Hur kan vi vara med och skapa fred?

Skrivet av

Hur kan vi vara med och skapa fred?

Nu pågår Kyrkornas globala vecka med temat ”Helig fred – tro som fredsskapare”. Svenska kyrkan och andra samfund runt om i Sverige sätter då fokus på sätt att bygga fred både i vardagen här hemma och globalt. Syftet är att visa religioners fredsskapande roll och slå hål på myten om religion som huvudsaklig orsak till konflikter.I vår historia finns det finns gott om "heliga krig" – nu är det dags för helig fred!

Som församlingar har vi stora möjligheter att engagera oss i frågor om fred och rättvisa lokalt och globalt.

I min distriktskyrka i Sollentuna församling, Kummelby kyrka, firade vi söndagen 17 november temamässa där tre personer reflekterade om att skapa fred lokalt och globalt.

Ann-Britt som finns med i läxhjälpen i Helenelunds kvartersgård, vår diakon Lisa Hofverberg berättade om de middagsmöten över kultur- och religionsgränser som vi kommer att inbjuda till under våren och bonusgäst Benedict Rogers (till vänster på bilden) från Christian Solidarity Worldwide berättade om arbetet med mänskliga rättigheter med fokus på religionsfrihet. Inspirerande och utmananande!

Under veckan bär jag med mig frågor: Hur är och kan vi som församlingsmedlemmar vara med och skapa fred?

Eva-Maria Munck
Förtroendevald för POSK  

Kyrkornas globala vecka: www.globalaveckan.se

Bild från vänster till höger: Benedict Rogers, Eva-Maria Munck och William Grönroos
Foto Saw Weldone

Rädslan för det okända

Skrivet av

Från Anders Roos kommer följande text, som också har varit publicerad i Sollentunas församlingstidning Kyrkporten.

Jag har fått en ny telefon, en sådan där liten som man håller i handen och stoppar i fickan. Det är lite främmande och jag är inte särskilt rädd, bara litet obekant, även om jag haft en likadan tidigare.

Men det finns andra tillfällen och situationer i livet då det främmande är mycket mera påtagligt. Man vet egentligen ingenting om hur det ser ut, hur saker fungerar, vart jag ska ta vägen, hur jag ska hitta rätt till platser och personer. Genast smyger sig en nervositet eller kanske rent av rädsla på. Den smyger sig in i kropp och tankar och gör mig osäker.

I våra liv möter vi människor med annat utseende, kanske annan hudfärg, från annan kultur, med andra seder och bruk. Ännu svårare blir det när de har annan tro och religion än vad jag själv har, vill ha, eller tycker mig ha. För många är tro och religion mycket viktigare än för andra. För några är den så viktig att den får påverka allt i samhället, lagstiftning och levnadssätt. I sådana möten sker ibland det oväntade, det som man kanske inte ville skulle ske. Ett främlingskap uppstår.

När jag lever med ett främlingskap tappar jag orienteringen. Lätt är att isolera sig, lätt är att värna det som man tycker vara ens egen identitet. När det blir så känner man sig hotad och vill värja sig. Kanske tar man rent av till våld. Man vill ta bort det främmande. Så kan misstro och hat uppstå.

Man kanske inte vill, men rädslan för det främmande driver mig att bli någon annan än den jag egentligen är. Jag tror att det var så på 1930- och 40-talen i centrala Europa. Och då mindes man att de man blev rädd för också tidigare hade jagats och hotats och drivits från hus och hem.

Makthavare utnyttjade rädslorna och manipulerade. Antisemitismen tilläts gro, växa upp och flödade över och blev till mänsklighetens grövsta brott. Med på släptåget kom sedan också andra grupper av människor som man tyckte vara främmande och farliga. All denna grymhet och djävulskhet får vi aldrig glömma men i stället motverka med alla medel.

