Var är hemma?

En av våra duktiga POSKare, Lena Mattsson från Gävle, skriver på Hem och Hyras blogg 19 januari, fint om sin mamma som lämnade jordelivet på nyårsafton.

Hem och Hyra: Hem till Söderhamn>>

Hem till Söderhamn
Min mamma flyttade till evigheten på nyårsafton. Hennes sista vecka på boendet i Falun talade hon ofta om att hon ville hem. Men var låg hennes hem undrade vi; var det i lägenheten hon lämnade när hon blev för sjuk för att klara sig själv, eller i huset där jag växte upp? Hon svarade att hon ville hem till Söderhamn. Hem till sin barndomsstad alltså.

Hon talade mycket om sin mamma, sina systrar och allt hon skulle ordna, åka till posten, köpa apelsiner, väcka storasyster, hjälpa lillasyster med hennes rosett. Och varje dag var det midsommarafton decembersnön till trots.

Vid hennes fotände stod så fina pojkar och sjöng för henne också. Hon berättade det med stor förtjusning och helt utan rädsla. Det spelade ingen som helst roll att det bara var hon som hörde och såg dem och att vi andra inte hade midsommarafton i almanackan som hon hade.

Men varför kunde vi inte låta henne få komma hem!?!?! Det var hennes ständiga önskan. Jag vill hem! Hem till Söderhamn.

För mig finns det hemma och hemma i Gävle. Det första är Dalarna och det andra är så klart Gävle där jag bott i snart 34 år. Här har jag jobbat, gift mig, fått barn, skilt mig, gift om mig, begravt min man, sjungit, spelat, jobbat, men alltid säger jag hemma i Gävle och inte bara hemma.

I dag när jag skriver det här, en vecka innan mammas begravning, tänker jag på det där med hemma och om det kommer att stå några pojkar vid min säng när jag är resklar. Åsså säger jag tack och förlåt och hoppas resan gick bra, mamma. För jag vet att du har kommit hem nu.

Lena är förtroendevald i Gävle. Hon arbetar på Hem och Hyra som är hyresgästföreningens medlemstidning. 2014 blev Lena också utsedd till Gävles roligaste person.

Bild: Hem och Hyra

Philani – hoppets plats!

Lisa Tegby, präst och POSKare från Umeå, har just varit på semester och resa i Sydafrika. Då passade hon på att göra en del studiebesök och om detta skriver hon i dagens Västerbottenkuriren:

Akta er för kåkstäderna, sa många när vi skulle åka till Sydafrika. Där är det farligt. Och visst. Det kan vara farligt där. Fattigdom, arbetslöshet och förtvivlan kan leda till brottslighet, våld och missbruk. Och dessutom: Ska man åka och titta på människors elände?

Men vi åkte dit. Vi gjorde det tillsammans med den svenska läkaren Ingrid le Roux. För 35 år sedan började hon arbeta som volontär på en klinik i Khayelitsha. Ganska snart lämnade hon sin läkarkarriär på det stora sjukhuset för att tillsammans med andra sakta men säkert bygga upp ett stödcentrum för kvinnor och barn mitt i kåkstaden.

Nu kommer vi med henne till en oas mitt ibland skjul och marknadsstånd. En liten grön gård omgiven av enkla hus, där det finns förskola och läkarmottagning, väveri och tygtrycksverkstad, en butik, tandläkare och samlingssalar. Och framför allt, glada, engagerade, målmedvetna människor som tror på förändring. Philani heter denna hoppets plats.

(…)

Människor kan, säger Ingrid le Roux. Vi bara stöttar och ger redskapen och hjälper till med organisationen. Hon är lågmäld och kraftfull och fylld av tillit till sina medarbetare. Det var här människor behövde oss, säger hon. Därför blev jag kvar i Sydafrika. Man ska vara där man behövs.

Läs hela artikeln här>>

Foto: Lars-Gunnar Frisk

Bertil tittar på kyrkomötet

Bertil Persson, ledamot för POSK i kyrkomötet, från Stockholms stift, har tittat på betänkanden och förslagen till kyrkomötets sammanträde i november.

Här hittar du alla motioner, skrivelser och betänkanden:
http://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/

Ett annat sätt att beskriva 2014 års kyrkomöte

Man kan räkna på många sätt. I denna lilla PM räknar jag motioner och utskottsklämmar. Man skulle kunna räkna på antalet arbetsdagar som KM-ledamöter och tjänstemän lägger ned. Och naturligtvis se på antalet kronor som Kyrkomötet kostar. Eller på hur media skriver om Kyrkomötet. Slutsatsen blir likafullt att motion 104 (Ändra formerna för kyrkoval) av Per Lindberg, POSK, borde ha tillstyrkts av organisationsutskottet.

