fbpx

Jag kan inte greppa allt

En liten grodd som trängt igenom grov jord
Helgkrönika av Manilla Bergström från Göteborgsposten, publicerad den 16 mars 2018

Då och då hälsar jungfru Maria på i mitt liv. Jo, åtminstone berättelsen om Maria som får besök av Herrens ängel. Det är en berättelse som dyker upp i så här års när vi firar Marie bebådelsedag. Och det möte som det då berättas om brukar komma mig nära när jag befinner mig i situationer där jag av någon anledning undrar om det jag står inför är rimligt eller greppbart: är detta verkligen möjligt?

När jag nu tänker på Marias möte med ängeln tänker jag inte i första hand på vad ängeln sa till henne att Gud skulle åstadkomma. Jag tänker inte enbart på hur Gud kan förmå göra det som verkar omöjligt. Däremot fastnar jag för hennes reaktion. Hon blev först rädd och hon undrade sedan hur det överhuvudtaget skulle kunna ske. Men dialogen mellan dem slutar med att ängeln säger att inget är omöjligt för Gud och hon är trygg med det.

I hela bibeln från början till slut går en röd tråd av berättelser om hur Gud förmår göra det som ingen människa kan. Genom både gamla och nya testamentet lyser den glödande röd, även i mörkret. Och tråden lyser av hopp: Det är inte kört, i Guds kraft är allting möjligt. Det omöjliga blir möjligt redan från begynnelsen i Guds skapelse. Guds mäktiga verk beskrivs då Gud griper in och befriar sitt folk, räddar oss alla till liv eller när Gud förvandlar både människors inre eller situationer så att det omöjliga blir möjligt. Bibeln fortsätter berätta om möten mellan Gud och människor, som exempelvis Maria eller Moses, där de först tvekar eller ryggar tillbaka men sedan öppnar upp sitt hjärta och sitt sinne för att acceptera Guds plan och vara den del av den.

Detta hopp som lyser tydligt för mig i bibelns berättelser är verkligt och berör mig. För Gud är allting möjligt! Men visst tvekar jag ibland och ryggar tillbaka till en början. Visst ifrågasätter jag om det verkligen är möjligt och vill veta hur det egentligen ska gå till. Men jag är bara människa och jag kan inte greppa allt. Jag förstår inte hur vårt klot kan vara en beboelig plats i universum. Jag förstår inte ens hur en blomma kan växa genom asfalt, jag kan inte ta in hur livets kraft kan bli ett foster som utvecklas till ett barn trots att jag har burit tre barn i min egen kropp. Jag kan verkligen inte förstå allt det underliga och underbara i livet men jag ser att det är möjligt. Jag får vara med om Guds mäktiga verk om och om igen, i mitt eget liv, i andras liv, i skapelsen runt omkring mig och i bibelns berättelser. Och jag blir vittne till att det både är verkligt och möjligt.

Mina konfirmander kanske skulle kommentera det jag skriver genom att använda uttrycket ”Men på riktigt?”. Ett uttryck som mer används som en loj kommentar snarare än som en fråga om det verkligen är sant. Och mitt svar är: Ja, på riktigt! Och det gör att jag fortsätter hoppas på Gud, på livets kraft, på mirakel i människors liv och på underverk i till synes omöjliga situationer. Gud förmår mer än jag kan föreställa mig. Och dessutom får vi vara en del av det.

Manilla Bergström
Präst Göteborg

Grattis på 100-årsdagen, mamma!

Svartvit bild på en mor med sin dotter
Denna krönika publicerades den 8 mars 22:00 på Västerbottens kurirens nätupplaga (papperstidningen fredag 9/3). Då vi gärna vill uppmärksamma Edit på hennes födelsedag publicerar vi den i bloggen idag istället för som i vanliga fall då  bloggen brukar vänta en vecka med att publicera krönikor från tidningar.

 

I dag skulle min mamma ha fyllt 100 år.
Jag fattar det inte riktigt. Det är snart 49 år sedan hon dog – jag hade just fyllt 20 då och det var förfärligt. Förfärliga saker händer ibland. Men märkligt nog kan livet bli gott ändå när sorgen efter det förfärliga har haft sin tid.

Så i helgen ska jag baka tårta och fira kraften och glädjen och lusten som mamma gav mig. Mammor är mammor och vi bär dem med oss. Mest på gott, för mammakärleken har de flesta av oss fått. Men så klart ibland med stänk av komplikationer också, för mammor är mammor och mammor är människor och då kan saker bli fel.

