fbpx

Kapitalavkastningen

Till årets kyrkomöte har ledamöter från POSK lämnat in 4 stycken motioner. I motion 2020:7 skriver tre ledamöter om att ge kyrkostyrelsen i uppdrag att tydligare redovisa och budgetera kapitalförvaltningens avkastning samt att redovisa en strategi för användningen av kapitalavkastningen.

Motionens motivering:
Svenska kyrkan på nationell nivå disponerar ett ansenligt kapital, upptaget till 9 674 miljoner kronor i senaste årsredovisning (kyrkostyrelsens skrivelse 2020:2, tabell 17). Kapitalet har sin upprinnelse i den statliga kyrkofonden, som svarade för kostnader för bl.a. rikskyrklig verksamhet, stiftsbidrag, kyrkobyggnadsbidrag, det kyrkliga utjämningssystemet, löner till biskopar och pensionskostnader för präster. Fondens intäkter kom från pastoraten (allmän kyrkoavgift) och stiftens prästlönetillgångar (särskild kyrkoavgift). Vid relationsändringen år 2000 överlämnades till Svenska kyrkan vad som återstod av fondens kapital när pensionsåtaganden m.m. fullgjorts, 3 030 miljoner kronor. Till en början betraktades kapitalet som en ”fond” med en särskild kyrkofondsstyrelse, men efterhand kom kapitalet att betraktas som eget kapital hos nationell nivå och kyrkofondens styrelse avvecklades. Kyrkostyrelsens kapitalförvaltningsråd har framgångsrikt styrt förvaltningen av kapitalet, som vid senaste årsskifte alltså bokfördes till över 9 miljarder kronor, en tredubbling på 20 år.

Enligt gällande redovisningsregler ska en organisation vars huvudsakliga verksamhet är kapitalförvaltning redovisa såväl avkastning som värdeförändring (även orealiserad förändring) som intäkt i resultaträkningen. Till följd av det stora kapitalinnehavet räknas Svenska kyrkan på nationell nivå redovisningsmässigt som en sådan organisation. Detta medför att värdeförändringar hos värdepappersportföljen direkt bokförs som intäkt eller kostnad i nationell nivås redovisning. Detta försvårar förståelsen av redovisning och budget för oss förtroendevalda på nationell nivå, som är vana vid att värdeförändringar inte påverkar resultatet hos församlingar/pastorat och stift. Resultatet från finansförvaltningen verkar vara mycket osäkrare än det troligen i verkligheten är. Värdet på aktier och fonder varierar kraftigt – vilket inte minst vårens kursfall och uppgång i pandemins skugga vittnar om – men avkastningen i form av utdelningar och räntor m.m. varierar inte alls lika mycket. Vi föreslår därför att kyrkostyrelsen i kommande skrivelser rörande årsredovisning (kyrkostyrelsens skrivelse 2) och verksamhet och ekonomi (kyrkostyrelsens skrivelse 1) redovisar respektive budgeterar kapitalförvaltningens avkastning (”finansnetto”) uppdelad på två poster: 1. utdelningar och räntor m.m. och 2. värdepappersportföljens värdeförändring (realiserad och orealiserad). Vi är medvetna om att dessa uppgifter för ett enskilt år finns i notform i den separata årsredovisningen (för 2019 i not 7 till resultaträkningen, uppdelade på nio detaljposter). Någon jämförelse mellan olika år kan dock inte göras; det framgår endast av resultaträkningen att den totala avkastningen från kapitalförvaltningen ökat från 143 mnkr 2018 till 1 582 mnkr år 2019.

Kyrkomötet 2016 beslutade att mål för storleken på den nationella nivåns kapital ska vara lägst 6,5 miljarder kronor, och att målet årligen ska uppräknas med hänsyn till konsumentprisindex. Kyrkostyrelsen framhöll (kyrkostyrelsens skrivelse 2016:7):

Genom att sätta målet för den nationella nivåns kapital högre kan avkastningen från förvaltningen förväntas även fortsatt kunna bidra till att bekosta långsiktiga åtaganden när det gäller administrativ samverkan och andra av stiften särskilt prioriterade områden och därtill möjliggöra särskilda satsningar i likhet med den avseende arbetet med flyktingar och asylsökande.

Budgetutskottet anförde (B 2016:3):

Att kyrkostyrelsen ska lämna förslag till kyrkomötet om hur överstigande kapital ska hanteras, om faktiskt utfall enligt årsbokslut överstiger målet med mer än 25 procent, var en regel som infördes 2008.

Utskottet föreslog att regeln skulle tas bort, vilket också blev kyrkomötets beslut:

Det ska inte uppfattas som att den nationella nivåns kapital bara ska öka och öka. Utan det är snarare ett uttryck för att dialogen mellan kyrkostyrelsen och kyrkomötet om storleken på den nationella nivåns kapital ska vara levande i kyrkostyrelsens årligen återkommande skrivelser och i utskottets betänkanden. Utskottet förväntar sig att kyrkostyrelsen i kommande skrivelser, årsredovisningar samt verksamhet och ekonomi för den nationella nivån, kommenterar utfall och utveckling och vid behov föreslår hantering av den faktiska storleken på kapitalet.

