Vem får leka med vem?

Skrivet av

Efter valet kommer det fram en tråkig sida av oss. Nu ska vi fördela mandaten och platserna i nämnder och styrelser. Och då är ju frågan hur man ska göra detta – så att man på ett bra sätt följer väljarnas intention – men samtidigt inte "ger bort" platser där man kan få möjlighet att påverka.

Hur ska och bör POSK-grupper göra? Det finns inget officiellt påbud om vad som ska göras eller inte. Kan en POSK-grupp valsamverka med ett politiskt parti? Eller är det helt omöjligt som partipolitiskt obunden?

Nej, ingenting är omöjligt. Men det måste lösas lokalt. Det beror ju helt på hur det lokala valresultatet ser ut. När man går i valteknisk samverkan efter valet så handlar det ju om hur man ska fördela platser i råd, nämnder och styrelse.

Inte sällan handlar sådan valteknisk samverkan om att utesluta någon  – och ofta har POSK hamnat utanför. Har POSK möjlighet att göra en valteknisk samverkan och därmed få möjlighet att få fler platser för att vara med och påverka så tycker jag att gruppen givetvis ska göra det. Men det gäller att göra det klokt och behandla andra som man själv skulle vilja bli behandlad – oavsett vad som skett förut.

En valteknisk samverkan innebär INTE att man tycker lika i alla frågor. Det innebär INTE att man har gemensamma gruppmöte eller röstar lika i alla frågor. En valteknisk samverkan innebär enbart att man samverkar när platserna ska fördelas – så att alla får så mycket som möjligt.

Sen kan de vara så att man tycker lika i någon fråga eller vill driva något projekt tillsammans. Då kan man göra det.

Det handlar också om personkemi – det ska funka rent praktiskt.

Och så ska vi inte glömma vad som är det viktigaste –

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

Så länge vi har det målet framför oss så har vi riktningen klar. Och vi släpper aldrig vårt mål som står i vårt program

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.

(…)

Relationsförändringen mellan kyrkan och staten den 1 januari 2000 innebar att flera viktiga saker hände. Svenska kyrkan övergick från att vara en statlig myndighet till ett fritt trossamfund. På lokal nivå blev församlingarna självständiga organisatoriska delar av det registrerade trossamfundet Svenska kyrkan. I stället för kyrkolagen, som fastställdes av riksdagen, antogs en kyrkoordning som kyrkan själv förfogar över. Samtidigt fanns det en tydlig ambition att så mycket som möjligt skulle förbli som förut. Det stiftades en särskild lag om Svenska kyrkan som garanterar att vissa fundamentala särdrag behålls, men även mindre väsentliga kännetecken som organisationsstruktur beskrivs i lagen. Det finns skäl att på sikt se över denna särlagstiftning.Att Svenska kyrkan har en särställning i samhället jämfört med övriga samfund är självklart, inte bara för att kyrkobyggnaderna utgör ett viktigt kulturarv utan framför allt på grund av att cirka 70 procent av befolkningen är medlemmar. Därav följer ett särskilt ansvar för kyrkan att vara relevant i samhället och i omvärlden. Den process som har påbörjats behöver fortsätta, och separationen mellan kyrkan och staten fullbordas. POSK anser därför att de allmänpolitiska partiorganisationernas inflytande över Svenska kyrkan måste upphöra.

Nomineringsmöte och församlingsråd

Skrivet av

Här följer ett ett längre inlägg om församlingråd och nomineringsmöten från Anna Lundblad Mårtensson från Linköpings stift. Vi kommer också publicera texten på vår webbsida om församling.

Församlingsråd och nomineringsmöten i pastoraten från år 2014

Kyrkomötets beslut 2012-11-21 om ändrad lokal struktur i Svenska kyrkan

Kyrkostyrelsens förslag till ny lokal struktur för Svenska kyrkan syftar till att skapa hållbara strukturer i vår kyrka, vars uppdrag är oförändrat att vara ett redskap för evangelium. Förslaget vill stimulera en levande teologisk reflektion över hur vår identitet kan uttryckas, bevaras och utvecklas.

En princip i förslaget är att allt inte behöver detaljregleras utan den lokala nivån har förmågan att finna lämpliga lösningar i sin egen situation. En utmaning och möjlighet är att vilja och våga och pröva nya former att organisera arbetet. Att pröva och ompröva det vi gör behöver vi fortsätta med också i framtiden.

Beslutade förändringar
Den lokala nivån består av församlingar och pastorat. Det är inom pastoraten det finns församlingar där det ska finnas församlingsråd som styrelse. Beslutande organ i pastorat såväl som i en församling som inte ingår i något pastorat är kyrkofullmäktige.

Kyrkofullmäktige utses i direkta val av dem som tillhör pastoratets församlingar respektive församlingen. Pastoratets kyrkofullmäktige väljer ett församlingsråd som styrelse för församlingen.

Innan valet ska det hållas nomineringsmöte(n) där församlingens medlemmar kan nominera kandidater till församlingsrådet. Det nyvalda kyrkofullmäktige ska besluta för vilken tid ledamöter och ersättare i församlingsrådet ska väljas. – högst fyra år – nyval till församlingsrådet ska alltid ske i samband med att en ny mandatperiod börjar för kyrkofullmäktige.

Här är viktigt att uppmärksamma att det nu finns en möjlighet att utse församlingsråd för en kortare tidsperiod än en mandatperiod. Rätt använd kan detta skapa ett större intresse hos fler och yngre kandidater. Det är väl känt att många ungdomar inte vill binda sig för ett så långt engagemang som en mandatperiod innebär. Det finns här en möjlighet att utse personer till församlingsrådet utifrån ett visst kunskapsområde under ett par år då församlingen arbetar med en viss verksamhetsinriktning.