Min mamma Edit var mormors och morfars tredje barn. När hon föddes var min mormor, småskollärarinnan Helena, 36 år. Men det skulle dröja tre år till innan hon fick rösta för första gången. Så nära mig är alltså ett Sverige utan demokrati. Jag har rört vid det när jag hållit i mormors hand. Och ansvaret att värna alla människors rätt att höja sin röst finns kvar.

Min mamma fick svår reumatism redan som barn. Hon var bara 8 år när hon fick åka från Bastuträsk i norra Västerbotten där hon växte upp, för några veckor på sjukhuset i Umeå. Hon fick skjuts med någon som skulle köra varor till Umeå. Och i mormors brev till flickan på sjukhuset hör jag mammaångesten: ”Var nu mammas duktiga flicka och så mår du snart bättre och får komma hem …” Ja, vad skulle hon skriva?

Varje gång jag går förbi det nya Hjältarnas hus i sjukhusparken, där barn med svårare sjukdomar än min mammas får bo med sina familjer tänker jag på 8-åringen från Bastuträsk som längtade hem. Och jag blir så glad för allt vi gör för att värna våra barn.

Min mammas reumatism blev inte bättre. Men hon fick ändå ett gott liv. När den ekonomiska krisen på 30-talet ledde till att morfars företag gick i konkurs fick hon visserligen åka iväg till släktingar ett tag – man hade inte råd att ha alla barn hemma. Hon längtade hem igen – jag har läst breven – å, dessa välsignade brev, mina mest värdefulla historiska dokument! Sen kom morfar och charkuterifabriken på fötter igen och 14-åringen behövde inte längta så länge.

Mamma fick utbildning och tog sig ut i världen. Av henne lärde jag mig att det finns två platser i världen som har en särskild guldglans – Arvika och Kalix. För där jobbade hon och där hade hon så roligt. Så ge dig ut i världen, sa hon, jobba och ha roligt och se dig omkring! För mig är det Skottland som lyser som Kalix. För mina barn är det Paris och Nya Zeeland. Detta privilegium att få se världen ur nya perspektiv, vad kan det inte göra med oss!

Mammas ungdomssemestrar var inga charterresor. Hon cykelsemestrade med sin systrar. Men på de glada 40-talsbilderna ser jag nu att mammas händer redan var förvärkta – den där eländiga reumatismen! När jag var 6 år och hade sparat till min första blå Crescent fick jag mammas cykel för att ha med som inbyte. Då kunde hon inte cykla längre. Men då körde hon bil och tog sig till vänner och Fredrika Bremermöten, till kyrkan och till stan. Så länge hon kunde.

Men från det hon var 45 år satt min mamma i rullstol. Å, vad ont hon hade ibland! Jag såg ju det. Och ändå tänkte jag aldrig att jag hade en sjuk mamma. För hon levde ju och gjorde det möjliga och ibland även det omöjliga. Pappa bar henne till bilen. Och hon ordnade kalas och odlade vänskap. Ibland förbannade hon smärtan tyst så det knappast hördes. Ibland grälade hon högt med Vår Herre. Men ännu mer tyckte hon om att diskutera och resonera med prelater och kusiner, med väninnor och politiker. Hon levde det möjliga livet.

Häromveckan skickade min syster ett klipp från Norran, som visade ett reportage för 50 år sedan. Taxi i Skellefteå hade börjat köra färdtjänst. Mamma finns på bild när hon bärs till bilen av en kraftfull taxichaufför. Det hade varit svårt att hitta någon rörelsehindrad som ville vara med på bild, minns jag att journalisten hade berättat. Min mamma skämdes inte för sig, varken för sina styrkor eller för sina svagheter. Men hon oroade sig för taxichaufförens rygg. Tänk att det finns färdtjänst, och numera värnar den även chaufförsryggar!

När min mamma blev väldigt dålig förstod ingen något. Reumatism dör man väl inte av. Och hon dog inte av reumatism. Hon dog av de där medicinerna som hon fått på 20- och 30-talet och som hade hjälpt henne till ett gott liv. De hade biverkningar som ingen tänkt på då. Min mamma som aldrig druckit alkohol i hela sitt liv dog av en förstörd lever. Å, vad hemskt det var!

Men hon levde, min mamma. Hon gjorde det möjliga, hon var arg på det omöjliga och så ibland gjorde hon mer än det som var möjligt.

Reumatologi har väl aldrig varit den högst ansedda forskningen. Sjukdomar som mest drabbar kvinnor brukar inte ha högsta status. Men reumatologerna har forskat ändå. Och när jag säger till min vän Solbritt som är professor i reumatologi att jag undrar över mitt led-arv så anar jag ju forskningens underverk när hon berättar om mediciner och operationer. Tänk att det finns forskning som leder oss framåt och lättar på livets bördor!