Har du märkt att rädslan för det främmande finns runtomkring dig? Tänk dig en dag då du är flykting, invandrare, någon med Gudstro som du vill leva ut, en dag då du har annan hudfärg, är annorlunda än majoriteten av de andra? Du blir sedd som främmande, som att inte höra till.

Antisemitismen gror och växer i Sverige, islamofobin finns här, rädslan för romer, rädslan för invandraren och flyktingen, rädslan för annan sexuell läggning, rädslan för ….. (fyll i själv!).

Rädslan för det främmande!

Varje människa är skapad till Guds avbild, du själv och den som sitter intill dig på bussen. Tillsammans är vi inneslutna i Guds nåd. Hur kan någon människa då vara främmande för oss? Hur kan vi då bli så rädda att vi tar till våld? Hur kan vi vara rädda för den som är älskad av Gud? Hur kan vi vara rädda för Jesus, född, uppvuxen och dödad som jude? Uppstånden är han och
är vår Messias, Kristus, din bäste vän. Lever i dag!

”Av goda makter underbart bevarad/
det främmande och nya väntar jag./
Guds nåd är ny var afton och var morgon./
Han väntar oss i varje nyväckt dag./

/(Dietrich Bonhoeffer, 1944. strax före döden som martyr i ett av nazismens
förintelseläger)

Anders Roos
Kyrkoherde Sollentuna
POSKs ledamot i kyrkomötet och i utlandskyrkans råd.

 

POSK i Falun – diskussionen fortsätter

Skrivet av

Från ordförande Anders Brunnstedt kommer följande svar på insändaren i  dt.se Hur får Brunnstedt ihop det?>>

Det gör mig ont att läsa att sign Tacksam för svar känner sig sviken. Vare sig jag personligen eller Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) i Falun har några alternativa tolkningar av att vårt mål är: att bygga en fri kyrka på riktigt utan koppling till allmänpolitiska organisationer. Men vi kan inte att bortse ifrån att det inte finns någon majoritet för vår inställning, vare sig lokalt eller på andra nivåer, i Svenska kyrkans beslutande organ.

Och då är frågan hur vi bäst förvaltar det stöd vi faktiskt fått i valet – vi är den största gruppen i kyrkofullmäktige i Falu pastorat. Vi i POSK menar att vi med tanke på valresultatet måste ta en ledande roll i arbetet i kyrkofullmäktige och kyrkoråd och då bedömer vi att ett samarbete med (S) är bästa vägen. Vi är inte i koalition med (S) utan har valt att ingå i en valteknisk samverkan.

Detta innebär att vi får ett avgörande inflytande bl. a. på vem som fyller nyckelpositionerna som ordförande i kyrkofullmäktige och kyrkoråd efter valet. Dessutom har vi definierat några frågor som vi inledningsvis gemensamt kommer att driva, bl.a. gäller det två av de frågor som vi i POSK drev i valet – Levande församlingar och Svenska kyrkans engagemang i den sociala ekonomin. 

Vi i POSK har insisterat på att alla de tre grupper som finns representerade i kyrkofullmäktige ska ha plats i de organ som bereder beslut. Därför kommer Samling för kyrkan  (Sfk) att erbjudas vice ordförandeplatser i såväl kyrkofullmäktige, kyrkoråd som i kyrkorådets arbetsutskott. Det betyder att bred förankring och konsensus ska kunna prägla beslutsfattandet i Falu pastorat. 

Efter valet 2009 drev en del personer, som nu företräder (Sfk), framgångsrikt linjen att POSK skulle hållas utanför beredande organ. Vi blev helt enkelt utmanövrerade. Vårt eget handlag i det politiska spelet var nog inte det bästa.

Därför har vi efter årets val gjort ett analysarbete inför våra ställningstaganden för att inte själva dras in i ett moras av politiskt rävspel. Två principer lades fast – respekt för valresultatet och omsorg om den demokratiska processen.

