fbpx

Det finns skäl att rösta i kyrkovalet!

En debattartikel från Nils Gårder i Skånska Dagbladet 10 september>>

Naturligtvis får även de politiska partierna ställa upp som nomineringsgrupper i kyrkovalet. I deras led finns troende och välvilliga kandidater. Problemet är att partierna saknar en konstruktiv kyrkopolitik.

De talar väl om folkkyrkan men deras iver till centralisering och likformighet är destruktiv.

Tre tecken på kris i Svenska kyrkans församlingar

1. Deltagandet i gudstjänster har sjunkit radikalt de senaste decennierna. För femtio år sedan var ännu antalet besök vid söndagens huvudgudstjänster fler än 10 miljoner. Idag är det ca 3,5 miljoner.

2. Den kristna undervisningen är på många håll nästan obefintlig och efterfrågas inte längre av bredare grupper. Det är nu 100 år sedan (1919) den allmänna undervisningen i troslära upphörde i skolan. Det är sedan dess kyrkans eget ansvar.

3. Sverige har tusentals väl underhållna kyrkor. Det är en stor glädje. Men många har gjorts ”övertaliga” genom att gudstjänster inte längre firas i dem.

Det behövs en ny kyrkopolitik för att bevara Svenska kyrkan som en folkkyrka. Det räcker inte med att lyfta fram symbolfrågor eller allmänna politiska ställningstaganden.

Svenska kyrkan är fortsatt en välkänd samhällsinstitution som vore kyrkan ännu en statlig myndighet. Kyrkobyggnaderna är kulturhistoriska smycken. Förmögenheten är betydande. Men är detta en garanti för att vara en folkkyrka?

Bättre byggnader än församlingar?

Församlingarna är ofta i långt sämre skick än kyrkobyggnaderna. Församlingarna har blivit allt färre med allt större territoriellt ansvar och allt färre medlemmar. Sedan år 2000 har antalet församlingar minskat med mer än 1000 stycken. Söndagens förkunnelse tas emot endast av några få procent av folket.

En kyrka behöver naturligtvis inte vara en folkkyrka. En levande kyrka förblir ett ljus som lyser i mörkret även i en öde trakt men om att Svenska kyrkan skall bevara sin ställning som folkkyrka krävs en ny kyrkopolitik. Det är ett ansvar för alla kyrkomedlemmar. Ett första steg är att deltaga i kyrkovalet och därmed ta ställning i de praktiska frågor som måste avgöras av dem som blir valda.

En femstegs-plan

1. Församlingarna måste ses som den primära nivån inte som ”lokalkontor” för en central myndighet. Det är i församlingarna mötet sker.

Ge församlingsprästerna ett tydligt ansvar för att väcka intresse och skapa delaktighet. Skärp stiftens ansvar för stöd av förkunnelse, diakoni och undervisning. Återgå till huvudprincipen att varje kyrka där huvudgudstjänst firas bör ha en präst som kan lära känna sin församling och ha ett eget församlingsråd. Engagemang och delaktighet uppstår endast lokalt. Endast en lokalt levande kyrka bevarar sin folkliga ställning och väcker respekt i samhället och i dess ledning.

2. Ge därför prästerna en bättre utbildning. Ställ höga krav på de akademiska studierna i teologi men även i andra ämnen som gör prästen förtrogen med filosofiska och kulturella strömningar. Lyssna till prästkandidaternas kritik och genomför en fullständig omprövning av utbildningen vid kyrkans utbildningsinstitut. Församlingsprästens självkänsla och auktoritet vilar på förmågan att nå fram till människor.

3. Öka antalet gudstjänster. Människors ”livspussel” är idag mer komplicerat än för femtio år sedan. Det måste finnas fler alternativ när man kan deltaga i gudstjänst, samtal och gemenskap. Undvik låsta kyrkor som är ett obehagligt tecken på kyrkans reträtt. Se värdet även av gudstjänster med ett fåtal deltagare. Överge inte landsbygden och de mindre orterna. Kyrkoåret bjuder på en spännande rytm och en variation som den borgerliga kalendern saknar. Delaktighet i kyrkolivet är ett erbjudande om självständig identitet.

4. För undervisning krävs ämnesutbildade lärare. Ge präster bättre utbildning i pedagogik och ge kyrkliga pedagoger en bättre fackutbildning. Inrätta kyrkliga skolor. Inte kyrkliga friskolor som konkurrerar med det allmänna skolväsendet utan ”kyrkskolor” för frivillig kristendomsundervisning riktad till barn, ungdomar och vuxna. Skapa nya katedralskolor i varje stift som en gemensam resurs för vidareutbildning. En intresseväckande undervisning är en nödvändighet för en folkkyrka.

