Intervjuer med kandidaterna till biskopsvalet Visby stift

Ett gult hus med texten Visby stift på, med Visby domkyrka i bakgrunden

I morgon, lördag den 27 januari, är det intervjudags av kandidaterna till biskopsvalet i Visby stift.

Har du inte möjlighet att närvara i Visby domkyrka, Sankta Maria, så kan du följa det via direktsändning.

Programmet för morgondagen är följande:

9.00 Kort andakt, stiftsprost Richard Wottle
Information om dagen, stiftsjurist Anna Trônet

9.15 Intervju nr 1

10.00 Paus

10.10 Intervju nr 2

10.55 Paus

11.40 Intervju nr 3

12.25 Paus

12.35 Intervju nr 4

 

Ordningen för intervjuerna lottas ikväll fredag. Inför morgondagen kan du läsa kandidaternas presentationer, Michael Bjerkhagen, Jonas Lindberg, Louise Linder och Thomas Petersson.

Visby stifts webbplats hittar du mer information om biskopsvalet. Där läggs även upp länkar till intervjuerna så att det går att titta på dem i efterhand.

 

Foto: Henrik Wallenius/SR Gotland

Jerusalem

Bild över gamla Jerusalem taget från Olivberget

För en vecka sedan, den 17-18 januari, hölls en konferens i Kairo  – ”World Conference in Support of Jerusalem”. Konferensen anordnades av storimamen vid Al-Azhar, Sheikh al-Tayyib, under ledning av president Abdel Fatah al-Sisi. Konferensen samlade representanter från olika håll, bland annat Palestinas president Mahmoud Abbas, Alexandros påve och patriarken i den koptiska ortodoxa kyrkan Tawadros II, arabiska parlamentets chef Meshaal bin Fahm al-Salmi, Kuwaits president Marzouq Al-Ghanim och ambassadör Ahmed Aboul Gheit, generalsekreterare i Arabförbundet.

Under konferensen höll generalsekreteraren för Kyrkornas världsråd Olav Fykse Tveit ett anförande där han tryckte på att framtiden för Jerusalem är att vara en delad stad.

”Jerusalem kan inte ses som ett ensamt innehav av en tro gentemot de andra, eller av ett folk mot ett annat. Jerusalem är, och måste fortsätta att vara, en stad med tre religioner och två folk. Jerusalem betraktas som en helig stad och är älskad, genuint och djupt älskad, av alla tre Abrahamitiska religionerna – judar, kristna och muslimer”, sade Tveit och fortsatte. ”Den kärleken och den djupa anknytningen till staden måste respekteras och bekräftas i vilken lösning det än blir, om den ska vara genomförbar.”

”Samtidigt”, hävdade Tveit, ”måste vi känna igen de extraordinära och komplexa lagren i Jerusalems historia och kultur. Historian visar att engagemanget i denna region, av dessa tre religioner, inte har medfört fred för alla. Tyvärr är det fortfarande så idag. Det blir inte fred i Jerusalem om inte alla tre religioner respekteras och är inblandade i lösningen, ”tillade Tveit.

Vill du läsa hela talet, på engelska, hittar du det här. Där finns även länk till talet på tyska, franska, spanska och arabiska. Ett kortare utdrag, även det på engelska, hittar du här.

Jag som varit i Jerusalem för något år sedan delar denna syn på lösning och vilka problem som finns. Det har fungerat (tillräckligt) väl när alla respekterat varandra. Det är bara när någon hävdat att deras religion har en starkare rätt till Jerusalem som denna känsliga balans rubbats. Vilket nu blivit väldigt tydligt i och med USAs utspel att erkänna Jerusalem som huvudstad i Israel.

Jag önskar och ber för en lösning för Jerusalem. Staden jag längtat till under så många år, och som jag nu gärna vill återse. Allra helst vill jag resa till Jerusalem där alla Abrahamitiska religionerna har samma rätt till sina respektive heliga platser, gärna ännu friare än vad det var när jag var där. Det känns visserligen som en utopi just nu. Men det är vad jag ber för. Amen

Hoppfullt trots allt

När jag läser nyheter om att Svenska kyrkan tappar medlemmar och detta från Kyrkans tidning den 18 januari att det finns en stor utmaning i rekryteringen av nya medarbetare är det lätt att känna mig nedslagen. Medlemmarna flyr och samtidigt är det svårt att anställa ny personal, självklart är det en dyster läsning. Men det gäller att inte fastna i dessa dystra tankar och det är fördelen med att ingå i en kristen gemenskap. Hoppet finns alltid där.

Vi vänder blad och lägger vår förtröstan hos Gud. Tar vara på goda idéer och då känns det inte så hopplöst längre. Som detta från Växjö stift. Till hösten ska de starta upp traineeprogram i kyrkan. I processen tar de vara på vad de unga vill och behöver samtidigt som de ser programmet som en del i en långsiktig plan för att lösa rekryteringsutmaningarna.

