fbpx

Årets kyrkomöte inte värt kallas kyrkomöte

Skrivet av

I en insändare som varit publicerad på Hela Gotland och införd i Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar skriver Inger Harlevi som är ledamot i kyrkomötet från Visby stift om årets kyrkomöte.

Årets Kyrkomöte förtjänar inte att benämnas Kyrkomöte. 251 ledamöter reduceras till 44; 44 ledamöter som kommer att mötas digitalt. Därmed så försvinner möjligheterna till överläggningar i fikapauser och under måltider. Det är en råsop mot den öppna demokratin att göra på det här sättet. POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska Kyrkan) ville att årets Kyrkomöte på grund av Coronapandemin skulle ställas in. Tyvärr fick vi inte tillräckligt stöd för det; inte minst de politiska partierna var motståndare.

Det är än mer häpnadsväckande att kyrkostyrelsen till ett så rumphugget kyrkomöte inte begränsar sina förslag. Flera större utredningar föreslås. Hos POSK-ledamöterna har förslaget om en ny stiftsutredning väckt stor irritation och har resulterat i en motion.

POSK-gruppen i kyrkomötet har arbetat intensivt under sommaren. Det har resulterat i fyra motioner. Jag är med på två av dem. Först och främst den om att påbörja en ny stor stiftsutredning. Det förefaller att det här är en hastigt påkommen idé: när kyrkostyrelsens arbetsutskott mötte stiftspresidierna fanns inte frågan med. Och det är väl inte en kvalificerad gissning att Visby stift i så fall än en gång skulle leva farligt. POSK-ledamöter från samtliga stift finns med som undertecknare. Stiften utgör en gemenskap för församlingarna och en brygga till nationell nivå. Stiften spelar en stor roll för det kyrkliga kulturarvet. Stiftens uppgift i relation till såväl församlingar som nationell nivå kan däremot behöva belysas och förtydligas.

Den andra motionen som jag är med på handlar om kyrkans kapitalavkastning. Den är ansenlig. Vi POSK:are anser att det kapitalet ska användas för att stärka kyrkans roll i samhället efter pandemin, när vi vet att behoven är stora. Vi anser också att det ska finnas en långsiktig strategi för användandet av kapitalavkastningen.

Kyrkostyrelsen vill också centralisera ett antal funktioner. För mig tyder det på en strävan mot att försöka etablera ”kyrkans huvudkontor”, vilket är helt befängt. Svenska Kyrkans grund vilar på församlingen som självstyrande enhet. Dess verksamhet bygger på församlingens nära relation till medlemmarna. Det är på den nivån vi är kyrka i dagens samhälle i vår tid. Ingenting annat.

Jag kommer att med stort engagemang delta på POSKs gruppmöten under kyrkomötet för att i alla fall på det sättet kunna vara med och påverka. Det är så lång mitt mandat som ledamot av Svenska kyrkans högsta beslutande organ sträcker sig nu.

Inger Harlevi
Ledamot i kyrkomötet för POSK

Nu börjar årets kyrkomöte

Skrivet av

Kyrkomötet 2020 blir annorlunda och genomförs i förenklad form. Det är färre antal ledamöter som deltar och de ledamöter som tjänstgör gör det i digitala mötesrum.

Under sommaren och början av hösten har det varit fart i debatten om årets kyrkomöte och kyrkostyrelsens skrivelser till detta. Ett kyrkomöte där det är 44 ledamöter som deltar i plenum istället för alla 251 ledamöter. Ett kyrkomöte där det är utskottens ordinarie ledamöter som deltar i arbetet under första sessionen, men ersättarna finns inte med som de brukar.

För POSK har det inte varit helt lätt att anpassa sig efter detta nya sätt att genomföra kyrkomötet eller villkoren för det. I ett inledande skede så arbetade vår gruppledning för att kyrkomötet i höst skulle ställas in, men fick inget gehör för detta. Det är problematiskt för en grupp som POSK när antalet ledamöter reduceras och det finns en inställning från partierna att alla ledamöter ändå kommer att rösta likadant, oavsett vilka som deltar. POSK värnar bredden och mångfalden inom Svenska kyrkan och den kommer bäst till uttryck när vi är många olika röster som samlas och deltar i diskussioner och beslut.

