Den särskilda undervisningen

Nils Gårder skriver om en av motionerna till årets kyrkomöte.

Motionen i sin helhet kan du läsa här.

Undervisning är tema för årets kyrkomöte.  Det är utmärkt. Denna del av församlingarnas grundläggande uppgift är ofta eftersatt. Så länge jag tillhört kyrkomötet (sedan 1989) har det förekommit motioner med förslag till hur undervisningen kan förbättras. Att detta nu blivit ett proriterat område för kyrkostyrelsen genom programmet Lärande och undervisning är onekligen glädjande. Förhoppningsvis bifaller kyrkomötet kyrkostyrelsens förslag om en kraftsamling kring undervisning.

Men vad menas med undervisning? Ju mer frågan kommit i centrum ju tydligare blir det att ordet undervisning kan tolkas olika. I Nationalencyklopedin definieras ordet som ”meddelande av kunskaper”. Jag använder i min motion till kyrkomötet uttrycket ”den särskilda undervisningen” i den betydelsen. Och jag tror det är viktigt att undervisning i denna mening är i centrum för samtalet.

Det kan med fog sägas att undervisning kan ges en vidare tolkning. Allt kyrkan är och gör bör vara uttryck för vår tro och vilja att följa Kristus. Gudstjänsten är naturligtvis vårt uttryck och innefattar även en undervisning. Diakonin är ett viktigt vittnesbörd. Undervisning i denna vidare mening är nödvändig. Men när kyrkoordningen anger undervisning som en del av den grundläggande uppgiften är det enligt min mening den särskilda undervisningen – kunskapsförmedlingen som avses.

Pedagogik är vetande och metoder som tillämpas vid undervisning. Undervisning kan dock inte bedrivas endast genom detta vetande och dessa metoder utan kräver därtill att läraren har en god ämneskunskap om det som skall förmedlas. Det krävs såväl pedagogisk förmåga som ämneskunskap för att undervisningen skall bli meningsfull. Är den inte meningsfull är den kanske meningslös.

Vilken kunskap skall förmedlas? Kortfattat: I första hand troslära. Varför? Den är mest eftersökt. De studier som gjorts visar att det främsta motivet för utträde ur kyrkan är att tron saknas. Jag antar att denna avsaknad ofta kan grunda sig på en oklar uppfattning om vad tro är. I fokus bör vara det problem som är störst. Även undervisning i kristen etik är viktig men denna upprör sällan – i vart fall inte när den inte kommer i konflikt med andra värdegrunder. Men sambandet mellan tro och etik är spännande.

Att idag undervisa om troslära kräver en bred infallsvinkel. Jag tror att den kristna tron måste sättas in i ett kultur- och religionshistoriskt perspektiv och i en aktuell filosofisk och ideologisk kontext. Detta verkar ju väldigt avancerat. Ja, men det är sådant som bra berättat och samtalat om intresserar många barn och en hel del vuxna.

Nils Gårder
Ledamot i kyrkomötet och kyrkostyrelsen från Lunds stift

Ur POSKs program 2018-2021

Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land vilket betyder att många människor saknar ett språk för en andlig längtan och för religiösa erfarenheter. Församlingen måste därför ha en genomtänkt plan för lärande och undervisning från småbarnstiden till vuxen ålder. 

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att varje församling ska ha en plan för hur lärande och undervisning för barn, unga och vuxna ska bedrivas.

Nödvändiga reformer sker inte genom lag

I Kyrkans Tidning den 21 februari publicerades en debattartikel där gruppledarna för S och C skrev att ”Folkkyrkan ska inte styras av staten”. I en replik publicerad i Kyrkans Tidning den 28 februari menar Nils Gårder att det är oklokt att fokusera på organisatoriska frågor när krisen ligger på ett annat plan.

