fbpx

Vem ska bestämma var?

En vecka har gått sedan alla medlemmar i Svenska kyrkan hade möjlighet att vid kyrkovalet välja vem som bestämma i kyrkan. Det preliminära resultatet har vi fått och vi kommer att återkomma till en mer utförlig rapport från de olika stiften.

Men jag läser ikväll en ledare i Smålandsposten. Det är ledarskribent Jacob Sidenvall som berättar om en enskild motion till höstens (s)-kongress.

https://www.smp.se/ledare/s-motion-for-kyrka-och-parti-af2968bb/

Sidenvall berättar att emotionären till (s)-kongressen ifrågasätter socialdemokraternas inblandning i kyrkovalet, med hänvisning till att det är socialdemokrater som inte är medlemmar som är med och bestämmer hur det kyrkopolitiska programmet och vilka ledamöter som ska ställa upp. Motionären skriver:

”En vanlig kritik mot oss i samband med kyrkovalet är att partier inte borde ställa upp överhuvudtaget. Vårt svar är att medlemmar i Svenska kyrkan som också är socialdemokrater måste få lov att organisera sig i kyrkan.

Det argumentet bygger på att vi håller isär den grupp socialdemokrater som också är medlemmar i kyrkan, och de socialdemokrater som inte är det. I praktiken gör vi inte det idag.

Konsekvensen är att vi möjliggör för personer som inte är medlemmar i kyrkan att utöva inflytande över kyrkan: partiets nomineringsgrupp för politiska val nominerar till våra kyrkolistor, det kyrkopolitiska programmet går ut på remiss till våra partiföreningar.

Svenska kyrkan är en demokratisk folkrörelse liksom vi, och i praktiken sedan 20 år tillbaka en frikyrka bland andra, om än med en särskild ställning. Som demokratisk folkrörelse ska den givetvis styras av förtroendevalda medlemmar. Vårt partis struktur för kyrkopolitiken, där makten inte är förbehållen medlemmar i kyrkan, undergräver en grundläggande föreningsdemokratisk princip.”

Det här är ju oerhört intressant, vilket också Sidenvall kommenterar i artikeln.

Och det är ju precis det här som vi i POSK kritiserar. Vi kritiserar det valsystem som Svenska kyrkan har och konsekvenserna av det valsystemet – inte de enskilda personerna.

Och nu kommer också nyheten om att Centerns partistämma bestämt att de ska utreda fristående organisation inför kyrkovalet.

https://www.svd.se/c-utreder-fristaende-organisation-for-kyrkovalet

Så vänner – det rör på sig. Och kanske, kanske så är det så att droppen urholkar stenen. Och POSK program står sig. Att medlemmar i Svenska kyrkan ska kunna ställa upp i kyrkovalet utan att behöva binda sig till ett partipolitiskt parti. (Och att vi bara borde ha direkta val till lokal nivå och indirekta till övriga nivåer).

POSK är den största demokratiska organisationen i Svenska kyrkan för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti.

År 2000 förändrades relationen mellan Svenska kyrkan och den svenska staten. Helt fri gentemot staten är ändå inte Svenska kyrkan eftersom Lagen om Svenska kyrkan fortfarande utgör en koppling mellan stat och kyrka. POSK anser att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra. Förtroendevalda från de politiska partierna utformar gärna regler för kyrkan efter vad som gäller för stat och kommun. Ett exempel på detta är dagens komplicerade och kostsamma sätt att genomföra kyrkoval. I dag finns en partipolitisk påverkan då riksdagsfrågor drivs i kyrkomötet. Där lyfter företrädare för politiska partier fram partiernas ideologiska grund som en utgångspunkt för hur kyrkan ska formas och den kristna tron tolkas. POSK vill bidra till ökad medvetenhet om demokratins villkor inom Svenska kyrkan, bland annat genom att arbeta för ett billigare och enklare valsystem. Svenska kyrkans beslutsfattare ska vara demokratiskt valda och företräda församlingar, inte politiska partier.

/Carina Etander Rimborg

Det är skillnad på opolitiskt och partipolitiskt obunden!

