oklara besked, konstiga rutiner och så vidare och så vidare. Jag kände mej utanför. Vi fick ju inte bestämma något! Jag höll på att tappa lusten
helt på församlingsarbetet. Jag förstod inte hur det kunde komma sig att våra förmöten i POSKgruppen Malmö för kyrkorådet blev inställda för att det inte fanns ärende.

Ett kyrkoråd som inte har ärende? Vem beslutar nu? Tjänstemän? Jag började bli misstänksam mot Anders Ekhem, vår nya kyrkoherde. Toppstyrde han allt helt själv? Delegerande han hej vilt? Var blev demokratin av? Jag som hade varit så positiv till hela strukturomvandlingen, hade jag haft så fel?

Det visar sig nu att återigen är det utbildning, information som ska till. Och tid, framför allt tid.

Anders Ekhem kom till ett verksamhetsrådsmöte i januari i år och vi fick tillfälle att ställa frågor. Jag gick till attack! Hur var det egentligen med demokratin, vem bestämmer egentligen? Är de ”de tre vise männen”. Kyrkoherden, kyrkorådets ordförande och chefstjänstemannen??

Vi fick ett bra samtal den kvällen. Jag förstod att det som nu kallas kyrkoråd inte alls arbetar på samma sätt som vi gjorde förr. I kyrkorådet i gamla organisationen stöttes och blöttes allt från personalfrågor kring problem och anställningar, inköp av inventarier, budget, festplanering, vårmarknader och allt man kan tänka sig.

Det gör verkligen inte det nya kyrkorådet i Malmö. De beslutar bara kring de frågor som ett arbetsutskott bereder. Många förarbeten görs ute i församlingarna fortfarande. Församlingsherden är självklar medspelare i alla rekryteringar. Verksamhetsplanerna som har ersatt det traditionella budgetarbetet är ett redskap som alla församlingar måste jobba nära.

I arbetet med verksamhetsplanerna får vi i verksamhetsrådet en kontinuerlig inblick i hur församlingen ska arbete och hur det fungerar under hela verksamhetsåret. Det ligger ett stort ansvar på församlingsherden att göra verksamhetsplanen tillsammans med verksamhetsrådet. Det är då lättare
för oss alla att ta hjälp av varandra.

Anders Ekhem jobbar nära församlingsherdarna och vad jag förstått av vår herde känns det bra att inte vara ensam i sina beslut kring främst personal. Anders Ekhem delegerar mycket och även han behöver nog tid att känna sig för hur de olika delegationerna fungerar.

Jag trodde att tyngdpunkten skulle ligga i församlingsrådet. Där fick jag också fel. Det är i verksamhetsrådet vi diskuterar och följer med i verksamheten. I församlingsrådet tas ofta bara formella beslut. Jag tror istället att församlingsråden i framtiden kan bli ett forum för de olika verksamhetsråden att utbyta erfarenheter i.

För att återkomma till gåvomedelshanteringen så börjar nog den också ta form, efter fyra år.

Jag ska be ekonomiavdelningen i Malmö ringa Göteborg.

Camilla Andersson

Ersättare i Husie Församlingsråd i Malmö

Medlem i POSK

Foto: Konstverket "Way to go" av Åsa Maria Bengtsson. På en bro i Malmö.

Närhet (till församlingen) och samverkan (mellan församlingar!)

Läste Kyrkans Tidning i morse innan jag satte mig på tåget mot Uppsala. På debattsidan har biskop em Carl Axel Aurelius tillsammans med Börje Engström, Berth Löndahl och Jan Bergendorf skrivit en debattartikel om hur verkligheten ser ut i Malmö efter strukturförändringen. De är inte nöjda!

Tyvärr hittar jag inte den artikeln på Kyrkans Tidnings webbsida ännu… (Skärpning Kyrkans Tidning! Om ni vill att man ska debattera och diskutera på egna arenor – så får ni faktiskt lägga ut artiklarna på morgonen när tidningen ligger i brevlådorna!)

_______________

Uppdaterat 20150227
En kyrka av förlorare>>

__________________________

Ok – nog om Kyrkans Tidning.

Jag läser debattartikeln om hur det fungerar i Malmö och ställer mig frågande till om artikelförfattarna verkligen läst utredningen Närhet och samverkan som var underlaget till kyrkomötets strukturbeslut. Om man verkligen förstått vad utredarna ville.

För det är en sak vad utredarna ville och en helt annan sak vad som har hänt i Malmö! Utredarna i Närhet och samverkan värnade den enskilda församlingen, värnade att gemenskapen runt en kyrka och gudstjänstgemenskapen skulle vara kvar – men att man i det större pastoratet (där församlingarna ingick) skulle kunna dela administrativa uppgifter eller delar av den grundläggande uppgiften, om inte alla församlingar klarade av det.

Nu valde Malmö att göra ett mischmasch av utredning och sammanläggningar. Tvärtemot vad utredningen hade för intention.

Artikelförfattarna skriver:

Den lokala gudstjänstfirande församlingen är således den nödvändiga utgångspunkten. Där äger det för kyrkan konstitutiva rum, mötet med levande Gud. När den gudstjänstfirande församlingen är utgångspunkten blir strukturen en följd av denna.
(…)
Somligt kan man dock med fördel samverka i med andra församlingar och ta ett gemensamt ansvar, till exempel för stadsmission, sjukhuskyrka och begravningsväsende. Lämpligen sker detta genom en omfattande delegation från myndiga församlingar till samordnande organ, som får en för församlingslivet stödjande funktion, en samverkan i dess verkliga betydelse.

Just så! Det är i praktiken precis just som utredarna i Närhet och samverkan föreslog och som kyrkomötet beslutade. Grejen är den att för att kunna få detta att fungera för hela Svenska kyrkan så är det minimikraven som är införda i kyrkoordningen. Detta ska kunna fungera även i de församlingar på landsbygden där det inte finns lika många anställda, lika många församlingsmedlemmar eller förtroendevalda – men där man faktiskt vill ha ett fungerande och aktivt gudstjänstliv "runt" sin kyrka och in sin församling!

Jag beklagar att Malmö tog beslutet att lägga samman församlingar samtidigt som strukturbeslutet genomfördes. Dock är det ju så att pastoratet äger frågan om hur många församlingar man ska ha. Det går alltså att göra om (och göra rätt?).

Nej, låt församlingarna blomma! Låt medlemmarna vara med och ta ansvar för att det firas gudstjänst i den lokala kyrkan varje söndag. Delegera ut mer ansvar där det finns kompetens och vilja att ta mer ansvar.

Men döm inte strukturutredning intentioner på hur det blivit i Malmö! Titta på helheten. Se hur det fungerar i alla andra stora pastorat och fd samfälligheter. Delegationerna ser olika ut. Församlingsråden har fått olika ansvar. Är valda på olika långa mandatperioder. Låt oss se helheten!

Ur POSKs vision och program:
POSK slår vakt om kyrkans närvaro i hela landet genom de territoriella församlingarna, som är ett uttryck för ansvaret för alla som tillhör kyrkan oavsett var de är bosatta. De territoriella församlingarna är basen för kyrkans verksamhet, vilket innebär ett ansvar för alla som vistas inom församlingens område. Samtidigt är den enskilde fri att delta i gudstjänst- och församlingsliv i vilken församling den vill. Det är också fritt att välja en annan kyrka än hemkyrkan för dop, konfirmation, vigsel och begravning.
(…)
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela
församlingens gåva och ansvar.

Foto: IKON