Harry Potter och den
hotade planeten

Krönika av Lisa Tegby publicerad i Västerbottens-Kuriren 18 oktober.

Farmor, du måste helt enkelt läsa Harry Potter. Det måste man bara. Det sjuåriga barnbarnet tittar mycket bestämt på mig. Han läser och läser och är helt uppslukad av pojken med de magiska krafterna, av trollkarlsskolan Hogwarts, av det farliga och fasansfulla och av kampen.

Jag har inte känt mig särskilt sugen på att dras med i Harry Potter-vågen. Jag har väl inte haft någon tillräckligt kraftfull entusiast i närheten för att sätta igång. Men ett sjuårigt barnbarn som vill diskutera livets stora frågor är ju en stark igångsättare. Så jag börjar läsa. Efter en och en halv bok är det fortfarande lite segt. Men så kommer jag till slutet av andra boken med kampen mot den fasansfulla basilisken där jag på riktigt undrar hur detta ska kunna sluta väl. Plötsligt är jag gripen. Här är den igen: Kampen mellan ont och gott. Modet att göra det man inte vågar. Det viktiga i att aldrig ge upp.

Nu måste jag fortsätta med de andra böckerna och försöka hinna ikapp barnbarnet. Vi kommer att ha mycket att prata om.

Visst har jag läst liknande historier förut, kanske ännu bättre. Sagan om ringen. C.S. Lewis Narniaböcker. Bröderna Lejonhjärta. För att inte tala om Bibelns berättelser om Jesus. Och temat kommer igen och igen: Låt dig inte övervinnas av det onda utan övervinn det onda med det goda. Blunda inte utan kämpa. Mod är inte att göra det man vågar utan att gå ett steg till och göra det obekväma, det som verkar farligt eller besvärligt men som man vet är alldeles nödvändigt.

Det är våra val i livet, Harry, som visar vilka vi egentligen är, mycket mer än våra medfödda egenskaper, säger rektorn på trollkarlsskolan till Harry Potter när Harry kommit tillbaka från striden med basilisken.

Just när jag läst detta hör jag chefen för FN:s klimatprogram Erik Solheim presentera FN:s rapport om klimatläget i världen. Han använder bilden av ett brandlarm när han beskriver rapportens innehåll och vårt sätt att förhålla oss till vad vi får höra om klimatförändringarna: Larmet går. Vi vaknar av den genomträngande signalen. Det ryker för fullt i köket. Det kommer lågor från spisen och väggen är svart. Något måste göras på direkten. Men vi går och lägger oss igen och somnar om för det hela är så obehagligt!!! Vem som helst kan fatta hur det hela kommer att sluta både för oss och för huset. Så är vårt klimatläge. Situationen är mycket allvarligare än vi vill förstå.

Det är våra val i livet….

Harry Potter rör sig i en sagovärld. Ibland är det trollkrafter som hjälper honom. Men sagans sanning är ju att det pågår en strid mellan ont och gott, mellan lögn och sanning, mellan destruktivitet och skaparkraft. Och att i den kampen är våra val viktiga. Inte minst är de viktiga för att sjuåringen och alla andra barn ska ha en rimlig framtid på vår fantastiska planet.

Och vi behöver välja. Hela tiden behöver vi välja. Inte gå och lägga oss och somna om och låtsas att det farliga och hotfulla inte finns eller i alla fall inte berör oss. Vilket ju också är ett val.

Det jag gör betyder ingenting, säger någon. Jag orkar inte, säger en annan. Sverige är ett så litet land, säger andra. Om inte andra gör något, varför ska vi, säger en del. Men det är ju tvärtom. Om ingen börjar blir det inget. Om inget land envist kämpar sker ingenting. Och ingenting har hänt och ingenting har förändrats utan att små grupper och länder börjat och drivit på. Nånstans gror hela tiden små frön och en del av dem växer till något stort.

Jag kan bara göra mina val. Inte skylla på min bristande utbildning, min enkla ställning, min dåliga ekonomi, min brist på tid. För just där jag är kan jag och måste jag välja. Det lilla goda valet är också ett val som visar vem jag är och som gör skillnad. Och när vi är fler och fler som driver på … så kan vårt land också välja och påverka. Det är mycket som är förvirrat och dystert och mörkt i världen. Men det finns hopp. Och vi kan välja, hela tiden.