Det är detta  som lett fram till samarbetet med (S) och vårt krav på att (Sfk) inte ska uteslutas från det viktiga beredningsarbetet. Våra långsiktiga mål ligger fast. Många goda exempel, envist opinionsarbete och tålamod kommer att krävas för att nå dem.

Och då kan vi i POSK inte högmodigt undandra oss ansvaret att redan nu verka för dessa mål i det sammanhang som kallas politik. Vår förmåga och vår vilja att ta ansvar kommer säkert att prövas och vid nästa val får väljarna möjlighet att bedöma hur vi lyckats.    

Till slut ett citat från Predikaren i Gamla Testamentet (Pred 7:9) Slutet är bättre än början, tålamod bättre än högmod.  

Anders Brunnsted
Ordförande i POSK i Falun

Johanna om kyrkomötets motioner

Skrivet av

Johanna Andersson, jämställdhetssamordnare på Chalmers, präst och krönikör i GP skriver om höstens motions i kyrkomöte i GP.
Johanna Andersson är en av POSKs nyvalda ledamöter i kyrkomötet och kommer att börja sin mandatperiod när det nuvarande avslutar sin period i november.

Gästkrönika GP 2/11: Polygami ämne för kyrkomötet Publicerad 1 november 2013>>

Johanna Andersson har botaniserat i motionsfloden inför årets kyrkomöte. Etthundra motioner har inkommit till årets kyrkomöte, som är Svenska kyrkans högsta beslutande organ på nationell nivå. Rubriker som ”Uppföljning och beslut angående antalet ledamöter i kyrkofullmäktige” eller ”Indirekt val till stiftsfullmäktige” lockar kanske inte till omedelbar genomläsning.

Mer intresseväckande samtidsskildringar kan antas döljas bakom motioner som ”Inled teologiskt och ekumeniskt arbete om polygami”, ”Den prästerliga titulaturen” eller den till visst vemod inbjudande rubriken: ”Hantering av att ta kyrkor ur bruk”. Motionen om polygami menar att eftersom frågan drivs av åtminstone ett politiskt ungdomsförbund är förändrad lagstiftning inom området att vänta. Kyrkan bör vara förberedd och se över sina argument nu för att inte sedan hamna i paniklösningar under tidspress. Samtal med andra kyrkor i frågan är nödvändigt för att rädda det lilla uns av ekumeniskt anseende som fortfarande (?) finns kvar.

Gudstjänstutskottet föreslår i sitt betänkande avslag på denna motion. Visserligen är utskottet medvetet om  att nya samlevnadsformer växer fram och att man därför behöver fortsatt bearbeta frågor om relationer. Men utskottet skriver: monogami är det som kyrkan värnar och därför avfärdar polygami som äktenskapsform.

Vilket väl får betraktas som klarspråk i denna fråga. I meningen efter förtydligar man: Utskottet vill understryka att alla människor är välkomna i kyrkan oavsett vilken samlevnadsform som de själva lever i och kyrkans principiella ställningstagande till den.

Angående den prästerliga titulaturen är det flera motioner som noterar röran i ämbetstitlar och hur församlingar är kreativa och hittar på ständigt nya beteckningar när man söker medarbetare. Fantasin tycks oändlig när det gäller nya titlar för denna grupp, klagar en av motionärerna. Vad som skiljer en församlingsherde från en pastoral ledare eller en kyrklig platschef från en kyrklig driftschef återstår att reda ut.

Motion 2013:084 heter kort och gott Döden. Motionären förslår att Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att inleda ett arbete om döden. Bakgrunden är dalande siffror för Svenska kyrkan. 1970 döptes över 80 procent av de som föddes, 2012 var den siffran nere i 51 procent. När det gäller konfirmander är nedgången ännu tydligare. Vigslar har sjunkit från knappt 80 till 35 procent under samma tidsperiod. Men när det gäller begravningar sker förändringen betydligt långsammare. 1970 begravdes 95,5 procent av alla avlidna enligt svenska kyrkans ordning. Siffran låg på knappt 79 procent år 2012. Cirka 8 procent använder sig idag av en borgerlig begravning och några procent har ingen akt alls.

