Bara kristna bör rösta…

Rubriken på ledarsidan i Svenska Dagbladet 10 juni fick nog många att hajja till. Det är ledarskribent Cecilia Svärd som skriver. ”Bara kristna bör rösta i kyrkovalet”>>

Vaddå bara kristna bör rösta i kyrkovalet? Vem har koll på vem som är kristen? Men läser du hela artikeln så ser du vad Svärd menar. Hon jämför kyrkovalet med om någon helt okänd kom hem till dig och bestämde hur du skulle organisera din familjs fredagsmys.

”Föreställ dig att någon som aldrig har träffat dig och din familj kom hem till er och styrde över fredagsmyset. Bestämde film, soffa och tilltugg efter sina egna preferenser. Det blev visst en flisig träbänk och torra kex, och fredagsmyset kanske rent utav blev skrotat och ersatt med tvångströja och husförhör om det socialdemokratiska valprogrammet från 1968.

Ungefär så känns det för många kristna i Svenska kyrkan när politiker och icke-troende i en ohelig allians värd namnet går samman för att göra kyrkan så politisk som möjligt. I debatten om partipolitik i kyrkomötet inför höstens kyrkoval råder det språkförbistring mellan det andliga och det sekulära – och det är de kyrktrogna kristna som blir förlorarna.”

Ja, så kan det kanske kännas för aktiva församlingsmedlemmar, som har politiker i verkställande organ, som sällan eller aldrig besöker gudstjänsten eller vet vad det är för verksamhet som bedrivs. Men som ändå vill vara med och bestämma över tro, bekännelse och lära och vilka frågor som är viktiga att driva och genomföra i kyrkans verksamhet.

Cecilia Svärd förklarar det hela så här:

”Hur ska dessa två sidor någonsin kunna mötas? Debatten har gjort det uppenbart att de inte kan det. Det har varit som att följa bollen i en tennismatch med blicken. Den ena sidan säger ”Kyrkan måste sopsortera”. Den andra säger ”Kyrkan är Kristi kropp”. Och så verkar bollen studsa mellan två motpoler likt en datorgenererad evighetsmatch i Pong.

Och det är den Jesus-hejande grupp nummer två som förlorar. För denna grupp har inga problem med att förstå de sekulära argumenten från grupp ett. De lever i samhället, som alla andra, och förstår politiken och nutidsfrågorna.

Men att förklara andlighet för den i grupp ett som vill köra in i kyrkan med en sekulär gaffeltruck, utan att ha ägnat särskilt många tankar åt, eller öppet inte bryr sig om, varken ett liv i tro eller kyrkans grundbultar, är nästintill omöjligt.”

Kyrkan finns för att världen ska leva.

Kyrkan finns för att världen ska leva. Kyrkan finns för att hjälpa oss människor få gemenskap med Gud, med varandra, tillsammans mötas i lovsång, bön, gudstjänst, tjänande mot varandra och samhället. Ja, vi behöver organisera oss för att det ska fungera praktiskt. Ja, Svenska kyrkan en evangeliskt luthersk kyrka som med en demokratisk organisation driver rikstäckande verksamhet. Detta regleras i Lagen om Svenska kyrkan (Lag 1998:1591)

Svenska kyrkan som trossamfund

1 §   Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund som framträder som församlingar och stift. Svenska kyrkan har också nationella organ.

2 §   Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet.

Men, bara för att vi har en demokratisk organisation så behöver vi inte ha partipolitisk styrning. Och därför har Cecilia Svärd en poäng när hon säger att bara kristna bör rösta i kyrkovalet. Det vill säga – det är att jag är kristen och vill ta ansvar i kyrkan, via min röst, eller som förtroendevald som ska vara det primära – inte den partipolitiska etiketten eller allmännpolitiska käcka synpunkter på kyrkan som organisation.

Sluta vara kränkt!