  • Det kom in 109 motioner.
  • Utskotten har 161 förslag till beslut med anledning av dessa motioner, om jag har räknat rätt (plus några till kring Kyrkostyrelsens skrivelser o.a.).

Totalt finns 5 yrkanden om bifall!

  • Ekumenikutskottet yrkar bifall till biskop Åke Bonniers förslag att uppmuntra till att implementera ”Guds vägar”
  • Gudstjänstutskottet föreslår bifall till motion 79 av Hans-Olof Andrén, POSK, om Kyrkohandbok del II.
  • Kyrkolivsutskottet yrkar bifall till POSK-motionen av Anders Brunnstedts m.fl. motion om en barnportal
  • Kyrkolivsutskottet yrkar också bifall till motion 27 av Dag Sandahl, fk, om stöd till flyktingmottagande
  • Kyrkolivsutskottet yrkar bifall till motion 101 av Sofija Pedersen Videke, s, om utbildning inom själavård.

Ibland säger vi att motioner begravs med krans. Då menar vi att utskottet egentligen vill bifalla motionens förslag men inte är berett att tillstyrka motionärens formulering. Jag kallar dessa förslag ”nästan bifall”.  Det finns 12 sådana utskottsförslag ”med anledning av”.

  • Budgetutskottet föreslår ”nästan  bifall” till motion 92 av Marie Rydén Davoust, POSK, om praktik för unga.
  • Ekuminikutskottet gör detsamma om motion 109 av Berit Bornecrantz Dias, ViSK, m.fl. om lokala dialogcentra.
  • Ekumenikutskottet vill också nästan bifalla motion 84 av Jerker Schmidt, FiSK, m.fl. om kristna i Mellanöstern (två ”med anledning av”-förslag).
  • Ekumenikutskottet vill nästan bifalla även motion 77 av Johan Åkesson, s, om ett fredsupprop.
  • Kyrkolivsutskottet bifaller nästan motion 72 av Jerry Adbo, s, om webbsända gudstjänster.
  • Kyrkorättsutskotet bifaller nästan min egen motion 50 om arvodesnämnden.
  • Kyrkorättsutkottet bifaller också nästan motion 84 av Eva-Maria Munck, POSK, m.fl. om klimatmål.
  • Organisationsutskottet gör detsamma med motion 38 av Boel Johansson, POSK, om brevröstning med bud.
  • Organisationsutskottet bifaller nästan också motion 95 av Eva-Maria Munck, POSK, m.fl. om generationsspridning i beslutande organ.
  • Tillsyn och uppdragsutskottet bifaller nästan motion 15 av biskop Ragnar Persenius om byte av uppdrag inom vigningstjänsten.
  • Tillsyn och uppdragsutskottet gör detsamma med motion 44 av Berth Löndahl och Bertil Murray, fk, om lönepolicy.

Med denna statistik kan man visa att POSK har varit den mest framgångsrika av alla nomineringsgrupper trots att vi egentligen inte tycker om dagens kyrkomöte.

Ett annat sätt att visa detsamma är BA:s motion 26 om att se över antalet ledamöter i Kyrkomötet. Det är den enda motion som den stora nomineringsgruppen lägger och det är ju också ett sätt att protestera mot Kyrkomötet och dagens ordning.

Bertil Persson

Ur POSKs Vision och program>>

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar. De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet. POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige. Ett enklare och billigare valsystem bör införas. Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.

(…)
Alla frågor kan inte bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Det är därför särskilt viktigt hur hanteringen av lärofrågor är utformad. I en episkopal kyrka av Svenska kyrkans karaktär har biskoparna en särskild läro- och tillsynsfunktion, och de har förutom sin roll i läronämnden ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar i lärofrågor. POSK menar att biskoparna dessutom borde vara fullvärdiga ledamöter i kyrkomötet.

Vad händer med kyrkohandboken nu?

Kyrkohandboken – vad händer?

På kyrkohandbokens webbsida kan vi läsa följande;

I februari 2014 inkom närmare 640 svar om kyrkohandboksförslaget efter ett års försöksverksamhet i 40 procent av alla församlingar. Hösten 2014 pågår berednings- och bearbetningsarbete utifrån remissutfallet.

Remissammanställningen blev klar i juni 2014.

