fbpx

Vara långsint eller inte…?

Så är valsöndagen över och vi vaknar upp till en ny dag i eftervalsveckan. Ännu är det ett preliminärt valresultat för när alla förtidsröster och brevröster räknats in kan ett eller annat mandat flytta runt. Och sedan ska personrösterna räknas.

Men i det stora hela har vi resultatet klart och för oss i POSK är det glädjande att det gått så bra på de allra flesta ställen.

Ikväll hoppas jag att så många som möjligt delar i den valanalys och utbildning i vad som händer nu. Har du inte anmält dig så gör det nu till info@posk.se

Utbildning – Vad gör vi nu?
Det är dags att se till att få bästa möjliga utdelning av de röster vi har fått. Som tidigare informerats om håller POSK en digital utbildning den 21 september klockan 19-21 om det arbete som behöver ske och frågor som kan finnas. Anmäl dig till utbildningen, länk skickas ut.

Det är inte bara POSK som håller utbildning och valanalyskvällar, jag har sett att så även sker hos till exempel socialdemokraterna.

I mitt sociala medieflöde ser jag många olika typer av valanalyser. Och det är givetvis så att alla väljer att se valresultatet ur sitt eget perspektiv och siffror går att vända och vrida till ens egen fördel.

Men oaktat detta så hoppas jag, att vi i POSK kan lämna det som hände och sades under valdebatterna bakom oss. Det betyder inte att vi måste tycka lika som våra kamrater i de övriga nomineringsgrupperna. Vi har fortfarande våra hjärtefrågor som vi driver.

Men en sak är viktig att komma ihåg.

POSK kritiserar valsystemet och inte personerna! Jag säger det igen. POSK kritiserar valsystemet och inte personerna. Och det är viktigt att komma ihåg och påminna eventuella förorättade valda ledamöter i andra nomineringsgrupper.

En företrädare för den största nomineringsgruppen i kyrkomötet skrev i ett fb-inlägg. Nu har vi emellertid fått in ytterligare en högerextrem grupp…”. Läs meningen igen… Nu har vi emellertid fått in ytterligare en högerextrem grupp…” och jag tänkte då – att ja, just det, det är faktiskt ni som har fått in ytterligare en nomineringsgrupp i kyrkomötet pga av det valsystem som den största gruppen drev igenom.

Jag tycker det är konstigt att kritisera de nomineringsgrupper som väljs in, via ett valsystem, som den gruppen håller så hårt om ryggen. (Men jag delar oron över vad detta kommer att få för konsekvenser).

Men med det valsystem som POSK vill återgå till, nämligen direktval på lokal nivå och sedan indirekta val till stift och riksnivå, så skulle ingen av de två grupper som den största gruppen skyr som elden, tagit sig in. Betänk detta!

Låt oss nu glädjas över att POSKs agenda har fått sådant genomslag i mediebruset. Låt oss glädjas över våra framgångar. Låt oss förvalta detta förtroende och dessa mandat på allra bästa sätt.

Anmäl dig till informationsträffen tisdag 21 september! Och låt oss inte vara långsinta utan lyfta oss över det och göra det allra bästa och mesta av det resultat som väljarna har röstat fram. Och tvätta av er alla stämplar som andra försöker sätta på er och på POSK.

Och kom ihåg POSK kritiserar valsystemet och inte personerna!

/Carina Etander Rimborg, vald ledamot i kyrkomötet och Örgryte pastorat

POSK rejält framåt i kyrkovalet!

Kyrkovalet 2021 är över. Och det är med glädje som vi kan konstatera att POSK ökar i valet till kyrkomötet. Det är ännu ett preliminärt valresultat men med 2113 av 2138 valdistrikt räknade så har POSK fått 19,55% av rösterna, 2017 fick vi 17,06%. Detta visar för tillfället en ökning av antalet mandat från 43 stycken till 49, vilket preliminärt innebär 6 mandat mer i kyrkomötet och att vi ännu tydligare är kyrkovalets näst största grupp.

Om valresultatet säger POSKs ordförande Amanda Carlshamre:
– Vi är väldigt nöjda med valresultatet! Det gläder oss särskilt att de obundna grupperna POSK och ÖKA verkar ha marscherat fram bra.

