fbpx

50 dagar kvar till kyrkovalet

I dag är det 50 dagar kvar till 19 september och kyrkovalet. Men förtidsröstningen börjar redan den 6 september.

POSK har under hela våren och under sommaren regelbundet haft träffar med POSKordförande och POSKmedlemmar i olika konstellationer för att planera, tipsa, diskutera, fundera, debattera och gemensamt boosta organisationen inför kyrkovalet.

POSK är redo. Och det kommer att märkas. Under de kommande femtio dagarna kommer POSK att synas och vara aktiva, lokalt i de församlingar där det finns grupper, men också på bloggen, facebook och andra sociala medier.

Du som sympatiserar med POSKs idéer, vilja och önskemål för Svenska kyrkan får gärna gå in och gilla, dela och spinna vidare de frågor som vi lyfter. Vi tar självklart också debatten där det råder delade meningar.

Inför ett val behöver en grupp bli tydlig inför väljaren. Sakfrågorna och valfrågorna behöver vara lätta att förstå, skillnaderna behöver vara övertydliga. POSK kommer försöka att vara tydlig vad POSK står för och vad det innebär för Svenska kyrkan. Ibland är det i motsats till andra nomineringsgrupper. Då ska vi försöka vara tydliga med vad vi vill och hur det kan skilja sig från andra grupper.

Vi vill föra en tydlig och sakfokuserad debatt och diskussion. Ingen smutskastning och inga personangrepp. Men vi kommer att vara tydliga där vi har olika åsikter än andra nomineringsgrupper. Vi kommer att vara tydliga vad det kan innebära.

Ingen ska behöva känns sig kränkt eller påhoppad – POSK försöker bara berätta om sakernas tillstånd ur sitt perspektiv.

Med detta sagt – nu ser vi fram emot 50 spännande dagar till kyrkovalet 19 september. 50 dagar där vi hjälps åt att vara tydliga och lyfta sakfrågorna.

FÖR EN FRI KYRKA!

Läs POSKs hela vision och program>>

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Kyrkan ska frigöra sig från partipolitiken

Ett debattinlägg i VLT.se från två av POSKs kyrkomötesledamöter>>

Den 19 september är det kyrkoval i Svenska kyrkan. Inför valet driver POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) frågan ”För en fri kyrka” och att kyrkan därmed frigör sig från partipolitiken, förtydligar sin organisation och reformerar sitt valsystem. Allt för att kyrkan helt ska lämna rollen att vara en statskyrka.

POSK menar att kyrkan ska styras av människor med intresse och engagemang för kyrkans församlingar utan att vara beroende av agendor formulerade av allmänpolitiska partier. En partipolitiskt fri, öppen och demokratisk folkkyrka som förmedlar evangeliets budskap om befrielse, hopp och livsmod behöver ingen förstärkning av allmänpolitiska agendor. Debattörer, ledarskribenter och många medlemmar argumenterar nu för att Svenska kyrkan ska bli fri från partipolitiskt styrda agendor. Ärkebiskop Antje Jackelén uttryckte nyligen i en intervju sin uppfattning i frågan: ”Hade kyrkans politiska system formats i dag hade de politiska partierna inte funnits med…”.

POSK vill att kyrkans organisation förtydligas. Den primära enheten i Svenska kyrkan är församlingen. Det är i det sammanhanget som gudstjänstens fest firas, undervisning för alla bedrivs samt kyrkans mission och kärlekens diakoni utövas. Att den inomkyrkliga organisationen med församlingar, stift och nationell nivå allt oftare tenderar att förklaras som en koncernorganisation eller som analog med de ordningar som gäller i allmänpolitiken är oroande. I utredningen “Närhet och samverkan” från 2011, som gjordes på uppdrag av kyrkostyrelsen, var församlingarna i fokus. Utredningens förslag var grunden för beslut som etablerade en ny lokal organisation i Svenska kyrkan. Någon översyn av den nationella nivån och stiften har däremot inte gjorts. Den teologiska grunden, organisationen, uppdragen och finansieringen behöver genomlysas för så väl nationell nivå som för stiften. Dessutom måste den inbördes relationen mellan nationell nivå och stiften klarläggas men också relationen till dessa för församlingarna..

POSK anser att valsystemet i kyrkan måste reformeras. De förtroendevalda i församlingarnas kyrkofullmäktige bör väljas i direkta demokratiska personval av medlemmarna. Alla förtroendevalda till stiftsfullmäktige och kyrkomötet bör väljas som representanter för sin lokala församling i indirekta val. Det är en god demokratisk ordning liknande den som många medlemsorganisationer har. Förutom att förstärka kopplingen till församlingarna skulle det reducera risken att ytterkantspartier använder Svenska kyrkans kyrkomöte som språngbräda för att komma in i riksdagen. Tidigare har SD gjort det, och i år kan Alternativ för Sverige komma att utnyttja systemet.