I kyrkostyrelsens skrivelse Verksamhet och ekonomi 2021–2023 anför styrelsen under avsnitt 1.2 En ansvarsfull budgetering i bilaga 2 följande:

En långsiktig hållbar ekonomi på nationell nivå förutsätter att den löpande verksamheten finansieras av avgiften för gemensam verksamhet, medan särskilda tidsbegränsade insatser eller investeringar kan finansieras med avkastningen av det förvaltade kapitalet.

Kyrkostyrelsens avsikt är således att genom besparingar se till att den årliga kapitalavkastningen på i genomsnitt mer än 400 mnkr inte behöver tas i anspråk för den löpande verksamheten, utan i sin helhet återinvesteras. Detta står i skarp kontrast till både kyrkostyrelsens egen uppfattning 2016 och de beslut som kyrkomötet då fattade. Istället för att användas ”till att bekosta långsiktiga åtaganden när det gäller administrativ samverkan och andra av stiften särskilt prioriterade områden” ska nu enbart tidsbegränsade insatser göras med kapitalavkastningen. Kapitalet kommer då sannolikt att fortsätta att växa i snabb takt, och naturligtvis därmed bli en ännu värdefullare resurs för framtiden. Kyrkostyrelsen måste rimligen ha övervägt att använda en (mindre) del av avkastningen för idag angelägna behov, exempelvis utvecklingen av gemensamma system. Kyrkostyrelsen bör därför få i uppdrag att redovisa för kyrkomötet sin långsiktiga strategi för användningen av kapitalavkastningen.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att

  1. uppdra till kyrkostyrelsen att i kommande skrivelser rörande årsredovisning (kyrkostyrelsens skrivelse 2) redovisa kapitalförvaltningens avkastning (”finansnetto”) uppdelad på utdelningar och räntor m.m. och värdepappersportföljens värdeförändring (realiserad och orealiserad),
  2. uppdra till kyrkostyrelsen att i kommande skrivelser rörande verksamhet och ekonomi (kyrkostyrelsens skrivelse 1) budgetera kapitalförvaltningens avkastning (”finansnetto”) uppdelad på utdelningar och räntor m.m. och värdepappersportföljens värdeförändring (realiserad och orealiserad),
  3. uppdra till kyrkostyrelsen att redovisa för kyrkomötet sin långsiktiga strategi för användningen av kapitalavkastningen.

Hans-Olof Andrén, Inger Harlevi och Stig Axelsson
Ledamöter för POSK i kyrkomötet

Stiftsindelningen

Till årets kyrkomöte har ledamöter från POSK lämnat in 4 stycken motioner. I motion 2020:8 skriver ledamöter från alla stift om att kyrkostyrelsen inte ska genomföra en utredning om stiftsindelningen. 

Motionens motivering:
I kyrkostyrelsens skrivelse 2020:1 Verksamhet och ekonomi för Svenska kyrkans nationella nivå 2021–2023 redovisas att styrelsen planerar att den närmaste tiden ”initiera ett antal större utredningar för fördjupning i frågor av genomgripande betydelse för Svenska kyrkan och för ett fortsatt rikt och hållbart kyrkoliv”. Avsikten är att ta fram ”fakta och underlag för beslut inom några större strukturella inomkyrk- liga områden”. Faktainhämtandet ska göras genom ”fleråriga utredningar”. Detta sätt att initiera stora utredningar skiljer sig från vad som hittills varit brukligt, och är sär- skilt förvånande i en situation med ett reducerat kyrkomöte på distans vilket försvårar genomlysningen av ett så viktigt ärende. Tidigare har det vanligen varit kyrkomötet som antingen begärt större utredningar eller haft synpunkter på deras inriktning.

En av de stora utredningar som aviseras är frågan om ”den mest ändamålsenliga stiftsindelningen”. Tanken verkar hastigt påkommen, eftersom frågan inte varit uppe vid kyrkostyrelsens regelbundna stiftsöverläggningar. Någon förankring av behovet av en utredning finns alltså inte. Erfarenheten av tidigare försök att ändra stifts- indelningen är negativ. Det har varit omöjligt att genomföra förändringar, trots att samhällsutvecklingen har gjort att stiftens medlemstal blivit mycket olika. Skälet är givetvis att stiften i vår episkopala kyrka har en stor identitetsskapande funktion. Stiften utgör både en gemenskap för sina församlingar och en brygga till nationell nivå (kyrkoprovinsen) och den världsvida kyrkan. Stiften är ett levande kulturarv, i många fall från tidig medeltid, och församlingens relation till sin biskop och sin domkyrka är en grundläggande samhörighet som har såväl pastorala som administra- tiva sidor. Härtill kommer att även om ett stift dras in finns stiftsstadens historiska byggnader kvar och måste fortsatt tas om hand. Det gäller naturligtvis domkyrkorna, men också i många fall biskopsgårdar, domprostgårdar och andra historiska byggnader. Vi avstyrker därför ännu ett försök att ändra stiftsindelningen, och föreslår att kyrkostyrelsen får i uppdrag att inte genomföra en sådan utredning.

