Vargen kommer igen?

Kyrkans Tidning skriver om kyrkovalet, som inträffar om 100 dagar. Statsvetare Henrik Ekengren Oscarsson tror på att kyrkovalet kommer att bli fortsatt partipolitiserat.

”– Kyrkovalet blir mer politiserat, partierna mobiliserar och opinionsbildar eftersom kyrkovalet har ett stort signalvärde, säger Henrik Ekengren Oscarsson.

Men ni hör ju själva – det här är ju så orimligt att det inte är klokt. Visst – vi är en folkkyrka. Men det innebär inte att de politiska partierna kan ha kyrkan som en slagarena. Kyrkan ska däremot spegla samhället tillbaka med Jesus ögon, öron och händer, sätta tummen i ögat på orättvisor, stötta sjuka, svaga och vara en profetisk röst. Kyrkan, med alla sina medarbetare i Guds rike, ska ta plats och visa på andra värden i samhället. Kyrkans ska vara en andlig växtplats där jag kan få möta Gud, växa i min tro och i min gemenskap med mina kristna syskon.

Och då är det inte rimligt, inte på något sätt, att de politiska partierna ska ta över kyrkan, släta ut kyrkan och sätta sin stämpel över kyrkans budskap, försöka slipa av kanterna på kyrkan och anpassa budskapet i en politisk agenda.

Jan Strid, universitetslektor, har forskat mycket på bland annat kyrkovalet och tror inte det går att skrika ”vargen kommer” igen. Han tror inte på ökat valdeltagande. Och han ser också det orimliga i att de politiska partierna ofta har ett stor politisk valorganisation som stöttar med anställda och pengar. Till skillnad från nomineringsgrupperna.

POSK vill förändra valsystemet

POSK vill förändra valsystemet från grunden. Kyrkovalet måste återgå till att bli ett indirekt val. Och POSK skriver i sin senaste ”småskrift” hur ett sådant system kan se ut. I ett sådant system skulle de politiska partierna inte ha något som helst nöje eller nytta av att engagera sig. Däremot kan de personer som vill engagera sig i kyrkan och dess demokrati göra det på andra premisser än att de står på en partipolitisk lista.

Du kan läsa den småskriften här ”Indirekta val – varför och hur”>>

POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare och så att det bättre speglar vår kyrkosyn. Stiftsfullmäktiges och kyrkomötets ledamöter bör väljas av församlingarna i indirekta val så att de representerar sina respektive församlingar och stift. (ur POSKs program)

Läs hela artikeln från Kyrkans Tidning här:

”Kanske kan en mobilisering mot Sverigedemokraterna och Alternativ för Sverige skapa ett stort valdeltagande även i årets kyrkoval.”

Det säger Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap med särskild inriktning mot valforskning vid Göteborgs universitet.

– I dag finns ett stort politiskt intresse kring frågor som tradition, religion och svenskhet, en del av det så kallade kulturkriget, säger han.

Det intresset tror han kommer att leda till att trenden med växande valdeltagande kommer att hålla i sig.

– Kyrkovalet blir mer politiserat, partierna mobiliserar och opinionsbildar eftersom kyrkovalet har ett stort signalvärde.

Hans bild är också att många röster i kyrkovalet läggs just för att hindra nomineringsgrupper man ogillar från att få inflytande över kyrkan, snarare än att man är för någon särskild grupps politik.

Även Lennart Weibull, professor emeritus vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation i Göteborg och verksam vid SOM-institutet, tror att valdeltagandet kan fortsätta växa.

– Sverigedemokraterna använde kyrkovalet som en plattform på vägen mot riksdagen. Nu försöker Alternativ för Sverige att göra det också, säger han.

Lennart Weibull är själv lokal kandidat i kyrkovalet för Posk, som vill ha bort partipolitiken i kyrkan. Men han ser även positiva följder för kyrkan av att partierna deltar i kyrkovalen.

– Det leder till att det finns kända kandidater, att nya människor kommer in i kyrkans sammanhang och till en bredd. Jag tycker knappast att partipolitiska gruppers deltagande i kyrkopolitiken kan kallas för en anakronism, utan snarast för en svensk demokratisk tradition.

Erik Amnå, professor emeritus i statskunskap vid Örebro universitet, kallade – vid tiden för skilsmässan mellan staten och kyrkan – partiernas deltagande i styret av kyrkan för kolonisering.

Sedan dess tycker han att kyrkan har lyckats få en större demokratisk vitalitet genom partilivets utveckling och riksdagspartiernas deltagande.

Även Erik Amnå anser att kulturkampen tränger sig in i Svenska kyrkan, när svenska, kristna och traditionella värden anses skapa trygghet, och nationell, religiös och sexuell identitet ifrågasätts.

– Jag ser Svenska kyrkan som väldigt viktig för vår värderingsgemenskap – som den uttrycks i regeringsformen. Kyrkans uppslutning bakom jämställdhet, religionsfrihet och barnens rättigheter till exempel är oerhört viktig.

– Och kyrkans magnifika utbredning och närvaro i landet har ett viktigt arv och funktion. I landsbygden har många känslan av att vara bortglömda, det motverkas av kyrkan. Konfirmationen inlemmar landsbygdens ungdomar i en stor demokratisk organisation, som skapar identitet och lojalitet. Det är de inte bortskämda med.