I kyrkovalets sista skälvande dygn så är debattklimatet ibland högt. I radio och TV och tidningar så är det många som vill ha ett ord med i laget. Som vill vara tydliga och som vill få fram sin åsikt.

En sak som jag vill förtydliga – återigen – är vikten av att använda rätt retorik och rätt ord.

Det är nämligen en väldig skillnad på ”opolitisk” och ”partipolitisk obunden”.

POSK är inte opolitiska. Varje demokratiskt beslut som fattas i ett församlingsråd, ett kyrkoråd, ett kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige eller i kyrkomötet är ju ett beslut som får konsekvenser, ett beslut som diskuterats fram och leder till en viss riktning. Det är alltså ett politiskt beslut. MEN för POSK är det är INTE ett beslut som baseras på partipolitik.

POSKs beslut står bortom skalan av höger och vänster – vi fattar beslut med vår kristna tro och vår vilja att sätta kyrkan i första rummet, som riktmärke och har vårt program, framtaget av organisationen som underlag.

Ett partipolitiskt beslut bygger däremot på att personen har satt på sig sin partikappa, personen har sitt partipolitiska program, fastställt av en partistyrelse, byggt på en partipolitisk ideologi som riktmärke. Och det är detta som POSK vänder sig emot.

POSK välkomnar alla medlemmar i Svenska kyrkan att vara med och ta ansvar, oavsett politisk tillhörighet i allmänna val. Men då lämnar du dina politiska ideologier i vapenhuset. Kom tillsammans i församlingen, i gemenskap och i gudstjänst och som systrar och bröder som delar bön och bröd och vin vid nattvardsbordet.

Låt oss med kyrkans bästa för ögonen, uppdraget att sprida Guds rike på jorden för ögonen, helt enkelt tillsammans bära ut det glada budskapet och evangeliet tillsammans.

Staten är till för alla invånare i landet. Staten har ett ansvar för alla invånare och ska därför vara religiöst neutral. Staten och de allmänna partierna ska därför inte lägga sig i styrningen av ett särskilt trossamfund.

Kyrkan däremot är till för alla sina medlemmar och ska därför vara partipolitiskt neutral. För kyrkan ska vara en profet, ett salt och ett ljus.

POSK är partipolitiskt obunden och inget annat!

/Carina Etander Rimborg
kandidat i kyrkovalet

Varför vill allmänpolitiska partier styra Svenska kyrkan?

Micael Terstedt från POSK i Sundbyberg ställer sig frågan:

Varför vill allmänpolitiska partier styra Svenska kyrkan?