Det är med oro jag ser på hur inomkyrkliga frågor åter förvandlas till riksdagsfrågor.  Lagen om Svenska kyrkan utgör varken ett hinder eller en förutsättning för verkligt angelägna reformer. Att påstå att lagen i allt måste bevaras är inte heller framsynt. Men viktigast av allt: Det är oklokt att fokusera på organisatoriska frågor när krisen ligger på ett helt annat plan.

Antalet medlemmar i Svenska kyrkan minskar i en accelererande takt. Det är i första hand unga personer, som beslutar att utträda.  När man frågar varför, blir svaret: Jag tror inte på Gud. Svenska kyrkans organisation väcker inget intresse.  Det som efterfrågas är förkunnelse, som är begriplig – i ord och handling.

Men hur skall de kunna vända sig till den som de inte kommit till tro på? Hur skall de kunna tro på den de inte hört? Hur skall de kunna höra utan att någon berättar? (Fritt från veckans episteltext)

Kyrkans inkomster minskar. Inom mindre än tio år är nuvarande ekonomiska ramar inte möjliga att upprätthålla. Vad skall vi då behålla? Inte kostsamma yttre ordningar. Det vi behöver är välutbildade, hängivna och modiga medarbetare samt livaktiga församlingar med regelbundet gudstjänstliv och kvalificerad undervisning som leder till vittnesbörd om tron. Det finns möjlighet att spara på annat och samtidigt uppnå fördelar. Ett exempel är valet till Svenska kyrkans kyrkomöte. Det bör som i andra kyrkor ske indirekt med församlingsmedlemmarna som bas. På så sätt hålls kyrkans nivåer samman, den lokala kompetensen tas till vara och kostnaden sänks.  Sådant förutsätter ingen åtgärd av riksdagen.

Nils Gårder
Ledamot av kyrkostyrelsen (POSK)

Ur POSKs program 2018-2021

POSK vill förändra valsystemet så att det blir enklare och billigare, och bättre speglar vår kyrkosyn. Ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och goda kunskaper om församlingslivet. De bör därför väljas av församlingarna i ett indirekt val. Att ledamöterna representerar församlingarna ger också legitimitet åt kyrkomötets beslut i lärofrågor. Kyrkomötets legitimitet kan dock ifrågasättas när olika grupper försöker använda kyrkomötet som plattform för sina samhällspolitiska syften.

Bevara och stärk
Svenska kyrkans församlingar

Nils Gårder, POSK från Lund stift och ledamot i kyrkostyrelsen skriver i Tidningen Dagen: Bevara och stärk Svenska kyrkans församlingar>>

Bevara och stärk Svenska kyrkans församlingar
POSK stödjer tanken att en naturlig social enhet bildar ett pastorat.

I debatten inför kyrkovalet påstås att POSK medverkat till att församlingarna i Svenska kyrkan förlorat sin självständighet. Det påståendet är missriktat.

Under hela min tid i kyrkomötet (sedan 1989) har den partipolitiskt obundna gruppen slagit vakt om församlingarnas ställning. Även sedan yttergrupperna Frimodig Kyrka och ÖKA lämnat mittfåran i den obundna rörelsen har POSK bevakat församlingarnas intressen.Under de senaste årtiondena har ett stort antal av Svenska kyrkans församlingar försvunnit genom sammanläggningar.

De stora församlingarna med många kyrkor har förändrat församlingen från
att vara en mänsklig gemenskap till ett administrativt område med
varierande gudstjänsttider och förtroendevalda ofta långt från den lokala kyrkan. Därför stödjer POSK bildandet av större pastorat vart och ett med många lokala församlingar kring de olika kyrkorna.

POSK drev igenom att församlingsmedlemmarna skall nominera ledamöter av
församlingsrådet. Pastoratet är en familj och församlingarna de levande
familjemedlemmarna, var och en med sin karaktär och uppgift.

Alternativet till den struktur som POSK stödjer är fortsatta sammanläggningar till allt färre och allt större församlingar. Visserligen skulle detta innebära fler kyrkoherdetjänster men fler kyrkoherdar är inget tecken på bevarad demokrati. Tvärtom skulle de lokala gemenskaperna helt förlora sitt självstyre.