Jan Strid, universitetslektor vid Göteborgs universitet, är den som forskat mest om kyrkovalen. Han väntar sig ett lägre valdeltagande i höst.

Förra årets valkampanj beskriver han som extrem: Valkampanjerna var stora, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna stod emot varandra, Posk kampanjade intensivt mot de politiska partierna och frågorna diskuterades i medierna.

– Många blev medvetna om kyrkovalet och det upplevdes som ett ödesval. Men ”Vargen kommer” kan man bara skrika en gång, säger Jan Strid.

Inför årets val ser de breda frågorna ut att vara få: Alternativ för Sverige är för okända. SD vill ta in Fädernas kyrka i psalmboken, ha en gammaldags kyrka i opposition mot andra religioner och särskilt islam.

– Kulturkampsfrågorna tror jag blir för vaga. Kyrkans samverkan med muslimska organisationer och partipolitisering kan väcka känslor, men inte så mycket att folk går och röstar.

Jan Strid invänder inte mot riksdagspartiernas deltagande i kyrkovalet, men han ser ett jämlikhetsproblem.

– Riksdagspartierna kan använda sitt partistöd i valkampanjerna, Socialdemokraterna har 50 miljoner kronor, andra grupper har inte samma resurser. Kampanjer är dyra, små nomineringsgrupper kan inte avlöna valarbetare. Det är inte rättvist.

Partipolitik hör inte hemma i Svenska kyrkan

Kyrkans Tidnings debattsida tar ett gäng POSKare från Skara stift debatten.

Söndagen den 19 september är det dags för kyrkoval i Svenska kyrkan. Redan innan valrörelsen egentligen kommit igång på allvar har nomineringsgrupper och kandidaturer varit föremål för debatt. I lokala medier har olika insändare har avlöst varandra och vi kunnat läsa om hur de allmänpolitiska partierna mobiliserar.

Även i riksmedia syns uppladdningen. När kända personer kandiderar i kyrkovalet beskrivs det i termer av politisk karriär inom respektive parti. På ledarplats i GP recenseras en bok om Socialdemokraternas kyrkopolitik under rubriken “Konsten att kapa en kyrka”, där författaren och socialdemokraten Jesper Bengtsson beskriver hur partiorganisationen sakta men säkert från folkrörelsernas tid arbetat för att förändra Svenska kyrkan inifrån.

Dessa exempel visar att frågan om partipolitiskt inflytande över Svenska kyrkan är en fråga som engagerar. POSK underkänner inte det personliga engagemanget hos de kandidater som står på listor med ett allmänpolitiskt partinamn överst. Men vi erbjuder ett alternativ för dig som tycker att kyrkans tro och liv ska formas utifrån svenskkyrklig teologi och inte utifrån allmänpolitiska ideologier.

Vi som kandiderar i kyrkovalet för Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) vill också bidra inom Svenska kyrkan. Vi vill också ge av vår tid och vårt engagemang för den kyrka som ligger oss så varmt om hjärtat. Men vi gör det just som engagerade gudstjänstfirare, medarbetare inom diakoni, barn- och ungdomsverksamhet, kör- och musikliv. Vår vilja att stå till förfogande på en lista i kyrkovalet är inte grundad i en partipolitisk övertygelse, utan vi menar att de politiska partiernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra. Då blir Svenska kyrkan en kyrka som på riktigt är fri från staten.

Den som bläddrar i ärendelistorna i kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kan lätt se vad den Sverigedemokratiska gruppen motionerar om: minskade bidrag till kyrkans arbete med flyktingar och integration, helt i linje med partiets åsikter. Det nya partiet Alternativ för Sverige rustar för att få, som de skriver, kyrkan tillbaka till svenska folket. Båda dessa partier utser Socialdemokraterna till sina huvudmotståndare. Därmed görs kyrkan till en skådeplats för en partipolitisk maktkamp, och dessutom med främlingsfientlighet som bränsle.

Låt oss berätta vad POSK vill med Svenska kyrkan! Istället för att vara en arena för partipolitik vill vi vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som tydligt talar om Jesus Kristus. Vi skapar mötesplatser för närvaro, gemenskap och möjlighet att växa i tro. Våra kyrkor är viktiga kulturarv som ska bevaras. Fler unga behöver rekryteras till kyrkliga utbildningar för att möta behoven av personalförsörjning och vi behöver utveckla arbetet med det ideella engagemanget.

En röst på en POSK:are är en röst på en person som ser individen och gläds åt mångfald. Alla – oavsett förutsättningar som kön, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet, funktionsförmåga och klass – ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan. Vi vill på kristen grund vara en tydlig röst i samhället för social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Och vi vill att den partipolitiska maktkampen med Svenska kyrkan som arena upphör.

Karin Långström, Skövde

Per Lindberg, Skövde

Veronica Pålsson, Skövde

Johannes Ekström, Mariestad

Axel Wilson Nydén, Tibro

Helena Taubner, Hjo

Samtliga för POSK i Skara stift

Låt oss lämna de partipolitiska åsikterna utanför

Debatten fortsätter och Amanda Carlshamre svarar i Kyrkans Tidning den 12 maj på två repliker som tidigare varit publicerade i samma tidning. 

