fbpx

Starta begravningsbyråer

Skrivet av

Det var inte så många år sedan som ”det allmänna”, alltså staten, landstingen och kommunerna, i praktiken hade monopol på skola, vård och omsorg i Sverige. De få privata alternativ som fanns fick inget stöd från det allmänna och var därför förbehållna de allra rikaste.

Men så infördes efterhand alternativ till det allmännas skolor, förskolor, äldreboenden och sjukhus, och idag finns särskilt på de större orterna ett rikt utbud av t ex ”friskolor” och vårdcentraler som det allmänna finansierar på samma villkor som de kommunalt ägda.

Många lärare eller läkare har startat företag som driver skolor eller vårdcentraler, väl både för att förverkliga sina idéer om förbättrad skol- eller vårdkvalitet och service och för att tjäna mer pengar. Stora företag har också gett sig in i skolvärlden och vårdbranschen, och ibland kritiserats för höga vinster, särskilt när dessa undandragits svensk beskattning.

Det finns inget som hindrar att Svenska kyrkans pastorat och församlingar också driver till exempel skolor eller äldreboenden med finansiering från det allmänna, och så sker också på en del håll. Kyrkliga förskolor är till exempel inte så ovanliga.

Och de kyrkliga diakonala institutionerna som stadsmissionerna och diakonianstalterna har sedan mycket länge varit engagerade också i tyngre uppgifter såsom missbruksvård och vård i livets slutskede. Men de allra flesta pastorat har inte engagerat sin i den ”sociala ekonomin”, som det kallas nuförtiden. Borde de göra det?

Ja, vi i POSK tror att många fler pastorat och församlingar skulle kunna bli aktörer i den sociala ekonomin. Självklart skall kyrkan bara göra sådant som på något sätt hör samman med den grundläggande uppgiften – gudstjänst, diakoni, undervisning och mission.

Varje församling måste fundera på vilken kallelse den kan ha att på sin ort lindra mänsklig nöd och fylla mänskliga behov. En verksamhet buren av kyrkans tro, ”evangeliet i handling”, kan bli till stor välsignelse för många människor och ett tecken på Guds kärlek till oss människor.

Men avsikten måste alltid vara att hjälpa och upprätta våra medmänniskor, inte att omvända dem till vår kristna tro eller att värva nya medlemmar. Självklart hoppas vi att våra insatser i den sociala ekonomin skall visa på Guds kärlek – men detta får aldrig vara målet.

Målet ska heller inte vara att tjäna pengar. En viss vinst, som antingen återinvesteras eller går till församlingsverksamheten, tycker jag kan accepteras – det är inte meningen att kyrkan skall förlora pengar genom att subventionera det som kommunen inte klarar av – men målet ska inte vara att tjäna pengar.

Till sist – av någon konstig anledning har Svenska kyrkans högsta juridiska instans (Överklagandenämnden) beslutat att nya kyrkliga begravningsbyråer inte får startas, trots att de som finns utför ett mycket uppskattat arbete.

Att möta människor i sorg och hjälpa till med allt det praktiska i samband med en begravning är väl i högsta grad en diakonal uppgift! Skälet att kyrkan som huvudman inte får konkurrera med de befintliga byråerna verkar mycket egendomligt.

I alla tider har samma huvudman utan kritik haft monopol på gravskötsel – en god service till medmänniskors hjälp, som ändå inte har samma diakonala tyngd som begravningsbyråverksamheten – utan att exempelvis lokala trädgårdsmästare känt sig förfördelade.

POSK vill därför verka för att dagens hinder mot fler kyrkliga begravningsbyråer tas bort. Att starta en begravningsbyrå kan vara en angelägen uppgift för många församlingar!

Hans-Olof Andrén
ordförande POSK

Så gick det till när vi fick direktval till alla nivåer

Skrivet av

Strukturutredningens betänkande "Närhet och samverkan" behandlar enbart Svenska kyrkans lokala organisation, och valet till denna nivå. Det tar inte alls upp frågan om val till stiftsfullmäktige eller kyrkomöte.

Det gjorde däremot utredningen kring demokrati och delaktighet som tillsattes 2003 och som gav ut tre rapporter: "Demokratin är en successiv uppenbarelse" 2005, "Välja med förtroende" 2006 och "Styra och leda" 2008.

Den andra delen behandlade frågan om direkta eller indirekta val, men utredningen kom inte fram till någon gemensam ståndpunkt och kyrkostyrelsen lade inte fram något förslag till kyrkomötet.