Det senare är något som blir allt vanligare. Jag minns ett samtal med sjukhuspräster från Hamburg för några år sedan. De berättade att detta var vanligt hos dem. Man tog avsked på sjukhuset. Därefter fördes den döda direkt till begravningsplatsen. Från sjukhuset till graven, utan någon samling däremellan. Också denna motion föreslås avslås.

Utskottet hänvisar bland annat till att: Relativt nyligen kom, till exempel, ett biskopsbrev (2006) om begravning som behandlar frågor med relation till döden. Nu kanske inte alla instämmer i att ett 7 år gammalt biskopsbrev tillkommit relativt nyligen eller ger någon slutgiltig vägledning om döden. Men motionen visar onekligen på bredden av de frågor ett kyrkomöte har att behandla.

Johanna Andersson

Foto: Jan Andersson, Chalmers

Respekt och omsorg

Skrivet av

Med anledning av den insändare som fanns i dt.se med anledning av POSK i Faluns samverkan med (S) svarar här POSKs ordförande Anders Brunnstedt på kritiken.

Genmäle till C-L C i insändare på dt.se 28 oktober 2013.

Respekt och omsorg
Respekt för valresultatet är utgångspunkt för oss i Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) i Falun för samarbetet med S. POSK och S gick fram i kyrkovalet. Av 35 mandat i kyrkofullmäktige fick vi gemensamt 25 mandat. Vi i POSK ser majoritetssamarbetet som en god möjlighet att driva på i de frågor vi gick till val på.

Utan att vara del i en stadig majoritet skulle våra möjligheter till det vara mycket begränsade. Omsorg om den demokratiska processen är utgångspunkten när vi i POSK insisterar på att även den tredje och minsta gruppen i kyrkofullmäktige, Samling för kyrkan (Sfk), ska vara representerad i alla beredande organ under den kommande mandatperioden.

Därför erbjuds Sfk vice ordförande platser i så väl kyrkofullmäktige, kyrkoråd som i kyrkorådets arbetsutskott. Det kommer att bidra till att förslag till beslut diskuteras mer ingående och därmed bereds bättre.

Inför den nya mandatperioden vill vi i POSK medverka till att bryta med en del av de traditioner som varit förhärskande inom organisationen för förtroendevalda i Svenska kyrkan i Falun. Att öka respekten för valresultatet och att stärka omsorgen om den demokratiska processen i Svenska kyrkan i Falun är i det sammanhanget viktiga frågor.

Anders Brunnstedt
Ordförande POSK i Falun

Mikaels tankar efter kyrkomötet

Skrivet av

Gästbloggare Mikael Mogren:

Efter kyrkomötets första arbetsvecka är jag tillbaka i Västerås stift. Idag funderar jag på Sverigedemokraterna. SD har funnits i kyrkomötet under två mandatperioder. Till nu har partiet varit utestängt från platser i utskotten, där det viktiga beredningsarbetet sker. Årets kyrkoval gav dem många nya mandat i kyrkans olika beslutande organ.

Med fyra punkter vill jag sammanfatta min syn på Sverigedemokraterna i Svenska kyrkan:

1. Sverigedemokrater är medmänniskor. De ska behandlas rättvist och respektfullt. Sverigedemokrater kan vara lika ärliga kristna och välmenande förtroendevalda som några andra.

2. Det är en naiv föreställning att SD skulle ändra sina uppfattningar i kärnfrågor som en följd av vänligt bemötande eller bra information. Deras motstånd mot det mångkulturella samhället är grunden för deras ideologiska ställningstaganden. I den frågan kommer de inte att kompromissa. Den kristna övertygelsen om fredlig samexistens är en punkt där övriga nomineringsgrupper ska vara tydliga.  