Om en utredning av stiften ändå på sikt ska göras finns det annat än indelnings- frågan att fokusera på. Stiften har fått ändrade roller, både vid relationsändringen år 2000 och under tiden därefter. Det gäller såväl stiftens relation till (de betydligt färre och större) församlingarna och pastoraten som deras relation till en allt mer mång- facetterad nationell nivå. Den lokala organisationen med församlingar och pastorat har varit föremål för ett omfattande utredningsarbete som ledde fram till en ny organisation år 2014. Motsvarande översyn av stiftens organisation har inte ägt rum. Det finns i dag en osäkerhet kring stiftens uppgifter och vi ser ett behov av att genomlysa både stiftens teologiska grund och deras uppgift i förhållande till såväl stiftets församlingar som till den nationella nivån, vars teologiska grund och uppdrag också behöver belysas. Den dialog mellan kyrkostyrelsen och stiftsstyrelserna om vilka av de uppgifter som nu görs på nationell nivå stiften kunde tänka sig att ta över bör också fullföljas innan en utredning inleds.

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att inte nu genomföra en utredning om stiftsindelningen.

Hans-Olof Andrén, Boel Johansson, Sven Gunnar Persson, Per Lindberg, Kjell Kallenberg, Anders Brunnstedt, Victor Ramström, Marie Wojidkow, Stig Axelsson, Leif Grip, Lisa Tegby, Inger Harlevi och Anders Roos
Ledamöter för POSK i kyrkomötet

Digitalt stöd till troslivet

Hans-Olof Andrén skriver om en av motionerna till årets kyrkomöte som han undertecknat tillsammans med POSKarna Lisa Tegby, Sten Janson och Boel Johansson.

Motionen i sin helhet kan du läsa här.

Motionen handlar om inriktningen på Svenska kyrkans digitala kommunikation på tillexempel webbplatsen. Hittills har webben främst varit anpassad till dem som är nya i kyrkans värld. Motionen pekar på möjligheterna att med webben stödja också dem som försöker leva trons liv.  Det kan gälla hjälp med bönelivet, inspiration till bibelläsning och fördjupad bibelkunskap, och hjälp med andakt och gudstjänst, särskilt för dem som av olika skäl inte kan delta fysiskt i församlingens verksamhet.

POSKs kyrkomötesgrupp gjorde en studieresa till London i våras och fick lära känna olika delar av Church of England, en kyrka som också lever i ett sekulariserat och mångkulturellt samhälle. Motionen pekar på engelska kyrkans webbplats som ett exempel på hur det går att idag både tala till dem som är nya i kyrkans sammanhang och samtidigt stödja de troende.

Hans-Olof Andrén
Gruppledare för POSK i kyrkomötet

Ur POSKs program 2018-2021

Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land vilket betyder att många människor saknar ett språk för en andlig längtan och för religiösa erfarenheter.

Undervisning om tro och vetenskap

Hans-Olof Andrén skriver om en av motionerna till årets kyrkomöte som han undertecknat tillsammans med POSKarna Sten Janson, Boel Johansson och Kjell Kallenberg.

Motionen i sin helhet kan du läsa här.

I motionen föreslår fyra POSKare att kyrkan mer ska uppmärksamma människors stora förtroende för vetenskapen. Många i vårt land har stora förhoppningar om att naturvetenskap, medicin och teknik ska lösa mänsklighetens alla problem, en tro på vetenskapen som ibland nästan får religiös prägel. Samtidigt verkar många vara övertygade om att religion och vetenskap inte går ihop; tror man på vetenskapen kan man inte samtidigt ha en religiös tro.

Kristendomen uppfattas som ovetenskaplig, full av saker som inte går att bevisa vara sanna och därför ingenting att bry sig om för en modern människa i ett avancerat samhälle som dagens sekulära Sverige. Uppfattningen att det finns en motsättning mellan vetenskap och tro sägs i motionen vara en viktig anledning till att många lämnar kyrkan idag – särskilt unga upplever att de tvingas välja mellan tro och vetenskap, och då väljer de vetenskapen.

Församlingarna behöver alltså stöd till hur man på ett bra sätt närmar sig dem som tror på vetenskapen och uppfattar kristen tro som ovetenskaplig.

Hans-Olof Andrén
Gruppledare för POSK i kyrkomötet

Ur POSKs program 2018-2021

POSK vill att församlingarna ska vara öppna och välkomnande för alla som söker sig dit. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingarna kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande undervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap. På detta sätt rustas människor att leva sin tro i vardagen.

Gudstjänster och andakter på Svenska kyrkans hemsida!

Hans-Olof Andrén skriver om en av motionerna till årets kyrkomöte.

Motionen i sin helhet kan du läsa här.

Till det kristna livet hör bön, bibelläsning och gudstjänst. Jag tror att många av oss behöver hjälp med vårt andaktsliv, och särskilt för dem som av olika anledningar har svårt att läsa i andaktsböcker är radiomediet avgörande. En viss hjälp kan man få av Sveriges radios morgonandakter (som sänds tidigt men finns tillgängliga närsomhelst som så kallade poddar på SR Play). Men vissa andakter är inte kristna utan judiska eller muslimska, och de kristna är inte alltid svenskkyrkliga. Och lördag-söndag sänds inga andakter alls.