Torgny Larsson vittnar i KT nummer 18 om en obefogad misstänksamhet. Att ”trosgemenskapen och församlingen ska vara basen för de som beslutar i kyrkan” betyder just det och inget annat – förtroendevalda i Svenska kyrkan bör väljas utifrån en trosgemenskap, inte en partipolitisk åsiktsgemenskap. Kyrkoordningen framhåller också tydligt att församlingen är den primära enheten inom Svenska kyrkan. Det handlar alltså inte om de enskilda socialdemokratiska kandidaternas engagemang och övertygelse, det ifrågasätter jag inte. Jag ifrågasätter sättet som kandidaterna är valda på och i vilket namn dessa kandiderar.

Diakonatet har blivit del av det treledade ämbetet och en ny psalmbok togs i bruk 1986 för att Svenska kyrkan så velat – inte specifikt Socialdemokraterna. Det är en evangelisk-luthersk kyrka vi är del av – förändring i enlighet med tid och tradition ingår i Svenska kyrkans ecklesiologi. Jag ger Larsson alldeles rätt i att S var delaktiga i beslutet om ändrade relationer mellan kyrka och stat. Sedan dess har det motionerats internt på S-kongresser om att inte ställa upp i kyrkovalet med anledning av just den förändrade relationen där interna krafter menar att det är dags att släppa taget och låta Svenska kyrkan vara en fri kyrka från partipolitik.

Men låt oss då vända på steken. Menar inte S att man är allas parti? Alla trosinriktningars parti? Även ateisternas parti? Hur ser de aktiva S-medlemmar som medvetet gått ur Svenska kyrkan på att deras parti förväntas, enligt S stadgar, att organisera val till Svenska kyrkan? S är inte överens i frågan, det kan vi enas om.

Jag upprepar till Hallengren att alla, oavsett sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, ska mötas med respekt i Svenska kyrkan, att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma olika uppfattningar i vigselfrågan och att vi står fast vid den beslutade ordningen. Menar Hallengren att vigselplikt är att föredra?

Ni ställer er båda undrande till POSKs ideologiska grund. Vår gemensamma syn skrivs fram tydligt i vår vision för en fri kyrka. POSK är sammansatt av en mångfald av åsikter på den allmänpolitiska skalan – men vi har lämnat den utanför kyrkan och kan därmed glädjas åt den rikedom som mångfalden ger. Med detta har vi osvikligt en grund att stå på – Svenska kyrkans bekännelse med församlingen i centrum. Svenska kyrkan ska vara en plats av mångfald där människor möts med respekt och där tradition och förändring och förnyelse går hand i hand.

POSK menar att vi som medlemmar i Svenska kyrkan, socialdemokrater och andra, som vill vara förtroendevalda i Svenska kyrkan ska ställa upp utan partipolitisk inblandning och utan ett politiskt parti som begränsar och fastslår en partipolitisk agenda för Svenska kyrkan. Vår kyrka har fler och andra frågor än de att ta sig an – så låt oss engagera oss i Svenska kyrkan, men lämna de partipolitiska åsikterna utanför. Många år har gått sedan relationsförändringen med staten, och tiden är mogen för de partipolitiska grupperingarna att släppa taget nu. Engagera er utan partipolitiska uppfattningar, lita på att kyrkans eget budskap bär. POSK som obunden grupp välkomnar er.

Amanda Carlshamre
Ordförande POSK

Vilken linje har partistyrelsen om gudstjänstliv?

Amanda Carlshamre svarar Lennart Hallengren på Kyrkans Tidning debattsida 21 april 2021.

Det är trosgemenskapen och församlingen som ska vara basen för de som beslutar i kyrkan.

REPLIK

Lennart Hallengren efterlyser i KT nummer 15 en debatt om konkreta frågor som är viktiga för Svenska kyrkan och menar att POSK kverulerar över vilka som får kandidera som nomineringsgrupp. Om vi upplevs som kritiska så är det en kritik som är både adekvat och saklig.

För POSK är Svenska kyrkans struktur, organisation och system av förtroendevalda en ytterst konkret fråga som vi gärna diskuterar. Svenska kyrkan är inte en institution eller organisation som andra. Hon är en kyrka, en del av ett världsvitt samfund, med syfte att främja en rättvis värld där människor kommer till tro och där Guds vilja får leda och ske – inte vår. En luthersk kyrka har en växelverkan mellan tradition och reformer och är en länk i ett större sammanhang av miljontals kristna som gått före oss och som kommer efter oss. Till det kommer ansvaret att känna till sin historia och parallellt kunna förnyas.

Lennart Hallengren framför att ”… vissa nomineringsgrupper kandiderar under tydligt namn. Då vet medlemmen som ska rösta i kyrkovalet vilka grundläggande värderingar de har i samhällsfrågor och i frågor som berör Svenska kyrkan.” Det är riktigt vad gäller samhällsfrågor, men låt oss vända på perspektivet. Meningen ”vilka frågor som berör Svenska kyrkan” visar på ett utifrånperspektiv, att jag som väljare antas utgå från mina politiska åsikter och applicera dem på Svenska kyrkans och dess beslut, förvaltning och inriktning. Det kanske är naturligt för den som ställer upp på en partipolitisk lista, men det är det inte för oss i POSK.

