Kyrkans egen bank!

Vi har i Svenska kyrkan talat mycket om strukturer och organisationsformer. Och nu vill många prata om en social plattform.

Men innan man gör något så verkar det som om man måste utreda alla möjliga och omöjliga alternativ och försiktigheten gör att många goda idéer aldrig blir prövade.

Inget nytt med kyrkan och välfärden
Men egentligen är det väl inget nytt med kyrkan och välfärden? De flesta konfirmander får lära sig vad kvintessensen är i liknelsen om den barmhärtige samarien. Det är diakoni i praktiken. När olika förslag om sociala välfärdsprojekt kommer upp tycker jag att man ska ställa frågan: Innebär det här projektet att vi förbättrar vårt diakonala arbete? Hjälper vi dem som behöver hjälp?

Om vi har den ledstjärnan så ska kan en församling göra mycket , t.ex. att bedriva begravningsbyråverksamhet. Om det behövs så bör Kyrkomötet göra detta tydligt oavsett vad Fonuskramare tycker. Att kyrkan kommer in tidigt i kontakten med sorgehus är väl diakoni om något. Dessutom finns det ju goda exempel på att begravningsbyråer i kyrklig regi både är diakonala och effektiva verksamheter

Och driva förskolor. Och bygga äldreboenden. Och annat inom vård och omsorg. Verksamhetsformen måste avgöras i det enskilda fallet. Det naturliga är att först pröva om en tänkt "bolagsverksamhet" skulle kunna bedrivas som en del av församlingens grundläggande uppgift.

Bra och kloka utredningar
Det finns mycket klokt i Per Eckerdals utredning "Arbetsformer i förändring". Kyrkostyrelsen har också tagit fram ett par bra dokument, "Råd till församlingar vid bolagsbildning" och "Råd vid bedrivande av näringsverksamhet i församlingen". Bollen ligger nu hos församlingarna. Detta är inte en fråga för Kyrkomötet eller den nationella nivån.

Även indirekt kan tjänsteproduklion ge en församling större möjligheter att utföra sina grundläggande uppgifter, även på det sociala området. Jag tycker att de satsningar som nationell nivå gjort på en gemensam IT-plattform och gemensamt administrativt stöd är mycket väl använda pengar.

Använd kyrkans kapital klokt!
Det är just till sådant som det stora buffertkapitalet på nationell nivå bör användas. (En liten utvidgning: Om inte kyrkostyrelsen anser att detta kapital ska användas för att initiera olika satsningar i församlingar och ibland i stiften så ser jag ingen anledning till att det kapitalet ska ligga där det gör. På sikt borde pengarna gå tillbaka till dem som har betalat "för mycket" under många år, dvs församlingarna).

Mina insatser förknippas ofta med ekonomi och finans. Och min ledstjärna även där är att församlingarna ska få bättre möjligheter att bedriva en bra verksamhet. GIP och GAP bör därför kompletteras med stöd till finansiella tjänster där varje församling själv inte kan göra så mycket.

Kyrkans Försäkrings AB är ett bra exempel på affärsverksamhet på det finansiella området. Utan att behöva bilda bolag så erbjuder nationell nivå ett stort antal tjänster med KOB (Svenska kyrkans kollekt- och betalsystem) – en i centrum.

Kyrkkontot har en väsentlig roll och jag tror att de grundläggande funktionerna där kan utvecklas och kanske också öppnas för enheter som står nära Svenska kyrkan.

Bankernas ovilja att ta hand om kontanter skapar problem för många. Och kunskapen om vad Svenska kyrkan är verkar hos många banker förbluffande låg, vilket skapar problem också i kreditsammanhang. Många organisationer har på senare år utvecklat banktjänster av olika slag.

Och varför skulle inte en Kyrkans Bank vara lika rimlig som ICA-banken?

Bertil Persson

Bertil Persson sitter i kyrkomötet och kyrkostyrelsen för POSK. Han är också förtroendevald lokalt i Täby församling. Han har en lång erfarenhet inom bank- och finansvärlden, både i yrkeslivet och som förtroendevald i Svenska kyrkan.