fbpx

Statistik, statistik, statistik

Vår kamrat i kyrkomötet Sofija Pederson Videke (s) gör en lysande analys av Kyrkans Tidnings statistik av nya ledamöter i Kyrkomötet.  (Läs Kyrkans Tidning här>>)

Sofija kompletterar statistiken med sådant som hon tycker att Kyrkans Tidning borde tänkt på och som faktiskt är väldigt intressant.

Så här skriver Sofija: (läs hela hennes blogginlägg här>>)


” Två sidor längre bort står om nyvalda ledamöter, en trevlig artikel som inkluderar två nyvalda (politiska) kändisar. Men statistiken lämnas okommenterad och ofullständig.

Därför kommer här en komplettering. När vi utredde kyrkomötets arbetsformer konstaterades att de senaste valen hade det varit ovanligt stor rotation på ledamöter. Det är givetvis bra att få in ”nytt blod” men det är också en fördel att ha några rutinerade ledamöter, som med sin erfarenhet reder ut betänkanden, voteringar och formalia i just kyrkomötet.

Därför är det inte bara relevant att veta antal nya ledamöter, utan också att veta andelen i respektive nomineringsgrupp.

Såklart antecknar jag på baksidan av en överbliven valsedel…

Då ser vi t ex att Frimodig kyrka inte har några (!) nya alls – ett faktum som KT överhuvudtaget inte nämner- samt att AfS och Himmel och jord bara har nya, vilket såklart beror på att de är nya nomineringsgrupper i kyrkomötet.

Däremellan kan vi konstatera att posk har nästlägst andel nya (vilket torde borga för stabilitet i gruppen) samt att mpsk har nästhögst andel, trots att de inte ökat så mycket. För den höga andelen nya i visk beror på att deras grupp mer än fördubblades till antalet ledamöter, medan den nästan lika höga andelen nya i sd inte kan förklaras med samma skäl, eftersom de backat flera mandat. Dessa grupper kommer få lägga avsevärd tid på att utbilda sin grupp om hur arbetet i kyrkomötet fungerar. Det tar tid från sakfrågorna, åtminstone initialt.

Jag anser att stabilitet är viktigt för kyrkomötets arbete, med en blandning av nya och gamla ledamöter, som tillsammans kan leda framåt, med både erfarenheter i ryggsäcken och blicken fäst mot framtiden. Det hade jag skrivit om, ifall jag hade jobbat på Kyrkans tidning.


Jag håller helt med Sofija och tänker att den typen av statistik som hon har räknat fram är väldigt intressant.

Sofija var ordförande i den parlamentariska utredningsgrupp som jobbade med nya arbetsformer för kyrkomötet, det är den utredningen som hon hänvisar till.

I november ska det nuvarande kyrkomötet träffas för sista gången. Den här mandatperioden har varit annorlunda på många sätt. Första året var ett ”vanligt” år. Andra året var det ett temaår, med begränsad motionsrätt. Tredje året blev det ett pandemi-år som mynnade ut i ett reducerat kyrkomöte under digitala former. Och nu, fjärde och sista året så har vi haft ett hybridmöte – på det viset att vi har haft digitalt första sessionen. Men kommer att träffas fysiskt i november.

Vid den avslutande gudstjänsten i Uppsala domkyrka kommer de nyvalda ledamöterna att ansluta och det blir ingången till det valsammanträde som kommer att äga rum i Uppsala. Men det får vi återkomma till.

Och det känns tryggt och roligt att vi har så många kvar av POSKarna i kyrkomötet samtidigt som vi kunnat ”fylla på” med så många nya kollegor i gruppen.

/Carina Etander Rimborg

Färdplan för samverkan och digitalisering

Till årets kyrkomöte har ledamöter från POSK lämnat in 14 stycken motioner. I motion 2021:34 skriver flera ledamöter från POSK om hur kyrkostyrelsens färdplan för samverkan och digitalisering bör förändras.

Motionens motivering:

De överväganden som görs i kyrkostyrelsens skrivelse 2021:1 Bilaga 3 angående digital infrastruktur är välgrundade.

Den höjning av den gemensamma avgiften för nationell nivå som föreslås finansiera Svenska kyrkans digitala infrastruktur är inte en bra väg. Prisutvecklingen på tjänster som kommer att vara en del av Svenska kyrkans digitala infrastruktur som t.ex. bredband och 5G är fallande. Att låsa sig vid den föreslagna finansieringen med en extra ”ettöring” kommer inte att gynna kyrkostyrelsens långsiktiga arbete för att uppnå en ekonomi i balans för den nationella nivån. Det är ur denna synpunkt skäligt att finansieringen på lång sikt görs inom ramen för den nuvarande ”sjuöringen”.