5. Satsa på ideella medarbetare. Med början på 1970-talet har antalet anställda i lokal kyrklig tjänst ökat märkbart. Utvecklingen vänder nu. Församlingarnas arbete kan inte längre utföras endast av anställda. Vi står nu inför ett val: Att fortsatt basera församlingsarbetet på endast anställda eller att åter låta ideella medarbetare dela ansvaret. Väljer vi den första vägen kommer vi att få se allt förre och geografiskt större församlingar med allt svagare folklig förankring. Endast den senare vägen kan bevara en folkkyrka med bred förankring.

Lund den 10 september

Foto IKON Magnus Aronson

Nils Gårder

Kandidat i kyrkovalet för Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK)

Jag är så stolt!

I dag har min varit dag varit mycket intensiv. För förutom att vi har roddat med förtidsröstningen i församlingshemmet där jag jobbar, så har vi haft biskopsvisitation. Med allt vad det innebär. Så just nu är jag ganska trött och slut.

MEN…

Det jag i kväll bara känner att jag måste få säga är att jag är SÅÅÅ stolt över allt som alla fantastiska POSKare gör runt om i landet. I mitt sociala medier-flöde ser jag den ena POSKaren efter den andra som delar ut material, som debatterar, som lägger ut bilder på satsningar, evenemang och annat. NI ÄR SÅ BRA! I smått och stort! NI ÄR SÅ BRA!!!!

Det är tio dagar kvar. Och vi kommer att vinna det här. Ni är BÄST!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Självklart ska kyrkan styras av de som är aktiva!

Debatt: S: POSK vision – en kyrka som styrs enbart av de mest aktiva

Socialdemokraterna i Västerås skriver i vlt.se och är upprörda över POSK i Västerås program (se länk för hela inlägget ovan). (S) skriver:

Där skriver POSK att kyrkans beslutsfattare ska ”företräda församlingar”. POSK skriver även att ”valda ledamöter ska ha församlingsförankring och kunskaper om församlingslivet”. Det är alltså bara de kyrkomedlemmar som är aktiva och kunniga på det sätt som POSK godkänner som ska få utöva inflytande.

Ja, jo, men det är faktiskt precis så POSK vill ha det. Vi vill faktiskt att kyrkan ska styras av de som är aktiva och vet något om kyrkan.

Precis som, om jag var med i en fotbollsförening, skulle vilja att de som bestämde där var kunniga och visste något om fotboll. Eller precis som när jag sjunger i en kör, vill att de som bestämmer och sitter i en körstyrelse, faktiskt vet något om musik och körsång. Liknelsen kan göras lång.

Eller ska jag kanske ta liknelsen att (s) skulle välja en partiledare från ett helt annat parti, eller någon som aldrig hade haft med socialdemokraterna att göra. Hade (s) velat ha det så?

Självklart vill jag att de som bestämmer om kyrkans verksamhet, budget och liv ska vara aktiva och veta något om kyrkan. Det säger väl sig själv! Att önska något annat är bara att visa sin okunskap för vad kyrka egentligen är.

Men POSK delar inte upp medlemmarna i ett A-lag och ett B-lag som debattörerna påstår i sin insändare. Den åsikten får (s) stå för helt och hållet själva.  Alla som är medlemmar får vara med och bestämma. Men det ska vara ett val till den lokala nivån – sen ska de övriga nivåerna vara indirekta val. För att säkerställa demokratin och det är också lösningen på det problem som (s) har skapat genom direkta val som givit andra partier en grogrund och legitimitet som hotar demokratin.

Så jo – självklart vill POSK att det är de aktiva som ska bestämma!

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkoavlet

Vigselrätt? Ja. Vigselplikt? Nej.

Ja, POSK menar att Svenska kyrkan ska viga alla par, oavsett deras sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck.

Ja, POSK menar också att en präst ska kunna säga nej till att förrätta en specifik vigsel.

Hur hänger detta ihop?

Först och främst: Det är en självklarhet för POSK att stå upp emot all form av diskriminering, rasism, homofobi, sexism och allt annat som splittrar och skadar. Att människor av olika anledningar behandlas och bemöts illa inom kyrkan är aldrig okej. Genom historien har kyrkan orsakat mycket lidande för personer utan för hetero- och cis-normen. Och tyvärr förekommer en del sådant fortfarande. Svenska kyrkan har tagit många steg i rätt riktning för att motverka diskriminering och kränkningar, inte minst genom att bejaka samkönade vigslar. Runt om i landet pågår certifiering genom Regnbågsnyckeln.

Dessa steg är oerhört viktiga och POSK har haft en betydande roll i den positiva utvecklingen. I POSKs program står det: ”För POSK är det viktigt att alla, oavsett sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan”. Låt det därför inte råda några som helst tvivel: POSK står för alla människors lika värde och rättigheter!

Så varför menar då POSK att en präst ska kunna säga nej till att viga samkönade par? I korthet handlar svaret om att vigselplikt

  • riskerar att skada vigselparen
  • inskränker prästernas självbestämmande
  • inte är förenligt med Svenska kyrkans lära
  • inte är förenligt med religionsfriheten

Det handlar dels om relationen mellan prästen och paret, och dels om Svenska kyrkans tro och lära.