För POSK är frågan om “För en fri kyrka” central. Tvärtemot vad andra ibland hävdar så är vi dock inte en enfråge-grupp. POSK har en tydlig vision och ett program för den kommande mandatperioden. Det är väl genomarbetat och fastställt av våra medlemmar i demokratisk ordning. Programmet finns publicerat på posk.se. Där kan man se de frågor som vi vill driva. För att ta några exempel: värna församlingarnas existens, stärka de ideellas plats i vår kyrka, se till att Svenska kyrkans unga representeras i kyrkomötet och ge stöd för att skapa fördjupande mötesplatser för barn och unga vuxna.

Victor Månsson Foto IKON Magnus Aronson

Victor Månsson

Västerås, kandidat till kyrkomötet för POSK i Västerås stift

 

 

 

 

Anders Brunnstedt. Foto IKON Magnus Aronson

Anders Brunnstedt

Falun, kandidat till kyrkomötet och ordförande för POSK i Västerås stift

 

 

 

 

Indirekta val – rätt eller fel?

Frågan som återkommer allt som oftast i debatten om kyrkovalet är detta med indirekta val och direkta val.

I dag, och sedan första egna kyrkovalet 2001 som Svenska kyrkan genomfört, så har vi haft direkta val till alla nivåer. Det betyder att det på alla nivåer måste finns organiserade kandidater och listor som du kan rösta på.

Indirekta val innan 2001

Innan valet 2001, som var det första kyrkovalet som ordnades i egen regi, när relationsförändringen var gjord från staten, så hade kyrkan indirekta val.

Då valde medlemmarna som bodde i en församling det lokala kyrkofullmäktige. Dessa i sin utsåg representanter som valde representanter till stift och kyrkomöte.

I dag tillämpas indirekta val till exempel i amerikans presidentvalet och i Sverige när regional- och kommunfullmäktige utser nämnder och styrelser. Det är också vanligt med indirekta val i fackföreningar. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Indirekt_val)

Det är två olika typer av demokrati – men lika giltiga.

Var själv tveksam

Själv var jag väldigt tveksam till indirekta val från början. Jag tänkte att det var mycket bättre att alla valdes direkt. Men – med det systemet som Svenska kyrkan har, och med det förhållandevis låga valdeltagande så skapar direkta val en farlig och, skulle jag vilja säga, skenbar demokrati. Det är lätt att manipulera valet.

Med indirekta val – där enbart den lokala nivån väljs direkt, så blir förankringen till församlingen, basen, starkare. Kopplingen till den gudstjänstfirande församlingen, med kunskap om verksamhet och teologi blir starkare. Och du måste ha ett lokalt förtroende för att kunna väljas till högre nivåer. Du kan alltså inte väljas in ”från sidan” och komma in i kyrkomötet och därmed vara med och besluta om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Vilket är fallet med de direkta valen vi har nu.

POSK vill ha indirekta val

Därför förespråkar jag, och POSK, indirekta val i kyrkovalet.

Dessutom skulle detta spara pengar för Svenska kyrkan. Pengar som istället kunde användas till verksamhet och annat viktigt.

POSK har skrivit om indirekta val i alla sina valprogram. Vi har motionerat om detta under flera kyrkomöten. Vi har till och med tagit fram kyrkoordningstext vid ett kyrkomöte.

Åsikter från fler håll

Två intervjuer i tidningen Dagen med de tidigare ärkebiskoparna Gunnar Weman och KG Hammar, bekräftar också att åsikterna om indirekta val är något som även biskopskollegiet förespråkar. I intervjun med KG Hammar står det:

I likhet med Gunnar Weman propagerar han i stället för ett indirekt valsystem där församlingsmedlemmarna enbart röstar lokalt.

Sedan väljer dessa organ stiftsstyrelse och kyrkofullmäktige.

– Hela biskopsmötet stod för denna linje, men vi var inte rutinerade nog och sjabblade bort frågan. Vi såg inte riktigt konsekvenserna av de direkta valen, säger han.

Gunnar Weman säger i sin intervju:

Men han går steget längre och säger uttryckligen att han vill att de politiska partierna lämnar kyrkan i fred. Han pekar också ut en demokratiska modell som han tycker ska ersätta dagens kyrkoval, med indirekta val på församlingsnivå.

– Det är fullständigt unikt att Svenska kyrkan låter sig representeras av grupperingar som inte primärt kommer från den gudstjänstfirande kyrkans gemenskap, säger Gunnar Weman.

Gunnar Weman säger dessutom i intervjun:

Vi i kyrkan ska vara engagerade i politiska frågor, men vi ska inte vara underställd en politisk struktur, säger Gunnar Weman.

– Risken är att kyrkan blir misstänkliggjord för att gå det ena eller andra partiets ärende när vi uttalar oss.

Varför uttalade du dig inte kritiskt om partiernas roll då du var kyrkans ärkebiskop?

