fbpx

Tro hopp och kärlek

Skrivet av

I går visades det första avsnittet av Sveriges television nya serie "Tro hopp och kärlek". Det är en "dateing"-serie med tre präster och en pastor som vill träffa kärleken. Det här är samma koncept som "Bonde möter fru".

Programmet har fått mycket kritik innan det började. Ska verkligen präster delta i ett dateingprogram?

Nu har jag sett första programmet. (Hela serien visas senare i höst). Jag tycker faktiskt inte det är så farligt. Det handlar om människor som söker kärleken och som genom sitt jobb och sitt liv har svårt att hitta någon. Och de är också oerhört tydliga med sin tro och att detta betyder något för dem.

http://www.svt.se/tro-hopp-och-karlek/se-program/>>

Sen såg jag Parneviks som går på TV3. Parneviks tar emot gäster i sitt hem (personer som de faktiskt inte känner innan) och de berättar om sina liv. I programmet som sändes i går berättar Sebbe (artist och fd kriminell) om sitt liv och sin kristna tro. Det var också häftigt.

http://www.tv3play.se/program/parneviks/589716?autostart=true>>

Jag tycker faktiskt det är lite roligt med dessa människor som vågar prata om sin kristna tro så öppet. Och jag är glad över att de vågar medverka i de här programmen.

Som man skulle kunna säga "God moves in mysterius ways".

Ur POSKs vision och program:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt. (…) Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka. (…) Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan och i gemenskapen på internet.

Foto: SVT>>

Anders Göranzon Moruti: Fyra bröllop och en begravning>>

Kyrkans Tidning: Tre präster och en pastor med kärleksdrömmar>>

Dagen: Mark Levengood guidar präster i dejtingvärlden>>

Aftonbladet: Här är prästerna som söker kärleken i tv>>

Stilla veckan – verkligen?

Skrivet av

Vem kom på att kalla veckan innan påsk för stilla veckan? Är det någon vecka under kyrkoåret när det är så många gudstjänster och så mycket att göra egentligen? Så för vem är det en still vecka?

Det är passionsandakter, det är agapemåltider, det är skärtorsdagsmässor, långfredagsgudstjänst, påsknattsmässor, påskdagsgudstjänster och annandagsgudstjänster. Utöver detta är det påsklov och mat och familj och allt vad det innebär. Vem är det som har det stilla egentligen?

Och även i bibelns texter så är det fullt drama hela tiden. Ingen stillhet där inte. Så för vem är det stilla egentligen?

Oavsett om vi tycker det är stilla vecka eller vi känner en press över allt som ska hinnas med under den här veckan så hjälper alla dessa gudstjänster, med sina enkla men tydliga tecken oss att faktiskt uppleva påskens drama och under.

Jag blir lika berörd varje år när jag är med på skärtorsdagens gudstjänst och när altaret efter gudstjänsten plockas av och allt tas bort. Kvar är det nakna altaret och allt släcks ner. På långfredagen när det är så tydligt att Jesus dör och sorgen går genom märg och ben. Och glädjen på påskdagen, när graven är tom, när det är fest och glädje.

Nej, jag känner inte att det är en stilla vecka för det är en himla massa att göra – men jag är så glad över möjligheten att få uppleva hela påskveckan drama och mirakel! Jag hoppas att ni alla tar vara på den möjligheten även i din församling.

Palmsöndagen

Skrivet av

Det finns två ”goa gubbar”, två kristna som driver en webbsida som heter skitguys.com som gör små filmer som går att använda i församlingen. Nu är filmerna på engelska så det är väl lite mer begränsat för gudstjänsterna i Sverige – även om många klarar av att följa med.

Denna video berättar om Palmsöndagen. Sett ur en lärjunges perspektiv. Matt.21:1-11

Även den här filmen berättar om palmsöndagen. Kanske lite mer humoristiskt, men med ett mycket varmt och gott hjärta.