Relationen mellan prästen och paret

Som vigselrätten ser ut idag (vilket beslutades av Kyrkomötet 2009, se https://www.svenskakyrkan.se/samkonade-aktenskap) har alla par rätt att vigas inom Svenska kyrkan (så länge de uppfyller lagkraven för vigsel), oavsett sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Varje församling eller pastorat ansvarar för att paret – oavsett om det består av en man och en kvinna, två män, två kvinnor eller om en eller båda personerna identifierar sig på något annat sätt – kan vigas.

Den enskilda prästen kan neka att genomföra vigseln om hen inte anser sig lämpad. Det finns en rad olika anledningar till ett sådant ställningstagande. Prästen kan ha någon relation till eller kännedom om paret som gör det svårt att genomföra vigseln. Kanske finns det vetskap om destruktiva mönster hos paret? Kanske har prästen en komplicerad relation till parets familjer? Kanske har prästen helt enkelt semester den planerade dagen? Prästen är helt enkelt aldrig tvungen att förrätta en specifik vigsel, lika lite som paret är tvungna att vigas av en specifik präst. Samma sak gäller för övrigt vid borgerliga vigslar.

Att kräva att en viss präst måste viga ett visst par är alltså en mycket större fråga än den om parets sexuella läggning, identitet eller uttryck. Ska en präst vara skyldig att viga ett samkönat par även om hen har andra argument mot att göra det? Ska möjligheten för en präst att neka ett vigselpar att genomföra deras vigsel tas bort i sin helhet, eller ska det bara gälla just den här frågan? Vem drar i så fall gränserna och avgör vilka argument som väger tyngst?

Relationen mellan paren och prästen bygger på en ömsesidighet och ett förtroende. Med den nuvarande ordningen kan varje vigselpar vara säkra på att prästen som viger dem gör det av egen fri vilja och för att hen uppriktigt menar att Gud välsignar deras äktenskap. I en situation där prästen tvingas att genomföra vigseln kan paret inte vara säkra på det. Vigselplikt skapar därför en osäkerhet kring prästens inställning till deras kärlek och kommande äktenskap. I förlängningen skulle en sådan situation kunna göra stor skada för paret.

Ja, alla par har rätt att mötas med respekt och vigas i kyrkan. Men nej, vigselplikt är inte lösningen.

Svenska kyrkans tro och lära

Svenska kyrkans tro och lära definieras av kyrkans biskopar och av Läronämnden (https://www.svenskakyrkan.se/laronamnden). Inom båda dessa grupper är man överens om att Svenska kyrkans lära innehåller båda tolkningarna när det gäller äktenskap – dvs att ett äktenskap kan anses gälla en man och en kvinna, och att ett äktenskap kan anses gälla även för par av samma kön. Detta innebär också att präster i Svenska kyrkan kan göra den ena eller den andra tolkningen.

Vi ser i den pågående debatten om vigselrätten att flera präster inom Svenska kyrkan nu säger emot Läronämnden och argumenterar för vigselplikt. Vi är rädda att det skapar splittring och polarisering, och att det riskerar att underminera förtroendet för Läronämnden och biskoparna. Vad gör en sådan utveckling med Svenska kyrkan?

Så länge biskoparna och Läronämnden menar att båda tolkningarna ryms inom Svenska kyrkans lära, finns det inget underlag att införa en vigselplikt för kyrkans präster. Och framför allt är det inte en fråga för nomineringsgrupperna inför kyrkovalet, utan just för biskoparna och Läronämnden. Det är – tack och lov! – inte vi förtroendevalda som definierar hur Bibeln ska tolkas.

Det finns också ett riksdagsbeslut från år 2008/09 (https://lagen.nu/prop/2008/09:80) där riksdagen slår fast att vigselplikt skulle vara oförenligt med respekten för den fria trosutövningen. Svenska kyrkan kan alltså inte införa vigselplikt utan att bryta mot religionsfriheten. Och om inte religionsfriheten värnas inom just kyrkan – var ska den då värnas?

Ja, två tolkningar av Bibelns syn på äktenskapet finns inom Svenska kyrkan och vigselplikt skulle bryta mot religionsfriheten. Så nej, vigselplikt är inte ett alternativ.