Det finns församlingar i Svenska kyrkan som sänder andakter, men dessa är inte alltid så lätta att hitta. Jag föreslog därför till förra årets kyrkomöte att det på Svenska kyrkans nationella webbplats varje dag ska läggas ut en länk till en aktuell svenskkyrklig andakt. Och kyrkomötet biföll förslaget och uppdrog åt kyrkostyrelsen att ”på webbplatsen tillgängliggöra dagliga svenskkyrkliga poddradioandakter”! Men sedan har inget hänt. Det finns inga länkar någonstans på Svenska kyrkans nationella webbplats till några andakter. När jag sökte på ”andakt” fick jag 8609 träffar på dokument som innehåller ordet ”andakt”. En bönewebb finns förstås, men bön och andakt är två olika saker.

I en andakt bör det ju förekomma text och förkunnelse förutom bön, gärna psalmsång eller annan musik, och välsignelsen. Andakter som produceras dagligen kan dessutom i bönen ta upp viktiga händelser i tiden. Uppdraget gällde att tillgängliggöra – en länk till webbplatsen för en församling som redan producerar andakter är tillräckligt. Möjligen kunde det vara en stimulerande uppgift för kyrkokansliets personal att någon gång själv leda en andakt som tillgängliggörs på webbplatsen, men det är alltså inte ett krav, bara en möjlighet.

Jag föreslog också att det skulle läggas en länk till en svenskkyrklig gudstjänst varje söndag och helgdag på Svenska kyrkans webbplats. Och också detta beslutade kyrkomötet! Men inte heller detta är genomfört. Jag letar förtvivlat på den nationella webbsidan efter gudstjänster, men hittar inget. Söker jag på ”gudstjänst” får jag veta att det firas många gudstjänster i Svenska kyrkan, lite om vad de innehåller och hur jag hittar en gudstjänst nära mig. Detta är ju närmast ett hån mot alla dem som inte kan ta sig till en gudstjänst av olika skäl – sjukdom, ålderdom, familjesituation, resa etc. ”Tillsammans erbjuder Svenska kyrkan nu en bred digital gudstjänstverksamhet där människor är” skriver kyrkostyrelsen. Det stämmer inte för alla dem som ”är” på den nationella webbplatsen och letar.

Jag har förstått att röster i kyrkostyrelsen har varit kritiska mot att nationell nivå ska producera/spela in gudstjänster som kan tillgängliggöras på Svenska kyrkans webbplats eftersom det inte är nationell nivås uppgift att fira gudstjänst. Men detta har det ju aldrig varit fråga om! Vad det gäller är att tillgängliggöra – dvs. publicera en länk till – en gudstjänst som firas i en församling och som streamas (direktsänds) och sedan finns tillgänglig som podd på webben. Det borde inte vara någon oöverkomlig uppgift för kyrkokansliet att varje sön- och helgdag på Svenska kyrkans nationella webbplats publicera en länk till en vanlig svenskkyrklig huvudgudstjänst som ändå sänds på webben.

Eftersom kyrkostyrelsen inte har gjort vad kyrkomötet har beslutat om, och ändå i sin rapport om behandlade ärenden skriver att detta uppdrag är färdigbehandlat, har jag skrivit en ny motion till årets kyrkomöte som föreslår att kyrkomötet ska återförvisa ärendet till kyrkostyrelsen. Det ska vara lätt att hitta en daglig andakt och en huvudgudstjänst varje sön- och helgdag på Svenska kyrkans nationella webbplats, och det med högst ett par klick från startsidan. Vilken bild ger det av Svenska kyrkan, när webbplatsen flödar över av information om kyrkans många verksamheter, men inte förmedlar delaktighet i andakt och gudstjänst, i bön, bibelord, förkunnelse, lovsång och välsignelse – vanlig svenskkyrklig andlighet?

/Hans-Olof Andrén
ledamot i kyrkomötet

Börja arbetet med en ny psalmbok!

Psalmbok

Hans-Olof Andrén skriver om en av motionerna till årets kyrkomöte som han undertecknat tillsammans med POSKarna Lars Beckman, Lisa Tegby, Jörgen Åkesson, Stig Axelsson och Torvald Johansson

Motionen i sin helhet kan du läsa här.

Vår nuvarande psalmbok togs i bruk på första advent år 1986. Arbetet med den tog många år. Den kommitté som fick uppdraget att förnya den gamla psalmboken (1937 års psalmbok) tillsattes redan 1969, så arbetet tog alltså totalt 17 år. Även om en förnyelse av vår nuvarande psalmbok skulle kunna gå lite snabbare än förra gången, tycker POSK att det nu är dags att starta det arbetet. Språket och samhället förändras, många psalmer i psalmboken sjungs nästan aldrig längre medan det finns en mängd nya psalmer i de olika tillägg som getts ut som blivit älskade och mycket använda. Tillsammans med flera POSKare har jag därför motionerat till årets kyrkomöte om en ny psalmbok.