Jag säger bara. Harry Potter. Jesus. Jonatan Lejonhjärta. Vi behöver er. Och varandra. Då ska vi nog klara planetens och barnens framtid ändå.

Lisa Tegby,
präst i Umeå

Teologiska hörnan

I förgrunden står en person där texten "Se människan" syns på ryggen. I bakgrunden en publik som lyssnar på samtalet som pågår på scenen.

Till hösten kommer Svenska kyrkan utöka sin närvaro under Bokmässan i Göteborg med en monter – Teologiska hörnan, en plats för mingel och samtal om livet stora frågor.

– Det ska bli en plats för levande, myllrande samtal där ämnena skiftar, med fokus på fördjupning. Vi har sett hur frågor om Gud, mening och existens engagerar mässbesökarna och erbjuder nu en ny arena för detta, säger Sara Wrige, präst och ansvarig för Teologiska hörnan.

Teologiska hörnan kommer att ligga i anslutning till Svenska kyrkans etablerade Se människan-scen. Hörnan gästas av författare och forskare som är aktuella med böcker eller annan utgivning. Några som kommer att finnas i montern är bland annat ärkebiskop Antje Jackelén, biskopen i Göteborgs stift Susanne Rappmann, och teologerna Ola Sigurdson och Susanne Wigorts Yngvesson, som båda uppmärksammats för sina böcker i skärningspunkten mellan religion, kultur och samhälle. Sammanlagt blir det ett fyrtiotal gäster i montern under mässdagarna.

Teologiska hörnan blir ett permanent inslag på mässan. Den kompletterar Svenska kyrkans medverkan i det ordinarie seminarieprogrammet och Se människan-scenen med författarsamtal.

– Bokmässan är sedan länge ett unikt sammanhang där kyrka och kulturliv ger och får impulser av varandra. Teologiska hörnan blir ytterligare en förstärkning i detta, säger Mikael Ringlander, projektledare för Svenska kyrkans medverkan på Bokmässan.

Läs mer om Teologiska hörnan i pressmeddelandet från Svenska kyrkans pressavdelning.

Om knappt två veckor är även programmet för Se människan-scenen klart och blir offentligt, detta kan du läsa om på Se människans webbplats.

 

Foto: Hampus Lindeberg/Ikon

Ytterligare tankar kring kulturarv

Rosornas kyrka, Hörnefors

Jag har funderat kring detta med kulturarv sedan jag skrev detta inlägget. Visst är det viktigt att bevara våra historiska byggnader, konstverk och platser, men jag tycker att det är lika viktigt att hålla dem levande. Kulturarvet tycker jag är ett så talande uttryck för detta. För skulle det vara fråga om att enbart bevara arvet så är det bättre att göra det i ett museum. Kultur är i allra högsta grad levande och när vi tar del av kulturen är vi också en del av skapandet och vi förändras som människor.

Det finns de som hävdar att det ska vara precis som det alltid har varit, men det är en omöjlighet för inte ens du själv är samma person som du var igår. Vi är i ständig förändring, även om du kanske tycker att du är samma som igår. Men det sker saker runt omkring oss, som du inte kan påverka, och som gör att vi tolkar det som sker lite annorlunda med de nya erfarenheterna du har idag. Du lär dig, faktiskt!, nått nytt varje dag.

När jag delade mitt inlägg på min personliga facebook la jag till kommentaren ” Sitter i mitt kulturarv och skriver om Svenska kyrkans kulturarvsarbete”. Jag befinner mig i sommarstugan, ett arvegods från min mamma och i förlängningen från morfar (och mormor). Här spenderade jag mina somrar som barn och det är en del i vem jag har blivit idag.

Ibland kan jag känna att jag vill ge mina barn exakt det jag hade som liten när vi är här. Men det går inte. Jag är inte mina föräldrar. Barnens morfar kan inte lära dem spika som min morfar lärde mig. Vi har rinnande vatten nu. Då släpade vi dunkar med dricksvatten som vi sedan fick hushålla med. Jag minns vilken skillnad det blev bara med kranen på utsidan av stugan där vi kunde diska och duscha!! Bara när jag tänker tillbaka på min egen barndom så märker jag ju att till och med den förändrades för att förhållandena runtomkring ändrades.