För Svenska kyrkans nationella nivå innebär motionens förslag ett starkt incitament att hålla fokus på arbetet på att sänka kostnader inom all verksamhet.

För Svenska kyrkans digitala infrastruktur innebär motionens förslag ett starkt incitament att hålla fokus på ständiga förbättringar och väl genomförda upphandlingar.

En aspekt på finansieringen av Svenska kyrkans digitala infrastruktur som inte har belysts är hur begravningsverksamhet ska ta sin del av kostnaderna. En finansiering via den gemensamma avgiften för nationell nivå för delar av begravningsverksamheten i församlingar och pastorat är inte korrekt. Den gemensamma avgiften är ett överlåtande av medel som är avsedd för församlingsverksamhet och inte begravningsverksamhet.

De överväganden som görs i kyrkostyrelsens skrivelse 2021:1 Bilaga 3 angående Svenska kyrkans lönecenter när det gäller kvalitet, ekonomi och minskad sårbarhet är välgrundade.

Att göra anslutningen till Svenska kyrkans lönecenter obligatorisk genom att den ska finansieras via en höjning av den gemensamma avgiften för nationell nivå är också det ett dåligt vägval.

För Svenska kyrkans lönecenter innebär motionens förslag att man blir transparent i sin prissättning av tjänsterna. Därmed ges Svenska kyrkans lönecenter incitament att producera tjänsterna på ett kostnadseffektivt sätt.

För församlingar och pastorat innebär motionens förslag att de ges möjlighet att jämföra tjänster från Svenska kyrkans lönecenter med tjänster från andra leverantörer, ett ansvar som självklart åligger förtroendevalda i församlingar och pastorat.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att
1. anslutningen till Svenska kyrkans digitala infrastruktur ska vara obligatorisk för församlingar och pastorat,

2. anslutningen till Svenska kyrkans digitala infrastruktur för församlingar och pastorat finansieras inom ramen för den nuvarande gemensamma avgiften för nationell nivå, den s.k. sjuöringen,

3. uppdra till kyrkostyrelsen att klarlägga hur begravningsverksamheten kan ta sin del av kostnaderna för anslutning av Svenska kyrkans digitala infrastruktur.

4. anslutningen till Svenska kyrkans lönecenter ska vara frivillig för församlingar och pastorat,

5. de församlingar och pastorat som ansluter sig till Svenska kyrkans lönecenter betalar volymbaserade avgifter för de tjänster de utnyttjar.

Anders Brunnstedt, Peter Bernövall, Sven Gunnar Persson, Victor Backström, Inger Harlevi, Per Lindberg, Anders Roos, Lena Arman, Jörgen Åkesson, POSK och Leif Norlander, FK.

Digitalt godkännande av kandidatur i kyrkoval

Till årets kyrkomöte har ledamöter från POSK lämnat in 14 stycken motioner. I motion 2021:58 skriver flera ledamöter från POSK att det digitalt borde gå att godkänna sin kandidatur i kyrkoval.

Motionens motivering:

Inför ett kyrkoval ska kandidaterna skriftligen förklara att de gett nomineringsgruppen tillstånd att anmäla dem. Detta sker med den blankett som heter kandidatförklaring. För nomineringsgrupperna är det ofta mycket jobb med att samla och hantera dessa kandidatförklaringar, och för stiftskanslierna med att ta emot blanketter för samtliga kandidater, registrera och pricka av dem i grupp- och kandidatsystemet och se till att blanketterna sparas. Detta arbete skulle väsentligt kunna underlättas för alla om det var möjligt att digitalt signera sin kandidatur med till exempel BankID.

Inför kyrkovalet 2021 och vid undertecknandet av kandidatförklaringen var en nyhet att ta hänsyn till lagstiftningen kring GDPR. Blanketten innehöll därför en skrivning på själva sidan för undertecknande och det finstilta på sidan två om vad godkännandet av kandidaturen innebär. Kort tid innan blanketterna skulle vara inlämnande kom förändrade direktiv att även sidan två behövde en signatur, om inte pappret var utskrivet dubbelsidigt. Den information som gick ut från valkansliet och de olika stiften såg olika ut och rörde till det en hel del för nomineringsgrupperna och kandidaterna. Även om själva kandidatförklaringen troligen ansågs giltig i de flesta fall så kunde det finnas tveksamheter om informationen på sidan två hade delgetts och accepterats. Många gjorde därför om processen och använde nya blanketter, mycket onödigt jobb och papper gick åt. Detta hade kunnat undvikas och kan undvikas i framtiden om kandidaturen och vad det innebär att kandidera kan godkännas med en digital signatur.