I Kyrkans Tidning den 17 september svarade POSKs ordförande Amanda Carlshamre på en del frågor om kritiken mot årets kyrkomöte. Om att kyrkostyrelsen lagt fram en skrivelse med stora förslag till ett kyrkomöte med reducerat antal ledamöter och att det blivit en annorlunda representation från en del stift.

– Våra medlemmar har rätt till både insyn och påverkan utifrån ett breddperspektiv. Ska vi få begränsad motionsrätt, måste vi också kunna ha en begränsad skrivelserätt. 

– Det kan vara så att det finns en del i de här förslagen som är väldigt gott, men när man tar det på ett decimerat kyrkomöte får inte alla möjlighet till förankring och diskussion. Det faller på sin egen orimlighet, säger Amanda Carlshamre, riksordförande för POSK.

Amanda Carlshamre vänder sig mot hur mandaten i kyrkomötet har fördelats. Nomineringsgrupperna har fått lika stora positioner som vid ett vanligt kyrkomöte. Men fördelningen mellan stiften är inte lika representativ. 

Linköpings, Strängnäs och Växjö stift finns bara representerade genom varsin ledamot och förlorar mer än 60 procent av sina röster. Göteborgs stift vinner nära 80 procent och finns representerat av tio ledamöter.

– Det har saknats en instans som kollat på stiftsrepresentationen. Det blir kaka på kaka i odemokratiska reformer, säger Amanda Carlshamre.

Av de 44 ledamöterna sitter 10 som ordinarie ledamöter eller ersättare i kyrkostyrelsen. Det innebär att kyrkostyrelsen fördubblar sin representation i kyrkomötet, från 11,2 procent ett vanligt år, till 22,7 procent i år.

– Det är nästintill otänkbart att kyrkostyrelsens ledamöter skulle rösta mot i kyrkomötet. Därför blir det också en snedfördelning demokratiskt, tycker Amanda Carlshamre.

 

Från POSK har ledamöter skickat in 4 stycken motioner, de har presenterats här på vår blogg tidigare:
Motion 2020:11 om Kyrkostyrelsens skrivelse om verksamhet och ekonomi
Motion 2020:5 om avgiftsfinansiering av löne- och ekonomicenter
Motion 2020:8 om stiftsindelningen
Motion 2020:7 om kapitalavkastningen

I plenum är det 7 ledamöter som representerar POSK vid årets kyrkomöte. Det är Erik Sjöstrand, Anders Brunnstedt, Marie Wojidkow, Hans-Olof Andrén, Carina Etander Rimborg, Niklas Grahn och Amanda Carlshamre.

I utskottsarbetet är det fler som får delta, 22 ledamöter från POSK tjänstgör. Vi kommer också att samlas hela gruppen till digitala gruppmöten vid flera tillfällen under veckan. Det har vi blivit vana vid och gjort vid många tillfällen sedan i våras. Där kan vi uppdatera varandra om aktuellt läge och samtala om de olika frågorna.

Nu startar alltså den första sessionen där det är utskotten som arbetar. När kyrkomötet återsamlas digitalt i november kommer beslut att fattas i de frågor som diskuterats i utskotten och resulterat i ett antal olika betänkanden.

Du som vill se inledningsgudstjänsten och kyrkomötets öppnande kan göra det på kyrkomötets hemsida live klockan 14.00 den 29 september.

Victor Ramström
informatör

Kapitalavkastningen

Skrivet av

Till årets kyrkomöte har ledamöter från POSK lämnat in 4 stycken motioner. I motion 2020:7 skriver tre ledamöter om att ge kyrkostyrelsen i uppdrag att tydligare redovisa och budgetera kapitalförvaltningens avkastning samt att redovisa en strategi för användningen av kapitalavkastningen.