Den psalmkommitté som tillsattes 1969 bestod av kända teologer, musiker och författare, exempelvis Olof Hartman, Anders Frostensson, Harald Göransson, Torsten Sörenson och Per Olof Nisser. De lite äldre av oss kommer kanske ihåg de psalmbokstillägg som kommittén gav ut, Psalmer och visor 76 och Psalmer och visor 82. Under arbetet uppstod tanken på en del i psalmboken som skulle vara gemensam för alla kyrkosamfund i Sverige. Denna gemensamma del utformades av den ekumeniska arbetsgruppen Sampsalm och omfattar de 325 första psalmerna i vår nuvarande psalmbok.

Att utarbeta en ny psalmbok är en komplicerad uppgift. Det gäller ju en helhet av både text och musik, och föråldrade uttryck måste förnyas samtidigt som man måste kunna känna igen sig i innehållet. ”Relevans och identitet” brukar dessa två aspekter kallas. I motionen föreslås att arbetet med revisionen av psalmboken även denna gång ska göras av en självständigt arbetande sakkunnigkommitté, naturligtvis med biträde från kyrkokansliet i Uppsala.

I motionen föreslås att det första steget i en revision ska vara att ta reda på om de 14 kyrkor, samfund och kristna organisationer som medverkade i den ekumeniska delen är intresserade av att delta i en revision av denna. Ekumeniken är kanske ännu viktigare nu än tidigare med tanke på att kristen enhet kan betyda väldigt mycket i en polariserad tid.

Psalmboken är ju mycket viktig för relationen mellan Svenska kyrkan och alla dem som hon kommer i kontakt med. Det är därför ett misslyckande att psalmboken ännu inte är tillgänglig på nätet, trots många års förhandlingar med de författare och musiker som har upphovsrätten. Inte minst för att brudpar ska kunna välja psalmer vid vigsel, och anhöriga vid begravning, är det viktigt att psalmboken är lättillgänglig. POSK menar därför att upphovsrättsfrågorna denna gång måste lösas redan under arbetet med en ny psalmbok.

/Hans-Olof Andrén
Ordförande för POSK och ledamot i kyrkomötet

 

Ur POSKs program 2018-2021

Det är i Svenska kyrkans församlingar som kraften i kyrkomusiken möter och berör människor. Stiften och den nationella nivån har viktiga uppgifter att stödja kyrkomusiken genom inspiration, fortbildning och samordning av kontakter med andra delar av musiklivet. Kyrkans nationella nivå behöver här ta ett speciellt ansvar för att kunna fungera som ett nav där den lokala kyrkomusiken kan möta den utveckling som sker inom olika musikorganisationer, förlag, utbildningsinstitutioner, forskning, psalmskapande med mera. Nya psalmer och ny liturgisk musik måste ständigt skapas i kyrkan. 

Under mandatperioden 2018-2021 kommer POSK att verka för:
att en revision av psalmboken ges nödvändig tid, sker i dialog och är noggrann med språkliga och musikaliska kompetenser.

Hög tid att besluta om gudstjänsten!

Skärmdump av kyrkohandbokens framsida

På pingstdagen 2018 tas den nya kyrkohandboken i bruk. Handboken finns tillgänglig på nätet men ännu inte i tryck på grund av tvist om upphovsrätten. Men snart är pingstdagen här, så det är hög tid för alla församlingsråd, och alla kyrkoråd i självständiga församlingar, att besluta om församlingens gudstjänster.

(Red. kommentar: Sedan torsdag 5/4 meddelas att handboken är på väg ut till stift och församlingar. På samma sida länkas även till presentationen av ett nypublicerat webbverktyg för att jobba med gudstjänstplanering. Direktlänk till verktyget.) 

Beslut om församlingens gudstjänster tas lämpligen i två steg:

  1. Först beslutas om vilka former för huvudgudstjänst utöver högmässa som får användas i församlingen. I praktiken gäller det alltså om (vissa) huvudgudstjänster ska kunna firas enligt den nya ordningen för mässa/gudstjänst. Förmodligen vill de flesta församlingar ha möjlighet att fira huvudgudstjänst som mässa/gudstjänst. Detta kan då församlingsrådet/kyrkorådet besluta om snarast, så kyrkoherden och personalen vet vilka förutsättningar som finns för att utforma huvudgudstjänsten.
  2. Därefter ska kyrkoherden fatta beslut om huvudgudstjänstens uppbyggnad och utformning, efter samråd med präster, kyrkomusiker och församlingsråd/kyrkoråd. Församlingsrådet/kyrkorådet bör alltså åtminstone få ett förslag att ta ställning till i god tid före pingst. Lämpligen tillsätts en grupp med representanter från präster, kyrkomusiker och församlingsråd/kyrkoråd som arbetar med utformningen av församlingens gudstjänster och lägger fram förslag. Några frågor att ta ställning till kan vara:
    placeringen av bön om förlåtelse/överlåtelsebönen (i Samling eller i Ordets gudstjänst efter trosbekännelsen)
    • val mellan bön om förlåtelse + förlåtelseord/löfteseord + tackbön eller enbart överlåtelsebön
    • vid mässa/gudstjänst: om kyrie och/eller lovsång ska vara med (alltid eller olika under kyrkoåret)
    • vid mässa/gudstjänst: antalet läsningar
    • ordningen på momenten i Sändning
    • val av musik (någon av serierna A-F eller annan musik)

Dessa beslut fattas enligt 17 kap kyrkoordningen (inte ändrad av 2017 års kyrkomöte):

6§  Kyrkorådet i en församling eller församlingsrådet får efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker besluta vilka i kyrkohandboken angivna former av huvudgudstjänst som utöver högmässa ska användas i församlingen.

