Det viktigaste är…

Skrivet av

Vad är det viktigaste i Svenska kyrkan? Är det hur vi är organiserade? Är det viktigast vem som bestämmer och vem som som sitter i kyrkorådet? Vem som är kyrkoherde eller församlingsherde eller domprost?

Vad är det viktigaste att jag gör? När det verkligen gäller?

För mig som förtroendevald så tror jag ju att jag har fått ett alldeles särskilt uppdrag av Gud att faktiskt göra just det jobbet bra. Vi som gillar att ta ansvar och att bestämma – vi ska göra det bra.

Men när organisationen förändras och förutsättningarna rycks undan – vad ska jag göra då?

Vad är då det viktigaste? Ja, personligen känner jag att livet i den församling där jag är aktiv är det allra viktigaste. Om jag inte var förtroendevald då skulle jag ändå fortsätta med allt det där som jag gör också. Att vara kyrkvärd, sjunga i kören, ställa de bibliska scener eller vad det mer kan vara.

Jag har hört att det finns de som tappar sugen när organisationen förändras – och då väljer att lämna verksamheten. Ett val som för mig är konstigt.

Det är väl verksamheten, gudstjänsterna och livet i församlingen som är det viktigaste? Överbyggnaden och organisationen är inte det viktigaste. Det är församlingen! Där vi lyssnar på ordet, delar bröd och vin i gudstjänsten, möter varandra i diakoni och där vi får grund för att kunna missionera.

Så oavsett vad som händer rent organisatoriskt – lämna inte din församling. Lämna inte det som är basen – gemenskapen, församlingen, gudstjänsten, där du har ditt hjärta!

Ur POSKs vision och program:
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar.

Vad vet du om fastan?

Skrivet av

I går la Lunds stift ut en You Tube-film om fastan med biskop Johan Tyrberg. Bra initiativ!

Men när jag tittar på filmen igen så får jag lite frågor och funderingar.

För det första – filmen är egentligen alldeles för lång. Den är 4.30 – den borde max vara 2 minuter. Eller 1,5 minut.

Sen undrar jag vad jag egentligen får lära mig om fastan. Att jag inte ska äta kakor? Att jag ska fasta från saker som som jag kan undvara. Men vad ska jag göra istället? Det framgår inte så tydligt tycker jag.

Jag trodde att fastan var till för att be och läsa bibeln ännu mer. Att istället för att ägna tiden åt mat, sociala medier, TV eller annat – så ska jag ägna tiden åt bön och bibelläsning. Det tycker jag inte riktigt framgår i filmen.

Att kyrkan behöver folkbilda folk om fastan och vad det innebär – det blir tydligt när man hör de personer som Lunds stift valde att intervjua.

Wikipedia beskriver påskfastan så här>>

På Svenska kyrkans webbsida står det om fastan>>

Martin Luther säger: ”Tron är en förändring som gör att ögon, öron och hjärta, ser, hör och känner annorlunda än förr”.

Fastetiden är en väg där våra ögon, öron och hjärtan kan få tränas i
att se på oss själva och andra på nytt. Där vi kan tränas i att kunna ge och kunna ta emot. Fastan kan i vår tid påminna oss om hur kärleken kan ta sig uttryck i vardagen och världen. Som kristna i västvärlden kan vi ofta avstå mat, pengar, och annat. Men fastan kan också uppmana oss till handlingar som i vardagen handlar om att ge av oss själva, men också kunna inse vår brist och ta emot av andra. Vad behöver du bli påmind om att kunna ge och att kunna ta emot?

Från POSKs vision och program>>:

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så
stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga
handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop,
konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social
verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter samt delaktighet och
ansvarstagande i samhället. Centrum i kyrkans liv är gudstjänsten – utan
gudstjänst ingen kyrka.

Foto: Svenska kyrkan Värsås pastorat

…men, hur tänkte tänkte ni nu?

Skrivet av

Återigen… detta är ett blogginlägg av mig som förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet, min personliga åsikt, inte som informatör för POSK.