Så de som hävdar att det ska vara precis som det alltid har varit, de hävdar en omöjlighet. ”Så har vi alltid gjort” är även det en omöjlighet! Jag menar nu inte att vi ska strunta i de traditioner vi har bara för att det är en omöjlighet. Traditionerna är även de viktiga och en del av kulturarvet. Jag menar när vi firar högmässa så som ”vi alltid gjort”, så blir varje högmässa unik för vi som är med på firandet är i ständig förändring. Vid varje gudstjänst ber vi Fader vår tillsammans. Även om orden är desamma så är bönen ändå inte densamme. Varken från person till person eller gång till gång.

Kulturarvet

Ni som finns på instagram ni följer väl Svenska kyrkans konto @kulturarvet!

Där delas bilder och texter som visar på bredden och djupet av Svenska kyrkans kulturarv. På köpet så blir du uppdaterad om våra kyrkor och lär dig bland annat geografi, historia och kyrkliga symboler.

Vill du testa dina kunskaper om kulturarvet så finns det detta på Facebook. Perfekt litet pyssel en sommardag! Jag är ganska nöjd med mina 10 rätt av 13, även om det borde vara 11 för jag var lite för snabb på att svara på en fråga så jag klickade i fel alternativ och det insåg jag en halv sekund försent!

Innan du testar dina kunskaper kanske du vill läsa på lite extra på Svenska kyrkans webb för att lyckas ännu bättre än mig.

Filmen ”De kyrkliga kulturarven” har producerats av Stockholms stift och är en del av Svenska kyrkans kulturarvsarbete. Jag har tyvärr inte hunnit med att titta på hela, och för tillfället befinner jag mig på resande fot så jag vill inte slösa bort hela min surfpott på filmen så jag tar tacksamt emot en recension!

Stockholms stift arbetar med kyrkoantikvariska frågor utifrån ett styrdokument med handlingsplan för att öka kunskapsnivån kring de kyrkliga miljöerna, både inom och utom Svenska kyrkan. Läs mer om det här: https://internwww.svenskakyrkan.se/stockholmsstift/kulturav

Det är ett viktigt och nödvändigt arbete allt detta men samtidigt tycker jag att det inte får glömmas bort att kyrkan är människorna som är där, inte byggnaden i sig. Även om byggnaden är viktig för många människor. Gud finns överallt så det behövs ingen kyrkobyggnad för att fira gudstjänst.

”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.” (Matt 18:20)

 

Ur POSK’s program:

Det är viktigt att kontakten mellan kyrkan och kulturlivet breddas och att kyrkorummet utformas och ger utrymme för vårt behov av att tolka tron. Så har skett i alla tider, och det är viktigt att det fortsätter så att inte enbart äldre tiders trostolkning kommer till uttryck. Det samtida kulturlivet ska ges möjligheter att samspela med nutidens tro. Svenska kyrkans kulturstipendier är ett sätt. Församlingen bör samverka med det lokala kulturlivet på många sätt.

Svenska kyrkans kulturarbete behöver utvecklas och förnyas. Vi måste i dialog ständigt söka nya språk för vår kristna tro. Här är också internationella kontakter viktiga. […]

Våra kyrkor och kyrkogårdar är viktiga kulturarv som POSK vill värna. Svenska kyrkan har också tillgångar i form av jord, skog och värdepapper. POSK vill genom en klok förvaltning av kyrkans egendom och ekonomiska medel bevara dessa värden och därigenom skapa förutsättningar för en aktiv församlingsverksamhet. Förvaltningen av såväl stiftets egendom som prästlönetillgångarna ska lyda under stiftsstyrelserna och lämpligen handhas av ett egendomsutskott där ledamöter utanför styrelsen kan ingå. […]

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för: […]

att värna det viktiga kulturarv som utgörs av bland annat kyrkor och kyrkogårdar, och

att hålla kyrkor öppna med hög tillgänglighet.

att stiften ska erbjuda kompetens inom byggnadsvård, underhåll och drift, till exempel beträffande energieffektivitet och inomhusklimat.

 

Foto: PGphoto/Patrik Gineman