Uppmaning till Gemensam bön för Syrien och Irak – 29 mars

Skrivet av

Från Sveriges Kristnas Råds webbsida>>

Det sker en systematisk förföljelse och etnisk rensning av den kristna minoriteten och andra religiösa minoriteter i Syrien och Irak. Styrelserna för Sveriges kristna råd och Svenska missionsrådet uppmanar sina medlemskyrkor och medlemsorganisationer att under Palmsöndagen gemensamt be för situationen i Mellanöstern.

De kristna i Mellanöstern blir snabbt allt färre. Förtryck och
förföljelse driver många på flykt, framförallt i Syrien där kriget nu
pågått i fyra år. Sveriges kristna råd (SKR) och Svenska missionsrådet (SMR) uppmanar nu kyrkor och organisationer att be för länderna i regionen; för de kristna i de länder som berörts av den arabiska våren, för att religionsfriheten, liksom andra mänskliga rättigheter, ska respekteras fullt ut och för att de politiska omvälvningarna ska leda till positiva förändringar och inte till nytt förtryck av människorna.

(…)

-För troende är bönen en viktig kraft och vi uppmanar därför till en
gemensam förbön i de gudstjänster som firas på palmsöndagen den 29 mars, säger Karin Wiborn, generalsekreterare för Sveriges kristna råd.
-I Bibeln står det ”… där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem” (Matteus 18:20).
-I vår oro och ängslan för bröder och systrar tror vi att bönen kan
förändra. Och när vi gör detta tillsammans i en gemensam bön, i olika
kyrkor med olika traditioner över hela landet, tror vi att det påverkar,
fortsätter Karin Wiborn.

Gemensam bön för Syrien och Irak – 29 mars:

Treenige Gud, Fader och skapare av allt, Vår medvandrare i Jesus Kristus, Vår hjälpare, den heliga Andens vind.
Vi ropar, hela din skapelse ropar:
Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.
Hör våra böner för systrar och bröder i Syrien och Irak som plågas, förtrycks och dödas.
Vi står vanmäktiga när barn, kvinnor och män utsätts för obegripligt våld och övergrepp.
Hör våra böner för de miljontals barn, kvinnor och män som är på
flykt, för familjer som skiljs åt, för kristenheten i Syrien och Irak
som går mot utplåning.
Vi lider med systrar och bröder av annan tro utsatta för samma våld.
Vi vill se ett slut på orättfärdigheten, kom med försoning!
Led oss till rättvisa och fred.
Vi ber i vår vanmakt när vi ser detta hända i vår värld.
Vi lider med kristna systrar och bröder. Hjälp oss att finna vägar till att vara fredens bärare.
Vi ber om vishet och ödmjukhet hos beslutsfattare och makthavare i Sverige och i världssamfundet.
Vi ber att alla goda krafter ska samverka och ge förutsättningar för
ett slut på våldet och ett rättfärdigt samhälle. Kristus, du som gick
lidandets väg för mänskligheten – kom med din räddning till våra bröder
och systrar i Syrien och Irak.
Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.
Din är makten och äran i evighet.
Amen.

Foto: IKON

Ett eller nio – församlingsutskottet lämnar förslag

Skrivet av

Mats Rimborg (POSK) som sitter i Göteborgs stifts församlingsutskott har via twitter meddelat följande från dagens möte.

"FU föreslår med 3-3 och ordf. utslagsröst att kyrkan i Göteborg delas i nio enheter. Stiftsstyrelsen beslutar 23/4. ‪#‎svkgbg‬ ‪#‎svenskakyrkan‬"

Det här ger en bild över precis hur jämt det är i frågan om Göteborgs kyrkliga samfällighet ska bli ett eller nio pastorat den 1 januari 2018. Personligen är jag för att det ska bli ett pastorat. Personligen tror jag Svenska kyrkan i Göteborg kommer att förlora så oerhört mycket energi, lust och ekonomi på att delas upp i nio pastorat.

Nu är det alltså upp till stiftsstyrelsen att besluta den 23 april. Det hänger på 14 röster.

Oavsett hur det går kommer hälften av de förtroendevalda och anställda att bli besvikna och tappa styrfart.