I diskussionen om Göteborgs kyrkliga samfällighets framtid som ett gemensamt pastorat eller sönderslaget i nio pastorat så fortsätter debatten i GP.

Förra söndagen skrev Hans-Olof Andrén (POSK) Lars-Ola Dahlquist (S) och Bo Hansson (ÖKA) en debattartikel och pläderade för ett gemensamt pastorat.
GP: Ta inte från de fattiga för att ge till de rika>>

På detta svarar i dag Bertil Lind (POSK) ordförande Askim, Peter Hellgren (FISK) kyrkoherde Askim, Björn Edvardsson (S) ordförande Högsbo, Britta Broman (ÖKA) kyrkoherde Högsbo, Eric Muhl (ÖKA) kyrkoherde Stenungsund, Jonatan Hanson (ÖKA) ordförande Ljungskile och pläderar för nio pastorat.

Tyvärr är det alldeles för mycket tokigheter i den här debattartikeln för att låta den vara oemotsagd. Jag väljer därför att kommentera direkt efter varje stycke i artikeln (artikeln är kursiv).

Ett enda pastorat skulle bli förödande för Svenska Kyrkan i Göteborg. Med nio pastorat så får även pastoraten i norr mera resurser, skriver bland andra Bertil Lind (POSK).

Debattartikeln angående pastoratsindelningen i Göteborg ger en ofullständig och därmed felaktig bild av de två alternativen som nu är ute på remiss – ett enda stort pastorat eller nio. (Ett pastorat styrs av en kyrkoherde och ett kyrkoråd.) En stor nackdel med ett enda pastorat är bristen på demokrati, vilket innebär att Göteborg skulle styras av ett enda kyrkoråd som också tillsätter församlingsråden. Ett pastorat med dagens 28 församlingar är knappast styrbart och många församlingar kommer att försvinna som begrepp. Eftersom delaktighet och ideellt arbete är allt
viktigare för kyrkan, kan denna toppstyrning bli förödande.

Ett gemensamt pastorat skulle innebära att det blir ett direktvalt kyrkofullmäktige. Alla församlingsråden väljs indirekt efter ett obligatoriskt medlemsmöte i församlingen där förslaget tas fram. Så hur detta skulle kunna äventyra demokratin är obegripligt för mig.

De 28 församlingarna kan och ska finnas kvar. I förlängningen kanske även fler församlingar kan bildas.

Det är självklart att en struktur måste införas som gör en ledningsgrupp
hanterbar – men varför detta skulle inverka på antalet församlingar är
obegripbart. Och varför det skulle bli en toppstyrning av 28 församlingsråd får nog debattörerna förklara för mig.

Angående ekonomin, så tar det nationella utjämningssystemet från rika pastorat och ger till fattiga. Resultatet är, att av de nio pastoraten kommer enheter som Askim och Torslanda att få behålla minst per medlem och därmed förbli de ”fattigaste” av de nio. Det är ju antalet dop, konfirmationer, begravningar, gudstjänster, barnarbete etcetera, det vill säga medlemsantalet, som styr resursbehovet.

Det nationella utjämningssystemet inom kyrkan är just nu under utredning. Att påstå att utjämningssystemet skulle lösa alla problem är naivt.

Sen är det ju otroligt att läsa att det endast är medlemmarnas pengar som räknas – jag trodde att kyrkan är till för alla, även de som inte är medlemmar. Församlingarna i nordost med medlemssiffror på runt 20 procent – hur kan de vara vinnarna i detta jämfört med till exempel Torslanda och Askim med medlemssiffror på 80-90 procent, om utjämningssystemet bygger på medlemssifforna?

Andra behov, såsom sjukhuskyrkan, Stadsmissionen och arbetet bland utlandsfödda bör dels hanteras av stiftet då dessa behov finns i hela stiftet och dels av pastoraten i Storgöteborg för behov som är storstadsrelaterade.