Läs mer

Emma Hedlundhs blogginlägg och debattartikel:

https://www.posk.se/2021/08/nej-till-nytt-villkor-for-att-fa-prastvigas/

https://www.dagen.se/debatt/2021/08/16/bada-satten-att-se-pa-vigslar-maste-fortsatt-fa-finnas-i-svenska-kyrkan/

Ledare i Dagen som reder ut begreppen:

https://www.dagen.se/ledare/2021/08/25/pinsamt-av-aftonbladet-om-vigselratten/

Riksdagsbeslutet (se 6.2 och sid 22):

https://lagen.nu/prop/2008/09:80

Mer om Svenska kyrkan och samkönade äktenskap:

https://www.svenskakyrkan.se/samkonade-aktenskap

/Helena Taubner, kandidat i kyrkovalet

Psalmmaraton

Illustration av en glad kyrka som spelar många olika instrument samtidigt

En av musikerna i Sollentuna församling, Karin Runow, har startat projektet med ”psalmmaraton”. Det är många som gjort det på olika sätt. Men Karin har gjort det i en facebook-grupp. Och uppmanar den som vill vara med att spela in nästa psalm i psalmboken och lägga upp i gruppen.

https://www.facebook.com/groups/807557666771646

Så här skriver Karin Runow om gruppen:

Roligt att du har hittat till gruppen Psalmboksmaraton2021!
Här pågår ett musikaliskt maraton under hela året, där vi sjunger igenom hela Svenska psalmboken med tillägg i nummerordning.
Vill du vara med och sjunga en psalm gör du såhär:
1) Scrolla i flödet för att se vilken psalm som står på tur.
2) Spela in med din mobil och posta den eller sänd live.
Skriv Psalmboksmaraton2021 och vilken psalm du sjunger.
Om du vill vara säker på att ingen annan har för avsikt att spela in den psalm du tänkt sjunga får du gärna kontakta mig 🙂
Projektet startade söndag 10 januari, då jag var i tjänst som kyrkomusiker i Turebergskyrkan, utan att få fira gudstjänst. I brist på det sände jag istället live på Turebergskyrkans FB, där psalm 1-77 finns. Från och med psalm 78 har Psalmboksmaraton blivit en egen grupp, och i och med det är ”psalmbollen” i rullning.
Join the movement!
/Karin Runow, kyrkomusiker i Sollentuna församling
Psalmer är en av våra viktigaste teologiska skatter. De uttrycker tron och tvivel genom ord och toner, som går rätt igenom.
Vilken är din älsklingspsalm? Hittar du texter i psalmboken som hjälper dig att sätta ord på din tro? Själv hittar jag nya psalmer nästa varje söndag när jag är i kyrkan. Och tänker ” oj, den här var bra, den ska jag komma ihåg”. Vilket jag sällan gör. Men det gör inget – för nästa vecka hittar jag en ny.
Men jag har hittat den som jag själv kallar för ”posk-psalmen”. Det är 288 ”Gud från ditt hus”. Den tycker jag så bra beskriver bra precis det som är POSK och det som POSK vill åstadkomma.

Vilka psalmer är ”odödliga”? och vilka psalmer saknas idag? Vad tycker du?

Kyrkomusikens kraft

I Svenska kyrkan samspelar ett professionellt musikliv med församlingssång där alla kan delta och uttrycka sin kristna tro, både som sångare och instrumentalister. Körsången har stor betydelse i Svenska kyrkan som folkrörelse, som manifestation av tro och som uttryck för ideellt engagemang. POSK menar att körsång och kyrkomusik också bör vara en arena som tydligare ger plats för ungas musikuttryck. Svenska kyrkan är och bär i sina olika verksamheter en väsentlig del av det svenska kulturlivet. Därför måste respekten och förtroendet mellan kyrkan och olika kulturinstitutioner behållas och fördjupas så att det också i framtiden är möjligt att söka kulturmedel för kyrkans musik.

En revision av psalmboken har lyfts på flera kyrkomöten och frågan har aktualiserats i och med den nya kyrkohandboken som antogs 2017. Diskussionerna har varit många kring processen och framtagandet av den nya kyrkohandboken och POSK menar att en revision av psalmboken, när en sådan sker, ska ske med transparens, med god kompetens och förankring. Beslutet behöver övervägas och inte hastas fram. Det är också önskvärt att arbetet sker ekumeniskt.

Kyrkans böcker och musik och allt annat material som produceras med stöd av kyrkoavgiftsmedel ska omfattas av licenser som gör det fritt att använda och sprida dem genom kopiering, storbildsvisning och på internet.

Rekryteringen av kyrkomusiker behöver stärkas och antalet utbildningsplatser ökas eftersom det är brist på kvalificerade kyrkomusiker i Svenska kyrkan. Svenska kyrkan på nationell nivå måste stå i nära kontakt med samtliga utbildningsinstitutioner och noga följa utvecklingen. Avgörande för rekryteringen av kyrkomusiker är att ungdomar tidigt uppmuntras och får möjligheter att sjunga och spela. Behovet av instrumentalundervisning behöver därför uppmärksammas när innehållet i tjänsterna för kyrkomusiker fastställs.

Under mandatperioden 2022–2025 vill POSK verka för:
att
föra dialog med kyrkomusikerna och körförbunden kring utmaningar och möjligheter för kyrkomusikens utveckling.
att
en revision av psalmboken ges nödvändig tid och är noggrann med teologiska, språkliga, musikaliska och upphovsrättsliga kompetenser.
att
 kyrkans böcker, musik, och allt som produceras med stöd av kyrkoavgiftsmedel ska vara fritt att använda och sprida.
att
fler kyrkomusiker har instrumentalundervisning i sina tjänster.

