fbpx

Rösta för GUDS skull!

Skrivet av

Rösta för GUDS skull! Det är POSK i Göteborgs stift kampanj inför kyrkovalet och den har uppmärksammats av två olika branchtidningar för reklam.

Resume: Miami plockar in Gud>>
Dagens Media: 100 kors ska få Göteborg att rösta>>

Uppdaterad 20.25
Här är pressmeddelandet:
Rösta för Guds skull

POSK tar till udda grepp i Kyrkovalet 2013

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan går till val söndag 15 september. Under veckan gör man en kraftsamling för att engagera Svenska kyrkans medlemmar och få dem till valurnorna.

Valdeltagandet i kyrkovalet är av tradition lågt, 2009 röstade runt 12 procent, en siffra som har hållit sig ganska stabil de senaste valen. Inför årets val hoppas flera av de deltagande partierna på bättre uppslutning och marknadsföringen har också varit mer intensiv än vid tidigare val.

– POSK vill gärna se ett ökat deltagande. Vi har tidigare själva försökt hitta på något som skulle väcka uppmärksamhet, men det är svårt att få genomslag. Vi i POSK är duktiga på att bedriva kyrkopolitik, men inte alltid lika bra på att berätta om det. Därför har vi tagit hjälp av ett professionellt reklamföretag och hoppas få se en bättre uppslutning. Vi vill ha en kyrka som bygger på stark delaktighet, gemensamt ansvarstagande och stor bredd, säger Mats Rimborg, ordförande för POSK i Göteborgs stift.

Kampanjen har tagits fram i samarbete med Miami. Förutom valplakat kommer även annonser och banners att marknadsföra POSK i Västra Götaland.

Därför vill vi inte ha direkta val till stift och riks

Skrivet av

Systemet med direkta val till stiftsfullmäktige och kyrkomötet är ett relativt nytt påfund som tillämpades första gången 2001. Dessförinnan valdes dessa organ indirekt genom att församlingarna utsåg elektorer.

Beslutet fattades av kyrkomötet 1999 och ärkebiskop KG Hammar förklarade i slutet av den tre och en halv timma långa debatten att samtliga biskopar föredrog indirekta val, men det hjälpte inte.

Så här sa han:
"Vi tycker att det vore väldigt illa med direkta val över det lokala planet. Vi tror inte på det. […] Skälet är att direktval lokalt och indirekt val i övriga nivåer ger bättre uttryck för vad vår kyrka är för någonting. Det är det här med teckenkaraktären som kommer tillbaka igen. Ju mer avlägsna människor i vårt samhälle är från vår kyrka, desto viktigare är det att vi använder alla till buds stående medel att uttrycka vad vår kyrka är för någonting. Det kan man bland annat göra med valsystem […] Dessutom ger ett direktval lokalt uttryck för att det är där människors engagemang och närhet osv. är förutsatt i vår kyrka, i första hand."

Anledningen till att de politiska partierna drev igenom förändringen var att de inte ville behöva gå "omvägen" att engagera sig i församlingarna för att få in sina representanter i stiftsfullmäktige och kyrkomötet.

Redan då hade de svårt att få fram tillräckligt många som var intresserade av att ställa upp lokalt. Vill man minska de allmänpolitiska partiernas inflytande i Svenska kyrkan så vore indirekta val ett utmärkt sätt att åstadkomma det.

Dessutom beslutar stiftsfullmäktige framför allt om sådant som rör församlingar, inte enskilda medlemmar. De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet.

Direktvalet till kyrkomötet utgör ett särskilt problem eftersom det medför att personer som inte har någon församlingsförankring kan vara med och besluta om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.

POSK anser, nu liksom när den gällande ordningen infördes, att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och därför bör väljas indirekt. Det skulle dessutom innebära att vi fick ett enklare och billigare valsystem.

Att Sveriges riksdag utses genom direktval innebär inte automatiskt att Svenska kyrkans kyrkomöte bör utses på samma sätt. Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte är inte mindre demokratiskt, utan speglar helt enkelt bättre dessas uppgifter.

De grupper som i stort sett saknar representanter på lokal nivå skulle naturligtvis förlora på en ny ordning, och det tycker vi vore bra.Det handlar inte om att något innegäng ska bestämma mer utan om var nomineringsgrupperna ska ha sin bas.

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor och det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK. Oberoende av om man har direktval eller inte så är det givetvis i grunden väljarnas röster som avgör valresultatet. De som utses i det lokala kyrkofullmäktigevalet har fått församlingsbornas förtroende.

