fbpx

Nu driver vi på den nya unga kyrkorörelsen!

Skrivet av

Den nya kyrkliga rörelsen är här, och den drivs av och för unga. Vi ska välkomna den med att möta deras längtan, och driva för enhet – inte minst i kyrkovalstider.

Konfirmandtalen och antalet inträden i vuxen ålder ljuger inte –  intresset och nyfikenheten på kristen tro är starkare än någonsin. Många, både ideella och anställda, ställer sig frågan: Hur gör vi för att ta emot dem? Det har skrivits mycket om frågan att kyrkan inte kan bli passiv i denna uppåtpekande trend. Men mycket gott arbete görs redan.

Man kan tänka sig att det är en rolig tid att vara ung i kyrkan idag. Glädjen att vara tillsammans i mötet med andra människor finns fortfarande kvar för de som hade sina viktigaste utvecklingsår under pandemin. Nu kommer kyrkor samman under ekumeniska året för att stå samlade för kristen tro och också även fred i världen. Ny sång färgar ungdomsgrupperna med en psalmbok under revision och en remissutgåva i farten. Biskoparna satsar med kristen tro i nästa generation, och gör det omöjliga – samlar drygt 1300 unga i Stockholm för att stärka dem i deras trosresa. Stiften satsar också med praktiktjänster som Ung resurs.

Men på lokal nivå landar det på samma frågor – vilka äger verksamheten? Frågan om att uppvärdera ideellt arbete har brett stöd från många, men det följer också med frihet och förtroende i uppdraget. Tidigare artiklar i Kyrkans tidning tar upp problemen längs vägen när man vill uppnå delaktighet och där hittar vi hinder som exempelvis för hårda strukturer, hög personalomsättning, inga öppna mötesplatser för unga vuxna och ingen egen nyckel till församlingsgården. Gör vi inget åt dessa hinder riskerar löftena om ökad delaktighet bli tomma ord. Unga behövs mötas i sin längtan, och det kan ibland vara utanför vår egen box.

När också antalet unga ökar kommer också nästa uppgift: Att sprida kunskapen om kyrkans demokratiska uppbyggnad för nästa generation. Fortfarande är engagemanget i de lokala beslutande organen bräckligt – unga engagerar sig sällan och sitter inte ut hela mandatperioden. Och kunskapen är lägre nu än förra generationen – vad händer på stifts- och kyrkomötesnivå och vad vill alla nomineringsgrupper? Detta är ett verkligt problem, inte minst i kyrkovalstider.

I kyrkovalstider träder kampanjerna fram – och inte alltid är de särskilt uppbyggande. Många av de nomineringsgrupper som är i någon mån kopplade till respektive riksdagspartier kampanjar just nu med stor budget – och sätter folk mot folk. I inlägg på sociala medier får vi höra påståenden som exempelvis att nomineringsgrupper som oss vill sätta stopp för alla som vill engagera sig men som inte kan alla bibelverser! En annan grupp påstår att nomineringsgrupper som oss vill sekularisera kyrkan inifrån och plocka bort kors och andra symboler från våra kyrkor…

De flesta kan identifiera dessa påståenden som lite skämtsamma och inte på riktigt en del av kampanjen, men det påverkar och polariserar de ännu oinvigda i kyrkovalet, i detta fallet många unga. Ingen ung ska behöva känna att kyrkovalet på något sätt handlar om folk mot folk, inte när vi som kyrka pratat hela året om enhet. Enda vettiga lösningen på denna stora polarisering är om de sakpolitiska intressena försvinner. Förtroendevalda ska inte tjäna sitt partis inre agenda i kyrkan. Vi anser att partipolitiken borde försvinna från kyrkan – för gott.

Nu är en härlig tid att vara kyrka, och då bör alla vittna om en gemenskap i tro. Vi kan alla samarbeta för att göra kyrkan till en bättre plats – inte bara för unga!