För att vara valbar till ett församlingsråd gäller samma valbarhetskriterier som nu, man ska vara döpt och vara 18 år.

4 kap 22 § Kyrkofullmäktige väljer ledamöter, förutom kyrkoherden, och ersättare i församlingsrådet. Antalet bestämmer kyrkofullmäktige. Antalet valda ledamöter får inte vara mindre än fyra. Antalet ersättare ska vara minst hälften av antalet valda ledamöter.

4 kap 23 § (Det nyvalda) kyrkofullmäktige ska inför val av församlingsråd genomföra ett församlingsmöte eller annat öppet nomineringsmöte som säkerställer församlingens inflytande. Vid ett sådant möte nominerar församlingens röstberättigade medlemmar kandidater till församlingsrådet.

4 kap 24§ Kyrkoherden är ledamot i församlingsrådet. Bestämmelser om kyrkoherdens rätt att i sitt ställe utse annan präst som ledamot finns i 5 kap. Kyrkoherden kan därmed utse en annan i församlingen tjänstgörande präst att i sitt ställe vara ledamot.

Kyrkofullmäktige ska bland de valda ledamöterna välja en ordförande och församlingsrådet en vice ordförande. Kyrkofullmäktige får uppdra åt församlingsrådet att välja även ordförande.

Inför val av församlingsråd (KO kap 4)
Öppet nomineringsmöte
Inför valet ska nyvalda fullmäktige genomföra ett församlingsmöte eller annat öppet nomineringsmöte med församlingens röstberättigade medlemmar, för att säkerställa församlingens inflytande. Vid detta möte är det möjligt för församlingens medlemmar att nominera kandidater som inte tillhör den egna församlingen utan tillhör någon av de övriga församlingarna inom pastoratet.

När församlingsråd ska väljas av kyrkofullmäktige för första gången efter 2013 års kyrkoval ska kyrkonämnden i de samfälligheter som blir pastorat kalla till församlingsmöte enligt 4 kap. 23 §. Om det sker en indelningsändring som innebär att ett helt nytt pastorat bildas, ska i stället indelningsdelegerades arbetsutskott kalla till församlingsmöte.

Kyrkofullmäktige kan välja personer som inte nominerats på församlingsmöte. I förarbetena betonas dock vikten av att nomineringarna vid det öppna nomineringsmötet inte ska förbises utan ha betydelse i de överväganden som kyrkofullmäktiges valberedning har att göra inför beslutet i fullmäktige.  

Det är viktigt att företrädare för de nomineringsgrupper som har mandat i fullmäktige tillsammans och i respekt för varandra kommer överens om hur de öppna församlingsmötena bör genomföras och hur resultatet senare ska behandlas av fullmäktiges valberedning.

Regler för indirekt val gäller även detta val.

Roller;
Nuvarande kyrkonämnd/ indelningsdelegerades AU kallar
Vem som genomför mötena är inte reglerat, men nyvalda fullmäktiges presidium bär ansvaret och nyvalda fullmäktiges valberedning bereder
Kyrkofullmäktige väljer före årsskiftet

Det är en klar fördel om det nyvalda kyrkofullmäktige samlas två gånger innan årsskiftet. Vid det första mötet väljs presidium och en valberedning. Om detta val är genomfört innan de öppna församlingsmötena äger rum kan såväl valberedning som presidium närvara vid dessa möten. Att de närvarar vid nomineringsmötena är betydelsefullt eftersom de senare har att ta ansvar för de kommande valen av församlingsråden.  

Vid dessa möten sker inget val, inte heller någon omröstning eller värdering av nominerade kandidater ska förekomma vid det öppna nomineringsmötet.

Kom ihåg att endast medlemmar i församlingen inbjuds och att endast medlemmar i församlingen nominerar. Att så sker ska säkerställas. Om personerna inte är välkända bör man notera personnummer på de som nominerar kandidater. De som nomineras ska vara tillfrågade och uppfylla de krav som finns för att vara förtroendevald. Den som tillhör någon av församlingarna i pastoratet är alltså valbar till ett församlingsråd inom pastoratet.

Det finns inget minimiantal för hur många som ska vara närvarande. Det är inte heller reglerat hur nomineringsmöte ska genomföras men det är lämpligt att följa regler motsvarande ett fullmäktigemöte.

En hjälp i en senare beredning kan vara att utarbeta någon form av ”intresseanmälan” där intresserade kan ange något av sina specifika intressen, erfarenheter kompetens och engagemang. Genom att använda sig av möjligheten att utse församlingsråd för en kortare tidsperiod, t.ex. två år ökar förhoppningsvis möjligheten att ungdomar vill vara med och bidra i församlingsrådens arbete.

Det är lätt att konstatera att ungdomare röst och perspektiv tyvärr lyser med sin frånvaro i alltför hög grad idag och att det är viktigt att alla nu tillsammans verkar för att ändra på detta.

Församlingsrådens uppgift
Församlingsrådet ska fullgöra de uppgifter
•    som anges i kyrkoordningen
•    som anges i församlingsinstruktionen
•    som kyrkorådet i övrigt beslutar

Hur ansvaret för den grundläggande uppgiften och den verksamhet som bedrivs är bara delvis reglerat. Frågan om hur man skapar en lokal närhet och ett lokalt engagemang och samtidigt samverkar inom pastoratet så att så optimala förutsättningar som möjligt skapas behöver beredas och bearbetas noga.