POSK ser också att partierna i stort minskar i stöd, vilket är en indikation på att väljarna vill se en kyrka fri från partipolitik. Men ett nytt parti lyckas som det ser ut etablera sig i kyrkomötet.
– Vi beskyller systemet för att ha släppt in ännu en partipolitisk grupp som uttalat enbart vill ta mark i de allmänna valen, det är beklagligt och vi kommer att fortsätta arbeta för att förändra valsystemet, säger Amanda Carlshamre.

POSK ser flera anledningar till att vi har gått framåt:

  • Partipolitiken och systemet inom Svenska kyrkan har blivit mer synlig i år. Det gläder oss att vi fått upp den frågan på agendan och att vi har skapat medvetenhet kring hur systemet ser ut.
  • De lokala POSK-grupperna har gjort ett enastående jobb.
  • Vi har 32 nya grupper och tolv procent fler kandidater som ställer upp i år, jämfört mot 2017.  Det är klart att vi växer som nomineringsgrupp också gör att vi får fler röster ute i landet.

POSK kan också se att vi ökar i valet till stiftsfullmäktige i samtliga stift och på många håll där vi ställer upp lokalt till kyrkofullmäktige. Preliminära resultatet kommer att gälla i flera veckor och vi inväntar nu de definitiva resultaten.

Vi vill här också passa på att rikta ett varmt tack till alla som röstat på POSK i kyrkovalet! Utan er hade detta inte varit möjligt. Och vi vill också rikta ett stor TACK till alla POSKare som arbetat i valrörelsen, tack för arbete, entusiasm och glöd. Tillsammans bygger vi framtidens kyrka!

Victor Ramström
informatör

Ingen kan tjäna två Herrar

Den 14 september klagar en rad socialdemokratiska kyrkopolitiker på helahälsingland.se över att deras engagemang i kyrkan kritiseras för att de är socialdemokrater. De menar att det går alldeles utmärkt att kombinera ett kristet engagemang med ett politiskt engagemang och undrar varför de misstänkliggörs när de engagerar sig i kyrkan. Verkligen märkligt, om deras beskrivning skulle stämma. Problemet är dock, att de fullständigt har fått kritiken om bakfoten. Alternativt, vill de inte förstå kritiken.

Tårdrypande framställer sig skribenterna som offer för taskig kritik, som vill hindra dem från att finnas i kyrkan. Det är helt enkelt inte sant, vilket naturligtvis samtliga dessa socialdemokratiska politiker är medvetna om.

Posk – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – välkomnar varje person som vill engagera sig i kyrkan. Det går alldeles utmärkt att engagera sig i kyrkan och vara politiskt aktiv. Många personer i Posk är just det. Samtidigt tar Posk avstånd från att (S) som politiskt parti engagerar sig i kyrkan. Det är en avgrundsdjup skillnad mellan att en enskild kristen, med en viss politisk preferens, engagerar sig för sin kyrka och att ett yttre stående sekulärt parti, med beslut i partistyrelsen, agerar för att ta makten över Svenska kyrkan och använda henne för sina egna samhällspolitiska syften.

I alla andra sammanhang betonar (S) att religion och partipolitik ska hållas isär. Varför lever de inte upp till detta i kyrkan? Där driver de en total sammanblandning.

Det är troligt att de flesta socialdemokrater skulle reagera kraftfullt om till exempel Moderaterna eller Muslimska brödraskapet skulle agera för att ta makten över (S) partikongress. Ändå är det så (S) agerar som sekulärt parti i kyrkan.

Posk vill verka för en öppen och demokratisk folkkyrka, fri från partipolitisk splittring och maktutövning. En kyrka som har en reformerad och förenklad organisation, med mindre byråkrati och minskad centralisering, som undviker sammanslagningar av församlingar och som gläds över engagemang och frivillighet och avskaffar höga arvoden till politiker. En kyrka som är öppen och finns till för alla människor i en kärleksfull varm diakoni, där varje människa möts som en Guds skapelse och vän. Som är kreativ, firar gudstjänst med musik och körer i glädjefullt allvar och delar med sig till familj, grannar, vänner och ovänner.

Fram till den 19 september är det kyrkoval. Rösta på Posk – för en öppen, fri och demokratisk kyrka, utan partipolitik.

Anna-Lena Arousell Berglund, kandidat för Posk, Erik Eckerdal, kandidat för Posk

Varför vill allmänpolitiska partier styra Svenska kyrkan?