POSK vill att dessa förtroendevalda inte bara ska besluta om lokala frågor utan även utse stiftsfullmäktige- och kyrkomötesledamöter, eftersom det som dessa sedan ska besluta om i första hand avgör vad som kommer att gälla för församlingarna. Det är inte mindre demokratiskt än att vi inte har en fjärde röstsedel i kyrkovalet för att utse ärkebiskop, utan biskopsval är ytterligare ett exempel på ett kyrkligt val som lämpligast sker indirekt.

Kyrkan fungerar bäst om det finns en koppling mellan dess olika nivåer, i stället för flera frisvävande instanser med en kader av beslutsfattare som inte är med och tar ansvar i församlingarna. POSK har representanter på alla nivåer som är kunniga och kompetenta och vill leda utvecklingen av Svenska kyrkan.

POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs.

Mats Rimborg,
ordförande för POSK i Göteborgs stift

Kyrkovalet är ingen fromhetstävling

Skrivet av

Mats Rimborg, ordförande i POSK i Göteborgs stift och ledamot av POSKs riksstyrelse har i dag en debattartikel i Kyrkans Tidning.

Svenska kyrkan omfattar större delen av befolkningen och är självfallet ingen homogen åsiktsgemenskap. Det är framför allt tron på Jesus Kristus som vår frälsare som förenar oss. Inför kyrkovalet måste ändå vi som vill vara med och fatta beslut den kommande mandatperioden dela in oss i grupper som för att locka väljare behöver profilera sig på olika sätt.

Vid kyrkomötesvalet tävlar 14 nomineringsgrupper om framgång bland de röstberättigade. Tre av dessa grupper är så små att de på sin höjd kan få något enstaka mandat. De åtta partierna i Sveriges riksdag står alla mer eller mindre nära varsin kyrklig nomineringsgrupp. Tre av dem (S, C och SD) är rent av samma organisation medan de andra har en något friare ställning. Sist men inte minst finns det tre helt kyrkliga nomineringsgrupper; POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, Öppen kyrka och Frimodig kyrka.

Var och en försöker få stöd på olika sätt. Riksdagspartisterna menar att en känd ideologi garanterar att man vet vad man får för sin röst, men har svårt att förklara varför de ska vara med och bestämma i ett fritt trossamfund. De kyrkliga grupperna framhåller sitt oberoende gentemot alla allmänpolitiska partiorganisationer men skiljer sig också på flera sätt. Öppen kyrka framställer sig som de kyrk-ovanas bästa vän, medan Frimodig kyrka försöker locka de kyrko-vana. Det är som om kyrkovalet vore en fromhetstävling där Öppen kyrka försöker vinna genom att vara så lite fromma som möjligt medan Frimodig kyrka gärna vill verka frommare än alla andra. Dessutom har båda två bestämda uppfattningar, fast av helt olika slag, om vad som är rätt och fel till exempel när det gäller bibeltolkning, äktenskapssyn och kyrklig vigselrätt.

Vad varken Öppen kyrka eller Frimodig kyrka har förstått är detta med att Svenska kyrkan inte är en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap, där vi både kan och får ha olika uppfattningar i sakfrågor och ändå måste respektera varandra. POSK anser att de olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan är en rikedom som vi ska ta vara på och går till val på att leda utvecklingen mot en kyrka som kännetecknas av mångfald och respekt.

Efter ett arbete där alla medlemmar fått vara med har POSK ett omfattande program vars utgångspunkt är visionen att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus. I valrörelsen lyfter vi särskilt fram församlingen som kyrkans centrum med nya möjligheter att samverka som gör det möjligt att bevara och utöka antalet församlingar, Svenska kyrkan som värdefull aktör inom den sociala ekonomin, och att de kyrkliga valen måste bli enklare och billigare. POSK driver fram nödvändiga förändringar genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället.

Kyrkan behöver alltså ingen samhällspolitisk ideologi från något riksdagsparti eftersom det är kyrkans liv som ska flöda ut i samhället, inte tvärtom. Kyrkan behöver inte heller förtroendevalda som inte klarar av att det finns skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. Svenska kyrkans demokratiska organisation behöver däremot människor med förmåga att fatta kloka beslut, och det är sådana kyrkovalet är till för att få fram.

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor och det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som ska vara dess företrädare. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs. Välj därför POSK i kyrkovalet den 15 september, en fri röst i en fri kyrka. Vi kan, vi vill och vi är beredda att ta ansvar.

Mats Rimborg, ordförande för POSK i Göteborgs stift

Nu väljer församlingarna i utlandet

Skrivet av

Äntligen ska Svenska kyrkan i utlandet få sina representanter i kyrkomötet! Det händer efter sju sorger och åtta bedrövelser och mycket idogt arbete.

