fbpx

Vad betyder det att POSK är partipolitiskt obundna?

Skrivet av

Bild: Från Expressens debatt mellan Sverigedemokraterna, POSK och Socialdemokraterna inför kyrkovalet 2021

Under valrörelsen 2025 har en ny fråga dykt upp vid flera tillfällen. Den har haft några olika skepnader, men innebörden har varit: ”Hur kan POSK vara en partipolitiskt obunden nomineringsgrupp om politiker kan stå på era valsedlar?” 

Man undrar varför centerpartister, vänsterpartister och alla-möjliga-partister är välkomna i POSK, om vi nu hävdar att vi är partipolitiskt obundna. Om vi vill se en kyrka som står fri från partiernas inflytande, hur kan vi då tillåta socialdemokrater eller kristdemokrater på våra listor?

Svaret är att inom POSK är det andra saker som förenar oss än vilka sekulära partier vi röstar på, engagerar oss i eller representerar i kommun, region och riksdag. Vi menar att människor är långt mer mångfacetterade än att bara tillhöra en politisk inriktning på höger-vänsterskalan. Människor har fler dimensioner, fler djup, fler bevekelsegrunder än så. 

Därför är det inte konstigare för oss att våra kandidater har partipolitiska uppdrag än att de är engagerade i sina barns fotbollsklubb, i den lokala vägföreningen eller spelar fagott i en amatörorkester. Och framför allt är det inget problem, utan tvärtom en tillgång. Mångfald är en rikedom, även när det gäller partipolitiska åsikter. Svenska kyrkan är inte ett forum för partipolitiska maktkamper.

Ungefär 4,5 % av Sveriges befolkning var under 2024 medlem i ett politiskt parti, resterande 95,5% var det inte. För den stora massan finns POSK, för den som vill engagera sig utan att ta partipolitisk ställning. Men även den som har kommunpolitiska uppdrag för ett parti kan tycka att Svenska kyrkan ska vara fri från partipolitik och sympatisera med de frågor som POSK driver, varför de givetvis är välkomna att kandidera för POSK.

Att POSK är en partipolitiskt obunden nomineringsgrupp innebär alltså inte att kandidaterna är helt ointresserade av partipolitik, och inte heller att de inte kan ha partipolitiska uppdrag. Istället betyder det att POSKs medlemmar förmår göra skillnad mellan partipolitiken och våra kyrkliga engagemang – helt enkelt för att det är olika saker. 

POSKs ordförande Amanda Carlshamre jämför ibland dagens partipolitiska polariserade debatter med gamla tiders vapen som skulle lämnas i vapenhuset innan man gick in i kyrkorummet. Inne i kyrkan är partipolitiska skiljelinjer irrelevanta. De både bör och kan lämnas utanför tröskeln. Vi vet att det går, för vi gör det hela tiden.

Helena Taubner
Hjo

Är socialdemokrater livegna?

Skrivet av

Vilket inflytande är rimligt att Socialdemokraterna har över sina medlemmars möjligheter till engagemang inom Svenska kyrkan? Ska ett politiskt parti kunna diktera villkoren för vem som kan kandidera för andra grupper i kyrkovalet?

Valrörelsen för kyrkovalet är i full gång och det är bara några dagar kvar till valdagen. Och följande situation har nyligen utspelat sig i en församling i Skara stift. En person som har kommunala uppdrag åt Socialdemokraterna vill engagera sig som förtroendevald i sin hemförsamling. Hon vill inte blanda ihop partipolitiken och sitt kyrkliga engagemang, utan ser Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) som ett självklart val.

När Socialdemokraterna inser att personen representerar dem i kommunen och POSK i kyrkovalet, meddelar de henne att hon måste välja. Antingen lämnar hon POSK eller sina uppdrag inom partiet. Det anses extra allvarligt att hon kandiderar för just POSK eftersom vi vill minska partipolitikens inflytande över kyrkan.

Det är ingen slump att Socialdemokraterna reagerar så, utan det ligger helt i linje med deras policy. Som socialdemokrat får man inte lov att ställa upp i kyrkovalet för någon annan nomineringsgrupp än det egna partiet. Den här policyn kommer ur tanken att man inte samtidigt kan vara medlem i Socialdemokraterna och ett annat parti. Men POSK är inget parti, utan en nomineringsgrupp inom ett kristet trossamfund. Skulle Socialdemokraterna utesluta någon som satt i styrelsen för den lokala fotbollsklubben? Eller någon som var engagerad inom någon annan religiös organisation än Svenska kyrkan? Var går gränsen för vad partiet kan tolerera från sina medlemmar?