De sekulära allmänpolitiska partierna Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centern kraftsamlar återigen för att försöka ta makten över det kristna samfundet Svenska kyrkan i kyrkovalet den 19 september.
Partierna tar med sig sitt hårda språkbruk och invektiven haglar över motståndaren. Demoniseringen av den andre är uppenbar. Den kristna hållningen är tvärtom att visa ödmjukhet, tillbedjan över människans lika värde och solidaritet med de som är utsatta.
Men, varför strävar de icke kristna allmänpolitiska partierna efter makten i ett specifikt religiöst samfund? Är det enbart makten över att kunna styra åsikterna i Sveriges största organisation med över fem miljoner medlemmar eller finns även ekonomiska incitament?
Låt oss som exempel se på de ekonomiska bidragen i min hemförsamling.
Svenska kyrkan i Sundbyberg är en liten församling i Sveriges minsta kommun. Det är en församling som varit mycket kommunalt politiskt styrd. När borgerliga partier haft makten har de tillsatt en borgerlig kyrkoherde. När socialdemokraterna haft makten har de tillsatt en socialdemokratisk kyrkoherde. Just nu styr socialdemokraterna med hjälp av centerpartiet och en folkpartist.
Medlemsantalet är lågt i jämförelse med övriga Sverige där över 55% av svenskarna är medlemmar i kyrkan. I Stockholm är ca 50% medlemmar medan i Sundbyberg är det under 40%. Med tanke på det är det märkligt att församlingen ska ha ca 30% högre mötesersättning än Stockholms stiftsfullmäktige som har ett övergripande ansvar för 61 församlingar. Årsredovisningen visar att kyrkorådets socialdemokratiske ordförande, som även sitter med i kommunfullmäktige, har fått ca 70 000 kr/ år i ersättning från församlingen.
Även den socialdemokratiske kyrkofullmäktige ordföranden sitter med i kommunfullmäktige och har en ersättning från kyrkan för sitt uppdrag på drygt 11 000 kr för att administrera ca två stycken två timmars möten per år. Den sistnämnde socialdemokratiske ordföranden är dessutom ordförande för församlingens valnämnd och har där, liksom övriga ledamöter, en månatlig ersättning under hela mandatperioden på fyra år fastän arbetet börjar först ett år innan kommande val.
Socialdemokraterna propsade dessutom på att de skulle ha en extra ledamot. En partifunktionär som inte deltagit i något sammanträde men haft ersättning.
Ersättningar brukar kopplas till reellt arbete och goda resultat. Är det moraliskt lämpligt att kyrkans medlemspengar används till att bekosta politiska partiers funktionärer?
Är det inte bättre att satsa mer på barn, ungdomar och behövande?
Tyvärr slutar inte ersättningarna vid enskilda ersättningar till partifunktionärer utan även ersättningar direkt till de politiska partierna sker. Det kallas mandatersättning och utgår med tio tusen kronor per år och grupp i kyrkofullmäktige plus fem tusen kronor per mandat som varje grupp erövrar. Ersättningar som går direkt in i de allmänpolitiska partiernas kassor utan att man vet att det kommer kyrkan tillgodo. De kan mycket väl användas för att driva allmän politik om cykelbanor eller parkeringsplatser.
Ersättningar på miljoner från kyrkans medlemsavgifter är en naturlig lockelse för de politiska partierna för att kunna driva sin allmänpolitik och avlöna funktionärerna.
Jag anser att ersättningar som utgår från kyrkans medlemsavgifter bör användas med återhållsamhet och kopplas till en kristen kyrkas uppgift. Ersättningar som inte direkt driver kyrkans grundläggande uppgift och är för kyrkans framtid är inte etiskt försvarbart.
Politiska partier ska inte kunna utnyttja kyrkan för egen vinnings skull. Svenska kyrkan måste få stå fri från allmänpolitiska partier.
Det är dags att släppa svenska kyrkan helt fri!
Micael Terstedt
POSK i Sundbyberg
POSK anser att förtroendevalda ska få ersättning för förlorad arbetsförtjänst och pensionsrätt och att förutsättningarna för kyrkliga förtroendeuppdrag måste förbättras genom anpassade arbetsformer. POSK förespråkar återhållsamhet vad gäller arvodering av förtroendeuppdrag.

Partierna skadar Svenska kyrkan

Partierna skadar Svenska kyrkan

Socialdemokraterna vägrar medverka till en reform av kyrkans demokratiska organisation och valsystem, trots att de direkta valen till Kyrkomötet öppnar upp för allsköns grupper att använda kyrkan som politisk språngbräda. Det skriver Erik Eckerdal.

Den 19 september är det val i Sveriges största medlemsorganisation, Svenska kyrkan. Inför kyrkovalet har flera ärkebiskopar, nuvarande och tidigare, kritiserat Svenska kyrkans partipolitiska system. Trots partiernas ihärdiga försök att inte låtsas om kritiken, utan försök att skapa andra konflikter, är just frågan om de politiska partiernas närvaro i kyrkan den stora konfliktfrågan. Många skulle säga ödesfråga.

Ärkebiskop Antje Jackelen har konstaterat att det partipolitiska systemet är otidsenligt. Ärkebiskop emeritus K.G. Hammar kallar systemet destruktivt för kyrkan. De partipolitiskt obundna grupperna instämmer, med POSK i spetsen, den näst största gruppen efter Socialdemokraterna.