Det finns flera fördelar med digital signering. Det är numera en väl beprövad modell som de flesta känner till och använder. Det skulle troligen krävas mindre resurser för stiftskanslierna. Det skulle vara enklare för nomineringsgrupperna och kandidaterna och det skulle vara bättre för miljön genom att en mängd papper inte behöver användas. Som exempel skulle det möjligen kunna gå till så att en kandidat blir registrerad av ombudet, företrädaren eller kontaktpersonen i grupp- och kandidatsystemet. Därefter kan kandidaten via en särskild länk som skickas ut eller via en särskild del av systemet logga in och godkänna sin kandidatur med hjälp av BankID. Givetvis kan det finnas kandidater som inte har tillgång till BankID. Därför måste det även i fortsättningen vara möjligt att godkänna sin kandidatur genom en fysisk blankett.

För att kyrkorättsligt möjliggöra elektronisk signatur behövs en ändrad lydelse i kyrkoordningen 38 kap 28 § andra och tredje styckena, förslagsvis till:

Kandidaterna ska genom digital signatur eller skriftligen förklara att de gett nomineringsgruppen tillstånd att anmäla dem.

Förklaringen ska ske i samband med att nomineringsgruppen registrerar kandidaten och senast ha inkommit till stiftsstyrelsen den dag en anmälan enligt 29 § tredje stycket eller 30 § andra stycket ska ha inkommit.

I kyrkostyrelsens skrivelse 2021:1 nämns en ökad digitalisering av kyrkovalet 2025. Ett digitalt godkännande av kandidatur i kyrkoval är ett steg i rätt riktning för att åstadkomma detta.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att inför nästa kyrkoval utreda en förändrad metod för godkännande av kandidatur med hjälp av digital signering.

Victor Ramström, Mattias Rosenquist, Ulla Birgersdotter, Torvald Johansson, Anders Brunnstedt, Emma Hedlundh, Sofia Rosenquist, Sten Janson, Hans-Olof Andrén, Kjell Kallenberg, Sven Gunnar Persson, Inger Harlevi och Anders Roos.
Ledamöter för POSK i kyrkomötet.

 

Vem ska bestämma var?

En vecka har gått sedan alla medlemmar i Svenska kyrkan hade möjlighet att vid kyrkovalet välja vem som bestämma i kyrkan. Det preliminära resultatet har vi fått och vi kommer att återkomma till en mer utförlig rapport från de olika stiften.

Men jag läser ikväll en ledare i Smålandsposten. Det är ledarskribent Jacob Sidenvall som berättar om en enskild motion till höstens (s)-kongress.

https://www.smp.se/ledare/s-motion-for-kyrka-och-parti-af2968bb/

Sidenvall berättar att emotionären till (s)-kongressen ifrågasätter socialdemokraternas inblandning i kyrkovalet, med hänvisning till att det är socialdemokrater som inte är medlemmar som är med och bestämmer hur det kyrkopolitiska programmet och vilka ledamöter som ska ställa upp. Motionären skriver:

”En vanlig kritik mot oss i samband med kyrkovalet är att partier inte borde ställa upp överhuvudtaget. Vårt svar är att medlemmar i Svenska kyrkan som också är socialdemokrater måste få lov att organisera sig i kyrkan.

Det argumentet bygger på att vi håller isär den grupp socialdemokrater som också är medlemmar i kyrkan, och de socialdemokrater som inte är det. I praktiken gör vi inte det idag.

Konsekvensen är att vi möjliggör för personer som inte är medlemmar i kyrkan att utöva inflytande över kyrkan: partiets nomineringsgrupp för politiska val nominerar till våra kyrkolistor, det kyrkopolitiska programmet går ut på remiss till våra partiföreningar.

Svenska kyrkan är en demokratisk folkrörelse liksom vi, och i praktiken sedan 20 år tillbaka en frikyrka bland andra, om än med en särskild ställning. Som demokratisk folkrörelse ska den givetvis styras av förtroendevalda medlemmar. Vårt partis struktur för kyrkopolitiken, där makten inte är förbehållen medlemmar i kyrkan, undergräver en grundläggande föreningsdemokratisk princip.”

Det här är ju oerhört intressant, vilket också Sidenvall kommenterar i artikeln.

Och det är ju precis det här som vi i POSK kritiserar. Vi kritiserar det valsystem som Svenska kyrkan har och konsekvenserna av det valsystemet – inte de enskilda personerna.

