Nu väljer församlingarna i utlandet

Äntligen ska Svenska kyrkan i utlandet få sina representanter i kyrkomötet! Det händer efter sju sorger och åtta bedrövelser och mycket idogt arbete.

Jag överdriver inte, när jag säger att POSK verkligen har varit en av de mest drivande grupperna för att utlandsförsamlingarna och utlandsarbetet ska få sin naturliga och rättmätiga plats i Svenska kyrkan. Därför är det så roligt att det äntligen sker.

Utlandsförsamlingarna kommer att ha två mandat i kyrkomötet. De utses genom indirekta val genom röstning i 31 församlingars kyrkoråd. Fem kandidater kommer att utses. De som får de högsta röstetalen blir ledamöter, de tre övriga blir ersättare. Kyrkorådens röstningar ska vara hos kyrkostyrelsen senast den 15 september.

Jag vet att det har varit ett intensivt samtal mellan kyrkoråden i de församlingar i utlandet (kyrkostyrelsen har fattat beslut om vilka de är, enligt vissa bestämmelser) som ska rösta. Samtalen har varit livliga, men enligt senaste informationerna har man så här långt nått enighet. Jag är glad över detta.

Valet är alltså indirekt när det gäller utlandsmandaten. Det innebär att vi från och med nu har ett blandat valsystem till kyrkomötet. Direkta val i Sverige och indirekta val från utlandsförsamlingarna. Naturligtvis kommer detta inte att vara helt problemfritt och det skulle inte förvåna mig ett enda dugg om det kommer överklagande i valet. Jag hoppas att det inte blir så, men det är ju första gången vi prövar detta, så man måste nog vara förberedd på det mesta.

Regelsystemet för valet är komplicerat. Ett exempel: De människor som bor del av året i utlandet men som fortfarande är folkbokförda i Sverige och medlemmar i Svenska kyrkan har ju rösträtt på annat sätt. De som tillhör denna kategori och samtidigt är kyrkorådsledamöter i en utlandsförsamling ska ju rimligen inte ha dubbel rösträtt.

Kyrkokansliet har gett noggranna anvisningar och många har säkert tyckt att det är litet väl byråkratiskt, men det är viktigt att det finns klara regler och riktiga anvisningar. Om det finns minsta tveksamheter kommer det att finnas ändå flera anledningar för överklagande.

Låt oss hoppas och be att valet går smidigt och att man kommer överens i alla snårigheter. Det viktiga är ju att utlandsförsamlingarna nu äntligen kommer att betraktas som viktiga och legitima delar av Svenska kyrkan. Det är ett måste, det är de värda, det är vi värda. Sedan återstår ett roligt arbete med att skapa naturliga flöden mellan inland och utland. Vi är på god väg, men ju längre vi går desto mer spännande blir det.

Som hemma … fast utomlands ….. som utomlands … fast hemma!

Underligt, men vi är ju alla gäster och främlingar i samma värld och hör samman i Guds värld, i Kristi kyrka och i Svenska kyrkan. Tillsammans vill vi göra Gud tydlig i världen!

Anders Roos
ledamot i rådet för utlandskyrkan

http://www.svenskakyrkan.se/iutlandet