Jag överdriver inte, när jag säger att POSK verkligen har varit en av de mest drivande grupperna för att utlandsförsamlingarna och utlandsarbetet ska få sin naturliga och rättmätiga plats i Svenska kyrkan. Därför är det så roligt att det äntligen sker.

Utlandsförsamlingarna kommer att ha två mandat i kyrkomötet. De utses genom indirekta val genom röstning i 31 församlingars kyrkoråd. Fem kandidater kommer att utses. De som får de högsta röstetalen blir ledamöter, de tre övriga blir ersättare. Kyrkorådens röstningar ska vara hos kyrkostyrelsen senast den 15 september.

Jag vet att det har varit ett intensivt samtal mellan kyrkoråden i de församlingar i utlandet (kyrkostyrelsen har fattat beslut om vilka de är, enligt vissa bestämmelser) som ska rösta. Samtalen har varit livliga, men enligt senaste informationerna har man så här långt nått enighet. Jag är glad över detta.

Valet är alltså indirekt när det gäller utlandsmandaten. Det innebär att vi från och med nu har ett blandat valsystem till kyrkomötet. Direkta val i Sverige och indirekta val från utlandsförsamlingarna. Naturligtvis kommer detta inte att vara helt problemfritt och det skulle inte förvåna mig ett enda dugg om det kommer överklagande i valet. Jag hoppas att det inte blir så, men det är ju första gången vi prövar detta, så man måste nog vara förberedd på det mesta.

Regelsystemet för valet är komplicerat. Ett exempel: De människor som bor del av året i utlandet men som fortfarande är folkbokförda i Sverige och medlemmar i Svenska kyrkan har ju rösträtt på annat sätt. De som tillhör denna kategori och samtidigt är kyrkorådsledamöter i en utlandsförsamling ska ju rimligen inte ha dubbel rösträtt.

Kyrkokansliet har gett noggranna anvisningar och många har säkert tyckt att det är litet väl byråkratiskt, men det är viktigt att det finns klara regler och riktiga anvisningar. Om det finns minsta tveksamheter kommer det att finnas ändå flera anledningar för överklagande.

Låt oss hoppas och be att valet går smidigt och att man kommer överens i alla snårigheter. Det viktiga är ju att utlandsförsamlingarna nu äntligen kommer att betraktas som viktiga och legitima delar av Svenska kyrkan. Det är ett måste, det är de värda, det är vi värda. Sedan återstår ett roligt arbete med att skapa naturliga flöden mellan inland och utland. Vi är på god väg, men ju längre vi går desto mer spännande blir det.

Som hemma … fast utomlands ….. som utomlands … fast hemma!

Underligt, men vi är ju alla gäster och främlingar i samma värld och hör samman i Guds värld, i Kristi kyrka och i Svenska kyrkan. Tillsammans vill vi göra Gud tydlig i världen!

Anders Roos
ledamot i rådet för utlandskyrkan

http://www.svenskakyrkan.se/iutlandet

Svenska kyrkans sociala roll

Skrivet av

Ur POSKs vision och program:
Svenska kyrkans sociala roll
Svenska kyrkan har en lång tradition av engagemang inom bland annat sjukvård och skola. Det är fortsatt en angelägenhet för kyrkan att, när det finns förutsättningar, själv bedriva sådan verksamhet.

Inom ramen för den ”Välfärdsutredning” som inom kort kommer (februari 2014) att presenteras har Centrum för religion och samhälle vid Uppsala universitet genomfört en attitydundersökning om svenskarnas attityder till fria aktörer inom välfärdsområdet, ”Svenska kyrkan och välfärden” (april 2013, se undersökningen nedan)

Undersökningen visar bland annat;

”att 45 % av svenska befolkningen anser att Svenska kyrkan skall kunna fungera som aktör inom välfärdsområdet, och att endast 33 % är negativa till den tanken”
och att
”den positiva attityden till Svenska kyrkan som välfärdsaktör grundar sig på tanken om medmänsklighet. De svarande tror inte att vinstintresset driver en kyrklig eller ideell verksamhet och jämförelser kan därför inte göras med företag av typ Carema. Av de fria svaren framgår en önskan om att framtida välfärdsaktörer skall sätta människan snarare än vinsten i centrum. I huvudsak litar de svarande på att kyrkan skall driva välfärdsverksamheten på ett professionellt sätt”.

I utredningen framkommer också en oro för religiös påverkan och för att personal skulle anställas utifrån ”gudfruktighet” snarare än kompetens.

Det betyder att POSKs program är inne på rätt väg och att Svenska kyrkans närvaro och kompetens som en aktiv aktör inom samhällets välfärd är mycket viktig. Det är uppenbart att det i vårt samhälle håller på att breda ut sig en uppfattning om att det är något konstigt och främmande att vara kristen och leva i en församlingsgemenskap. Religiös påverkan är något man bör undvika.

