Stängda förskolor i Täby församling splittrar kyrkorådet

Från vår POSKare Bertil Persson, Täby, har vi fått följande blogginlägg angående turerna med deras förskolor.

Stängda förskolor i Täby församling

I Kyrkans Tidning har man under hösten vid ett par tillfällen kunnat läsa om hur en majoritet i kyrkorådet velat lägga ned två förskolor med heldagsomsorg i Täby församling. Bakom dessa notiser ligger mycket dramatik och ett jätteengagemang av både föräldrar och förtroendevalda i framför allt POSK.

I Täby har Moderata Samlingspartiet i många år haft majoritet i fullmäktige och kyrkoråd. I senaste valet lyckades Borgerligt Alternativ (BA, fd Moderaterna) få med personer både från FiSK (Fria liberaler i Svenska kyrkan), Centerpartiet och KR (Kristdemokrater i Svenska kyrkan) på sin lista. Men det hjälpte inte. I kyrkovalet 2013 vann POSK för tredje gången.

Nu ser det ut så här i kyrkofullmäktige:

– BA 16 mandat (- 4)
– POSK 13 mandat (+ 3)
– Socialdemokraterna 6 mandat (+ 1).

Även denna mandatperiod valde BA att gå ihop med S om presidieposter m.m. varför hela oppositionen utgörs av POSK. Inom moderaterna har frågan om församlingen ska bedriva förskolor varit aktuell i flera år. Under sommaren 2014 bestämde sig majoriteten BA + S + vår nya kyrkoherde för att göra slag i saken.

Ett synnerligen bristfälligt underlag "bevisade" att förskolorna kostade församlingen 1,5 miljon kr årligen och det kunde man inte hålla på med. Redan första gången frågan kom upp i kyrkorådet argumenterade poskarna emot och reserverade sig. Sedan startade en cirkus där massor av inlagor och kommentarer till inlagorna producerades från olika håll. Föräldrar till barnen på de aktuella förskolorna agerade snabbt och synnerligen väl underbyggt.

En fd förskollärare, nu ledamot i fullmäktige för S, gick tidigt emot sin grupp och påvisade massor av brister i det material som kyrkorådet fått i frågan. Någon barnkonsekvensanalys hade inte gjorts och när kritik kom mot det så tillverkades först en med hjälp av en tjänsteman på stiftet. Denna höll inte måttet och då köptes en barnkonsekvensanalys in genom ett konsultuppdrag till PWC. 

Allt skulle gå fort, ja så fort att majoriteten i kyrkorådet beslutade att lägga ned de två förskolorna. För att nedläggningen skulle genomföras snabbt så informerades Täby kommun om församlingens (=kyrkorådets) beslut innan protokollet ens var justerat.

Kyrkorådsbeslutet överklagades till domkapitlet i Stockholms stift som med ett s.k. inhibitionsbeslut uttalade att församlingen inte fick fortsätta planerna på en nedläggning. När kyrkorådet insett sitt misstag kallades till ett extra fullmäktige i november. Det blev inställt i sista stund. Vid nästa fullmäktigemöte insåg majoriteten att det kanske inte gick att bara köra på. Återremiss föreslogs och en s.k. analysgrupp skulle bildas. I den ingick representanter för alla tre nomineringsgrupperna samt för föräldrarna: "syftet är att bemöta framförda föräldrasynpunkter och att tydligt klargöra Kyrkorådets förslag till beslut" (citat ur fullmäktiges protokoll) !!! 

Det blev snart uppenbart för alla att detta bara var ett spel för galleriet. Genom föräldragruppens och POSK:s energiska insatser på olika sätt uppstod en tydlig spricka inom S-gruppen. Det blev också tydligt att det inte var ekonomiska skäl i första hand som låg bakom BA:s hårda linje utan principiella invändningar mot att församlingen bedrev verksamheter som kommunen hade det primära ansvaret för.

Ett utsatt extra fullmäktigemöte i december blev inte av men ett nytt sattes ut till den 12/1. Mängden av handlingar hade nu blivit sådan att det inte räcker med full A4-pärm.

Vid detta extra möte med kyrkofullmäktige hade S-gruppen spruckit och fyra av deras ledamöter föreslog som en kompromiss att förskolorna skulle drivas vidare i två år på vissa villkor vad gäller ekonomin. POSK valde att stödja detta förslag (som för övrigt låg mycket nära det som poskare och föräldrar tillsammans jobbat för hela hösten).

