Rädslan för det okända
Från Anders Roos kommer följande text, som också har varit publicerad i Sollentunas församlingstidning Kyrkporten.
Jag har fått en ny telefon, en sådan där liten som man håller i handen och stoppar i fickan. Det är lite främmande och jag är inte särskilt rädd, bara litet obekant, även om jag haft en likadan tidigare.
Men det finns andra tillfällen och situationer i livet då det främmande är mycket mera påtagligt. Man vet egentligen ingenting om hur det ser ut, hur saker fungerar, vart jag ska ta vägen, hur jag ska hitta rätt till platser och personer. Genast smyger sig en nervositet eller kanske rent av rädsla på. Den smyger sig in i kropp och tankar och gör mig osäker.
I våra liv möter vi människor med annat utseende, kanske annan hudfärg, från annan kultur, med andra seder och bruk. Ännu svårare blir det när de har annan tro och religion än vad jag själv har, vill ha, eller tycker mig ha. För många är tro och religion mycket viktigare än för andra. För några är den så viktig att den får påverka allt i samhället, lagstiftning och levnadssätt. I sådana möten sker ibland det oväntade, det som man kanske inte ville skulle ske. Ett främlingskap uppstår.
När jag lever med ett främlingskap tappar jag orienteringen. Lätt är att isolera sig, lätt är att värna det som man tycker vara ens egen identitet. När det blir så känner man sig hotad och vill värja sig. Kanske tar man rent av till våld. Man vill ta bort det främmande. Så kan misstro och hat uppstå.
Man kanske inte vill, men rädslan för det främmande driver mig att bli någon annan än den jag egentligen är. Jag tror att det var så på 1930- och 40-talen i centrala Europa. Och då mindes man att de man blev rädd för också tidigare hade jagats och hotats och drivits från hus och hem.
Makthavare utnyttjade rädslorna och manipulerade. Antisemitismen tilläts gro, växa upp och flödade över och blev till mänsklighetens grövsta brott. Med på släptåget kom sedan också andra grupper av människor som man tyckte vara främmande och farliga. All denna grymhet och djävulskhet får vi aldrig glömma men i stället motverka med alla medel.
Har du märkt att rädslan för det främmande finns runtomkring dig? Tänk dig en dag då du är flykting, invandrare, någon med Gudstro som du vill leva ut, en dag då du har annan hudfärg, är annorlunda än majoriteten av de andra? Du blir sedd som främmande, som att inte höra till.
Antisemitismen gror och växer i Sverige, islamofobin finns här, rädslan för romer, rädslan för invandraren och flyktingen, rädslan för annan sexuell läggning, rädslan för ….. (fyll i själv!).
Rädslan för det främmande!
Varje människa är skapad till Guds avbild, du själv och den som sitter intill dig på bussen. Tillsammans är vi inneslutna i Guds nåd. Hur kan någon människa då vara främmande för oss? Hur kan vi då bli så rädda att vi tar till våld? Hur kan vi vara rädda för den som är älskad av Gud? Hur kan vi vara rädda för Jesus, född, uppvuxen och dödad som jude? Uppstånden är han och
är vår Messias, Kristus, din bäste vän. Lever i dag!
”Av goda makter underbart bevarad/
det främmande och nya väntar jag./
Guds nåd är ny var afton och var morgon./
Han väntar oss i varje nyväckt dag./
/(Dietrich Bonhoeffer, 1944. strax före döden som martyr i ett av nazismens
förintelseläger)
Anders Roos
Kyrkoherde Sollentuna
POSKs ledamot i kyrkomötet och i utlandskyrkans råd.