Noa Edwardsson, plats #4 i Växjö stift till kyrkomötet
Fredrik Hinton, plats #14 i Lunds stift till kyrkomötet
Felicia Karlsson, plats #5 i Växjö stift till stiftsfullmäktige
Molly Fagergren, plats #6 i Växjö stift till stiftsfullmäktige
Elmer Larsson, plats #7 i Uppsala stift till kyrkomötet
Albin Vidmark, plats #4 i Luleå stift till kyrkomötet
Axel Göthberg, plats #29 i Stockholms stift till stiftsfullmäktige
Alma Wallin Bustad, plats #3 i Skara stift till stiftsfullmäktige

Vi längtar efter en kyrka på egna ben

Skrivet av

En text att skicka vidare till din granne, din vän eller släkting när du påminner om att rösta i kyrkovalet.

Var fjärde år framträder en valrörelse som handlar om att förändra Svenska kyrkan åt det ena eller andra hållet. Det förvånar en del. Enligt kyrkoåret har valdagen, söndagen den 21 september, rubriken ”Enheten i Kristus”. På en valdag. Hur tar vi hand om det?

För 25 år sedan skildes Svenska kyrkan från staten, med syftet att kyrkan inte längre skulle vara en del av staten i Sverige utan istället ha en självständig roll i likhet med övriga trossamfund och andra aktörer i samhället men tre maktbärande politiska partier kvarstår i kyrkovalet; Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna. Trots att många av de förtroendevalda jag känner från dessa partier är aktiva i kyrkan blir det magstarkt när det största av dessa partier dessutom tydligt vid sin valupptakt deklarerar att kyrkovalet är ett ”utmärkt tillfälle att testa kreativa metoder”, det är ett ”genrep”, det är ett ”prov-val” inför nästa års allmänna val. Det är en retorik som förminskar Svenska kyrkan.  

Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan, hon är en öppen och demokratisk folkkyrka – en kyrka som har ett rikstäckande ansvar med församlingen som den primära enheten. I Svenska kyrkans valrörelse förväntas nomineringsgrupperna skriva fram sina konfliktlinjer tydligt och Svenska kyrkan är inte hjälpt av ett system som kräver en retorik där en vänsterröst eller en högerröst anser sig behövas utan en kyrka står bortom de skalorna. Hon behöver människor som ställer upp för val utan att vara kopplade till en partipolitisk ideologi, som samlas kring kyrkans egen kyrkosyn och  teologi. Det står de sekulära partierna fritt att kandidera som parti i Svenska kyrkans val. Men att det är tillåtet gör det inte lämpligt. Vi efterlyser en saklig diskussion om lämpligheten i att sekulära partier ställer upp till val inom ett trossamfund, ett av många trossamfund i Sverige.  

Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan anser att det är församlingen som ska vara basen för de som beslutar i kyrkan. POSK längtar efter en kyrka på egna ben, styrd efter en logik som är kyrkans egen, styrd av de som vill och längtar. Det som förenar människorna som utgör kyrkan är viljan att ha en relation med Gud och Jesus, och inte vilka åsikter vi har om skattesatser eller bygglovsregler. Inom POSKs prioriterade frågor ryms diakoni, samhällsengagemang, dialog, mångfaldsarbete och att värna skapelsen – frågor som börjar i kyrkans lära och får spridas i samhället. Kyrkan behöver varenda förtroendevald individ, men POSK vill förändra valsystemet och sättet förtroendevalda väljs på. POSK vill på intet sätt stänga ute människor från kyrkan eller från beslutande organ. Jag vet hur jag röstar i de allmänna valen, men hur jag röstar i kyrkan är annorlunda. För kyrkan är annorlunda och har en grund jag varken kan eller vill påverka, en grund som inte påverkas av att det är kyrkoval.

Förtidsröstningen pågår och vi vet anledningarna att rösta är många; någon anser att Svenska kyrkans arbete med människor i socioekonomisk utsatthet och marginalen är det primära, någon anser att dopundervisningen och arbetet med konfirmander är det viktigaste, någon anser att Svenska kyrkan som saltet i samhället är det viktigaste inom ramen för kyrkans uppdrag – att stå upp för det goda och vara en röst åt dem som ingen röst har, någon anser att gudstjänstlivet och den lokala församlingens gemenskap är det viktigaste. Oavsett vår erfarenhet har vi många skäl som drar oss till att rösta, tack och lov för det! 