–För att då stod vi mitt uppe i en process där vi alla jobbade intensivt för att äntligen få till en uppgörelse mellan kyrka och stat, säger Gunnar Weman.

Dessutom säger han sig ha varit övertygad om att de politiska partierna var på väg att lämna självmant i och med den processen.

2021-07-30 Dagen Läs båda intervjuerna (PDF)>>

Nu måste vi få en konstruktiv debatt

Vi måste få till en konstruktiv och bra debatt om vilket demokratiskt system vi ska ha i Svenska kyrkan. Vilket system är det som gynnar Svenska kyrkan på bästa sätt? Vilket system är det som låter församlingarna vara basen för Svenska kyrkan?

Läs POSKs småskrift om Indirekta val- varför och hur.

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Är digitalt på riktigt?

En dator står på ett bord och visar en gudstjänst som sänds digitalt.

Många av oss har nog varit med på gudstjänster och möten digitalt under det senaste året. Det har varit ett bra komplement och uppfinningsrikedomen har varit stor när det gäller olika lösningar i pastorat och församlingar.

I Kyrkans Tidning (8 juli 2021) finns en artikel just om strömmande begravningar.

https://www.kyrkanstidning.se/forsamlingsliv/strommad-begravning-ar-har-att-stanna

Kristofer Runow och hans företag, genomförde sin 100:e strömmande begravning, vilket har givit många möjligheten att vara med, trots att de som velat besöka begravningen fysiskt inte kunnat eller fått resa och delta i den aktuella begravningen. Kristofer Runow tror att strömmande begravningar kommer att finnas kvar även efter pandemin.

Själv har jag deltagit, eller eftertittat, både på begravningar och bröllop och vanliga gudstjänster och det har givit mig mycket. Och när det gäller gudstjänster så har de gett mig betydligt mer än att gå på de TV-producerade gudstjänsterna som ibland inte är gudstjänster utan mer känns som något klämkäckt samtalsprogram.

Men hur ser det ut i din församling? Har ni haft webbsända gudstjänster? Om ni har haft det – kommer ni att fortsätta? Eller har ni redan slutat nu, när det är möjligt att vara betydligt fler i kyrkolokalen?

Personligen tycker jag att det är viktigt att kunna erbjuda åtminstone en digitalt sänd gudstjänst i ett pastorat. För den som är sjuk, eller av annan anledning inte kan närvara i lokalen så är det ett utmärkt komplement. Och jag tycker det är ett självklart komplement. Det finns också andra verksamheter som med fördel kan kompletteras med digital sändning.

Jag tycker att de erfarenheter som Svenska kyrkan har dragit, båda goda och mindre goda, under pandemiåret när det gäller digitala lösningar borde samlas. Och de komplement som tagits fram till gudstjänster, bibelskolor, andakter och övrig verksamhet borde fortsätta på ett eller annat sätt. Det är ett annat och nytt tankesätt – men vi kunde ställa om. Låt oss inte ställa tillbaka allt och falla in i gamla hjulspår bara för att det är bekvämt.

Och nej, jag tror inte det är någon risk att det skulle minska besökare i kyrkan. En präst jag talade med sa ”-jag vill att de ska komma hit… därför slutar vi sända gudstjänsten”. Jag tror inte det är lösning.

Vem av oss väljer hellre att stanna hemma framför TV än gå på en fest på riktigt? Inte många tror jag. Och hur många av oss är det inte så längtar så det värker i bröstet efter att få fira gudstjänst tillsammans, höra psalmsången brusa under kyrktaket och bara får andas in rummet? Så jag tror faktiskt inte att det är någon fara att alla skulle stanna hemma, bara för att vi också sänder gudstjänsten.

Så jag uppmanar er alla som sitter i kyrkoråd och församlingsråd att faktiskt prata om det här. För just gudstjänsterna är ju kyrkoråd/församlingsrådens ansvarsområden. Gudstjänstplanen ska det samrådas om – så för diskussionen om hur gudstjänsterna också ska genomföras. (KO Avd 5, Kap 17, § 9) Och vad det kräver för resurser och investeringar.

Ur POSKs program:

Församlingen är kyrkans grundläggande enhet och varje församling ska utifrån lokala förutsättningar ges så stort ansvar som möjligt. I varje församling i ett pastorat finns ett församlingsråd som utgör församlingens styrelse och som har ansvar för församlingens grundläggande uppgift: att fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni och mission. (…)

Gudstjänstförnyelse och ökat ideellt engagemang i gudstjänsten är nödvändigt. Det är angeläget med både bredd och igenkännande i gudstjänstlivet samt att det fortsätter att finnas flera olika uttryckssätt. I en evangelisk-luthersk kyrka är förkunnelsen viktig. Evangeliet får inte gå förlorat och ersättas av allmänreligiösa eller etiska frågor.