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

”och lär dem …”

Undervisning hör till Svenska kyrkans grundläggande uppgift. Kunskapsnivån om kristen tro har sjunkit samtidigt som de existentiella och andliga behoven är stora i alla åldrar. 2019 uppmanade därför Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, hela kyrkan till en långsiktig och systematisk satsning på undervisning och lärande. Det grunddokument som biskoparna nu publicerar hör ihop med denna satsning.

Nytt biskopsbrev

Det nya biskopsbrevet ger teologiska, historiska och pastorala perspektiv på lärande och undervisning. Det innehåller även konkreta förslag på bibeltexter, psalmer och böner som kan ingå i den grundläggande undervisningen om kristen tro.

– Lärande och undervisning har minst fyra dimensioner: fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. I kyrkans undervisning ska dessa dimensioner samverka så att nyfikenhet väcks, nya insikter får praktiska konsekvenser i vardagslivet och förmågan att själv ge kunskapen vidare stärks, säger ärkebiskop Antje Jackelén.

”…och lär dem”

Biskopsbrevets titel är ”… och lär dem”. Det är citat ur den så kallade dop- och missionsbefallningen där Jesus ger sina lärjungar uppdraget att både döpa och undervisa.

– Kyrkans undervisning och lärande handlar om att knyta samman våra djupt mänskliga livsfrågor med bibelns berättelser och erfarenheter av kristen tro och kristet liv, säger ärkebiskop Antje Jackelén. Så skapas mening och livsmod och vi kan dessutom ge goda skäl för vårt hopp.

Biskoparna i Svenska kyrkan har sedan flera decennier återkommande skrivit så kallade biskopsbrev om aktuella ämnen. Detta är det elfte biskopsbrevet under 2000-talet och det senaste utkom i januari 2020 och handlade om nattvarden. Även dopet, diakonin och klimatet har varit teman för biskopsbrev.

Biskopsbrevet ”… och lär dem” ges ut i tryckt form och finns även tillgängligt som PDF på Svenska kyrkans webbplats: https://www.svenskakyrkan.se/biskopsbrev-om-larande-och-undervisning”’

https://www.svenskakyrkan.se/pressmeddelande/nytt-biskopsbrev-om-larande-och-undervisning

Kommer 25 augusti

Biskopsbrevet ”och lär dem …” lanseras 25 augusti 2021. Biskopsmötet har sedan flera decennier skrivit brev till Svenska kyrkans församlingar om olika ämnen som är aktuella. Det här biskopsbrevet finns nu som ett grunddokument för vad kyrkans undervisning och lärande innebär.

Undervisning utgör, tillsammans med gudstjänst, mission och diakoni, kyrkans grundläggande uppdrag.

Biskopsbrevet för lärande och undervisning lanseras den 25 augusti 2021 och syftar till att:

  • samla ihop teologiska, historiska och pastorala perspektiv på lärande och undervisning
  • vara ett grunddokument för Svenska kyrkans undervisning
  • ge teologiska och pedagogiska redskap för att nå målen i visionen som kyrkostyrelsen har
  • förmedla vad det är att kunna något, att lära sig något, och vad kyrkan har i uppdrag att ge vidare.

https://www.svenskakyrkan.se/biskopsbrev-om-larande-och-undervisning

Undervisning hör till Svenska kyrkans grundläggande uppgift. Kunskapsnivån om kristen tro har sjunkit bland allmänheten, samtidigt som de existentiella och andliga behoven är stora i alla åldrar. 2019 uppmanade därför Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet, hela kyrkan till en långsiktig och systematisk satsning på undervisning och lärande. Brevet som biskoparna publicerar i augusti 2021 hör ihop med denna satsning.

Biskopsbrevet förmedlar vad undervisningens roll är, vad det är att kunna något och vad det är att lära sig något. Det innehåller ett antal pedagogiska utgångspunkter för lärande. Dessutom tar det upp konkreta förslag på bibeltexter, psalmer och böner som kan ingå i den grundläggande undervisningen om kristen tro.

Vad säger POSK om lärande och undervisning?

Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land. Det betyder att många människor saknar ett språk för andlig längtan och inte har erfarenhet av kristen tro. En dopundervisning med Kristus i centrum ska vara en hörnsten i människors liv till glädje och trygghet. Församlingen måste därför ha en genomtänkt plan för lärande och undervisning från småbarnstiden till vuxen ålder. Det är viktigt med platser där människor kan mötas med respekt och erbjudas stöd att växa i kyrkans gemenskap, på så sätt rustas de att leva med sin tro i vardagen.