Micael Terstedt från POSK i Sundbyberg ställer sig frågan:

Varför vill allmänpolitiska partier styra Svenska kyrkan?

De sekulära allmänpolitiska partierna Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Centern kraftsamlar återigen för att försöka ta makten över det kristna samfundet Svenska kyrkan i kyrkovalet den 19 september.
Partierna tar med sig sitt hårda språkbruk och invektiven haglar över motståndaren. Demoniseringen av den andre är uppenbar. Den kristna hållningen är tvärtom att visa ödmjukhet, tillbedjan över människans lika värde och solidaritet med de som är utsatta.
Men, varför strävar de icke kristna allmänpolitiska partierna efter makten i ett specifikt religiöst samfund? Är det enbart makten över att kunna styra åsikterna i Sveriges största organisation med över fem miljoner medlemmar eller finns även ekonomiska incitament?
Låt oss som exempel se på de ekonomiska bidragen i min hemförsamling.
Svenska kyrkan i Sundbyberg är en liten församling i Sveriges minsta kommun. Det är en församling som varit mycket kommunalt politiskt styrd. När borgerliga partier haft makten har de tillsatt en borgerlig kyrkoherde. När socialdemokraterna haft makten har de tillsatt en socialdemokratisk kyrkoherde. Just nu styr socialdemokraterna med hjälp av centerpartiet och en folkpartist.
Medlemsantalet är lågt i jämförelse med övriga Sverige där över 55% av svenskarna är medlemmar i kyrkan. I Stockholm är ca 50% medlemmar medan i Sundbyberg är det under 40%. Med tanke på det är det märkligt att församlingen ska ha ca 30% högre mötesersättning än Stockholms stiftsfullmäktige som har ett övergripande ansvar för 61 församlingar. Årsredovisningen visar att kyrkorådets socialdemokratiske ordförande, som även sitter med i kommunfullmäktige, har fått ca 70 000 kr/ år i ersättning från församlingen.
Även den socialdemokratiske kyrkofullmäktige ordföranden sitter med i kommunfullmäktige och har en ersättning från kyrkan för sitt uppdrag på drygt 11 000 kr för att administrera ca två stycken två timmars möten per år. Den sistnämnde socialdemokratiske ordföranden är dessutom ordförande för församlingens valnämnd och har där, liksom övriga ledamöter, en månatlig ersättning under hela mandatperioden på fyra år fastän arbetet börjar först ett år innan kommande val.
Socialdemokraterna propsade dessutom på att de skulle ha en extra ledamot. En partifunktionär som inte deltagit i något sammanträde men haft ersättning.
Ersättningar brukar kopplas till reellt arbete och goda resultat. Är det moraliskt lämpligt att kyrkans medlemspengar används till att bekosta politiska partiers funktionärer?
Är det inte bättre att satsa mer på barn, ungdomar och behövande?
Tyvärr slutar inte ersättningarna vid enskilda ersättningar till partifunktionärer utan även ersättningar direkt till de politiska partierna sker. Det kallas mandatersättning och utgår med tio tusen kronor per år och grupp i kyrkofullmäktige plus fem tusen kronor per mandat som varje grupp erövrar. Ersättningar som går direkt in i de allmänpolitiska partiernas kassor utan att man vet att det kommer kyrkan tillgodo. De kan mycket väl användas för att driva allmän politik om cykelbanor eller parkeringsplatser.
Ersättningar på miljoner från kyrkans medlemsavgifter är en naturlig lockelse för de politiska partierna för att kunna driva sin allmänpolitik och avlöna funktionärerna.
Jag anser att ersättningar som utgår från kyrkans medlemsavgifter bör användas med återhållsamhet och kopplas till en kristen kyrkas uppgift. Ersättningar som inte direkt driver kyrkans grundläggande uppgift och är för kyrkans framtid är inte etiskt försvarbart.
Politiska partier ska inte kunna utnyttja kyrkan för egen vinnings skull. Svenska kyrkan måste få stå fri från allmänpolitiska partier.
Det är dags att släppa svenska kyrkan helt fri!
Micael Terstedt
POSK i Sundbyberg
POSK anser att förtroendevalda ska få ersättning för förlorad arbetsförtjänst och pensionsrätt och att förutsättningarna för kyrkliga förtroendeuppdrag måste förbättras genom anpassade arbetsformer. POSK förespråkar återhållsamhet vad gäller arvodering av förtroendeuppdrag.