Motionens motivering:
Svenska kyrkan på nationell nivå disponerar ett ansenligt kapital, upptaget till 9 674 miljoner kronor i senaste årsredovisning (kyrkostyrelsens skrivelse 2020:2, tabell 17). Kapitalet har sin upprinnelse i den statliga kyrkofonden, som svarade för kostnader för bl.a. rikskyrklig verksamhet, stiftsbidrag, kyrkobyggnadsbidrag, det kyrkliga utjämningssystemet, löner till biskopar och pensionskostnader för präster. Fondens intäkter kom från pastoraten (allmän kyrkoavgift) och stiftens prästlönetillgångar (särskild kyrkoavgift). Vid relationsändringen år 2000 överlämnades till Svenska kyrkan vad som återstod av fondens kapital när pensionsåtaganden m.m. fullgjorts, 3 030 miljoner kronor. Till en början betraktades kapitalet som en ”fond” med en särskild kyrkofondsstyrelse, men efterhand kom kapitalet att betraktas som eget kapital hos nationell nivå och kyrkofondens styrelse avvecklades. Kyrkostyrelsens kapitalförvaltningsråd har framgångsrikt styrt förvaltningen av kapitalet, som vid senaste årsskifte alltså bokfördes till över 9 miljarder kronor, en tredubbling på 20 år.

Enligt gällande redovisningsregler ska en organisation vars huvudsakliga verksamhet är kapitalförvaltning redovisa såväl avkastning som värdeförändring (även orealiserad förändring) som intäkt i resultaträkningen. Till följd av det stora kapitalinnehavet räknas Svenska kyrkan på nationell nivå redovisningsmässigt som en sådan organisation. Detta medför att värdeförändringar hos värdepappersportföljen direkt bokförs som intäkt eller kostnad i nationell nivås redovisning. Detta försvårar förståelsen av redovisning och budget för oss förtroendevalda på nationell nivå, som är vana vid att värdeförändringar inte påverkar resultatet hos församlingar/pastorat och stift. Resultatet från finansförvaltningen verkar vara mycket osäkrare än det troligen i verkligheten är. Värdet på aktier och fonder varierar kraftigt – vilket inte minst vårens kursfall och uppgång i pandemins skugga vittnar om – men avkastningen i form av utdelningar och räntor m.m. varierar inte alls lika mycket. Vi föreslår därför att kyrkostyrelsen i kommande skrivelser rörande årsredovisning (kyrkostyrelsens skrivelse 2) och verksamhet och ekonomi (kyrkostyrelsens skrivelse 1) redovisar respektive budgeterar kapitalförvaltningens avkastning (”finansnetto”) uppdelad på två poster: 1. utdelningar och räntor m.m. och 2. värdepappersportföljens värdeförändring (realiserad och orealiserad). Vi är medvetna om att dessa uppgifter för ett enskilt år finns i notform i den separata årsredovisningen (för 2019 i not 7 till resultaträkningen, uppdelade på nio detaljposter). Någon jämförelse mellan olika år kan dock inte göras; det framgår endast av resultaträkningen att den totala avkastningen från kapitalförvaltningen ökat från 143 mnkr 2018 till 1 582 mnkr år 2019.

Kyrkomötet 2016 beslutade att mål för storleken på den nationella nivåns kapital ska vara lägst 6,5 miljarder kronor, och att målet årligen ska uppräknas med hänsyn till konsumentprisindex. Kyrkostyrelsen framhöll (kyrkostyrelsens skrivelse 2016:7):

Genom att sätta målet för den nationella nivåns kapital högre kan avkastningen från förvaltningen förväntas även fortsatt kunna bidra till att bekosta långsiktiga åtaganden när det gäller administrativ samverkan och andra av stiften särskilt prioriterade områden och därtill möjliggöra särskilda satsningar i likhet med den avseende arbetet med flyktingar och asylsökande.

Budgetutskottet anförde (B 2016:3):

Att kyrkostyrelsen ska lämna förslag till kyrkomötet om hur överstigande kapital ska hanteras, om faktiskt utfall enligt årsbokslut överstiger målet med mer än 25 procent, var en regel som infördes 2008.