Det är klart, mamma, att jag önskat att du kunde ha fått del av reumatologin i dag. Men du levde i en annan tid och du gjorde det möjliga av det som var livet då. Så oändligt glad jag är för dig och för alla andra kraftkvinnor som gått före och röjt väg och gett liv och lust! Vi fortsätter ert liv och er kamp.

Grattis på 100-årsdagen, mamma!

Lisa Tegby
präst i Umeå

De nya bestämmelserna om gudstjänsten

Många böcker uppslagna och uppspikade på en vägg så det är det enda som syns

På pingstdagen 2018 tas den nya kyrkohandboken i bruk. Samtidigt ändras vissa bestämmelser i kyrkoordningen om gudstjänsten. Såvitt jag kan se är dessa ännu inte tillgängliga på nätet (de sägs dock finnas med i den tryckta versionen av kyrkohandboken). I god tid innan pingst ska alla församlingsråd och alla kyrkoråd i självständiga församlingar ta visa beslut om församlingens gudstjänstliv. Här har jag på begäran samlat de nya bestämmelserna som kyrkomötet beslutade i höstas.

Församlingsrådet/kyrkorådet ska till att börja med besluta om vilka former för huvudgudstjänst utöver högmässa som får användas i församlingen. I praktiken gäller det alltså om (vissa) huvudgudstjänster ska kunna firas enligt den nya ordningen för mässa/gudstjänst. Detta beslut fattas enligt 17 kap kyrkoordningen (formuleringarna enligt den KO som gäller fr o m pingstdagen):

6§  Kyrkorådet i en församling eller församlingsrådet får efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker besluta vilka i kyrkohandboken angivna former av huvudgudstjänst som utöver högmässa ska användas i församlingen.

Sedan ska också kyrkoherden fatta beslut efter samråd med församlingsrådet/kyrkorådet om gudstjänstens uppbyggnad – det kan gälla t ex syndabekännelsens placering, vilka av de fakultativa momenten i mässa/gudstjänst som ska vara med, vilken musikserie som ska användas osv:

8§  Kyrkoherden beslutar efter samråd med församlingens kyrkoråd eller församlingsråd, präster och kyrkomusiker om huvudgudstjänstens uppbyggnad och utformning.

Den präst som leder huvudgudstjänsten beslutar vilka av kyrkohandbokens alternativ inom varje moment som ska användas.

Man kan ju också tänkas vilja utnyttja möjligheten i 18 kap KO, särskilt i den nya §6a:

6§  I huvudgudstjänsten får vid ett visst tillfälle eller under en viss tid användas någon annan gudstjänstordning än den som ingår i kyrkohandboken, med undantag av måltidens texter, och andra psalmer eller församlingssånger än de som ingår i psalmboken.

Beslut om detta fattas av kyrkoherden efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker och efter medgivande av församlingens kyrkoråd eller församlingsråd. Ett sådant beslut ska genast anmälas till domkapitlet. 

Om det finns särskilda skäl får domkapitlet ändra eller upphäva kyrkoherdens beslut.

6a §  I huvudgudstjänsten får till kyrkohandbokens texter användas annan musik än den som ingår i kyrkohandboken.

Beslut om detta fattas av kyrkoherden efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker och efter medgivande av församlingens kyrkoråd eller församlingsråd. Ett sådant beslut ska anmälas till domkapitlet.

Om det finns särskilda skäl får domkapitlet ändra eller upphäva kyrkoherdens beslut. 

 

Hans-Olof Andrén
ordförande för POSK och POSKs gruppledare i kyrkomötet.

Vad händer när politiska partier tar makten?

En väg som försvinner in i dimma. Vid sidan av vägen står några träd som bara anas i dimman.

Nu när valet är över och alla råd och styrelser är tillsatta börjar ett oroväckande mönster framträda. Vi är nog många som läst debattartikeln från Gefle Dagblad den 28 februari och tyckt att det är upprörande det som hänt där.

Men det är inte det enda stället där detta hänt. Även i Täby församling i Stockholms stift har en liknande situation uppstått. Bertil Persson från POSK Täby (tidigare kyrkomötesledamot för POSK) försökte få in en debattartikel i någon av lokaltidningarna utan resultat. Därför publicerar vi den här i bloggen istället för att kunna sprida vad som händer när politiska partier tar makten över Svenska kyrkans församlingar eller pastorat.