Inte sällan anklagas POSK för att underkänna engagemanget hos kandidater för de politiska partierna som ställer upp i kyrkovalet. Vi får höra att vi stänger ute människor från kyrkan om de inte kan kandidera i egenskap av socialdemokrater, centerpartister eller sverigedemokrater. Men ingenting kunde vara mer felaktigt. Och istället är det nu Socialdemokraterna som beter sig som om deras medlemmar vore livegna.

Inom POSK finns kandidater från alla tänkbara partipolitiska inriktningar. Vi är stolta över det, eftersom vi menar att mångfald – även i fråga om partipolitiska åsikter – är en rikedom. Det som förenar oss inom POSK är inte hur vi röstar i de allmänpolitiska valen, utan vår relation till kyrkan. Vi sätter Jesus och församlingen i centrum. Vi står upp för människors lika värde. Vi delar visioner om kyrkans framtid och har ett handlingskraftigt program för att ta oss dit.

Personen i fråga väljer nu att avsluta sina uppdrag i kommunen till förmån för att kandidera för POSK. Vad har Socialdemokraterna vunnit på att utesluta henne? På vilket sätt menar Socialdemokraterna att man upprätthåller demokratin genom att utöva den här typen av inflytande över människors engagemang?

Tycker du, precis som vi, att den här situationen är absurd? Då ska du rösta på POSK i det pågående kyrkovalet. Vi vill förändra valsystemet – inte människors möjligheter att engagera sig. Det är nämligen inte kyrkans förtroendevalda som ska utestängas ur de politiska partierna. Det är partipolitiken som måste ut ur Svenska kyrkan.

För Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) i Skara stift: 

Andreas Paulsson, Borås
Helena Taubner, Hjo
Per Lindberg, Skövde



Vi är stolta över Svenska kyrkan!

Skrivet av

Är du stolt över att tillhöra Svenska kyrkan? Det är vi också. Tycker du att kyrkan är viktig för att det görs så mycket bra där? Det tycker vi också.

Vi är stolta över mötesplatserna, gudstjänstlivet, människorna och rörelsen framåt tillsammans. Vi ser vikten av att kyrkan fortsätter vara en tydlig diakonal kraft, och en röst för alla människors värde och värdighet. Vi tar mångfald på stort allvar.

Nu är valrörelsen igång inför det stundande kyrkovalet, och vi ser med oro på hur debatten allt mer präglas av polarisering och radikalisering. Och den här utvecklingen förekommer inte bara i de nomineringsgrupper som också är riksdagspartier, utan även i budskapen från grupper som är – eller påstår sig vara – partipolitiskt obundna.

Vissa röster ropar att kyrkan är vänstervriden och att det till varje pris måste motarbetas. Några menar att kyrkan inte längre är kristen eller är på väg att överge Bibeln. Andra ropar att kyrkan var bättre förr och att utvecklingen framåt är farlig. Ytterligare andra menar att kyrkan måste vara ännu mer progressiv, så till den grad att man vill införa förbud och hårdare regler. Alla dessa åsikter bygger på en idé om att Svenska kyrkan idag inte är på rätt väg, att kyrkans verksamhet och inriktning inte är någonting att vara stolt över.

POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) accepterar inte den retoriken. Istället står vi emot dessa polariserande yttringar. Vi menar att kyrkan inte är en åsiktsgemenskap och att den aldrig kan bygga på partipolitiska grundantaganden, som höger-vänster-skalan. Det som förenar människorna som utgör kyrkan är viljan att ha en relation med Gud och Jesus, och inte vilka åsikter vi har om skattesatser eller bygglovsregler.

Det här betyder att POSK är rätt val för dig som, precis som så många andra, tycker att kyrkan är viktig och i stort sett fungerar väl redan idag. Du ser allt gott som görs för barn och unga, hur körsången engagerar och det fina i att gudstjänster kan se helt olika ut i olika sammanhang. Du uppskattar att kyrkan tydligt tar ställning för utsatta människor och grupper och vill att det ska fortsätta vara så. Du delar vår stolthet.

Så POSK är alltså emot att kyrkan förändras och utvecklas? Självklart inte. Kyrkan kommer ständigt att förändras, människor kommer och går, nya medlemmar tar med nya erfarenheter och perspektiv in till kyrkan – denna utveckling är vi naturligtvis positiva till. Det är den ständiga rörelsen framåt, i samklang med samhället i övrigt, som gör att vi är en folkkyrka.

