fbpx

Beslut vid årets kyrkomöte

Skrivet av

I veckan avslutades årets kyrkomöte. Efter några dagar fyllda av seminarier, debatt och beslutsfattande var den andra av årets två sessioner över. Just årets kyrkomöte har varit tematiskt och haft temat undervisning. Under första sessionen pågick en mängd seminarium, dialogforum och föreläsningar varvat med traditionellt utskottsarbete. Även under andra sessionen blev det tid för seminarium, denna gång i stiftsgrupper med varje biskop som ledare för samtalet med ledamöterna i respektive stift.

Just temat undervisning har givetvis genomsyrat båda årets sessioner, men när det kom till diskussionen i plenum så fick frågan om bibehållna anslag till Svenska kyrkan i utlandet, SKUT, stort utrymme tillsammans med en bitvis absurd debatt mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna i olika frågor som istället borde förts i riksdagen. Återigen är det tydligt att Svenska kyrkan inte ska styras av allmänpolitiska partier utan av företrädare sprungna direkt ur församlingslivet med endast kyrkans agenda för ögonen.

Frågan om SKUT och resultatet av omröstningen blev mycket glädjande för POSK-gruppen. Under veckan hade flera företrädare för POSK argumenterat för bibehållna anslag de kommande två åren för att beslut ska kunna fattas i rätt ordning, utred först verksamheten och besluta därefter om nedskärningar. Kyrkostyrelsens och ekonomiutskottets förslag till beslut hade inneburit att neddragningar först var tvungna att göras innan möjlighet att utreda vart de skulle göras. Efter votering och röstning i plenum under onsdagen stod det klart att en majoritet hade lyckats bildas för bibehållna anslag de kommande två åren! En spontan applåd av glädje bröt ut i salen när det hela hade gått igenom, men det var med en mycket knapp majoritet med röstetalet 116 mot 114 och 3 ledamöter som avstod att rösta.

Precis innan kyrkomötet avslutades fick varje biskop ta emot budkavlen från kyrkomötet att föra vidare ut till varje stift. En uppmaning till hela Svenska kyrkan om en långsiktig och systematisk satsning på undervisning och lärande. Hela uttalandet finns att läsa på kyrkomötets hemsida.

Som vanligt är det inte särskilt många motioner som får bifall. Av de 45 inlämnade motionerna som rymdes inom temat har kyrkomötet beslutat att bifalla följande motioner.
De motioner som är markerade i fet stil i texten nedan har POSKare varit medmotionärer till.

Motion 2019:31 punkt 1
Kyrkomötet beslutade att uppdra till kyrkostyrelsen att i samband med hågkomsten av det ekumeniska mötet i Stockholm 1925 även högtidlighålla att det 2025 är 1700 år sedan kyrkomötet i Nicaea.

Motion 2019:43
Kyrkomötet beslutade att uppdra till kyrkostyrelsen att genomföra en översyn av och ta fram förslag på hur institutionssjälavården, där verksamhet och ansvar vilar på pastorat/församlingar, ska finansieras, med hänsyn till stiftens respektive nationell nivås roll och uppgift och i förhållande till utjämnings-/bidragssystem.

 Motion 2019:3
Kyrkomötet beslutade att uppdra till kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning som undersöker dels vilka faktorer som är viktiga för människors gudstjänstupplevelse, dels vilka metoder och förhållningssätt som ger framgång i gudstjänstarbetet.

 Motion 2019:22
Kyrkomötet beslutade att uppdra till kyrkostyrelsen att undersöka och analysera samt ta fram förslag om hur man tillsammans med stiften kan stödja församlingar och pastorat i att ge lekmän en större del av ansvaret för att leda undervisning för olika målgrupper.

Motion 2019:9
Kyrkomötet beslutade att uppdra till kyrkostyrelsen att utreda hur ett inspirations- och kunskapsstöd på nationell nivå i frågor gällande tillgängligt lärande skulle kunna se ut.
Samt att uppdra till kyrkostyrelsen att verkställa den typ av nationellt inspirations- och kunskapsstöd för tillgängligt lärande, som de efter utredning finner lämpligast.

Motion 2019:5
Kyrkomötet beslutade att uppdra till kyrkostyrelsen att i programmet för lärande och undervisning lägga särskild vikt vid att studera klimatfrågor och naturens rättigheter med utgångspunkt i bl.a. urfolkens deklaration om moder jords och naturens rättigheter, påven Franciskus encyklika om jorden som vårt gemensamma hem och biskoparnas klimatbrev.

Dessutom ansågs ett antal motioner vara besvarade:
Motion 2019:23 om ett utbildningsmaterial i missiologi.
Motion 2019:29 om relationen mellan tro och vetenskap.
Motion 2019:32 om en grundkurs i kristen tro för journalister.
Motion 2019:37 om ett lektionarium för Svenska kyrkan.
Motion 2019:15 om ett utbildningsmaterial för kurser i ekoteologi.