Det som artikelskrivarna säger här är att de inte på något sätt vill vara med och hantera frågor som inte händer just i deras församling. Eller hur ska jag tolka det?

Stiftet ska tydligen ta hand om allt och utöver det ska innerstadsförsamlingarna i Göteborg  ta hand om innerstaden. Det borde innebära att stiftet får höja avgiften – något som drabbar alla församlingar, stora som små.

Och innerstadspastoratet med få boende och många stora kyrkor – de ska alltså ta hand om "sina egna problem"? För det rör inte boende i andra församlingar?

Så kan medel frigöras.
I dag konsumeras en väsentlig del av de ekonomiska resurserna i Göteborg av samfällighetens egna organ. Om dessa medel frigörs, vilket de gör i alternativet med nio pastorat, så får även pastoraten i norr mera resurser och behöver knappast höja kyrkoavgiften.

Gemensamma resurser skriver artikelförfattarna. Menar de då till exempel de resurser som just nu planerar och projekterar ett nytt församlingshem i Askim?

De gemensamma resurserna som i dag finns på kyrkoförvaltningen måste vid en splittring delas upp och byggas upp i de nio pastoraten. Kompetens måste finnas som hanterar personalfrågor, kommunikationsfrågor och fastighetsfrågor. Ekonomiska och administrativa system måste ordnas och byggas upp. Även om man kliver på ett existerande system så blir det en uppbyggnadskostnad. Förklara för mig hur man på detta sätt kan spara pengar? Det är obegripligt!

De ekonomiska faktorerna bör i varje fall inte vara avgörande för beslutet, utan faktorer som delaktighet (demokrati) och kyrkans förmåga att utföra sina uppgifter är betydligt viktigare. Ett enda pastorat skulle bli förödande för Svenska Kyrkan Göteborg. Angående solidaritet är det knappast solidariskt att Göteborg, som utgör halva Göteborgs stift, skulle bilda ett enda pastorat.

Och där gör jag och artikelförfattarna olika tolkningar. Det är just för att bevara demokratin och solidariteten som Göteborg bör bli ett gemensamt pastorat. Det är genom att dela på utgifterna som församlingarna kan koncentrera sig på den grundläggande uppgiften – gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Och det är inte osolidariskt att samfälligheten fortsätter fördela sina ekonomiska tillgångar inom sig. Däremot är det osolidariskt att slå sönder ett system som håller samman församlingarna bara för att det skulle vara "orättvist" mot andra pastorat eller församlingar.

I stället bör Göteborg bilda enheter som på ett naturligt sätt kan samarbeta med övriga pastorat för att utveckla gemensamma funktioner och dela på kostnader. De verkligt fattiga pastoraten finns ju utanför Göteborg.

Varför skulle jag tro att ett pastorat (till exempel Askim) skulle vara mer benäget att hjälpa pastorat ute i stiftet om man inte är benägen att hjälpa pastorat i Göteborg? Det går heller inte att fördela pengarna från ett pastorat till ett annat hur som helst. Vilket går att göra inom ett pastorat.

Nej, jag är ledsen, den här debattartikeln fick inte mig att ändra åsikt om pastoratsfrågan. Jag står fortfarande fast vid min övertygelse att det allra klokaste är att bevara ett gemensamt pastorat. Ett gemensamt pastorat som solidariskt delar utgifter och inkomster har alla möjligheter att förändra sig i framtiden. Men ett splittrat Göteborg och en uppdelad Svenska kyrka kommer inte inom rimlig framtid att kunna hitta en samarbetsmetod som gynnar församlingarna.

Carina Etander Rimborg
förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet

Göteborg Ett eller nio?

Skrivet av

Nu kommer jag att skriva en bloggpost som rör mig som förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet. Detta är alltså inte en bloggpost skriven av informatören för POSK och ska inte ses som "så här tycker POSK i Göteborg". Detta är mina privata reflektioner – som förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet.