Vi behöver inte försöka laga det som inte är trasigt. Rösta på POSK i kyrkovalet.

Helena Taubner, Hjo
Svante Jildenhed, Skövde
Alma Wallin Bustad, Skövde
Axel Nydén, Tibro
Gunnar Götlind, Falköping
för POSK i Skara stift



Vilken kyrka vill vi ha? Vigseldebatten splittrar

Skrivet av

I en intervju om kyrkovalet i Sveriges radios program Studio ett den 6/9 sade ärkebiskop Antje Jackelén klart och tydligt att det är omöjligt att införa ett krav för prästvigning som skulle innebära att man måste viga par av samma kön, eftersom ett sådant krav skulle strida mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära och inskränka biskoparnas ansvar.

Denna ståndpunkt är densamma som yttrats av Svenska kyrkans läronämnd tidigare, bland annat med anledning av Anna Ekströms motion till kyrkomötet 2016. Man kan önska att debatten i denna fråga därmed skulle få ett slut, men jag hyser inga större förhoppningar om det eftersom det finns präster och förtroendevalda som inte tycks acceptera detta svar.

Anna Ekström menar i sin replik i Dagen 27/8 att vi inte kan “gömma oss bakom fina ord”, och jag tycker att det är anmärkningsvärt att på det sättet försöka nonchalera vad som sägs av dem som har ett särskilt ansvar för lärofrågor i vår kyrka. Det är också ett ifrågasättande av den episkopala ordning som innebär att det är biskopen som har självständigt ansvar för att viga präster till tjänst.

I Svenska kyrkan har vi en ordning som innebär att de som tillhör vigningstjänsten – biskopar, präster och diakoner – och de av medlemmarna valda representanterna – de förtroendevalda – har ett gemensamt ansvar för kyrkans styrning och ledning. Det vore orimligt att det skulle vara det förtroendevalda kyrkomötet som ensamt hade att besluta om vad som ska gälla för att bli prästvigd.

Det skulle kunna innebära att en kravlista förändrades beroende av vilka grupper som för stunden hade majoritet, och i den situationen kan vi inte hamna utan att riskera kyrkans episkopala identitet. Jag frågar mig dessutom vad det innebär att en stor grupp förtroendevalda så tydligt vill gå emot läronämnden. Vad gör det med oss som kyrka?

En annan ingång i den här frågan är att det skulle handla om diskriminering och dålig människosyn. Både Anna Ekström och centerpartisterna Niklas Larsson och Daniel Tisell (Dagen 9/9) tar upp detta när de lyfter fram alla människors lika värde och att alla människor är Guds avbild. Detta kan och vill naturligtvis ingen vettig människa säga emot – i den kristna tron är människans unicitet och värdighet ett fundament – men det är heller inte det som ska vara i fokus i debatten.

Den som menar att det kristna äktenskapet är till för man och kvinna har inte per definition sagt att den kvinna som älskar en annan kvinna är mindre värd eller mindre älskad av Gud. Man har heller inte värderat kärleken. Det enda man har sagt är att man ansluter sig till ett av de sätt att se på äktenskapet som – efter ett tydligt majoritetsbeslut 2009 – ryms i Svenska kyrkan.

Vi är många som ansluter oss till det andra synsättet – att äktenskapet är öppet även för par av samma kön, och det innebär inte att vi säger att de som inte tycker så är oälskade av Gud.

Diskriminering sker enligt lag om någon missgynnas eller kränks av skäl som till exempel sexuell läggning. I diskrimineringslagen anges ett antal samhällsområden där lagen är tillämplig, och det tydliggörs både i denna lag och i äktenskapsbalken att det här inte är fråga om diskriminering då vigsel i ett samfund inte faller inom något av dessa områden.

I äktenskapsbalken slås fast att ingen vigselförrättare inom ett trossamfund är skyldig att viga, och frågan anses dessutom vara inomkyrklig. Det innebär just detta som jag och flera har anfört, nämligen att det är Svenska kyrkan som samfund som har vigselrätt och som ska se till att par som önskar vigsel ska få det, medan den enskilda prästen aldrig är tvungen att viga, oavsett skäl.