Det i sig är ett skäl för att vi som kyrka behöver finnas närvarande i vardagen där människor behöver den omsorg vi erbjuder i nya sammanhang. Samtidigt som detta är en möjlighet finns det en fara i om församlingar driver verksamhet som inte håller hög kvalité och inte har personal med en god kompetens inom den verksamhet det gäller. Förtroende är något vi kan erövra men också förlora.

Att bedriva verksamhet i samverkan med andra kräver en lång och väl genomförd process där våra egna motiv och mål är utgångspunkt. Varför? Var? Hur? När? Vad betyder det för oss i vårt eget sammanhang?

Hur bedriver vår kommun skola, vård och omsorg? Vilka aktiva aktörer inom den ideella sektorn finns? Hur är det att leva i vårt sammanhang? Vilka lokala behov finns hos oss? En spännande resa väntar på att initieras och erfarenheter att lära av och ta tillvara?

Anna Lundblad Mårtensson
stifsdiakon i Linköpings stift
ledamot av kyrkomötet, kyrkostyrelsen och kyrkostyrelsens AU
ledamot av POSKs riksstyrelse

Social ekonomi

Kyrkan – det är vi!

Skrivet av

Kyrkan – det är vi!

”Ett enat folk på väg, ett enat folk med samma mål. Guds rike är på väg och redan finns det mitt ibland oss”

Så sjöng vi när jag var aktiv i Svenska kyrkans unga – eller Kyrkans ungdom som det hette de flesta åren jag var med. ”Vi” var viktigt och överbryggade oftast meningsskiljaktigheter och stiftstillhörighet. När vi samlades på riksmöten och årsmöten manifesterade vi både hopp, tro och mod inför framtiden. Där anade vi Guds rike; i samtalen i gemenskapen vid altare och runt lägereldar, i bönen och sången. Vi – barn och unga – var en väsentlig del av kyrkan och vi sjöng om framtiden, som vi tillsammans med Gud skulle forma.

Samtidigt var basen för de allra flesta av oss engagemanget i vår församling. Det var där vi möttes vecka efter vecka. Vi samtalade om bibel, tro och liv, vi bad och delade måltidsbordet både i församlingshemmet och i kyrkans kor. Där fanns en gemenskap och en mötesplats som bar i livets alla skiften. En växtplats som gjorde att många av oss vågade ta på oss uppdrag som ledare och förtroendevalda.

Så ser vår kyrka ut. Den basala gemenskapen är församlingen – utan levande församlingar – ingen kyrka. I våra gamla bekännelseskrifter står det att kyrkan är de heligas samfund, där evangeliet rätt förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. De heligas samfund – det är vi! Vi alla döpta, troende och sökande: förtroendevalda, anställda, engagerade i alla åldrar.

Vår nuvarande kyrkoordning talar om att församlingen är den primära enheten i Svenska kyrkan. Församlingen har en grundläggande uppgift: att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. ”Syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas.”

Detta är vår gemensamma uppgift, vi i de heligas samfund. En uppgift som kan se väldigt olika ut och som innefattar allt ifrån att tillhöra en besöksgrupp, vara konfirmandledare, koka kaffe, sjunga i kören, vara gudstjänstvärd eller förtroendevald till att vara anställd och i sin tjänst planera gudstjänster, bjuda in skolklasser till kyrkan, leda kören, ansvara för församlingens fondmedel, möblera om eller klippa gräs. Och givetvis mycket mer.

”Ett enat folk på väg”, sången vi sjöng i ungdomsrörelsen, var ett sätt att uttrycka både längtan efter gemenskap och viljan ta sig an församlingens uppgift och bli en Guds medarbetare. Sången om vägen och framtiden med Gud har klingat genom århundradena.

”Vi kan inte tiga med det vi har sett och hört” sa enligt Apostlagärningarna (4:20) Petrus och Johannes och i första Johannesbrevet (1:3) läser vi: ”Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall vara med i vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus”. Vi, de heligas samfund, kan helt enkelt inte låta bli att tala och sjunga om den befrielse och den kraft vi upplevt i gemenskapen med Kristus.

I POSK vill vi verka för levande församlingar och god samverkan mellan förtroendevalda, ideellt engagerade och anställda. Där gemenskapen kring Kristus står i centrum oavsett om vi samlas vid altaret, runt fikabordet eller i kyrkorådet. En gemenskap som bär både i den lokala församlingen verksamheten och i den vardag och det liv vi alla lever.

Lena Petersson
vice ordförande POSK

_____________

Lena Petersson är präst och lärare på pastoralinstitutet i Lund. Hon är också ordförande i POSK i Lund stift och vice ordförande i riksPOSK.