3. I Kyrkomötets plenum har SD under de gångna två mandatperioderna manifesterat sina ståndpunkter genom att vara flitiga motionärer och debattörer. Från och med årets val bör SD delta i utskottsarbetet. Där ska deras åsikter bemötas med sakliga argument. I alla de kyrkliga beslutsorgan där SD kommer att finnas representerade är det viktigt att vårda den sakliga och korrekta debatten. Sakdiskussion med raka argument är framtidsvägen i alla de kyrkliga beslutsorgan där SD har fått mandat.

4. Valet i Svenska kyrkan måste ses över. Det naturliga i framtiden är att medlemmarna väljer till församlingen/pastoratet. Därifrån väljs sedan ledamöter till stiftsfullmäktige och kyrkomöte. Ett indirekt val gör att det lokala sammanhanget länkas samman med det regionala och nationella. Det kommer att försvåra för nomineringsgrupper utan lokal förankring att bli invalda i stiftfullmäktige och kyrkomöte. 

Mikael Mogren
stiftsadjunkt i Västerås stift 
Ledamot i kyrkomötet för POSK

Ur POSKs Vision och program:
En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Dopet är den grundläggande vigningen till ansvarstagande och tjänst i kyrkan. Utformningen av demokratin kan dock skifta över tid.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar. De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet. POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige. Ett enklare och billigare valsystem bör införas.
Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.

Foto: Faximil från Kyrkans Tidning

SD kvar i kyrkomötet
så länge (s) behöver dem?

Skrivet av

Sverigedemokraterna har fått en oförtjänt och orimligt stor uppmärksamhet i samband med årets kyrkoval – som en skrämselbaserad grund för uppmaningar av typen ”Rösta i kyrkovalet för att motverka SD:s inflytande”.

Inte minst SAP (Socialdemokratiska arbetarpartiet) har flitigt använt sig av denna uppmaning för att mana sina mer kyrkligt ointresserade medlemmar att trots ointresset gå och rösta. På (s) förstås, som väl är de enda som kan rädda kyrkan från det enorma hot som SD påstås innebära. Sanningen är att (s) i morgon dag skulle kunna bestämma sig för att rycka undan hela grunden för SD:s närvaro i kyrkomötet – om de bara ville.

När Svenska kyrkan förberedde statskyrkans avveckling inför år 2000 så beslutade Kyrkomötet även om ett nytt valsystem. Tidigare val hade skett helt på lokal nivå, i församlingarna. Dessa valde sedan s.k. elektorer som samlades och utsåg ledamöter till Stiftsfullmäktige och det nationella kyrkomötet. Detta var naturligt, eftersom stiften och rikskyrkan inte primärt har en relation till enskilda medlemmar, utan främst har till uppgift att främja församlingarnas verksamhet.

De flesta av de politiska partierna, med (s) som pådrivande, beslutade emellertid inför år 2000 att ändra valsystem och införa direktval till stift och kyrkomöte. Vi var många som var emot detta, och även varnade för att detta skulle öppna dörren på vid gavel för grupperingar som med det nya valsystemets hjälp (med utjämningsmandat och utan spärrar) skulle kunna ta sig in i kyrkans högsta beslutande organ utan någon som helst förankring i den lokala kyrkliga verksamheten i församlingarna.

Av grupperna i kyrkomötet var det dock bara POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, och (c) som röstade emot förändringen, som därför kunde drivas igenom.

Som ett brev på posten kom, ingenstans ifrån, Sverigedemokraterna in i kyrkovalet 2001. De blev genom detta beslut bjudna på en gratischans på vägen in i de parlamentariska finrummen, mobiliserade stort och lyckades så skrapa ihop de ynka 0,83% som räckte till två mandat(!) i kyrkomötet. Detta blev så ett avstamp och uppmuntran – och mycket gratisreklam! – för dem i det fortsatta arbetet på att ta sig in i riksdagen.