Avgörande för barn och ungas delaktighet och samhörighet med kyrkan är delaktigheten i församlingslivet. Det kan bland annat ske genom körer, som ungdomsledare, i olika kyrkliga ungdomsorganisationer eller i olika former av praktiskt eller diakonalt arbete. När man vuxit i sin tro och sin församling behöver man växa vidare utanför sin församling och ges möjlighet att komma in i ett större sammanhang. Ett gott exempel är de samverkansläger mellan församlingar som anordnas i flera stift. Stiften behöver ta ansvar för att det finns fördjupande mötesplatser för ungdomar och unga vuxna som vill gå vidare i sin tro tillsammans med andra.

Kyrkan är en trosgemenskap – ingen åsiktsgemenskap

Detta är en debattartikel införd i VLT 21 augusti>>

Rösta på POSK – partipolitiskt obundna i svenska kyrkan – den 19 september i kyrkovalet!

POSK vill arbeta för en kyrka fri från partipolitik. De politiska partiernas inflytande över kyrkan är ett förlegat system som måste reformeras. En partipolitiskt fri, öppen och demokratisk folkkyrka borde vara en självklarhet 21 år efter att kyrkan skiljdes från staten.

Kyrkan i dag behöver ingen förstärkning av allmänpolitiska agendor. Det är inte fråga om personkritik. Alla kyrkligt engagerade personer är välkomna. Kyrkan är ingen åsiktsgemenskap. Kyrkan är en trosgemenskap som förmedlar budskap om tro, hopp och livsmod.

POSK vill arbeta för en nära, öppen kyrka som är synlig och välkomnande. Församlingen har ett mäktigt och enastående uppdrag; att sprida evangeliet, att fira gudstjänst, att döpa barn och vuxna och att utöva diakoni och mission. Församlingen behöver finnas nära där du bor och verkar. Både på landsbygden och i centrum. Med öppna och välkomnande kyrkor.

Vara närvarande i glädje och sorg. I vardag och helg. I aktiva församlingar, som på allvar tar tillvara människors önskan och längtan att engagera sig ideellt, växer gemenskapen. POSK vill stärka församlingarna och öka de många människornas engagemang så att fler döps, konfirmeras och får möjlighet att växa i tro och känna hopp.

POSK vill arbeta för en kyrka som gör skillnad. Kyrkan ska stå på de utsattas sida. I ord och i handling. Kyrkan har lång och rik erfarenhet av själavård och diakonalt arbete; att möta människor i ensamhet, äldre och människor som söker stöd och hjälp inklusive nyanlända.

Behoven ökar ständigt. POSK vill att kyrkan än mer ska prioritera det diakonala arbetet.

POSK är den största obundna gruppen i Svenska kyrkan i Västerås. POSK finns för oss som vill ta ansvar i Svenska kyrkan utan att binda oss till något allmänpolitiskt parti. Våra kandidater kommer från den lokala församlingsgemenskapen. Vi är fria! Vi är engagerade! Vi tar ansvar!

Rösta på POSK!

Karin Tilly

2:e vice ordförande i kyrkorådet i Västerås pastorat

Karin Andersson

Norrbo församling

Victor Månsson

Badelunda församling

Maria Thorgren

Viksängs församling

Ingemar Egelstedt

Domkyrkoförsamlingen

Kandidater för POSK i kyrkovalet

Marta, Marta…

Vad är viktigast? Att bara sitta vid Jesu fötter och lyssna (som Maria gjorde) eller att också se till att det fungerar runtomkring (som Marta gjorde). (Lukas 10:38-42)

Ja, den där texten om Marta och Maria har många gånger stört mig. Ganska ofta så har prästerna (oftast män) predikat hur bra det är med Maria som bara tar sig tid att lyssna. Och Marta, som fixar och donar, hennes insats räknas bort.

Det finns säkert en massa djupt teologiskt smart och genomtänkt att säga om detta. Talat och skrivet. Och jag har säkert missat poängen rejält.

MEN – oavsett detta. Som kyrkopolitiker så känner jag mig ibland som Marta. Som fixar och donar med hus, pengar, mat och det praktiska, för att andra ska kunna få sitta vid Jesu fötter och lyssna på ordet.

Kyrkopolitiker beskylls ibland för att bara vara materiellt intresserade. Och kanske pratar lite för mycket om det praktiska.

Men för mig som kyrkopolitiker för POSK så är visionen tydlig och klar:

POSKs vision är att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

Det är det viktigaste och det yttersta. Allt annat, praktiskt och ekonomiskt, är en förlängning av den visionen.

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

Det behövs fler platser för att utbilda församlingsmusiker!

Gästbloggare Karin Långström:

POSK vill att Svenska kyrkan ska vara ett sammanhang som ger närvaro, gemenskap och möjlighet att växa i tro. Kyrkan ska i allt hon gör förmedla befrielse, hopp och livsmod. I Svenska kyrkan ska varje människa bli sedd och tas vara på som en gåva i församlingens liv.

Det är i musikverksamheten det sker

Många människor vittnar om att det är just i musikverksamheten som detta sker. Kyrkomusik innebär så mycket: gemenskap, vänskap och tro växer under såväl körövningarna i församlingshemmet som i gudstjänstgemenskapen där psalmer och annan musik fördjupar och förstärker evangeliet.