Svaret på hur det bäst bör realiseras ser olika ut och här är utmaningen att se de lokala möjligheterna och samtidigt se att pastoratet kan underlätta det gemensamma arbetet genom att avlasta församlingsråden uppgifter som blir bättre om de sköts gemensamt.

Här är det viktigt att tänka på att arbetsorganisationen, de anställda inte är och behöver vara knuten till en viss församling samtidigt som det är viktigt att skapa kontinuitet och bygga förtroendefulla relationer lokalt i varje församling.

Gemensam församlingsinstruktion
För varje församling ska det finnas en församlingsinstruktion. Församlingar som ingår i ett pastorat ska ha en gemensam församlingsinstruktion.

Förslag till församlingsinstruktion ska utarbetas av kyrkoherden och kyrkorådet i samråd med domkapitlet. När det gäller en gemensam församlingsinstruktion ska kyrkorådet även samråda med församlingsråden inom pastoratet.

Instruktionen ska innehålla
1. de regler för församlingen och församlingens verksamhet som domkapitlet får besluta enligt bestämmelser i denna kyrkoordning,
2. ett pastoralt program för församlingens grundläggande uppgift att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission.

I det pastorala programmet ska även behandlas dels församlingens verksamhet på de andra språk än svenska som behöver användas för att församlingen ska kunna fullgöra sin grundläggande uppgift dels barnets perspektiv utifrån en barnkonsekvensanalys. Utöver vad som sägs i första stycket ska i en gemensam församlingsinstruktion för församlingarna i ett pastorat även redovisas hur ansvaret för församlingens grundläggande uppgift är fördelat mellan församlingarna och pastoratet. Där ska också redovisas hur de befattningar som präst som ska finnas inrättade enligt 37 kap. 18 § i huvudsak disponeras.

Församlingsinstruktionen är gemensam i ett pastorat och beskriver där hur ansvaret för den grundläggande uppgiften fördelas mellan församlingarna och pastoraten. Det är viktigt att uppmärksamma att 57 kap. 5 § innehåller en uttrycklig bestämmelse att kyrkorådet ska samråda med församlingsråden inom pastoratet när förslag till gemensam församlingsinstruktion arbetas fram.

Detta ger möjligheter till bred reflektion, engagemang och lokal anpassning. Att implementera en ny organisation kräver stor lyhördhet så att ett förtroendefullt samarbetsklimat byggs upp.

Kyrkorådet har ansvaret för helheten i ett pastorat och har att både se och bejaka det som fungerar bäst då en viss verksamhet bedrivs direkt av kyrkorådet eller av ett par av församlingarna tillsammans. Varje församling ska verka efter de egna förutsättningarna och de ser olika ut. Det är viktigt att kyrkorådens ledamöter inte ser sig som främst representanter för den egna församlingen och ser som sin uppgift att företräda och tillgodose den egna församlingens särskilda intressen.

Kyrkorådet bör skriva in i sin arbetsordning hur och kring vilka frågor kyrkorådet kommer att samråda med församlingsråden. I en organisation är det viktigt att så många som möjligt vet så mycket som möjligt om varje del, församlings liv och förutsättningar då man har att ta ansvar både för varje enskild församling såväl som för helheten i pastoratet.

Genom att med en regelbundenhet inbjuda församlingsrådens ledamöter till gemensamma överläggningar kan samarbetet och samsynen kring det gemensamma uppdraget stärkas.

Att våga pröva och att våga ompröva är och kommer att vara viktigt. Det är inte troligt att man från start hittar det optimala sättet att organisera och bedriva verksamheten inom församlingarna och i pastoraten.

Anna Lundblad Mårtensson Linköpings stift Anna.lundblad.martensson@svenskakyrkan.se

Bevara och stärk
Svenska kyrkans församlingar

Skrivet av

Nils Gårder, POSK från Lund stift och ledamot i kyrkostyrelsen skriver i Tidningen Dagen: Bevara och stärk Svenska kyrkans församlingar>>

Bevara och stärk Svenska kyrkans församlingar
POSK stödjer tanken att en naturlig social enhet bildar ett pastorat.

I debatten inför kyrkovalet påstås att POSK medverkat till att församlingarna i Svenska kyrkan förlorat sin självständighet. Det påståendet är missriktat.

Under hela min tid i kyrkomötet (sedan 1989) har den partipolitiskt obundna gruppen slagit vakt om församlingarnas ställning. Även sedan yttergrupperna Frimodig Kyrka och ÖKA lämnat mittfåran i den obundna rörelsen har POSK bevakat församlingarnas intressen.Under de senaste årtiondena har ett stort antal av Svenska kyrkans församlingar försvunnit genom sammanläggningar.

De stora församlingarna med många kyrkor har förändrat församlingen från
att vara en mänsklig gemenskap till ett administrativt område med
varierande gudstjänsttider och förtroendevalda ofta långt från den lokala kyrkan. Därför stödjer POSK bildandet av större pastorat vart och ett med många lokala församlingar kring de olika kyrkorna.

POSK drev igenom att församlingsmedlemmarna skall nominera ledamöter av
församlingsrådet. Pastoratet är en familj och församlingarna de levande
familjemedlemmarna, var och en med sin karaktär och uppgift.