 

Sverigedemokraterna avgjorde i kyrkan

I kyrkovalet i september deltog nästan 8000 medlemmar i Täby församling. Valdeltagande var 22,5% vilket är det högsta någonsin. TACK till alla 2984 täbybor som röstade på POSK i kyrkovalet. Fortsätt att ge oss tips på hur verksamheten i Täby församling kan utvecklas på bästa sätt. POSK (Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan) blev klart största grupp och var den enda grupp som ökade sitt röstetal av de tre som ingick i kyrkofullmäktige under den förra mandatperioden. Borgerligt Alternativ (BA) förlorade hälften av sina platser. Tre nya grupper kom in i fullmäktige.

Resultat i kyrkofullmäktigevalet i Täby församling:

POSK 14 mandat (+1)
Borgerligt alternativ 8 mandat (-8)
Socialdemokraterna 5 (-1)
Centerpartiet 3 (+3)
Sverigedemokraterna 3 (+3)
ÖKA 2 (+2)

Anm.: Sverigedemokraterna hade på sin valsedel endast 1 namn och får därför bara en plats i kyrkofullmäktige.

Valresultatet pekade tydligt på att församlingsborna ville att POSK skulle få mera att säga till om. Men så blev det inte! När kyrkofullmäktige skulle välja kyrkoråd och ordförande i kyrkorådet (d.v.s. församlingens styrelseordförande) så hände något märkligt.

I Svenska kyrkan i Täby finns det tre nomineringsgrupper som är kopplade till motsvarande parti i riksdagen. Det är Socialdemokraterna, Centern och Sverigedemokraterna. Dessa valde att bilda ett block och att stödja BA, Borgerligt alternativ, och deras kandidat till posten som ordförande i kyrkorådet. BA är formellt en opolitisk grupp men personkopplingarna till Moderaterna är tydliga (och BA:s valvaka hölls för övrigt i Moderatvillan på Byängsvägen).

POSK nominerade till posten som ordförande i kyrkorådet Victor Backström som också fick stöd av den nya nomineringsgruppen ÖKA, Öppen kyrka, med förre kyrkoherden Johan Blix som första namn. Backström fick 16 röster i en sluten omröstning. Det partipolitiska blockets kandidat, Lars Thidevall, fick 17 röster. Därmed leds Täby församling under mandatperioden 2018-2021 av i princip samma personer som gjort det i 12 år men nu med stöd av Sverigedemokraterna.

Många har kritiserat valsystemet i Svenska kyrkan. POSK har tydligare än någon annan grupp föreslagit ett nytt valsystem med indirekta val till kyrkomötet och till stiftsfullmäktige. Men de grupper som nu har makten i kyrkomötet och i de flesta stift (Socialdemokraterna och Centern) vill inte ha någon förändring alls. Också här stöder Sverigedemokraterna status quo.

POSK i Täby fortsätter att kämpa för att Svenska kyrkan ska styras av engagerade församlingsbor – inte av personer med rötterna och hjärtat i partipolitiken. Vi kommer att försöka uppnå resultat i våra hjärtefrågor enligt valprogrammet inför kyrkovalet 2017

  • Täby ska ha Sveriges bästa konfirmandverksamhet
  • Vi ska ha en socialt engagerad kyrka med låga trösklar
  • Vi ska ha aktiva distrikt med mycket musik.

Bertil Persson
Gruppledare för POSK i kyrkofullmäktige

 

När jag läste om vad som hänt i Gävle pastorat tänkte jag genast på följande bibelord, framförallt det kursivade. Och att makten förblindar. För vissa är det makten och den fina titeln framför allt, och det är ett demokratiproblem.

Uppdraget skall vara obefläckat

Så skall du undervisa och förmana. Den som lär annorlunda och inte håller sig till vår herre Jesu Kristi sunda ord och till det som vår religion lär, han är förblindad och okunnig, med en sjuklig lust att diskutera och träta. Sådant leder till avund, strider, förtal, misstänkliggöranden och ständiga bråk bland människor som har mist förståndet och tappat bort sanningen och som anser att religionen skall löna sig. Och visst ger religionen god lön om man nöjer sig med det nödvändiga, för tomhänta kom vi till världen och tomhänta skall vi gå ur den. Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda. De som vill bli rika låter sig snärjas av frestelsen och faller offer för alla de dåraktiga och skadliga begär som störtar människorna i fördärv och undergång. Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.

Men du som tillhör Gud, håll dig borta från sådant. Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. Kämpa trons goda kamp, sök vinna det eviga livet, som du har kallats till och för vars skull du har avlagt den rätta bekännelsen inför många vittnen. Jag uppmanar dig inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den rätta bekännelsen – håll ditt uppdrag obefläckat och klanderfritt till vår herre Jesu Kristi ankomst, som den salige och ende härskaren skall låta oss uppleva när tiden är inne, han som är alla konungars konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran och den eviga makten, amen.

1 Tim 6:2-16