Lennart Hallengren svarar själv på sin fråga om POSKs äktenskapssyn när han närläser POSK-programmet: ”Posk delar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande.” Han påminner också om att detta är Svenska kyrkans rådande ordning. Det är alltså tydligt för alla att POSK står för den formulering om äktenskapet som kyrkomötet tidigare har beslutat om.

POSK består av individer som röstar på olika partier i de allmänna valen. Men vad vi röstar på i de allmänna valen lämnar vi utanför kyrkovalet – här menar vi att partipolitiken inte ska styra trossamfundet Svenska kyrkan. Lennart ställer sig frågande till varför POSK verkar särskilt avigt inställda till S, C och SD? Det korta svaret är att partistyrelserna fastställer program och mål för dessa nomineringsgrupper för kommande mandatperiod och uttrycker sin vilja med Svenska kyrkan. Men partistyrelserna har ingen som helst konfessionell grund.

POSK anser att det i stället är trosgemenskapen och församlingen som ska vara basen för de som beslutar i kyrkan. Lennart Hallengren har uppenbarligen läst vårt program, och därmed sett vilka konkreta frågor vi vill diskutera. Låt oss diskutera hur vi tydligare kan gestalta den kyrkosyn som uttrycks i de dokument som antagits av Svenska kyrkan, hur vi kan stärka de förtroendevaldas kompetens, hur gudstjänstlivet kan få teologisk och liturgisk fördjupning och hur vi ska ta oss an nya diakonala utmaningar. Det är konkreta diskussioner vi välkomnar. Vilken linje har partistyrelsen i S vad gäller Svenska kyrkans gudstjänstliv? Är ni alla överens, eller finns olika uppfattningar i partiet?

Amanda Carlshamre
ordförande POSK

Ja, låt oss debattera konkreta frågor

Socialdemokraten Lennart Hallengren, i Malmö skriver i Kyrkans Tidning:

”Så till er i Posk, lägg ner kverulansen om vilka som bör få kandidera som nomineringsgrupp. Låt oss i stället mötas i debatt om konkreta frågor som är viktiga för Svenska kyrkan.”

(För den som undrar så kan kverulans översättas (enligt synonym.se) med grälsjuka, klandersjuka, gnällighet, grinighet, kvirr, gnäll, knot, jämmer, beskärmelse, gnällande, jämmerlåt, klagan, påstridighet, rättshaveri, klagolåt)

Då vill jag svara Lennart Hallengren – NEJ, oavsett vad du tycker så kommer vi i POSK inte sluta påtala det knäppa med att politiska partier som Socialdemokraterna, Centern och Sverigedemokraterna, ställer upp i kyrkovalet.

Hallengren skriver ”Socialdemokrater skulle till exempel kunna kandidera under namnet progressiva i Svenska kyrkan.”. Men nej Lennart, det kan du ju inte! Detta visar ju bara hur lite Hallengren förstår av systemet. För honom som socialdemokrat så går det inte att ställa upp på någon annan lista en en socialdemokratisk. Det tillåter inte hans parti, som det ser ut nu.

Sen försöker Hallengren lyfta en fråga och hänvisar till POSKs program om Mångfald – en möjlighet och citerar

”Posk delar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande. Hur man ser på vigsel med par av samma kön ska inte heller ha någon betydelse för vem som erbjuds anställning inom Svenska kyrkan.”

Sen skriver Hallengren något viktigt ”Vi vet att detta är den syn som Svenska kyrkan har hittills. (Min markering) Men vilken är Posks inställning? Jag tolkar det som att Posk inte tar ställning eller inte vågar ta ställning.”

Jo du Lennart Hallengren – POSKs inställning i den frågan är just Svenska kyrkans inställning. Och det är den inställning som vi tycker ska fortsätta vara Svenska kyrkans inställning, och inte bara hittills. En inställning som jag vet socialdemokraterna vill ändra på. Så det kan ni vara säkra på – skulle frågan komma upp igen i till exempel kyrkomötet, så kommer POSK kämpa för den teologiska syn som nu råder i Svenska kyrkan. Det är väl oerhört tydligt, där POSK tar ställning.

Jag välkomnar Lennart Hallengrens engagemang i Svenska kyrkan och vill verkligen inte att det engagemanget ska sluta. Men jag kommer aldrig sluta tycka att det är konstigt att ett politiskt parti ställer upp i kyrkovalet. Gärna engagerade personer – men inte politiska partier!

Och sakfrågor kommer POSK gärna att vilja debattera och för diskussion om.

  • Till exempel att det ska vara indirekta till stift och kyrkomöte.
  • Till exempel att församlingsrådens mandat ska tydliggöras.
  • Till exempel att lyfta att teologiskt och liturgisk fördjupning sker i Svenska kyrkan gudstjänster
  • Till exempel att församlingar och pastorat ska kunna driva begravningsbyråer.

Så – Bring it on, Lennart Hallengren, POSK tar vilken debatt som helst!

https://www.kyrkanstidning.se/debatt/lat-oss-debattera-konkreta-fragor

/Carina Etander Rimborg

Ska Svenska kyrkan verkligen skapa trovärdighet?

Ja, det är ju en fråga som går att ställa sig. Ska Svenska kyrkan skapa trovärdighet? Absolut, vill jag väl svara på den frågan, det är klart vi ska vara och skapa trovärdighet.