I det läget kan kritiker hävda att det är orimligt att konsekvent kunna neka just par av samma kön, och det är man i sin fulla rätt att tycka. Men faktum är att det finns ett stort antal präster som med glädje skulle ställa sig i kö för att få vara vigselförrättare åt dessa par, så Svenska kyrkan tar ansvar för att de ska få gifta sig och ser till att det sker med samma respekt och värme som vi ska möta alla människor med.

Jag vill avslutningsvis återknyta till något som jag också skrev om i min första text, nämligen detta att vi som kyrka inte är en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap med gemensam grund i tron på Jesus Kristus som vår frälsare. Efter att ha följt debatten både här och i andra forum blir det allt tydligare för mig att vi står vid ett vägskäl.

Kommer vi på sikt att fortsätta vara den kyrka jag allt som oftast är stolt över – den kyrka som har högt i tak och låga trösklar, som bjuder in till gemenskap med Gud som upprätthåller våra liv, som hjälper oss att leva i gemenskap med varandra utifrån vad Jesus har lärt oss om kärlek till medmänniskan, eller kommer vi att avgränsa och definiera ut, att strömlinjeforma och likrikta?

Hur kommer vi att vara kyrka? Jag har inte svaret, men jag vet vad jag hoppas på: En kyrka som härbärgerar våra olikheter och som låter alla som vill vara en del av Kristi kropp.

Emma Hedlundh

präst och kyrkomötesledamot för POSK, Uppsala stift

 

Ur POSKs program

En kyrka med ansvar för alla motverkar all särbehandling på grund av kön och andra diskrimineringsgrunder. För POSK är det viktigt att alla, oavsett sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan.

POSK delar uppfattningen att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma två olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande. Hur man ser på vigsel med par av samma kön ska inte heller ha någon betydelse för vem som erbjuds anställning inom Svenska kyrkan.

Under mandatperioden 2022–2025 vill POSK verka för:
att det beslut som kyrkomötet har fattat om vigsel mellan par av samma kön ska stå fast i sin helhet.

 

Läs mer

Emma Hedlundh, debattartikel: ”Nej till nytt villkor för att få prästvigas”
www.posk.se/2021/08/nej-till-nytt-villkor-for-att-fa-prastvigas/

Ärkebiskop Antje Jackelén (tidningen Dagen): ”Man kan inte tvinga präster att viga samkönade par”
www.dagen.se/nyheter/kyrkovalet/2021/09/14/arkebiskopen-forvanad-over-vigselplikt-som-valfraga/

Helena Taubner, blogginlägg: ”Vigselrätt? Ja. Vigselplikt? Nej.”
www.posk.se/2021/08/vigselratt-ja-vigselplikt-nej/ 

Problematiskt bildval på Kyrkans Tidnings omslag

Skrivet av

Tillsammans med personer från flera andra nomineringsgrupper och personer med en koppling till Svenska kyrkan har flera kandidater från POSK reagerat på den bild som fanns på omslaget av Kyrkans Tidnings senaste nummer. 

På Kyrkans Tidnings framsida den 24 juni publicerades en bild på en niqab-bärande kvinna som går över ett övergångsställe med sitt barn. I bildens nedre kant, på en svart botten, fanns rubriken “Så ska kyrkan tala om samhällsfrågor” och en text som hänvisar till det stundande kyrkovalet.

Bilden, rubriken och texten syftade på en artikel om vad de olika nomineringsgrupperna tycker om kyrkan som samhällsdebattör. Implikationen blir att kvinnan och barnet på bilden symboliserar dessa viktiga samhällsfrågor, och att nomineringsgrupperna på något sätt förväntas förhålla sig till… ja, vadå? Vad är det KT vill uppnå med bildvalet?

Vi menar att bilden bidrar till polarisering, stigmatisering och antimuslimsk rasism. Den muslimska kvinnan – och hennes barn – målas upp som “den andre”. Den här typen av avhumanisering är en grogrund för främlingsfientlighet och hat. I övre hörnet finns dessutom en cirkel med hälsningen “Glad midsommar”, vilket gör att helheten påminner om artiklar från främlingsfientliga källor som vill utmåla “det svenska” som “hotat”.

Vi är många inom kyrkan som dagligen arbetar med att motverka sådana fenomen, och vi förvånas och upprörs därför över bildvalet. Vi har fått ta emot starka reaktioner från muslimska vänner. Kyrkan är väl medveten vad som bidrar till att skapa splittring, men frågan är om KT:s redaktion är lika medvetna om detta.