I konflikt med kyrkans syfte

Problemet är inte att personer med partipolitisk tillhörighet är engagerade i kyrkan. Tvärtom, ett sådant engagemang välkomnas även av de obundna grupperna. Problemet går djupare och berör det partipolitiska systemets syfte, organisation och arbetssätt. Alla tre hamnar i konflikt med kyrkans syfte, grundläggande organisation, arbetssätt och identitet.

S instrumentella syn på kyrkan

De politiska partierna är sekulära ideologiska partier som medvetet agerar för att få makt över kyrkan. Många partipolitiska representanter protesterar mot denna beskrivning. Men de representerar de facto utomstående sekulära partier. Det är partistyrelsen som fastslår det kyrkopolitiska programmet.

Journalisten Maciej Zaremba har träffande beskrivit partiernas agerande som en kolonisation av kyrkan. Historiskt har S haft två syften med sin kyrkopolitik: Att ta makten över Svenska kyrkan, så att hon inte blir en självständig maktfaktor i samhället. Och genom sitt inflytande använda kyrkan som ett instrument för den egna politiska målsättningen. Denna instrumentella syn på kyrkan för egna syften, är fortfarande S inställning. Socialdemokraternas kyrkopolitiska program fastslår att målet är den ”demokratiska socialismen”, ett syfte det är svårt att hitta stöd för i Bibeln, bekännelsen eller Kyrkoordningen.

Kyrkan som politisk språngbräda

Det partipolitiska systemet i Svenska kyrkan är, internationellt sett, unikt. Det gäller även i jämförelse med folkrörelserna i Sverige, inklusive de politiska partierna, som i allmänhet har indirekta val till sina beslutande nationella kongresser. Det är inte utomstående grupper med andra ideologier, som till exempel Moderaterna eller Muslimska brödraskapet, som kandiderar till S partikongress, utan ledamöter som representerar sina lokalföreningar.

Ändå vägrar S medverka till en reform av kyrkans demokratiska organisation och valsystem, trots att de direkta valen till Kyrkomötet öppnar upp för allsköns grupper att använda kyrkan som politisk språngbräda.

”Omodernt och oansvarigt”

Svenska kyrkans nuvarande organisation är baserad på Regeringsformen 1974, alltså på sekulär lagstiftning. Det har förödande konsekvenser och leder till polarisering, konflikter och ekonomisk och administrativ ineffektivitet, eftersom Svenska kyrkans organisation inte är grundad i kyrkans teologiska grundsyn, där församlingen är grunden för kyrkans organisation. Att vara kyrkomedlem kan till exempel aldrig särskiljas från församlingen som gemenskap. Men i det partipolitiska systemet representerar den förtroendevalda sitt parti, som har kommit att ersätta församlingen.

Ett annat problem är att det partipolitiska systemet är konfliktdrivande och splittrar kyrkan, i motsats till att det främsta syftet med kyrkans organisation alltid har varit att ena och att bevara kyrkans enhet.

Den 19 september är det kyrkoval. Det är dags att partierna lämnar ett otidsenligt system och låter kyrkan sköta sig själv. Kolonisation är lika omodernt och oansvarigt år 2021 som 1945.

Erik Eckerdal

Det finns skäl att rösta i kyrkovalet!

En debattartikel från Nils Gårder i Skånska Dagbladet 10 september>>

Naturligtvis får även de politiska partierna ställa upp som nomineringsgrupper i kyrkovalet. I deras led finns troende och välvilliga kandidater. Problemet är att partierna saknar en konstruktiv kyrkopolitik.

De talar väl om folkkyrkan men deras iver till centralisering och likformighet är destruktiv.

Tre tecken på kris i Svenska kyrkans församlingar

1. Deltagandet i gudstjänster har sjunkit radikalt de senaste decennierna. För femtio år sedan var ännu antalet besök vid söndagens huvudgudstjänster fler än 10 miljoner. Idag är det ca 3,5 miljoner.

2. Den kristna undervisningen är på många håll nästan obefintlig och efterfrågas inte längre av bredare grupper. Det är nu 100 år sedan (1919) den allmänna undervisningen i troslära upphörde i skolan. Det är sedan dess kyrkans eget ansvar.