Men vill vi verkligen skapa trovärdighet åt främlingsfientliga och extrema partier som försöker skapa sig en arena för att bli legitima och ”normala”. Nej, säger, eller rättare sagt, skriker, jag då.

Men det är just det som händer och som har hänt. Först var det Sverigedemokraterna som genom sitt deltagande i kyrkovalet sakta men säkert tog plats i  de det demokratiska finrummet. Nu är det en avknoppning av SD – nämligen Alternativ för Sverige som vill ta plats i kyrkomötet.

Jonas Eek skriver på Opinionssidan i Kyrkans Tidning (4/2 nr 5)och lyfter just den här frågan. ”Ett dåligt alternativ för Svenska kyrkan”. Slutklämmen skrämmer mig mest, där Eek i ett P.S skriver:

Enligt AfS:s hemsida har partiet 2204 medlemmar. Det är ungefär lika många medlemmar som SD hade 2006, fyra år innan man kom in i riksdagen”.

Och hur tog sig SD in? Jo, genom att ställa upp i kyrkovalet. De skaffade sig en plattform och en arena där de kom in i finrummen. Och på den vägen är det.

Svenska kyrkan, genom det valsystem som vi har med direktval till alla nivåer, skapade förutsättningarna för ett politiskt parti, som inte ställer upp på Svenska kyrkans människosyn och värderingar, att få en demokratisk plattform.

Låt inte detta hända igen!

POSK har allt sedan relationsförändringen 2000, gång på gång, motionerat och drivit frågan om indirekta val, oförtröttligt! Därför det är de i församlingen som ska vara basen för dem som bestämmer i kyrkan. Det är den lokala förankringen och kännedomen som ska utgöra grogrund för de som ska ta ansvar även på andra nivåer (stifts och kyrkomöte).

Hade Svenska kyrkan haft indirekta val så hade inte Sverigedemokraterna fått de fäste de har i dag i Svenska kyrkan och i förlängningen tror jag också de hade haft svårare att komma in i riksdagen.

Låt oss göra om och göra rätt! Inför återigen indirekta val. Och låt inte politiska partier ställa upp i kyrkovalet!

Ur POSKs program

POSK anser att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra. Förtroendevalda från de politiska partierna utformar gärna regler för kyrkan efter vad som gäller för stat och kommun. Ett exempel på detta är dagens komplicerade och kostsamma sätt att genomföra kyrkoval.

I dag finns en partipolitisk påverkan då riksdagsfrågor drivs i kyrkomötet. Där lyfter företrädare för politiska partier fram partiernas ideologiska grund som en utgångspunkt för hur kyrkan ska formas och den kristna tron tolkas. POSK vill bidra till ökad medvetenhet om demokratins villkor inom Svenska kyrkan, bland annat genom att arbeta för ett billigare och enklare valsystem. Svenska kyrkans beslutsfattare ska vara demokratiskt valda och företräda församlingar, inte politiska partier.

Läs gärna också POSKs småskrift om indirekta val>>

 

Vi är igång!

Att kyrkovalrörelsen och debatten är igång känns tydligare och tydligare för varje dag.

I höstas skickade POSK ut en bilaga i Kyrkans tidning, en tidning som av andra grupper mottogs med stor skepsis och ifrågasättande. Framförallt de som ställer upp på en lista med politisk stämpel kändes sig kränkta och ifrågasatta. Med all rätt – vi ifrågasätter ju varför ett politiskt parti ska vara inne och bestämma i Svenska kyrkan.

Socialdemokraterna mobiliserar allt mer och förbereder sig. De har ett stort valmaskineri och de är duktiga på att samla sina krafter. De utbildar och i december antogs ett kyrkopolitiskt program, beslutat och daterat ”Partistyrelsens kansli 14 december 2020”.

Socialdemokraterna i Göteborg skriver på sin sida:

Socialdemokraterna är som parti verksamma inom Svenska kyrkan och ställer upp i kyrkovalen. Valrörelsen är därför en angelägenhet för hela organisationen, både de som är medlemmar i svenska kyrkan och de som inte är det.

Varför?

Kan någon förklara för mig varför ett kyrkoval är en angelägenhet för de som inte är medlemmar i Svenska kyrkan? Jag är ju inte särskilt intresserad av att engagera mig i ett val för en lokal frikyrka. Eller en lokal fotbollsförening. Varför ska då medlemmar av socialdemokratiska partiet vara intresserade av att engagera sig i kyrkovalet till Svenska kyrkan?

Jag hänvisar till vad som står i POSKs program:

Det är viktigt vilka som bestämmer och vilka visioner de har. Rekryteringsbasen för POSK är den lokala gudstjänst- och församlingsgemenskapen. POSK uppmuntrar alla medlemmar att arbeta för en stärkt demokrati genom att ta fram kandidatlistor till kyrkovalen på lokal nivå överallt där det är möjligt.

Partipolitiken i Svenska kyrkan är absurd. Gärna engagerade människor, men inte ett politiskt parti! Socialdemokraterna drev själva frågan om att skilja kyrkan från staten, de skriver i sitt kyrkopolitiska program:  ”Många inom partiet var av den uppfattningen att det demokratiska välfärdssamhälle man ämnade bygga skulle göra kyrkan överflödig. Partiprogrammet slog fast att religionen var en privatsak och att kyrkan med sitt ansvar för skolan omgående borde skiljas från staten.”