Kyrkorådets förslag fick i omröstningen 17 röster (15 BA + två S), kompromissförslaget fick 17 röster (alla 13 från POSK + fyra S). En BA-ledamot avstod och ordförandens röst fick fälla utslaget! 

Kyrkorådsmajoritetens krumbuktande och många märkliga turer inkl. beslutet att kyrkorådet självt skulle kunna fatta beslut om en sådan förändring av verksamheten har gjort att många undrar vad man håller på med inom BA. Och tydligt är, i efterhand, att det inte varit särskilt mycket diskussion inom BA utan gruppen styrs med järnhand av sin kyrkorådsordförande som fått starkt stöd av kyrkoherden och länge av hela S-gruppen.

Om det finns någon segrare i hela detta tråkiga ärende så är det POSK. Det är synd att man inte kan ordna extraval till kyrkofullmäktige så som det föreslogs till riksdagen.

Bertil Persson
gruppledare för POSK i Täby samt kyrkomötesledamot

POSK i Täby>>

Foto: IKON

Bertil tittar på kyrkomötet

Bertil Persson, ledamot för POSK i kyrkomötet, från Stockholms stift, har tittat på betänkanden och förslagen till kyrkomötets sammanträde i november.

Här hittar du alla motioner, skrivelser och betänkanden:
http://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/

Ett annat sätt att beskriva 2014 års kyrkomöte

Man kan räkna på många sätt. I denna lilla PM räknar jag motioner och utskottsklämmar. Man skulle kunna räkna på antalet arbetsdagar som KM-ledamöter och tjänstemän lägger ned. Och naturligtvis se på antalet kronor som Kyrkomötet kostar. Eller på hur media skriver om Kyrkomötet. Slutsatsen blir likafullt att motion 104 (Ändra formerna för kyrkoval) av Per Lindberg, POSK, borde ha tillstyrkts av organisationsutskottet.

  • Det kom in 109 motioner.
  • Utskotten har 161 förslag till beslut med anledning av dessa motioner, om jag har räknat rätt (plus några till kring Kyrkostyrelsens skrivelser o.a.).

Totalt finns 5 yrkanden om bifall!

  • Ekumenikutskottet yrkar bifall till biskop Åke Bonniers förslag att uppmuntra till att implementera ”Guds vägar”
  • Gudstjänstutskottet föreslår bifall till motion 79 av Hans-Olof Andrén, POSK, om Kyrkohandbok del II.
  • Kyrkolivsutskottet yrkar bifall till POSK-motionen av Anders Brunnstedts m.fl. motion om en barnportal
  • Kyrkolivsutskottet yrkar också bifall till motion 27 av Dag Sandahl, fk, om stöd till flyktingmottagande
  • Kyrkolivsutskottet yrkar bifall till motion 101 av Sofija Pedersen Videke, s, om utbildning inom själavård.

Ibland säger vi att motioner begravs med krans. Då menar vi att utskottet egentligen vill bifalla motionens förslag men inte är berett att tillstyrka motionärens formulering. Jag kallar dessa förslag ”nästan bifall”.  Det finns 12 sådana utskottsförslag ”med anledning av”.

  • Budgetutskottet föreslår ”nästan  bifall” till motion 92 av Marie Rydén Davoust, POSK, om praktik för unga.
  • Ekuminikutskottet gör detsamma om motion 109 av Berit Bornecrantz Dias, ViSK, m.fl. om lokala dialogcentra.
  • Ekumenikutskottet vill också nästan bifalla motion 84 av Jerker Schmidt, FiSK, m.fl. om kristna i Mellanöstern (två ”med anledning av”-förslag).
  • Ekumenikutskottet vill nästan bifalla även motion 77 av Johan Åkesson, s, om ett fredsupprop.
  • Kyrkolivsutskottet bifaller nästan motion 72 av Jerry Adbo, s, om webbsända gudstjänster.
  • Kyrkorättsutskotet bifaller nästan min egen motion 50 om arvodesnämnden.
  • Kyrkorättsutkottet bifaller också nästan motion 84 av Eva-Maria Munck, POSK, m.fl. om klimatmål.
  • Organisationsutskottet gör detsamma med motion 38 av Boel Johansson, POSK, om brevröstning med bud.
  • Organisationsutskottet bifaller nästan också motion 95 av Eva-Maria Munck, POSK, m.fl. om generationsspridning i beslutande organ.
  • Tillsyn och uppdragsutskottet bifaller nästan motion 15 av biskop Ragnar Persenius om byte av uppdrag inom vigningstjänsten.
  • Tillsyn och uppdragsutskottet gör detsamma med motion 44 av Berth Löndahl och Bertil Murray, fk, om lönepolicy.