Och nu kommer också nyheten om att Centerns partistämma bestämt att de ska utreda fristående organisation inför kyrkovalet.

https://www.svd.se/c-utreder-fristaende-organisation-for-kyrkovalet

Så vänner – det rör på sig. Och kanske, kanske så är det så att droppen urholkar stenen. Och POSK program står sig. Att medlemmar i Svenska kyrkan ska kunna ställa upp i kyrkovalet utan att behöva binda sig till ett partipolitiskt parti. (Och att vi bara borde ha direkta val till lokal nivå och indirekta till övriga nivåer).

POSK är den största demokratiska organisationen i Svenska kyrkan för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti.

År 2000 förändrades relationen mellan Svenska kyrkan och den svenska staten. Helt fri gentemot staten är ändå inte Svenska kyrkan eftersom Lagen om Svenska kyrkan fortfarande utgör en koppling mellan stat och kyrka. POSK anser att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra. Förtroendevalda från de politiska partierna utformar gärna regler för kyrkan efter vad som gäller för stat och kommun. Ett exempel på detta är dagens komplicerade och kostsamma sätt att genomföra kyrkoval. I dag finns en partipolitisk påverkan då riksdagsfrågor drivs i kyrkomötet. Där lyfter företrädare för politiska partier fram partiernas ideologiska grund som en utgångspunkt för hur kyrkan ska formas och den kristna tron tolkas. POSK vill bidra till ökad medvetenhet om demokratins villkor inom Svenska kyrkan, bland annat genom att arbeta för ett billigare och enklare valsystem. Svenska kyrkans beslutsfattare ska vara demokratiskt valda och företräda församlingar, inte politiska partier.

/Carina Etander Rimborg

Det är skillnad på opolitiskt och partipolitiskt obunden!

I kyrkovalets sista skälvande dygn så är debattklimatet ibland högt. I radio och TV och tidningar så är det många som vill ha ett ord med i laget. Som vill vara tydliga och som vill få fram sin åsikt.

En sak som jag vill förtydliga – återigen – är vikten av att använda rätt retorik och rätt ord.

Det är nämligen en väldig skillnad på ”opolitisk” och ”partipolitisk obunden”.

POSK är inte opolitiska. Varje demokratiskt beslut som fattas i ett församlingsråd, ett kyrkoråd, ett kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige eller i kyrkomötet är ju ett beslut som får konsekvenser, ett beslut som diskuterats fram och leder till en viss riktning. Det är alltså ett politiskt beslut. MEN för POSK är det är INTE ett beslut som baseras på partipolitik.

POSKs beslut står bortom skalan av höger och vänster – vi fattar beslut med vår kristna tro och vår vilja att sätta kyrkan i första rummet, som riktmärke och har vårt program, framtaget av organisationen som underlag.

Ett partipolitiskt beslut bygger däremot på att personen har satt på sig sin partikappa, personen har sitt partipolitiska program, fastställt av en partistyrelse, byggt på en partipolitisk ideologi som riktmärke. Och det är detta som POSK vänder sig emot.

POSK välkomnar alla medlemmar i Svenska kyrkan att vara med och ta ansvar, oavsett politisk tillhörighet i allmänna val. Men då lämnar du dina politiska ideologier i vapenhuset. Kom tillsammans i församlingen, i gemenskap och i gudstjänst och som systrar och bröder som delar bön och bröd och vin vid nattvardsbordet.

Låt oss med kyrkans bästa för ögonen, uppdraget att sprida Guds rike på jorden för ögonen, helt enkelt tillsammans bära ut det glada budskapet och evangeliet tillsammans.

Staten är till för alla invånare i landet. Staten har ett ansvar för alla invånare och ska därför vara religiöst neutral. Staten och de allmänna partierna ska därför inte lägga sig i styrningen av ett särskilt trossamfund.

Kyrkan däremot är till för alla sina medlemmar och ska därför vara partipolitiskt neutral. För kyrkan ska vara en profet, ett salt och ett ljus.

POSK är partipolitiskt obunden och inget annat!

/Carina Etander Rimborg
kandidat i kyrkovalet

Varför vill allmänpolitiska partier styra Svenska kyrkan?

Micael Terstedt från POSK i Sundbyberg ställer sig frågan:

Varför vill allmänpolitiska partier styra Svenska kyrkan?