Alternativet till den struktur som POSK stödjer är fortsatta sammanläggningar till allt färre och allt större församlingar. Visserligen skulle detta innebära fler kyrkoherdetjänster men fler kyrkoherdar är inget tecken på bevarad demokrati. Tvärtom skulle de lokala gemenskaperna helt förlora sitt självstyre.

Vidare stödjer POSK tanken att en naturlig social enhet bildar ett pastorat. Detta innebär att en stad/bygd blir ett pastorat med gemensam kyrkoherde men naturligtvis bör detta pastorat vara uppdelat i församlingar så att varje stadsdel/ort är en egen församling med sin/a präst/er. På detta sätt kan Svenska kyrkan trots färre medlemmar och mindre ekonomi utvecklas och stärkas.

Endast i den lokala gemenskapen kan frivilliga rekryteras och arbetsglädjen växa. Det gemensamma pastoratet ger samverkansmöjligheter och förutsättningar för ett strategiskt missionsarbete inom hela orten eller bygden.

Struktur och personalorganisation hör samman. Antalet prästtjänster bör inte få minska proportionellt med minskande personalbudget. En sådan osthyvelpolitik skulle kunna leda till en indragning av 1 000 prästtjänster på några årtionden. Det vore en katastrof för församlingarna. I pastoratet kan församlingarna gemensamt fullgöra uppgifter inom diakoni och undervisning. Därmed bevaras möjligheten att ha relativt sett fler församlingspräster. Naturligtvis måste församlingspräster i framtiden genom en god utbildning förberedas till ett arbete präglat av både bredd och självständigt ansvar.

Nils Gårder,
Kyrkomötesombud för POSK

Kyrkovalet är ingen fromhetstävling

Skrivet av

Mats Rimborg, ordförande i POSK i Göteborgs stift och ledamot av POSKs riksstyrelse har i dag en debattartikel i Kyrkans Tidning.

Svenska kyrkan omfattar större delen av befolkningen och är självfallet ingen homogen åsiktsgemenskap. Det är framför allt tron på Jesus Kristus som vår frälsare som förenar oss. Inför kyrkovalet måste ändå vi som vill vara med och fatta beslut den kommande mandatperioden dela in oss i grupper som för att locka väljare behöver profilera sig på olika sätt.

Vid kyrkomötesvalet tävlar 14 nomineringsgrupper om framgång bland de röstberättigade. Tre av dessa grupper är så små att de på sin höjd kan få något enstaka mandat. De åtta partierna i Sveriges riksdag står alla mer eller mindre nära varsin kyrklig nomineringsgrupp. Tre av dem (S, C och SD) är rent av samma organisation medan de andra har en något friare ställning. Sist men inte minst finns det tre helt kyrkliga nomineringsgrupper; POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, Öppen kyrka och Frimodig kyrka.

Var och en försöker få stöd på olika sätt. Riksdagspartisterna menar att en känd ideologi garanterar att man vet vad man får för sin röst, men har svårt att förklara varför de ska vara med och bestämma i ett fritt trossamfund. De kyrkliga grupperna framhåller sitt oberoende gentemot alla allmänpolitiska partiorganisationer men skiljer sig också på flera sätt. Öppen kyrka framställer sig som de kyrk-ovanas bästa vän, medan Frimodig kyrka försöker locka de kyrko-vana. Det är som om kyrkovalet vore en fromhetstävling där Öppen kyrka försöker vinna genom att vara så lite fromma som möjligt medan Frimodig kyrka gärna vill verka frommare än alla andra. Dessutom har båda två bestämda uppfattningar, fast av helt olika slag, om vad som är rätt och fel till exempel när det gäller bibeltolkning, äktenskapssyn och kyrklig vigselrätt.

Vad varken Öppen kyrka eller Frimodig kyrka har förstått är detta med att Svenska kyrkan inte är en åsiktsgemenskap utan en trosgemenskap, där vi både kan och får ha olika uppfattningar i sakfrågor och ändå måste respektera varandra. POSK anser att de olika kyrkliga traditioner och inriktningar som ryms inom Svenska kyrkan är en rikedom som vi ska ta vara på och går till val på att leda utvecklingen mot en kyrka som kännetecknas av mångfald och respekt.

Efter ett arbete där alla medlemmar fått vara med har POSK ett omfattande program vars utgångspunkt är visionen att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus. I valrörelsen lyfter vi särskilt fram församlingen som kyrkans centrum med nya möjligheter att samverka som gör det möjligt att bevara och utöka antalet församlingar, Svenska kyrkan som värdefull aktör inom den sociala ekonomin, och att de kyrkliga valen måste bli enklare och billigare. POSK driver fram nödvändiga förändringar genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället.

Kyrkan behöver alltså ingen samhällspolitisk ideologi från något riksdagsparti eftersom det är kyrkans liv som ska flöda ut i samhället, inte tvärtom. Kyrkan behöver inte heller förtroendevalda som inte klarar av att det finns skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. Svenska kyrkans demokratiska organisation behöver däremot människor med förmåga att fatta kloka beslut, och det är sådana kyrkovalet är till för att få fram.

Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor och det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som ska vara dess företrädare. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs. Välj därför POSK i kyrkovalet den 15 september, en fri röst i en fri kyrka. Vi kan, vi vill och vi är beredda att ta ansvar.

Mats Rimborg, ordförande för POSK i Göteborgs stift

Kyrkan – det är vi!

Skrivet av

Kyrkan – det är vi!