Kyrkovalsdebatt i Södertälje tidning

Skrivet av

Socialdemokraterna i Södertälje har reagerat på en artikel som POSKarna Ulf Sundblad och Gustaf Bengtsson skrev i juni. (Vi har en debattartikel som Sundblad och Bengtsson skrev i Kyrkans Tidning. Den kan du läsa här>>).

Lars Johnsson och Rose-Marie Jacobsson skrev ett svar där de ifrågasätter att POSK är fri och partipolitiskt obunden. De ifrågasätter också att POSK är för demokrati.

Läs (S) debattartikel här: Vem är i otakt?>>

På detta svarar POSKaren Rolf B Bertilson i LT.se
LT.se Överge politisk ideologi framför altaret>>

Han skriver bland annat:
Inför förra kyrkovalet 2010 lämnade jag i det avseendet moderaterna och valde att rösta med Posk.

Jag tycker att kyrkan ska styras av de som är regelbundna kyrkogångare, inte av politiska partier. Moderaterna godkände att medlemmar övergick till Posk: ”uteslutning skulle inte ske!”

Det borde inte ha någon betydelse vilket politiskt parti jag röstar på då det gäller kyrkan och kyrkans verksamhet. En socialdemokrat och en moderat borde tänka på samma sätt i kyrkliga frågor. Det är nog så redan nu – i de flesta frågor.

Uppfattningar styrs sällan av politisk ideologi under ett kyrkorådsmöte. Ändå sitter olika grupper och förbereder sig före ett möte: Sossar, moderater och Posk-are, alla var för sig. Troligen diskuterar vi på samma sätt: för kyrkans bästa och för den uppgift kyrkan har i samhället.

Några som också reagerat på Johanssons och Jacobssons artikel är Gustaf Bengtsson och Ulf Sundblad som skrivit följande svar.

Lars Johnsson och Rose-Marie Jacobsson har i sitt inlägg den 17 juli två huvudsakliga argument som vi behöver bemöta.

För det första verkar de fortfarande inte ha insett vad som menas med en kyrka fri från partipolitik. De kommunpolitiker som finns med på POSKs (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) listor i kyrkovalet ställer upp utifrån sitt engagemang för kyrkan. Genom att de ställer upp för en partipolitiskt obunden lista så är de inte bundna av ett icke-kyrkligt partis politik. Och detta är pudelns kärna. Så länge som kunniga och engagerade personer som Johnsson och Jacobsson väljer att ställa upp som kandidater för ett politiskt parti och väljarna ger detta parti plats i kyrkofullmäktige så blir kyrkan aldrig fri från staten, fri att vara kyrka.

Låt oss göra en jämförelse för att visa hur absurd situationen är. Tänk er att man på likartat sätt skulle låta våra politiska partier bestämma agendan för SSK [Södertälje sportklubb]. De skulle säkert låta sina mest hockeyintresserade personer sitta i styrelsen och på ytan skulle det kanske inte vara så stor skillnad. Samma personer kanske redan idag sitter i styrelsen. Men så kommer det en fråga där de politiska partierna har ett intresse. Låt oss till exempel säga att de driver igenom att endast personer uppvuxna i Södertälje kommun får vara med och spela. Eller kanske än mer absurt, att man ska följa en politiskt bestämd regelbok istället för de vanliga hockeyreglerna och best-practice inom sporten.

Vi inom POSK är självklart för demokrati och medlemsinflytande. Vi stod till exempel till skillnad från socialdemokraterna bakom beslutet att öppna upp för 16-åringar att få rösta. Men det finns alltid saker som inte kan bestämmas genom majoritetsbeslut. En ishockeyklubb kan till exempel inte sluta spela ishockey, då är det inte längre en ishockeyklubb. Och en kyrka kan inte sluta tala om Jesus, om synd, kärlek, förlåtelse och det eviga hoppet. Läs igenom vad Johnsson och Jacobsson i sin artikel skriver om vad socialdemokraterna vill göra för kyrkan. Det är bra saker som vi i stort ställer oss bakom. Men inte en enda gång talar de om kyrkans uppdrag att göra alla folk till Jesu lärjungar. Utan detta upphör kyrkan att vara kyrka, kvar blir endast en hjälporganisation bland andra med alldeles för många k-märkta byggnader att sköta om.

För det andra kan vi försäkra väljarna att vi på våra listor har personer som i den vanliga politiken sympatiserar med de rödgröna. Att dessa inte också sitter i kommunfullmäktige kan bero på att det socialdemokratiska partiet förbjuder sina medlemmar att i kyrkovalet ställa upp för någon annan lista än deras egen. Flera modiga socialdemokrater har runt om i Sverige blivit fråntagna sina kommunpolitiska uppdrag då de valt att ställa sig på obundna listor i kyrkovalet.