I församlingen där du bor finns kyrkomusiker som spelar vid livets stora och små händelser, körer som sjunger om söndagarna som kan ge dig en textrad eller melodi att meditera över länge, där finns församlingspedagoger som tar emot ditt barn eller barnbarn inför konfirmandläsning eller en ung ledare som hjälper dem att växa, där finns diakoner och präster som lyssnar och följer med och leder sorgegrupper och gudstjänster, där finns husmor som bjuder på kaffe, och där finns kyrkogårdsarbetaren du möter vid en grav. Det är med församlingen i centrum, där livet finns, där möten sker. Rösta för din församlings skull. Kyrkan har ett eget uppdrag och en enhet i Kristus – oavsett de konfliktlinjer som vi nomineringsgrupper förväntas dra upp inför ett kyrkoval. Minns det.

Amanda Carlshamre
Ordförande POSK



Unga behövs i kyrkan – POSK gör det möjligt

Skrivet av

Axel Göthberg ville göra skillnad i kyrkan och engagera sig för att stärka gemenskapen och ungdomars deltagande. För honom är POSK den naturliga vägen för alla som vill engagera sig i kyrkan. – Lämna de politiska åsikterna på kyrktrappan, säger han.

När Axel Göthberg var 21 år bestämde han sig för att ställa upp i kyrkovalet och kandidera till kyrkofullmäktige. Han surfade runt på olika nomineringsgruppers hemsidor och valde POSK. – Det var utan tvekan den bästa nomineringsgruppen. Det som inspirerade mig var POSKs valprogram, trosgemenskapen och möjligheten att lämna de politiska åsikterna på kyrktrappan. Kyrkan ska ha sina egna prioriteringar och inte dras in i det sekulära maktspelet, säger Axel.

Axel har nu suttit en mandatperiod i kyrkorådet i Lidingö församling. Han kandiderar även till kyrkofullmäktige i detta kyrkoval. – När vi startade POSK-gruppen var vi bara fem på listan. Idag är vi 14 och då är det mestadels ungdomsledare från församlingen, berättar Axel.

Varför ställer du upp i kyrkovalet? – Jag kandiderar för POSK eftersom jag tycker att det rent ideologiskt känns märkligt att blanda ihop partipolitik med församlingens arbete.

POSK är en rörelse med låg tröskel för engagemang, där det inte handlar om ett politiskt ställningstagande, utan om att värna kyrkans bästa. – Jag tog med andra ungdomsledare in i arbetet, och det blev tydligt att det finns en bred blandning av människor, både unga och äldre, som känner att POSK är en plattform där man kan bidra utan att behöva ställa upp på en partipolitisk linje. Vi delar alla en stark vilja att värna församlingens liv, säger Axel.

Som 25-åring är Axel ofta bland de yngsta i sammanhangen. Han menar att det är en styrka att unga och äldre möts. – Vi som är yngre kommer in med andra perspektiv och mer energi. Vi ger idéer och faktiskt ett livskraftigt kyrkoråd som kan arbeta för hela församlingen. Om kyrkan ska värna barn- och ungdomsarbetet så måste fler i den gruppen företrädas i den demokratiska processen.

Han tar ett exempel på att han tack vare sin utbildning som civilingenjör inom samhällsbyggnad har kunnat lösa flera av församlingens fastighetsfrågor. – Jag är ämneskunnig inom fastigheter som är en stor del av kyrkans dagordning idag. Det finns en stor kunskap hos unga idag inom olika områden som vi i kyrkan ska ta tillvara på, säger Axel.

Han betonar vikten av att kyrkan inte fastnar i administration och byråkrati. – Det är så lätt att gudstjänstlivet och dopet glöms bort. Vi i kyrkan måste se till att fler döps och konfirmeras. Konfirmandlägren är avgörande och måste bli fler. Idag är det fullt på många och då missar vi ett flertal ungdomar. Vi måste arbeta vidare med att erbjuda ännu fler läger, säger Axel.