3. Sverige har tusentals väl underhållna kyrkor. Det är en stor glädje. Men många har gjorts ”övertaliga” genom att gudstjänster inte längre firas i dem.

Det behövs en ny kyrkopolitik för att bevara Svenska kyrkan som en folkkyrka. Det räcker inte med att lyfta fram symbolfrågor eller allmänna politiska ställningstaganden.

Svenska kyrkan är fortsatt en välkänd samhällsinstitution som vore kyrkan ännu en statlig myndighet. Kyrkobyggnaderna är kulturhistoriska smycken. Förmögenheten är betydande. Men är detta en garanti för att vara en folkkyrka?

Bättre byggnader än församlingar?

Församlingarna är ofta i långt sämre skick än kyrkobyggnaderna. Församlingarna har blivit allt färre med allt större territoriellt ansvar och allt färre medlemmar. Sedan år 2000 har antalet församlingar minskat med mer än 1000 stycken. Söndagens förkunnelse tas emot endast av några få procent av folket.

En kyrka behöver naturligtvis inte vara en folkkyrka. En levande kyrka förblir ett ljus som lyser i mörkret även i en öde trakt men om att Svenska kyrkan skall bevara sin ställning som folkkyrka krävs en ny kyrkopolitik. Det är ett ansvar för alla kyrkomedlemmar. Ett första steg är att deltaga i kyrkovalet och därmed ta ställning i de praktiska frågor som måste avgöras av dem som blir valda.

En femstegs-plan

1. Församlingarna måste ses som den primära nivån inte som ”lokalkontor” för en central myndighet. Det är i församlingarna mötet sker.

Ge församlingsprästerna ett tydligt ansvar för att väcka intresse och skapa delaktighet. Skärp stiftens ansvar för stöd av förkunnelse, diakoni och undervisning. Återgå till huvudprincipen att varje kyrka där huvudgudstjänst firas bör ha en präst som kan lära känna sin församling och ha ett eget församlingsråd. Engagemang och delaktighet uppstår endast lokalt. Endast en lokalt levande kyrka bevarar sin folkliga ställning och väcker respekt i samhället och i dess ledning.

2. Ge därför prästerna en bättre utbildning. Ställ höga krav på de akademiska studierna i teologi men även i andra ämnen som gör prästen förtrogen med filosofiska och kulturella strömningar. Lyssna till prästkandidaternas kritik och genomför en fullständig omprövning av utbildningen vid kyrkans utbildningsinstitut. Församlingsprästens självkänsla och auktoritet vilar på förmågan att nå fram till människor.

3. Öka antalet gudstjänster. Människors ”livspussel” är idag mer komplicerat än för femtio år sedan. Det måste finnas fler alternativ när man kan deltaga i gudstjänst, samtal och gemenskap. Undvik låsta kyrkor som är ett obehagligt tecken på kyrkans reträtt. Se värdet även av gudstjänster med ett fåtal deltagare. Överge inte landsbygden och de mindre orterna. Kyrkoåret bjuder på en spännande rytm och en variation som den borgerliga kalendern saknar. Delaktighet i kyrkolivet är ett erbjudande om självständig identitet.

4. För undervisning krävs ämnesutbildade lärare. Ge präster bättre utbildning i pedagogik och ge kyrkliga pedagoger en bättre fackutbildning. Inrätta kyrkliga skolor. Inte kyrkliga friskolor som konkurrerar med det allmänna skolväsendet utan ”kyrkskolor” för frivillig kristendomsundervisning riktad till barn, ungdomar och vuxna. Skapa nya katedralskolor i varje stift som en gemensam resurs för vidareutbildning. En intresseväckande undervisning är en nödvändighet för en folkkyrka.

5. Satsa på ideella medarbetare. Med början på 1970-talet har antalet anställda i lokal kyrklig tjänst ökat märkbart. Utvecklingen vänder nu. Församlingarnas arbete kan inte längre utföras endast av anställda. Vi står nu inför ett val: Att fortsatt basera församlingsarbetet på endast anställda eller att åter låta ideella medarbetare dela ansvaret. Väljer vi den första vägen kommer vi att få se allt förre och geografiskt större församlingar med allt svagare folklig förankring. Endast den senare vägen kan bevara en folkkyrka med bred förankring.