Många remissinstanser, inte minst församlingarna som prövat kyrkohandboksförslaget, tar upp det som fungerat väl och det man menar kan eller bör justeras eller ändras utifrån exempelvis språkliga och teologiska synpunkter.

Hösten 2014 pågår berednings- och bearbetningsarbete utifrån remissutfallet. Arbetet sker framförallt i kyrkohandboksrevisionens slutförslagsgrupp med kontinuerliga avstämningar i biskopsmötet.

Kyrkostyrelsen och revisionens referensgrupp följer arbetet nära. Ett viktigt uppdrag i arbetet är att ett tydligt barnperspektiv ska beaktas. En återkommande röst i svaren handlar om dopgudstjänsten där gudstjänstens rytm för många församlingar inte fungerat på ett bra sätt. Här finns också visa synpunkter om språk och teologi.

Justerad dopordning prövas i 10 församlingar

För att i ett justerat kyrkohandboksförslag ha en dopordning som kan fungera väl beslutade kyrkostyrelsen i juni 2014, efter samråd med biskopsmötet, att en justerad dopordning ska prövas i 10 församlingar från 15 augusti till 1 oktober 2014.

Dessa församlingar representerar remissutfallet. De förändringar som gjorts i den dopordning som dessa församlingar prövar handlar bland annat om ändringar i gudstjänstens samling så att till exempel Tydningsord och Tackbön kommer tidigare i gudstjänsten.

Synpunkterna från de församlingar som prövar en justerad dopordning blir ett betydelsefullt underlag i arbetet framåt. Viktigt är naturligtvis att höra efter om dophandlingen blir ett tydligt centrum i gudstjänsten, om det är en god balans mellan gudstjänstens olika delar och hur gudstjänsten fungerat om flera barn döps i samma gudstjänst.

Kritik och förslag på ändringar av musiken

Andra röster i remissvaren har framfört synpunkter om musiken. Här får å ena sidan alla musikserierna ett tydligt stöd, och å andra sidan framförs kritik och synpunkter om förändringsbehov.

Vad gäller den musik som är samlad i musikserie A (bland annat den gregorianska musiken) märks övergripande synpunkter om till exempel notering och ibland hur texten förhåller sig till musiken (textunderläggningen) och förslag att ta tillbaka viss musik från  kyrkohandboken från 1986.

Musikserierna B till E behöver enligt remissvaren delvis justeras på ett liknande sätt som musikserie A och i några fall justeras teologiskt eller språkligt.

Vissa synpunkter finns att tillföra en ny musikserie som är väl beprövad i sammanhang med små barn.

I augusti 2014 anordnades ett fördjupande seminarium om delar av musiken i serie A. Då samlades en arbetsgrupp med ett tjugotal sakkunniga för att fördjupa några centrala huvudfrågor med grunduppdraget att värna musiken som levande liturgi i gudstjänsten. Det handlar om noteringsfrågor (för gregorianik och recitativ sång), konkreta förändringsförslag och förslag om att tillföra ackordanalys och ackompanjemang.

Seminariets arbete är ett underlag för fortsatt beredning och bearbetning av musiken. Arbetet med justeringar i kyrkohandboksförslaget går vidare i revisionens grupper och genom musikalisk, språklig och systematiskteologisk expertis.

Justerat förslag 2015

Ett justerat förslag behandlas av kyrkostyrelsen vid sammanträde i mars 2015. Därefter går förslaget på remiss till ett urval remissinstanser.

Remissen följer upp det justerade förslaget i förhållande till prövandet under försöksåret 2013 och synpunkterna i remissvaren 2014. Kyrkomötet behandlar ett slutförslag 2016.

Boel Hössjer Sundman, projektledare för kyrkohandboksrevisionen

Vid seminariet som ägde rum i augusti 2014 medverkade Torvald Johansson, domkyrkoorganist i Strängnäs, samt ledamot för POSK i kyrkomötet.

Slutförslagsgruppen som är tillsatt består av

  • Jan-Olof Aggedal, kyrkoherde i Lomma församling Lunds stift, teologie doktor i kyrkovetenskap.
  • Ulrika Melin Larsson, musikkonsulent i Göteborgs stift, organist och körpedagog.
  • Carl Sjögren, domprost i Skara och tidigare kyrkoherde i Ulricehamn.
  • Elisabet Cárcamo Storm, komminister i Alvesta församling, Växjö stift.
  • Andreas Söderberg, organist i Nederluleå församling.
  • Birgitta Söderberg, gudstjänsthandläggare Stockholms stift.