Och därför kan också alla kamrater, som nu står på en partipolitisk lista och som är djupt engagerade i församlingslivet, kristna syskon, sluta vara upprörda och kränkta.

För nu ska jag (återigen) vara supertydlig! Det handlar inte om dig som person! Och det har aldrig handlat om dig som person. Det handlar om att ett allmänpolitiskt parti kapar din röst, och din möjlighet att driva kyrkopolitiska frågor utifrån din kristna tro och utifrån värden som ligger utanför den allmänpolitiska agendan.

Och det valsystem som Svenska kyrkan har hamnat i sedan relationsförändringen, det måste ändras.

Det är därför en röst på POSK i höstens kyrkoval är en röst för en Fri kyrka!

 

Foto: Magnus Aronson/IKON

Per Lindberg

Per Lindberg är ordförande för POSK i Skara stift och ledamot i POSKs styrelse. Han har flera uppdrag som förtroendevald lokalt hemma i Skövde men också som ledamot i kyrkomötet och vice ordförande i dess organisationsutskott.

Varför är du engagerad i POSK?

”Min vilja att ta ansvar som förtroendevald kommer ur församlingsgemenskapen, det är där jag fått uppgifter och möjlighet att växa. POSK ger mig ett sammanhang där engagemanget för kyrkan och församlingen är utgångspunkt för ansvarstagande. I POSK finns också stor erfarenhet och kompetens, som vi delar med varandra i respekt för våra olikheter.”

I kyrkan utgår inte all makt från folket

Partipolitiker är vana vid att riksdagen i princip kan bestämma vad som helst. Men ett trossamfund har en bekännelse som står fast, skriver Amanda Carlshamre och Hans-Olof Andrén i en replik på Dagens debattsida 26 april.

I en debattartikel den 19/4 tar Gunnar Hyltén-Cavallius upp partipolitiseringen i Svenska kyrkan och det faktum att tre riksdagspartier deltar i kyrkovalet, nämligen S, C och SD. Det kan tilläggas att också parallellorganisationer till samtliga övriga riksdagspartier deltar i kyrkovalet. Som Hyltén-Cavallius skriver är detta en unik politisering av ett trossamfund.

Partipolitiker är vana att all makt utgår från folket, så riksdagen kan i princip bestämma vad som helst. Men ett trossamfund har en bekännelse, och vi förfogar inte över innehållet i denna. Ett kyrkomöte kan inte besluta att Kristus inte har uppstått eller att Gud inte skapat världen.

Den historiska bakgrunden sträcker sig nog ända till socknens uppdelning i borgerlig och kyrklig kommun 1862. När kommunalstämmans “direktdemokrati” ersattes med kommunalfullmäktiges representativa demokrati 1918 uppstod tanken på en liknande förändring för församlingarna, de “kyrkliga kommunerna”. När därför kyrkofullmäktige ersatte kyrkostämman i de största församlingarna på 1930-talet valde partierna, med S i spetsen, att ställa upp i kyrkovalet. Av de skäl som Hyltén-Cavallius beskriver.

I en öppen folkkyrka av Svenska kyrkans typ, som inte ställer bekännelsekrav på sina förtroendevalda, måste därför biskopar, präster och diakoner vara inblandade i beslutsfattandet eftersom de genom sina vigningslöften är bundna till bekännelsen. Det behövs en samverkan mellan de vigda och lekfolket i Svenska kyrkan som ska vara både demokratisk, apostolisk och episkopal.

I Svenska kyrkan är kyrkoherden alltid ledamot av kyrkorådet och biskopen ordförande i stiftsstyrelsen, men mandatet är mindre än i jämförbara kyrkor. Biskoparna har exempelvis inte rösträtt i kyrkomötet, vilket nog också är unikt.