Det behövs ett mirakel för att få den här skutan på rätt köl igen…

Påskens drama

Skrivet av

I mitt sociala medieflöde så har det den senaste veckan fullständigt flödat över av församlingar som gör påskvandringar för skolor och andra besökare.

Det är vandringar med olika stationer där skolungdomarna får smaka, känna, lukta och höra om vad som hände. Jag har också sett att flera församlingar har satt upp musikalen "Jesus Christ superstar" (hoppas bara att de inte slutar där musikalen slutar).

Ni har kanske gjort något liknande i er församling? Eller i grannförsamlingen?

Det här gör mig i alla fall väldigt glad och stolt över församlingarna i Svenska kyrkan! För det här är att missionera och det här är att berätta om den kristna tron på ett oerhört påtagligt sätt!

Den stora berättelsen det är det viktiga!

Här kan vi snacka 0-18, barn och ungdom, mission, undervisning och gudstjänst!

Ur POSKs vision och program:
Svenska kyrkan har ett ansvar för dopuppföljning och POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden.
(…)
Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan och i gemenskapen på internet.

Foto: Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka, ytterligare ett visualisera bibelns texter.

På söndag final i fastekampanjen #denkanslan

Skrivet av

Från Svenska kyrkans intranät läser jag följande>>:

Ta chansen att kraftsamla i samband med söndagens gudstjänst och kyrkkaffe. Och dela sedan med er av alla goda idéer. Här berättar vi också hur din församling kan rapportera och följa kampanjens resultat.

På palmsöndagen brukar många församlingar uppmärksamma det internationella arbetet extra mycket i samband med rikskollekten och kyrkkaffet.
Visa till exempel filmen M som i Mat av den brittiska stjärnregissören Sonali Fernando i gudstjänsten eller till kyrkkaffet. Det är en film som på fem och en halv minut väcker mycket glädje och hopp. Här hittar du M som i mat och de andra två filmerna som Sonali Fernando producerat>>

Kanske kan ni sälja påskris, auktionera ut bröd eller servera våfflor eller varmkorv till kyrkkaffet eller på kyrkbacken?

Berätta vad ni har gjort!
I många församlingar har det sjudit av idéer och aktiviteter de senaste veckorna.
– Berätta om vad ni gjort, det ger tips och inspiration till andra! uppmanar Claes Anckarman, projektledare för fastekampanjen. Ett bra sätt att dela egna idéer och se vad andra har gjort är i Facebookgruppen för jul- och fastekampanjen. Givarservice ser också fram emot att få ta emot tips och idéer.

Allt som kommer in sammanställs och blir ett bidrag till idébanken för nästa kampanj!  Här finns tips på sista-minuten-aktiviteter>> och hur ni kan synas i sociala medier i helgen>>. 
Efter palmsöndagen är det dags att rapportera in resultatet. Den 29 april är sista dagen för det! Allt om hur det går till att rapportera resultatet finns att läsa här >>
Följ inrapporteringen och se hur ditt stift ligger till här >>

Religion som drivkraft att göra skillnad

Skrivet av

Lisa Tegby gästbloggar med sin krönika som publicerades i Västerbottenkuriren den 20 mars>>

Religion som drivkraft att göra skillnad

Krönika (2015-03-20) ”Varhelst en människa kränks eller lider, varhelst en människa far illa är det kyrkans sak att integrera henne i förbönen. Detta är inte religion, det är liv.”

Det var Dietrich Bonhoeffer som sa detta. Han var präst och teolog i Tyskland och dödades i nazismens koncentrationsläger nu den 9 april för sjuttio år sedan. Hans tro och hans lidelse för rättvisa och människovärde gjorde honom till en kraftfull debattör, predikant, bedjare och aktivist i motståndet mot Hitlers skräckvälde. Han hade svårt för begreppet religion, men den religion han levde befrämjade liv,fastän den till sist kostade honom livet.

Jag tänker på Dietrich Bonhoeffer, och på många andra av hans själsfränder och medkämpar tiderna igenom, när jag läser debattartiklar som talar om det förödande i religioners inverkan på samhällsliv och lagstiftning.