Utskottet föreslog att regeln skulle tas bort, vilket också blev kyrkomötets beslut:

Det ska inte uppfattas som att den nationella nivåns kapital bara ska öka och öka. Utan det är snarare ett uttryck för att dialogen mellan kyrkostyrelsen och kyrkomötet om storleken på den nationella nivåns kapital ska vara levande i kyrkostyrelsens årligen återkommande skrivelser och i utskottets betänkanden. Utskottet förväntar sig att kyrkostyrelsen i kommande skrivelser, årsredovisningar samt verksamhet och ekonomi för den nationella nivån, kommenterar utfall och utveckling och vid behov föreslår hantering av den faktiska storleken på kapitalet.

I kyrkostyrelsens skrivelse Verksamhet och ekonomi 2021–2023 anför styrelsen under avsnitt 1.2 En ansvarsfull budgetering i bilaga 2 följande:

En långsiktig hållbar ekonomi på nationell nivå förutsätter att den löpande verksamheten finansieras av avgiften för gemensam verksamhet, medan särskilda tidsbegränsade insatser eller investeringar kan finansieras med avkastningen av det förvaltade kapitalet.

Kyrkostyrelsens avsikt är således att genom besparingar se till att den årliga kapitalavkastningen på i genomsnitt mer än 400 mnkr inte behöver tas i anspråk för den löpande verksamheten, utan i sin helhet återinvesteras. Detta står i skarp kontrast till både kyrkostyrelsens egen uppfattning 2016 och de beslut som kyrkomötet då fattade. Istället för att användas ”till att bekosta långsiktiga åtaganden när det gäller administrativ samverkan och andra av stiften särskilt prioriterade områden” ska nu enbart tidsbegränsade insatser göras med kapitalavkastningen. Kapitalet kommer då sannolikt att fortsätta att växa i snabb takt, och naturligtvis därmed bli en ännu värdefullare resurs för framtiden. Kyrkostyrelsen måste rimligen ha övervägt att använda en (mindre) del av avkastningen för idag angelägna behov, exempelvis utvecklingen av gemensamma system. Kyrkostyrelsen bör därför få i uppdrag att redovisa för kyrkomötet sin långsiktiga strategi för användningen av kapitalavkastningen.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att

  1. uppdra till kyrkostyrelsen att i kommande skrivelser rörande årsredovisning (kyrkostyrelsens skrivelse 2) redovisa kapitalförvaltningens avkastning (”finansnetto”) uppdelad på utdelningar och räntor m.m. och värdepappersportföljens värdeförändring (realiserad och orealiserad),
  2. uppdra till kyrkostyrelsen att i kommande skrivelser rörande verksamhet och ekonomi (kyrkostyrelsens skrivelse 1) budgetera kapitalförvaltningens avkastning (”finansnetto”) uppdelad på utdelningar och räntor m.m. och värdepappersportföljens värdeförändring (realiserad och orealiserad),
  3. uppdra till kyrkostyrelsen att redovisa för kyrkomötet sin långsiktiga strategi för användningen av kapitalavkastningen.

Hans-Olof Andrén, Inger Harlevi och Stig Axelsson
Ledamöter för POSK i kyrkomötet

Stiftsindelningen

Skrivet av

Till årets kyrkomöte har ledamöter från POSK lämnat in 4 stycken motioner. I motion 2020:8 skriver ledamöter från alla stift om att kyrkostyrelsen inte ska genomföra en utredning om stiftsindelningen. 

Motionens motivering:
I kyrkostyrelsens skrivelse 2020:1 Verksamhet och ekonomi för Svenska kyrkans nationella nivå 2021–2023 redovisas att styrelsen planerar att den närmaste tiden ”initiera ett antal större utredningar för fördjupning i frågor av genomgripande betydelse för Svenska kyrkan och för ett fortsatt rikt och hållbart kyrkoliv”. Avsikten är att ta fram ”fakta och underlag för beslut inom några större strukturella inomkyrk- liga områden”. Faktainhämtandet ska göras genom ”fleråriga utredningar”. Detta sätt att initiera stora utredningar skiljer sig från vad som hittills varit brukligt, och är sär- skilt förvånande i en situation med ett reducerat kyrkomöte på distans vilket försvårar genomlysningen av ett så viktigt ärende. Tidigare har det vanligen varit kyrkomötet som antingen begärt större utredningar eller haft synpunkter på deras inriktning.