För oss som bor i Göteborgs stad och är förtroendevalda där, så är frågan om det ska bli ett eller nio pastorat av Göteborgs kyrkliga samfällighet en fråga som har tagit vår tid och dränerat oss på kraft under en längre tid.

Just nu är det högaktuellt eftersom alla kyrkoråd håller på att svara på den remiss som stiftsstyrelsen skickat ut inför sitt beslut i april. För det är stiftsstyrelsen som äger beslutet. Oavsett vad församlingarna i Göteborg tycker.

I Kyrkans Tidning skrev Anders Bexell (fd stiftsdirektor i Göteborg) en debattartikel där han pläderade för nio pastorat. Jag skrev om det här: Vad kostar solidaritet?>>

På den artikeln svarade POSKs ordförande Hans-Olof Andrén samt POSK i Göteborgs stifts ordförande Mats Rimborg och skrev att det inte var något fel på Göteborgs storlek. Jag skrev om detta här: Ett eller nio i Göteborg>>

I dagens Kyrkans Tidning har Anders Bexell svarat på Andréns och Rimborgs artikel; Bexell: Stordrift gör församlingarna osynliga>>

Jag ställer mig mycket frågande till Bexells ställningstagande. Jag undrar om vi läst samma utredning "Närhet och samverkan">> eftersom vi har kommit fram till så oerhört olika ståndpunkter.

Bexell skriver att församlingarnas möjlighet att påverka sin verksamhet är illusorisk. Hur kan han komma fram till det?

Det är ju när man i det stora pastoratet kan samverka om alla organisatoriska och administrativa plikter som det lokala planet kan ägna sig åt kärnas verksamhet. Gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Och alla församlingar i ett pastorat behöver inte göra allt. Till exempel – en församling som ingår i ett pastorat och inte har underlag för att ha konfirmander behöver inte lägga kraft på det (eftersom pastoratet är huvudansvarig för det) utan kan hänvisa till andra församlingars verksamhet i pastoratet. Och istället satsa på verksamhet som just den församlingen kan och vill bedriva.

Ett ständigt återkommande argument för att ett pastorat skulle vara sämre är att det skulle bli färre förtroendevalda. Och jag säger att det är fel. Det skulle däremot bli färre direktvalda förtroendevalda.

Men i ett stort pastorat i Göteborg så skulle vi i praktiken kunna ha 64 församlingar och 64 församlingsråd (vi har 64 kyrkor om jag inte missminner mig). Runt varje kyrka skulle det kunna bildas ett församlingsråd med minst fyra förtroendevalda. Alla dessa förtroendevalda kan vara med och ta ansvar i sin församling – för all dess verksamhet.

Vi skulle alltså kunna få betydligt fler förtroendevalda om det blir ett pastorat. Eller minst så många som vi i dag har om vi behåller de 28 församlingarna som finns.

Däremot finns det röster som påstår att även om det blir ett pastorat så måste församlingarna läggas samman. Det är helt fel! Ett pastorat ger istället möjligheten att behålla alla församlingarna och kanske till och med utöka.

Det finns många frågor som inte är löste rent praktiskt i Göteborg. Fastigheter, bidrag till andra organisationer och gemensamma verksamheter. Och inte minst begravningsverksamheten.

Anders Bexell skriver:

I Göteborg får för övrigt samverkan ske genom partiell samfällighet för begravningsverksamhet.

Då undrar jag var han har fått den uppgiften ifrån? Jag har suttit i kyrkomötet sedan 1998 och i kyrkonämnden sedan 1992. Jag har inte varit med och tagit ett sådant beslut. Det finns en önskan från Göteborgs stift att det ska bli så här – men det finns inget bestämt. Och tyvärr måste jag säga att det kyrkomöte som jag känner och har varit en del av inte är särskilt benägna att göra undantag för någon, allra minst för Göteborg. Så om stiftsstyrelsen bygger sitt beslut på att man önskar att kyrkomötet ska göra ett undantag för Göteborg så är man ute på mycket hal is.