I viss mån håller jag ju med dessa debattörer. Religionstolkning som förfäktar att andras åsikter ska förbjudas, att kvinnor ska hållas tysta, att meningsmotståndare ska dödas, att homosexualitet ska förbjudas och annat människovidrigt är fasansfull och förfärlig. Den bygger på rädsla och makthunger. Kanske kan den kallas fundamentalism.

Den är i alla fall en tolkning av skrifter utifrån ett perspektiv som ger den som tolkar på detta sätt en oinskränkt rätt att härska och förtrycka. Andras utgångspunkter och andra möjliga tolkningar förnekas.

Sådan religion finns och det är förskräckligt. Sådana politiska ideologier finns också och det är lika förskräckligt. Men att ifrågasätta förtryckande religion är inte detsamma som att säga att all religion är destruktiv eller att förminska religion till att ”var och en får väl tro på tomtar och troll om dom vill”. Det är inte heller att säga att den som tolkar sin religion som något som leder till öppenhet, kamp för rättvisa och allas människovärde egentligen inte är religiös på riktigt.

Religion är något privat som handlar om min relation till Gud, förvisso är det så. Men religion är också förbundet med en syn på mina medmänniskor och min omvärld. Det leder mig till att ta ställning och att handla. Kristen religion, som är den jag känner bäst, är uppfordrande när det gäller att dela med sig, lyssna, värna de mest utsatta, står upp mot övermakt och förtryck …

I den kampen vill jag som kristen gärna stå tillsammans med muslimer och ateister, buddister, liberaler, agnostiker och socialister. Och jag vill bli respekterad, inte så att min tro ska ha lagliga företräden, men för att den är min drivkraft till att göra skillnad i samhället. Den ska kritiseras precis som andra ideologier kritiseras, men det finns också anledning att synliggöra den som den goda drivkraft den är för många.

Den förtryckande religionen ger oss anledning till oro, runtom i världen och i vårt samhälle. Men det finns en sak till som oroar mig.

Det är när livet bara kommer att handla om mig och mitt, den stora likgiltigheten, konsumismen som vill gömma mig i min egen lilla värld. Den kan sannerligen behöva lite god religiös uppkäftighet och utmaning.

Lisa Tegby
präst, Umeå

Lisa Tegby är POSKare och sitter i kyrkomötet för Luleå stift.

Foto: IKON

Ubuntu!

Skrivet av

I dag kommer ett gästblogginlägg från en av våra POSK-sympatörer från Umeå, Stefan Karlsson.

Jag läste Annika Borgs artikel om mötet med Mitri Raheb och vill dela lite tankar. Framför allt känner jag frustration över den anda av misstro mot dem som inte delar ens egen ståndpunkt, som avslöjas. Såväl från Mitri Raheb och Anna-Karin Hammar som från Annika Borg. Det har lett till ganska fastlåsta positioner hos dem som skriver och yttrar sig ofta.

Proffstyckare låter negativt – men ni förstår säkert vad jag menar. Min upplevelse är att det bland oss som inte figurerar i media finns en öppnare och ödmjukare attityd. Och vi har nog inte det bekräftelsebehov, som jag gissar driver dessa som jag benämner proffstyckare. Men vi kanske borde höja vår röst oftare? I alla fall försöka vara whistleblowers…

Nyligen tog jag fram min lärobok från konfirmationen (1954!) Grunden av Bo Giertz och läste om 8:e budet. Bl.a. står det:

Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa.

Jag efterlyser mer av "å ena sidan och å andra sidan-resonemang" där man verkligen försöker sätta sig in i meningsmotståndares tankegångar och urskulda, tänka och tala väl och tyda allt till det bästa. Visa kristlig kärlek och omtanke i stället för att sprida misstro.

Situationen som Annika Borg beskriver skulle säkert beskrivas annorlunda av Anna-Karin Hammar som tydligen fanns med i periferin.