En av de stora utredningar som aviseras är frågan om ”den mest ändamålsenliga stiftsindelningen”. Tanken verkar hastigt påkommen, eftersom frågan inte varit uppe vid kyrkostyrelsens regelbundna stiftsöverläggningar. Någon förankring av behovet av en utredning finns alltså inte. Erfarenheten av tidigare försök att ändra stifts- indelningen är negativ. Det har varit omöjligt att genomföra förändringar, trots att samhällsutvecklingen har gjort att stiftens medlemstal blivit mycket olika. Skälet är givetvis att stiften i vår episkopala kyrka har en stor identitetsskapande funktion. Stiften utgör både en gemenskap för sina församlingar och en brygga till nationell nivå (kyrkoprovinsen) och den världsvida kyrkan. Stiften är ett levande kulturarv, i många fall från tidig medeltid, och församlingens relation till sin biskop och sin domkyrka är en grundläggande samhörighet som har såväl pastorala som administra- tiva sidor. Härtill kommer att även om ett stift dras in finns stiftsstadens historiska byggnader kvar och måste fortsatt tas om hand. Det gäller naturligtvis domkyrkorna, men också i många fall biskopsgårdar, domprostgårdar och andra historiska byggnader. Vi avstyrker därför ännu ett försök att ändra stiftsindelningen, och föreslår att kyrkostyrelsen får i uppdrag att inte genomföra en sådan utredning.

Om en utredning av stiften ändå på sikt ska göras finns det annat än indelnings- frågan att fokusera på. Stiften har fått ändrade roller, både vid relationsändringen år 2000 och under tiden därefter. Det gäller såväl stiftens relation till (de betydligt färre och större) församlingarna och pastoraten som deras relation till en allt mer mång- facetterad nationell nivå. Den lokala organisationen med församlingar och pastorat har varit föremål för ett omfattande utredningsarbete som ledde fram till en ny organisation år 2014. Motsvarande översyn av stiftens organisation har inte ägt rum. Det finns i dag en osäkerhet kring stiftens uppgifter och vi ser ett behov av att genomlysa både stiftens teologiska grund och deras uppgift i förhållande till såväl stiftets församlingar som till den nationella nivån, vars teologiska grund och uppdrag också behöver belysas. Den dialog mellan kyrkostyrelsen och stiftsstyrelserna om vilka av de uppgifter som nu görs på nationell nivå stiften kunde tänka sig att ta över bör också fullföljas innan en utredning inleds.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att inte nu genomföra en utredning om stiftsindelningen.

Hans-Olof Andrén, Boel Johansson, Sven Gunnar Persson, Per Lindberg, Kjell Kallenberg, Anders Brunnstedt, Victor Ramström, Marie Wojidkow, Stig Axelsson, Leif Grip, Lisa Tegby, Inger Harlevi och Anders Roos
Ledamöter för POSK i kyrkomötet

1 år till kyrkovalet 2021!

Skrivet av

Idag är det ett år kvar till kyrkovalet den 19 september 2021! Vi är många som är taggade och kommer kämpa för ett bra valresultat, både i församlingar och pastorat och till stift och kyrkomöte. Det är hög tid att ta ett stort steg framåt till en kyrka som är fri från partipolitik. En kyrka där inte allmänpolitiska åsikter styr utan engagemanget för kyrkan. En kyrka där vi gläds över mångfalden, möter varandra med respekt och talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK är den största obundna gruppen i Svenska kyrkan och växer nu stort med flera nya grupper runtom i landet och många nya kandidater som vill ställa upp i kyrkovalet. Är du också intresserad av något av detta? Kontakta oss så ska vi berätta mer om vilka möjligheter det finns att engagera sig! På denna sida läser du mer om att starta en ny grupp, och hur ni som redan är en obunden grupp kan ansluta er till POSK.