Ska jag svara på frågan i rubriken? Är digitalt på riktigt? Ja, det är det, skulle jag svara! Det är ett komplement som inte kan ersätta – men just det – komplettera! Låt oss dra nytta av det!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Vår vision är en kyrka fri från partipolitik

I en artikel inför kyrkovalet i Dagen skriver POSKs ordförande Amanda Carlshamre att kyrkans tro och liv ska formas utifrån svenskkyrklig teologi och inte utifrån en allmänpolitisk ideologi. Kyrkans kärna får inte kompromissas bort för att bättre passa en politisk agenda.

Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, POSK, är den största obundna gruppen i Svenska kyrkan. POSK finns för oss som vill ta ansvar i Svenska kyrkan utan att binda oss till något allmänpolitiskt parti. Våra kandidater är sprungna ur den lokala församlingsgemenskapen och det är det lokala förtroendet som avgör vilka som företräder POSK. Tiden är mogen för Svenska kyrkan att vara en fri kyrka.

Svenska kyrkans struktur är bred och komplex. Den dubbla ansvarslinjen mellan ämbete och lekmän både frigör och förpliktigar oss som kyrka att verka för det gemensamma bästa. Vi har dock en unik organisering för medlemmars inflytande.

Genom en utblick i den världsvida Kyrkan som Svenska kyrkan är del av ser vi att det inte finns någon kyrka med liknande demokratisk organisation, där parti­politiska grupperingar ställer upp.

Det finns många anledningar till varför andra kyrkor inte väljer att organisera sig som Svenska kyrkan: att det inte överensstämmer med kyrkans egen kyrkosyn, att kyrkan är en gemenskap av kristna och att det självfallet är de kristna som ska leda och styra sin kyrka, att partistyrelser inte ska fastslå hur kyrkan ska förvalta och förverkliga evangeliet med mera. En kyrka som omfattar större delen av befolkningen är en bönegemenskap, en bordsgemenskap och en berättelsegemenskap, inte en åsiktsgemenskap.

Låt oss ta Sverigedemokraterna som exempel. De menar att de ska fortsätta att ställa upp i kyrkovalet så länge Socialdemokraterna gör det. De utser S till sina huvudmotståndare, som nappar, och kyrkan blir i kyrkovalet en skådeplats för en partipolitisk maktkamp långt från vad kyrkan är och ska vara. I politiken gäller det att bekämpa dem som inte tycker lika.

Som förtroendevald i Svenska kyrkan är syftet att finna vägar där olika kyrkliga riktningar kan samverka – vi har alla del i uppdraget att förkunna evangeliet om Jesus Kristus i ord och handling. Tvärtom borde kyrkopolitikens uppdrag vara att hålla samman kyrkan så att alla traditioner kan känna sig hemma: folkkyrkliga, lågkyrkliga, högkyrkliga och gammalkyrkliga.

POSK erbjuder ett alternativ för dig som tycker att kyrkans tro och liv ska formas utifrån svenskkyrklig teologi och inte utifrån en allmänpolitisk ideologi. Vår vision är en kyrka som är fri från partipolitisk inblandning. Kyrkans kanter och kärna får inte slipas av och kompromissas bort för att bättre passa en politisk agenda.

Vi som kandiderar för POSK har lämnat våra politiska åsikter i vapenhuset och genom vår bredd av mångfald så visar vi att det är möjligt att samla och ena människor med olika politiska ståndpunkter vilket vi värdesätter högt.

Vi är engagerade gudstjänstfirare, medarbetare inom diakoni-, barn- och ungdomsverksamhet samt kör- och musiklivet. Vår vilja att stå till förfogande på en lista i kyrkovalet grundar sig i vårt lokala engagemang.

Församlingen är Svenska kyrkans primära enhet, vilket är ett av de starka skälen till att POSK verkar för indirekta val, vilket vi också presenterar ett antal alternativ för i publicerade småskrifter på vår hemsida. I ett sådant system skulle de politiska partierna inte ha nytta eller nöje av att ställa upp. Här ska sägas att POSK vill och antar att individer inom de politiska grupperingarna skulle välja att engagera sig även med ett annat valsystem än dagens.

Finge POSK bestämma skulle kyrkovalet handla om hur vi ännu bättre kan spegla Guds vilja, inte vår egen, i gudstjänst och liv och hur vi bäst utvecklar arbetet med ideella i våra församlingar samt på vilket sätt vi kan söka enhet med andra kyrkor i en gemenskap som tydligt talar om frälsningen och hoppet. Vi skulle i kyrkovalet vilja samtala om hur vi på bästa sätt skapar mötesplatser för närvaro, gemenskap och möjligheten att växa i tro.

Vi vill helst ta bort, eller åtminstone drastiskt sänka, arvodet till förtroendevalda i Svenska kyrkan och vi vill diskutera hur vi kan bistå fler unga i att finna sitt kall till kyrkliga utbildningar för att möta behoven av personalförsörjning och på vilket sätt vi bäst kan värna våra kyrkor som viktigt kulturarv. Det här är frågor som POSK brinner för.