8§  Kyrkoherden beslutar efter samråd med församlingens kyrkoråd eller församlingsråd, präster och kyrkomusiker om huvudgudstjänstens uppbyggnad och utformning.

Den präst som leder huvudgudstjänsten beslutar vilka av kyrkohandbokens alternativ inom varje moment som ska användas.

Vad gäller musiken kan församlingen utnyttja den nya §6a i 18 kap KO (formuleringarna ändrades av 2017 års kyrkomöte; formuleringarna nedan enligt den KO som gäller fr o m pingstdagen (G2017:1 med rättelseblad)):

6§  I huvudgudstjänsten får vid ett visst tillfälle eller under en viss tid användas någon annan gudstjänstordning än den som ingår i kyrkohandboken och andra psalmer eller församlingssånger än de som ingår i psalmboken.

Beslut om detta fattas av kyrkoherden efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker och efter medgivande av församlingens kyrkoråd eller församlingsråd. Ett sådant beslut ska genast anmälas till domkapitlet. 

Om det finns särskilda skäl får domkapitlet ändra eller upphäva kyrkoherdens beslut.

Om det som sägs i första stycket innefattar en ändring i måltidens texter krävs medgivande även av domkapitlet. Ett sådant medgivande får lämnas efter ansökan från kyrkoherden och kan endast avse ett visst tillfälle.

6a §  I huvudgudstjänsten får till kyrkohandbokens texter användas annan musik än den som ingår i kyrkohandboken.

Beslut om detta fattas av kyrkoherden efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker och efter medgivande av församlingens kyrkoråd eller församlingsråd. Ett sådant beslut ska anmälas till domkapitlet.

Om det finns särskilda skäl får domkapitlet ändra eller upphäva kyrkoherdens beslut. 

Lycka till med gudstjänstarbetet!

Hans-Olof Andrén
ordförande för POSK och POSKs gruppledare i kyrkomötet.

De nya bestämmelserna om gudstjänsten

Många böcker uppslagna och uppspikade på en vägg så det är det enda som syns

På pingstdagen 2018 tas den nya kyrkohandboken i bruk. Samtidigt ändras vissa bestämmelser i kyrkoordningen om gudstjänsten. Såvitt jag kan se är dessa ännu inte tillgängliga på nätet (de sägs dock finnas med i den tryckta versionen av kyrkohandboken). I god tid innan pingst ska alla församlingsråd och alla kyrkoråd i självständiga församlingar ta visa beslut om församlingens gudstjänstliv. Här har jag på begäran samlat de nya bestämmelserna som kyrkomötet beslutade i höstas.

Församlingsrådet/kyrkorådet ska till att börja med besluta om vilka former för huvudgudstjänst utöver högmässa som får användas i församlingen. I praktiken gäller det alltså om (vissa) huvudgudstjänster ska kunna firas enligt den nya ordningen för mässa/gudstjänst. Detta beslut fattas enligt 17 kap kyrkoordningen (formuleringarna enligt den KO som gäller fr o m pingstdagen):

6§  Kyrkorådet i en församling eller församlingsrådet får efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker besluta vilka i kyrkohandboken angivna former av huvudgudstjänst som utöver högmässa ska användas i församlingen.

Sedan ska också kyrkoherden fatta beslut efter samråd med församlingsrådet/kyrkorådet om gudstjänstens uppbyggnad – det kan gälla t ex syndabekännelsens placering, vilka av de fakultativa momenten i mässa/gudstjänst som ska vara med, vilken musikserie som ska användas osv:

8§  Kyrkoherden beslutar efter samråd med församlingens kyrkoråd eller församlingsråd, präster och kyrkomusiker om huvudgudstjänstens uppbyggnad och utformning.

Den präst som leder huvudgudstjänsten beslutar vilka av kyrkohandbokens alternativ inom varje moment som ska användas.

Man kan ju också tänkas vilja utnyttja möjligheten i 18 kap KO, särskilt i den nya §6a:

6§  I huvudgudstjänsten får vid ett visst tillfälle eller under en viss tid användas någon annan gudstjänstordning än den som ingår i kyrkohandboken, med undantag av måltidens texter, och andra psalmer eller församlingssånger än de som ingår i psalmboken.

Beslut om detta fattas av kyrkoherden efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker och efter medgivande av församlingens kyrkoråd eller församlingsråd. Ett sådant beslut ska genast anmälas till domkapitlet. 

Om det finns särskilda skäl får domkapitlet ändra eller upphäva kyrkoherdens beslut.

6a §  I huvudgudstjänsten får till kyrkohandbokens texter användas annan musik än den som ingår i kyrkohandboken.

Beslut om detta fattas av kyrkoherden efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker och efter medgivande av församlingens kyrkoråd eller församlingsråd. Ett sådant beslut ska anmälas till domkapitlet.

Om det finns särskilda skäl får domkapitlet ändra eller upphäva kyrkoherdens beslut. 

