fbpx

Vi är igång!

Skrivet av

Att kyrkovalrörelsen och debatten är igång känns tydligare och tydligare för varje dag.

I höstas skickade POSK ut en bilaga i Kyrkans tidning, en tidning som av andra grupper mottogs med stor skepsis och ifrågasättande. Framförallt de som ställer upp på en lista med politisk stämpel kändes sig kränkta och ifrågasatta. Med all rätt – vi ifrågasätter ju varför ett politiskt parti ska vara inne och bestämma i Svenska kyrkan.

Socialdemokraterna mobiliserar allt mer och förbereder sig. De har ett stort valmaskineri och de är duktiga på att samla sina krafter. De utbildar och i december antogs ett kyrkopolitiskt program, beslutat och daterat ”Partistyrelsens kansli 14 december 2020”.

Socialdemokraterna i Göteborg skriver på sin sida:

Socialdemokraterna är som parti verksamma inom Svenska kyrkan och ställer upp i kyrkovalen. Valrörelsen är därför en angelägenhet för hela organisationen, både de som är medlemmar i svenska kyrkan och de som inte är det.

Varför?

Kan någon förklara för mig varför ett kyrkoval är en angelägenhet för de som inte är medlemmar i Svenska kyrkan? Jag är ju inte särskilt intresserad av att engagera mig i ett val för en lokal frikyrka. Eller en lokal fotbollsförening. Varför ska då medlemmar av socialdemokratiska partiet vara intresserade av att engagera sig i kyrkovalet till Svenska kyrkan?

Jag hänvisar till vad som står i POSKs program:

Det är viktigt vilka som bestämmer och vilka visioner de har. Rekryteringsbasen för POSK är den lokala gudstjänst- och församlingsgemenskapen. POSK uppmuntrar alla medlemmar att arbeta för en stärkt demokrati genom att ta fram kandidatlistor till kyrkovalen på lokal nivå överallt där det är möjligt.

Partipolitiken i Svenska kyrkan är absurd. Gärna engagerade människor, men inte ett politiskt parti! Socialdemokraterna drev själva frågan om att skilja kyrkan från staten, de skriver i sitt kyrkopolitiska program:  ”Många inom partiet var av den uppfattningen att det demokratiska välfärdssamhälle man ämnade bygga skulle göra kyrkan överflödig. Partiprogrammet slog fast att religionen var en privatsak och att kyrkan med sitt ansvar för skolan omgående borde skiljas från staten.”

Släpp sossarna loss!

Varför får då inte det kyrkliga engagemanget för en socialdemokrat vara en privatsak? Varför måste en socialdemokrat stå på en socialdemokratiskt politisk lista för att kunna engagera sig i Svenska kyrkan? Varför blir socialdemokrater uteslutna ur sitt parti om de vill ställa upp på en annan lokal partipolitisk obunden lista? Jag säger det igen – det är absurt!

Nej vänner, kyrkovalskampanjen är i högsta grad på gång. Valdagen 19 september 2021 hoppas jag att de partipolitiskt obundna listorna vinner valet. Och jag skulle önska att de politiska partierna kan ”släppa loss” sina kandidater och låta den frihet de aktar så högt även gälla möjligheten att ställa upp i kyrkovalet.

Motståndet har gynnat acceptans

För en av socialdemokraternas största anledning att mobilisera så hårt i kyrkovalet är för att mota bort Sverigedemokraterna. Men genom att socialdemokratiska partiet klamrat sig fast i Svenska kyrkan det har de istället berett en grund och ansat vägen för ett parti som står för ett människovärde som inte stämmer överens med mina uppfattningar. Och inte bara gett detta parti acceptans i kyrkan – utan även i samhället och i riksdagen. Och detta har blivit en stor förlust för Svenska kyrkan. På många sätt.

POSK ger inte upp!

Därför är det viktigt att POSK fortsätter sin kamp och sitt jobb för att lyfta kyrkans egna medlemmar. Och vår vision talar för sig själv och lyfter det absolut viktigaste för kyrkan.

POSKs vision är att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSKs ledamot lämnar platsen i stiftsstyrelsen

Skrivet av

Överklagandenämnden har nu offentliggjort sitt beslut rörande biskopens anställning i Härnösand och därför ser POSK ett behov av att klargöra och tydliggöra konsekvenserna av detta.

POSKs ledamot har valt att med omedelbar verkan avsäga sig sitt uppdrag i stiftsstyrelsen och stiftsstyrelsens arbetsutskott med anledning av att han anser sig personligen ha gjort en felaktig bedömning av både situation och beslutsunderlag och därmed medverkat till ett beslut i stiftsstyrelsen som uppenbarligen inte är förenligt med Kyrkoordningens regelverk.