Partierna skadar Svenska kyrkan

Partierna skadar Svenska kyrkan

Socialdemokraterna vägrar medverka till en reform av kyrkans demokratiska organisation och valsystem, trots att de direkta valen till Kyrkomötet öppnar upp för allsköns grupper att använda kyrkan som politisk språngbräda. Det skriver Erik Eckerdal.

Den 19 september är det val i Sveriges största medlemsorganisation, Svenska kyrkan. Inför kyrkovalet har flera ärkebiskopar, nuvarande och tidigare, kritiserat Svenska kyrkans partipolitiska system. Trots partiernas ihärdiga försök att inte låtsas om kritiken, utan försök att skapa andra konflikter, är just frågan om de politiska partiernas närvaro i kyrkan den stora konfliktfrågan. Många skulle säga ödesfråga.

Ärkebiskop Antje Jackelen har konstaterat att det partipolitiska systemet är otidsenligt. Ärkebiskop emeritus K.G. Hammar kallar systemet destruktivt för kyrkan. De partipolitiskt obundna grupperna instämmer, med POSK i spetsen, den näst största gruppen efter Socialdemokraterna.

I konflikt med kyrkans syfte

Problemet är inte att personer med partipolitisk tillhörighet är engagerade i kyrkan. Tvärtom, ett sådant engagemang välkomnas även av de obundna grupperna. Problemet går djupare och berör det partipolitiska systemets syfte, organisation och arbetssätt. Alla tre hamnar i konflikt med kyrkans syfte, grundläggande organisation, arbetssätt och identitet.

S instrumentella syn på kyrkan

De politiska partierna är sekulära ideologiska partier som medvetet agerar för att få makt över kyrkan. Många partipolitiska representanter protesterar mot denna beskrivning. Men de representerar de facto utomstående sekulära partier. Det är partistyrelsen som fastslår det kyrkopolitiska programmet.

Journalisten Maciej Zaremba har träffande beskrivit partiernas agerande som en kolonisation av kyrkan. Historiskt har S haft två syften med sin kyrkopolitik: Att ta makten över Svenska kyrkan, så att hon inte blir en självständig maktfaktor i samhället. Och genom sitt inflytande använda kyrkan som ett instrument för den egna politiska målsättningen. Denna instrumentella syn på kyrkan för egna syften, är fortfarande S inställning. Socialdemokraternas kyrkopolitiska program fastslår att målet är den ”demokratiska socialismen”, ett syfte det är svårt att hitta stöd för i Bibeln, bekännelsen eller Kyrkoordningen.

Kyrkan som politisk språngbräda

Det partipolitiska systemet i Svenska kyrkan är, internationellt sett, unikt. Det gäller även i jämförelse med folkrörelserna i Sverige, inklusive de politiska partierna, som i allmänhet har indirekta val till sina beslutande nationella kongresser. Det är inte utomstående grupper med andra ideologier, som till exempel Moderaterna eller Muslimska brödraskapet, som kandiderar till S partikongress, utan ledamöter som representerar sina lokalföreningar.

Ändå vägrar S medverka till en reform av kyrkans demokratiska organisation och valsystem, trots att de direkta valen till Kyrkomötet öppnar upp för allsköns grupper att använda kyrkan som politisk språngbräda.

”Omodernt och oansvarigt”

Svenska kyrkans nuvarande organisation är baserad på Regeringsformen 1974, alltså på sekulär lagstiftning. Det har förödande konsekvenser och leder till polarisering, konflikter och ekonomisk och administrativ ineffektivitet, eftersom Svenska kyrkans organisation inte är grundad i kyrkans teologiska grundsyn, där församlingen är grunden för kyrkans organisation. Att vara kyrkomedlem kan till exempel aldrig särskiljas från församlingen som gemenskap. Men i det partipolitiska systemet representerar den förtroendevalda sitt parti, som har kommit att ersätta församlingen.

Ett annat problem är att det partipolitiska systemet är konfliktdrivande och splittrar kyrkan, i motsats till att det främsta syftet med kyrkans organisation alltid har varit att ena och att bevara kyrkans enhet.

Den 19 september är det kyrkoval. Det är dags att partierna lämnar ett otidsenligt system och låter kyrkan sköta sig själv. Kolonisation är lika omodernt och oansvarigt år 2021 som 1945.