För Axel värnar verkligen om kyrkans lägerverksamhet. Han har arbetat på ett 20-tal läger sedan hans egna konfirmandtid. – Personligen har jag alltid trivts bäst på kyrkans läger. Det är en fin gemenskap, och den andliga resan som ungdomarna gör är otroligt fin att se. Finner man en gemenskap så stannar man ofta kvar i kyrkan, säger han.

Vad utmärker POSK? – POSKare sätter alltid kyrkans väl och ve främst. Vi som är med vill alltid kyrkans bästa. Det är därför jag ställde upp och det är därför jag tror att fler borde rösta på POSK. För kyrkan ska vara en plats där alla kan bidra, oavsett ålder, bakgrund eller erfarenhet, avslutar Axel.

Axel Göthberg

Har i många år varit aktiv som ungdomsledare och startade inför kyrkovalet 2021 en POSK-grupp i Lidingö församling, där en majoritet av kandidaterna idag är under 30 år. Han kombinerar tjänstgöring som soldat i infanteribrigaden med studier till civilingenjör i samhällsbyggnad på KTH.

POSK verkar för

– att fler personer under 30 år tydligt har plats i beslutsfattande organ i Svenska kyrkan.

 

Vi är stolta över Svenska kyrkan!

Skrivet av

Är du stolt över att tillhöra Svenska kyrkan? Det är vi också. Tycker du att kyrkan är viktig för att det görs så mycket bra där? Det tycker vi också.

Vi är stolta över mötesplatserna, gudstjänstlivet, människorna och rörelsen framåt tillsammans. Vi ser vikten av att kyrkan fortsätter vara en tydlig diakonal kraft, och en röst för alla människors värde och värdighet. Vi tar mångfald på stort allvar.

Nu är valrörelsen igång inför det stundande kyrkovalet, och vi ser med oro på hur debatten allt mer präglas av polarisering och radikalisering. Och den här utvecklingen förekommer inte bara i de nomineringsgrupper som också är riksdagspartier, utan även i budskapen från grupper som är – eller påstår sig vara – partipolitiskt obundna.

Vissa röster ropar att kyrkan är vänstervriden och att det till varje pris måste motarbetas. Några menar att kyrkan inte längre är kristen eller är på väg att överge Bibeln. Andra ropar att kyrkan var bättre förr och att utvecklingen framåt är farlig. Ytterligare andra menar att kyrkan måste vara ännu mer progressiv, så till den grad att man vill införa förbud och hårdare regler. Alla dessa åsikter bygger på en idé om att Svenska kyrkan idag inte är på rätt väg, att kyrkans verksamhet och inriktning inte är någonting att vara stolt över.

POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) accepterar inte den retoriken. Istället står vi emot dessa polariserande yttringar. Vi menar att kyrkan inte är en åsiktsgemenskap och att den aldrig kan bygga på partipolitiska grundantaganden, som höger-vänster-skalan. Det som förenar människorna som utgör kyrkan är viljan att ha en relation med Gud och Jesus, och inte vilka åsikter vi har om skattesatser eller bygglovsregler.

Det här betyder att POSK är rätt val för dig som, precis som så många andra, tycker att kyrkan är viktig och i stort sett fungerar väl redan idag. Du ser allt gott som görs för barn och unga, hur körsången engagerar och det fina i att gudstjänster kan se helt olika ut i olika sammanhang. Du uppskattar att kyrkan tydligt tar ställning för utsatta människor och grupper och vill att det ska fortsätta vara så. Du delar vår stolthet.

Så POSK är alltså emot att kyrkan förändras och utvecklas? Självklart inte. Kyrkan kommer ständigt att förändras, människor kommer och går, nya medlemmar tar med nya erfarenheter och perspektiv in till kyrkan – denna utveckling är vi naturligtvis positiva till. Det är den ständiga rörelsen framåt, i samklang med samhället i övrigt, som gör att vi är en folkkyrka.