Svenska kyrkan drar nytta av alla de möten som sker runt om i våra församlingar och ska med kraft och omsorg ge röst åt de utsatta, vara saltet i samhällsdebatten och kritisera politiska beslut utan att stämplas åt det ena eller andra hållet som leder till interna friktioner. POSK är en stark röst för en kyrka som är fri från partipolitik, för en kyrka där vi möter varandra med respekt och talar tydligt om Jesus Kristus, men där vi också strävar efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro.

Lägger du din röst på en “POSKare” röstar du på en person som gläds åt mångfalden och står upp för enande värden. Alla – oavsett förutsättningar som kön, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet, funktionsförmåga och socioekonomisk bakgrund – ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan.

När de politiska partierna inser att det är dags att sluta ställa upp i kyrkovalet som partipolitiska grupperingar kommer POSKare att fortsätta engagera sig. Inte för POSKs skull, utan för kyrkans skull.

Motionerna till kyrkomötet…

Svenska kyrkans kyrkomötet 1963. Personerna står uppställda på trappan.

Med knappt 1,5 vecka kvar på motionstiden (motionerna måste vara inne senast 5 augusti kl 16:00) så konstaterar jag att när detta blogginlägg skrivs så har trettiotre (33) motioner  inkommit till kyrkomötet i höst. (Läs alla motioner här https://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/arenden )

Ämnena rör allt från religionsdialog, församlingsbygge, medlemsvård, begravningssamfälligheter och omsorg om djuren.

På kyrkomötets webbplats finns information om vem som kan motionera och om vad som kan motioneras. https://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/skriva-motion


Vem kan motionera?

Enligt kyrkoordningen får ledamöter av kyrkomötet, inkallade ersättare och biskopar genom en motion väcka ett ärende till kyrkomötets första sammanträde varje år.

Kyrkostyrelsen och kyrkomötets presidium kan väcka ett ärende genom en skrivelse (11 kap. 10 § i kyrkoordningen).

Vad kan man motionera om?

Motionerna ska handla om sådana frågor som ligger inom ramen för kyrkomötets beslutskompetens. Kyrkomötet beslutar om budget för den nationella nivån och ska utfärda bestämmelser om

  1. Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära,
  2. Svenska kyrkans böcker, gudstjänster, sakrament och övriga handlingar,
  3. tillhörigheten till Svenska kyrkan,
  4. kyrkans vigningstjänst,
  5. den kyrkliga organisationen, och
  6. de regler efter vilka församlingarna och stiften samt organen på den nationella nivån ska fullgöra sina uppgifter.

Det finns i kyrkoordningen också en bestämmelse om att kyrkomötet inte får besluta i sådana enskilda frågor som det är en församlings eller ett stifts uppgift att besluta i (10 kap. 1 § kyrkoordningen).


När motionerna fördelas till de olika utskotten finns också en plan för vilka ämnen som hör till vilket utskott och dess kompetensområde. Ibland behöver dock justeringar göras för att fördelningen av motioner ska vara någorlunda jämn.

Jag skulle gissa att vi hamnar på en en slutlig motionsflod på ungefär runt hundra (100) motioner, så som det brukar vara de år som vi har haft fri motionsrätt. Jag tänker att det finns ett uppdämt behov och det är den sista möjligheten den här mandatperioden att lyfta olika frågor.

Meningen Det finns i kyrkoordningen också en bestämmelse om att kyrkomötet inte får besluta i sådana enskilda frågor som det är en församlings eller ett stifts uppgift att besluta i (10 kap. 1 § kyrkoordningen) är en viktig information. Det händer inte allt för sällan att motioner till kyrkomötet är frågor som kan och ska lösas lokalt eller regionalt via kyrkofullmäktige eller stiftsfullmäktige.

Dock, ibland finns det en poäng att en fråga ändå har diskuteras på kyrkomötet – även om motionen avslås.

Det verkar vara en balansgång med att vilja ha den lokala bestämmanderätten och samtidigt önska att ”kyrkan” ska ha en gemensam linje och bestämma hur det ska vara. Ofta beroende på vad som har hänt i den lokala församlingen.

POSK säger tydligt i sitt program att det är församlingen som är den grundläggande enheten och där besluten ska fattas.

Församlingen är kyrkans grundläggande enhet och varje församling ska utifrån lokala förutsättningar ges så stort ansvar som möjligt. I varje församling i ett pastorat finns ett församlingsråd som utgör församlingens styrelse och som har ansvar för församlingens grundläggande uppgift: att fira gudstjänst, bedriva undervisning och utöva diakoni och mission.

POSK anser att beslut som rör församlingen ska fattas så nära verksamheten och medlemmarna som möjligt. Pastorat, som består av flera församlingar, har i sin tur ett kyrkoråd vilket har det övergripande ansvaret för att varje församling utvecklas efter sina förutsättningar, uppfyller de behov som finns lokalt och utför den grundläggande uppgiften. POSK menar att ansvarsfördelningen mellan kyrkoråd och församlingsråd behöver klargöras och framgå i kyrkorådets arbetsordning.