Lund den 10 september

Foto IKON Magnus Aronson

Nils Gårder

Kandidat i kyrkovalet för Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK)

POSK deltar i debatten

Nu är det bara en vecka kvar av kyrkovalet. Med det blir POSK också mer och mer synliga på olika håll och i debatter. Idag har två debatter genomförts där POSKs ordförande Amanda Carlshamre och POSKs vice ordförande Marie Rydén Davoust har deltagit.

Vem bestämmer i kyrkan?
På eftermiddagen deltog Amanda Carlshamre i ett samtal inför kyrkovalet med temat: Vem bestämmer i kyrkan? Samtalet leddes av docent Eskil Franck och deltog gjorde också Hans Ulfvebrand (BA) och Wanja Lundby-Wedin (S). Det var Stockholms domkyrkoförsamling som var arrangör.

Samtalet ägde rum i Stockholm men livesändes också och kan ses här i efterhand.

Debatt inför kyrkovalet om miljön
Fältbiologerna anordnade ikväll en utfrågning om vad de olika nomineringsgrupperna vill gällande skogen och klimatet, bland annat. Från POSK deltog Marie Rydén Davoust.

Samtalet sändes live via Facebook och kan ses där i efterhand

Heja Amanda och Marie, så bra ni företräder POSK och vad vi vill!

Victor Ramström
informatör

 

POSK vill visst ha direkta val

För oss som har vuxit upp i en familj med syskon så är det inte ovanligt att det är bråk mellan syskon eller att det retas. Ibland kan det det gå riktigt vilt till, ibland är det smågnabb. Men vid en viss punkt, så säger (oftast) föräldrarna till ”nu får ni bli sams”. Eller så kommer syskonen fram till detta själva. Plötsligt finns det inget att bråka om eller så får en ”vapenvila” ingås för att friden ska få råda i familjen en stund.

Jag tänker på det här, för just nu är det, precis som Amanda Carlshamre skrev på bloggen i måndags, (https://www.posk.se/2021/09/med-kristus-i-centrum/) den tiden i valrörelsen som tar fram det absolut sämsta hos de flesta av oss som kandiderar i Svenska kyrkan. Och det är inget vi är stolta över.

Men i en valrörelse behövs det ibland ändå bli tydliga skillnader för att väljaren ska förstå vad de olika grupperna vill. Men pajkastning och svartmålning är inte roligt.

Låt oss lämna detta den 20 september

När dagen gryr den 20 september så hoppas jag att det som har sagts och gjorts i valkampanjen ska lämnas utanför kyrkan när mandaten fördelas och invalda personerna, för olika nomineringsgrupper, tillsammans ska ta ansvar för Svenska kyrkan.

Låt oss då vända blad, stryka ett streck i debatten och låt oss ta nya tag. Lämna lättkränktheten, lämna stoltheten, lämna det dåliga humöret och låt oss istället tillsammans se hur vi kan ta ansvar för Svenska kyrkan.

Ingen information?

Jag läser en insändare i Hallands Nyheter (11 september) där en kyrkomedlem, som fått hem sitt röstkort, tycker det är så svårt att hitta information om kyrkovalet i nyhetsmedia.

Personen har också sökt på de lokala webbsidorna och på kyrkovalssidan hos Svenska kyrkan om kandidaterna och de olika grupperna, utan att få ett större resultat. Enligt egen utsago är den här personen ”ej kyrkligt aktiv men vill gärna behålla våra kristna traditioner och stödjer därför fortfarande Svenska kyrkan”.

POSK vill ha direkta val

En sådan medlem skulle definitivt ha mycket lättare att få information om sina lokala kandidater om den lokala nivån var den viktigaste nivån att rösta till.

Så återigen stärks jag i min uppfattning om att vi endast ska ha direkta val till den lokala nivån. På den lokala nivån finns det ett lokalt intresse, det finns större chans att möta de kandidaterna som ställer upp lokalt, de har lättare för att berätta om sina lokala frågor. Och så ska valet till stiftsnivån och kyrkomötetsnivån vara indirekta val – så som det är i många andra medlemsorganisationer.