”Ett enat folk på väg, ett enat folk med samma mål. Guds rike är på väg och redan finns det mitt ibland oss”

Så sjöng vi när jag var aktiv i Svenska kyrkans unga – eller Kyrkans ungdom som det hette de flesta åren jag var med. ”Vi” var viktigt och överbryggade oftast meningsskiljaktigheter och stiftstillhörighet. När vi samlades på riksmöten och årsmöten manifesterade vi både hopp, tro och mod inför framtiden. Där anade vi Guds rike; i samtalen i gemenskapen vid altare och runt lägereldar, i bönen och sången. Vi – barn och unga – var en väsentlig del av kyrkan och vi sjöng om framtiden, som vi tillsammans med Gud skulle forma.

Samtidigt var basen för de allra flesta av oss engagemanget i vår församling. Det var där vi möttes vecka efter vecka. Vi samtalade om bibel, tro och liv, vi bad och delade måltidsbordet både i församlingshemmet och i kyrkans kor. Där fanns en gemenskap och en mötesplats som bar i livets alla skiften. En växtplats som gjorde att många av oss vågade ta på oss uppdrag som ledare och förtroendevalda.

Så ser vår kyrka ut. Den basala gemenskapen är församlingen – utan levande församlingar – ingen kyrka. I våra gamla bekännelseskrifter står det att kyrkan är de heligas samfund, där evangeliet rätt förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. De heligas samfund – det är vi! Vi alla döpta, troende och sökande: förtroendevalda, anställda, engagerade i alla åldrar.

Vår nuvarande kyrkoordning talar om att församlingen är den primära enheten i Svenska kyrkan. Församlingen har en grundläggande uppgift: att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. ”Syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas.”

Detta är vår gemensamma uppgift, vi i de heligas samfund. En uppgift som kan se väldigt olika ut och som innefattar allt ifrån att tillhöra en besöksgrupp, vara konfirmandledare, koka kaffe, sjunga i kören, vara gudstjänstvärd eller förtroendevald till att vara anställd och i sin tjänst planera gudstjänster, bjuda in skolklasser till kyrkan, leda kören, ansvara för församlingens fondmedel, möblera om eller klippa gräs. Och givetvis mycket mer.

”Ett enat folk på väg”, sången vi sjöng i ungdomsrörelsen, var ett sätt att uttrycka både längtan efter gemenskap och viljan ta sig an församlingens uppgift och bli en Guds medarbetare. Sången om vägen och framtiden med Gud har klingat genom århundradena.

”Vi kan inte tiga med det vi har sett och hört” sa enligt Apostlagärningarna (4:20) Petrus och Johannes och i första Johannesbrevet (1:3) läser vi: ”Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall vara med i vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus”. Vi, de heligas samfund, kan helt enkelt inte låta bli att tala och sjunga om den befrielse och den kraft vi upplevt i gemenskapen med Kristus.

I POSK vill vi verka för levande församlingar och god samverkan mellan förtroendevalda, ideellt engagerade och anställda. Där gemenskapen kring Kristus står i centrum oavsett om vi samlas vid altaret, runt fikabordet eller i kyrkorådet. En gemenskap som bär både i den lokala församlingen verksamheten och i den vardag och det liv vi alla lever.

Lena Petersson
vice ordförande POSK

_____________

Lena Petersson är präst och lärare på pastoralinstitutet i Lund. Hon är också ordförande i POSK i Lund stift och vice ordförande i riksPOSK.

Stärk församlingarna – det jobbar POSK för

Skrivet av

Församlingen måste vara en aktiv, ansvarstagande och trovärdig mänsklig gemenskap. POSK arbetar för detta.

Svenska kyrkan genomgår – som alltid – förändringar. Färre medlemmar och minskade ekonomiska resurser är i vår tid realiteter, som snart blir uppenbara för alla. Det är rimligt att utgå från att minskningen av bådadera blir cirka 1/3 inom det närmaste decenniet. Orsakerna står att finna generationer tillbaka i tiden och förhållandet gäller i hela norra Europa. Det första tecknet på nedgången var det minskande deltagandet i söndagsgudstjänsten. Deltagandet har redan minskat med ungefär 1/3 på ett några årtionden.

Det blir nu nödvändigt för Svenska kyrkan att välja väg. Att ”styra i nedförsbacke” ställer krav. Om ingen medveten kursändring görs kommer kyrkans närvaro och betydelse för människor att minska minst i takt med resurs- och medlemsminskningen. Men med en medveten kyrkopolitik kan förhoppningsvis utvecklingen gå en annan väg.

Under de senaste årtiondena har ett stort antal församlingar försvunnit. Sammanläggningar av församlingar har resulterat i färre större församlingar med många kyrkor och ett ibland ambulerande gudstjänstliv. Den grundläggande orsaken är det vikande gudstjänstfirandet.

Sekundärt betyder det att färre personer är villiga att ta ansvar. Det finns nu många samhällen utan eget regelbundet gudstjänstliv trots att de ekonomiska resurserna fortfarande är långt större än för ett halvsekel sedan. Det är sålunda inte bristen på pengar som det grundläggande problemet.

En ny kyrkopolitik
En ny kyrkopolitik måste i första hand syfta till att bygga och stärka församlingar. Det är genom att väcka intresse och genom att stimulera människor till att åta sig uppdrag för varandra, som vi kan motverka den nedåtgående trenden. Ideellt engagemang måste alltid byggas på intresse och känsla av meningsfullhet.

Sekularisering är när människor inte längre ser något samband mellan å ena sidan vad som är viktigt för dem och å andra sidan kyrkan. Om förkunnelsen inte är relevant slår den inte rot. Gudstjänsten måste svara mot ett behov. I yttre nöd och katastrof kommer alltid många. I väckelsetider inser många att deras nöd inte bara är i det yttre.