Det valsystem vi har nu med direkta val till stiftsfullmäktige och kyrkomötet tillämpades första gången 2001, dessförinnan utsågs dessa organ indirekt genom elektorer i församlingarna.

Beslutet fattades 1999 med 144 röster mot 95. Ärkebiskop KG Hammar förklarade i slutet av den tre och en halv timma långa debatten att samtliga biskopar föredrog indirekta val, men det hjälpte inte. Så här sa han:

"[…] Vi tycker att det vore väldigt illa med direkta val över det lokala planet. Vi tror inte på det. […] Det gemensamma skälet är att direktval lokalt och indirekt val i övriga nivåer ger bättre uttryck för vad vår kyrka är för någonting. Det är det här med teckenkaraktären som kommer tillbaka igen.

Ju mer avlägsna människor i vårt samhälle är från vår kyrka, desto viktigare är det att vi använder alla till buds stående medel att uttrycka vad vår kyrka är för någonting. Det kan man bland annat göra med valsystem […] Dessutom ger ett direktval lokalt uttryck för att det är där människors engagemang och närhet osv. är förutsatt i vår kyrka, i första hand. Som en information."

Anledningen till förändringen var att de politiska partierna inte ville behöva gå "omvägen" genom att engagera sig i församlingarna för att få in sina representanter i stiftsfullmäktige och kyrkomötet, eftersom de hade svårt att få fram tillräckligt många som var intresserade av att ställa upp där.

POSK anser nu liksom då att det vore bättre om ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte valdes indirekt. Det skulle dessutom innebära att vi fick ett enklare och billigare valsystem.

Ur POSKs Vision och program:
En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Dopet är den grundläggande vigningen till ansvarstagande och tjänst i kyrkan. Utformningen av demokratin kan dock skifta över tid.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar.

De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet.

POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige.

Ett enklare och billigare valsystem bör införas. Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.

Kyrkovalsystemet – så här blir det säkrare

Skrivet av

Stiftsfullmäktige beslutar framför allt om sådant som rör församlingar, inte enskilda medlemmar.

De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet.

Direktvalen till kyrkomötet utgör ett problem för Svenska kyrkan eftersom de medför att personer som inte har någon församlingsförankring kan vara med och besluta om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.

POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte är inte på något sätt mindre demokratiska än direkta, utan speglar bättre dessas uppgifter.

Sverigedemokraterna, och andra grupper som i stort sett saknar representanter på lokal nivå, skulle naturligtvis förlora på en annan ordning, och det tycker vi vore bra. Det skulle dessutom innebära att vi fick ett enklare och billigare valsystem.

Det handlar inte om att något innegäng ska bestämma mer, för oberoende av om man har direktval eller inte så är det ändå alltid väljarnas röster som avgör valresultatet, utan om var nomineringsgrupperna har sin bas.

En församlingsförankrad nomineringsgrupp är en grupp som får röster i det lokala kyrkofullmäktigevalet. De som ingår i en sådan grupp har fått sitt förtroende av församlingsborna.

POSK vill att dessa förtroendevalda inte bara ska besluta om lokala frågor utan även utse stiftsfullmäktige- och kyrkomötesledamöter, eftersom det som dessa sedan ska besluta om i första hand avgör vad som kommer att gälla för församlingarna.

Det är inte konstigare eller mindre demokratiskt än att vi inte har en fjärde röstsedel i kyrkovalet för att utse ärkebiskop, utan det sker indirekt.

Kyrkan fungerar bäst om det finns en koppling mellan de olika nivåerna, i stället för flera frisvävande instanser med en kader av beslutsfattare som inte är med och tar ansvar i församlingarna där det behövs.

Ur POSKs vision och program:
En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Dopet är den grundläggande vigningen till ansvarstagande och tjänst i kyrkan. Utformningen av demokratin kan dock skifta över tid.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar.

De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet.

POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige.

Ett enklare och billigare valsystem bör införas. Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.

Kyrkan i det sociala livet

Skrivet av

Social ekonomi – egentligen ett konstigt begrepp som lätt blir torrt, träigt och byråkratiskt. Men nu finns det – och behöver fyllas med innehåll.