Någonstans läste jag kommentaren om detta att det är som Volontäråret som fanns när jag var ung, och som försvann i dess dåvarande form kring 2010. Jag skulle snarare säga att det är en uppdaterad variant av Volontäråret, och om detta faller väl ut i Växjö stift är det helt klart värt att titta på hur denna lösning kan bli nationell.

Något annat som känns hoppfullt, trots allt, är helgens prästvigningar i åtta stift. Sammanlagt har Svenska kyrkan fått 21 nya präster under helgens prästvigningar, från Luleå i norr till Lund i söder.

Uppsala stift

En biskop och två präster står högtidsklädda i ett vintrigt stadslandskap
Foto: Mats Lagergren

Magdalena Hedman flankeras av domprost Annica Anderbrant och biskop Ragnar Persenius.

Luleå stift

Tre präster och en biskop i högtidskläder
Foto: Emma Berkman/Luleå stift

Från vänster: Joel Hultdin, Katarina Österholm, Maja Svedmark och biskop Hans Stiglund.

Härnösand stift

Två präster och en biskop framför en kyrkport
Foto: Håkan Nordlöf

Christin Bostedt flankeras av domprost Kent Nordin och biskop Eva Nordung Byström.

Västerås stift

En präst och en biskop framför en kyrkport
Foto: Åke Paulsson

Azita Zaraii vid biskop Mikael Mogren

Stockholms stift

En biskop flankeras av fyra präster framför ett altare
Foto: Magnus Aronsson

Natalia Araya, Susanne Forsström Fäldt, Johanna Häggblom och Anna Berg flankerar biskop Eva Brunne.

Strängnäs stift

En biskop och en präst står leende framför ett altare i bakgrunden
Foto: Miriam Arrebäck

Annica Vallgren och biskop Johan Dalman.

Göteborgs stift

Två biskopar på var sin sida om fem präster, alla högtidsklädda
Foto: Torgny Lindén

Biskop Atle Sommerfeldt, domprost Karin Burstrand och biskop Per Eckerdal flankerar de nyvidga prästerna Joel Göranson, Anna Veres, Fredrik Borglin och Markus Stenbeck.

Lunds stift

En biskop och sex präster står på en trappen framför en kyrkport
Foto: Camilla Lindskog

Mathilda Ekberg, Sophie Lovén, Oskar Styf, Maria Gruber Wikström, Henrik Koverberg och Christoffer Kullenberg samt biskop Johan Tyrberg.

Kyrkogemenskap

Ärkebiskop Antje Jackelén och ärkebiskop Joris Vercammen från Utrecht undertecknar överenskommelsen 2016 i Uppsala domkyrka.

Idag fredag 19/1 föreläser ärkebiskop Antje på temat: ”Europa: Reformation och ansvar” under ett besök hos gammelkatolikerna i Utrecht. Föreläsningen hålls inom ramen för en ekumenikkonferens som arrangeras årligen av Nederländernas kristna råd.

I morgon lördag 20/1 hålls ett seminarium där överenskommelsen om kyrkogemenskap som undertecknades 2016 av ärkebiskop Antje Jackelén och ärkebiskop Joris Vercammen från Utrecht presenteras. Undertecknandet skedde under kyrkomötets avslutningsgudstjänst i Uppsala domkyrka och var ett resultat av flera års ekumenisk dialog där en genomgång av kyrkornas olika teologiska ståndpunkter gåtts igenom.

Överenskommelsen innebär huvudsakligen att de båda kyrkorna erkänner varandra som delar av den enda, heliga, allmänneliga och apostoliska kyrkan. Detta tar sig uttryck i att medlemmarna i de båda kyrkorna välkomnas i den andra kyrkan att ta del i gudstjänst- och församlingsliv, att kyrkorna erkänner varandras ämbeten och att präster kan tjänstgöra i den andra kyrkan utan att prästvigas på nytt. Överenskommelsen uppmuntrar också samarbete mellan gammalkatolska och svenskkyrkliga församlingar, och utbyte av idéer och information i teologiska och pastorala frågor.

Jag tycker att överenskommelsen bådar gott för framtiden. Vi kristna är alla en del av den världsvida kyrkan och att de olika kyrkorna som organisationer erkänner en annan kyrklig organisation är helt rätt väg att gå. Visar på ett synsätt som jag önskade kunde finnas i större utsträckning även inom Svenska kyrkan: ”Ett teologiskt samtal är alltid välkommet, och att utgå ifrån att ingen har rätt, eller fel i ett sådant samtal är alltid bra.” Så länge du håller dig inom den kristna trons råmärken så finns det inga rätt eller fel. Ingens tro är bättre, eller sämre än någon annans. Vi är alla del av den allmänneliga kyrkan.