Under kyrkomötets första session kommer det att vara ett seminarium om kyrkohandboken. Seminariet består av två delar. Dels ett gemensamt föredrag som alla lyssnar på. Sedan samtal och diskussion i grupper – vilket blir i utskottsgrupperna. I varje utskott kommer en sakkunnig om kyrkohandboken att sitta med för att kunna svara på frågor och föra synpunkter vidare.

Massa mässa #svenskakyrkan #massamassa

I mitt sociala medieflöde upptäcker jag en bloggpost från Jacob Sunnliden. Han skriver om Jenny Carlenius som fick en lysande idé. Nämligen att samla ihop ett gäng och gå till en kyrkan som kanske inte är så välbesökt i vanliga fall och vara med på gudstjänsten.

Jacob Sunnliden: Massa mässa #svenskakyrkan #massamassa #kudos>>

Och i söndags genomfördes idén. Tretton ungdomar begav sig till en kyrka i sitt stift där det inte är fullsatt varje söndag. De ville visa att ungdomar visst går i kyrkan, att det är roligt att göra det tillsammans och att det är viktigt.

Jenny Carlenius skriver:

Det började som en fundersam tweet, vilken fick god respons och många glada tillrop. Detta ledde till en Facebook-grupp som fick sitt namn efter hashtaggen #MassaMässa. Här är idén att vi tillsammans ska kunna diskutera och peppa varandra att gå på gudstjänst. Tanken är att detta kommer ske minst en gång i månaden. En kyrka med lite glest i kyrkbänkarna väljs ut och tillsammans beger vi oss och gudstjänst med församlingen.

Tanken är att visa på att kyrkan lever. Att människor vill gå på
högmässa, inte för att de är på ett arrangemang i församlingen eller är på besök med en konfirmandgrupp, utan för att vi är människor som vill gå i kyrkan. Det är inte främst ett initiativ riktat till ungdomar, men eftersom jag tillhör den yngre generationen och metoden jag använder för att synliggöra #massamässa är sociala medier, blir deltagarna yngre än den genomsnittlige kyrkobesökaren.

Jag blir bara så glad och lycklig över Jenny och hennes vänner och deras initiativ! Kanske är det fler som vågar sig på idén? Kanske blir det en rörelse i Svenska kyrkan med #massamässa ? Precis som ungdomar gått före förr om åren och skapat trender!

Och vad spännande för prästen som plötsligt upptäcker att den vanliga församlingen har utökats med ett helt gäng ungdomar eller vuxna. En spännande utmaning när man ska predika kanske?

Ur POSKs vision och program:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.
(…)
Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Bilden är lånad från Jacob Sunnlidens bloggpost>>

Vad händer i Almedalen?

Vad händer egentligen i Almedalen? Det är nog ingen som kan svara på det. För det händer så väldigt mycket hela tiden. Och olika organisationer tar chansen att få lobba, berätta och sprida information.

Svenska kyrkan finns med, det har jag berättat flera gånger. Dagliga program om viktiga frågor. Både egna program och deltagande i andras seminarier.

http://www.svenskakyrkan.se/almedalsveckan/>>

En av de egna verksamheterna är Nikodemussamtalen i Visby domkyrka. För den som vill veta vad som sagts där så kan man följa twitterflödet här:

#nikodemus2014 tweets

Och du kan också läsa Kyrkans Tidnings blogg där Inger Harlevi skriver dagligen.

http://blogg.kyrkanstidning.se/>>

Inger Harlevi är bland annat kyrkopolitiker på Gotland. I kyrkosammanhang sitter hon för POSK.

Svenska Kyrkan Unga har också flera arrangemang. Bland annat lyfter de ungas psykiska ohälsa. Du kan se ett av deras seminarie här på YouTube:

Ur POSK vision:
POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att
Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Foto från Kyrkans Tidnings blogg. Löfvén utfrågas av Mats Hermansson och Barbro Matzols. Foto: Mattias Wahlgren, Visby domkyrkoförsamling

I dag ska jag lyssna på ärkebiskop Antje

I dag kan man lyssna på ärkebiskop Antje i Sommar på P1. Det tänker jag göra.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/386828?programid=2071

Jag ser också att Svenska kyrkans program under Almedalsveckan nu finns tillgängligt. Det kan du läsa om här:

Svenska kyrkans Almedalsvecka>>

Varje dag genomförs flera olika seminarier med olika medarrangörer. Svenska kyrkan ordnar också Nikodemussamtal i Domkyrkan, Internationella stolen, Olika kulturarrangemang. Svenska kyrkan har också ett tält i hamnen.