Kyrkan – eller ännu mer i form av församlingen – har alltid funnits med mitt i det vardagliga livet hos alla dem som bor, lever och arbetar på orten. Det har egentligen aldrig ansetts vara konstigt. Svenska kyrkan har varit en av de resurser man vänt till sig, för man vet att där finns det professionella människor, människor som vet, som kan och som känner både innersida, baksida och framsida i livet.

Kyrkan har alltid delat människors villkor. Vi gör det eftersom Kyrkans Herre, Jesus Kristus, också gjorde det. Vi gör det eftersom vi tror och vet att varje människa, ja hela skapelsen utgår från Guds hand.

När församlingen med alla dess medlemmar finns med, finns också längtan efter skapelsens upprättelse och fulländning, Guds rikes varande och det goda Livet. Det handlar egentligen om att vi ska hjälpa varandra att leva.

I begreppet Social ekonomi måste finns ett skapelseperspektiv och ett frälsningsperspektiv och ett helgelseperspektiv – en trinitarisk syn på kyrkans och de kristnas uppgift i världen. Då blir ingen fråga för liten, men ingen blir heller för stor.

Genom historien har vi lärt oss exempel på hur kyrkan varit den som startat verksamheter för att människor ska överleva, utvecklas och leva ett gott liv. Samhällen förändras och i vårt land har en övergripande solidaritetstanke blivit tongivande.

Det allmänna i samhället har tagit ansvar för att det goda ska komma alla till del. I andra samhällen ser det annorlunda ut, ibland väldigt annorlunda. Vi ska vara tacksamma för att vi har haft den utveckling vi haft.

Det samhälle där det allmänna tar hand om allt kan lätt bli en form av enhetssamhälle. Det har vi genomlevt, men nu börjar det bli annorlunda. Många aktörer finns i skola, i social välfärd, kort sagt på alla de områden där det handlar om att ge människor ett gott liv – att hjälpa varandra att leva.

För mig är det självklart att kyrkan, församlingen, som ju har en uttalad tanke om skapelse, människovärde, rättvisa, gemenskap, ansvar osv måste finnas med som en bild av den godhet och omsorg som måste finnas för att vi ska orka leva.

För mig kan aldrig den sociala ekonomin vara ett sätt att tjäna pengar och lägga på hög. Kyrkans roll i den sociala sektorn är densamma som den alltid varit: Till tjänst för människor för Guds skull.

Om inte vi finns där uppstår ett tomrum och sådana har alltid en tendens att fyllas av andra krafter. Vi har en grundmurad syn på hela skapelsen, präglad av Guds kärlek till sin värld.

Där ska vi vara hand medarbetare genom att använda det engagemang, de resurser och den vilja som finns. Vi gör det tillsammans med många andra människor av god vilja – och vår roll är tydlig. Vi vill därför att Gud vill!

Detta är en POSK-syn på den värld vi lever i!

Anders Roos

Församling – huvudfoting, amöba eller kropp!

Skrivet av

Församlingsbegreppet verkar ibland vara bekymmersamt för oss i Svenska kyrkan. Kanske är det just nu i dessa strukturomvandlingstider extra svajigt att definiera den lokala församlingen. Som jag ser det finns det två diken; huvudfotingen och amöban.

Ibland dyker det upp tendenser att alltför snävt tala om den lokala församlingen.

Vissa tänker främst på de anställda.

Andra ser framför sig hus och platser; kyrkor, församlingshem och kyrkogårdar. Jag har hört någon som säger att den ”riktiga” församlingen är de som regelbundet firar gudstjänst tillsammans på söndagarna.

Några verkar med församling avse de förtroendevalda tillsammans med de anställda och de som är mest aktiva i olika verksamheter.

För en hel del är församlingen starkt förknippad med den kör som flitigt övar varje vecka och som regelbundet sjunger i församlingens gudstjänst.

Församlingen tenderar på detta sätt att bli en huvudfoting, en sådan där ensidig figur som inte skulle kunna stå på sina egna, mycket smala och rangliga ben.

Det andra diket är amöban. En oformlig varelse som uppslukar allt i en ständigt föränderlig konstellation. Församlingen blir med detta synssätt allt och alla inom en geografisk avgränsad yta; utan hänsyn varken till vem som vill tillhöra församlingen eller till andra trossamfund.

Paulus talar i första korintierbrevet om församlingen som en kropp (1 Kor 12:12ff). I kroppen har lemmarna olika uppgifter och gåvor – men alla är lika viktiga och väsentliga för att kroppen ska fungera.