De sekulära allmänpolitiska partierna Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centern kraftsamlar återigen för att försöka ta makten över det kristna samfundet Svenska kyrkan i kyrkovalet den 19 september.
Partierna tar med sig sitt hårda språkbruk och invektiven haglar över motståndaren. Demoniseringen av den andre är uppenbar. Den kristna hållningen är tvärtom att visa ödmjukhet, tillbedjan över människans lika värde och solidaritet med de som är utsatta.
Men, varför strävar de icke kristna allmänpolitiska partierna efter makten i ett specifikt religiöst samfund? Är det enbart makten över att kunna styra åsikterna i Sveriges största organisation med över fem miljoner medlemmar eller finns även ekonomiska incitament?
Låt oss som exempel se på de ekonomiska bidragen i min hemförsamling.
Svenska kyrkan i Sundbyberg är en liten församling i Sveriges minsta kommun. Det är en församling som varit mycket kommunalt politiskt styrd. När borgerliga partier haft makten har de tillsatt en borgerlig kyrkoherde. När socialdemokraterna haft makten har de tillsatt en socialdemokratisk kyrkoherde. Just nu styr socialdemokraterna med hjälp av centerpartiet och en folkpartist.
Medlemsantalet är lågt i jämförelse med övriga Sverige där över 55% av svenskarna är medlemmar i kyrkan. I Stockholm är ca 50% medlemmar medan i Sundbyberg är det under 40%. Med tanke på det är det märkligt att församlingen ska ha ca 30% högre mötesersättning än Stockholms stiftsfullmäktige som har ett övergripande ansvar för 61 församlingar. Årsredovisningen visar att kyrkorådets socialdemokratiske ordförande, som även sitter med i kommunfullmäktige, har fått ca 70 000 kr/ år i ersättning från församlingen.
Även den socialdemokratiske kyrkofullmäktige ordföranden sitter med i kommunfullmäktige och har en ersättning från kyrkan för sitt uppdrag på drygt 11 000 kr för att administrera ca två stycken två timmars möten per år. Den sistnämnde socialdemokratiske ordföranden är dessutom ordförande för församlingens valnämnd och har där, liksom övriga ledamöter, en månatlig ersättning under hela mandatperioden på fyra år fastän arbetet börjar först ett år innan kommande val.
Socialdemokraterna propsade dessutom på att de skulle ha en extra ledamot. En partifunktionär som inte deltagit i något sammanträde men haft ersättning.
Ersättningar brukar kopplas till reellt arbete och goda resultat. Är det moraliskt lämpligt att kyrkans medlemspengar används till att bekosta politiska partiers funktionärer?
Är det inte bättre att satsa mer på barn, ungdomar och behövande?
Tyvärr slutar inte ersättningarna vid enskilda ersättningar till partifunktionärer utan även ersättningar direkt till de politiska partierna sker. Det kallas mandatersättning och utgår med tio tusen kronor per år och grupp i kyrkofullmäktige plus fem tusen kronor per mandat som varje grupp erövrar. Ersättningar som går direkt in i de allmänpolitiska partiernas kassor utan att man vet att det kommer kyrkan tillgodo. De kan mycket väl användas för att driva allmän politik om cykelbanor eller parkeringsplatser.
Ersättningar på miljoner från kyrkans medlemsavgifter är en naturlig lockelse för de politiska partierna för att kunna driva sin allmänpolitik och avlöna funktionärerna.
Jag anser att ersättningar som utgår från kyrkans medlemsavgifter bör användas med återhållsamhet och kopplas till en kristen kyrkas uppgift. Ersättningar som inte direkt driver kyrkans grundläggande uppgift och är för kyrkans framtid är inte etiskt försvarbart.
Politiska partier ska inte kunna utnyttja kyrkan för egen vinnings skull. Svenska kyrkan måste få stå fri från allmänpolitiska partier.
Det är dags att släppa svenska kyrkan helt fri!
Micael Terstedt
POSK i Sundbyberg
POSK anser att förtroendevalda ska få ersättning för förlorad arbetsförtjänst och pensionsrätt och att förutsättningarna för kyrkliga förtroendeuppdrag måste förbättras genom anpassade arbetsformer. POSK förespråkar återhållsamhet vad gäller arvodering av förtroendeuppdrag.

Partierna skadar Svenska kyrkan

Partierna skadar Svenska kyrkan

Socialdemokraterna vägrar medverka till en reform av kyrkans demokratiska organisation och valsystem, trots att de direkta valen till Kyrkomötet öppnar upp för allsköns grupper att använda kyrkan som politisk språngbräda. Det skriver Erik Eckerdal.