Med denna statistik kan man visa att POSK har varit den mest framgångsrika av alla nomineringsgrupper trots att vi egentligen inte tycker om dagens kyrkomöte.

Ett annat sätt att visa detsamma är BA:s motion 26 om att se över antalet ledamöter i Kyrkomötet. Det är den enda motion som den stora nomineringsgruppen lägger och det är ju också ett sätt att protestera mot Kyrkomötet och dagens ordning.

Bertil Persson

Ur POSKs Vision och program>>

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar. De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet. POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige. Ett enklare och billigare valsystem bör införas. Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.

(…)
Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Det är därför särskilt viktigt hur hanteringen av lärofrågor är utformad. I en episkopal kyrka av Svenska kyrkans karaktär har biskoparna en särskild läro- och tillsynsfunktion, och de har förutom sin roll i läronämnden ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar i lärofrågor. POSK menar att biskoparna dessutom borde vara fullvärdiga ledamöter i kyrkomötet.

Smorzando? – Nej!

Bertil Persson, som varit en av POSKs ersättare i kyrkostyrelsen och sitter i kyrkomötet samt är ordförande i kyrkofonden skriver följande insändare i Kyrkomusikernas tidning 1/2014.
(Vissa språkliga justeringar har gjorts, mot den tryckta insändare, eftersom artikeln verkar inskickad innan kyrkomötets andras session i november då besluten i kyrkomötet togs.)

Äntligen! Jag har länge undrat varför kyrkomusiker är så tysta i frågor om församlingarnas organisation och ekonomi. Och tysta har även förtroendevalda varit, enligt min erfarenhet. I Kyrkomötet har det varit sällsynt med motioner som rör kyrkomusiken. Men nu händer något.

2013 motionerade Anna Lundbald Mårtensson (POSK) och Britt Louise Agrell (Fisk) om Svenska kyrkans ansvar för kyrkomusiken (motion 2013:89) Ohc mirabile dictu, kyrkolivsutskottet tillstyrker motionen (Kl 2013:14). Och därför beslutade kyrkomötet:

att uppdrag till kyrkostyrelsen att utreda hur nationell nivå fortsättningsvis ska ta sitt ansvar för kyrkomusiken som en del av det kyrkliga kulturarvet och att uppdra till kyrkostyrelsen att etablera ett brett samråd kring kyrkomusikens framtida roll och samhällets kulturliv.

Frustrationen i Visby stifts kyrkomusikerförening rör delvis den nya verksamhetsindelningen som har ställt till bekymmer på många håll men märkligt nog har jag inte hört högröstade eller konstruktiva protester. Men även här händer det något.

Hans-Olof Andrén (POSK) motionerar till kyrkomötet 2013 om Verksamhetsindelningen i redovisningen (Motion 2013:52). Ekumenik och egendomsutskottet föreslog visserligen avslag på motionen men det var ett s.k. avslag med krans (EE 2013:2). Därför att samtidigt föreslår utskottet att Kyrkomötet ska besluta:

att uppdra till kyrkostyrelsen att utarbeta en ändamålsenlig redovisningsmodell för församlingar och pastorat.

Tydligare än så går det väl inte att säga att den nya verksamhetsindelningen inte fyller sitt ändamål. Rejäl bakläxa åt kyrkostyrelsen alltså. Nej, egentligen inte eftersom arbetet med den nya redovisningsmodellen har skett helt på tjänstemannaplanet. Och jag har själv först i år (2013) fått lära mig att det synes mäktiga organet KRED (Svenska kyrkans redovisningskommitté) numera är ett antal tjänstmän på kyrkokansliet i Uppsala.

Vi som är aktiva på nationell nivå vill gärna få mer input från kyrkomusikerna. Och min egen kyrkomötesgrupp har en utmärkt person att kontakt i dessa frågor. nämligen domkyrkoorganisten Torvald Johansson i Strängnäs.