Erik Eckerdal

Det finns skäl att rösta i kyrkovalet!

En debattartikel från Nils Gårder i Skånska Dagbladet 10 september>>

Naturligtvis får även de politiska partierna ställa upp som nomineringsgrupper i kyrkovalet. I deras led finns troende och välvilliga kandidater. Problemet är att partierna saknar en konstruktiv kyrkopolitik.

De talar väl om folkkyrkan men deras iver till centralisering och likformighet är destruktiv.

Tre tecken på kris i Svenska kyrkans församlingar

1. Deltagandet i gudstjänster har sjunkit radikalt de senaste decennierna. För femtio år sedan var ännu antalet besök vid söndagens huvudgudstjänster fler än 10 miljoner. Idag är det ca 3,5 miljoner.

2. Den kristna undervisningen är på många håll nästan obefintlig och efterfrågas inte längre av bredare grupper. Det är nu 100 år sedan (1919) den allmänna undervisningen i troslära upphörde i skolan. Det är sedan dess kyrkans eget ansvar.

3. Sverige har tusentals väl underhållna kyrkor. Det är en stor glädje. Men många har gjorts ”övertaliga” genom att gudstjänster inte längre firas i dem.

Det behövs en ny kyrkopolitik för att bevara Svenska kyrkan som en folkkyrka. Det räcker inte med att lyfta fram symbolfrågor eller allmänna politiska ställningstaganden.

Svenska kyrkan är fortsatt en välkänd samhällsinstitution som vore kyrkan ännu en statlig myndighet. Kyrkobyggnaderna är kulturhistoriska smycken. Förmögenheten är betydande. Men är detta en garanti för att vara en folkkyrka?

Bättre byggnader än församlingar?

Församlingarna är ofta i långt sämre skick än kyrkobyggnaderna. Församlingarna har blivit allt färre med allt större territoriellt ansvar och allt färre medlemmar. Sedan år 2000 har antalet församlingar minskat med mer än 1000 stycken. Söndagens förkunnelse tas emot endast av några få procent av folket.

En kyrka behöver naturligtvis inte vara en folkkyrka. En levande kyrka förblir ett ljus som lyser i mörkret även i en öde trakt men om att Svenska kyrkan skall bevara sin ställning som folkkyrka krävs en ny kyrkopolitik. Det är ett ansvar för alla kyrkomedlemmar. Ett första steg är att deltaga i kyrkovalet och därmed ta ställning i de praktiska frågor som måste avgöras av dem som blir valda.

En femstegs-plan

1. Församlingarna måste ses som den primära nivån inte som ”lokalkontor” för en central myndighet. Det är i församlingarna mötet sker.

Ge församlingsprästerna ett tydligt ansvar för att väcka intresse och skapa delaktighet. Skärp stiftens ansvar för stöd av förkunnelse, diakoni och undervisning. Återgå till huvudprincipen att varje kyrka där huvudgudstjänst firas bör ha en präst som kan lära känna sin församling och ha ett eget församlingsråd. Engagemang och delaktighet uppstår endast lokalt. Endast en lokalt levande kyrka bevarar sin folkliga ställning och väcker respekt i samhället och i dess ledning.

2. Ge därför prästerna en bättre utbildning. Ställ höga krav på de akademiska studierna i teologi men även i andra ämnen som gör prästen förtrogen med filosofiska och kulturella strömningar. Lyssna till prästkandidaternas kritik och genomför en fullständig omprövning av utbildningen vid kyrkans utbildningsinstitut. Församlingsprästens självkänsla och auktoritet vilar på förmågan att nå fram till människor.

3. Öka antalet gudstjänster. Människors ”livspussel” är idag mer komplicerat än för femtio år sedan. Det måste finnas fler alternativ när man kan deltaga i gudstjänst, samtal och gemenskap. Undvik låsta kyrkor som är ett obehagligt tecken på kyrkans reträtt. Se värdet även av gudstjänster med ett fåtal deltagare. Överge inte landsbygden och de mindre orterna. Kyrkoåret bjuder på en spännande rytm och en variation som den borgerliga kalendern saknar. Delaktighet i kyrkolivet är ett erbjudande om självständig identitet.