Översatt till vårt församlingsbegrepp: De som är anställda lika väl som de förtroendevalda eller ideella, de som firar söndagens gudstjänst ofta lika väl som de som går i onsdagens sinnesromässa eller mer sällan på musikgudstjänster eller på dop, vigslar och begravning. Föräldrarna och barnen i den öppna förskolan lika väl som pensionärerna på äldreboendet och de unga konfimandledarna. Eller enklare uttryckt: De som är döpta och medlemmar i vår lokala del av Svenska kyrkan, Jag skulle vilja lägga till alla som på ett eller annat sätt är på väg mot dopet i kyrkans undervisning.

Avgränsningen handlar om tillhörighet, i respekt mot andra gemenskaper och mot de som inte vill vara med.

Det är ingen avgränsning av ansvaret, de döptas ansvar för hela Guds skapelse och därigenom för alla människor, medlemmarna lika väl som andra; för alla som är i nöd, för alla som söker och längtar efter mening i sitt liv. Ett ansvar som också handlar om att föra dialog och tillsammans arbete för Guds rike, för fred och rättvisa.

I Paulus tal om kroppen är utgångspunkten alla döpta, de som genom dopet har en särskild tillhörighet med Kristus. Så ser inte vår verklighet ut.

Evangeliet och Jesus själv utmanar oss att sträva efter enhet mellan alla kristna. Hur den enheten ska se ut och hur den kan kombineras med mångfald i våra uttrycksformer och ordningar är ett ständigt pågående samtal.

Paulus betonar att grunden för medlemskapet är gemenskapen med Kristus. Han är också tydlig med respekten för de olika gåvor och uppgifter som lemmarna i kroppen har. Ingen får se ner på någon annan. Alla är lika viktiga. För att detta ska vara möjligt har Paulus i direkt anslutning till texten om kroppen pekat ut en väg. Den väg som är överlägsen alla andra vägar. Kärlekens väg.

Lena Petersson
vice ordförande i POSK

Två tunga argument mot partival i Svenska kyrkan

Skrivet av

Två tunga argument mot partival i Svenska kyrkan

Under rubriken ”Viktigt kyrkoval” (LT 17 april) argumenterar Henrik Munck af Rosenschöld (C) för partival i kyrkan från utgångspunkten att främsta invändningen mot allmänpolitiska partier i kyrkovalet skulle vara att de inte är ”trovärdiga”. Men frågan om trovärdighet är knappast den vanligaste invändningen mot partiernas roll i kyrkovalet.

Den främsta invändningen mot att driva kyrkopolitik utifrån allmänpolitiska partilinjer är förstås densamma som för vilken annan svensk folkrörelse som helst, den handlar om att partierna inte har sin relevans inom kyrkan. Partier har en viktig roll i samhällsdebatten och för det demokratiska inflytandet i stat, landsting och kommuner. De har bildats utifrån olika ideologiska uppfattningar om hur stat och samhälle ska organiseras.

Men varje organisation och folkrörelse har sina egna frågor och problemlösningar. På en konsum- eller LRF-stämma, eller i den lokala idrottsföreningen skulle nog ingen drömma om att kandidera till styrelsen med argumentet ”rösta på mig för jag är socialdemokrat / centerpartist, och därför lämpligast att sitta i styrelsen”. Föreningsmedlemmarna skulle antingen bli upprörda – eller möjligen skratta ut den som argumenterade så.

Men i kyrkan förväntas människor rösta på vissa allmänpolitiska partier utifrån partisympatier i de allmänna valen, trots att partiernas politiska agendor totalt saknar relevans för kyrkans frågor. Detta är en mer och mer otidsenlig kvarleva från tiden då Svenska kyrkan var statskyrka. Den tiden är förbi, det borde även centern kunna inse.

Vad ger centerns näringspolitik, företagarinriktning eller socialpolitik för vägledning om hur Svenska kyrkan ska möta utmaningen att föra ut sin kristna tro och svara på de andliga behoven bland dagens människor? (Och är det Stureplanscenterns ultraliberalism eller landsbygdscenterns mer konservativa hållning som gäller i kyrkan?) Bristen på relevans för kyrkans frågor är det främsta argumentet emot partipolitiken i kyrkan.