Så jo, POSK vill också ha direkt val i kyrkovalet – men endast till den lokala nivån, där det faktiskt går att träffa och känna kandidaterna. Och givetvis ska alla medlemmar i Svenska kyrkan få rösta i detta direktval. Det är fullständigt självklart!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

PS – du vet väl att det finns fullt med information om de flesta POSK-kandidaterna på de lokala POSK-sidorna. Och är du POSK-kandidat som ännu inte lagt in information – ta kontakt med din lokala grupp och se till att få upp din kandidatinformation!

Öppet brev till Anders Lindberg

Öppet brev till Anders Lindberg med anledning av ledaren i Aftonbladet 10 september.

Anders Lindberg, ta inte i så att du spricker. Nu reder vi ut det här.

Svenska kyrkans nuvarande system med partipolitiska grupper som ställer upp i kyrkovalet splittrar kyrkan. Vi kan inte fortsätta såhär – din ledare är ett praktexempel på det.

POSK vill inte frånta någon enda sin rösträtt. POSK graderar inte religiositet. POSK har ett förslag på ett annat sätt för Svenska kyrkan att organisera sig i de interna valen. Kyrkovalet är inte ett allmänt val.

Kyrkoordningen fastslår att Svenska kyrkan är en öppen och demokratisk folkkyrka – det är inte föremål för omförhandling. Det POSK säger är att det finns fler sätt att vara demokratiska och att vi inte ska ha direkta val i Svenska kyrkan till stiftsfullmäktige och kyrkomötet. Därmed håller vi inte med S, men det gör inte POSK odemokratiska. Att du förärats en ledarplats i en av Sveriges största dagstidningar kommer med ett ansvar, gör din research.

POSK rymmer vänsterpartister och moderater, centerpartister och socialdemokrater. Det går alldeles utmärkt att samverka. Hur då, tänker du? Jo, genom att vi lämnat våra partipolitiska åsikter i vapenhuset när vi kliver in i kyrklig tjänst. Det är kopplingen till partier vi vill bli av med. Det är varken ungerskt, trumpianskt eller odemokratiskt. Svenska kyrkan är en luthersk kyrka. Lutheraner är protestanter. Tillåt mig sakupplysa dig om att Ungerska evangliska-lutherska kyrkan, Magyarországi Evangélikus Egyház, har indirekta val. Evangelical Lutheran Church in America har indirekta val. Svenska kyrkan är unik i världen med sitt sätt att organisera sig med partipolitiska grupperingar som ställer upp i ett internt kyrkoval.

Du skriver för en oberoende socialdemokratisk tidning och även jag vet att S gärna sitter med i beslutande församlingar men Svenska kyrkan är inte en institution att behålla makt över – hon är en kyrka. Och ditt språkbruk om den interna demokratin i Svenska kyrkan vittnar om att du inte läst vårt program eller förstår vad vi går till val på. Indirekta val är precis lika demokratiskt som direkta val. Skillnaden är att idag kan partipolitiska grupper få stolar i Svenska kyrkans högst beslutande organ utan någon som helst församlingsförankring. Kyrkomötet beslutar om bl.a. kyrkans bekännelseskrifter och det vill göras utan att ha kunskap om eller erfarenhet av församlingslivet och den kristna tron. Det är vad vi motsätter oss, faktiskt å det heligaste.

Du ser ingen skillnad på val till lagstiftande församling i en stat och hur ett religiöst samfund styrs? POSK tar inte din rösträtt ifrån dig. Du är fri att rösta som du vill, liksom jag som röstar för en kyrka som är fri från partipolitik så vi slipper se de här ovärdiga offentliga debatterna i nästa valrörelse. Kyrkovalet tar fram den absolut fulaste sidan av Svenska kyrkan och lyfter fram den i offentligheten, i ljuset för alla att ha åsikter om. Kyrkan förtjänar bättre än dessa polemiska stridigheter. Det finns ett rike som är större och evigare än det politiska – det rike som kyrkan ska vara en fristående röst för. Uppdraget som förtroendevald i Svenska kyrkan är att förverkliga kyrkans uppdrag – det oföränderliga uppdraget. Frågan är alltså vilka vi bäst tror kan förverkliga Kyrkans uppdrag med församlingen, gemenskapen och Kristus i centrum i vår kyrka som del av den världsvida gemenskapen – Svenska kyrkan.