4. För undervisning krävs ämnesutbildade lärare. Ge präster bättre utbildning i pedagogik och ge kyrkliga pedagoger en bättre fackutbildning. Inrätta kyrkliga skolor. Inte kyrkliga friskolor som konkurrerar med det allmänna skolväsendet utan ”kyrkskolor” för frivillig kristendomsundervisning riktad till barn, ungdomar och vuxna. Skapa nya katedralskolor i varje stift som en gemensam resurs för vidareutbildning. En intresseväckande undervisning är en nödvändighet för en folkkyrka.

5. Satsa på ideella medarbetare. Med början på 1970-talet har antalet anställda i lokal kyrklig tjänst ökat märkbart. Utvecklingen vänder nu. Församlingarnas arbete kan inte längre utföras endast av anställda. Vi står nu inför ett val: Att fortsatt basera församlingsarbetet på endast anställda eller att åter låta ideella medarbetare dela ansvaret. Väljer vi den första vägen kommer vi att få se allt förre och geografiskt större församlingar med allt svagare folklig förankring. Endast den senare vägen kan bevara en folkkyrka med bred förankring.

Lund den 10 september

Foto IKON Magnus Aronson

Nils Gårder

Kandidat i kyrkovalet för Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK)

POSK vill visst ha direkta val

För oss som har vuxit upp i en familj med syskon så är det inte ovanligt att det är bråk mellan syskon eller att det retas. Ibland kan det det gå riktigt vilt till, ibland är det smågnabb. Men vid en viss punkt, så säger (oftast) föräldrarna till ”nu får ni bli sams”. Eller så kommer syskonen fram till detta själva. Plötsligt finns det inget att bråka om eller så får en ”vapenvila” ingås för att friden ska få råda i familjen en stund.

Jag tänker på det här, för just nu är det, precis som Amanda Carlshamre skrev på bloggen i måndags, (https://www.posk.se/2021/09/med-kristus-i-centrum/) den tiden i valrörelsen som tar fram det absolut sämsta hos de flesta av oss som kandiderar i Svenska kyrkan. Och det är inget vi är stolta över.

Men i en valrörelse behövs det ibland ändå bli tydliga skillnader för att väljaren ska förstå vad de olika grupperna vill. Men pajkastning och svartmålning är inte roligt.

Låt oss lämna detta den 20 september

När dagen gryr den 20 september så hoppas jag att det som har sagts och gjorts i valkampanjen ska lämnas utanför kyrkan när mandaten fördelas och invalda personerna, för olika nomineringsgrupper, tillsammans ska ta ansvar för Svenska kyrkan.

Låt oss då vända blad, stryka ett streck i debatten och låt oss ta nya tag. Lämna lättkränktheten, lämna stoltheten, lämna det dåliga humöret och låt oss istället tillsammans se hur vi kan ta ansvar för Svenska kyrkan.

Ingen information?

Jag läser en insändare i Hallands Nyheter (11 september) där en kyrkomedlem, som fått hem sitt röstkort, tycker det är så svårt att hitta information om kyrkovalet i nyhetsmedia.

Personen har också sökt på de lokala webbsidorna och på kyrkovalssidan hos Svenska kyrkan om kandidaterna och de olika grupperna, utan att få ett större resultat. Enligt egen utsago är den här personen ”ej kyrkligt aktiv men vill gärna behålla våra kristna traditioner och stödjer därför fortfarande Svenska kyrkan”.

POSK vill ha direkta val

En sådan medlem skulle definitivt ha mycket lättare att få information om sina lokala kandidater om den lokala nivån var den viktigaste nivån att rösta till.

Så återigen stärks jag i min uppfattning om att vi endast ska ha direkta val till den lokala nivån. På den lokala nivån finns det ett lokalt intresse, det finns större chans att möta de kandidaterna som ställer upp lokalt, de har lättare för att berätta om sina lokala frågor. Och så ska valet till stiftsnivån och kyrkomötetsnivån vara indirekta val – så som det är i många andra medlemsorganisationer.

Så jo, POSK vill också ha direkt val i kyrkovalet – men endast till den lokala nivån, där det faktiskt går att träffa och känna kandidaterna. Och givetvis ska alla medlemmar i Svenska kyrkan få rösta i detta direktval. Det är fullständigt självklart!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

PS – du vet väl att det finns fullt med information om de flesta POSK-kandidaterna på de lokala POSK-sidorna. Och är du POSK-kandidat som ännu inte lagt in information – ta kontakt med din lokala grupp och se till att få upp din kandidatinformation!