Släpp sossarna loss!

Varför får då inte det kyrkliga engagemanget för en socialdemokrat vara en privatsak? Varför måste en socialdemokrat stå på en socialdemokratiskt politisk lista för att kunna engagera sig i Svenska kyrkan? Varför blir socialdemokrater uteslutna ur sitt parti om de vill ställa upp på en annan lokal partipolitisk obunden lista? Jag säger det igen – det är absurt!

Nej vänner, kyrkovalskampanjen är i högsta grad på gång. Valdagen 19 september 2021 hoppas jag att de partipolitiskt obundna listorna vinner valet. Och jag skulle önska att de politiska partierna kan ”släppa loss” sina kandidater och låta den frihet de aktar så högt även gälla möjligheten att ställa upp i kyrkovalet.

Motståndet har gynnat acceptans

För en av socialdemokraternas största anledning att mobilisera så hårt i kyrkovalet är för att mota bort Sverigedemokraterna. Men genom att socialdemokratiska partiet klamrat sig fast i Svenska kyrkan det har de istället berett en grund och ansat vägen för ett parti som står för ett människovärde som inte stämmer överens med mina uppfattningar. Och inte bara gett detta parti acceptans i kyrkan – utan även i samhället och i riksdagen. Och detta har blivit en stor förlust för Svenska kyrkan. På många sätt.

POSK ger inte upp!

Därför är det viktigt att POSK fortsätter sin kamp och sitt jobb för att lyfta kyrkans egna medlemmar. Och vår vision talar för sig själv och lyfter det absolut viktigaste för kyrkan.

POSKs vision är att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

Nu börjar årets kyrkomöte

Kyrkomötet 2020 blir annorlunda och genomförs i förenklad form. Det är färre antal ledamöter som deltar och de ledamöter som tjänstgör gör det i digitala mötesrum.

Under sommaren och början av hösten har det varit fart i debatten om årets kyrkomöte och kyrkostyrelsens skrivelser till detta. Ett kyrkomöte där det är 44 ledamöter som deltar i plenum istället för alla 251 ledamöter. Ett kyrkomöte där det är utskottens ordinarie ledamöter som deltar i arbetet under första sessionen, men ersättarna finns inte med som de brukar.

För POSK har det inte varit helt lätt att anpassa sig efter detta nya sätt att genomföra kyrkomötet eller villkoren för det. I ett inledande skede så arbetade vår gruppledning för att kyrkomötet i höst skulle ställas in, men fick inget gehör för detta. Det är problematiskt för en grupp som POSK när antalet ledamöter reduceras och det finns en inställning från partierna att alla ledamöter ändå kommer att rösta likadant, oavsett vilka som deltar. POSK värnar bredden och mångfalden inom Svenska kyrkan och den kommer bäst till uttryck när vi är många olika röster som samlas och deltar i diskussioner och beslut.

I Kyrkans Tidning den 17 september svarade POSKs ordförande Amanda Carlshamre på en del frågor om kritiken mot årets kyrkomöte. Om att kyrkostyrelsen lagt fram en skrivelse med stora förslag till ett kyrkomöte med reducerat antal ledamöter och att det blivit en annorlunda representation från en del stift.

– Våra medlemmar har rätt till både insyn och påverkan utifrån ett breddperspektiv. Ska vi få begränsad motionsrätt, måste vi också kunna ha en begränsad skrivelserätt. 

– Det kan vara så att det finns en del i de här förslagen som är väldigt gott, men när man tar det på ett decimerat kyrkomöte får inte alla möjlighet till förankring och diskussion. Det faller på sin egen orimlighet, säger Amanda Carlshamre, riksordförande för POSK.

Amanda Carlshamre vänder sig mot hur mandaten i kyrkomötet har fördelats. Nomineringsgrupperna har fått lika stora positioner som vid ett vanligt kyrkomöte. Men fördelningen mellan stiften är inte lika representativ. 

Linköpings, Strängnäs och Växjö stift finns bara representerade genom varsin ledamot och förlorar mer än 60 procent av sina röster. Göteborgs stift vinner nära 80 procent och finns representerat av tio ledamöter.

– Det har saknats en instans som kollat på stiftsrepresentationen. Det blir kaka på kaka i odemokratiska reformer, säger Amanda Carlshamre.

Av de 44 ledamöterna sitter 10 som ordinarie ledamöter eller ersättare i kyrkostyrelsen. Det innebär att kyrkostyrelsen fördubblar sin representation i kyrkomötet, från 11,2 procent ett vanligt år, till 22,7 procent i år.

– Det är nästintill otänkbart att kyrkostyrelsens ledamöter skulle rösta mot i kyrkomötet. Därför blir det också en snedfördelning demokratiskt, tycker Amanda Carlshamre.

 

Från POSK har ledamöter skickat in 4 stycken motioner, de har presenterats här på vår blogg tidigare:
Motion 2020:11 om Kyrkostyrelsens skrivelse om verksamhet och ekonomi
Motion 2020:5 om avgiftsfinansiering av löne- och ekonomicenter
Motion 2020:8 om stiftsindelningen
Motion 2020:7 om kapitalavkastningen

I plenum är det 7 ledamöter som representerar POSK vid årets kyrkomöte. Det är Erik Sjöstrand, Anders Brunnstedt, Marie Wojidkow, Hans-Olof Andrén, Carina Etander Rimborg, Niklas Grahn och Amanda Carlshamre.