Som ni förstår så är jag för att Göteborgs kyrkliga samfällighet ska bli ett pastorat och inte slås sönder i nio enheter. Om man slår sönder Svenska kyrkan i Göteborg så slår man sönder en gemenskap och en solidaritet som har funnits sedan 1883.

Om stiftet istället låter samfälligheten gå över i ett pastorat så har man möjligheten att göra regleringar efteråt om det skulle behövas. Har man redan slagit sönder samfälligheten så kommer en återsammanläggning att vara bortom tidshorisonten.

Anders Bexell hävdar att om man tar solidaritet på allvar så ska samfälligheten delas upp. Mitt svar på det är att den solidaritet som i dag gör det möjligt att bygga en kyrka i Torslanda eller till exempel bedriva verksamhet i Bergsjön och andra ytterområden med låg kyrkotillhörighet blir helt omöjlig.

De områden med lägst kyrkotillhörighet och låg inkomst kommer säkert att hitta andra sätt att överleva – men någon ekonomisk solidaritet mellan församlingarna kan vi bara drömma om. Det är heller inte möjligt för församlingar att ge bidrag till andra församlingar.

Nej, jag är ledsen Anders Bexell. Jag håller inte med dina slutsatser. Jag tror att du har läst och tolkat "Närhet och samverkan" helt fel och att det vore ett gigantiskt stort misstag och fullständigt förödande för Svenska kyrkan i Göteborg om den slås sönder i nio pastorat.

/Carina Etander Rimborg
förtroendevald i Svenska kyrkan i Göteborg

På söndag inleds ekumeniska böneveckan med Bibelns dag

Skrivet av

Från Svenska kyrkans intranät>>

På söndag inleds Böneveckan, en stor ekumenisk manifestation som genomförs i cirka 75 länder, med Bibelns dag. Det finns mycket material, både kring bön och Bibeln, att  använda.

Tema: Ge mig något att dricka
Böneveckan har i år temat ”Ge mig något att dricka”. Materialet har förberetts av en arbetsgrupp i Brasilien. Utgångspunkten för bibeltexten är Johannesevangeliets fjärde kapitel som handlar om mötet mellan Jesus och den samariska kvinnan. ​

Gudstjänstmaterial 
Det finns ett material som erbjuds alla landets kyrkor, med bland annat en gudstjänstordning​, informationsbrev, affischer och sånger. Det kan du hämta på Sveriges kristna råds webbplats>>. Det går också att beställa materialet från Svenska bibelsällskapet.

Tips för bibelläsning
Böneveckan inleds på söndag, med Bibelns dag. Svenska bibelsällskapet (med bland andra Svenska kyrkan som huvudman) har tagit fram ideér för bibelläsning>>, både för enskilda, grupper och församlingar. 

I en avancerad söktjänst på Svenska bibelsällskapets webbplats>> kan du också söka efter var du hittar ett specifikt ord i Bibeln.

Svenska bibelsällskapet står dessutom bakom en ny webbplats, där man får hjälp att anta utmaningen att läsa Bibeln varje dag>> under ett år. På webbplatsen finns bland annat råd och bloggar.

Om en månad i Uppsala

Skrivet av

Om en månad är det teologifestival i Uppsala. Och POSK har i anslutning till festivalen sin kyrkoeftermiddag.

Det är hög tid att anmäla sig till kyrkoeftermiddagen. Vi startar kl 13.00 på söndagen 8 februari med en lunchpåse (ingår om du anmäler dig!) och håller på till 16.40. (då kan man ta tåget 17.11) Intensiva timmar tillsammans. Så här ser programmet ut.