Att bildval, rubriksättning och annan typ av inramning spelar stor roll för budskapet bör inte komma som någon överraskning för KT:s redaktion. Den typen av forskningsbaserad kunskap ingår i alla journalistutbildningar. När KT kontaktades visade det sig dock att detta bildval hade gått igenom hela redaktionen utan att någon kunde uppfatta något fel med den. Vi fick följande svar från redaktionen, när vi ifrågasatte bildvalet: “Det korta svaret är att redaktionen hade inte en tanke på att bilden skulle kunna uppfattas som stigmatiserande eller ses som referens till bildspråket i mer ljusskygga publikationer.”

Det svaret lämnar mycket övrigt att önska, vilket gör att vi efterlyser svar på följande frågor från KT:s redaktion:

* Vilken är kopplingen mellan bilden och artikeln där nomineringsgrupperna svarar på frågor?

* På vilket sätt menar redaktionen att bilden symboliserar de samhällsfrågor som är viktigast för kyrkan inför kyrkovalet?

* Varför väljer redaktionen en bild som så tydligt anspelar på muslimer som en “samhällsfråga” och “den andre”?

Svaret vi fick från redaktionen inleddes med “Det korta svaret är…”. Nu ser vi fram emot det långa svaret

Mikaela Ahlm, prästkandidat Lunds stift

Johannes Fransson, förtroendevald Karlstads stift (s)

Joakim Friberg, prästkandidat Stockholms stift

Tove af Geijerstam, prästkandidat Skara stift

Dennis Gårdman, präst Härnösands stift (ÖKA)

Emma Hedlundh, präst Uppsala stift (POSK)

Emelie Hjert, präst Linköpings stift

Erik Horner, präst Växjö stift

Rebecca Hägg, förtroendevald Linköpings stift (s)

Åsa Ingårda, förtroendevald Strängnäs stift (c)

Karin Janfalk, förtroendevald Göteborgs stift (ÖKA)

Martin Karlsson Åhlfeldt, präst Skara stift (POSK)

Lisa Lottadotter Gerenmark, diakon Skara stift (ÖKA)

Karin Långström, präst Skara stift (POSK)

Sofija Pedersen Videke, präst Lunds stift (s)

Tomas Rosenlundh, förtroendevald Göteborgs stift (ÖKA)

Marie Rydén Davoust, diakon Strängnäs stift (POSK)

Helena Taubner, förtroendevald Skara stift (POSK)

Erik Vikström, förtroendevald Luleå Stift (s)

Sara Waldenfors, präst Göteborgs stift (s)

Axel Wilson Nydén, kyrkvärd Skara stift (POSK)

Per Åkerström, diakon Linköpings Stift (POSK)

Isak Öhrlund, förtroendevald Växjö Stift (s)

 

Det långa svaret från Kyrkans Tidning kan du läsa på deras hemsida, under denna insändare.

 

 

Partipolitik hör inte hemma i Svenska kyrkan

Skrivet av

På Kyrkans Tidnings debattsida tar ett gäng POSKare från Skara stift debatten.

Söndagen den 19 september är det dags för kyrkoval i Svenska kyrkan. Redan innan valrörelsen egentligen kommit igång på allvar har nomineringsgrupper och kandidaturer varit föremål för debatt. I lokala medier har olika insändare har avlöst varandra och vi kunnat läsa om hur de allmänpolitiska partierna mobiliserar.

Även i riksmedia syns uppladdningen. När kända personer kandiderar i kyrkovalet beskrivs det i termer av politisk karriär inom respektive parti. På ledarplats i GP recenseras en bok om Socialdemokraternas kyrkopolitik under rubriken “Konsten att kapa en kyrka”, där författaren och socialdemokraten Jesper Bengtsson beskriver hur partiorganisationen sakta men säkert från folkrörelsernas tid arbetat för att förändra Svenska kyrkan inifrån.

Dessa exempel visar att frågan om partipolitiskt inflytande över Svenska kyrkan är en fråga som engagerar. POSK underkänner inte det personliga engagemanget hos de kandidater som står på listor med ett allmänpolitiskt partinamn överst. Men vi erbjuder ett alternativ för dig som tycker att kyrkans tro och liv ska formas utifrån svenskkyrklig teologi och inte utifrån allmänpolitiska ideologier.

Vi som kandiderar i kyrkovalet för Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) vill också bidra inom Svenska kyrkan. Vi vill också ge av vår tid och vårt engagemang för den kyrka som ligger oss så varmt om hjärtat. Men vi gör det just som engagerade gudstjänstfirare, medarbetare inom diakoni, barn- och ungdomsverksamhet, kör- och musikliv. Vår vilja att stå till förfogande på en lista i kyrkovalet är inte grundad i en partipolitisk övertygelse, utan vi menar att de politiska partiernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra. Då blir Svenska kyrkan en kyrka som på riktigt är fri från staten.