Musikgudstjänster och konserter är omistliga delar i kyrkans liv och i kulturlivet i stort. Att redan som barn eller ungdom vara med och spela och sjunga är självklart, och undervisning i främst orgelspel bör erbjudas i fler församlingar än idag.

Organister i framkant

Men kyrkan behöver kvalificerad personal för uppgiften, och behovet av rekrytering av kyrkomusiker är mycket stort. Projektet Organister i framkant (organisteriframkant.se) räknar med att Svenska kyrkan behöver rekrytera 700 kyrkomusiker fram till år 2030 för att säkra personalförsörjningen. Det är ingen liten uppgift och flera insatser behöver göras från nationell nivå i nära samverkan med utbildningsinstitutionerna.

Fler utbildningsplatser behöver finnas. När jag i egenskap av skolpräst på folkhögskola var med i antagningsgruppen för kyrkomusikerlinjen har jag de senaste åren frustrerat sett att ett antal sökande behövt få ett negativt antagningsbesked. Inte för att de inte var tillräckligt musikaliskt begåvade eller kyrkligt förankrade – en del av dessa är redan anställda som kyrkomusiker i församling – utan för att det inte finns plats.

Utöka antalet platser!

Liknande situation finns vid (minst) en av de övriga folkhögskolorna. Jag hoppas att viljan finns hos folkhögskolorna att utöka antalet platser. De svenskakyrkliga folkhögskolorna borde med glädje satsa mer på sina kantorsutbildningar, men i brist på det kunde nationell nivå bidra med att ta ett större ekonomiskt ansvar för utbildningen än vad de gör idag. Vidare behöver de förberedande kantorsutbildningarna stärkas. Här börjar inte så få musikstuderande sin bana, eftersom det tar lång tid att lära sig orgel som nytt instrument.

Gynna församlingslivet

När det gäller kyrkomusikerutbildningen på högskola kunde nationell nivå definiera vad en organist ska ha med i sin examen. Idag kan en organist examineras utan t ex liturgiskt orgelspel eller barnkörmetodik, och det är inte särskilt gynnsamt i församlingslivet!

Mycket finns dock att göra på församlings- och pastoratsnivå. Det är önskvärt att vi uppvärderar våra egna utbildningssystem och låter behöriga kyrkomusiker komma ifråga vid tillsvidareanställning. Det är heller inte så lyckat att i annonser ange “kyrkomusikerutbildning eller motsvarande” som utbildningskrav.

Våra kyrkomusikerutbildningar på de olika nivåerna är unika, specialdesignade för Svenska kyrkans församlingsliv där musikerhantverk och pastoral blick tränas tillsammans med studiekamrater, lärare, skolpräster och praktikförsamlingar.

Den som blir anställd utan examen kan ändå uppmuntras: det är oerhört gynnsamt att kombinera församlingstjänst och kantorsstudier – men då måste det finnas fler tillräckligt antal studieplatser.

Karin Långström (POSK) Präst i Skara stift
Kandiderar till kyrkomötet

Under mandatperioden 2022–2025 vill POSK verka för:

att föra dialog med kyrkomusikerna och körförbunden kring utmaningar och möjligheter för kyrkomusikens utveckling.

att en revision av psalmboken ges nödvändig tid och är noggrann med teologiska, språkliga, musikaliska och upphovsrättsliga kompetenser.

att kyrkans böcker, musik, och allt som produceras med stöd av kyrkoavgiftsmedel ska vara fritt att använda och sprida.

att fler kyrkomusiker har instrumentalundervisning i sina tjänster.

Kyrkans nutid och framtid

Under helgen hade Svenska Kyrkans Unga sitt årsmöte, det så kallade RÅM (Riksårsmöte). Mötet anordnades digitalt – där de valda representanterna samlades lokalt i stiften och genomförde mötet digitalt tillsammans i hela landet.

Jakob Schwarz om vikten att låta ungdomarna ta plats

Jakob Schwarz, som avgick som Svenska Kyrkans Ungas ordförande, efter fyra år, skriver i en debattartikel i Kyrkans Tidning om vikten att låta barn och ungdomar vara kyrka lika mycket som de vuxna.

https://www.kyrkanstidning.se/debatt/lat-de-unga-vara-lika-mycket-kyrka-som-de-vuxna-ar

Han listar några olika insikter som han under sina år som ordförande har kommit fram till:

Vad innebär det att tala om människovärdet?

Den första insikten handlar om ett hållbart sätt att tala om människovärdet, som det de senaste åren har talats allt mer om. Det är min fasta övertygelse att Evangeliet alltid måste komma först och talet om allas lika värde som en konsekvens av detta. För många är det viktigt att berätta att vi står upp för allas lika värde, men har inte lika lätt för att tala om varför vi måste göra det. Det gör budskapet ihåligt och ganska lätt att avfärda.