Det andra tunga, och nog så viktiga, argumentet mot partipolitiken handlar inte om kyrkomedlemmarnas röstande, utan om möjligheterna att engagera sig och ta ansvar som förtroendevald. Kyrkan behöver, liksom alla andra folkrörelser, i sina beslutsorgan ha engagerade medlemmar som är förankrade i verksamheten och därigenom kan kyrkans egna och speciella frågor och problem.

Det finns hundratusentals sådana medlemmar. Gudstjänstbesökare, körsångare, kyrkvärdar, aktiva i internationella grupper, hembesöksgrupper med mera. Men bara en bråkdel av dessa är medlemmar i politiska partier, färre än fem procent. Det blir en väldigt smal rekryteringsbas för kyrkliga styrelser och andra beslutsorgan – och riskerar att leda till ett slags politiskt elitstyre. För att vi ska kunna tillvarata kunnande, engagemang och skaparkraft hos de övriga 95 procenten behövs något annat än politiska partier som grund för de kyrkliga valen.

POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, finns till för att de 95 procenten ska kunna ta ansvar som förtroendevalda i kyrkan utan att knyta detta till ett allmänpolitiskt parti. POSK tar ställning helt utifrån medlemmarnas kyrkliga erfarenheter och visioner för framtiden.

Vårt program kan läsas på vår webbsajt, www.posk.se. Ett delmål är att på sikt medverka till ett kyrkligt valsystem där engagemang och kunnande är i centrum, snarare än partipolitiska etiketter.

Lars-Gunnar Frisk
Styrelseledamot i POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan.

Flera nya grupper i Luleå stift

Skrivet av

I vår radda av nya grupper hälsar vi ett varmt välkommen till följande grupper i Luleå stift.

De senaste två veckorna har det ju blivit klart med tre nya POSK-grupper i Luleå stift:

• Gällivare pastorat
• Nederluleå församling
• Hörnefors församling

I februari bildades även en ny POSK-förening i Skellefteå pastorat, där tre POSK-grupper och tre andra obundna grupper gått samman. Därigenom kommer POSK att finnas representerade i två församlingar där vi tidigare inte haft grupper: Kågedalens församling och Jörn-Bolidens församling.

Även dessa grupper hälsas välkomna i POSK-gemenskapen.

Varför sekulära partier i kyrkan?

Skrivet av

Irene Gustafsson (S) skriver i Norrländska Socialdemokraten den 8 februari. Lars-Gunnar Frisk (POSK) svarar, men det svaret har inte tagits in i tidningen, trots påstötningar. Därför publicerar vi svaret här.
Den 8 mars publicerar Irene Gustafsson ett nytt debattinlägg i NSD. Det inlägget skrev vi om på bloggen, som du kan läsa här "Ja, det spelar roll vilka som styr">>

Svar till Irene Gustafssons ”Manifestet provocerar” (NSD 130208)
Varför sekulära partier i kyrkan?

Irene Gustafsson (s) i Boden har i inlägg på Norrländska Socialdemokraten (NSD:s) ledarsida 8/2 ondgjort sig över ”elaka angrepp” på SAP:s valmanifest inför årets kyrkoval.

I sitt försvar av manifestet gör hon det enkelt för sig genom att bunta ihop kritikerna så här: ”POSK, M, m fl borgerliga nomineringsgrupper”. POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är inte en borgerlig grupp, det vet Irene Gustafsson mycket väl.
POSKs medlemmar har olika uppfattningar i allmänpolitiska frågor – somliga är politiskt aktiva, från vänster till höger, men de flesta är inte det.

Vi uppmuntrar våra medlemmar att ta ansvar i samhället – till exempel i politiskt arbete – men vi anser inte att politiska uppfattningar om samhället är relevanta för engagemanget i Svenska kyrkans beslutande församlingar.

POSKs vill vara ett alternativ för dem som utifrån sin kristna tro vill ta ansvar som förtroendevalda i kyrkan utan att knyta detta till de allmänpolitiska partierna.

Irene Gustafsson gör en poäng av att (s)-manifestet ”provocerar”, och tar det som bevis för att det är bra. Det är svårt att se logiken i detta. Betyder frånvaro av kritik att ett program är dåligt? Även ett bra program kan väl mötas med tystnad?

Det som känns märkligt för många som inte tillhör S, C eller Sverigedemokraterna (de partier som ställer upp i kyrkovalet) är att partistyrelsen (i SAP:s fall) i ett sekulärt parti antar en plattform som talar om vilken inriktning en kristen kyrka ska ha.

