Rabalder om tacoJesus
Det har väl kanske inte undgått någon att Svenska kyrkans twitter varit i fokus efter denna, i mina ögon när jag först såg den väldigt oskyldiga och tidstypiska, tweet:
När det ÄNTLIGEN är #tacofredag pic.twitter.com/WR8AanZ7QM
— Svenska kyrkan (@svenskakyrkan) October 27, 2017
Men ganska snart blev det tydligt för mig när jag läste kommentarerna till tweeten att den passerade inte obemärkt förbi. Det var upprörda kommentarer, där det förekom att nu går jag ur Svenska kyrkan! Men det är också väldigt mycket tack och många som gillade och retweetade inlägget.
Jag tycker att en tweet kan aldrig fullständigt definiera vad Svenska kyrkan är. Så med den synen har jag så svårt att förstå denna väldiga upprördhet över en enda tweet. Samtidigt håller jag med de som lyfter frågan vidare och ser det som en öppning för att samtala om humor i Svenska kyrkan.
Egentligen hade jag inte alls tänkt uppmärksamma detta i bloggen. Men när reaktionerna fortsätter att komma kunde jag inte låta bli.
Får vi skämta om Jesus? Ja, är mitt självklara svar på den frågan. Samtidigt måste det finnas en respekt för att det finns de som inte alls finner det passande. Och den respekten går åt båda hållen. Avslutningsvis och anledningen till min tvekan för att skriva detta – proportioner! En tweet kommer aldrig att fullständigt kunna definiera vad Svenska kyrkan är. En handfull upprörda personer kan inte få sätta agendan, igen, om hur och vad vi ska prata om vad gäller Svenska kyrkan.
Vilka är denna handfull personer, som sätter agendan ”hur och vad vi ska prata om vad gäller Svenska kyrkan”?
Som det blev kom ju samtalet att handla om huruvida man får skämta om Jesus. Jag vet inte vem som blir glad över den vinkeln. Vettigare ingångspunkt vore IMHO att tordas ta saker på allvar.
Det finns inga ”vilka” i den meningen – det var mer fenomenet som jag ville åt. Att det är några få som är kritiska och ”skriker högt” för EN tweet av över 16 000. Samtidigt är det ett inlägg som har gillats av flera tusen. Proportionerna blev så skeva och däri ligger min kritik. Och min tvekan över att skriva något överhuvudtaget.
/Linda
Det finns några som väldigt ofta kritiserar, förvisso. Men tror man att kritiken mot kyrkokansliet infotainmentavdelning gäller bara detta tweet har man inte hängt med … det var snarare grädden på moset, typ. Och det är inte bara ett fåtal personer som retat sig. Det är ett ganska billigt sätt att avfärda kritik.
Jag har inte avfärdat någons kritik, jag försökte förklara varför jag tvekade att ta upp frågan överhuvudtaget. Då jag (observera att detta är min personliga åsikt, den ska inte tolkas som POSKs åsikt) tycker att kommunikationsavdelningen på kyrkokansliet gör ett bra jobb och min tid är begränsad så väljer jag att lägga mitt fokus på andra frågor. Jag är medveten om att det finns kritik mot kommunikationsavdelningen, men då kritiken inte är riktad mot mig så behöver jag så att säga ”inte ta åt mig”.
Vi har väldigt olika syn på frågan, och jag känner att vi kommer inte längre än så här.
/Linda
Hur många av gillningarna som kom från ateister som älskar att en kyrka gör bort sig förtäljer inte historien. Vems gillningarna ska kyrkan bry sig mest om? Väger ens 50000 ”lattjo, kul” upp 200 ”nu blev jag verkligen besviken på min kyrka”?
Nej, det förtäljer inte historien. Inte heller hur många av de sökande som kände att Svenska kyrkan är en plats för mig i och med tweeten.
Evangelium …