Ärkebiskopen kommer också att medverka vid flera olika seminarier.

Ärkebiskopen i Almedalen>>

Jag var ju i Visby förra veckan och värmde upp scenen. De får nog mer publik än jag fick! =)

Jag noterar också att två av våra POSKare har bloggat.

Dels är det Alexander Olsson i Höör. Han är förtroendevald i Höör församling och sitter också i distriktsstyrelsen för Svenska Kyrkans Unga i Lunds stift. Han skriver på bloggen Alexander Olsson i Svenska kyrkan>>

Han skriver senast om sommarkyrkan och sitt kyrkpolitiska arbete.

Den andra poskaren som uppdaterat sin blogg är Bengt Kihlström i Karlstad. Han skriver om det senaste kyrkorådet och vad de avhandlade där.

Bengts POSKblogg>>

Geocaching visar vägen till kulturarvet

Från Svenska kyrkans webbsida hittar jag följande>>

Geocaching visar vägen till kulturarvet

I Sjuhäradsbygden erbjuder trettiotalet kyrkor geocaching – digital skattjakt för hela familjen. Poängen med geocacher är inte bara att gå på skattjakt utan också att komma till platser väl värda ett besök.

Sedan 2012 bjuder trettiotalet församlingar i Sjuhäradsbygdenin till sommaröppet. Gemensam och bred marknadsföring, volontärer som ställer upp och spännande aktiviteter som geocaching har gjort sitt till. Succén för den så kallade Kyrkrundan är ett faktum!

Geocaching. Vad är det då?
Jo, en slags digital skattjakt som är omåttligt populär. Mer än två miljoner geocacher finns utplacerade över hela världen och sex miljoner sägs vara utövare.

– Att söka efter gömställen tilltalar. När det gäller geocachingsystemet använder man sig av gps och får koordinater. På gömstället – i vårt fall beläget intill kyrkor – finns en behållare med en loggbok. Dessutom loggar man in sig på nätet med användarnamn och datum, förklarar kyrko- och turistkommunikatör Anna Theander, projektledare för Kyrkrundan.

Den gemensamma webbplatsens e-postadress är kopplad till cacherna. Under somrarna ramlar 30-50 mejl per dag in från geocachare. Här tackar många för besöket och berättar om sin relation till kyrkan. Det blir en väldigt personlig digital gästbok om dop, bröllop och andra minnen, summerar Anna Theander.

Varför lockar geocaching?
– Många tycker om att samla på och leta efter något som är gömt. Att lägga cacher vid kyrkor är ett roligt sätt att peka vidare mot kyrkorummens och kyrkogårdarnas skatter. När man letar efter gömställen utomhus går man ofta in i kyrkan. Oavsett graden av församlingsengagemang så tycker en bred allmänhet att det är givande attbesöka kyrkor.

Det är inte ovanligt med cacher vid kyrkor men det är ett ganska nytt fenomen att församlingar engagerar sig i detta. Det är viktigt att poängtera att man måste gå varsamt fram i miljöer som tillhör kulturarvet.

– Det finns strikta regler om utplacering. Cacherna måste godkännas av riksföreningen. Gömställen får till exempel inte finnas på kyrkogårdar eller i kyrkomurar, berättar Anna Theander.

Perfekt sätt att upptäcka ett område
En riktig entusiast är Joon Albrektsson som bor i Åhus, Skåne. Han upptäckte geocaching 2008 och blev biten. Till dags dato har han hittat drygt 7 600 cacher.

– Det är inte mängden som är grejen utan kvalitén på upplevelserna. Att åka ut på tur och att leta efter gömställen, det finns en spänning i det. Hittar jag inte cachen så är det inte hela världen. Genom denna hobby har jag lärt mycket om min hembygd. Cacherna placeras på intressanta platser – det kan vara en kulle, en utsiktspunkt eller en vacker väg. Rent turistmässigt är det ett perfekt sätt att upptäcka ett område, säger Joon Albrektsson.

Vad tycker du om att kyrkor i Sjuhäradsbygden satsar på geocaching?
– Det är en alldeles utmärkt idé! Själv har jag aldrig besökt så många kyrkor som sedan jag börjat med detta. Kyrkor är jättefina utflyktsmål och är ofta vackert och centralt belägna, berättar Joon som för övrigt är engagerad i ideellt arbete i sin hemförsamling.

Geocaching är något för alla betonar han. Det är lätt att komma igång genom att ladda ner en app till sin smartphone eller android. Man bör tänka på att registrera sig. Basmedlemskap är gratis. Sedan är det bara att sätta igång!