 

Hans-Olof Andrén
ordförande för POSK och POSKs gruppledare i kyrkomötet.

Kyrkohandboken –
dramatik inför beslutet

Hans-Olof Andrén och Lisa Tegby berättar om handboksbeslutet i vår video efter beslutet. (Se länk nederst)

Nu är den andra sessionen av 2017 års kyrkomöte över, och beslut har fattats i en stor mängd ärenden. Det största ärendet var förstås antagandet av den nya kyrkohandboken.

Gudstjänstutskottet hade föreslagit en hel del mindre förändringar i kyrkostyrelsens förslag, som ju var identiskt med slutförslagskommitténs bearbetning av Handboksförslag 2016.

Justeringar i förslaget
De flesta av utskottets förändringar gick igenom i kyrkomötet, exempelvis mindre justeringar av Inledningsord 6, 7 och 15, Kristusrop 3, Lovsången, Nattvardsbön 3, 6 och 11, och formuleringar i Dop och Konfirmation. Två tillägg beslöts: en ny Nattvardsbön 14 och en alternativ textläsning i Vigsel. Dessutom justerades vissa uppställningar och anvisningstexter. På musiksidan gjordes två justeringar. Dels ändrades notationen av den sjungna Dagens bön och Inledande och avslutande bön så att tonen före slutfallet är längre än kantillationstonerna. Och dels ändrades textunderläggningen i Kristusrop 3 A6 tillbaks till den gamla i Psalm 696:5.

Men det största intresset var förstås musiken i sin helhet. POSK hade ju föreslagit att enbart texten skulle fastställas, och att ett uppdrag skulle ges till kyrkostyrelsen att snarast återkomma med ett bearbetat förslag till liturgisk musik till de av kyrkomötet fastställda texterna. I mellantiden skulle musiken i 2017 års förslag få användas. Vi hade krävt detta i en reservation i kyrkostyrelsen, och följde upp med en motion till kyrkomötet och en reservation i gudstjänstutskottet.

Läget inför beslutet
När POSK-gruppen i kyrkomötet träffades i söndags stod det klart att vår reservation skulle bli nedröstad. Konsekvensen av detta skulle bli att inget uppdrag skulle ges att arbeta vidare med musiken, och arbetet med kyrkohandboken skulle därmed vara avslutat. Dessutom skulle handbokens musik komma att antas mot en stor minoritets vilja.

Ställd inför dessa dystra fakta uppstod en idé i POSK-gruppen att försöka få med de andra grupperna på ett fortsatt arbete med musiken, i utbyte mot att vi gick med på att rösta för musiken i utskottets förslag. Vad vi vill är ju framförallt att få ett fördjupat arbete med Gudstjänstmusik A, den klassiska gregorianska musiken, och en breddning av den övriga gudstjänstmusiken till fler musikgenrer. När det gäller den nya musiken ville vi efterlikna processen i Norska kyrkan, som ju varit mycket framgångsrik. Tekniskt måste alla uppdrag från kyrkomötet gå genom kyrkostyrelsen. Vi utformade därför under måndagen detta förslag:

Kyrkomötet beslutar att ge kyrkostyrelsen i uppdrag att arbeta vidare med kompletterande musik till kyrkohandboken. Uppdraget omfattar Gudstjänstmusik A, den gudstjänstmusik som har en särställning då den bär stora delar av vårt liturgiska musikarv och som brukas brett bland församlingarna.

Vidare omfattar uppdraget komplettering av musiken till de liturgiska texterna i Gudstjänstmusik (A-C) med musik från exempelvis samisk tradition, i jazzton, i nordisk folkton, och från våra systerkyrkor utanför Europa. Arbetet ska ske genom att en kommitté av sakkunniga musiker och teologer tillsätts med uppdraget att självständigt efter en öppen inbjudan välja ut och bearbeta musiken.

Om vi kunde få beslut om ett sådant uppdrag var vi alltså beredda att lämna vår konsekventa, men inte alls framgångsrika, linje att säga nej till förslagets musik, även om vi fortfarande tycker att den inte är färdig. Det är trots allt bättre att om några år få tillgång till både reviderad gregorianik och komplettering av de övriga serierna, än att handboken fastställs nu och inget mer händer.

Stöd från fler grupper
Det blev min uppgift som gruppledare att försöka få med ledarna för de andra stora grupperna i kyrkomötet på detta uppdrag. Och det gick förvånansvärt lätt. Jag tror att de kände en stor lättnad både över att handboken skulle kunna antas med brett stöd, och att det blev ett fortsatt arbete med musiken. Ingen är ju opåverkad av den kritik som framförts mot handboksarbetet. Så gruppledarna tog upp frågan i sina gruppmöten på tisdag morgon och fick grönt ljus, och efter en sista överläggning med finjustering av uppdraget kunde vi lämna in förslaget till kyrkomötets kansli vid lunchtid på tisdagen.