”Då det under hela min tid som engagerad i Svenska kyrkan har varit, är och kommer att vara kyrkans bästa som ledstjärna men där jag nu uppenbarligen medverkat till det som enligt mig inte kan uppfattas som annat än ett felaktigt beslut anser jag det vara rätt att i detta läge ta konsekvenserna och avgå.”

Vi ber fortsatt för de inblandade i Härnösand stift, för klokhet och urskiljning i de beslut och den process som ligger framför och om försoning där förtroendet skadats.

Amanda Carlshamre
riksordförande för POSK

Foto: iStock.com/FroggyFrogg

POSK står för mångfald och sårar inte

Skrivet av

Fyra POSKare från Umeå har på förekommen anledning skrivit en debattartikel, införd i Västerbottens-Kuriren den 2 januari. Den direkta anledningen var en insändare som angrep POSK och påstod att vi kränker, sårar och diskrediterar företrädare för politiska partier i kyrkovalet.

En informationstidning från POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, en nomineringsgrupp som ställer upp i kyrkovalet) som gavs ut under hösten har väckt reaktioner. Debattörer från andra grupper i kyrkovalet har menat att POSK ”kränker och sårar” dem som har ett politiskt engagemang, och att vi misstänkliggör deras engagemang i kyrkan. Frågan har ställts varför de som engagerar sig politiskt inte skulle vara ”värdiga” att delta i kyrkovalet.

Detta bygger på en missuppfattning om vad POSK står för när det gäller förekomsten av partipolitik i de kyrkliga valen. Vi har inom POSK alltid varit mycket tydliga med att vi ser det som positivt och viktigt att kristna engagerar sig i samhället, bland annat genom att ta ansvar som politiskt förtroendevalda. Vi ser det också som positivt att politiskt engagerade personer finns med och tar ansvar inom kyrkan – som ideellt engagerade, som förtroendevalda och som anställda. Inom POSK finns också många som är engagerade i samhällspolitiken. Däremot vill vi inte knyta vårt engagemang som förtroendevalda i kyrkan till ett politiskt parti.

Någon debattör har framfört att partiers deltagande i kyrkovalet innebär att ”göra fler delaktiga” och att ”alla behövs” inom kyrkan. Men mindre än 5 procent av Sveriges befolkning är medlemmar i ett politiskt parti. Därför behövs POSK som alternativ för de 95 procent som står utanför partierna att bli delaktiga och kunna ställa upp som förtroendevalda. Fler behövs om inte beslutsfattandet i kyrkan ska bli en angelägenhet för ett litet fåtal!

POSK anser också att partipolitiska etiketter är irrelevanta för val av förtroendevalda i kyrkan. Partiernas program och ideologier är utformade för det sekulära samhällets frågor och säger inget om de kyrkliga frågorna. Kyrkans teologi, gudstjänstutformning, diakoni eller organisation kan inte styras av politiska partiprogram. Inga andra organisationer i civilsamhället styrs av politiskt tillsatta företrädare – så varför ska kyrkan göra det?

Dessa uppfattningar om partipolitik i kyrkan är principiella, och innebär inte på något sätt att vi underkänner det kyrkliga engagemanget hos personer i andra nomineringsgrupper. Det finns därför ingen anledning för någon partitillhörig att känna sig ”kränkt” eller ”sårad”. Tvärtom ser vi och uppskattar mycket av äkta engagemang för kyrkan hos andra nomineringsgruppers företrädare. Genom åren har POSK också haft mycket och nära samarbete med bland annat centerns företrädare, både i kyrkomötet, inom Luleå stift och inte minst inom Umeå pastorat. Det sätter vi stort värde på!

I en kyrka som likt Svenska kyrkan ser sig som en folkkyrka och har nära 6 miljoner medlemmar är det naturligt att kyrkan rymmer en mångfald av uppfattningar, kyrkliga traditioner och fromhetsriktningar. Denna mångfald ligger i folkkyrkans natur. I vår informationstidning nyligen skrev vi att detta är något vi inom POSK bejakar och ser som en rikedom – inte som ett problem.

Det tycks som om en del debattörer inte håller med om detta. Några verkar också tro att ”frågan om kvinnliga präster” är ett problem för POSK, liksom det faktum att Jesu budskap riktar sig till alla oavsett kön eller etnicitet. Vi kan försäkra att POSK helhjärtat står bakom Svenska kyrkans ordning med kvinnliga präster, och att vi gärna ser fler kvinnliga kyrkoherdar och biskopar.

Ibland påstås att POSK inte har några tydliga åsikter i kyrkliga frågor. Inget kan vara mer felaktigt. Vi har ett omfattande program som är lätt att hitta på vår websajt. I POSKs program kan alla läsa bl.a. följande: ”Präster, diakoner och biskopar av olika kön är en självklarhet och en tillgång för kyrkan. En kyrka med ansvar för alla motverkar all särbehandling på grund av kön och andra diskrimineringsgrunder” och ”alla, oavsett sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan.”