Maria Lundström

 

MER INFORMATION:

Geocaching
Geocaching uppstod i USA år 2000 och har snabbt blivit populärt, särskilt i västvärlden. Det är en hobby där man letar efter föremål i städer eller på landsbygden. Det som behövs är en smartphone eller en bärbar GPS. Med hjälp av koordinater hittar man fram till överraskningar gömda i små lådor eller behållare. På nätet kan man hitta många tips och delta i diskussionsforum. Läs mer på www.geocaching.se>> eller på den internationella webbplatsen www.geocaching.com>>.

Geocaching i kyrkomiljö
Vill du testa geocaching och besöka de sommaröppna kyrkorna i
Sjuhäradsbygden (åtta kommuner i Borås med omnejd)? All information finns på www.kyrkrundan.se>>. Exempel på andra som satsar på geocaching är Svenska kyrkan i Skövde och Tidaholm och församlingarna i Jonsered och i Katarina i centrala Stockholm.

Vi har skickat in remissvaret på kyrkohandboken

Torvald Johansson, domkyrkoorganist i Strängnäs samt kyrkomötesledamot bloggar i dag om remissen om kyrkohandboksförslaget.

Kyrkohandboksförslaget del III

Så har då förslaget till ny handbok avslutats och de flesta provinstanserna håller som bäst på att lämna in sina remisser.Det lokala arbetet med detta förslag har varit stressigt.

Vårt kyrkoråd har nu lämnat in sitt svar via det webbaserade verktyget, vilket inte alltid underlättade, eftersom fritextrutorna var maximerade till 4000 tecken. Att kryssa i olika alternativ är lätt, men alla dessa kommentarer vi haft gjorde arbetet mer tungrott.

Hur närmade vi oss detta arbete då? Ja enklast för mig är att återge detta är att ”knycka” ur vårt svar:


”Arbetet med handboksförslaget har delats in i tre etapper. Den första etappen inleddes i september 2012 och avslutades i och med första advent 2012. 
Målet för denna första etapp var att sprida största möjliga kunskap om det nya förslaget bland olika grupper i församlingen. Ingen skulle kunna säga: ”Det där har jag aldrig hört talas om”.


Etappen inleddes med att kyrkorådet utsåg en arbetsgrupp som i nära samarbete med kyrkorådet hade att leda arbetet. Den har bestått av två präster, en musiker samt två lekmannaledamöter. Dessa sistnämnda har också varit ledamöter av kyrkorådet, vilket garanterat en nära koppling mellan uppdragsgivare och arbetsgrupp.


När handboksförslaget släpptes i slutet av september studerade gruppen det noggrant. Läste och sjöng igenom hela förslaget. Därefter informerades olika grupper i församlingen såsom kyrkoråd och medarbetarna. Det ordnades dessutom några församlingseftermiddagar där intresserade kunde få ta del av materialet.


I samråd med medarbetare och kyrkoråd utformade arbetsgruppen de gudstjänstagendor som skulle gälla under försöksperioden. Det kom att bli sju högmässoagendor, en för vardera advent, jul, fasta och påsk, dessutom tre serier för trefaldighetstiden. Vidare gjordes agendor för veckomässor och kyrkliga handlingar.


Den andra etappen inleddes på första söndagen i advent 2012 och avslutades med domssöndagen 2013, det vill säga den egentliga försöksperioden. Målet för denna etapp var att ingen skulle känna att det inte fanns någon möjlighet att föra fram synpunkter. I en brevlåda i domkyrkan och en brevlåda på hemsidan samlades synpunkter. En referensgrupp utsågs. Den hade till uppgift att ha synpunkter om gudstjänsterna under året samt att hålla öronen öppna för vad gudstjänstbesökare ansåg om försöksmaterialet.

Arbetsgruppen ordnade församlingseftermiddagar, gjorde snabbintervjuer vid kyrkporten efter gudstjänstens slut samt samlingar för församlingsmedarbetare. Kontinuerligt rapporterade projektledaren till kyrkorådet under försöksåret.


Den tredje och sista etappen inleddes den första söndagen i advent 2013 och avslutas i och med att detta remissvar insändes till Svenska kyrkan på nationell nivå. Arbetsgruppen sammanställde tillsammans med kyrkorådet de inkomna synpunkterna.

Med utgångspunkt från detta arbete sammanställde arbetsgruppen ett underlag för kyrkorådets beslut om yttrande. Slutligen utformade arbetsgruppen tillsammans med präster, musiker, diakoner och pedagoger de gudstjänstagendor som skall gälla till dess ny kyrkohandbok finns”.