I kyrkovalet den 15 september i höst har du som kyrkotillhörig möjlighet att bestämma kyrkans framtid. En röst på POSK är en röst för att kyrkan ska fortsätta vara en kyrka som både förmedlar det kristna budskapet och verkar för ett gott samhälle.

Gustaf Bengtsson, ordförande POSK Södertälje
Ulf Sundblad, gruppledare POSK Södertälje

Gustaf Bengtsson from POSK En fri röst i kyrkovalet! on Vimeo.

 

Kyrkans egen bank!

Skrivet av

Vi har i Svenska kyrkan talat mycket om strukturer och organisationsformer. Och nu vill många prata om en social plattform.

Men innan man gör något så verkar det som om man måste utreda alla möjliga och omöjliga alternativ och försiktigheten gör att många goda idéer aldrig blir prövade.

Inget nytt med kyrkan och välfärden
Men egentligen är det väl inget nytt med kyrkan och välfärden? De flesta konfirmander får lära sig vad kvintessensen är i liknelsen om den barmhärtige samarien. Det är diakoni i praktiken. När olika förslag om sociala välfärdsprojekt kommer upp tycker jag att man ska ställa frågan: Innebär det här projektet att vi förbättrar vårt diakonala arbete? Hjälper vi dem som behöver hjälp?

Om vi har den ledstjärnan så ska kan en församling göra mycket , t.ex. att bedriva begravningsbyråverksamhet. Om det behövs så bör Kyrkomötet göra detta tydligt oavsett vad Fonuskramare tycker. Att kyrkan kommer in tidigt i kontakten med sorgehus är väl diakoni om något. Dessutom finns det ju goda exempel på att begravningsbyråer i kyrklig regi både är diakonala och effektiva verksamheter

Och driva förskolor. Och bygga äldreboenden. Och annat inom vård och omsorg. Verksamhetsformen måste avgöras i det enskilda fallet. Det naturliga är att först pröva om en tänkt "bolagsverksamhet" skulle kunna bedrivas som en del av församlingens grundläggande uppgift.

Bra och kloka utredningar
Det finns mycket klokt i Per Eckerdals utredning "Arbetsformer i förändring". Kyrkostyrelsen har också tagit fram ett par bra dokument, "Råd till församlingar vid bolagsbildning" och "Råd vid bedrivande av näringsverksamhet i församlingen". Bollen ligger nu hos församlingarna. Detta är inte en fråga för Kyrkomötet eller den nationella nivån.

Även indirekt kan tjänsteproduklion ge en församling större möjligheter att utföra sina grundläggande uppgifter, även på det sociala området. Jag tycker att de satsningar som nationell nivå gjort på en gemensam IT-plattform och gemensamt administrativt stöd är mycket väl använda pengar.

Använd kyrkans kapital klokt!
Det är just till sådant som det stora buffertkapitalet på nationell nivå bör användas. (En liten utvidgning: Om inte kyrkostyrelsen anser att detta kapital ska användas för att initiera olika satsningar i församlingar och ibland i stiften så ser jag ingen anledning till att det kapitalet ska ligga där det gör. På sikt borde pengarna gå tillbaka till dem som har betalat "för mycket" under många år, dvs församlingarna).

Mina insatser förknippas ofta med ekonomi och finans. Och min ledstjärna även där är att församlingarna ska få bättre möjligheter att bedriva en bra verksamhet. GIP och GAP bör därför kompletteras med stöd till finansiella tjänster där varje församling själv inte kan göra så mycket.

Kyrkans Försäkrings AB är ett bra exempel på affärsverksamhet på det finansiella området. Utan att behöva bilda bolag så erbjuder nationell nivå ett stort antal tjänster med KOB (Svenska kyrkans kollekt- och betalsystem) – en i centrum.

Kyrkkontot har en väsentlig roll och jag tror att de grundläggande funktionerna där kan utvecklas och kanske också öppnas för enheter som står nära Svenska kyrkan.

Bankernas ovilja att ta hand om kontanter skapar problem för många. Och kunskapen om vad Svenska kyrkan är verkar hos många banker förbluffande låg, vilket skapar problem också i kreditsammanhang. Många organisationer har på senare år utvecklat banktjänster av olika slag.

Och varför skulle inte en Kyrkans Bank vara lika rimlig som ICA-banken?

Bertil Persson

Bertil Persson sitter i kyrkomötet och kyrkostyrelsen för POSK. Han är också förtroendevald lokalt i Täby församling. Han har en lång erfarenhet inom bank- och finansvärlden, både i yrkeslivet och som förtroendevald i Svenska kyrkan.