Vidare stödjer POSK tanken att en naturlig social enhet bildar ett pastorat. Detta innebär att en stad/bygd blir ett pastorat med gemensam kyrkoherde men naturligtvis bör detta pastorat vara uppdelat i församlingar så att varje stadsdel/ort är en egen församling med sin/a präst/er. På detta sätt kan Svenska kyrkan trots färre medlemmar och mindre ekonomi utvecklas och stärkas.

Endast i den lokala gemenskapen kan frivilliga rekryteras och arbetsglädjen växa. Det gemensamma pastoratet ger samverkansmöjligheter och förutsättningar för ett strategiskt missionsarbete inom hela orten eller bygden.

Struktur och personalorganisation hör samman. Antalet prästtjänster bör inte få minska proportionellt med minskande personalbudget. En sådan osthyvelpolitik skulle kunna leda till en indragning av 1 000 prästtjänster på några årtionden. Det vore en katastrof för församlingarna. I pastoratet kan församlingarna gemensamt fullgöra uppgifter inom diakoni och undervisning. Därmed bevaras möjligheten att ha relativt sett fler församlingspräster. Naturligtvis måste församlingspräster i framtiden genom en god utbildning förberedas till ett arbete präglat av både bredd och självständigt ansvar.

Nils Gårder,
Kyrkomötesombud för POSK

Stärk församlingarna – det jobbar POSK för

Församlingen måste vara en aktiv, ansvarstagande och trovärdig mänsklig gemenskap. POSK arbetar för detta.

Svenska kyrkan genomgår – som alltid – förändringar. Färre medlemmar och minskade ekonomiska resurser är i vår tid realiteter, som snart blir uppenbara för alla. Det är rimligt att utgå från att minskningen av bådadera blir cirka 1/3 inom det närmaste decenniet. Orsakerna står att finna generationer tillbaka i tiden och förhållandet gäller i hela norra Europa. Det första tecknet på nedgången var det minskande deltagandet i söndagsgudstjänsten. Deltagandet har redan minskat med ungefär 1/3 på ett några årtionden.

Det blir nu nödvändigt för Svenska kyrkan att välja väg. Att ”styra i nedförsbacke” ställer krav. Om ingen medveten kursändring görs kommer kyrkans närvaro och betydelse för människor att minska minst i takt med resurs- och medlemsminskningen. Men med en medveten kyrkopolitik kan förhoppningsvis utvecklingen gå en annan väg.

Under de senaste årtiondena har ett stort antal församlingar försvunnit. Sammanläggningar av församlingar har resulterat i färre större församlingar med många kyrkor och ett ibland ambulerande gudstjänstliv. Den grundläggande orsaken är det vikande gudstjänstfirandet.

Sekundärt betyder det att färre personer är villiga att ta ansvar. Det finns nu många samhällen utan eget regelbundet gudstjänstliv trots att de ekonomiska resurserna fortfarande är långt större än för ett halvsekel sedan. Det är sålunda inte bristen på pengar som det grundläggande problemet.

En ny kyrkopolitik
En ny kyrkopolitik måste i första hand syfta till att bygga och stärka församlingar. Det är genom att väcka intresse och genom att stimulera människor till att åta sig uppdrag för varandra, som vi kan motverka den nedåtgående trenden. Ideellt engagemang måste alltid byggas på intresse och känsla av meningsfullhet.

Sekularisering är när människor inte längre ser något samband mellan å ena sidan vad som är viktigt för dem och å andra sidan kyrkan. Om förkunnelsen inte är relevant slår den inte rot. Gudstjänsten måste svara mot ett behov. I yttre nöd och katastrof kommer alltid många. I väckelsetider inser många att deras nöd inte bara är i det yttre.

Allt hör samman
Allt hör samman. Hur de kyrkliga utbildningarna utformas påverkar församlingarnas förutsättningar. Eftersom vi vet att de ekonomiska resurserna minskar, inser vi att antalet anställda också måste minska. Vi bör då prioritera den utbildning som är mest viktig för församlingarna och utforma den så att samarbete med ideellt engagerade främjas.