Även miljöpartister och vänsterpartister kunde från 2001 göra entré i Kyrkomötet utan bakomliggande lokal församlingsförankring.

Det trista i sammanhanget är att (s), (m) med flera partipolitiska grupper (även FP och KD var med på tåget, om än inte drivande på samma sätt) senare inte på något sätt varit villiga att självkritiskt göra upp med det inträffade. I stället använder flera grupper, framför allt (s), helt skamlöst SD:s närvaro i Kyrkomötet som ämne för sin valpropaganda med skrämseltema. ”Rösta på oss, och stoppa SD” lyder parollen.

Den allra tristaste effekten av detta är att det hos den oinsatta väljaren skapar en bild av ett eländigt tillstånd inom Svenska kyrkan, som som skulle vara hotad av ett massivt SD-inflytande. Att detta är falskt visas förtjänstfullt av statsvetaren Andreas Johansson Heinö i inlägget ”SD:s kyrkopolitiska makt är ett medialt påhitt” på SVT.se/Debatt. I själva verket torde motståndskraften i kyrkan mot SD:s främlingsfientlighet vara betydligt mer solid än det politiska systemets. De få SD:arna i Kyrkomötet har inte haft minsta framgång i sina obskyra strävanden.

Slutsatsen av detta är att med ett enkelt beslut om återgång till de indirekta val av Kyrkomöte och Stiftsfullmäktige som gällde före år 2000 så skulle SD:s närvaro i Svenska kyrkans Kyrkomöte i ett slag raderas. Inflytandet är redan noll, så det kan inte bli lägre. Men vi skulle slippa bjuda SD på en massa gratisreklam. Men hur är det: Vill verkligen (s) bli av med SD i Kyrkomötet – eller är det bekvämt att ha ett spöke att elda sina medlemmar med?

Lars-Gunnar Frisk
POSK, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan

Svenska kyrkan i Falun och den sociala ekonomin

Skrivet av

Debattartikel i Dalarnas Tidning 12 september 2013
Svenska kyrkan i Falun och den sociala ekonomin>>

Social ekonomi är ett begrepp som är relativt nytt i svenskt språkbruk. Den sociala ekonomin kan beskrivas som de verksamheter som har allmännytta och inte vinstintresse som främsta drivkraft.

Församlingarnas grundläggande uppdrag i Svenska kyrkan är gudstjänst, diakoni, undervisning och mission. Diakoni är att genom delaktighet, respekt och ömsesidig solidaritet möta människor i utsatta livssituationer. En konsekvens av Guds kärlek och det sätt den möter alla människor genom Kristus. Diakonin har haft olika fokus genom tiderna. Den har varit en kraft för skolväsendet och det som en gång kallades fattigvård. Under senare tid ser den mer till individen. Genom att ta del i den sociala ekonomin kan församlingarna finna nya arbetsformer för diakoni och bättre möta samtidens sociala utmaningar.

Svenska kyrkan och andra ideella organisationer har varit pådrivande krafter i bygget av det som kan kallas det goda samhället. Församlingarna ska naturligtvis ta en aktiv del i det även i framtiden. Det kan ta sig många uttryck som initiativ i den sociala ekonomin. Att skapa mötesplatser för gamla och unga, föräldrar och ensamma. Att erbjuda långtidsarbetslösa arbetsträning och arbetslös ungdom praktikplatser. Att skapa ideella alternativ inom vård, skola och omsorg.

Det är människors behov och initiativ i det lokala sammanhanget som ska komma till uttryck i den sociala ekonomin. Men den ska också främja inflytande och delaktighet.

Svenska kyrkan i Falun är aktiv i den sociala ekonomin. Ungdomsgården Grönan, Kyrkans familjerådgivning och stödet till verksamheten på Hela Människan/RIA är tydliga exempel på det.