POSK kränker och sårar ingen genom att tala om vad vi står för i kyrkopolitiken – och vi har ett heltäckande program med många tydliga ställningstaganden!

Lisa Tegby och Katarina Glas, kyrkomötesledamöter
Birgitta Bernspång, ordförande i POSK i Umeå
Lars-Gunnar Frisk, ordförande i POSK i Luleå stift

 

Vision och program

Församlingen i centrum – Kyrkodag 6 februari

Skrivet av

POSKs kyrkodag, detta viktiga valår 2021, kommer att ske digitalt. Ett sätt som vi under året har blivit mer vana vid – även om vi är många som längtar till att faktiskt få träffas fysiskt. Att få fika, småprata, se och höra varandra på annat än skärm.

Men tills vi kan göra det så kommer vi att få träffas via skärmen, digitalt.

Och den 6 februari är det dags för POSKs kyrkodag! Då med temat Församlingen i Centrum. Och biskop Thomas Petersson, från Visby stift, kommer och träffar alla POSKare framför sin skärm. Biskop Thomas har erfarenhet av att vara församling utomlands, där han bland annat var kyrkoherde i storstaden Berlin. Och han har erfarenhet av Visby stift med landsortförsamlingar, och församlingar som mer än fördubblas ett par korta månader på sommaren.

Men om det är detta han kommer att prata – det vet inte jag. Men om du är med på dagen, så får du se och höra!

Glöm inte att anmäla dig senast den 1 februari!

/Carina Etander Rimborg

https://www.posk.se/2018-2021/kyrkodagar/kyrkodag-2021/

 

 

Känn dig inte kränkt

Skrivet av

Mats Olofsson, ledarskribent och debattredaktör på Västerbottens-Kuriren (frisinnad liberal) skriver tisdagen 12 januari och ifrågasätter varför tre politiska partier lånar ut sitt namn till kyrkovalet. Han ifrågasätter inte på något sätt de individer som vill ställa upp i kyrkovalet, och som också vill berätta hur de står politiskt, men han ifrågasätter partierna.

Han skriver:

”Frågan ”utifrån” är egentligen en enda: varför envisas fortfarande tre sekulära partier – Socialdemokraterna, Centern och Sverigedemokraterna – med att ställa upp i valen? Det är ju inte ayatollor som leder dessa partier, företrädare för i vart fall S och C framhåller tvärtom att religion är en privatsak.

Att det finns engagerade partimedlemmar som vill arbeta kyrkopolitiskt är en sak. Men varför ”lånar” de världsliga partierna ut sitt namn till denna valprocess? Strategiskt/maktpolitiskt/taktiskt går det måhända att förstå. Ur en principiell utgångspunkt är det helt obegripligt. Och den borde vara viktigare.

Att dessa partimedlemmar inte tiger om sin världsliga politiska tillhörighet är väl inte heller särskilt konstigt. I vart fall har jag inga synpunkter på detta. Men partierna. Varför ställer de upp på dessa villkor, i dessa val? Varför?”

Olofsson slår huvudet på spiken. Han avslutar hela sin krönika med:

”Uppenbarligen ser de sin närvaro som betydelsefull. I vart fall mer betydelsefull än de principiella betänkligheter som närvaron skapar.

Skulle de gärna vara med och styra till exempel Amnesty, Rädda barnen eller Sjöräddningssällskapet också?”

Det är precis det här som POSK, i alla år, också har hävdat. De politiska partierna har inte i kyrkovalet att göra. Däremot ska självklart alla engagerade medlemmar som vill ställa upp i kyrkovalet få göra det. Men det allmänpolitiska partiet ska inte vara den sammanhållande länken för det kyrkliga engagemanget.

Det tråkiga är att de engagerade kyrkomedlemmar som ställer upp på partilistor genast känner sig kränkta och ifrågasatta när den här frågan kommer upp.

Men jag säger till er – Gör inte det! Sluta känn dig kränkt! För det är inte dig som person POSK ifrågasätter. Se igenom argumenten istället. Fundera över varför ditt parti ska ställa upp i kyrkovalet i Svenska kyrkan – men inte i den lokala ishockey-klubben, fotbollsföreningen, Rädda barnen, eller varför inte i den frikyrka som finns i din närhet.

För jag har aldrig hört talas om en socialdemokrat som suttit i en frikyrklig styrelse som socialdemokrat – utan där är man engagerad som medlem och intresserad. Var så även i Svenska kyrkan!