Prästutbildningen bör rusta till ledarskap och pedagogisk förmåga. En trovärdig social gemenskap förutsätter diakoni och diakonutbildningen måste förbereda för högt ställda krav på socialt arbete.

Musiklivet behöver musiker, som främjar deltagande. Varje pastorat måste ha en kvalificerad undervisning öppen för alla som söker kunskap. Det ekonomiska ansvaret för kyrkobyggnader och dessas inventarier måste fördelas på ett solidariskt sätt. Glesbygdens kyrkor motiverar ofta storstadsbornas kyrkotillhörighet.

Ideellt arbete leder till en vilja att ha medinflytande. Det får inte finnas en klyfta mellan förtroendevalda beslutsfattare och ideellt arbetande församlingsbor. Valsystemet får inte utformas så att medlemskap i ett allmänpolitiskt parti utgör en förutsättning för att bli vald till kyrkoråd och församlingsråd.

Församlingen är byggstenen
När den nya strukturen på lokal nivå byggs upp måste församlingarna vara byggstenarna. Pastoratet är en samverkansform. Det kan liknas vid en familj där församlingarna är familjemedlemmarna och pastoratet är den samlade familjen. Alla familjemedlemmar behöver inte göra allt och lika men alla sysslorna görs av någon eller några familjemedlemmar.

På samma sätt är det församlingarna, som är de aktiva delarna i pastoratet. Det är ju i församlingarna som gudstjänsten firas och den mänskliga relationen skapas. Det är till denna gemenskap ansvaret måste överlämnas för att engagemang, delaktighet och arbetsglädje skall kunna förverkligas. På det sättet kan de kristnas gemenskap åter omfatta alltfler även i en tid av mindre ekonomiska resurser.

Nils Gårder

Nils sitter i kyrkmötet och kyrkostyrelsen för POSK. Han är också förtroendevald lokalt i sin församling i Lund. Till vardags är han advokat.

Ur POSKs Vision och program:
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Berättelse från Kirchentag i Hamburg den 1-5 maj 2013 Del 2

Nils Gårder, styrelseledamot och ledamot av kyrkostyrelsen har varit med på Deutscher Evangelischer Kirchentag. Här kommer del två av en tvådelat rapport.

Varje dag inleds med morgonbön varefter ett bibelstudium (Bibelarbeit) kringen text ur GT eller NT. Fredagens text var 5. Mos. 15, 1-11der rubriken Erlassjahr – Wie es gehen kann.

Runtom i sta’n samlades människor under ledning av någon eller några som förberett studiet. Ledaren kan vara en professor, en biskop, en församlingspräst, en regeringsledamot, en munk, en pedagog, en skådespelare, en författare eller någon från näringslivet.

Makarna T.D. Marlene Crüsemann (NT) och Prof.em. Frank Crüseman, Bielefeld, utlade texten på ett spännande sätt. Ordet skuld täcker med rätta såväl den skuld som föranleds av överträdelser som den skuld som följer av penninglån.

Det finns ett nödvändigt och viktigt samband mellan äganderätt och skuld. Eftergiften kan endast ges av en fordringsägare. Äganderätten hotas i ett samhälle med outhärdligt stora skulder. Det leder till oförmåga att upprätthålla samhällsfunktionerna.

Ett exempel var den s k husbubblan i USA. När husägarna inte längre kunde betala räntorna på inteckningsskulden rasade husen i värde med därav följande kaos i bankvärlden. Den mosaiska rätten har en realistisk syn på hur ett samhälle fungerar och eftergiften av skulder på det sjunde året bör inte ses som en utopisk målsättning utan som en praktiskt sätt att hålla en rimlig jämlikhet i samhället och en fungerande ekonomisk ordning.