Öppet brev till Anders Lindberg

Öppet brev till Anders Lindberg med anledning av ledaren i Aftonbladet 10 september.

Anders Lindberg, ta inte i så att du spricker. Nu reder vi ut det här.

Svenska kyrkans nuvarande system med partipolitiska grupper som ställer upp i kyrkovalet splittrar kyrkan. Vi kan inte fortsätta såhär – din ledare är ett praktexempel på det.

POSK vill inte frånta någon enda sin rösträtt. POSK graderar inte religiositet. POSK har ett förslag på ett annat sätt för Svenska kyrkan att organisera sig i de interna valen. Kyrkovalet är inte ett allmänt val.

Kyrkoordningen fastslår att Svenska kyrkan är en öppen och demokratisk folkkyrka – det är inte föremål för omförhandling. Det POSK säger är att det finns fler sätt att vara demokratiska och att vi inte ska ha direkta val i Svenska kyrkan till stiftsfullmäktige och kyrkomötet. Därmed håller vi inte med S, men det gör inte POSK odemokratiska. Att du förärats en ledarplats i en av Sveriges största dagstidningar kommer med ett ansvar, gör din research.

POSK rymmer vänsterpartister och moderater, centerpartister och socialdemokrater. Det går alldeles utmärkt att samverka. Hur då, tänker du? Jo, genom att vi lämnat våra partipolitiska åsikter i vapenhuset när vi kliver in i kyrklig tjänst. Det är kopplingen till partier vi vill bli av med. Det är varken ungerskt, trumpianskt eller odemokratiskt. Svenska kyrkan är en luthersk kyrka. Lutheraner är protestanter. Tillåt mig sakupplysa dig om att Ungerska evangliska-lutherska kyrkan, Magyarországi Evangélikus Egyház, har indirekta val. Evangelical Lutheran Church in America har indirekta val. Svenska kyrkan är unik i världen med sitt sätt att organisera sig med partipolitiska grupperingar som ställer upp i ett internt kyrkoval.

Du skriver för en oberoende socialdemokratisk tidning och även jag vet att S gärna sitter med i beslutande församlingar men Svenska kyrkan är inte en institution att behålla makt över – hon är en kyrka. Och ditt språkbruk om den interna demokratin i Svenska kyrkan vittnar om att du inte läst vårt program eller förstår vad vi går till val på. Indirekta val är precis lika demokratiskt som direkta val. Skillnaden är att idag kan partipolitiska grupper få stolar i Svenska kyrkans högst beslutande organ utan någon som helst församlingsförankring. Kyrkomötet beslutar om bl.a. kyrkans bekännelseskrifter och det vill göras utan att ha kunskap om eller erfarenhet av församlingslivet och den kristna tron. Det är vad vi motsätter oss, faktiskt å det heligaste.

Du ser ingen skillnad på val till lagstiftande församling i en stat och hur ett religiöst samfund styrs? POSK tar inte din rösträtt ifrån dig. Du är fri att rösta som du vill, liksom jag som röstar för en kyrka som är fri från partipolitik så vi slipper se de här ovärdiga offentliga debatterna i nästa valrörelse. Kyrkovalet tar fram den absolut fulaste sidan av Svenska kyrkan och lyfter fram den i offentligheten, i ljuset för alla att ha åsikter om. Kyrkan förtjänar bättre än dessa polemiska stridigheter. Det finns ett rike som är större och evigare än det politiska – det rike som kyrkan ska vara en fristående röst för. Uppdraget som förtroendevald i Svenska kyrkan är att förverkliga kyrkans uppdrag – det oföränderliga uppdraget. Frågan är alltså vilka vi bäst tror kan förverkliga Kyrkans uppdrag med församlingen, gemenskapen och Kristus i centrum i vår kyrka som del av den världsvida gemenskapen – Svenska kyrkan.

Amanda Carlshamre
Ordförande, POSK

Jag är så stolt!

I dag har min varit dag varit mycket intensiv. För förutom att vi har roddat med förtidsröstningen i församlingshemmet där jag jobbar, så har vi haft biskopsvisitation. Med allt vad det innebär. Så just nu är jag ganska trött och slut.