Under utskottens arbete under första sessionen föreslog utskotten ett antal beslut med anledning av några motioner. Dessa förslag från utskotten bifölls av kyrkomötet:

Motion 2019:36
Kyrkomötet beslutade att uppdra till kyrkostyrelsen att arbeta särskilt med en nyproduktion av psalmer och sånger med svenskkyrklig teologi, som tilltalar ungdomar, och kan vara ett bidrag till arbetet med en kommande psalmboksrevision.

 Motion 2019:1 och 2019:16
Kyrkomötet beslutade att uppdra till kyrkostyrelsen att utarbeta förslag till innehåll som stöd för församlingarnas undervisning för alla åldrar

 Motion 2019:11
Kyrkomötet beslutade att uppdra till kyrkostyrelsen att förmedla ett exempel med en kristen värdegrund i nutiden format utifrån Agenda 2030 till stift och församlingar som en del av den gemensamma satsningen på undervisning och lärande.

 Motion 2019:38 och 2019:44
Kyrkomötet beslutade att utöver kostnadsram bevilja 6 miljoner kronor att stå till kyrkostyrelsens förfogande för arbetet med verksamhet och verksamhetsplanering inom utlandskyrkans att användas 2020.

Motion 2019:38 och 2019:44
Kyrkomötet beslutade att utöver kostnadsram bevilja 6 miljoner kronor att stå till kyrkostyrelsens förfogande för arbetet med verksamhet och verksamhetsplanering inom utlandskyrkans att användas 2021.

Utöver detta beslutade kyrkomötet att gå emot ekonomiutskottet till förmån för en reservation i detsamma som menade att ekonomiutskottet borde ha föreslagit att kostnadsramen för 2020 och planeringsramen för 2021 höjs i enlighet med förslaget i motion 2019:44.

Kyrkomötet beslutade också att bifalla en del av kyrkostyrelsen förslag till ändringar i kyrkoordningen och andra framlagda skrivelser, bland annat om att översättningar av bibeln, psalmboken och kyrkohandboken på nationella minoritetsspråk nu får användas. Här kan du läsa om kyrkomötets alla beslut 2019.

Nästa år genomförs kyrkomötet som vanligt utan något tema, då kommer också att beslutas om det återigen ska bli ett tematiskt kyrkomöte 2021. Blir det så kommer det att ha temat Kyrkan i det offentliga rummet det beslutade också årets kyrkomöte.

Victor Ramström
ledamot av kyrkomötet och informatör för POSK

De små handlingarna är också viktiga

Skrivet av

Krönika av Lisa Tegby publicerad i Västerbottens-Kuriren 8 november.

Det är klart att de har rätt, de som säger att vegetarisk mat på en förskola inte kommer att förändra världen. Eller att det inte blir någon revolution i resandet för att en klimataktivist tar båt i stället för flyg över Atlanten. Att plastsortering eller att ta cykeln i stället för bilen och att gå på secondhandmarknader inte ändrar på vårt samhälle.

På ett sätt har de alldeles rätt. Små enstaka handlingar ändrar inte världen. De är just små och enstaka.

Ändå är de viktiga.

Somliga tycks ha lätt att förakta dem som i sitt eget liv vill ta konsekvenserna av vad de vet om det som hotar vår tillvaro. Föraktet kan handla om just det konsekventa och principfasta. Kan hon aldrig äta en korvbit och måste hon läsa på varenda etikett? Föraktet kan också gälla den som inte är helt konsekvent men gör vad den kan för miljön eller fattigdomsbekämpningen eller vad det nu kan vara. Jaså, nu flyger han! Där ser man vad hans principer var värda! I båda fallen tar man sig rätten att ställa sig vid sidan om och tycka. Och förakta.

Förakt är inte konstruktivt. Inte sällan är det ett sätt att slippa bry sig och ta ansvar. Ibland handlar det om okunskap, en bristande insikt om att världen behöver förändras och att det faktiskt finns medel att göra det.

Världens stora frågor måste lösas med politiska och ekonomiska styrmedel. Det vet nog även aktivisten i båten på Atlanten eller den som cyklar till secondhandbutiken. Politiker måste ta till sig vad vetenskap och erfarenhet förmedlar om klimatets förändring, företagsledare måste inse vilka regimer deras företag stöder och vad det gör med människors liv. Men politiker, företagsledare och andra makthavare är inte bara några långt därborta och däruppe. De styr oss men de är också påverkbara.