Den som bläddrar i ärendelistorna i kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kan lätt se vad den Sverigedemokratiska gruppen motionerar om: minskade bidrag till kyrkans arbete med flyktingar och integration, helt i linje med partiets åsikter. Det nya partiet Alternativ för Sverige rustar för att få, som de skriver, kyrkan tillbaka till svenska folket. Båda dessa partier utser Socialdemokraterna till sina huvudmotståndare. Därmed görs kyrkan till en skådeplats för en partipolitisk maktkamp, och dessutom med främlingsfientlighet som bränsle.

Låt oss berätta vad POSK vill med Svenska kyrkan! Istället för att vara en arena för partipolitik vill vi vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som tydligt talar om Jesus Kristus. Vi skapar mötesplatser för närvaro, gemenskap och möjlighet att växa i tro. Våra kyrkor är viktiga kulturarv som ska bevaras. Fler unga behöver rekryteras till kyrkliga utbildningar för att möta behoven av personalförsörjning och vi behöver utveckla arbetet med det ideella engagemanget.

En röst på en POSK:are är en röst på en person som ser individen och gläds åt mångfald. Alla – oavsett förutsättningar som kön, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet, funktionsförmåga och klass – ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan. Vi vill på kristen grund vara en tydlig röst i samhället för social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Och vi vill att den partipolitiska maktkampen med Svenska kyrkan som arena upphör.

Karin Långström, Skövde

Per Lindberg, Skövde

Veronica Pålsson, Skövde

Johannes Ekström, Mariestad

Axel Wilson Nydén, Tibro

Helena Taubner, Hjo

Samtliga för POSK i Skara stift

Gaaaahhh!! Nog nu, SD!

Skrivet av

En staty i marmor där figuren håller ansiktet gömt i sin handflata

Sverigedemokraterna argumenterar för att kyrkan inte ska vara politisk och att man därför borde rösta på dem. Hör ni hur dumt det låter?

I flera kanaler (ex Sveriges Radios P1-morgon) framför Sverigedemokraterna ett argument om att Svenska kyrkan har gått från att stå för traditionella värden till att bli en ”vänsterliberal politisk åsiktsmegafon” (Aron Emilsson (SD) i SVT)

Julia Kronlid som företräder SD i kyrkomötet säger (i P1-morgon):

– Det blir en väldig vänstervridning på kyrkan då och vi tycker att kyrkan ska vara mer neutral. Vi tycker inte att den ska vara med någon extrem organisation åt något håll.

SD’s lösning på detta är självklart att en röst på just SD skulle motverka en politisk kyrka.

SD står inte för en opolitisk kyrka

Hör ni hur dumt detta låter?

Om det är någon nomineringsgrupp i årets kyrkoval som just driver linjen att kyrkan ska styras av partipolitiska intressen, så är det SD.

Deras kandidater kan inte svara på frågor om kyrkan, utan har hängt upp sig på kulturarvsfrågan och att värna det specifikt svenska med Svenska kyrkan (snarare än det kyrkliga, alltså). Deras partiledare, och deras kyrkopolitiska talesperson, är helt öppna med att kyrkovalet är en möjlighet till genomslag för partiet inför nästa års riksdagsval.

SD’s ideologi är inte förenlig med evangeliet

Det är lätt för SD att anklaga kyrkan för att vara partipolitiskt styrd, så länge kyrkan inte bedriver den verksamhet som de själva vill se. Att kyrkan tar ställning för alla människors lika värde bortförklaras med en vänstervridning, när det i själva verket bara synliggör att SD’s ideologi inte är förenlig med evangeliet.

Nej, SD, nu är det nog! Om ni på riktigt menar att kyrkan ska vara fri från partipolitiskt inflytande, så borde ni ta konsekvenserna och låta bli att kandidera!

SD säger sig värna kyrkans kulturarv

Skrivet av

Idag har vi en gästbloggare på POSK-bloggen. Helena Taubner skriver om Sverigedemokraternas satsning inför kyrkovalet.

Sverigedemokraterna storsatsar inför kyrkovalet, ryktas det. Men kyrkan bygger på evangeliet och mångkultur, vilket SD inte har förstått.