Bertil Persson
Ledamot i kyrkomötet för POSK.

http://svenskakyrkan.se/kyrkomotet/

http://www.kmr.se/kmt.php

 

Kyrkans egen bank!

Vi har i Svenska kyrkan talat mycket om strukturer och organisationsformer. Och nu vill många prata om en social plattform.

Men innan man gör något så verkar det som om man måste utreda alla möjliga och omöjliga alternativ och försiktigheten gör att många goda idéer aldrig blir prövade.

Inget nytt med kyrkan och välfärden
Men egentligen är det väl inget nytt med kyrkan och välfärden? De flesta konfirmander får lära sig vad kvintessensen är i liknelsen om den barmhärtige samarien. Det är diakoni i praktiken. När olika förslag om sociala välfärdsprojekt kommer upp tycker jag att man ska ställa frågan: Innebär det här projektet att vi förbättrar vårt diakonala arbete? Hjälper vi dem som behöver hjälp?

Om vi har den ledstjärnan så ska kan en församling göra mycket , t.ex. att bedriva begravningsbyråverksamhet. Om det behövs så bör Kyrkomötet göra detta tydligt oavsett vad Fonuskramare tycker. Att kyrkan kommer in tidigt i kontakten med sorgehus är väl diakoni om något. Dessutom finns det ju goda exempel på att begravningsbyråer i kyrklig regi både är diakonala och effektiva verksamheter

Och driva förskolor. Och bygga äldreboenden. Och annat inom vård och omsorg. Verksamhetsformen måste avgöras i det enskilda fallet. Det naturliga är att först pröva om en tänkt "bolagsverksamhet" skulle kunna bedrivas som en del av församlingens grundläggande uppgift.

Bra och kloka utredningar
Det finns mycket klokt i Per Eckerdals utredning "Arbetsformer i förändring". Kyrkostyrelsen har också tagit fram ett par bra dokument, "Råd till församlingar vid bolagsbildning" och "Råd vid bedrivande av näringsverksamhet i församlingen". Bollen ligger nu hos församlingarna. Detta är inte en fråga för Kyrkomötet eller den nationella nivån.

Även indirekt kan tjänsteproduklion ge en församling större möjligheter att utföra sina grundläggande uppgifter, även på det sociala området. Jag tycker att de satsningar som nationell nivå gjort på en gemensam IT-plattform och gemensamt administrativt stöd är mycket väl använda pengar.

Använd kyrkans kapital klokt!
Det är just till sådant som det stora buffertkapitalet på nationell nivå bör användas. (En liten utvidgning: Om inte kyrkostyrelsen anser att detta kapital ska användas för att initiera olika satsningar i församlingar och ibland i stiften så ser jag ingen anledning till att det kapitalet ska ligga där det gör. På sikt borde pengarna gå tillbaka till dem som har betalat "för mycket" under många år, dvs församlingarna).

Mina insatser förknippas ofta med ekonomi och finans. Och min ledstjärna även där är att församlingarna ska få bättre möjligheter att bedriva en bra verksamhet. GIP och GAP bör därför kompletteras med stöd till finansiella tjänster där varje församling själv inte kan göra så mycket.

Kyrkans Försäkrings AB är ett bra exempel på affärsverksamhet på det finansiella området. Utan att behöva bilda bolag så erbjuder nationell nivå ett stort antal tjänster med KOB (Svenska kyrkans kollekt- och betalsystem) – en i centrum.

Kyrkkontot har en väsentlig roll och jag tror att de grundläggande funktionerna där kan utvecklas och kanske också öppnas för enheter som står nära Svenska kyrkan.

Bankernas ovilja att ta hand om kontanter skapar problem för många. Och kunskapen om vad Svenska kyrkan är verkar hos många banker förbluffande låg, vilket skapar problem också i kreditsammanhang. Många organisationer har på senare år utvecklat banktjänster av olika slag.

Och varför skulle inte en Kyrkans Bank vara lika rimlig som ICA-banken?

Bertil Persson

Bertil Persson sitter i kyrkomötet och kyrkostyrelsen för POSK. Han är också förtroendevald lokalt i Täby församling. Han har en lång erfarenhet inom bank- och finansvärlden, både i yrkeslivet och som förtroendevald i Svenska kyrkan.