  • 13.00 Lunchpåse för alla anmälda (är du inte föranmäld kan du inte få lunchpåse)
  • 13.20 Välkomna – Hans-Olof Andrén
  • 13.30 Kyrkohandboken – vad händer? Torvald Johansson och Anna Lundblad Mårtensson
  • 14.00 Mind the Gap – hur kan stiftsorganisationerna jobba vidare? – Sofia Särdqvist och Lars-Gunnar Frisk
  • 14.30 Bensträckare, nätverkande, kaffe
  • 15.00 Fastighets- och utjämningssystemet. Per Lindberg.
  • 15.20 POSK:s programarbete inför nästa mandatperiod – Hans-Olof Andrén
  • 15.40 Hur fungerar den nya Svenska kyrkans nya organisation på lokal nivå – vi delar erfarenheter. Hans-Olof Andrén och Anna Lundblad Mårtensson

Du kan läsa om kyrkoeftermiddagen här.

Du anmäler dig här via kalendern på hemsidan.

Programmet är särskilt tänkt för stiftsPOSK-styrelser – men givetvis är alla POSKare välkomna som är intresserade av de frågor som ska diskuteras.

Ur POSK vision och program:
POSK strävar efter att våra representanter ska vara kunniga och
kompetenta. De har ambitionen att leda utvecklingen av Svenska kyrkan, drivs av sitt engagemang för kyrkan och har förmåga att stimulera andra att stiga fram och ta ansvar. POSK driver fram förändring genom att sätta kyrkans frågor på agendan, reflektera över kyrkans roll, och göra kyrkan synlig i samhället. POSK är med och bygger den kyrka som Sverige behöver, och ser till att den finns där den behövs.

Pyjamas-kyrkan – vad är det som gäller?

Skrivet av

När det är så här många helgdagar på rad så är det inte alltid som man orkar upp till sin vanliga kyrka. I min kyrka har vi gudstjänst kl 10.00. Det tycker jag oftast är superbra – men ibland blir det att jag istället går på det som vi hemma hos oss har börjat kalla "pyjamas-kyrkan". Det vill säga den gudstjänsten som visas på TV kl 10.00.

Jag har vid flera tillfällen skrivit om just TV-gudstjänsterna. TV-gudstjänsterna är ett oerhört svårt forum. Men jag fortsätter att fundera på dem.

Till exempel – om jag inte har någon möjlighet att själv ta mig till kyrkan och TV-gudstjänsten är min enda möjlighet att gå i kyrkan. Kan jag då fira nattvard med den församlingen i TV? Eller gäller bara nattvarden för dem som är närvarande i rummet?

Kan man fira nattvard tillsammans om man till exempel bestämt det innan. Om man har en ungdomsgrupp i en stad och en ungdomsgrupp i en annan stad eller land – kan man då fira gudstjänst och nattvard tillsammans? Om en präst på det ena stället läser inledningsorden?

Det finns säkert kloka teologer som kan svara på den frågan.

För vad jag (om många andra) än tycker och tänker om TV-gudstjänsten så är det den enda gudstjänsten som många människor har möjlighet att komma till.

Det är spännande att se och vara med hos olika församlingar och se olika uttryck. Att se mångfalden som våra församlingar kan erbjuda.

Men ibland tänker jag att det kanske vore bättre med en församling. Där man lär känna gudstjänsten, gudstjänstformen, prästen och församlingen. Där konceptet fungerar för TV-mediet och där man kan känna sig "hemma" precis som vi gör i våra församlingar.

Och så var det där med vem som är med och inte – om nattvarden och deltagande. Är det bara rumsligt eller är det också över TV-mediet eller över internet?

Foto: IKON

Jag antog utmaningen

Skrivet av

Jag hoppade på och antog utmaningen. Den där om att läsa bibeln dagligen.

Du gör nog redan det – men jag har haft svårt att ibland få till det. Få struktur och sammanhang. Så jag tänkte "-varför inte…?" och anmälde mig.

Så nu läser jag en bit i GT och en bit i NT varje dag enligt ett fastställt schema. Det finns en blogg man kan följa om man vill få mer input och det finns en facebook-sida där man kan vara med. Där man kan ställa frågor eller diskutera om man har funderingar.

Det är viktigt att tänka på att det är ett läsprojekt och inte ett undervisningsprojekt. Det handlar om att få oss att läsa bibeln mer regelbundet.

http://antautmaningen.se/

Har ni pratat om detta i er församling? Eller kanske hoppade du på utmaningen själv? Är det bra eller bara onödigt?