Jimmie Åkesson har talat till sina anhängare och eldat upp dem med orden ”vi ska ta över” (och citeras i bland annat Göteborgsposten, Hallandsposten och Kyrkans Tidning). Han använder alltså kyrkan som en bricka i ett politiskt spel, som något som ett politiskt parti kan ”ta över”. Han gör kyrkan till sin politiska motståndare, trots att han själv är en av kyrkans alla medlemmar (enligt gp.se, april 2017).

Men hur ska de då gå till väga, SD, för att ”ta över” kyrkan? Åkesson säger att kyrkovalet handlar om att bevara vårt svenska kulturarv. I texter som SD publicerar på sin webb framgår att detta kulturarv består av två saker. Dels handlar det om kyrkobyggnaderna och dels handlar det om hur vi firar kristna högtider. Men på båda dessa punkter missar SD målet.

När det gäller kyrkobyggnaderna betonar SD att de äldre kyrkorna är ”landets största samlade kulturarv” och att mer kan göras för att ”värna, vårda och visa såväl exteriörer som interiörer och artefakter” (Aron Emilsson). Det är naturligtvis inte problematiskt i sig att vilja vårda kyrkobyggnaderna – det vill vi allihop! – men vad SD missar är att kyrkan inte ÄR byggnaderna. Kyrkan är relationer, människor emellan och mellan människor och Gud. Dessa relationer är inte beroende av byggnaderna. Om så Sveriges alla kyrkobyggnader skulle försvinna, så skulle kyrkan ändå finnas kvar.

Relationerna, som utgör kyrkan, bygger på evangeliet om Jesus. Tron på evangeliet får konsekvenser för hur vi agerar mot varandra. Jesus uppmanar oss att älska varandra, att inte göra skillnad på människor och att rikta särskild omtanke mot de som är mest utsatta. SD’s ideologi går rakt emot detta budskap. Där Bibeln manar till öppenhet och generositet, manar SD till slutenhet och egoism.

När det gäller de kristna högtiderna betonar SD det unikt svenska. I principprogrammet skriver SD att ”kulturen i vårt land har gjort att den svenska kristendomens historia innehåller vissa särdrag i jämförelse med andra kristna länder” och att dessa särdrag ska värnas. Vi ska alltså inte måna om den kristna berättelsen i första hand, utan snarare om det som särskiljer de svenska traditionerna från andra nationaliteters traditioner.

Men Svenska kyrkan är en del av den världsvida kristna kyrkan. Mångfalden i uttryck är berikande och definierande för vad det innebär att vara kyrka. Vi vore ingenting utan våra systrar och bröder runt om i världen. Kyrkan i Sverige är intimt sammanflätad med den världsvida lutherska kyrkan, och historiskt även med andra syskon i kyrkofamiljen.

Nej, om SD verkligen värnade kyrkans kulturarv så skulle de alltså, istället för att fokusera på kyrkobyggnaderna, betona den tro som förenar oss kristna, och som förpliktigar när det gäller öppenhet och medmänsklighet. Och om de verkligen värnade kyrkans kulturarv så skulle de alltså, istället för att betona det unikt svenska, omfamna tanken på en världsvid kyrka fylld av berikande mångfald. Om de verkligen brydde sig om Svenska kyrkan, så skulle de ägna mer tid åt att betona ordet KYRKAN och inte ordet SVENSKA.

Att SD använder kyrkan som ett slagträ för sina partipolitiska intressen är ett tydligt argument för att partipolitiseringen av kyrkan måste upphöra.

/Helena Taubner,
förtroendevald i Hjo pastorat, ledamot  i POSKs informationsgrupp
och forskarstudent

Vill du läsa mer av Helena bloggar hon på taubner.blogspot.com där även detta inlägg finns att läsas.

 

Ur POSKs program:
POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare, och bättre speglar vår kyrkosyn. Ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet. De bör därför väljas av församlingarna i ett indirekt val. Att ledamöterna representerar församlingarna ger också legitimitet åt kyrkomötets beslut i lärofrågor. Kyrkomötets legitimitet kan dock ifrågasättas när olika grupper försöker använda kyrkomötet som plattform för sina samhällspolitiska syften. 

…

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att kyrkan återgår till indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte.
att när Svenska kyrkan uttalar sig ska det ske utifrån teologiska aspekter och inte partipolitiska ställningstaganden.

Mer empatisk än en femteklassare?

Skrivet av

I dag har vi en gästkrönika från Helena Taubner, POSKare från Skara stift. Krönikan publicerades först på Skara stifts webbplats>>

Mer empatisk än en femteklassare?