Jag upplevde att stämningen i kyrkomötet svängde då. Många var glada för överenskommelsen, och när Torvald Johansson på tisdag kväll för POSKs räkning lade det nya ”särskilda yrkandet” gick omedelbart gruppledarna för S och BA och en välkänd företrädare för C upp i talarstolen och yrkade bifall. Senare kom bifall från företrädare för flera andra grupper. Biskop Per Eckerdal, som ju i egenskap av ärkebiskopens ersättare i kyrkostyrelsen varit inblandad i processen sedan kyrkostyrelsens AU blev styrgrupp 2014, stödde också yrkandet. Och när beslutet väl fattades på torsdag förmiddag togs det i stor enighet. Beslutet skedde med acklamation, och i alla fall jag hörde ingen som röstade för avslag. Och ingen begärde votering.

Kyrkostyrelsens uppgift
Bollen ligger alltså nu hos kyrkostyrelsen att genomföra detta uppdrag från kyrkomötet. I kyrkostyrelsen är det särskilt Anna Lundblad som för POSKs räkning drivit musikfrågorna. Anna lämnar nu kyrkostyrelsen efter många år av träget arbete. POSK-gruppen har utsett domkyrkoorganisten Torvald Johansson till ny ersättare i kyrkostyrelsen, och vår förhoppning är att Torvalds kyrkomusikaliska kompetens ska utnyttjas av kyrkostyrelsen, både för det aktuella uppdraget och för andra ärenden av kyrkomusikalisk art som kommer under nästa mandatperiod.

Hans-Olof Andrén
POSKs ordförande och POSKs gruppledare i kyrkomötet

Hans-Olof Andrén, Anna Lundblad, Torvald Johansson och Lisa Tegby berättar om bakgrunden till beslutet om kyrkohandboken; hur POSK jobbat med frågan genom åren, beslut och reservation i kyrkostyrelsen, samt vårt agerande som bidrog till att en kompromiss i slutändan blev möjlig.

 

Borgåöverenskommelsen granskad

Respondenten Erik Eckerdal och opponenten Susan K Wood strax efter disputationen den 22 september vid Uppsala universitet

Erik Eckerdal, ersättare i POSKs styrelse, disputerade i fredags i Uppsala inför ett hundratal åhörare på en avhandling om Borgådeklarationen från 1993. Apostolic Succession in the Porvoo Common Statement – Unity through a deeper sense of apostolicity är titeln på den omfattande avhandlingen. På mer än 500 sidor gör Erik en grundlig genomgång av den process som ledde till ett av de stora ekumeniska genombrotten, Borgådeklarationen av år 1993.

Representanter för 12 anglikanska och lutherska kyrkor på Brittiska öarna, i Norden och i de baltiska staterna ansåg sig i Borgådeklarationen ha kommit fram till en synlig enhet genom en gemensam kyrkosyn och en gemensam förståelse av den apostoliska successionen. 15 lutherska och anglikanska kyrkor har anslutit sig till deklarationen, exempelvis Church of England och de nordiska folkkyrkorna. Kyrkomötet beslöt år 1995 att Svenska kyrkan skulle ansluta sig till Borgådeklarationen, vilket bl a innebär att Svenska kyrkans medlemmar tas emot av de övriga kyrkorna och ska kunna delta i den andra kyrkans gudstjänster och verksamhet, och att Svenska kyrkans präster ska kunna tjänstgöra i de andra kyrkorna utan att någon ny vigning äger rum.

En stötesten i relationen mellan de anglikanska och lutherska kyrkorna har tidigare varit den olika synen på biskopsämbetet, där anglikanerna fäst stor vikt vid den obrutna följden av biskopsvigningar sedan urkyrkans tid. Svenska kyrkan och den Finska lutherska kyrkan har också bevarat denna ”apostoliska succession” och ser den som värdefull men inte nödvändig i en luthersk kyrka, medan vigningsföljden bröts under reformationen i Danska folkkyrkan och i Norska kyrkan.

Erik beskriver i sin avhandling hur man genom en djupare förståelse lyckats överbrygga dessa motsättningar. Erik problematiserar denna ”djupare förståelse”, som han menar tolkas olika i olika kyrkor, och menar att innehållet i Borgådeklarationen är radikalare än kyrkorna velat inse. I sitt avslutande kapitel ger han rekommendationer till Borgågemenskapen om fortsatta steg för fördjupad gemenskap.

Opponenten, prof. Susan K Wood från Marquette University i USA (själv katolik!), ansåg vissa av dessa vara väl långtgående. Förslaget att Borgågemenskapen skulle kalla sig ”Evangelisk katolska kyrkan” var hon tveksam till. Men Eriks arbete fick många goda omdömen. Han är den första som har gjort en grundlig genomgång och analys av diskussionerna som ledde fram till antagandet av deklarationen (eller i Danmarks fall avvisandet av den – Danska folkkyrkan kom med i Borgågmenskapen så sent som 2009).

Hans utmejslande av kvarstående problem och framtida möjligheter är mycket värdefull för de deltagande kyrkorna, och påverkar naturligtvis också POSKs tänkande i ekumeniska frågor. Vi skriver i vårt handlingsprogram att ”Svenska kyrkans långa tradition som brokyrka ger ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet. Ekumeniskt samarbete bör uppmuntras där det finns olika kristna kyrkor i närheten av varandra. POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft för att stärka den kristna gemenskapen.”

 

Hans-Olof Andrén

POSKs ordförande, på plats i Uppsala