Den 19 september är det val i Sveriges största medlemsorganisation, Svenska kyrkan. Inför kyrkovalet har flera ärkebiskopar, nuvarande och tidigare, kritiserat Svenska kyrkans partipolitiska system. Trots partiernas ihärdiga försök att inte låtsas om kritiken, utan försök att skapa andra konflikter, är just frågan om de politiska partiernas närvaro i kyrkan den stora konfliktfrågan. Många skulle säga ödesfråga.

Ärkebiskop Antje Jackelen har konstaterat att det partipolitiska systemet är otidsenligt. Ärkebiskop emeritus K.G. Hammar kallar systemet destruktivt för kyrkan. De partipolitiskt obundna grupperna instämmer, med POSK i spetsen, den näst största gruppen efter Socialdemokraterna.

I konflikt med kyrkans syfte

Problemet är inte att personer med partipolitisk tillhörighet är engagerade i kyrkan. Tvärtom, ett sådant engagemang välkomnas även av de obundna grupperna. Problemet går djupare och berör det partipolitiska systemets syfte, organisation och arbetssätt. Alla tre hamnar i konflikt med kyrkans syfte, grundläggande organisation, arbetssätt och identitet.

S instrumentella syn på kyrkan

De politiska partierna är sekulära ideologiska partier som medvetet agerar för att få makt över kyrkan. Många partipolitiska representanter protesterar mot denna beskrivning. Men de representerar de facto utomstående sekulära partier. Det är partistyrelsen som fastslår det kyrkopolitiska programmet.

Journalisten Maciej Zaremba har träffande beskrivit partiernas agerande som en kolonisation av kyrkan. Historiskt har S haft två syften med sin kyrkopolitik: Att ta makten över Svenska kyrkan, så att hon inte blir en självständig maktfaktor i samhället. Och genom sitt inflytande använda kyrkan som ett instrument för den egna politiska målsättningen. Denna instrumentella syn på kyrkan för egna syften, är fortfarande S inställning. Socialdemokraternas kyrkopolitiska program fastslår att målet är den ”demokratiska socialismen”, ett syfte det är svårt att hitta stöd för i Bibeln, bekännelsen eller Kyrkoordningen.

Kyrkan som politisk språngbräda

Det partipolitiska systemet i Svenska kyrkan är, internationellt sett, unikt. Det gäller även i jämförelse med folkrörelserna i Sverige, inklusive de politiska partierna, som i allmänhet har indirekta val till sina beslutande nationella kongresser. Det är inte utomstående grupper med andra ideologier, som till exempel Moderaterna eller Muslimska brödraskapet, som kandiderar till S partikongress, utan ledamöter som representerar sina lokalföreningar.

Ändå vägrar S medverka till en reform av kyrkans demokratiska organisation och valsystem, trots att de direkta valen till Kyrkomötet öppnar upp för allsköns grupper att använda kyrkan som politisk språngbräda.

”Omodernt och oansvarigt”

Svenska kyrkans nuvarande organisation är baserad på Regeringsformen 1974, alltså på sekulär lagstiftning. Det har förödande konsekvenser och leder till polarisering, konflikter och ekonomisk och administrativ ineffektivitet, eftersom Svenska kyrkans organisation inte är grundad i kyrkans teologiska grundsyn, där församlingen är grunden för kyrkans organisation. Att vara kyrkomedlem kan till exempel aldrig särskiljas från församlingen som gemenskap. Men i det partipolitiska systemet representerar den förtroendevalda sitt parti, som har kommit att ersätta församlingen.

Ett annat problem är att det partipolitiska systemet är konfliktdrivande och splittrar kyrkan, i motsats till att det främsta syftet med kyrkans organisation alltid har varit att ena och att bevara kyrkans enhet.

Den 19 september är det kyrkoval. Det är dags att partierna lämnar ett otidsenligt system och låter kyrkan sköta sig själv. Kolonisation är lika omodernt och oansvarigt år 2021 som 1945.

Erik Eckerdal

Det finns skäl att rösta i kyrkovalet!

En debattartikel från Nils Gårder i Skånska Dagbladet 10 september>>

Naturligtvis får även de politiska partierna ställa upp som nomineringsgrupper i kyrkovalet. I deras led finns troende och välvilliga kandidater. Problemet är att partierna saknar en konstruktiv kyrkopolitik.

De talar väl om folkkyrkan men deras iver till centralisering och likformighet är destruktiv.

Tre tecken på kris i Svenska kyrkans församlingar

1. Deltagandet i gudstjänster har sjunkit radikalt de senaste decennierna. För femtio år sedan var ännu antalet besök vid söndagens huvudgudstjänster fler än 10 miljoner. Idag är det ca 3,5 miljoner.