Församlingarna kan finna nya arbetsformer för diakoni och utvecklas vidare som en kraft för det goda samhället. En kraft som tar människors behov och initiativ på allvar. De förtroendevalda har uppdraget att styra genom att ge församlingarna och de anställda nödvändiga resurser i form av ekonomiska förutsättningar och kompetens förverksamheten.

Men att styra innebär också att ta en del av ansvaret för arbetet med att utveckla verksamheten i pastoratets församlingar. Därför kommer vi i Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan (POSK) i Falun att arbeta för att resurser och kompetens avsätts för att utveckla arbetsformerna och engagemanget i den sociala ekonomin. Förtroendevalda, församlingar, ledning och personal ska ges möjlighet att ta fram områden där vi som kyrka kan utvecklas vidare som en aktör i den sociala ekonomin.

Anders Brunnstedt
Ordförande i POSK i Falun och kandidat till kyrkofullmäktige i Falu pastorat i kyrkovalet den 15 september

Bevara och stärk
Svenska kyrkans församlingar

Skrivet av

Nils Gårder, POSK från Lund stift och ledamot i kyrkostyrelsen skriver i Tidningen Dagen: Bevara och stärk Svenska kyrkans församlingar>>

Bevara och stärk Svenska kyrkans församlingar
POSK stödjer tanken att en naturlig social enhet bildar ett pastorat.

I debatten inför kyrkovalet påstås att POSK medverkat till att församlingarna i Svenska kyrkan förlorat sin självständighet. Det påståendet är missriktat.

Under hela min tid i kyrkomötet (sedan 1989) har den partipolitiskt obundna gruppen slagit vakt om församlingarnas ställning. Även sedan yttergrupperna Frimodig Kyrka och ÖKA lämnat mittfåran i den obundna rörelsen har POSK bevakat församlingarnas intressen.Under de senaste årtiondena har ett stort antal av Svenska kyrkans församlingar försvunnit genom sammanläggningar.

De stora församlingarna med många kyrkor har förändrat församlingen från
att vara en mänsklig gemenskap till ett administrativt område med
varierande gudstjänsttider och förtroendevalda ofta långt från den lokala kyrkan. Därför stödjer POSK bildandet av större pastorat vart och ett med många lokala församlingar kring de olika kyrkorna.

POSK drev igenom att församlingsmedlemmarna skall nominera ledamöter av
församlingsrådet. Pastoratet är en familj och församlingarna de levande
familjemedlemmarna, var och en med sin karaktär och uppgift.

Alternativet till den struktur som POSK stödjer är fortsatta sammanläggningar till allt färre och allt större församlingar. Visserligen skulle detta innebära fler kyrkoherdetjänster men fler kyrkoherdar är inget tecken på bevarad demokrati. Tvärtom skulle de lokala gemenskaperna helt förlora sitt självstyre.

Vidare stödjer POSK tanken att en naturlig social enhet bildar ett pastorat. Detta innebär att en stad/bygd blir ett pastorat med gemensam kyrkoherde men naturligtvis bör detta pastorat vara uppdelat i församlingar så att varje stadsdel/ort är en egen församling med sin/a präst/er. På detta sätt kan Svenska kyrkan trots färre medlemmar och mindre ekonomi utvecklas och stärkas.

Endast i den lokala gemenskapen kan frivilliga rekryteras och arbetsglädjen växa. Det gemensamma pastoratet ger samverkansmöjligheter och förutsättningar för ett strategiskt missionsarbete inom hela orten eller bygden.

Struktur och personalorganisation hör samman. Antalet prästtjänster bör inte få minska proportionellt med minskande personalbudget. En sådan osthyvelpolitik skulle kunna leda till en indragning av 1 000 prästtjänster på några årtionden. Det vore en katastrof för församlingarna. I pastoratet kan församlingarna gemensamt fullgöra uppgifter inom diakoni och undervisning. Därmed bevaras möjligheten att ha relativt sett fler församlingspräster. Naturligtvis måste församlingspräster i framtiden genom en god utbildning förberedas till ett arbete präglat av både bredd och självständigt ansvar.