Det ska finnas goda möjligheter för förtroendevalda att erhålla kompetensutveckling såväl kring de regelverk som styr uppdragen de är valda till, som kring Svenska kyrkans tro och liv.

Vad tycker du? Borde kyrkomötet ha mer bestämmanderätt och kunna besluta om fler saker, så att fler motioner kunde bejakas?

Vad är dina tankar om de motioner som kommer till kyrkomötet och finns det andra sätt att hantera kyrkliga frågor?

(Bilden är från wikipedia och visar kyrkomötet 1963)

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Vi är för en fri kyrka

Per Ingvarsson, POSK i Linköping, skriver den 24 juli en insändare i Corren.

Vi är för en fri kyrka utan partipolitisk inblandning

Om vi hade haft indirekta val så skulle till exempel aldrig Sverigedemokraterna överhuvudtaget kommit in i kyrkomötet, nu blev istället kyrkovalet en språngbräda för dem att också komma in våra vanliga val, skriver Per Ingvarsson, ordförande i POSK.

Till hösten är det kyrkoval. Ett val som kostar närmare 200 miljoner kronor. Det är så mycket att jag nästan skäms för att säga det (utslaget per röstande 2013, så är kyrkovalet 7 gånger så dyrt som riksdagsvalet).Redan 2002 hade jag en motion till kyrkomötet om att man måste förenkla och göra kyrkovalen mycket billigare. Bara valsedlarna som då trycktes upp skulle räcka 15 km upp i höjden om man la dem i en hög ovanpå varandra. Naturligtvis gick inte motionen igenom. Vilka är det då som vill behålla ett så dyrt val? Jo, de politiska partierna. De vill att valet ska vara så likt ett vanligt val som möjligt för att på så sätt säkerställa att man får många röster.Då 2002 fanns det också motioner om att vi inte skulle ha direkta val till Kyrkomötet och Stiftsfullmäktige, utan att man istället skulle ha indirekta val till dessa nivåer, men naturligtvis behålla de direkta valen till kyrkofullmäktige. Även här var de politiska partierna emot av samma skäl som ovan.

Om vi hade haft indirekta val så skulle till exempel aldrig Sverigedemokraterna överhuvudtaget kommit in i kyrkomötet, nu blev istället kyrkovalet en språngbräda för dem att också komma in våra vanliga val.

I Finland, för att ta ett närliggande exempel, är ”församlingsvalet” ett direkt val medan alla övriga kyrkliga val är indirekta, där församlingarnas förtroendevalda och präster är röstberättigade. Det kyrkliga valet i Finland kostar också bara en niondel av det svenska.

POSK är för en fri kyrka, utan inblandning av politiska partier. Tycker du också att 160 miljoner är alldeles för mycket för ett kyrkoval så rösta på POSK.

Per Ingvarsson, ordförande för POSK i Linköping
—————-
Hur kommer då ett indirekt val att se ut och hur kan Svenska kyrkan organisera sig om den inte har direkta val?
Svaret finner du i en av POSKs småskrifter där Hans-Olof Andréen beskriver hur ett sådant system ser ut och hur det kan organiserat och vilka konsekvenser det får för Svenska kyrkan.
/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Kyrkan är ingen plats att leka riksdag

Det är nu hög tid för de politiska partierna att lämna Svenska kyrkan, skriver tre företrädare för POSK från Uppsala stift.

POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) har länge argumenterat för att Svenska kyrkan måste göra sig fri från partipolitiken. Kyrkan ska styras av människor med intresse och engagemang som har sin grund i församlingen och inte är beroende av partiprogram formulerade av allmänpolitiska partier.

Genom åren har vi fått stöd av alltfler. Gudstjänstfirare, debattörer, ledarskribenter i Kyrkans tidning och många andra har argumenterat för att de allmänpolitiska partierna ska låta Svenska kyrkan bli fri från en partipolitiskt styrd agenda. Otaliga exempel kan lyftas som visar hur frågor som snarare hör hemma i riksdagen har drivits i kyrkomötet, och det är orimligt att vi har en ordning som möjliggör detta. Nu har även ärkebiskop Antje Jackelén i en intervju uttryckt sin uppfattning om det här: ”Hade kyrkans politiska system formats i dag hade de politiska partierna inte funnits med…”

För POSK är detta en central fråga som vi kommer att argumentera för tills vi fått en helt fri kyrka, och till dem – ofta från S och C – som hävdar att vi inte har något att komma med förutom denna fråga vill vi säga: POSK har en tydlig vision och ett program inför kyrkovalet som är genomarbetat och fastställt av våra medlemmar i god demokratisk ordning. Programmet finns publicerat på posk.se och där kan alla hitta exempel på vilka frågor vi vill driva på kyrkans olika nivåer.