Ur POSKs vision och program:
POSK verkar för den för nationell nivå, stiften och församlingarna
gemensamma och långsiktiga satsningen på lärande och undervisning i alla åldrar.Kunskapen om kristen tro och Svenska kyrkans liv och uppdrag försvagas snabbt i vårt land vilket betyder att många människor saknar ett språk för en andlig längtan och för religiösa erfarenheter.
POSK vill att församlingarna ska vara öppna och välkomnande för alla som söker sig dit. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingarna kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande undervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap. På detta sätt rustas människor att leva sin tro i vardagen.

 

Vad kostar solidaritet?

Skrivet av

Jag läser Kyrkans Tidning (1-2/15) som kom i brevlådan igår fredag.

På debattsidan hittar jag en debattartikel om medlemskapet. Jan Clarén (Lund) tycker det är dumt att dopet är medlemsgrundande. Att vuxna kan ingå ett avtal som innebär att barnet så småningom blir ekonomiskt skyldig att bidra med pengar. Han föreslår istället:

"Jag tycker att kristen tro och dopet är viktiga men man skall bara inte blanda ihop detta med pengar och dop. Ett kyrkans betalkort är nog den bästa lösningen. Betala bara för det som du använder dig av. Inget mer!"

Kyrkans Tidning: Dopet – ett ekonomiskt övergrepp?>>

Den tankegången stannade alltså vid vad jag behöver och vad jag använder mig av. Inte vad någon annan behöver. Alltså vill Clarén inte vara med och bidra ekonomiskt till diakoni, mission och solidaritet med människor utanför sin egen sfär. Inte heller byggnader och kyrkor som han inte själv nyttjar. Eller hur långt ska jag dra hans tanke om att bara betala för det som du använder dig av?

Jag håller inte med Clarén i hans argumentation. Jag tycker att det är en av kyrkans viktigaste grundstenar att faktiskt vara med och ta ansvar för sådant som ligger utanför mig själv. Jag ska vara med och använda mina olika gåvor, materiella eller immateriella, för att sprida Guds rike på jorden!

En annan intressant artikel på debattsidan är också Anders Bexell (fd stiftsdirektor i Göteborg) som frågar sig om Svenska kyrkan är pastoral.
Kyrkans Tidning: Är Svenska kyrkan pastoral?>>

Han har en ljuvligt vacker formulering:

"Pastorala perspektiv ska genomsyra hela kyrkan, en kyrka som lever i en andlighet som luktar friskt av jord och som samtidigt ger oss en smak av himmel".

Men hans slutsats är (som jag uppfattar det) att det finns ett nummer (antalet invånare) för hur stort ett pastorat område kan vara. Trots att han ger uttryck för att han beklagar att den nationella nivån inte har ett pastoralt ansvar.

Hans slutsats är ett inlägg i den pågående diskussionen i Göteborg där det just nu är en remiss ute bland församlingarna inför stiftsstyrelsens beslut i april om Göteborgs kyrkliga samfällighet ska vara ett pastorat (med många församlingar = pastorala områden) eller delas upp i nio pastorat/församlingar.

Det finns argument både för och emot de båda alternativen. Personligen har jag landat i att jag tycker ett pastorat är det bästa för Svenska kyrkan i Göteborg. Jag vet att det inte finns en enhet för detta ute i församlingarna. Men jag ska här presentera mina argument.

Det handlar först och främst om solidariteten. Inom dagens samfällighet gör vi en mängd olika övergripande uppgifter, där en eller flera församlingar fått ett särskilt ansvar för hela samfälligheten. Det gäller t.ex. skolkyrkan, finska verksamheten, teckenspråksverksamheten och verksamhet för människor med särskilda behov. Vi bidrar också med pengar till Stadsmissionen (som täcker in diakonal verksamhet församlingarna inte kan bedriva själva) och vi har familjerådgivningen. Detta är några exempel på verksamheter som vid en uppdelning i nio enheter måste hanteras lokalt av dessa nio istället. Hur går det med solidariteten då?