2. Den kristna undervisningen är på många håll nästan obefintlig och efterfrågas inte längre av bredare grupper. Det är nu 100 år sedan (1919) den allmänna undervisningen i troslära upphörde i skolan. Det är sedan dess kyrkans eget ansvar.

3. Sverige har tusentals väl underhållna kyrkor. Det är en stor glädje. Men många har gjorts ”övertaliga” genom att gudstjänster inte längre firas i dem.

Det behövs en ny kyrkopolitik för att bevara Svenska kyrkan som en folkkyrka. Det räcker inte med att lyfta fram symbolfrågor eller allmänna politiska ställningstaganden.

Svenska kyrkan är fortsatt en välkänd samhällsinstitution som vore kyrkan ännu en statlig myndighet. Kyrkobyggnaderna är kulturhistoriska smycken. Förmögenheten är betydande. Men är detta en garanti för att vara en folkkyrka?

Bättre byggnader än församlingar?

Församlingarna är ofta i långt sämre skick än kyrkobyggnaderna. Församlingarna har blivit allt färre med allt större territoriellt ansvar och allt färre medlemmar. Sedan år 2000 har antalet församlingar minskat med mer än 1000 stycken. Söndagens förkunnelse tas emot endast av några få procent av folket.

En kyrka behöver naturligtvis inte vara en folkkyrka. En levande kyrka förblir ett ljus som lyser i mörkret även i en öde trakt men om att Svenska kyrkan skall bevara sin ställning som folkkyrka krävs en ny kyrkopolitik. Det är ett ansvar för alla kyrkomedlemmar. Ett första steg är att deltaga i kyrkovalet och därmed ta ställning i de praktiska frågor som måste avgöras av dem som blir valda.

En femstegs-plan

1. Församlingarna måste ses som den primära nivån inte som ”lokalkontor” för en central myndighet. Det är i församlingarna mötet sker.

Ge församlingsprästerna ett tydligt ansvar för att väcka intresse och skapa delaktighet. Skärp stiftens ansvar för stöd av förkunnelse, diakoni och undervisning. Återgå till huvudprincipen att varje kyrka där huvudgudstjänst firas bör ha en präst som kan lära känna sin församling och ha ett eget församlingsråd. Engagemang och delaktighet uppstår endast lokalt. Endast en lokalt levande kyrka bevarar sin folkliga ställning och väcker respekt i samhället och i dess ledning.

2. Ge därför prästerna en bättre utbildning. Ställ höga krav på de akademiska studierna i teologi men även i andra ämnen som gör prästen förtrogen med filosofiska och kulturella strömningar. Lyssna till prästkandidaternas kritik och genomför en fullständig omprövning av utbildningen vid kyrkans utbildningsinstitut. Församlingsprästens självkänsla och auktoritet vilar på förmågan att nå fram till människor.

3. Öka antalet gudstjänster. Människors ”livspussel” är idag mer komplicerat än för femtio år sedan. Det måste finnas fler alternativ när man kan deltaga i gudstjänst, samtal och gemenskap. Undvik låsta kyrkor som är ett obehagligt tecken på kyrkans reträtt. Se värdet även av gudstjänster med ett fåtal deltagare. Överge inte landsbygden och de mindre orterna. Kyrkoåret bjuder på en spännande rytm och en variation som den borgerliga kalendern saknar. Delaktighet i kyrkolivet är ett erbjudande om självständig identitet.

4. För undervisning krävs ämnesutbildade lärare. Ge präster bättre utbildning i pedagogik och ge kyrkliga pedagoger en bättre fackutbildning. Inrätta kyrkliga skolor. Inte kyrkliga friskolor som konkurrerar med det allmänna skolväsendet utan ”kyrkskolor” för frivillig kristendomsundervisning riktad till barn, ungdomar och vuxna. Skapa nya katedralskolor i varje stift som en gemensam resurs för vidareutbildning. En intresseväckande undervisning är en nödvändighet för en folkkyrka.

5. Satsa på ideella medarbetare. Med början på 1970-talet har antalet anställda i lokal kyrklig tjänst ökat märkbart. Utvecklingen vänder nu. Församlingarnas arbete kan inte längre utföras endast av anställda. Vi står nu inför ett val: Att fortsatt basera församlingsarbetet på endast anställda eller att åter låta ideella medarbetare dela ansvaret. Väljer vi den första vägen kommer vi att få se allt förre och geografiskt större församlingar med allt svagare folklig förankring. Endast den senare vägen kan bevara en folkkyrka med bred förankring.