Vi önskar inget hellre än att slippa tala om det orimliga med en kyrka styrd av partipolitik så att vi i stället kan arbeta med verkligt centrala frågor, som att värna församlingarnas existens och motverka sammanläggningar av församlingar mot deras egen vilja, att stärka de ideellas plats i vår kyrka och att stödja skapandet av fördjupande mötesplatser för barn och unga vuxna.

Vi vill också reformera det valsystem vi nu har så att alla förtroendevalda till stiftsfullmäktige och kyrkomötet väljs som tydliga representanter för sin lokala församling. Det skulle också reducera risken för att partier på ytterkanterna använder Svenska kyrkan som en språngbräda för att komma in i riksdagen. Tidigare har vi sett SD göra just det, och i år är det Alternativ för Sverige som kan utnyttja systemet på ett sätt som inte gagnar kyrkan.

Det är nu hög tid för de politiska partierna att lämna Svenska kyrkan.

Anders Brännström
Emma Hedlundh
Mårten Sundmark
POSK i Uppsala stift

Just nu när du kan, hav en lycklig minut…

Krönika av Lisa Tegby som publicerades första gången i Västerbottens-Kuriren den 2 juli.

Rosor och pioner håller på att slå ut. I skogen blommar skvattram och lingon. Syrenerna har gjort sitt för i år, men jag bär deras doft med mig ett tag till. Äppelträd och körsbärsträd har fått hjälp av insekterna och arbetar i det tysta för att det som var de där vackra blommorna för några veckor sedan ska ge frukt om en månad eller två.

Det är fint med sommar. Skönhet och njutning avlöser varandra. Men oj, vad fort det går. Det är redan juli.

Jag bär med mig några rader av Frans Michael Franzén i sommargrönskan. Han var biskop i Härnösand för nästan 200 år sedan, satt i Svenska Akademin, och hann dessutom med att skriva både dikter och psalmer. Det var han som skrev Bereden väg som vi sjunger till Första Advent och Vad ljus över griften, som jublar i kyrkorna på Påskdagen. Men just nu är det en strof ur hans Dryckesvisa som sjunger i mig:

En blomma är glädjen, idag slår hon ut
i morgon förvissnar hon redan.
Just nu när du kan, hav en lycklig minut,
och tänk på det kommande sedan.

Visst är det lite vemodigt om blomstringens snabba framfart. Men framför allt är det en uppmaning och en utmaning att ta till sig det goda och vackra som livet ständigt ger oss. För mitt i politisk förvirring och pandemi finns också glädjens minuter. Mitt i mina privata bördor och komplikationer finns också leenden och skönhet. Gläd dig när du kan! Låt pionerna öppna sig mot just dig! Samla på glädjeminuter! Det vill jag göra.

Samtidigt vill jag inte glömma det svåra. Det är mitt ansvar att komma ihåg det och ta itu med det. Glädjen är en kraftkälla, inte en flykt.

Det blir så påtagligt när jag sitter där mitt i grönskan och ett utkast till en rapport från FN:s klimatpanel dyker upp i nyhetsflödet. Rapporten ska inte publiceras förrän i februari men det mesta är klart nu. Det behövs en transformation, en genomgripande förändring av processer och beteenden för individer, samhällen, näringsliv, institutioner och regeringar, säger rapporten. Livet på jorden kommer att förändras, vare sig vi vill det eller inte. Hittills har de som bidragit minst till miljöförstöringen drabbats hårdast av svält, översvämningar, sjukdomar och minskade arbetsmöjligheter. Allteftersom permafrosten tinar, skogsbränder och översvämningar ökar och temperaturen stiger kommer vi alla att drabbas alltmer. Om vi inte…

Vissa förändringar är redan oåterkalleliga men vi kan vara med och hindra att det blir ännu värre. Varenda tiondels grad som medeltemperaturen inte stiger gör skillnad. Varje insats av regeringar och institutioner, av företag och individer är betydelsefull. Men det behövs många och stora insatser. Våra konsumtionsvanor och våra matvanor, vårt resande, hur vi bor och hur vi sparar är viktigt. Allra viktigast är förstås de politiska besluten.

Medan jag läser om FN-rapporten pågår regeringsförhandlingarna. Alla partiföreträdare försöker tala om hur mycket bättre just de kan göra vårt samhälle. Men varför är klimatfrågorna så lågt prioriterade undrar jag. Livet är hotat och ändå nämner alla inte ens klimatet. Nu måste vi pressa på och bara rösta på dem som tar klimatframtiden på allvar.

Jag gläds åt lyckliga minuter i grönskan, åt surrande, hårt arbetande insekter och åt blommor som ger skönhet och frukt. Det vill jag att mina barnbarn och barnbarnsbarn också ska få göra om femtio eller hundra år. Liksom barnen i Guatemala och Bangladesh och överallt i världen. Så jag njuter av sommaren. Och vill samtidigt med öppna ögon ta till mig hur mycket det kommande behöver oss och all vår goda vilja och vår handlingskraft framöver.