Ett annat större problem är begravningsverksamheten. Delas samfälligheten i nio enheter måste också begravningsverksamheten delas i nio – om inget undantag görs för Göteborg.

I ett stort pastorat skulle vi kunna ha 62 pastorala områden/församlingar. Vi har 62 kyrkor inom samfälligheten där det i de allra flesta firas gudstjänster varje söndag. Vi skulle utan problem alltså kunna få betydligt fler församlingar med lokal förankring och lokalt ansvarstagande. "En kyrka som lever i en andlighet som luktar friskt av jord och som samtidigt ger oss en smak av himmel".

Vid en uppdelning i nio enheter är det stor risk att det också blir sammanläggningar till större församlingar.

Det här är vad jag personligen kommit fram till, eftersom jag sedan 1998 sitter förtroendevald i kyrkonämnden i Göteborg och har sett hur solidariteten fungerar och tror mig se problemet om vi skulle dela upp det i nio enheter. Jag vet att alla inte tycker så – men så här tänker jag! Vi kommer inte att ha kvar Svenska kyrkan i Göteborg om vi delar upp samfälligheten i nio enheter.

Just med det argument som Anders Bexell tar fram in sin artikel:

"Begreppet pastoral används ofta slentrianmässigt och begränsas till ledningsfrågor i pastorat. Innebörden är egentligen hur kyrkan förverkligar sitt uppdrag att stimulera människor att lära känna den treenige Guden och klargöra trons innebörd, hur kyrkan på nytt för varje tid fördjupar förståelsen av gudomlig uppenbarelse. Pastorala perspektiv ska genomsyra hela kyrkan, en kyrka som lever i en andlighet som luktar friskt av jord och som samtidigt ger oss en smak av himmel. I detta ingår även frågor om ekonomisk bärkraft, solidaritet och demokrati." 

Just med de här argumenten och för att jag personligen tycker solidariteten är viktigare än vad just bara jag använder mig av i Svenska kyrkan så vill jag behålla Svenska kyrkan i Göteborg och ett pastorat.

Hejdå 2014 – Hej Hej 2015

Skrivet av

Sista dagen på året – kan vara dags att summera kanske? Blev det ett bra år?

Nu tänker jag på POSK i första hand. Vi har klarat av vårt första år på mandatperioden. Alla förtroendevalda har satt sig in i organisationen, format sitt jobb och sitt lokala uppdrag. Nu är det tre år kvar.

Två år att arbeta praktiskt (2015 och 2016) – ett år (2017) att driva kyrkoval på. Det är vad vi har framför oss.

Vilka mål har vi? Vad är det för frågor vi vill driva?

Givetvis är det våra tre valfrågor som vi driver, församlingen i centrum, kyrkans roll i den sociala ekonomin och ett enklare och billigare valsystem i Svenska kyrkan.

Våra valfrågor  

Vid kyrkoeftermiddagen den 8 februari 2015 i Uppsala så kommer vi att presentera hur stiftsorganisationerna kan arbeta praktiskt med vårt program och hjälpa till att implementera programmet i de lokala grupperna. Alla POSKare är välkomna att vara med på POSK-eftermiddagen. Läs mer här och anmäl dig!
https://www.posk.se/2014-2017/kyrkodagar-2015/kyrkoeftermiddag-2015

Det är viktigt att fundera praktiskt hur ni vill jobba – vad är det ni ska göra i er församling och ert pastorat? Hur ska kyrkan jobba? Vad är det bästa för att stärka församlingarna? Gudstjänstlivet? Ordet och tron?

Jag önskar er alla ett riktigt Gott nytt 2015! Med spännande och livgivande diskussioner – härliga gudstjänster och gudsmöten. Med aktiva förtroendevalda som tar ansvar och plöjer för ordet!

Arkiv
Kategorier