Lund den 10 september

Foto IKON Magnus Aronson

Nils Gårder

Kandidat i kyrkovalet för Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK)

POSK deltar i debatten

Nu är det bara en vecka kvar av kyrkovalet. Med det blir POSK också mer och mer synliga på olika håll och i debatter. Idag har två debatter genomförts där POSKs ordförande Amanda Carlshamre och POSKs vice ordförande Marie Rydén Davoust har deltagit.

Vem bestämmer i kyrkan?
På eftermiddagen deltog Amanda Carlshamre i ett samtal inför kyrkovalet med temat: Vem bestämmer i kyrkan? Samtalet leddes av docent Eskil Franck och deltog gjorde också Hans Ulfvebrand (BA) och Wanja Lundby-Wedin (S). Det var Stockholms domkyrkoförsamling som var arrangör.

Samtalet ägde rum i Stockholm men livesändes också och kan ses här i efterhand.

Debatt inför kyrkovalet om miljön
Fältbiologerna anordnade ikväll en utfrågning om vad de olika nomineringsgrupperna vill gällande skogen och klimatet, bland annat. Från POSK deltog Marie Rydén Davoust.

Samtalet sändes live via Facebook och kan ses där i efterhand

Heja Amanda och Marie, så bra ni företräder POSK och vad vi vill!

Victor Ramström
informatör

 

POSK vill visst ha direkta val

För oss som har vuxit upp i en familj med syskon så är det inte ovanligt att det är bråk mellan syskon eller att det retas. Ibland kan det det gå riktigt vilt till, ibland är det smågnabb. Men vid en viss punkt, så säger (oftast) föräldrarna till ”nu får ni bli sams”. Eller så kommer syskonen fram till detta själva. Plötsligt finns det inget att bråka om eller så får en ”vapenvila” ingås för att friden ska få råda i familjen en stund.

Jag tänker på det här, för just nu är det, precis som Amanda Carlshamre skrev på bloggen i måndags, (https://www.posk.se/2021/09/med-kristus-i-centrum/) den tiden i valrörelsen som tar fram det absolut sämsta hos de flesta av oss som kandiderar i Svenska kyrkan. Och det är inget vi är stolta över.

Men i en valrörelse behövs det ibland ändå bli tydliga skillnader för att väljaren ska förstå vad de olika grupperna vill. Men pajkastning och svartmålning är inte roligt.

Låt oss lämna detta den 20 september

När dagen gryr den 20 september så hoppas jag att det som har sagts och gjorts i valkampanjen ska lämnas utanför kyrkan när mandaten fördelas och invalda personerna, för olika nomineringsgrupper, tillsammans ska ta ansvar för Svenska kyrkan.

Låt oss då vända blad, stryka ett streck i debatten och låt oss ta nya tag. Lämna lättkränktheten, lämna stoltheten, lämna det dåliga humöret och låt oss istället tillsammans se hur vi kan ta ansvar för Svenska kyrkan.

Ingen information?

Jag läser en insändare i Hallands Nyheter (11 september) där en kyrkomedlem, som fått hem sitt röstkort, tycker det är så svårt att hitta information om kyrkovalet i nyhetsmedia.

Personen har också sökt på de lokala webbsidorna och på kyrkovalssidan hos Svenska kyrkan om kandidaterna och de olika grupperna, utan att få ett större resultat. Enligt egen utsago är den här personen ”ej kyrkligt aktiv men vill gärna behålla våra kristna traditioner och stödjer därför fortfarande Svenska kyrkan”.

POSK vill ha direkta val

En sådan medlem skulle definitivt ha mycket lättare att få information om sina lokala kandidater om den lokala nivån var den viktigaste nivån att rösta till.

Så återigen stärks jag i min uppfattning om att vi endast ska ha direkta val till den lokala nivån. På den lokala nivån finns det ett lokalt intresse, det finns större chans att möta de kandidaterna som ställer upp lokalt, de har lättare för att berätta om sina lokala frågor. Och så ska valet till stiftsnivån och kyrkomötetsnivån vara indirekta val – så som det är i många andra medlemsorganisationer.

Så jo, POSK vill också ha direkt val i kyrkovalet – men endast till den lokala nivån, där det faktiskt går att träffa och känna kandidaterna. Och givetvis ska alla medlemmar i Svenska kyrkan få rösta i detta direktval. Det är fullständigt självklart!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

PS – du vet väl att det finns fullt med information om de flesta POSK-kandidaterna på de lokala POSK-sidorna. Och är du POSK-kandidat som ännu inte lagt in information – ta kontakt med din lokala grupp och se till att få upp din kandidatinformation!