På trappan står två tjejer. De vill sälja majblommor. Med stor självklarhet säger de ”Vi säljer majblommor”.

De förväntar sig att deras blotta existens är argument nog för att sälja in produkten – hur skulle de kunna sälja något som inte var värt att köpa? Pengarna går till att hjälpa barn som behöver hjälp, och alltså är det bara att dra fram plånboken och göra affär.

I tv-soffan, med varma mackor på soffbordet och svart te i kannan, ser jag hur femteklassare efter femteklassare tar plats på podiet för att svara på kunskapsfrågor. De har mycket att bevisa, eftersom programmet går ut på att de – trots sin ringa ålder – är smartare än ingenjörer, ekonomer, kirurger och journalister.

Någon tycker bäst om matematik och skall bli uppfinnare. Någon annan tycker bäst om svenska och skall bli författare. Inte för en sekund ser de några hinder för att uppnå sina högt ställda mål.

Rätt och fel

Min kollega pratar om sin elvaåriga dotter. Hon säger att dottern har en sådan självklar känsla för rätt och fel. Hon ser när någon far illa i skolan, och vet varför man måste behandla alla med lika mycket respekt och omtanke. Hon oroar sig för att det finns fattiga barn, till och med på nära håll, och hon undrar vad hon kan göra för att hjälpa dem.

Frälsarkransen

När vi, under pingsthelgen, hade konstutställning i Hjo kyrka, var min svägerska och hennes familj på besök. Dottern, som är i tioårsåldern, tar ett stadigt tag om konstnärens arm och förväntar sig en guidad tur.

Utställningen handlar om Frälsarkransens olika pärlor, och när det är dags för lunch har hon och konstnären inte hunnit hela varvet runt. Det blir till att gå tillbaka till kyrkan efter lunchen och återuppta guidningen. Jag ser hur de pratar, om pärlorna – men också om sådant som är viktigt i livet när man snart är tio år.

Om Sveriges framtid vilar i dessa barn händer – ja, då känner jag mig faktiskt helt trygg. När Jesus sa att vi skall bli som barnen – ja, då tror jag att han menade femteklassarna.

Folk kom också fram med sina barn till honom för att han skulle röra vid dem. Lärjungarna fick se det och visade bort dem, men Jesus kallade dem till sig och sade: ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig dit in.”
(Luk 18:15-17)

Av Helena Taubner, förtroendevald i Hjo
Publicerad 11 juni 2015

Foto: Rickard Taubner

Tack så mycket! Det var så lite!

Skrivet av

En gästblogginlägg från Helena Taubner, POSKare i Hjo. Krönikan har också publicerats på Skara stifts webbsida>>

Det var så lite!

En grupp studenter stod förvirrade och såg sig omkring i korridoren på högskolan.De behövde ett grupprum för att kunna förbereda sig inför en tenta, men det var fullt överallt.

Så knackade de på hos mig och frågade om ett konferensrum som finns i anslutning till mitt kontor. Det såg ju ledigt ut – kunde de få sitta där en stund och plugga tillsammans?

När jag låste upp dörren åt dem sa en av dem "Tack så mycket, du har räddat vår dag!" och en annan fyllde i "Inte bara dagen, hela tentan är räddad!".  Mitt svar blev "Det var så lite!".

Kan vara avgörande

När någon tackar svarar vi att det var så lite. Det vi gör för någon annan kan vara litet för oss själva, men avgörande för mottagaren.
"Tack så mycket! Det betydde verkligen jättemycket för mig!"
"Det var så lite så!"
"Nej, det var det inte alls. Det var mycket för mig."

En bättre värld

Vi är många som önskar att världen såg lite bättre ut. Att det var fred i Syrien. Att människor slapp svälta. Att alla barn skulle få växa upp i trygghet.

Kanske räcker vi inte till för att förändra hela världen på en gång. Men, om vi alla gör det som är lite för oss men som betyder mycket för mottagaren?

En upplåst dörr till ett konferensrum. Eller en utlånad mobilladdare. En klapp på en axel. Ett mynt i en mugg. Ett vänligt ord.

"Bekymmer gör hjärtat tungt, ett vänligt ord muntrar upp."
Ordspråksboken 12:25.

Av Helena Taubner, förtroendevald i Hjo och doktorand vid Högskolan i Halmstad
Publicerad 21 mars 2015

Foto: Rickard Taubner