Lisa Tegby
präst i Umeå

Problematiskt bildval på Kyrkans Tidnings omslag

Tillsammans med personer från flera andra nomineringsgrupper och personer med en koppling till Svenska kyrkan har flera kandidater från POSK reagerat på den bild som fanns på omslaget av Kyrkans Tidnings senaste nummer. 

På Kyrkans Tidnings framsida den 24 juni publicerades en bild på en niqab-bärande kvinna som går över ett övergångsställe med sitt barn. I bildens nedre kant, på en svart botten, fanns rubriken “Så ska kyrkan tala om samhällsfrågor” och en text som hänvisar till det stundande kyrkovalet.

Bilden, rubriken och texten syftade på en artikel om vad de olika nomineringsgrupperna tycker om kyrkan som samhällsdebattör. Implikationen blir att kvinnan och barnet på bilden symboliserar dessa viktiga samhällsfrågor, och att nomineringsgrupperna på något sätt förväntas förhålla sig till… ja, vadå? Vad är det KT vill uppnå med bildvalet?

Vi menar att bilden bidrar till polarisering, stigmatisering och antimuslimsk rasism. Den muslimska kvinnan – och hennes barn – målas upp som “den andre”. Den här typen av avhumanisering är en grogrund för främlingsfientlighet och hat. I övre hörnet finns dessutom en cirkel med hälsningen “Glad midsommar”, vilket gör att helheten påminner om artiklar från främlingsfientliga källor som vill utmåla “det svenska” som “hotat”.

Vi är många inom kyrkan som dagligen arbetar med att motverka sådana fenomen, och vi förvånas och upprörs därför över bildvalet. Vi har fått ta emot starka reaktioner från muslimska vänner. Kyrkan är väl medveten vad som bidrar till att skapa splittring, men frågan är om KT:s redaktion är lika medvetna om detta.

Att bildval, rubriksättning och annan typ av inramning spelar stor roll för budskapet bör inte komma som någon överraskning för KT:s redaktion. Den typen av forskningsbaserad kunskap ingår i alla journalistutbildningar. När KT kontaktades visade det sig dock att detta bildval hade gått igenom hela redaktionen utan att någon kunde uppfatta något fel med den. Vi fick följande svar från redaktionen, när vi ifrågasatte bildvalet: “Det korta svaret är att redaktionen hade inte en tanke på att bilden skulle kunna uppfattas som stigmatiserande eller ses som referens till bildspråket i mer ljusskygga publikationer.”

Det svaret lämnar mycket övrigt att önska, vilket gör att vi efterlyser svar på följande frågor från KT:s redaktion:

* Vilken är kopplingen mellan bilden och artikeln där nomineringsgrupperna svarar på frågor?

* På vilket sätt menar redaktionen att bilden symboliserar de samhällsfrågor som är viktigast för kyrkan inför kyrkovalet?

* Varför väljer redaktionen en bild som så tydligt anspelar på muslimer som en “samhällsfråga” och “den andre”?

Svaret vi fick från redaktionen inleddes med “Det korta svaret är…”. Nu ser vi fram emot det långa svaret

Mikaela Ahlm, prästkandidat Lunds stift

Johannes Fransson, förtroendevald Karlstads stift (s)

Joakim Friberg, prästkandidat Stockholms stift

Tove af Geijerstam, prästkandidat Skara stift

Dennis Gårdman, präst Härnösands stift (ÖKA)

Emma Hedlundh, präst Uppsala stift (POSK)

Emelie Hjert, präst Linköpings stift

Erik Horner, präst Växjö stift

Rebecca Hägg, förtroendevald Linköpings stift (s)

Åsa Ingårda, förtroendevald Strängnäs stift (c)

Karin Janfalk, förtroendevald Göteborgs stift (ÖKA)

Martin Karlsson Åhlfeldt, präst Skara stift (POSK)

Lisa Lottadotter Gerenmark, diakon Skara stift (ÖKA)

Karin Långström, präst Skara stift (POSK)

Sofija Pedersen Videke, präst Lunds stift (s)

Tomas Rosenlundh, förtroendevald Göteborgs stift (ÖKA)

Marie Rydén Davoust, diakon Strängnäs stift (POSK)

Helena Taubner, förtroendevald Skara stift (POSK)

Erik Vikström, förtroendevald Luleå Stift (s)

Sara Waldenfors, präst Göteborgs stift (s)

Axel Wilson Nydén, kyrkvärd Skara stift (POSK)

Per Åkerström, diakon Linköpings Stift (POSK)

Isak Öhrlund, förtroendevald Växjö Stift (s)

 

Det långa svaret från Kyrkans Tidning kan du läsa på deras hemsida, under denna insändare.