Vi behöver inte försöka laga det som inte är trasigt. Rösta på POSK i kyrkovalet.

Helena Taubner, Hjo
Svante Jildenhed, Skövde
Alma Wallin Bustad, Skövde
Axel Nydén, Tibro
Gunnar Götlind, Falköping
för POSK i Skara stift



Med församlingen och Kristus i centrum

Skrivet av

Visst är det lätt att bli less och trött på kyrkovalet och dess tongångar. Till vardags har jag förmånen att diskutera samverkan med kommun kring människor i utsatta livssituationer, få fira gudstjänst med ungdomar, ha själavårdssamtal och leda sorgegrupper och bjuda lov-firande barnfamiljer som mår gott av sammanhang på tacos och lek. Det där levande gudstjänst- och församlingslivet som skapar mening och liv. I en Facebook-tråd häromdagen såg jag en POSK-kandidat formulera ”veckorna är här när jag andas i påse, övar mig i acceptans och hårt väljer vilka strider jag tar”. Dessa valveckor skapar ett påtagligt skarpt skav i fler än mig, ett skav det är värt att sätta ord på, ett skav jag vill tro är sunt.

Vi har så oerhört mycket att vara stolta över i Svenska kyrkan, och kyrkovalet tar fram den absolut fulaste sidan av Svenska kyrkan och lyfter fram den i offentligheten, i ljuset för alla att ha åsikter om. Grupperingar av människor ställs mot andra grupperingar, trots Jesu bön om att vi alla ska bli ett och Paulus återkommande ord om att vi i församlingen inte ska dela upp oss i grupper har vi ett system som inte främjar enhet och konsensus. Åsikter haglar och misstro råder, precis i samma ögonblick som Jesus vill ena, och kyrkans uppdrag just är att ena. Vi som är förtroendevalda i Svenska kyrkan har ett uppdrag i att verka för att de fromhetstraditioner vi bär inom Svenska kyrkan ryms och får plats att växa, att motverka splittring och föra samman människor som tillsammans kan finna nya vägar i tron och främja en gudsrelation som bär i och genom livet.

Det pågår skrämsel och fördummanden av Svenska kyrkan i en valrörelse, vilket är mitt skav. Det går ingen nöd på mig, och inte på Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan heller, däremot blir jag ledsen för vår kyrkas skull – att templet blir ett rum för slagord och misstro och hur det köpslås åt en massa möjliga håll. Jesus ville något annat. Vi också.

Förtidsröstningen har öppnat och vi vet anledningarna att rösta är många; någon anser att Svenska kyrkans arbete med människor i socioekonomisk utsatthet och marginalen är det primära, någon anser att dopundervisningen och arbetet med konfirmander är det viktigaste, någon anser att Svenska kyrkan som saltet i samhället är det viktigaste inom ramen för kyrkans uppdrag – att stå upp för det goda och vara en röst åt dem som ingen röst har, någon anser att gudstjänstlivet och den lokala församlingens gemenskap är det viktigaste. Oavsett vår erfarenhet har vi har många skäl som drar oss till att rösta, tack och lov för det! Men sedan finns också de som menar att de vill rösta för att hålla andra grupper ute. Någon grupp menar sig vara ”garanten” för att hålla en annan grupp utanför. Det är tröttsamt. I min mening utstrålar det inte ett särskilt kristet förhållningssätt till ”de andra” som, liksom även jag, är skapade till Guds avbild.

POSK vill inte stänga ute människor från kyrkan eller från beslutande organ. Kyrkan behöver varenda förtroendevald individ, men POSK vill förändra valsystemet och sättet vi förtroendevalda väljs på. Jag vet hur jag röstar i de allmänna valen, men hur jag röstar i kyrkan är annorlunda. För kyrkan är annorlunda och har en grund jag inte varken kan eller vill påverka. Grunden är Guds! Och uppdraget är detsamma idag och alla dagar. Det stora uppdraget förändras inte, frågan för oss att ta oss an inför valet är alltså vilka vi bäst tror kan förverkliga Kyrkans uppdrag – inte vårt eget uppdrag. ”Låt din vilja ske” – inte vår.