MEN…

Det jag i kväll bara känner att jag måste få säga är att jag är SÅÅÅ stolt över allt som alla fantastiska POSKare gör runt om i landet. I mitt sociala medier-flöde ser jag den ena POSKaren efter den andra som delar ut material, som debatterar, som lägger ut bilder på satsningar, evenemang och annat. NI ÄR SÅ BRA! I smått och stort! NI ÄR SÅ BRA!!!!

Det är tio dagar kvar. Och vi kommer att vinna det här. Ni är BÄST!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Med Kristus i centrum

Visst är det lätt att bli less och trött på kyrkovalet och dess tongångar. Till vardags har jag förmånen att sitta och samtala om Caritas, Guds oändliga nåd, enheten i Kristus och vad det innebär att leva som lärjunge i Kristi efterföljelse på lektionstid. Och just de här veckorna skapar det ett påtagligt skarpt skav i mig, ett skav jag behöver sätta ord på, ett skav jag vill tro är sunt.

Kyrkovalet tar fram den absolut fulaste sidan av Svenska kyrkan och lyfter fram den i offentligheten, i ljuset för alla att ha åsikter om. Grupperingar av människor ställs mot andra grupperingar, trots Jesu bön om att vi alla ska bli ett och Paulus återkommande ord om att vi i församlingen inte ska dela upp oss i grupper har vi ett system som inte främjar enhet och konsensus. Åsikter haglar och misstro råder, precis i samma ögonblick som Jesus vill ena, och kyrkans uppdrag just är att ena. Vi som är förtroendevalda i Svenska kyrkan har ett uppdrag i att verka för att de fromhetstraditioner vi bär inom Svenska kyrkan ryms och får plats att växa, att motverka splittring och föra samman människor som tillsammans kan finna nya vägar i tron och främja en gudsrelation som bär i och genom livet.

Idag öppnade förtidsröstningen och vi vet anledningarna att rösta är många; någon anser att Svenska kyrkans arbete med socioekonomiskt utsatta och marginaliserade människor är det primära, någon anser att dopundervisningen och arbetet med konfirmander är det viktigaste, någon anser att Svenska kyrkan som saltet i samhället är det viktigaste inom ramen för kyrkans uppdrag – att stå upp för det goda och vara en röst åt dem som ingen röst har, någon anser att gudstjänstlivet och den lokala församlingens gemenskap är det viktigaste. Oavsett vår erfarenhet har vi har många skäl som drar oss till att rösta, tack och lov för det! Men sedan finns också de som menar att de vill rösta för att hålla andra grupper ute. Och någon grupp menar sig vara ”garanten” för att hålla en annan grupp utanför. I min mening utstrålar det inte ett särskilt kristet förhållningssätt till ”de andra” som, liksom även jag, är skapade till Guds avbild.

POSK vill inte stänga ute människor från kyrkan eller från beslutande organ. Kyrkan behöver varenda förtroendevald individ, men POSK vill förändra valsystemet och sättet vi förtroendevalda väljs på. Jag vet hur jag röstar i de allmänna valen, men hur jag röstar i kyrkan är annorlunda. För kyrkan är annorlunda och har en grund jag inte varken kan eller vill påverka. Grunden är Guds! Valkansliet ställer i sin pågående kampanj frågan ”Vad vill DU att Svenska kyrkan ska göra?” och frågan är rimligt ställd inför ett kyrkoval, men vi behöver påminna oss om att kyrkans uppdrag är detsamma idag och om ett halvår, för ett decennium sedan och om ytterligare 2000 år. Det stora uppdraget förändras inte, frågan för oss att ta oss an inför valet är alltså vilka vi bäst tror kan förverkliga Kyrkans uppdrag – inte vårt eget. ”Låt din vilja ske” – inte vår.

Vi kan se idag som en slutspurt i en valkampanj, och vi kan se idag som en start för alla de som väljs in i nya och nygamla förtroendeuppdrag i Svenska kyrkan, som är satta att förverkliga kyrkans uppdrag. Skippa misstron. Var frimodiga i liv och ande. Nu är första dagen på valet som möjliggör för att kyrkans uppdrag ska förverkligas ytterligare med församlingen, gemenskapen och Kristus i centrum i vår kyrka som del av den världsvida gemenskapen – Svenska kyrkan.

Amanda Carlshamre
Ordförande för POSK