I utskottsarbetet är det fler som får delta, 22 ledamöter från POSK tjänstgör. Vi kommer också att samlas hela gruppen till digitala gruppmöten vid flera tillfällen under veckan. Det har vi blivit vana vid och gjort vid många tillfällen sedan i våras. Där kan vi uppdatera varandra om aktuellt läge och samtala om de olika frågorna.

Nu startar alltså den första sessionen där det är utskotten som arbetar. När kyrkomötet återsamlas digitalt i november kommer beslut att fattas i de frågor som diskuterats i utskotten och resulterat i ett antal olika betänkanden.

Du som vill se inledningsgudstjänsten och kyrkomötets öppnande kan göra det på kyrkomötets hemsida live klockan 14.00 den 29 september.

Victor Ramström
informatör

Varför drar ingen i bromsen?

Cykelstyre med läderhandtag, ringklocka och handbroms

Bertil Persson som är tidigare ledamot i kyrkomötet för POSK skriver på Kyrkans Tidnings debattsida om kyrkostyrelsens förslag till höstens minimerade kyrkomöte. Debattartikeln publicerades den 16 juli.

Kyrkans Tidning har i de senaste numren skrivit en hel del om hur kyrkostyrelsen planerar för att ”klara krisen” och lite om hur höstens kyrkomöte ska gå till.

Förslag om ett nationellt löne­centrum, gemensam it-plattform, ekonomicenter med mera är förhoppningsvis väl utredda och kanske på sikt nödvändiga. Men nog är det illavarslande att dessa lösningar måste vara obligatoriska för alla enheter i Svenska kyrkan – annars håller inte de ekonomiska kalkylerna.

En annan sak är enligt min mening värre. Jag ser det som problematiskt att ett nedbantat, reservliknande kyrkomöte, nu föreslås inte bara gasa på vad gäller ramarna för nationell nivå utan också ta ställning i ett stort antal principiella frågor, som sammantaget nära nog innebär en reformation av Svenska kyrkan.

En del förslag avser att initiera olika utredningar. Enligt min erfarenhet har man med detta också stakat ut vägen för dessa utredningar. Som före detta utredare i statlig tjänst ser jag med oro att antalet ”beställningsutredningar” ökar i hög takt. Otålighet, brist på tid och kunnande för ett traditionellt gediget utredningsarbete bidrar till detta. I stället blir framförhandlade direktiv mycket ordrika och styrande.

Är det en liknande utveckling som följer när kyrkostyrelsen, utan några hälsningar från kyrkomötet, nu ska formulera direktiv för en ny stiftsindelning, kyrkans framtida demokratiska struktur, samordnad kapitalförvaltning, nedmontering av utlandskyrkan, ändringar så att ­nationell nivå får mer av kyrkoavgiften och kanske något mer?

Under många ord om gemensamt ansvarstagande ändras förutsättningarna för församlingarnas arbete på ett sätt som på sikt gör det tveksamt om dessa fortfarande ”är den primära enheten inom kyrkan”. Om inte detta är en centralisering så vet jag inte vad det ordet betyder.

När detta skrivs så påminns jag om Lukasevangeliets text senaste söndagen i en utmärkt predikan i Täby kyrka. ”Döm inte”. Jag ”förklarar ingen skyldig” men likväl upplever jag att mycket håller på att bli fel.

Ekonomin i församlingar och pastorat har de senaste åren utsatts för många prövningar. För att i någon mån låta mer av utjämningsavgiften stanna i stift och församlingar så har jag i olika sammanhang pläderat för att sänka den allmänna utjämningsavgiften, den så kallade sju­öringen.

Då har jag även haft ett annat motiv, nämligen att öka pressen på den nationella nivån att hålla igen, avveckla en del uppgifter och på andra sätt spara pengar. Jag vill tro att kyrkostyrelsen delar min syn om behovet av detta. Men det är svårt att i årets skrivelse till kyrkomöte om Verksamhet & Ekonomi få ett klart grepp om detta.

Jag skräms av det alarmistiska anslaget i kyrkostyrelsens skrivelse. Huvudbekymret verkar vara, under många fina ord, att ekonomin på nationell nivå är i stor fara. (Jag förstår då inte varför man minskar beräknad avkastning i kapitalförvaltningen 2021 på grund av en lite svagare börs under första halvåret i år). Oron borde gälla kyrkans roll i samhället. Vad händer när man ställer in och minskar angelägenheten att vara kyrka.

Svenska kyrkan är en rik kyrka, möjligtvis en av världens rikaste kyrkor. Nationell nivå förvaltar ett kapital på cirka 8 700 miljoner kronor. I olika omgångar har man utrett vad detta kapital egentligen ska användas till. Men inte kunnat formulera något klart syfte. Det är ”bra att ha-pengar”, ett buffertkapital.

Om verksamheten på nationell nivå inte klarar de åtaganden som kyrkomötet lägger på den så finns möjligheten för kyrko­mötet att ”nalla ur påsen”. Det kan man givetvis inte hålla med hur länge som helst. Men i dagens läge verkar det orimligt att flagga för att den allmänna utjämningsavgiften behöver höjas, preliminärt 2024.