Kredit kan språkligt härledas från verbet credo och ger uttryck för att förtroendet måste vara ett fundament i det ekonomiska livet. Att den nu aktuella sydeuropeiska skuldkrisen och Tysklands roll var i deltagarnas tankar var uppenbart.

Frank Crüsemann gav en viktig textförklaring till det till synes olustiga undantag som görs för utlänningars skulder, Crüsemann förklarade att detta inte skall tolkas som en regel som tillåter diskriminering av utlänningar boende i landet utan regeln har en särskild betydelse.

Genom det judiska samhällets territorium drog handelskaravaner. Dessa köpte foder, mat m m vid sin genomresa. I den mån karavanerna gavs kredit för inköp av sådana förnödenheter omfattades inte de resande köpmännen av rätten till ”skuldsanering”. Denna förklaring underlättar naturligtvis förståelsen för undantaget.

Varje dag hålls några storföreläsningar (Hauptpodien). Tematisk är utbudet delvis anförtrott olika centra. Ett sådant är Zentrum Bibel. Där erbjöds på fredagens en föreläsning om aktuell GT-forskning. Föredraget hölls av den internationellt kände professorn Reinhard Gregor Kratz, Göttingen.

Titeln var Altes Testament: Geschichte oder Geschichten. Kratz tydliggjorde att GT har tillkommit efter den babyloniska fångenskapen och att det som hänförs till tiden före inte beskriver en historisk realitet.

Arkeologiska studier talar tydligt för att det äldre judiska samhället inte var monoteistiskt och heller inte på andra sätt skiljde sig från grannsamhällena. Kratz nämnde även på att det är osäkert huruvida det finns en allmän praktisk tillämpning av den judiska lagen i förkristen tid eller om sådan praxis endast förekom i mindre delar av samhället t ex hos Qumran-sekten.

Föredraget följdes av frågor från den tusenhövdade publiken. Detta hanterades på det för Kirchentag typiska och geniala sättet. Scouter tillhandahåller papper och penna för dem, som vill ställa frågor. Pappren samlas in och lämnas till några publik-ombud (Anwälte des Publicums).

Dessa är i ämnet väl insatta experter. De läser hastigt frågorna sammanställer dessa till några representativa typiska frågeställningar och framför därefter dessa ”typifierade” frågor till föreläsaren. Publikombuden drar sig inte för spetsiga frågor men torde eftersträva att de i publiken allmänt representerade frågorna kommer fram. På det sättet kan en vettig dialog föras trots det stora antalet deltagare. Efter frågestunden vidtog en podium-debatt med inbjudna experter.

Vissa arrangemang blev genast ”Übervoll”. Ett exempel var en debatt om religionsfrihet: ”Wie viel Glaube darf’s sein?. Professorn och tidigare biskopen Margot Kässman tillika ambassadör för reformationsjubileet 2017 samtalade med företrädare för bl a Islam.

På fredagens kväll arrangerades en mottagning för inbjudna gäster. Värd för mottagningen var den tyska biståndsorganisationen Brot für die Welt. Mottagningen ger en möjlighet att samtala med andra internationella gäster.

På lördagen var temat i den stora salen i Hamburgs konferenscenter (CCH) Einigket und Recht und Vielfalt. Arrangemanget var en del i serien Religion – Vielfalt leben.

Nästan varje arrangemang stort som smått innefattar ett musikinslag. Till detta arrangemang hade inbjudits en barn och ungdomsorkester vid namn Kinder-Mandolinenorchester Sol från Hamburg. En jätteorkester med bara mandoliner ledd av en man ursprungligen från Irak.

Huvudföredraget hölls av den världsberömde religionssociologen professorn Peter L. Berger från Boston. På 20 minuter hann han säga mycket på temat ”From testiny to faith”.

Han erinrade om att religion inte längre är något som individen föds in i som en del av en förutbestämd kulturell gemenskap. Religion är något som individen nu måste ta ställning för. Tron är avgörande. Detta är inte något som kyrkorna självklart skall beklaga.