Nils Gårder,
Kyrkomötesombud för POSK

Därför vill vi inte ha direkta val till stift och riks

Skrivet av

Systemet med direkta val till stiftsfullmäktige och kyrkomötet är ett relativt nytt påfund som tillämpades första gången 2001. Dessförinnan valdes dessa organ indirekt genom att församlingarna utsåg elektorer.

Beslutet fattades av kyrkomötet 1999 och ärkebiskop KG Hammar förklarade i slutet av den tre och en halv timma långa debatten att samtliga biskopar föredrog indirekta val, men det hjälpte inte.

Så här sa han:
"Vi tycker att det vore väldigt illa med direkta val över det lokala planet. Vi tror inte på det. […] Skälet är att direktval lokalt och indirekt val i övriga nivåer ger bättre uttryck för vad vår kyrka är för någonting. Det är det här med teckenkaraktären som kommer tillbaka igen. Ju mer avlägsna människor i vårt samhälle är från vår kyrka, desto viktigare är det att vi använder alla till buds stående medel att uttrycka vad vår kyrka är för någonting. Det kan man bland annat göra med valsystem […] Dessutom ger ett direktval lokalt uttryck för att det är där människors engagemang och närhet osv. är förutsatt i vår kyrka, i första hand."

Anledningen till att de politiska partierna drev igenom förändringen var att de inte ville behöva gå "omvägen" att engagera sig i församlingarna för att få in sina representanter i stiftsfullmäktige och kyrkomötet.

Redan då hade de svårt att få fram tillräckligt många som var intresserade av att ställa upp lokalt. Vill man minska de allmänpolitiska partiernas inflytande i Svenska kyrkan så vore indirekta val ett utmärkt sätt att åstadkomma det.

Dessutom beslutar stiftsfullmäktige framför allt om sådant som rör församlingar, inte enskilda medlemmar. De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet.

Direktvalet till kyrkomötet utgör ett särskilt problem eftersom det medför att personer som inte har någon församlingsförankring kan vara med och besluta om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.

POSK anser, nu liksom när den gällande ordningen infördes, att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och därför bör väljas indirekt. Det skulle dessutom innebära att vi fick ett enklare och billigare valsystem.

Att Sveriges riksdag utses genom direktval innebär inte automatiskt att Svenska kyrkans kyrkomöte bör utses på samma sätt. Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte är inte mindre demokratiskt, utan speglar helt enkelt bättre dessas uppgifter.

De grupper som i stort sett saknar representanter på lokal nivå skulle naturligtvis förlora på en ny ordning, och det tycker vi vore bra.Det handlar inte om att något innegäng ska bestämma mer utan om var nomineringsgrupperna ska ha sin bas.

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor och det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK. Oberoende av om man har direktval eller inte så är det givetvis i grunden väljarnas röster som avgör valresultatet. De som utses i det lokala kyrkofullmäktigevalet har fått församlingsbornas förtroende.

POSK vill att dessa förtroendevalda inte bara ska besluta om lokala frågor utan även utse stiftsfullmäktige- och kyrkomötesledamöter, eftersom det som dessa sedan ska besluta om i första hand avgör vad som kommer att gälla för församlingarna. Det är inte mindre demokratiskt än att vi inte har en fjärde röstsedel i kyrkovalet för att utse ärkebiskop, utan biskopsval är ytterligare ett exempel på ett kyrkligt val som lämpligast sker indirekt.

Kyrkan fungerar bäst om det finns en koppling mellan dess olika nivåer, i stället för flera frisvävande instanser med en kader av beslutsfattare som inte är med och tar ansvar i församlingarna. POSK har representanter på alla nivåer som är kunniga och kompetenta och vill leda utvecklingen av Svenska kyrkan.

POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs.

Mats Rimborg,
ordförande för POSK i Göteborgs stift

Arkiv
Kategorier