Församlingar och stift ska alltså skicka in en större andel av kyrkoavgiften för att finansiera administrativa reformer som man kanske inte vill ha. Och av det skälet ska det bli obligatoriskt att använda dessa tjänster.

Det är alltså ett antal stora, principiella frågor som föreläggs årets kyrkomöte. Är det rimligt att 44 ledamöter i ett ”minimikyrkomöte” ska avgöra ett antal frågor med verkan många år fram i tiden?

Det är svårsmält för en som under många år som förtroendevald sett värdet i samtal, debatt och utbyte av idéer. Det är symptomatiskt att modellen hämtats från riksdagen med tanke på den starka kopplingen mellan riksdagens partier och nomineringsgrupper i Svenska kyrkan.

Under den här våren har många årsmöten av olika slag ställts in och ändå har man hanterat beslut om bokslut, ansvars­frihet, budget med mera. Har man i planeringen för årets kyrko­möte prövat att helt ställa in kyrkomötet? Eller att hitta en minimiform där ledamöterna får ett par raka förslag, till exempel om budgetram för 2021, att säga ja eller nej till, i digital form och utan utskottsberedning?

Och sedan inget mer. Med det föreslagna upplägget blir det mycket svårt att få fram några alternativ till kyrkostyrelsens förslag i utsända skrivelser. Och dynamiken med diskussioner i plenum, som är grunden för en demokratisk organisation, försvinner helt. I kriser är det inte bara ansvarsfullt att söka de krea­tiva lösningarna utan minst lika viktigt att veta när det är dags att säga stopp, vänta lite grand.

Bertil Persson
Tidigare ledamot av kyrkomötet för POSK
______________________________________________________________________________
Två repliker har publicerats på denna debattartikel i Kyrkans Tidning:

Samlingslistor hotar demokratin i Svenska kyrkan

Mats Rimborg som är ordförande för POSK i Göteborgs stift skriver på Kyrkans Tidnings debattsida om hur samlingslistor hotar demokratin i Svenska kyrkan.

Svenska kyrkan ska ha en demokratisk organisation. Så står det i lagen om Svenska kyrkan, och det är de allra flesta överens om. Hur den kyrkliga demokratin ska utformas i praktiken, och om det finns anledning att ifrågasätta den stora likheten mellan kyrkliga och allmänna politiska val, finns det olika uppfattningar om. Men att alla medlemmar ska ges möjlighet till inflytande i sin kyrka är en självklarhet.

Under en lång tid var det bristande intresset för att utnyttja sin rösträtt den främsta orsaken till oro, men i kyrkovalet 2017 deltog nästan en miljon medlemmar, fler än någonsin tidigare. Engagemanget väcktes i många fall av överdriven rädsla för att Svenska kyrkan var hotad; av främlingsfientlighet, homofober eller kvinnoförtryckare. Kunskapen om kyrkan och vad de olika nomineringsgrupperna stod för var inte alltid så stor, men man ville ändå vara med och påverka.

Men i många fall visade det sig vara omöjligt att göra någon skillnad. I 96 av de 685 lokala valen till kyrkofullmäktige, alltså nästan vart sjunde sådant, fanns det bara en kandidatlista, ofta med en oklar agenda. I nättidningen Höglandsnytt presenterades valresultatet i Ydre pastorat i södra Östergötland på följande sätt: ”Nordkorea eller Höglandet. Ibland är det svårt att märka någon skillnad. Som till exempel efter kyrkovalet där en nomineringsgrupp tog hem 100 procent av rösterna. Det fanns nämligen ingen annan att rösta på.”

Det går för all del att påverka valresultatet i någon mån genom att kryssa för vissa namn, men då gäller det verkligen att ha reda på vilka kandidaterna är och vad de står för. Men i stort sett är det den lilla grupp som utgör valberedning för listan som avgör valresultatet, och inte de röstande.

Nästa kyrkoval infaller den 19 september 2021 och kandidatlistorna ska vara klara senast 15 april det året. Det finns fortfarande gott om tid att ge väljarna verkliga valmöjligheter på dessa platser genom att bilda nya lokala grupper som kan ställa upp i valet, och tala om vad de vill verka för i öppna och sakliga debatter i stället för att göra upp i hemlighet. Särskilt de etablerade partipolitiskt obundna grupperna kan ha mycket att vinna på att engagera sig i detta arbete, eftersom det ger dem draghjälp i valen till stiftsfullmäktige och kyrkomötet.

Ni som stod med på någon av dessa 96 listor kan göra en insats för den kyrkliga demokratin genom att inför nästa val tydliggöra vad ni står för. Ta reda på vad de grupper som finns i ert stift vill genom att läsa deras program och prata med deras företrädare, anslut er till den grupp där ni känner er mest hemma, och skapa en lokal lista tillsammans med de likasinnade som finns där ni bor.

Mats Rimborg,
ordförande för POSK i Göteborgs stift

 

Ur POSKs program 2018-2021

En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i vår tro på att Gud kallar människor till uppdrag och uppgifter i kyrkan och i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Utformningen av demokratin kan däremot skifta över tid för att på ett så fullödigt sätt som möjligt prägla beslutsfattande på alla nivåer.