Dagens situation påminner om fornkyrkans i det romerska riket. Individen måste ta ställning på ett sätt som länge varit okänt. I ett följande estradsamtal samtalades om att man kan vara tysk trots att man bär slöja och iakttar islams fromhet, att man kan vara judisk invandrare från f d Sovjetunionen och tysk och så vidare.

Enligt den s k bikupemodellen uppmanades den stora publiken att med sina grannar diskutera ”vad betyder tysk”. En liten gosse jämte mig sade klokt: Tysk/a/ är ett språk (det är allt). Efter bikupan erbjöds enskilda i publiken att träda fram och förklara vad de ansåg att begreppet tysk står för.

Inläggen var intressanta och öppenhjärtliga. En äldre dam erinrade (med uppenbar hänvisning till tredje riket) om att tysk länge varit ett belastat ord.

På lördagens kväll besökte jag den svenska utlandsförsamlingen i den vackert belägna svenska sjömanskyrkan. Kyrkan var fullsatt vid kvällsgudstjänsten. Det var mycket givande att få tillfälle att personal och medlemmar i en SKUT-församlig.

Söndagens avslutningsgudstjänst ägde rum i Hamburgs stora stadspark och samlade mer än 130 000 deltagare. En mäktig upplevelse. Predikan hölls på tyska av den engelske biskopen Nicholas Baines, Bradford. Han utgick från Kirchentags huvudtema Alles was du brauchst. Liturg var biskopen i Kiel Gerhard Ulrich. Nattvarden utdelades av ett otal präster från ett otal altaren uppställda i parken.

Nils Gårder

Kyrkans Tidning: Fler än hundratusen på kyrkodagar i Hamburg>>

Deutscher Evangelischer Kirchentag>>

Berättelse från Kirchentag i Hamburg den 1-5 maj 2013 Del 1

Nils Gårder, styrelseledamot och ledamot av kyrkostyrelsen har varit med på Deutscher Evangelischer Kirchentag. Här kommer del ett av en tvådelat rapport.

Med stor stort intresse deltog jag vid detta jättelika och innehållsrika arrangemang, som var den 34:e ”Kyrkodagen” i ordningen sedan 1949. Svenska kyrkan hade fått särskild inbjudan att sända två personer och jag hade glädjen att av kyrkostyrelsen bli utsedd till en av dessa.

Mer än 100 000 människor samlades från onsdag till och med söndag för att välja ut några – eller många – av de omkring 2 500 aktiviteter som erbjöds.

Bibelforskning, religionsdialog, utrikes- och försvarspolitik, social- och straffrätt, ekonomi, församlingsbygge, diakoni och inte minst gudstjänstförnyelse samt musik och andra kulturuttryck innefattas i det som erbjuds. Formerna omfattar allt från föreläsningar för tusentals personer till små samtalsgrupper.

Därtill erbjuds naturligtvis många tillfällen till spontant umgänge och samtal på en promenad mellan arrangemangen utspridda i staden, i en park eller på en kafé eller en restaurang.

Kirchentag är en folkfest i bästa mening överallt ser man människor i den halsduk, denna gång i blått, som säljs av de tusentals scouter som är vägvisare överallt i hela sta’n. Transporter går smidigt eftersom deltagarbeviset berättigar till fria resor på alla allmänna kommunikationer.

Kirchentag integrerar besökare med på orten boende. Omkring 12 000 familjer öppnade sina hem och tog emot en eller flera tillresande och erbjöd dessa en säng och frukost. Även umgänget med värdfamiljen tillhör det som gör Kirchentag till ett spännande och personligt möte.

Den evangeliska Kyrkodagen har sin motsvarighet i Katolikentag. Detta hindrar inte att många katoliker deltar i Kirchentag och evangeliska kristnai Katolikentag. Nästa Katolikenbtag anordnas i Regensburg 28 maj – 1 juni 2014 och nästa Kirchentag äger rum i Stuttgart den 3-7 juni 2015. Överväg deltagande i god tid!