I Svenska kyrkans pressmeddelande kan du läsa mer om ärkebiskop Antje m.fl. resa till Utrech och Rotterdam i helgen. Jag önskar dem alla en trevlig resa med många goda och lärorika samtal.

 

Bilden: Ärkebiskop Antje Jackelén och ärkebiskop Joris Vercammen från Utrecht undertecknar överenskommelsen 2016. Foto: Magnus Aronson/IKON

Guds hand leder oss

Bild på knäppta händer som ligger mot ett belyst bord

Idag börjar ekumeniska böneveckan, eller Böneveckan för kristen enhet som den heter. Den infaller mellan 18-25 januari varje år och uppmärksammas i 75 länder världen över. Till årets bönevecka har en ekumenisk grupp i Karibien utformat materialet med temat Guds hand leder oss. Kristna i Karibien, från olika kyrkotraditioner ser idag hur Guds hand grep in för att göra slut på slaveriet. Det är en gemensam erfarenhet av att Guds frälsningshandlande leder till frihet.

Vill du veta mer om Böneveckan för kristen enhet och kanske ta del av materialet så hittar du det hos Sveriges kristna råd. Det är även SKR tillsammans med Svenska bibelsällskapet som översatt det internationella materialet till svenska. Att Svenska bibelsällskapet är med och översätter materialet beror på att under veckan, i år på söndagen, den 21 januari så är det bibelns dag.

Böneveckan uppmärksammas på olika sätt i Sverige. I min hemförsamling Solna firas varje år en ekumenisk gudstjänst på söndagen under veckan. I år har turen kommit till Solna kyrka att husera denna gudstjänst. För ett år sedan var det pingstkyrkan som var värd.

 

I Kristinehamn firas det ordentligt med många olika gudstjänster och samlingar.

 

Publicerat av Svenska kyrkan Kristinehamn den 10 januari 2018

 

Efter en snabb sökning på Svenska kyrkans webb hittade jag detta program hos Vindelns församling

Bibel- och bönesamlingar under böneveckan:

Måndag 15 januari kl 19.00 EFS, Vindelns församlingsgård.
Tisdag 16 januari kl 19.00 Pingstkyrkan, Granö.
Onsdag 17 januari kl 8.00 Morgonmässa. Svenska kyrkan, Vindelns församlingsgård.
Onsdag 17 januari kl 19.00 Filadelfia, Strycksele.
Torsdag 18 januari kl 19.00 Centrumkyrkan.
Fredag 19 januari kl 19.00 Frälsningsarmén, Hällnäs.
Lördag 20 januari kl 19.00 Ungdomskväll. Centrumkyrkan
Söndag 21 januari kl 11.00 Gudstjänst, Vindelns församlingsgård. Maria Bäckman, Christina Andersson m.fl. Predikan: Agneta Lidström. Barnens stund och pysselbord. Gemensam sångkör. Fikaservering

Där följer de inte datumen för veckan strikt, men jag förstår å andra sidan upplägget med att avsluta sin bönevecka på söndagen med en ekumenisk gudstjänst. Hur ser det ut i din församling?

Starkt betyder inte stort

En blomsteräng fylld med blommor i olika färger

Under min julledighet hände det både det ena och det andra som jag just då tänkte att detta kan jag skriva om i bloggen när jag är tillbaka. Sedan gick det någon dag och behovet att skriva om just detta bleknade eller kändes inte lika relevant när nya saker dök upp. Fast en del av det kan jag inte riktigt släppa heller, det är något som fortsätter att pocka på min uppmärksamhet. Tankar som snurrar och i viss mån skaver, samtidigt som jag inte vill ge mig in i getingboet och ruska upp stämningen igen.

Alla ni som följer kyrkliga sammanhang på sociala medier i allmänhet, och Svenska kyrkan i synnerhet, kanske själva kan räkna ut vad det är jag syftar på. Men även om ni inte gör det så spelar det ingen roll. Jag tänker inte ta upp frågorna i sak, för jag vill inte dryfta detaljer just nu utan hålla det på ett mer strukturellt plan. Vis av erfarenhet så är det kanske inte alltid så klokt med detaljer när det är strukturer som ska påvisas.

Det är ju dock svårt att visa på strukturer utan exempel och jag väljer då att gå till POSK-bloggen för att leta exempel på dessa strukturer som jag vill påvisa. Vi kan börja med Kyrkohandboken och allt som skrivits, debatterats och dryftats kring den. Jag har uppfattat att det finns ett starkt motstånd till Kyrkohandboken men det är inte detsamma som stort eller omfattande.

Under hösten skrev jag om tacoJesus och redan där försökte jag påvisa det jag nu vill visa på. Det var starka känslor som uttrycktes, men återigen det är inte detsamma som omfattande.