Stärk församlingarna – det jobbar POSK för

Skrivet av

Församlingen måste vara en aktiv, ansvarstagande och trovärdig mänsklig gemenskap. POSK arbetar för detta.

Svenska kyrkan genomgår – som alltid – förändringar. Färre medlemmar och minskade ekonomiska resurser är i vår tid realiteter, som snart blir uppenbara för alla. Det är rimligt att utgå från att minskningen av bådadera blir cirka 1/3 inom det närmaste decenniet. Orsakerna står att finna generationer tillbaka i tiden och förhållandet gäller i hela norra Europa. Det första tecknet på nedgången var det minskande deltagandet i söndagsgudstjänsten. Deltagandet har redan minskat med ungefär 1/3 på ett några årtionden.

Det blir nu nödvändigt för Svenska kyrkan att välja väg. Att ”styra i nedförsbacke” ställer krav. Om ingen medveten kursändring görs kommer kyrkans närvaro och betydelse för människor att minska minst i takt med resurs- och medlemsminskningen. Men med en medveten kyrkopolitik kan förhoppningsvis utvecklingen gå en annan väg.

Under de senaste årtiondena har ett stort antal församlingar försvunnit. Sammanläggningar av församlingar har resulterat i färre större församlingar med många kyrkor och ett ibland ambulerande gudstjänstliv. Den grundläggande orsaken är det vikande gudstjänstfirandet.

Sekundärt betyder det att färre personer är villiga att ta ansvar. Det finns nu många samhällen utan eget regelbundet gudstjänstliv trots att de ekonomiska resurserna fortfarande är långt större än för ett halvsekel sedan. Det är sålunda inte bristen på pengar som det grundläggande problemet.

En ny kyrkopolitik
En ny kyrkopolitik måste i första hand syfta till att bygga och stärka församlingar. Det är genom att väcka intresse och genom att stimulera människor till att åta sig uppdrag för varandra, som vi kan motverka den nedåtgående trenden. Ideellt engagemang måste alltid byggas på intresse och känsla av meningsfullhet.

Sekularisering är när människor inte längre ser något samband mellan å ena sidan vad som är viktigt för dem och å andra sidan kyrkan. Om förkunnelsen inte är relevant slår den inte rot. Gudstjänsten måste svara mot ett behov. I yttre nöd och katastrof kommer alltid många. I väckelsetider inser många att deras nöd inte bara är i det yttre.

Allt hör samman
Allt hör samman. Hur de kyrkliga utbildningarna utformas påverkar församlingarnas förutsättningar. Eftersom vi vet att de ekonomiska resurserna minskar, inser vi att antalet anställda också måste minska. Vi bör då prioritera den utbildning som är mest viktig för församlingarna och utforma den så att samarbete med ideellt engagerade främjas.

Prästutbildningen bör rusta till ledarskap och pedagogisk förmåga. En trovärdig social gemenskap förutsätter diakoni och diakonutbildningen måste förbereda för högt ställda krav på socialt arbete.

Musiklivet behöver musiker, som främjar deltagande. Varje pastorat måste ha en kvalificerad undervisning öppen för alla som söker kunskap. Det ekonomiska ansvaret för kyrkobyggnader och dessas inventarier måste fördelas på ett solidariskt sätt. Glesbygdens kyrkor motiverar ofta storstadsbornas kyrkotillhörighet.

Ideellt arbete leder till en vilja att ha medinflytande. Det får inte finnas en klyfta mellan förtroendevalda beslutsfattare och ideellt arbetande församlingsbor. Valsystemet får inte utformas så att medlemskap i ett allmänpolitiskt parti utgör en förutsättning för att bli vald till kyrkoråd och församlingsråd.

Församlingen är byggstenen
När den nya strukturen på lokal nivå byggs upp måste församlingarna vara byggstenarna. Pastoratet är en samverkansform. Det kan liknas vid en familj där församlingarna är familjemedlemmarna och pastoratet är den samlade familjen. Alla familjemedlemmar behöver inte göra allt och lika men alla sysslorna görs av någon eller några familjemedlemmar.

På samma sätt är det församlingarna, som är de aktiva delarna i pastoratet. Det är ju i församlingarna som gudstjänsten firas och den mänskliga relationen skapas. Det är till denna gemenskap ansvaret måste överlämnas för att engagemang, delaktighet och arbetsglädje skall kunna förverkligas. På det sättet kan de kristnas gemenskap åter omfatta alltfler även i en tid av mindre ekonomiska resurser.

Nils Gårder

Nils sitter i kyrkmötet och kyrkostyrelsen för POSK. Han är också förtroendevald lokalt i sin församling i Lund. Till vardags är han advokat.