De små handlingarna är viktiga. De är viktiga för att de gör en liten förändring i världen. Men också för att de hjälper till att hålla uppmärksamheten på tillvarons stora frågor. Varje paket fairtrade-kaffe påminner om människors arbetsvillkor. Varenda cykeltur kan säga något om luften i New Delhi. Varje språkkafé är ett uttryck för hur mycket vi har att lära av varandra.

De små handlingarna påminner oss också om att vi alla, eller våra barnbarn, kommer att bli tvungna att förändra våra liv på grund av folkvandringar och klimatförändringar. Det är vad vetenskapen pekar på. Det kanske inte blir förändringar till det sämre. Men det blir annorlunda.

De små handlingarna är också ett rop. De är utropstecken som säger att vi vill ha ett bättre, rättvisare och renare samhälle. Politiker brukar vara känsliga för utropstecken, särskilt när de är många.

Och inte minst. Är inte de små handlingarna ett sätt att bevara vår mänskliga värdighet? Genom att se sanningen i vitögat, göra vad man tror är rätt och rättvist blir man mer människa?

Att göra vad man kan utan att förakta andra, är inte det att bidra till att göra det mänskliga livet ännu mer mänskligt?

Lisa Tegby
Präst i Umeå

 

När tron utmanas lär vi oss nya saker

Skrivet av

Krönika av Manilla Bergström publicerad i Göteborgs-Posten 25 oktober. 

Min vardag är full av samtal om tro och en hel del teologiska diskussioner. Det kan samtalas högt och lågt, enskilt eller i grupp, i resonemang som förs med barn eller med akademiskt utbildade teologer. Det hör väl till alla prästers vardag, men mitt i den vardagen kan det öppnas nya världar.

Med jämna mellanrum har jag förmånen att få möta konfirmander och kloka ungdomar i deras frågor om Gud och min bästa teologiska fortbildning kan vara den då jag utmanas av deras frimodiga sätt att resonera. På sistone har jag fått stiga in i värld där dessa resonemang förs på ett nytt språk.

I min nuvarande konfirmandgrupp finns stor variation. Alla konfirmander har olika variationer, funktionsvariationer kan det kallas, men alla är de teologer. Resonemangen förs ivrigt och förtroendefullt, ofta med stor nyfikenhet och ibland med skepsis.

I många fall ses dessa ungdomar som personer med hinder men i samtalet om Gud möter vi snarare möjligheter. Att man talar olika språk skulle också kunna ses som hinder, men samtalet kan berikas av olika uttryckssätt. I vår konfirmationsgrupp används såväl teckenspråk som bliss-karta, det pratas småländska och egna språk och vi använder musikaliska uttryck. Samtalet är språkrikt och gruppen är variationsrik och det är en rikedom att få samtala om Gud spontant och på så vis utan hinder.

Vi pratar om saker vi tycker är underliga och om det som är fascinerande med Gud, vad vi har sett med egna ögon och vad vi inte kan se. Vi vänder och vrider på frågor man burit med sig och vi ställs inför nya frågor i stunden. Vi skrattar mycket och vi lägger ofta pannan i djupa veck. Vi lyssnar och pekar och tecknar, vi utvecklar och vi berättar, diskuterar och resonerar, vi tror och vi tvekar men Guds närvaro är påtaglig.

Och ibland tänker jag på lärjungarna som samlades i Jerusalem och att de som hörde dem tala hörde att de talade om Gud allihop fast på olika språk. Jag tror att vi faktiskt måste tala om Gud på våra olika språk för Gud låter sig inte begränsas av ord eller av våra sätt att utrycka vem Gud är. Och även om jag lärt mig mycket om teologi på ett akademiskt språk så lär jag mig mycket mer om Gud när språket är hjärtats språk och samtalet är variationsrikt.

Evangelierna berättar ofta om troende människor som lärt sig mycket om Gud och om den heliga skriften men som fick höra om det på ett nytt sätt när Jesus visade vem Gud är. De beprövade resonemangen fick ett nytt ljus i mötet med Jesus. Och det händer även i mötet med varandra. När tron utmanas lär vi oss nya saker. Och när vi tar del av andra perspektiv ökar vår förståelse.

Ibland ser vi saker som vi aldrig trodde att vi skulle se och det händer att jag upplever att det som jag aldrig trodde var möjligt faktiskt är möjligt! Att det inte finns några hinder för Gud blir jag ofta påmind om, inte minst i den variationsrika vardagen där samtalet förs med öppenhet och med ett rikt och varierat språk.

Jag lär mig så mycket om tro och tillit, om Gud och om oss och jag tänker förundrat:

Är inte det den ädlaste konsten, att visa på Gud med både händer och fötter, att samtala med både läppar och bilder och att föra en teologi med både hjärna och hjärta?

Manilla Bergström
Präst i Göteborg