Unga idag behöver rustas i sin tro, lära sig vad Bibeln säger och vad tron leder till. Därför är det avgörande att vi överallt där vi kan talar om Evangeliet, det glada budskapet, om Jesus ord som förändrar liv. För i det budskapet finns mer än nog för att förstå att varje människa har samma okränkbara värde och värdighet. Den som har förstått det kan också med hjälp av sin tro motivera människovärdet i skolan, på jobbet, på sociala medier eller var än det behövs.

Avgörande för barn och ungas delaktighet

POSK skriver i sitt program om vikten att ha bra undervisning i församlingarna, för att unga som vuxna faktiskt ska kunna växa vidare i sin tro och kunna leva som kristna i vardagen.

Jag vet inte om du själv kommer ihåg hur underbart det var att åka på läger, få träffa sina kristna kompisar, sjunga, gå på gudstjänst, leka och vara uppe sent på nätterna med spel, spex och djupa samtal – och kanske hur tomt det kändes att komma hem och försöka fortsätta som kristen i skolan och vardagen. När det var helt andra människor man hade omkring sig. POSK förstår vikten i att rusta alla som vill växa som kristna och skriver om detta i sitt valprogram.

Det behövs ett tydligt stöd

Jakob Schwarz fortsätter och skriver:

För att barn och unga ska vara både samtid och framtid i vår kyrka, krävs ett osvikligt stöd både till de unga som organiserar sig själva och till den församlingsverksamhet som riktar sig till barn och unga. Stödet kan se olika ut, men det måste finnas där. Det handlar till exempel om en stabil och långsiktig post i församlingens budget, som täcker både anställda pedagoger och konkreta satsningar på de unga. (…)

Inte minst församlingens förtroendevalda är nyckelpersoner i att prioritera barnen och ungdomarna i församlingen. Ett osvikligt stöd till de unga leder otvivelaktigt till en blomstrande församling idag och en levande kyrka i framtiden!

Precis så – vi som är förtroendevalda och har ansvar måste hjälpa till att skapa den grogrund och växtplats där alla som vill kan få växa till som kristna – för att världen ska leva.

Kyrkans framtid och nutid

När jag var ung så hade vi tröjor där det stod ”Kyrkans Framtid” – för vi ville visa på att vi faktiskt var de som i framtiden skulle vara med och ta ansvar i kyrkan. Några av oss är det nu. Och många är de förtroendevalda som genom Svenska Kyrkans Unga eller Kyrkans Ungdom och Ansgarsförbundet, som det hette då, har fått en väg i i en församling och ett fortsatt engagemang.

Men ungdomarna är inte bara framtiden, de är framförallt nutiden. Och det är nutiden som formar dem (och oss alla) för framtiden. Vad vi gör nu, hur vi agerar nu, det får konsekvenser i framtiden.

Hjälp oss att ta ansvar och rösta på POSK – för en fri kyrka!

Ur POSKs program:

Svenska kyrkan är beroende av tillgång på goda ledare. Det är därför viktigt och nödvändigt att inför framtiden tidigt identifiera lekmän och ungdomar och ge dem växande ansvar och utbildning. Svenska kyrkan behöver en strategi och ett program för fortbildning och ledarförsörjning.

Svenska kyrkan behöver stärka samtalet om lärjungaskap och i förlängningen rekryteringen för tjänst inom kyrkan. POSK menar att de gudstjänstfirande gemenskaperna är en naturlig bas för detta. Att finna de som har en kallelse att bli kyrkoarbetare är en viktig uppgift i alla församlingar och stift där inte minst den stora gruppen unga konfirmandledare är en viktig målgrupp. POSK verkar för möjligheten att göra ett trainee-år i hela Svenska kyrkan som ett sätt för unga människor att pröva ett kyrkligt arbete.

(…)

Avgörande för barn och ungas delaktighet och samhörighet med kyrkan är delaktigheten i församlingslivet. Det kan bland annat ske genom körer, som ungdomsledare, i olika kyrkliga ungdomsorganisationer eller i olika former av praktiskt eller diakonalt arbete. När man vuxit i sin tro och sin församling behöver man växa vidare utanför sin församling och ges möjlighet att komma in i ett större sammanhang. Ett gott exempel är de samverkansläger mellan församlingar som anordnas i flera stift. Stiften behöver ta ansvar för att det finns fördjupande mötesplatser för ungdomar och unga vuxna som vill gå vidare i sin tro tillsammans med andra.

POSK menar att det är viktigt med ungas självorganisering och vill stärka barn- och ungdomsorganisationer inom Svenska kyrkan, såsom Svenska Kyrkans Unga och Salt – barn och unga i EFS. De Ungas Kyrkomöte bör regleras kyrkorättsligt och få välja representanter med yttranderätt till kyrkomötet.

/Carina Etander Rimborg, kandidat i kyrkovalet

PS – för den som vill rösta på Jakob Schwarz i kyrkovalet så återfinns han på POSKs kyrkomöteslista i Lunds stift, plats 10.