Men vad tyckte vi då?


Det är inte särskilt fruktbart att här återge svar på alla frågor men de viktigaste var:
• Delar av musikmaterialet är undermåligt och vi anser att musiken inte bör vara fastställd i handboken.
• Texterna finner vi ibland obearbetade.

• Då man i flera fall har ersatt ”Fadern” med ”Gud” gör det treenighetsbegreppet otydligt.

• Processen med förslaget har varit tidsmässigt forcerad.

• Anamnes och epikles finns inte alltid med i nattvardsbönerna, vilket vi beklagar.

Allra sist i enkäten finns möjlighet att lämna ytterligare synpunkter vilket hos oss resulterade i några generella synpunkter:


”Där det står P/L bör detta kompletteras med D för diakon. Enligt vår uppfattning har diakonen även en liturgisk funktion som då tydliggörs. Exempel på detta är att diakonen läser evangeliet, ber förbönen, dukar, distribuerar och sänder ut församlingen. 


Vad gäller det inklusiva språket är risken uppenbar att andra trosartikeln förminskas och treenighets- tanken blir otydlig. Som vi tidigare nämnt saknar vi inspiration från den världsvida kyrkan såväl textligt som musikaliskt. När det gäller musikserierna saknar vi möjligheten att lokalt utforma egen musik till de fastställda texterna, vidare saknar vi vår folkmusikaliska tradition i de föreslagna musikserierna.

Vi noterar med glädje att ”ordo” förtydligats med fler obligatoriska moment. Detta tydliggör Svenska kyrkans plats i den världsvida kyrkan och gör henne igenkännbar i hela vårt land. 
Förslaget kännetecknas av tidsbrist, särskilt upplever vi att frågan om musiken kommit in på ett sent stadium i arbetet. Detta blir uppenbart i en del av musikserierna”.

På frågan om Kyrkohandbok för Svenska kyrkan är en bra benämning svarade vi att ”Gudstjänstbok för Svenska kyrkan” är bättre då ”Handbok” låter alltför instrumentellt såsom en instruktion eller manual.

Slutklämmen på fråga 39a om kyrkohandboksförslaget som helhet kan antas av kyrkomötet blev därför ”Nej”.

Under tiden fram till dess en ny handbok ser dagens ljus, kanske våren 2016, fortsätter vi med att fira gudstjänster utifrån handboksförslaget. Dock har vi stramat åt tyglarna rejält och använder inte vissa alternativ alls.  Att gå tillbaka till tidigare ordningar känns inte aktuellt i vår församling.

Torvald Johansson
domkyrkoorganist i Strängnäs stift
kyrkomötesledamot för POSK, Strängnäs stift

Replik till Johanna Andersson

Med anledning av blogginlägget den 28 december>> har Lars-Gunnar Frisk skrivit följande kommentar:

Först en liten rättelse: Kampanjen är inte ett ”insamlingsobjekt” i julkampanjen.

På ingångssidan för julkampanjen lyfts särskilt fram en rad olika insamlingsobjekt: arbete med stöd till barn i flyktingläger, liksom olika projekt i Colombia, Syrien, Sydsudan, Kongo och Centralafrikanska republiken.
Tänd ljus för barnen i december>>

Som en del i allt detta finns även med den kampanj om ursprungsmärkning som inte alls handlar om ”olika bojkottåtgärder mot Israel” som Johanna Andersson felaktigt påstår i GP-krönikan.

Johanna Andersson lyfter dock INTE frågan om vem ”i Svenska kyrkan som beslutar om hur en kampanj ska utformas”. I just den detaljen har hon faktiskt rätt: Innehållet i kampanjen – som är ganska harmlöst – ligger mycket väl i linje med en sedan länge väl grundad policy inom kyrkan.

Denna policy har vid upprepade tillfällen formulerats av kyrkostyrelsen, kyrkomötet och Internationella nämnden. När det sen kommer till utformning av enskilda kampanjer inom ramen för olika policies är det självfallet en tjänstemannafråga.
====
Kampanjen om ursprungsmärkning ligger helt i linje med, och utgör en fortsättning på HOPP-kampanjen som startades 2004 och pågick under ett par år. Bakom kampanjen stod Svenska kyrkan, Svenska Missionskyrkan, Kristna Fredsrörelsen, Caritas, Diakonia, Evangeliska Brödraförsamlingen, Frikyrkliga Studieförbundet (Bilda), Individuell Människohjälp och KFUK-KFUM.