Förberedelserna inför valet har pågått länge på en del sätt och på andra börjar arbetet nu bli lite mer intensivt och konkret. Det kommande året kommer gå fort och det gäller att vara väl förberedda. Redan i april ska alla kandidater vara anmälda och valsedlarna beställda. Det gör att det nu är många grupper som sätter igång sitt arbete. En del möts digitalt och andra i stora utrymmen med gott om avstånd. Det kan bland annat handla om att förbereda och bestämma vad som ska göras i valarbetet och vilka kandidater som ska rekryteras.

På många sätt kommer det nu börja märkas mer och mer att vi närmar oss ett kyrkoval. För ett par veckor sedan antog POSKs årsmöte det nya programmet, som kommer publiceras här på hemsidan inom kort. En större aktivitet kommer att synas här på bloggen och i våra sociala medier. Och mycket, mycket mer är på gång som vi berättar mer om inom kort.

Vi går mot valvinst!

Victor Ramström
informatör för POSK

Avgiftsfinansiering av löne- & ekonomicenter

Skrivet av

Till årets kyrkomöte har ledamöter från POSK lämnat in 4 stycken motioner. I motion 2020:5 skriver flera ledamöter om att kostnader för IT, löne- och ekonomicenter ska hanteras genom avgifter direkt till anslutna enheter och inte genom avgiften för gemensam verksamhet.

Motionens motivering:
Det finns goda skäl att anta att en centralisering av IT, löne- och ekonomicenter skulle kunna sänka totalkostnaden för denna service om den upphandlas och utformas på ett professionellt sätt, med skalbarhet och flexibilitet som viktiga egenskaper.

I kyrkostyrelsens skrivelse 2020:1 (s. 37, tredje stycket) sägs:
på sikt kommer det att krävas en avgiftsväxling, när stora delar av enheternas kostnader för IT, löne- och ekonomicenter läggs på nationell nivå och finansieras av avgiften för gemensam verksamhet som genom en kyrkoordningsändring behöver höjas från och med år 2024.

Det är inte en klok väg att låta kostnaderna för IT, löne- och ekonomicenter finansieras via avgiften för gemensam verksamhet. Det leder till att incitament för effektivisering varken ges till utförare eller anslutna enheter.

Det här rör sig delvis om volymtjänster som kan standardiseras och därmed pris- sättas med utgångspunkt från de anslutna enheternas storlek. Antal anställda, antal lönespecifikationer, antal bokföringsallegat m.m., är alla mått som är förutsägbara, men också dimensionerande för volymtjänsterna. I offentlig förvaltning och i närings- livet används dessa mått ofta som grund för debitering för producerade volymtjänster, inte så att en prislapp sätts för varje mått, men väl att man för en avtalad period prognostiserar och följer upp en överenskommen omfattning.

Den del av de centraliserade tjänsterna inom IT, löne- och ekonomicenter som gäller specialistkompetens, t.ex. kvalificerat stöd från ekonom, bör finansieras med timdebitering till de anslutna enheterna. Då kan de anslutna enheternas skilda behov enklare tillgodoses. En del enheter kan ha behov av stöd i besvärliga situationer med besparingskrav, avyttringar, uppsägningar etc. men också ha behov av tillfälligt utökat stöd i t.ex. budgetarbete p.g.a. sjukdom eller vakanser. För många anslutna enheter gäller dock att de har etablerade processer och god kompetens som inte genererar extraarbete med felaktiga konteringar, uteblivna attesteringar etc. och då ska de inte drabbas av schablondebiteringar. För tjänsterna inom området specialistkompetens kan man för en avtalad period prognostiera samt följa upp och justera överenskommen omfattning.

En avgiftsfinansiering skulle leda till en eftersträvansvärd transparens och flexibilitet gentemot anslutna enheter. Det blir tydligt vad man betalar för, men det är också ett sätt att ge de anslutna enheterna del av de besparingar som de gemensamma tjänsterna inom IT, löne- och ekonomicenter kan ge genom egna effektiviseringar. Flexibilitet gentemot både utförare och anslutna enheter säkerställer att volymer och tjänster kan förändras

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att kostnader för IT, löne- och ekonomicenter ska hanteras genom avgifter direkt till anslutna enheter.