Öppningsgudstjänster ägde rum på fyra olika platser. Inbjudna var vi anvisade platser vid Strandkai vid de med ny spännande bebyggelse kompletterade gamla vackra lagerbyggnaderna vid Elbe. Hamburgs biskop Kirsten Fehrs predikade.

Till öppningstalarna hörde förbudsrepublikens president Joachim Gauk, den katolske ärkebiskopen i Hamburg Werner Thissen och överborgmästaren Olaf Scholz. Regering och förbundslandsländernas ledning är alltid väl företrädda och aktiva deltagare i mötet. T ex leddes ett bibelstudium av försvarsministern. Kyrkan framstår som en tydlig del av det tyska samhället och personligen ser jag detta som en påminnelse också om hur viktiga kyrkorna var vid tillkomsten av det nya Västtyskland efter andra världskrigets politiska, moraliska och materiella ruin.

Torsdagens förmiddag ägnade jag åt ett brännbart och angeläget ämne nämligen människohandel. Under rubriken Moderne Sklaverei – Fakten und Handeln talade Professor Thomas Shirrmacher, Bonn.

Det har aldrig funnits fler slavar i världen och i Europa torde de uppgå till omkring 400 000 personer. Definitionen av slav är då en person som är faktiskt frihetsberövand, utsatt för hot om våld och utövat våld. Tvångsprostitution är sannolikt det mest fruktansvärda formen av slaveri men även jordbruks- hushålls- och byggnadsarbete utförs av förslavade personer.

Den nya slavmarknaden torde omsätta mer än narkotikahandeln och förtjänsterna är mycket stora. En person väntas kunna ge en intäkt på uppåt US $ 80 000 per år.

Ledaren för den engelska organisationen Stop the Traffik Ruth Dearnly berättade på ett mycket engagerande sätt om arbetet med att kräva rättvisemärkt choklad. Hon citerade en av de många slavpojkar som används på västafrikanska plantager när hon påminde om att vi bär hans blod på våra läppar.

Det moderna slaveriet innefattar till skillnad från det gamla slaveriet inte en långsiktig investering genom köp och uppfödande av slavarna med rättsligt skyddande äganderätt till slaven utan bygger på ett hänsynslöst illegalt utnyttjande av för ändamålet omedelbart användbara personer som snabbt förbrukas eller säljs vidare i vårt mobila samhälle.

Professor Schirrmacher framhöll det orimliga i att befriade slavar, som naturligtvis regelmässigt saknar arbets- och uppehållstillstånd, genast avvisas utan att vare sig kunna bli hörda som vittnen eller få någon vård och hjälp.

Kirchentags regler innefattar möjligheten att antaga resolutioner. Det kräver en närvaro av mer än 500 personer samt en majoritet av de närvarandes bifall. Det var med stor tillfredsställelse som jag medverkade till att detta quorum uppnåddes.

På kvällen firades en gudstänst i den gamla fiskeauktionshallen med temat ”Ich bin gekommen, die Gefangenen zu befreien”. Vid gudstjänsten framträdde en ung kvinna som varit tvångsprostituerad. Hon gav en gripande inblick i en förfärlig värd men uppmärksammade även på vilken hjälp som kan ges av den uppmärksamme för att möjliggöra en ”fritagning”. Välkända negro spirituals fick en fördjupad betydelse när man minns likheten mellan då och nu.

Tidigare på torsdagens eftermiddag anordnades s k Tischgespräch i Zentrum Gemeinde förlagt till en kyrka och ett församlingshem i förorten Hamm. Med roterande personbyten runt kaffeborden ägnades eftermiddagen åt samtal om vilka olikheter som är gränssättande och vilka olikheter som verkar stimulerande, Det var påfallande hur lika frågorna är i Tyskland och Sverige. Samtalen var ivriga och spännande.

Nils Gårder

Kyrkans Tidning: Mer än hundratusen på kyrkodagar i Hamburg

Deutscher Evangelischer Kirchentag>>