I Hyltén-Cavallius debattartikel tecknas bilden av en helt politiserad kyrka. Lyckligtvis är det inte riktigt så illa. På många håll i landet finns det partipolitiskt obundna grupper, varav de flesta tillhör POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan. Lokalt i församlingar och pastorat har det funnits partipolitiskt obundna grupper sedan 1927, och antalet ökar stadigt vid varje kyrkoval. Dock är vi fortfarande i minoritet i jämförelse med dem som har partikoppling.

Ett problem med vår kyrkas organisation är att valen till kyrkomöte och stiftsfullmäktige sedan år 2000 är direkta. Det låg då i partiernas intresse att kyrkovalet skulle efterlikna de allmänna valen, så att de partipolitiskt intresserade skulle förmås att rösta på sitt parti även i kyrkovalet. Eftersom detta sker ett år innan det allmänna valet fungerar det också som en generalrepetition för partierna inför det “riktiga” valet året efter. Lyckas man få valdebatten att handla om samhällspolitik i stället för kyrkopolitik kan man också få stort genomslag i medier. Dessutom ges nya politiska partier en möjlighet att pröva vingarna.

Det system som gäller från år 2000 – direkta kyrkomötesval, ingen spärr, utjämningsmandat, relativt lågt valdeltagande – gör det ganska lätt för nya grupper att ta sig in i kyrkomötet utan att tidigare ha haft kyrkopolitisk verksamhet på lokalplanet. Så gjorde SD år 2002, och i år sägs Alternativ för Sverige försöka utnyttja de möjligheter dagens system erbjuder. Botemedlet för detta heter en återgång till indirekta val.

Tidigare valdes nämligen kyrkomötet och stiftsfullmäktige indirekt, av församlingarna, eftersom man såg dessa nivåer som organ för församlingarna – inte för kyrkans medlemmar. Kyrkomötet beslutar ju om församlingarnas gemensamma gudstjänstordningar och psalmbok, den gemensamma internationella missionen och diakonin, utlandsförsamlingarna, ekumeniska relationer och så vidare.

När kyrkan skildes från staten år 2000 förordade POSK (och C) fortsatta indirekta val. Det är en förändring vi fortfarande kämpar för. Partiernas inflytande över kyrkan behöver minska, inte öka. En väg framåt kan exempelvis vara att de som sitter i kyrkofullmäktige i pastorat och självständiga församlingar själva får välja sina representanter i högre beslutande organ. Med indirekta val skulle nya grupper inte kunna bli valda till stiftsfullmäktige och kyrkomötet utan att först vara aktiva i församlingarna.

I längden kan sekulära partier i en sekulär stat inte gärna fortsätta att delta i valen i ett trossamfund. Partierna sysslar med samhällsfrågor, trossamfundet med kyrkliga frågor – i grunden frågan om hur det glada budskapet om frälsningen genom Jesus Kristus bäst ska förkunnas i vår tid – i ord och handling.

Det är dags för partierna att lyssna och släppa taget om Svenska kyrkan. Ärkebiskopen har rätt i att nuvarande system är otidsenligt. I en intervju i Dagen 21/4 säger hon: “Skulle vi börja om från scratch skulle vi aldrig ha den här kopplingen till de politiska partierna.”

Låt oss hoppas att partipolitiken får vara en parentes i kyrkans historia.

Amanda Carlshamre
Teologistuderande, ordförande POSK

Hans-Olof Andrén
Seniorprofessor vid Chalmers tekniska högskola, ordförande POSK 2003-2019

 

Foto: Magnus Aronsson/ IKON

POSKs ledamot lämnar platsen i stiftsstyrelsen

Överklagandenämnden har nu offentliggjort sitt beslut rörande biskopens anställning i Härnösand och därför ser POSK ett behov av att klargöra och tydliggöra konsekvenserna av detta.

POSKs ledamot har valt att med omedelbar verkan avsäga sig sitt uppdrag i stiftsstyrelsen och stiftsstyrelsens arbetsutskott med anledning av att han anser sig personligen ha gjort en felaktig bedömning av både situation och beslutsunderlag och därmed medverkat till ett beslut i stiftsstyrelsen som uppenbarligen inte är förenligt med Kyrkoordningens regelverk.