Anders Brunnstedt, Per Lindberg, Peter Bernövall och Lena Arman.
Ledamöter för POSK i kyrkomötet

Kyrkostyrelsens skrivelse V&E

Skrivet av

Till årets kyrkomöte har ledamöter från POSK lämnat in 4 stycken motioner. I motion 2020:11 skriver flera ledamöter om att årets kyrkomöte endast ska besluta om budget för 2021 och att de utredningar som nämnts i kyrkostyrelsens skrivelse 2020:1 Verksamhet och ekonomi inte ska påbörjas förrän ett fullsatt kyrkomöte haft möjlighet att behandla frågan.

Motionens motivering:
Kyrkostyrelsens skrivelse 2020:1 Verksamhet och ekonomi för Svenska kyrkans nationella nivå 2021–2023 med anledning av coronapandemin har många förtjänster. Man konstaterar att den pågående pandemin påverkar förutsättningarna för verksamheten på alla nivåer: nationell, regional och lokal nivå i Svenska kyrkan. Man ger i bilaga 1 en bred och intressant omvärldsbeskrivning. Vad som saknas är en teologisk och pastoral analys av denna beskrivning. Vad betyder detta för verksamheten på de olika nivåerna? Man konstaterar att pandemin och andra samhällsförändringar starkt kommer att påverka kyrkans liv och verksamheter, men gör trots detta knappast några försök till teologisk och pastoral analys. Man konstaterar att de ekonomiska förutsättningarna kommer att förändras, avgiftsunderlaget kommer att minska och därmed den huvudsakliga inkomstkällan.

Styrelsen behåller de redan beslutade målbilderna, vilket i sig är bra, men diskuterar inte hur dessa kan komma att förändras på grund av de förändringar som kommer att behöva genomföras.

Styrelsen aviserar en rad kommande utredningar som utan närmare beskrivningar ska ske och man aviserar en höjning av 7-öringen inom en inte avlägsen framtid. Allt detta utan att beskriva hur dessa förslag har förankrats på stifts- och församlingsnivå. Är det rimligt att ytterligare belasta församlingarna, som är Svenska kyrkans byggstenar och som dessutom är juridiskt självständiga enheter? Detta samtidigt som man spår att församlingarnas ekonomi kommer att förändras och att intäkterna drastiskt kommer att minska. Man analyserar inte heller vad detta kommer att betyda vad avser personal och omställningar.

Av utredningsförslaget kan man utläsa att en ny centraliserad organisation kommer att ersätta den nuvarande. Detta är en stark förändring av den episkopala kyrkostruktur som präglat Svenska kyrkan alltsedan medeltiden. Vilken förankring har en sådan förändring och varifrån kommer ett sådant uppdrag?

Kyrkomötet 2020 är ett reducerat kyrkomöte med ett fåtal ledamöter som närvarar digitalt. Detta innebär att några sedvanliga samtal, diskussioner och debatter inte kommer att kunna äga rum. Sådana diskussioner och debatter är nödvändiga om en verklig demokrati ska kunna säkerställas.

Vårt förslag är därför att 2020 års kyrkomöte vad avser skrivelsen om verksamhet och ekonomi endast ska besluta om budget för 2021 och att kyrkostyrelsen får återkomma till kommande kyrkomöte med grundliga teologiska och pastorala analyser för sina förslag. Därvid är det viktigt att de förankringsprocesser man gjort också redovisas.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att
1. vad avser kyrkostyrelsens skrivelse 2020:1 enbart besluta om kostnadsram för 2021.
2. uppdra till kyrkostyrelsen att inte påbörja de i skrivelsen nämnda utredningarna förrän ett fullsatt kyrkomöte haft möjlighet att behandla frågan.

Anders Roos, Anne Olofsson, Kjell Kallenberg, Inger Harlevi, Johan Garde, Anders Brunnstedt, Lisa Tegby, Sven Gunnar Persson, Victor Ramström, Jörgen Åkesson, Emma Hedlundh och Lena Arman.
Ledamöter för POSK i kyrkomötet