I POSKs program står det:
POSK är den största demokratiska organisationen i Svenska kyrkan för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti. (…)Det är viktigt vilka som bestämmer och vilka visioner de har. Rekryteringsbasen för POSK är den lokala gudstjänst- och församlingsgemenskapen. POSK uppmuntrar alla medlemmar att arbeta för en stärkt demokrati genom att ta fram kandidatlistor till kyrkovalen på lokal nivå överallt där det är möjligt.

/Carina Etander Rimborg
förtroendevald

—————
Läs hela Mats Olofssons inlägg här:
https://www.vk.se/2021-01-12/olofsson-varfor-staller-sekulara-partier-upp-i-kyrkovalet

Olofsson: Varför ställer sekulära partier upp i kyrkovalet?
Publicerad i tisdags kl. 19:00

Det är obegripligt att sekulära partier ställer upp i de kyrkliga valen.

Några av de sekulära partierna i riksdagen ser inget problem med att vara med och styra Svenska kyrkan. Det är obegripligt.

I september (19/9) är det kyrkoval (eller val till Svenska kyrkan). Igen – också den kyrkliga mandatperioden är fyra år och nu startar förberedelserna. Listor ska fastställas för de olika nomineringsgrupperna och insändare/debattartiklar dyker upp. På dagens debattsida finns en replik.

Så har kyrkan bestämt att dess interndemokratiska process ska se ut – med val till de tre beslutandenivåerna kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomöte. I grova drag i vart fall. Och det är egentligen inte mer med det.

Det är upp till kyrkan och dess medlemmar att bestämma och angår ingen annan – och så ska det självfallet fungera i ett anständigt demokratiskt samhälle 2021. Organisationer och sammanslutningar i civilsamhället sköter sig själva.

Frågan ”utifrån” är egentligen en enda: varför envisas fortfarande tre sekulära partier – Socialdemokraterna, Centern och Sverigedemokraterna – med att ställa upp i valen? Det är ju inte ayatollor som leder dessa partier, företrädare för i vart fall S och C framhåller tvärtom att religion är en privatsak.

Att det finns engagerade partimedlemmar som vill arbeta kyrkopolitiskt är en sak. Men varför ”lånar” de världsliga partierna ut sitt namn till denna valprocess? Strategiskt/maktpolitiskt/taktiskt går det måhända att förstå. Ur en principiell utgångspunkt är det helt obegripligt. Och den borde vara viktigare.

Att dessa partimedlemmar inte tiger om sin världsliga politiska tillhörighet är väl inte heller särskilt konstigt. I vart fall har jag inga synpunkter på detta. Men partierna. Varför ställer de upp på dessa villkor, i dessa val? Varför?

Ungefär vid den här tiden för fyra år sedan skrev jag några texter i just detta ämne. Det var upptakten till kyrkovalet 2017. När jag läser igenom dem nu slås jag verkligen av att argumentationen i dem fortfarande håller. I principfrågan har det egentligen inte hänt någonting.

Vid millennieskiftet var det tänkt att staten och kyrkan skulle gå skilda vägar. Riktigt hur det blev – eller är – med den saken kan förstås diskuteras. Dock var viljeinriktningen klar. Men tre sekulära partier (ovan) tycks inte ha dragit någon slutsats av detta för egen del. För dem väntar ytterligare ett kyrkoval – som vanligt.

Partiernas närvaro brukar motiveras av det gäller att slå vakt om folkkyrkan. En rikligt bludderfras, kallade jag det argumentet för fyra år sedan. Som företrädare för nomineringsgruppen Posk skrev i ett inlägg för några dagar sedan är mindre än fem procent av den svenska befolkningen med i ett politiskt parti.

Så den folkliga förankringen kan verkligen ifrågasättas. Också mot bakgrund av att det kyrkliga medlemskapet i just denna blygsamma befolkningsandel förmodligen inte representerar förhållandet i befolkningen som helhet. Därtill: inte mer än en tiondel av kyrkans medlemmar brukar rösta.

Folkkyrkan är en tom fras. I realiteten handlar vaktslåendet om det begreppet mer om att hålla kyrkligt aktiva och engagerade kort. Någon särskild demokratisk hållning är det inte.

Några av partierna i riksdagen ser inget problem med att vara med och styra Svenska kyrkan. I vart fall tvekar de inte att låta några av sina medlemmar göra det och lånar dessa partinamnet för uppgiften.

Uppenbarligen ser de sin närvaro som betydelsefull. I vart fall mer betydelsefull än de principiella betänkligheter som närvaron skapar.

Skulle de gärna vara med och styra till exempel Amnesty, Rädda barnen eller Sjöräddningssällskapet också?

Mats Olofsson, debattredaktör och ledarskribent
Mats Olofsson mats.olofsson@vk.se