Vi kan se idag som en slutspurt i en valkampanj, och vi kan se idag som en start för alla de som väljs in i nya och nygamla förtroendeuppdrag i Svenska kyrkan, som är satta att förverkliga kyrkans uppdrag. Skippa misstron. Var frimodiga i liv och ande. Nu är första dagen på valet som möjliggör för att kyrkans uppdrag ska förverkligas ytterligare med församlingen, gemenskapen och Kristus i centrum i vår kyrka som del av den världsvida gemenskapen – Svenska kyrkan.

Amanda Carlshamre
Ordförande för POSK

Ekumeniska böneveckan

Skrivet av

Böneveckan för kristen enhet pågår just nu och sker årligen den 18–25 januari. Det är världens största ekumeniska manifestation och genomförs i cirka 120 länder samtidigt. Ekumenik handlar om kyrkornas vilja att samtala, samarbeta och att söka enhet.

”Tor du detta?” är temat för Böneveckan 2025 och har tagits fram av den monastiska gemenskapen i Bose i nordvästra Italien utifrån berättelsen från Johannesevangeliet om när Jesus möter de sörjande systrarna Marta och Maria efter att deras bror Lasaros dött. Mer information om Böneveckan finns hos Sveriges kristna råd.

Detta år ingår också Böneveckan i uppmärksammandet av det ekumeniska året. Det är 100 år sedan det stora ekumeniska mötet i Stockholm 1925 – det som ärkebiskop Nathan Söderblom bjöd in till och som blev ett betydelsefullt avstamp för den moderna ekumeniska rörelsen. Vi uppmärksammar också att det är 1700 år sedan det första kyrkomötet i Nicea år 325. Då enades den tidiga kyrkan kring en bekännelse av den gemensamma tro som alltjämt bär Kristi kyrka.

 

I POSKs program lyfts ekumenik bland annat genom att vi vill:
– Uppmuntra församlingarna att arbeta mer ekumeniskt för att stärka den kristna gemenskapen. Lokalt genom samverkan mellan församlingar som tillhör olika kyrkor och samfund.
– Att arbetet med en ny psalmbok sker ekumeniskt.
– Att församlingarna har vetskap och kunskap om de ekumeniska dokument som Svenska kyrkan har undertecknat. Så att den fördjupade kyrkosyn och teologi som kommer till uttryck där kan genomsyra Svenska kyrkans tro, liv och organisation.

Dags för kyrkomöte

Skrivet av

I veckan är det dags för årets kyrkomöte. Själva öppnandet sker på tisdagen under högtidliga former i Uppsala domkyrka i närvaro av H.M. Konungen och H.M. Drottningen, socialminister Jakob Forssmed, kulturminister Parisa Liljestrand, landshövding Stefan Attefall, förtroendevalda ledare för kyrkor i Danmark, Finland, Norge och Island samt Svenska kyrkans biskopar. Den inledande gudstjänsten leds av Skara stifts biskop Ulrica Fritzson. Inledningsgudstjänsten med kyrkomötets öppnande sänds även direkt på Svenska kyrkans webbsida.

Årets kyrkomöte har temat ”Kyrkan i det offentliga rummet”. Tematiken innebär att motionerna måste ha en koppling till temat eller till någon av kyrkostyrelsens övriga skrivelser. Temat har kyrkomötet självt valt och det är hämtat från Lutherska världsförbundets skrift med samma namn. Till att börja med hade 86 motioner lämnats in till årets kyrkomöte. Tio av dem drogs tillbaka av motionärerna då kyrkomötets presidium gjorde bedömningen att de inte gick att koppla till temat och ytterligare tre föreslås avvisas när kyrkomötet tar upp sitt arbete. Av de 73 motionerna har POSKare varit med och lämnat in 12 stycken.