Ur POSKs Vision och program:
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Fria nomineringsgrupper en logisk modernisering

Skrivet av

Två POSKare från Södertälje skriver på Kyrkans Tidnings debattsida 20 juni 2013.

Fria nomineringsgrupper en logisk modernisering

Vi rekommenderar ett stöd för partipolitiskt obundet inflytande. Det är att stödja den modernisering som sker som en fortlöpande process i Svenska kyrkan, anser veckans debattörer.

Sverige har haft en statskyrka som länge var en rätt totalitär myndighet. Under 500 år styrdes den av påven och hans utsända. Från den tiden finns en mängd kulturvärda kyrkobyggnader och dessutom det levande minnet av lokala helgon (Botvid, Sigfrid, Ragnhild m fl) och bland dem framför allt Birgitta som kanoniserades av påven och räknas som en av Sveriges i världen mest kända personer.

Gustav Vasa kapade banden och lade kyrkan under Sveriges politiska system. Den strukturen varade också i nästan 500 år. Prästerna kom att utgöra ett av de fyra riksdagsstånden. I modernare tider var det ecklesiastikministern som ansvarade för kyrkskattens nivå, tillsatte bis­kopar och så vidare.

Problemet blev att en begreppsförvirring uppstod, inte minst under 1800- och 1900-talen. En del biskopar och kyrkoherdar, utsedda av politiskt ideologiska skäl, stod inte ens upp för kyrkans bekännelse. Under 1900-talet stärktes faktiskt politiseringen. Det gällde att vara politiskt korrekt, vanligen social­demokrat, för att få inflytande i kyrkan. Ibland blev följden rent barock. Biskopsämbetet blev för somliga ett steg på en banad karriärväg, där nästa steg var minister eller professor.

År 2000 skildes dock kyrka och stat åt. Svenska kyrkan fick då ”nomineringsgrupper” i kyrkovalen, i stället för ”partier”. År 2014 slår förändringsarbetet igenom med en genomgripande strukturrationalisering av det gamla mönstret. Det sker också i Södertälje.

Kyrkan ska i sin fria position fortsätta vara demokratiskt ledd, men alltmer med tankar utifrån sitt eget väsen.
I Södertälje är den demokratiska bilden sedan en tid sådan att Moderaterna, Socialdemokraterna och Partipolitiskt obundna (Posk) är jämnstora. De flesta politiska partier har överlämnat kyrkofrågorna åt fria nomineringsgrupper. I år sällar sig moderaterna till det nytänkandet och ställer upp i valet under ny beteckning.

Några politiska partier fortsätter dock till synes oberörda av tidens gång. I Södertälje gäller det tydligast Socialdemokraterna. Motiveringen för dem är att man ser allt i samhället som en helhet och en enhet. Sverige­demokraterna ställde upp i förra kyrkovalet utan att nå något reellt inflytande. För dem är nog kyrkopolitiken en språngbräda och övningsplats för andra ambitioner. Ideologi och människosyn är oförenlig med kyrkans ambitioner.

Framtiden verkar vara en snitslad bana för ansvarskännande utanför det partipolitiska systemet. I Södertälje har Posk såsom oberoende kunnat stödja goda tankar från både social­demokratiskt och moderat håll och därmed haft ett viktigt inflytande. Gruppen utgör också en tydligt märkbar röst på stifts- och riksnivå.

I årets kyrkoval vill vi därför rekommendera ett stöd för partipolitiskt obundet inflytande. Det är att stödja den modernisering som sker som en fortlöpande process i Svenska kyrkan. Egentligen är det den enda logiska följden av den utveckling som pågår. En traditionell röst i partipolitisk riktning är att stödja en utgående tidsrest, detta sagt med djup respekt för många väl insatta och duktiga kyrkopolitiker inom partitraditionen.

Den unga generationen verkar förstå den aspekten. På Posk:s listor är medelåldern betydligt lägre än i de nu gällande demokratiska organen.
Även om det direkta kyrkliga intresset i allmänheten skiftar i tiden, bör vi gemensamt se till att Sverige har en modernt utformad kyrka som erbjuder gemenskap, förmedlar livsmod och möter oss individer med respekt i livets både lyckliga och tunga situationer.

Gustaf Bengtsson
ordförande i Posk, Södertälje, 2 vice ordf i Södertälje kyrkoråd
Ulf Sundblad
gruppledare i Posk, Södertälje, 2 vice ordf Södertäljes kyrkliga samfällighet

Gustaf Bengtsson sitter också för POSK i kyrkomötet.

Från POSK Vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är en demokratisk riksorganisation för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda i Svenska kyrkan utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti.
(…)
Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.

 

 

Arkiv
Kategorier