(Titta gärna på Kulturveckan där Michael Bjerkhagen och Kent Wisti medverkar och pratar bland annat om detta)

Vad jag försöker säga med mina två exempel är att det finns starka känslor inblandade (inte så konstigt väl?) i det som rör kyrkan och tron, och Svenska kyrkan som organisation måste bli bättre på att härbärgera alla dessa känslor. Samtidigt! – vi som är medlemmar i Svenska kyrkan måste förstå att allt som Svenska kyrkan gör kan inte passa alla samtidigt. Om Svenska kyrkans officiella Twitter lägger upp något som kanske inte träffar helt rätt hos dig eller mig, så ta det inte som en personlig kränkning. Titta på alla andra tweets och se vad du tycker om dem, om alla tweets känns fel, ja, då kanske inte Svenska kyrkan är något för dig. Kanske är det till och med så att den kristna tron inte är något för dig?

Kritik och granskning är bra. Starka känslor detsamma. Det är inte det som är problemet. Men när alla dessa starka känslor och kritiken framförs så är det lite för ofta som den stora och kanske lite för tysta massan glöms bort. För det är ganska svårt att på ett bra sätt uttrycka sitt starka gillande för nånting. Även om jag skulle tro att världen vore en så mycket bättre plats om det vore tvärtom!

Jag kan ibland bli ledsen när något som jag tycker om får stark kritik. Ibland kan det gå så långt att jag börjar tvivla på vad jag egentligen tycker, när kritiken är alldeles för stark och framförs på ett sätt som inte alls tar hänsyn till att det faktiskt kan finnas en annan syn på saken. En av POSKs valfrågor i höstas var ”Mångfald och respekt” och jag skulle önska att vi alla kunde vara bättre på att följa den parollen. Svenska kyrkan har 6 miljoner medlemmar och alla kan inte tycka, tänka och tro exakt likadant.

Alla är precis lika välkomna till kyrkan. Gud tar emot oss precis som vi är. Om någon i Svenska kyrkan, medlem eller anställd, gör något som du inte tycker om så kanske du inte alltid behöver reagera så starkt, ta det personligt eller definiera Svenska kyrkan utifrån detta. Ett teologiskt samtal är alltid välkommet, och att utgå ifrån att ingen har rätt, eller fel i ett sådant samtal är alltid bra.

Nomineringsval i Visby stift

Ett gult hus med texten Visby stift på, med Visby domkyrka i bakgrunden

Idag, torsdag den 11 januari, är det nomineringsval i Visby domkyrka. Då kan stiftets och utlandsförsamlingarnas präster, diakoner och valda lekmän rösta fram sina biskopskandidater inför biskopsvalet den 15 februari.

Följ utvecklingen antingen via Kyrkans tidning som är på plats och rapporterar under dagen. Eller via Visby stifts webb där det även går att läsa mer om de föranmälda kandidaterna. Även Kyrkans tidning har en genomgång av de föranmälda kandidaterna.

Att vara föranmäld kandidat behöver inte betyda någonting för utgången idag. Se bara på det senaste biskopsvalet i Luleå stift, där det bara var två av de sex av stiftsstyrelsen utvalda kandidater som gick vidare. Idag, vid nomineringsvalet, kan de röstberättigade plädera  för och rösta på andra kandidater. Så det blir spännande att följa utvecklingen även i det här biskopsvalet.

I maj 2017 skrev Carina ett inlägg här på bloggen om hur vi egentligen bör utse våra biskopar. Nu när vi närmar oss slutet på tre biskopsval på raken kanske det kan vara värt att fundera över detta igen. Är de system vi har idag de bästa? Eller finns det kanske utrymme för förbättringar.

 

Foto: Henrik Wallenius/SR Gotland

Nyårsdagen

Dagens rubrik: I Jesu namn.

Idag är det även böndag för fred i världen. I dagboken med kyrkoalmanacka läser vi om denna dag:

Det nya året börjar i Jesu namn. Evangeliet berättar om barnet, när åtta dagar hade gått, fick namnet Jesus som betyder ”Herren frälser”. När detta namn skrivs med stora bokstäver från det grekiska alfabetet blir de tre första bokstäverna IHS (grekiskans H är svenskans E). Under medeltiden gavs dessa bokstäver också en uttolkning från latinet: Iesus Hominum Salvator – Jesus, Människornas frälsare.

Vårt kyrkoår: Nyårsdagen, den åttonde dagen efter Jesu födelse är juldagens oktav. Den har sin självständiga liturgiska karaktär som den äldsta högtiden till Marias ära: ”Guds moder Marias högtid” enligt fornkyrklig tradition.
Införandet av Jesu födelsedag den 25 december förde med sig en omdatering av en del händelser i Jesu liv. Den första januari blev en Kristusfest med namnet ”Octava Domini”, latin = ”Herrens åttonde” eller ”Jesu omskärelses dag”