Partistyrelsen företräder ju även frikyrkliga medlemmar, muslimer och ateister – men bara Svenska kyrkan ”föräras” partiets uppmärksamhet på detta sätt. Det har säkert att göra med arvet från statskyrkotiden, men det borde vara dags även för (s) att dra konsekvenserna av att Svenska kyrkan nu är en fri kyrka!

S-manifestet riktar sig väl mest till de egna medlemmarna, och syftar till att genom kyrkovalet i höst mobilisera dessa inför riksdagsvalet 2014. Kanske de känner sig hemma i allmänpolitisk retorik om ”ökande klassklyftor”. Annars kunde man vänta sig att ett program för en kristen kyrka skulle nämna något lite om tron på Gud som kyrkans grund. Men det kanske stöter bort någon väljare?

Inte ens det annars populära uttrycket ”andlig välfärd” fick plats den här gången …

Lars-Gunnar Frisk, Umeå. Ordf. i POSK i Luleå stift.

Därför är det orimligt med politiska partier i kyrkovalet

Skrivet av

I år är det kyrkoval. Som ett resultat av överläggningarna mellan kyrkan och staten innan relationerna förändrades år 2000 och kyrkan blev fri har vi ett valsystem som förutsätter att kandidaterna organiserar sig i partier, fast de kallas nomineringsgrupper.

Det finns i stort sett tre slags nomineringsgrupper:
• Allmänpolitiska partier som ställer upp under eget namn. Det finns tre sådana och det är Arbetarepartiet — Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna.

• Grupper som härstammar från ett allmänpolitiskt parti. Några har behållit moderpartiets namn; Kristdemokrater har bildat Kristdemokrater för En levande kyrka, Miljöpartister har bildat Miljöpartister i Svenska kyrkan, Vänsterpartister har bildat Vänstern i Svenska kyrkan, och några har släppt sitt gamla namn; Folkpartister har bildat Fria liberaler i Svenska kyrkan och Moderater har bildat Borgerligt alternativ.

• Grupper som har bildats inom Svenska kyrkan. POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan är det största och äldsta, och vid de senaste valen har grupperna Öppen kyrka – en kyrka för alla och Frimodig kyrka tillkommit.

Dessutom finns det många lokala nomineringsgrupper som bara ställer upp på enstaka platser, och dessutom ett stort antal samlingslistor med kandidater från flera grupper.

De allmänpolitiska partierna hävdar att det är bara när man röstar på dem som man kan veta vad man får, eftersom de har en känd ideologi.

De kyrkliga partierna tycker å andra sidan att det är fel att låta politiska partiorganisationer bestämma i en fri kyrka. Alla är överens om att människor med samhällspolitiskt engagemang också behövs som förtroendevalda i kyrkan, frågan gäller vad som då ska vara grunden för deras kyrkopolitiska uppdrag.

POSK skriver i sin Vision och program:
Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK. De allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.

Frågar man folk som inte är så involverade vad de tycker så blir det spontana svaret oftast att partipolitik inte hör hemma i kyrkan, man vill varken att kyrkan ska ägna sig åt det eller låta sig styras av det. Därför är det orimligt i att rösta på en grupp som inte har med kyrkan att göra i ett kyrkoval.

Här är några argument mot de allmänpolitiska partiernas deltagande i kyrkovalet:
• Fler än de som är med i ett allmänpolitiskt parti ska kunna ta ansvar i kyrkan och alla är välkomna i POSK, naturligtvis även de som är samhällspolitiskt engagerade
• Politiska ideologier ger inte svar på kyrkliga frågor, det gör däremot POSKs program
• Partipolitik hör inte hemma i kyrkan, lika lite som i en idrottsförening, medan POSK kommer inifrån våra gudstjänst- och församlingsgemenskaper

Däremot går det knappast att hitta några hållbara argument för det nuvarande systemet. Utvecklingen går åt rätt håll, allt fler röstar på de rent kyrkliga nomineringsgrupperna i varje val, och även inom de politiska partierna själva ifrågasätts alltmer varför man ska ställa upp i kyrkovalet.

Mats Rimborg
ordförande POSK i Göteborgs stift

 I dag är det precis två månader kvar till alla kandidatlistor ska vara inne på stiftskansliet. Har ni haft era nomineringsmöten? Vill ni starta en ny POSK-grupp?

Hör av er till någon av våra informatörer>> så hjälper vi er!

Foto: Lars Ekblad textobild.se


Arkiv
Kategorier