Allt hör samman
Allt hör samman. Hur de kyrkliga utbildningarna utformas påverkar församlingarnas förutsättningar. Eftersom vi vet att de ekonomiska resurserna minskar, inser vi att antalet anställda också måste minska. Vi bör då prioritera den utbildning som är mest viktig för församlingarna och utforma den så att samarbete med ideellt engagerade främjas.

Prästutbildningen bör rusta till ledarskap och pedagogisk förmåga. En trovärdig social gemenskap förutsätter diakoni och diakonutbildningen måste förbereda för högt ställda krav på socialt arbete.

Musiklivet behöver musiker, som främjar deltagande. Varje pastorat måste ha en kvalificerad undervisning öppen för alla som söker kunskap. Det ekonomiska ansvaret för kyrkobyggnader och dessas inventarier måste fördelas på ett solidariskt sätt. Glesbygdens kyrkor motiverar ofta storstadsbornas kyrkotillhörighet.

Ideellt arbete leder till en vilja att ha medinflytande. Det får inte finnas en klyfta mellan förtroendevalda beslutsfattare och ideellt arbetande församlingsbor. Valsystemet får inte utformas så att medlemskap i ett allmänpolitiskt parti utgör en förutsättning för att bli vald till kyrkoråd och församlingsråd.

Församlingen är byggstenen
När den nya strukturen på lokal nivå byggs upp måste församlingarna vara byggstenarna. Pastoratet är en samverkansform. Det kan liknas vid en familj där församlingarna är familjemedlemmarna och pastoratet är den samlade familjen. Alla familjemedlemmar behöver inte göra allt och lika men alla sysslorna görs av någon eller några familjemedlemmar.

På samma sätt är det församlingarna, som är de aktiva delarna i pastoratet. Det är ju i församlingarna som gudstjänsten firas och den mänskliga relationen skapas. Det är till denna gemenskap ansvaret måste överlämnas för att engagemang, delaktighet och arbetsglädje skall kunna förverkligas. På det sättet kan de kristnas gemenskap åter omfatta alltfler även i en tid av mindre ekonomiska resurser.

Nils Gårder

Nils sitter i kyrkmötet och kyrkostyrelsen för POSK. Han är också förtroendevald lokalt i sin församling i Lund. Till vardags är han advokat.

Ur POSKs Vision och program:
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras.

Det är angeläget med en bredd i gudstjänstformerna och att det finns en mångfald av uttryckssätt i gudstjänsten för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta behöver framträda tydligt så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.

Fria nomineringsgrupper en logisk modernisering

Skrivet av

Två POSKare från Södertälje skriver på Kyrkans Tidnings debattsida 20 juni 2013.

Fria nomineringsgrupper en logisk modernisering

Vi rekommenderar ett stöd för partipolitiskt obundet inflytande. Det är att stödja den modernisering som sker som en fortlöpande process i Svenska kyrkan, anser veckans debattörer.

Sverige har haft en statskyrka som länge var en rätt totalitär myndighet. Under 500 år styrdes den av påven och hans utsända. Från den tiden finns en mängd kulturvärda kyrkobyggnader och dessutom det levande minnet av lokala helgon (Botvid, Sigfrid, Ragnhild m fl) och bland dem framför allt Birgitta som kanoniserades av påven och räknas som en av Sveriges i världen mest kända personer.

Gustav Vasa kapade banden och lade kyrkan under Sveriges politiska system. Den strukturen varade också i nästan 500 år. Prästerna kom att utgöra ett av de fyra riksdagsstånden. I modernare tider var det ecklesiastikministern som ansvarade för kyrkskattens nivå, tillsatte bis­kopar och så vidare.

Problemet blev att en begreppsförvirring uppstod, inte minst under 1800- och 1900-talen. En del biskopar och kyrkoherdar, utsedda av politiskt ideologiska skäl, stod inte ens upp för kyrkans bekännelse. Under 1900-talet stärktes faktiskt politiseringen. Det gällde att vara politiskt korrekt, vanligen social­demokrat, för att få inflytande i kyrkan. Ibland blev följden rent barock. Biskopsämbetet blev för somliga ett steg på en banad karriärväg, där nästa steg var minister eller professor.

År 2000 skildes dock kyrka och stat åt. Svenska kyrkan fick då ”nomineringsgrupper” i kyrkovalen, i stället för ”partier”. År 2014 slår förändringsarbetet igenom med en genomgripande strukturrationalisering av det gamla mönstret. Det sker också i Södertälje.

Kyrkan ska i sin fria position fortsätta vara demokratiskt ledd, men alltmer med tankar utifrån sitt eget väsen.
I Södertälje är den demokratiska bilden sedan en tid sådan att Moderaterna, Socialdemokraterna och Partipolitiskt obundna (Posk) är jämnstora. De flesta politiska partier har överlämnat kyrkofrågorna åt fria nomineringsgrupper. I år sällar sig moderaterna till det nytänkandet och ställer upp i valet under ny beteckning.

Några politiska partier fortsätter dock till synes oberörda av tidens gång. I Södertälje gäller det tydligast Socialdemokraterna. Motiveringen för dem är att man ser allt i samhället som en helhet och en enhet. Sverige­demokraterna ställde upp i förra kyrkovalet utan att nå något reellt inflytande. För dem är nog kyrkopolitiken en språngbräda och övningsplats för andra ambitioner. Ideologi och människosyn är oförenlig med kyrkans ambitioner.