Som en del i en av fem punkter i HOPP-kampanjen, som i övrigt handlade om ickevåld, rättvisa, fred och försoning, fanns: ”uppmanas Sveriges konsumenter att inte köpa bosättarprodukter från de ockuperade områdena.”

Beslut om Svenska kyrkans deltagande togs av kyrkostyrelsen i mars 2003. Till Kyrkomötet 2004 motionerade Joakim Svensson (Frimodig kyrka) och Eva Nyman (Sverigedemokraterna) om att Svenska kyrkan skulle lämna HOPP-kampanjen. Beslutet blev ett Nej till motionerna – och ett stöd för fortsatt arbete inom kampanjen.

Ekumenikutskottets betänkande, som antogs av Kyrkomötet, kan läsas här:
Eu 2004:2>>

Deltagandet i HOPP-kampanjen var alltså väl grundat i de beslutande organen. Den nu (2013) aktuella kampanjen är betydligt mer begränsad än HOPP-kampanjen; den uppmanar inte uttryckligen till bojkott av varor, utan begränsar sig till en enda fråga: att kräva god konsumentupplysning, i form av ursprungsmärkning.

Detta är uppenbarligen ändå tillräckligt för att trigga Johanna Andersson till ännu ett rasande angrepp på Svenska kyrkan – men det kan inte sägas sakna stöd i de hittillsvarande ställningstagandena inom kyrkomöte och kyrkostyrelse.

Om nu någon, av någon anledning, skulle tycka att ståndpunkter från 2003 och 2004 inte längre skulle vara giltiga så kan man söka sig till de senaste årens ställningstaganden, till exempel Kyrkomötets skrivelse 2012:6: Där tog man bland annat ställning för att: "rekommendera församlingarna /- – -/ att avbryta investeringar, införa sanktioner och bojkotta företag och produkter från de israeliska bosättningarna på de ockuperade palestinska områdena, Västbanken och Östra Jerusalem."
Kyrkomötets skrivelse 2012:6 http://svenskakyrkan.se/955952

Tilläggas kan att krav på ursprungsmärkning ligger helt i linje med EU:s nuvarande hållning när det gäller varor från Israel.

I kontinuitet med med tidigare ställningstaganden har även Svenska kyrkans Nämnd för internationell mission och diakoni sammanfattat Svenska kyrkans hållning i ett ”Positionspapper för långsiktigt hållbar fred mellan Israel och Palestina”, antaget av internationella nämnden 22/11 2012.

Positionspapperet kan laddas ner för läsning här:
Position för lånsiktig hållbar fred mellan Israel och Palestina 
www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=976639>>

I detta dokument sägs bl.a: ”Metoder som avser att förhindra ekonomiskt stöd till ockupationen är legitima vägar att arbeta för fred. En sådan metod kan vara kampanjer riktade mot varor producerade i israeliska bosättningar.”

I policydokumentet sägs även: ”Svenska kyrkan är emot en bojkott av Israel inom internationellt erkända gränser. Svenska kyrkan erkänner och stödjer Israels rätt till existens inom internationellt erkända gränser.” För den som bemödar sig om att läsa det tillgängliga materialet står det helt klart att det varken är orimligt ensidigt eller ”handlar om olika bojkottåtgärder mot Israel” som Johanna Andersson i sitt enögda och rasande angrepp på kyrkan gör gällande.

Sammanfattningsvis:
Svenska kyrkans policy kring Palestina/Israelfrågan är inte ensidig utan väl genomtänkt, formulerad och balanserad.

En ”kampanj” är till sin natur fokuserad på ett begränsat område eller en fråga. Att komma med anklagelser om att en kampanj är ”ensidig” blir därför ganska poänglöst. Däremot kan man naturligtvis ifrågasätta innehållet/sakfrågorna.

POSK har nyligen drivit en valkampanj. Ingen har kommit på den befängda tanken att anklaga oss för att i denna vara ”ensidiga”. Vi kan ju inte gärna uppmana till röstning på flera olika grupper. Däremot kan och bör olika sakfrågor i POSKs program givetvis diskuteras.

Johanna Andersson är naturligtvis i sin fulla rätt att hävda att varor från bosättningar på de ockuperade områdena inte ska ursprungsmärkas, och att svenska konsumenter som inte vill köpa sådana varor därmed ska tvingas avstå från att köpa allt som exporteras från Israel. Men då vore det en fördel om hon argumenterade för detta.
/larsgunnar