Annika Borg har ju tidigare figurerat i debatt på Seglora Smedja där Helle Klein m.fl. var hennes motpart. Mycket trista anklagelser kastades mellan kontrahenterna och någon försoningsprocess blev det aldrig. På tal om försoning läste jag att Göran Skytte och KG Hammar försonades vid bokmässan i Göteborg. Försoning är ett centralt kristet begrepp men alltför sällan kommer det fram i förkunnelse och praktik.

Jag ska på Palmsöndagen vara textläsare i Umeå Maria kyrka och bl.a. läsa:

"Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen…"

Jag har i Sydafrika kommit i kontakt med begreppet UBUNTU. Vi behöver mer av Ubuntu i våra kyrkliga sammanhang, men också i samhället! Vem startar Ubuntu-partiet?

Ubuntu – hälsningar!
Stefan Karlsson Umeå

P.S. Jag är inte präst eller teolog. Möjligen odonteolog… D.S

KORT OM UBUNTU

Först citat från Desmond Tutus bok ”Ingen framtid utan förlåtelse”. (Norstedts, 2000) Den handlar om Sannings- och försoningskommissionen>>:

Ubuntu är mycket svårt att översätta till ett västerländskt språk. Det rör själva meningen med att vara människa. När vi vill hylla någon särskilt säger vi ”Yu, u nobuntu”, Å, den och den har ubuntu.” Då är man generös, gästvänlig, vänlig omtänksam och medlidsam. Man delar med sig av det man har. Det betyder: ”Min mänsklighet är fångad avoch oupplösligt förenad med din.” Vi hör hemma i samma knippe av liv. Vi säger: ”En person är en person genom andra personer.” Vi säger inte: ”Jag tänker, därför existerar jag”, utan snarare: ”Jag är mänsklig för att jag hör hemma någonstans. Jag är en del av något som jag delar med andra.” En person med ubuntu är öppen och tillgänglig för andra, bejakar andra, känner sig inte hotad av att andra är duktiga och goda, för han eller hon har en inre säkerhet som beror på att han eller hon hör hemma i ett större sammanhang, och den personen försvagas när andra förödmjukas eller försvagas, när andra torteras eller förtrycks, eller behandlas sämre än de förtjänar.

Harmoni, vänlighet och gemenskap är stora värden. Social harmoni är för oss summum bonum – det största värdet. Allting annat som undergräver detta eftertraktade värde ska man sky som pesten. Ilska, agg och hämndlystnad, liksom även framgång genom aggressiv konkurrenskraft som fräter sönder detta värde. Att förlåta är inte bara att vara altruistisk. Det är den bästa formen av egennytta. Vad som berövar dig din mänsklighet berövar obönhörligen även mig min mänsklighet. Det ger folk återhämtningsförmåga, en möjlighet att överleva och bevara sin mänsklighet trots alla ansträngningar att beröva den,”

Jag köpte en bok om ubuntu i Kapstaden. Citerar också ur den:

Core values:    Associated values:
Humanness      Warmth, tolerance, understanding, peace, humanity
Caring              Empathy, sympathy, helpfulness, charitable, friendliness
Sharing            Giving (unconditionally), redistribution, openhandedness
Respect            Commitment, dignity, obedience, order, normative
Compassion      Love, cohesion, informality, forgiving, spontaneity

Today ubuntu is:
–    the value basis of the constitution of the Republic of South Africa
–    part of the vision and mission of the transformation of the new public service
–    a principle upon which all future welfare politics will be based
–    the business philosophy or various companies in the private sector
–    taught in schools in the Gauteng Province under the subject Guidance
–    the basis upon which the hearings of the Truth and Reconciliation Commision was held.

Av det jag hittills lärt om ubuntu inser jag att vi behöver den livsfilosofin även i Sverige. Låt oss hjälpas åt att sprida ubuntu även här!

Stefan Karlsson

Detaljer och helheten i kyrkohandboksarbetet

Skrivet av

I dag gästbloggar Ola Isacsson, präst och ledamot i kyrkomötet för POSK. Han är också ansvarig för gudstjänstfrågor i Växjö stift.