Framtiden verkar vara en snitslad bana för ansvarskännande utanför det partipolitiska systemet. I Södertälje har Posk såsom oberoende kunnat stödja goda tankar från både social­demokratiskt och moderat håll och därmed haft ett viktigt inflytande. Gruppen utgör också en tydligt märkbar röst på stifts- och riksnivå.

I årets kyrkoval vill vi därför rekommendera ett stöd för partipolitiskt obundet inflytande. Det är att stödja den modernisering som sker som en fortlöpande process i Svenska kyrkan. Egentligen är det den enda logiska följden av den utveckling som pågår. En traditionell röst i partipolitisk riktning är att stödja en utgående tidsrest, detta sagt med djup respekt för många väl insatta och duktiga kyrkopolitiker inom partitraditionen.

Den unga generationen verkar förstå den aspekten. På Posk:s listor är medelåldern betydligt lägre än i de nu gällande demokratiska organen.
Även om det direkta kyrkliga intresset i allmänheten skiftar i tiden, bör vi gemensamt se till att Sverige har en modernt utformad kyrka som erbjuder gemenskap, förmedlar livsmod och möter oss individer med respekt i livets både lyckliga och tunga situationer.

Gustaf Bengtsson
ordförande i Posk, Södertälje, 2 vice ordf i Södertälje kyrkoråd
Ulf Sundblad
gruppledare i Posk, Södertälje, 2 vice ordf Södertäljes kyrkliga samfällighet

Gustaf Bengtsson sitter också för POSK i kyrkomötet.

Från POSK Vision och program:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan – har som vision att Svenska kyrkan ska vara en gemenskap som speglar Guds vilja i gudstjänst och liv och som talar tydligt om Jesus Kristus.

POSK vill att Svenska kyrkan ska
• erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
• förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
• se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
• respektera individen och glädjas åt mångfalden
• vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
• vara en brobyggare mellan kyrkor
• sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är en demokratisk riksorganisation för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda i Svenska kyrkan utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti.
(…)
Rekryteringsbasen för POSK är gudstjänst- och församlingsgemenskaperna kring våra kyrkor. Kyrkan består av alla sina medlemmar, inte bara de som på olika sätt har ett samhällspolitiskt engagemang. Det är gemenskapen och det lokala förtroendet i församlingen som avgör vilka som företräder POSK.

 

 

Starta begravningsbyråer

Skrivet av

Det var inte så många år sedan som ”det allmänna”, alltså staten, landstingen och kommunerna, i praktiken hade monopol på skola, vård och omsorg i Sverige. De få privata alternativ som fanns fick inget stöd från det allmänna och var därför förbehållna de allra rikaste.

Men så infördes efterhand alternativ till det allmännas skolor, förskolor, äldreboenden och sjukhus, och idag finns särskilt på de större orterna ett rikt utbud av t ex ”friskolor” och vårdcentraler som det allmänna finansierar på samma villkor som de kommunalt ägda.

Många lärare eller läkare har startat företag som driver skolor eller vårdcentraler, väl både för att förverkliga sina idéer om förbättrad skol- eller vårdkvalitet och service och för att tjäna mer pengar. Stora företag har också gett sig in i skolvärlden och vårdbranschen, och ibland kritiserats för höga vinster, särskilt när dessa undandragits svensk beskattning.

Det finns inget som hindrar att Svenska kyrkans pastorat och församlingar också driver till exempel skolor eller äldreboenden med finansiering från det allmänna, och så sker också på en del håll. Kyrkliga förskolor är till exempel inte så ovanliga.

Och de kyrkliga diakonala institutionerna som stadsmissionerna och diakonianstalterna har sedan mycket länge varit engagerade också i tyngre uppgifter såsom missbruksvård och vård i livets slutskede. Men de allra flesta pastorat har inte engagerat sin i den ”sociala ekonomin”, som det kallas nuförtiden. Borde de göra det?

Ja, vi i POSK tror att många fler pastorat och församlingar skulle kunna bli aktörer i den sociala ekonomin. Självklart skall kyrkan bara göra sådant som på något sätt hör samman med den grundläggande uppgiften – gudstjänst, diakoni, undervisning och mission.

Varje församling måste fundera på vilken kallelse den kan ha att på sin ort lindra mänsklig nöd och fylla mänskliga behov. En verksamhet buren av kyrkans tro, ”evangeliet i handling”, kan bli till stor välsignelse för många människor och ett tecken på Guds kärlek till oss människor.

Men avsikten måste alltid vara att hjälpa och upprätta våra medmänniskor, inte att omvända dem till vår kristna tro eller att värva nya medlemmar. Självklart hoppas vi att våra insatser i den sociala ekonomin skall visa på Guds kärlek – men detta får aldrig vara målet.

Målet ska heller inte vara att tjäna pengar. En viss vinst, som antingen återinvesteras eller går till församlingsverksamheten, tycker jag kan accepteras – det är inte meningen att kyrkan skall förlora pengar genom att subventionera det som kommunen inte klarar av – men målet ska inte vara att tjäna pengar.

Till sist – av någon konstig anledning har Svenska kyrkans högsta juridiska instans (Överklagandenämnden) beslutat att nya kyrkliga begravningsbyråer inte får startas, trots att de som finns utför ett mycket uppskattat arbete.

Att möta människor i sorg och hjälpa till med allt det praktiska i samband med en begravning är väl i högsta grad en diakonal uppgift! Skälet att kyrkan som huvudman inte får konkurrera med de befintliga byråerna verkar mycket egendomligt.

