Johanna om kyrkomötets motioner
Johanna Andersson, jämställdhetssamordnare på Chalmers, präst och krönikör i GP skriver om höstens motions i kyrkomöte i GP.
Johanna Andersson är en av POSKs nyvalda ledamöter i kyrkomötet och kommer att börja sin mandatperiod när det nuvarande avslutar sin period i november.
Gästkrönika GP 2/11: Polygami ämne för kyrkomötet Publicerad 1 november 2013>>
Johanna Andersson har botaniserat i motionsfloden inför årets kyrkomöte. Etthundra motioner har inkommit till årets kyrkomöte, som är Svenska kyrkans högsta beslutande organ på nationell nivå. Rubriker som ”Uppföljning och beslut angående antalet ledamöter i kyrkofullmäktige” eller ”Indirekt val till stiftsfullmäktige” lockar kanske inte till omedelbar genomläsning.
Mer intresseväckande samtidsskildringar kan antas döljas bakom motioner som ”Inled teologiskt och ekumeniskt arbete om polygami”, ”Den prästerliga titulaturen” eller den till visst vemod inbjudande rubriken: ”Hantering av att ta kyrkor ur bruk”. Motionen om polygami menar att eftersom frågan drivs av åtminstone ett politiskt ungdomsförbund är förändrad lagstiftning inom området att vänta. Kyrkan bör vara förberedd och se över sina argument nu för att inte sedan hamna i paniklösningar under tidspress. Samtal med andra kyrkor i frågan är nödvändigt för att rädda det lilla uns av ekumeniskt anseende som fortfarande (?) finns kvar.
Gudstjänstutskottet föreslår i sitt betänkande avslag på denna motion. Visserligen är utskottet medvetet om att nya samlevnadsformer växer fram och att man därför behöver fortsatt bearbeta frågor om relationer. Men utskottet skriver: monogami är det som kyrkan värnar och därför avfärdar polygami som äktenskapsform.
Vilket väl får betraktas som klarspråk i denna fråga. I meningen efter förtydligar man: Utskottet vill understryka att alla människor är välkomna i kyrkan oavsett vilken samlevnadsform som de själva lever i och kyrkans principiella ställningstagande till den.
Angående den prästerliga titulaturen är det flera motioner som noterar röran i ämbetstitlar och hur församlingar är kreativa och hittar på ständigt nya beteckningar när man söker medarbetare. Fantasin tycks oändlig när det gäller nya titlar för denna grupp, klagar en av motionärerna. Vad som skiljer en församlingsherde från en pastoral ledare eller en kyrklig platschef från en kyrklig driftschef återstår att reda ut.
Motion 2013:084 heter kort och gott Döden. Motionären förslår att Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att inleda ett arbete om döden. Bakgrunden är dalande siffror för Svenska kyrkan. 1970 döptes över 80 procent av de som föddes, 2012 var den siffran nere i 51 procent. När det gäller konfirmander är nedgången ännu tydligare. Vigslar har sjunkit från knappt 80 till 35 procent under samma tidsperiod. Men när det gäller begravningar sker förändringen betydligt långsammare. 1970 begravdes 95,5 procent av alla avlidna enligt svenska kyrkans ordning. Siffran låg på knappt 79 procent år 2012. Cirka 8 procent använder sig idag av en borgerlig begravning och några procent har ingen akt alls.
Det senare är något som blir allt vanligare. Jag minns ett samtal med sjukhuspräster från Hamburg för några år sedan. De berättade att detta var vanligt hos dem. Man tog avsked på sjukhuset. Därefter fördes den döda direkt till begravningsplatsen. Från sjukhuset till graven, utan någon samling däremellan. Också denna motion föreslås avslås.
Utskottet hänvisar bland annat till att: Relativt nyligen kom, till exempel, ett biskopsbrev (2006) om begravning som behandlar frågor med relation till döden. Nu kanske inte alla instämmer i att ett 7 år gammalt biskopsbrev tillkommit relativt nyligen eller ger någon slutgiltig vägledning om döden. Men motionen visar onekligen på bredden av de frågor ett kyrkomöte har att behandla.
Johanna Andersson
Foto: Jan Andersson, Chalmers