Amanda Carlshamre
Ordförande, POSK

Jag är så stolt!

I dag har min varit dag varit mycket intensiv. För förutom att vi har roddat med förtidsröstningen i församlingshemmet där jag jobbar, så har vi haft biskopsvisitation. Med allt vad det innebär. Så just nu är jag ganska trött och slut.

MEN…

Det jag i kväll bara känner att jag måste få säga är att jag är SÅÅÅ stolt över allt som alla fantastiska POSKare gör runt om i landet. I mitt sociala medier-flöde ser jag den ena POSKaren efter den andra som delar ut material, som debatterar, som lägger ut bilder på satsningar, evenemang och annat. NI ÄR SÅ BRA! I smått och stort! NI ÄR SÅ BRA!!!!

Det är tio dagar kvar. Och vi kommer att vinna det här. Ni är BÄST!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Debatt om partipolitik i kyrkovalet

Ikväll har Amanda Carlshamre  (POSK) och Ulf Bjereld (S) debatterat i Stensjökyrkan i Mölndal under rubriken ”Partipolitik i kyrkan?”. Du kan se hela debatten om du klickar här>>.

Samtalet och debatten   handlade såklart om partipolitik i kyrkan där givetvis Ulf hade en helt annan åsikt än Amanda. Ulf tror att vi behåller medlemmar genom att ha direkta val, han tror att Svenska kyrkan till och med kan få fler medlemmar genom att ha direkta val till alla nivåer.

Att det skulle vara ett problem känns han inte vid på något sätt. Ulf körde också på mantrat ”när man röstar på POSK så vet man inte vad man får”. Och då vill jag bara skrika ”MEN HAR DU INTE LÄST VÅRT PROGRAM!?? Eller det kanske var för långt och stod för många saker i det så du inte orkade? Vi har i så fall ett kortprogram, som kan vara enklare att ta till sig. Vi har också programmet på olika språk om det skulle underlätta.” (Men jag sa inget av det…)

Men nej, nej, nej, att POSK är otydliga är ett såååå uttjatat och gammalt argument att jag blir förvånad över att det återkommer hela tiden. Det verkar inte finnas något annat argument de kan komma på.

Amanda var också väldigt tydlig att det är systemet, valsystemet vi vill ändra på. Och att vi gärna ser att personerna är kvar, men i ett annat, indirekt valsystem. (Vi har till och med en småskrift där vi berättar precis hur vi tänker den lösningen>>) Indirekta val är också en bra demokrati, bara på ett annat sätt.

Direktval till den lokala nivån, där det mer kan likna ett personval. Där finns det en chans att personen har ett lokalt förtroende i församlingen. Därefter indirekta val, där de med lokalt förtroende kan välja personer till stiftsfullmäktige och kyrkomöte.

När besökarna fick ställa frågor undrade jag hur Ulf ser på detta att det finns grupper som inte finns lokalt någonstans – men ställer upp till stift och kyrkomötet och därmed kan komma in i kyrkomötet utan att ha någon lokal förankring. Jag tog AfS (Alternativ för Sverige) och SD (Sverigedemokraterna) som exempel. Men inte heller det såg Ulf som något problem. För honom var det viktigare att ha direkta val till alla nivåer.

POSK-vänner – Amanda var så snabb i repliken, så tydlig och så smart – som alltid. Vi kan vara mycket stolta över POSKs ordförande.

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

PS jag passade på att förtidsrösta i dag på mitt jobb idag. Min röst gick så klart till POSK. Glöm inte att rösta och få med dina vänner och bekanta att rösta också. Här passerade jag och Amanda förtidsröstningslokalen i Nordstan (som då var stängd) på hemväg från debatten.