I alla tider har samma huvudman utan kritik haft monopol på gravskötsel – en god service till medmänniskors hjälp, som ändå inte har samma diakonala tyngd som begravningsbyråverksamheten – utan att exempelvis lokala trädgårdsmästare känt sig förfördelade.

POSK vill därför verka för att dagens hinder mot fler kyrkliga begravningsbyråer tas bort. Att starta en begravningsbyrå kan vara en angelägen uppgift för många församlingar!

Hans-Olof Andrén
ordförande POSK

Så gick det till när vi fick direktval till alla nivåer

Skrivet av

Strukturutredningens betänkande "Närhet och samverkan" behandlar enbart Svenska kyrkans lokala organisation, och valet till denna nivå. Det tar inte alls upp frågan om val till stiftsfullmäktige eller kyrkomöte.

Det gjorde däremot utredningen kring demokrati och delaktighet som tillsattes 2003 och som gav ut tre rapporter: "Demokratin är en successiv uppenbarelse" 2005, "Välja med förtroende" 2006 och "Styra och leda" 2008.

Den andra delen behandlade frågan om direkta eller indirekta val, men utredningen kom inte fram till någon gemensam ståndpunkt och kyrkostyrelsen lade inte fram något förslag till kyrkomötet.

Det valsystem vi har nu med direkta val till stiftsfullmäktige och kyrkomötet tillämpades första gången 2001, dessförinnan utsågs dessa organ indirekt genom elektorer i församlingarna.

Beslutet fattades 1999 med 144 röster mot 95. Ärkebiskop KG Hammar förklarade i slutet av den tre och en halv timma långa debatten att samtliga biskopar föredrog indirekta val, men det hjälpte inte. Så här sa han:

"[…] Vi tycker att det vore väldigt illa med direkta val över det lokala planet. Vi tror inte på det. […] Det gemensamma skälet är att direktval lokalt och indirekt val i övriga nivåer ger bättre uttryck för vad vår kyrka är för någonting. Det är det här med teckenkaraktären som kommer tillbaka igen.

Ju mer avlägsna människor i vårt samhälle är från vår kyrka, desto viktigare är det att vi använder alla till buds stående medel att uttrycka vad vår kyrka är för någonting. Det kan man bland annat göra med valsystem […] Dessutom ger ett direktval lokalt uttryck för att det är där människors engagemang och närhet osv. är förutsatt i vår kyrka, i första hand. Som en information."

Anledningen till förändringen var att de politiska partierna inte ville behöva gå "omvägen" genom att engagera sig i församlingarna för att få in sina representanter i stiftsfullmäktige och kyrkomötet, eftersom de hade svårt att få fram tillräckligt många som var intresserade av att ställa upp där.

POSK anser nu liksom då att det vore bättre om ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte valdes indirekt. Det skulle dessutom innebära att vi fick ett enklare och billigare valsystem.

Ur POSKs Vision och program:
En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Dopet är den grundläggande vigningen till ansvarstagande och tjänst i kyrkan. Utformningen av demokratin kan dock skifta över tid.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar.

De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet.

POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige.

Ett enklare och billigare valsystem bör införas. Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.

Kyrkovalsystemet – så här blir det säkrare

Skrivet av

Stiftsfullmäktige beslutar framför allt om sådant som rör församlingar, inte enskilda medlemmar.

De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet.

Direktvalen till kyrkomötet utgör ett problem för Svenska kyrkan eftersom de medför att personer som inte har någon församlingsförankring kan vara med och besluta om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.

POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte är inte på något sätt mindre demokratiska än direkta, utan speglar bättre dessas uppgifter.

Sverigedemokraterna, och andra grupper som i stort sett saknar representanter på lokal nivå, skulle naturligtvis förlora på en annan ordning, och det tycker vi vore bra. Det skulle dessutom innebära att vi fick ett enklare och billigare valsystem.

Det handlar inte om att något innegäng ska bestämma mer, för oberoende av om man har direktval eller inte så är det ändå alltid väljarnas röster som avgör valresultatet, utan om var nomineringsgrupperna har sin bas.

En församlingsförankrad nomineringsgrupp är en grupp som får röster i det lokala kyrkofullmäktigevalet. De som ingår i en sådan grupp har fått sitt förtroende av församlingsborna.

POSK vill att dessa förtroendevalda inte bara ska besluta om lokala frågor utan även utse stiftsfullmäktige- och kyrkomötesledamöter, eftersom det som dessa sedan ska besluta om i första hand avgör vad som kommer att gälla för församlingarna.

Det är inte konstigare eller mindre demokratiskt än att vi inte har en fjärde röstsedel i kyrkovalet för att utse ärkebiskop, utan det sker indirekt.

Kyrkan fungerar bäst om det finns en koppling mellan de olika nivåerna, i stället för flera frisvävande instanser med en kader av beslutsfattare som inte är med och tar ansvar i församlingarna där det behövs.

Ur POSKs vision och program:
En demokratisk uppbyggnad tillhör Svenska kyrkans identitet. Demokratin har sin grund i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Dopet är den grundläggande vigningen till ansvarstagande och tjänst i kyrkan. Utformningen av demokratin kan dock skifta över tid.

Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar framför allt frågor som rör församlingar, inte medlemmar.

De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet.

POSK menar därför att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte behöver ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt av kyrkofullmäktige.

Ett enklare och billigare valsystem bör införas. Församlingens medlemmar ska välja församlingens styrelse.

Arkiv
Kategorier