Är det någon som känner igen det här:

En lång och intensiv diskussion med många olika åsikter. När den är avslutad sammanfattar chefen:

– Jag hör att det finns ytterligare synpunkter vi behöver få in i processen.

Sedan vänder sig hen till sina medarbetare och säger:

– Kan vi göra så?

Jag hoppas att det inte var så det gick till när kyrkostyrelsen gav besked om hur det fortsatta arbetet med kyrkohandboken skulle ske. Att begrepp som nystart, omtag och breddning av kompetensen inte
stannade vid att vara begrepp utan konkretion. 

Kyrkostyrelse eller styrgrupp ska inte besluta om detaljer i arbetet. Det förtroendevalda, däribland POSK:s representanter ska besluta om, är övergripande principer för arbetet, t.ex:

  • Hur ska gudstjänstmusiken i 1986 års kyrkohandbok bearbetas, särskilt den musik som har rötter i medeltiden.
  • Ska bearbetningen göras från hur församlingen sjunger den nu?
  • Eller ska bearbetningen, utifrån nya forskningsrön, försöka
    återställa hur den sjöngs när melodierna kom till?

Vägvalet är inte självklart: När melodierna kom till sjöngs de av personer skolade för sin uppgift. I Svenska har musiken anpassats för att kunna sjungas av en vanlig församling, t.ex. genom att orgel används till musik som ursprungligen sjöngs a capella. Vilka avpassningar och kompromisser måste göras för att bevara och föra vidare den månghundraåriga gudstjänstmusiken som församlingssång?

I detta måste experternas röster få höras. Olika åsikter och avvägningar ska brytas mot varandra. Remissvaren på kyrkohandboksförslaget
är ytterligare röster i sammanhanget. – När de olika hållningarna har
diskuterats är det förtroendevaldas skyldighet att fatta tydliga principbeslut om vägvalet.

Samma sak gäller ny musik som förs in i kyrkohandboken. Det är förtroendevaldas sak att fatta beslut om principiella vägval:

– Ska all den nya musiken vara nyskriven? Eller kan även mässmusik som kommit till under gångna årtionden vara aktuell?

– Ska texterna vara samma som i den äldre gudstjänstmusiken?

– I vilken form ska ny musik tas fram? Genom personkännedom, genom att bidrag skickas in och bedöms eller på annat sätt?

De principiella vägvalen ska förtroendevalda besluta om. Men innan beslutet fattas ska remissvar och experters ståndpunkter tas in i beslutsunderlaget.

För bearbetning och nyskapande av texter gäller förstås samma sak. Det finns röster i remissvaren som menar att kyrkohandbokens teologi
blir otydlig och opersonlig i strävan efter ett inklusivt språk. En levande
Gud, som beskrivs i relationer som fader, broder, vän blir opersonlig när relationsbegreppen ersätts med ord som skapare, befriare, räddare.

Dessutom smyger sig en ton av moralism in. Gud beskrivs utifrån vad Gud gör, inte utifrån det Gud är. – Vilka återverkningar får det på människosynen?

Även här är styrgrupps ansvar att besluta om vägvalet, övergripande beslut om hur direktivet om inklusivt språk ska genomföras? Men innan principbeslutet fattas ska remissvar och experter av olika ståndpunkt bidra till beslutsunderlaget.

När det i debatten sägs att kyrkokansliets handläggare driver sin egen linje behövs en tydlighet kring vilka principbeslut som fattas för det fortsatta arbetet. Vilka principella vägval har styrgruppen (= huvudsakligen förtroendevalda) gjort utifrån remissvaren och efter att ha tagit in experters ståndpunkter? Den nya tidsplanen för kyrkohandboksarebetet ger anledning att gissa vilka vägval som gjorts.

Men det behövs avsevärt tydligare besked kring vilken inriktning styrgruppen gett för det fortsatta arbetet. Har styrgruppen beslutat att det fortsatta arbetet utgår från förslaget 2012 eller har styrgruppen beslutat något annat?

Ola Isacson, ledamot i kyrkomötet för POSK

Kyrkohandbokens webbsida:

http://www.svenskakyrkan.se/kyrkohandboken