Under veckan arbetar utskotten med att ta fram förslag till beslut i de olika ärendena. Detta resulterar så småningom i betänkanden som ligger till grund för besluten som fattas vid nästa session av kyrkomötet i november. POSK-gruppens 47 ledamöter har på olika sätt förberett sig inför denna session av kyrkomötet. Nu sker arbetet med att få så stort gehör som möjligt i utskotten i de frågor som ligger särskilt nära POSK.

Under den första sessionen kommer ledamöter och biskopar mötas i universitetshuset i Uppsala för utskottsarbete, tematiska seminarier, föreläsningar och kulturprogram. Den andra sessionen, med debatt och beslut, äger rum på Uppsala Konsert & Kongress i november.

Victor Ramström
informatör och ledamot i kyrkomötet

Nya biskopar vigda

Skrivet av

Idag den 22 september hölls högmässa med biskopsvigning i Uppsala domkyrka. Då vigdes Ulrica Fritzson till biskop i Skara stift samt Teresia Derlén till biskop i Härnösands stift.

Vigningen förrättades av ärkebiskop Martin Modéus i närvaro av kungen och drottningen, utländska gäster och Svenska kyrkans biskopar.

Ulrica Fritzson valdes den 20 mars till biskop för Skara stift och efterträder biskop Åke Bonnier. Hon prästvigdes i Lunds domkyrka 1996 och har tidigare innehaft prästtjänster i landsbygdsförsamling, storstadsförsamling, inom institutionssjälavården och för Svenska kyrkan i utlandet som ambulerande präst i Afrika. 2017 disputerade Ulrica Fritzson på en avhandling om skuld och försoning; om upprättande och försonande möjligheter för en skyldig människa. Till sitt valspråk har hon valt: Världen behöver din kärlek.

Teresia Derlén valdes den 14 maj till biskop för Härnösands stift och efterträder biskop Eva Nordung-Byström. Hon prästvigdes i Strängnäs domkyrka 2003. Hon är Doctor of Philosophy in Theology (PhD) och avlade sin doktorsexamen vid King’s College i London 2019. Teresia Derlén arbetade i olika roller som präst i England 2012–2019, därefter har hon arbetat som biskopsadjunkt och stiftsteolog i Västerås stift. Till sitt valspråk har hon valt: Gud förnyar jordens ansikte.

Foto: Magnus Aronson/Ikon

Teresia vald till biskop i Härnösands stift

Skrivet av

Idag den 14 maj valdes Teresia Derlén till nästa biskop i Härnösands stift! Det var vid den andra valomgången som valet stod mellan Teresia Derlén och Kenneth Nordgren, där Teresia fick 61% av rösterna. Teresia kommer att vigas till biskop i Uppsala domkyrka den 22 september, tillsammans med Ulrica Fritzon som valts till ny biskop i Skara stift.

Teresia arbetar i dag som biskopsadjunkt och stiftsteolog i Västerås stift. Tidigare har hon bland annat arbetat i olika roller som präst i England.

Stort grattis Teresia, och Guds välsignelse i det kommande uppdraget!

 

Foto: Maria Eddebo Persson

Ulrica Fritzson vald till biskop i Skara stift

Skrivet av

Den 20 mars valdes Ulrica Fritzon till nästa biskop i Skara stift! Det var vid den första valomgången som valet stod mellan Ulrica Fritzon, Jan Eckerdal, Esbjörn Särdquist, Karin Enerbäck, Daniel Tisell och Stefan Hiller. Ulrika Fritzon fick 50,44% av rösterna och eftersom en kandidat behöver ha ett stöd av minst 50 procent för att bli biskop är valet avgjort redan i första valomgången, vilket är mycket ovanligt och första gången det händer i Skara stift. Ulrika kommer att vigas till biskop i Uppsala domkyrka den 22 september, tillsammans med den som kommer att väljas till biskop i Härnösands stift senare i vår.

Ulrika är idag stiftsteolog i Skara stift.

Stort grattis Ulrika, och Guds välsignelse i det kommande uppdraget!

 

Foto: Josefin Roos
Arkiv
Kategorier