”Då det under hela min tid som engagerad i Svenska kyrkan har varit, är och kommer att vara kyrkans bästa som ledstjärna men där jag nu uppenbarligen medverkat till det som enligt mig inte kan uppfattas som annat än ett felaktigt beslut anser jag det vara rätt att i detta läge ta konsekvenserna och avgå.”

Vi ber fortsatt för de inblandade i Härnösand stift, för klokhet och urskiljning i de beslut och den process som ligger framför och om försoning där förtroendet skadats.

Amanda Carlshamre
riksordförande för POSK

Foto: iStock.com/FroggyFrogg

De nya bestämmelserna om gudstjänsten

Många böcker uppslagna och uppspikade på en vägg så det är det enda som syns

På pingstdagen 2018 tas den nya kyrkohandboken i bruk. Samtidigt ändras vissa bestämmelser i kyrkoordningen om gudstjänsten. Såvitt jag kan se är dessa ännu inte tillgängliga på nätet (de sägs dock finnas med i den tryckta versionen av kyrkohandboken). I god tid innan pingst ska alla församlingsråd och alla kyrkoråd i självständiga församlingar ta visa beslut om församlingens gudstjänstliv. Här har jag på begäran samlat de nya bestämmelserna som kyrkomötet beslutade i höstas.

Församlingsrådet/kyrkorådet ska till att börja med besluta om vilka former för huvudgudstjänst utöver högmässa som får användas i församlingen. I praktiken gäller det alltså om (vissa) huvudgudstjänster ska kunna firas enligt den nya ordningen för mässa/gudstjänst. Detta beslut fattas enligt 17 kap kyrkoordningen (formuleringarna enligt den KO som gäller fr o m pingstdagen):

6§  Kyrkorådet i en församling eller församlingsrådet får efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker besluta vilka i kyrkohandboken angivna former av huvudgudstjänst som utöver högmässa ska användas i församlingen.

Sedan ska också kyrkoherden fatta beslut efter samråd med församlingsrådet/kyrkorådet om gudstjänstens uppbyggnad – det kan gälla t ex syndabekännelsens placering, vilka av de fakultativa momenten i mässa/gudstjänst som ska vara med, vilken musikserie som ska användas osv:

8§  Kyrkoherden beslutar efter samråd med församlingens kyrkoråd eller församlingsråd, präster och kyrkomusiker om huvudgudstjänstens uppbyggnad och utformning.

Den präst som leder huvudgudstjänsten beslutar vilka av kyrkohandbokens alternativ inom varje moment som ska användas.

Man kan ju också tänkas vilja utnyttja möjligheten i 18 kap KO, särskilt i den nya §6a:

6§  I huvudgudstjänsten får vid ett visst tillfälle eller under en viss tid användas någon annan gudstjänstordning än den som ingår i kyrkohandboken, med undantag av måltidens texter, och andra psalmer eller församlingssånger än de som ingår i psalmboken.

Beslut om detta fattas av kyrkoherden efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker och efter medgivande av församlingens kyrkoråd eller församlingsråd. Ett sådant beslut ska genast anmälas till domkapitlet. 

Om det finns särskilda skäl får domkapitlet ändra eller upphäva kyrkoherdens beslut.

6a §  I huvudgudstjänsten får till kyrkohandbokens texter användas annan musik än den som ingår i kyrkohandboken.

Beslut om detta fattas av kyrkoherden efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker och efter medgivande av församlingens kyrkoråd eller församlingsråd. Ett sådant beslut ska anmälas till domkapitlet.

Om det finns särskilda skäl får domkapitlet ändra eller upphäva kyrkoherdens beslut. 

 

Hans-Olof Andrén
ordförande för POSK och POSKs gruppledare i kyrkomötet.